fulltext - DiVA Portal

Forskning om medborgar- och demokratifostran
Tomas Englund
Beskrivning av forskning inom området - en inledande kontextualisering av
forskningens förutsättningar och angivande av centrala arbeten
Frågan om skolan har en medborgar- och demokratifostrande uppgift och hur denna fostran i
så fall skall utformas samt vilken betydelse den i så fall har, har getts många olika svar av
forskning och värderats olikartat av det omgivande samhället. Om vi begränsar frågan till det
västerländska massutbildningssamhället, dvs de senaste c:a 150 åren så är det två forskare
som sticker ut som betydande inspiratörer för denna forskning, Emile Durkheim och John
Dewey, och dessutom kan trådar dras tillbaka till de tyska filosoferna Kant, Hegel och Fichte.
Deweys sekelskiftesarbeten (Hartman & Lundgren red 1980) och hans Demokrati och
utbildning från 1916 /1999 utgör centrala historiska referenspunkter ur flera avseenden.
I det svenska samhället utgör skolreformerna 1918/19 en viktig startpunkt för skolans
medborgarfostran genom att sammanfalla med demokratins genombrott (Englund 1986/2005,
Isling 1988) som bl.a. öppnar för läromedel i medborgarkunskap (Helger 1916, Rydén 1923)
som behandlar sociala frågor. Det omvälvande 1940-talet, ingående belyst av Richardson
(1978, 1983), leder fram till Skolkommissionen (SOU 1948:27) som drog upp riktlinjerna för
skolans roll att försvara demokratin genom en objektiv, vetenskapligt baserad undervisning,
samhällsorientering inkluderad. I läroplanen 1980 kvalificerades demokratiperspektivet
genom att öppenhet gavs för att klargöra existensen av motsättningar i samhället liksom att
fostra till demokrati, också genom att få vara oense (Liedman 1986). I Ball & Larsson red.
1989 sammanställs analyser av de fyra första efterkrigsdecennierna i The Struggle for
Democratic Education. Equality and Participation in Sweden. Det underliggande
medborgarperspektivet är Marshalls tre steg i rättigheternas utveckling, där utbildning i ett
tredje steg ses som en kollektiv social rättighet.
Skolreformerna 1989/90 innebär ett brott vad gäller förutsättningarna för skolans medborgaroch demokratifostran genom att ett annat, mer individorienterat demokratibegrepp,
introducerat av maktutredningen (SOU 1990:44) får genomslag. Val av skola betraktas här
som en civil familjerättighet och utmanade det sedan länge dominerande samhällsorienterande
demokratibegreppet och utbildning som social rättighet. Det utbildningspolitiska systemskifte
som följde med nya styrformer (Englund red 1996, Wahlström 2002, Olson 2008) bidrog till
en viss förflyttning av intresset från den stora demokratin till den lilla demokratin, som
elevinflytande i skolan och föräldrarätt / barns rätt.1 Med läroplanen 1994 introduceras
värdegrundbegreppet med en bred tolkningsmöjlighet för demokratifostran (individ –
kollektiv) och runt 2000 lanseras det s.k. värdegrundsåret för att stärka skolans
demokratiuppdrag.
Trender och tendenser / Styrkor och svagheter
Hur kan då den svenska forskningen om demokrati- och medborgarfostran med fokus på de
två senaste decennierna karakteriseras? Enligt många bedömare innebar skolreformerna
1
Jag väljer att här avgränsa objektet medborgar- och demokratifostran till utbildningspolitiska intentioner och
deras eventuella förverkligande med betoning på läraragerande och elevkompetenser samt på interaktionen lärare
– elev beträffande främst innehållet och dess behandling i fostransaspekten. Jag utesluter härmed fortsättningsvis
dels rättighetsaspekten och dels den flora av olika former av elevinflytande som riktar sig till mindre elevgrupper
som klassråd, elevers eget ansvarstagande etc. (för översikter av olika sätt att uppfatta elevinflytande, se
Skolverket 2013: Forskning om skolan: Elevperspektiv, jfr Forsberg 2000, Tholander 2005, Ekman 2011 s. 90101; angående rättighetsperspektiv, se Englund red 2010, Hägglund; Quennerstedt & Thelander 2013)).
1989/90 att skolans demokratiuppdrag successivt försvagades och att kunskapsuppdraget
förstärktes som utbildningspolitisk intention. Värdegrundsinitiativet var ett försök att
balansera denna förskjutning. I linje med denna förskjutning har ett mer avgränsat
kunskapsbegrepp kommit att prioriteras och har ytterligare förstärkts genom förskjutningen
från mål- till resultatstyrning (Carlgren & Englund 1996, Forsberg & Wallin 2006, Morawski
2010, Ekman 2011, Englund; Forsberg & Sundberg red 2012). Skolan har också genom
nämnda reformer under de senaste decennierna kommit att få andra och sämre förutsättningar
som medborgarskapande instans genom att den socialt brett sammansatta skolklassen blivit
mindre vanlig och att skolor och skolklasser, såväl inom det kommunala som inom det
fristående skolväsendet, genom det fria skolvalet homogeniserats. Detta har skett parallellt
med en ökad invandring där barn och ungdomar från många olika länder, kulturer och
religioner tagit plats i den svenska skolan. Därvid har skolan i viss utsträckning mist sin roll
som mötesplats för barn och ungdomar från olika sociala, kulturella, etniska och religiösa
grupper med ’fler-generationers-svenska’ barn och ungdomar. Homogeniseringen har även
inneburit en växande koncentration av lågpresterande elever med föräldrar med lägre
utbildningsnivåer från många olika kulturer till vissa skolklasser och skolor med sjunkande
prestationer som central konsekvens av att just de lågpresterande inte som tidigare finns med i
klasser med såväl hög- som medel- och lågpresterande (Skolverket 2009, PISA 2013,
Utbildning & Demokrati 21(1) och (3), 22 (1). Samtidigt finns några vad som kan uppfattas
som motsatta tendenser som att studiemotiverade barn och ungdomar från andra kulturer sökt
sig till ’svenskdominerade’ skolor i större städer (Bunar 2009, Kallstenius 2010). I socialt
avseende har dock segregationen därmed snarare förstärkts, vilket påvisas i ett flertal
rapporter från senare tid (Malmberg 2013, Trumberg 2011). Föräldrarnas utbildningsnivå har
också visat sig ha ett starkt genomslag på skolans demokrati- och medborgarfostransuppdrag
som samtidigt försvagats mot bakgrund av fokuseringen på elevers kunskapsprestationer,
vilka paradoxalt också försämrats (Amnå; Arensmeier; Ekman; Englund; Ljunggren &
Unemar-Öst 2010, PISA 2013). Denna ojämlikhetstrend har också förstärkts genom olika
slags medborgarfostran på olika linjer inom gymnasieskolan (Utbildning & Demokrati
17(1),Arneback & Bergh 2010, Öhrn; Lundahl & Beach 2011, Carlbaum 2012, Nylund 2013).
Forskning inriktad på skolans medborgar- och demokratifostran finns, som redan framgått,
etablerad på många svenska universitet och högskolor och finns primärt inom disciplinerna
pedagogik (på de flesta universitet och högskolor), statskunskap (på ett fåtal) samt i någon
mån inom sociologi och psykologi samt kulturgeografi. Samarbetet mellan olika disciplinära
perspektiv inom området är inte speciellt omfattande, men förekommer vid Örebro universitet
där en större forskningsmiljö är etablerad och där tidskriften Utbildning & Demokrati –
tidskrift för didaktik och utbildningspolitik utges, en tidskrift som under drygt 20 år
rapporterat pågående forskning inom det område som här avhandlas. Under 1990-talet och
tidigt 2000-tal dominerar pedagogikämnet forskningsområdet och koncentrerar enligt en
kunskapsöversikt från 2003 ”demokratiforskningen till utbildning som institution och denna
institutions möjligheter och förutsättningar att bidra till demokratins bevarande och
fördjupning” (Ekman & Todosijevic 2003 s 25). Från utbildningsdepartements- , skolverksoch forskarhåll introduceras i samband med värdegrundsåret s.k. deliberativa samtal som en
väg att förstärka demokratin (Utbildningsdepartementet 2000, Skolverket 2000ab, Englund
2000), en kommunikationsform som föreslås att utvärderas av deltagarna själva. Förslaget
bidrar till flera debatter mellan forskare i Pedagogisk forskning i Sverige och kritiska analyser
av inriktningen mot deliberation finns sammanställda i Englund red 2007. Inriktningen mot
ömsesidig kommunikation och specifikt deliberativ demokratifostran motverkas emellertid
under tidigt 2000-tal av dels den starka betoningen på förmedlingen av faktakunskap och
mätning av densamma och dels en uppblossande diskussion om elevers psykiska hälsa och
behovet av trygghet i skolan, som bl.a. leder till att psykologiskt baserade program mot
mobbning, stökiga barn och för ökad självkontroll tar plats i skolan. Nämnda program
invaderar dessutom för en tid värdegrundsfrågan som därmed förlorar sin uttalade
demokratidimension (Englund & Englund 2012).
Genom den successiva, i hög grad internationellt satta, betoningen på mätning av kunskaper
och annan förändring av elevernas kompetens så har forskningsområdet medborgarfostran
också kommit att präglas av dessa tendenser, dvs att försöka mäta förändring och ’politiska
kunskaper’. Forskning kopplad till medborgarundersökningar som IEA:s Civic Education
Study 1999 och ICCS (The International Civic and Citizenship Education Study) 2009 har lett
till ett stort antal avhandlingar, rapporter och artiklar skrivna av främst pedagoger och
statsvetare med delvis nya empiriska perspektiv och frågor (förutom flera tidigare nämnda
rapporter som Amnå et al, bl.a. Almgren 2006, Ekman 2007 och Utbildning & Demokrati 12
(3), 21(1)). Almgren menar exempelvis att skoldemokrati som påverkansmöjlighet har en
”negativ effekt på elevernas politiska kunskap”. Däremot, menar Almgren, har ”skolans
deliberativa klassrumsklimat en positiv kontextuell effekt på elevernas politiska kunskap”
(Almgren 2006 s 151, jfr Tursonovic 2004), något som också belagts i internationella
komparativa studier (Torney Purta et al 2001).Tiina Ekman (2007) betonar
kvalitetsskillnaderna i medborgarfostran mellan olika gymnasielinjer och menar att
yrkesskoleeleverna går ”miste om sådana positiva effekter som deliberativa samtal för med
sig” (s 163, jfr s 153) men hon är ändå tveksam till denna modell. Hon motsägs i sin tur av
Klas Andersson som i sin avhandling Deliberativ undervisning – en empirisk studie (2012)
befäster det positiva värdet av en deliberativ undervisning på yrkesskoleprogrammen. Se även
Forsberg 2011 och andra empiriska analyser av samhällskunskapsämnet och
medborgarfostran vid Karlstads universitet som Broman (2009) liksom Carlsson (2006) och
Gustafsson (2007) vid Växjö universitet samt Hartsmar & Liljefors Persson red. 2013.
Som nämnts inledningsvis så har också frågan om hur den svenska skolan skall behandla
konflikter och kontroverser varit en återkommande stötesten i läroplaner. Internationellt har
flera forskargrupper sedan länge initierat frågan, exempelvis Harvard Social Studies Project
på 1960-talet och Political Literacy-projektet i England på 1970-talet och i Sverige står
läroplanen för grundskolan 1980 ut i detta avseende. Under senare år har frågan om
kontroversbehandling återigen fått en framträdande plats som ett uttryck för barn och
ungdomar som medborgare i skolan här och nu och genom det mångkulturella samhällets
realitet. Forskning om lärares sätt att behandla kontroverser i skolan har varit ett växande
forskningstema (ex vis Liljestrand 2002, Larsson 2007) och har under senare tid bl.a. tagit
form inom ett forskningsprojekt med nära anknytning till de nämnda
medborgarundersökningarna och här har Ljunggren & Unemar-Öst 2010 bl.a. urskilt fyra
olika lärarageranden vad gäller att behandla kontroverser: normförmedlaren, debattledaren,
fostraren och avvisaren. I anslutning till frågan om kontrovershantering pågår också en
växande, internationellt relaterad, pedagogisk-filosofisk diskussion mellan deliberation och
agonism (Ruitenberg 2009). Nära relaterad till denna diskussion är en annan spirande
forskningsansats med stark beröring till skolans medborgar- och demokratifostran. Den
benämns internationellt utbildningens moraliska dimension (Campbell 2008) och är på intet
sätt avgränsad till de samhällsorienterande ämnena och ligger nära frågan om
klassrumsklimat, men fokuserar ofta lärarens interaktion med de studerande. Här brukas
begrepp som tillit, socialt kapital, värdepedagogik, rättvisa etc. (Norberg 2004, Colnerud
2006, Kumlin & Rothstein 2005, Irisdotter 2006, Englund 2009, Grannäs 2011 ). En specifik
problematik nära relaterad till denna är hur lärare bemöter antidemokratiska tendenser
(Arneback 2011). Ett ytterligare framväxande uttryck för forskning om skolans medborgar-
och demokratifostran är det kosmopolitiska perspektivet, inspirerat av bl.a. John Dewey och
utvecklat av bl.a. David Hansen 2011, se även Educational Philosophy and Theory 43(3).
Rekommendationer
Sammantaget kan sägas att forskningen om medborgar- och demokratifostran under senare år
vidgats och fördjupats i takt med att den ställts inför nya problem, men den politiska
prioriteringen av forskningsområdet har samtidigt försvagats under trycket av ett
okomplicerat kunskapsbegrepp som skall kunna mätas. Joakim Ekman, som skrivit två
utförliga kunskapsöversikter av området (2003 och 2011), har förespråkat ett ökat samarbete
mellan olika discipliner, framför allt pedagogik och statskunskap, vilket också delvis skett
under det senaste decenniet. Mötet mellan dessa discipliner har emellertid primärt skett som
ett mångvetenskapligt möte, i mindre grad som ett tvärvetenskapligt. Kanske är det här
fruktbart att mötas via filosofin, dvs i detta fall politisk och pedagogisk filosofi där
grundläggande frågor ställs, men detta har hittills skett i mycket begränsad skala (jfr
Rosenquist 2011, U&D 15(1), Nykänen 2009, Englund red 2007) och kan inte sägas vara ett
prioriterat forskningsfält i tider av mätning av kunskaper. Samtidigt kan konstateras att det
gemensamma forskningsintresset från pedagoger, statsvetare och i viss mån även sociologer
för skolans demokratifostran kan ses som ett värn mot utbildningspolitiska nedprioriteringen.
Även om svenska elever generellt uppvisar tämligen goda kunskaper och attityder inom detta
forskningsområde, så är problemet med stora lågpresterande grupper och antidemokratiska
stämningar framträdande och här kommer än starkare forsknings- och andra insatser att
behöva göras (se även Skolinspektionen 2012).
Referenser:
Almgren, Ellen (2006): Att fostra demokrater. Om skolan i demokratin och demokratin i
skolan. Uppsala: Skrifter utgivna av statsvetenskapliga föreningen i Uppsala 164.
Amnå, Erik; Arensmeier, Cecilia; Ekman, Joakim; Englund, Tomas; Ljunggren, Carsten;
Zetterberg, Per & Unemar Öst, Ingrid (2010): Skolor som politiska arenor –
medborgarkompetens och kontrovershantering. Analysrapport till Skolverkets rapport
345: Morgondagens medborgare 2010. Stockholm: Skolverket
Andersson, Klas (2012): Deliberativ undervisning – en empirisk studie. Göteborg Studies in
Politics 128.
Arneback, Emma (2012): Med kränkningen som måttstock. Om planerade bemötanden av
främlingsfientliga uttryck i skolan. Örebro Studies in Education 34.
Arneback, Emma & Bergh, Andreas (2010): Den paketerade valfriheten. Om Framtidsvägen
för den svenska gymnasieskolan. Nordic Studies in Education 30(2) 116-130.
Ball, Stephen & Larsson, Staffan red. (1989): The Struggle for Democratic Education.
Equality and Participation in Sweden. London: Falmer Press.
Bunar, Nihad (2009): När marknaden kom till förorten: Valfrihet, konkurrens och symboliskt
Kapital i mångkulturella områdens skolor. Lund: Studentlitteratur.
Campbell, Elizabeth (2008): The ethics of teaching as a moral profession. Curriculum Inquiry
38(4) 357-385.
Carlbaum, Sara (2012): Blir du anställningsbar lille/a vän? Diskursiva konstruktioner av
framtida medborgare i gymnasiereformer 1971-2011. Umeå: Statsvetenskapliga
institutionens skriftserie 2012:2.
Carlgren, Ingrid & Englund, Tomas (1996): Innehållsfrågan, didaktiken och
läroplansreformen. I Tomas Englund red: Utbildningspolitiskt systemskifte s. 214-227.
Stockholm: HLS Förlag.
Carlsson, Lena (2006): Medborgarkunskap som demokratins praktiska uttryck i skolan –
diskursiva konstruktioner av gymnasieskolans elever som medborgare. Växjö: Acta
Wexionensia 84.
Colnerud, Gunnel (2006): Teacher ethics as research problem - achieved synthesis and new
issues. Teachers and Teaching, Theory and Practice, 12(3) 365-385.
Crick, Benjamin & Porter, Alex red. (1978): Political Education and Political Literacy.
London: Longman.
Dewey, John (1916/1999): Demokrati och utbildning. Göteborg: Daidalos.
Educational Philosophy and Theory 43(3)
Ekman, Joakim & Todosijevic, Sladjana (2003): Unga demokrater. En översikt av den
aktuella forskningen om ungdomar, politik och skolans demokrativärden. Stockholm:
Myndigheten för skolutveckling.
Ekman, Joakim (2011): Skolan och medborgarskapandet. Stockholm: Skolverket.
Ekman, Tiina (2007): Demokratisk kompetens: om gymnasiet som demokratiskola. Göteborg:
Statsvetenskapliga institutionen.
Englund, Anna-Lena & Englund,Tomas (2012): Hur realisera värdegrunden? Historia, olika
uttolkningar: Vad är ’värdegrundsstärkande’? Örebro universitet, Rapporter i pedagogik
17.
Englund, Tomas (1986/2005): Curriculum as a Political Problem. Changing Educational
Conceptions with Special Reference to Citizenship Education [Läroplanens och
skolkunskapens politiska dimension]. Lund: Studentlitteratur; Uppsala Studies in
Education 25 Göteborg: Daidalos. Kompletterande volymer: Samhällsorientering och
medborgarfostran i svensk skola. Pedagogisk forskning i Uppsala 65/66 (1986).
Englund, Tomas red. (1996): Utbildningspolitiskt systemskifte. Stockholm: HLS Förlag.
Englund, Tomas (2000): Deliberativa samtal – historiska perspektiv och aktuella
förutsättningar. Stockholm: Skolverket.
Englund, Tomas red (2007): Utbildning som kommunikation. Deliberativa samtal som
möjlighet. Göteborg: Daidalos.
Englund, Tomas (2009): The general school system as a universal or particular institution and
its role in the formation of social capital. Scandinavian Journal of Educational Research
53(1) 17-33.
Englund, Tomas red (2010): Utbildning som medborgerlig rättighet - föräldrarätt, barns rätt
eller …... Göteborg: Daidalos
Englund, Tomas red (2012): Föreställningar om den goda läraren. Göteborg: Daidalos
Englund, Tomas & Forsberg, Eva & Sundberg, Daniel red (2012): Vad räknas som
kunskap? Läroplansteoretiska utsikter och inblickar i lärarutbildning och skola.
Stockholm: Liber.
Forsberg, Eva (2000): Elevinflytandets många ansikten. Uppsala Studies in Education 93.
Forsberg, Eva & Wallin, Erik red (2006): Skolans kontrollregim – Ett kontraproduktivt system
för styrning? Stockholm: HLS Förlag.
Forsberg, Åsa (2011): ”Folk tror ju på en om man kan prata”. Deliberativt arrangerad
undervisning på gymnasieskolans yrkesprogram. Karlstad University Studies 2011:
Studier i de samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik.
Grannäs, Jan (2011): Framtidens demokratiska medborgare: Om ungdomar, medborgarskap
och demokratifostran i svensk skola. Uppsala: Studia Didactica Upsaliensia 5.
Gustafsson, Barbro (2007): Naturvetenskaplig utbildning för demokrati och hållbar
utveckling. Växjö universitet.
Hansen, David (2011): The Teacher and the World. A Study of Cosmopolitanism as
Education. New York: Routledge.
Hartman, Sven & Lundgren, Ulf P. (1980): Individ, skola och samhälle. Pedagogiska texter
av John Dewey. Stockholm: Natur & Kultur.
Hartsmar, Nanny & Liljefors Persson, Bodil red: Medborgerlig bildning. Demokrati och
inkludering för ett hållbart samhälle. Lund: Studentlitteratur.
Helger, Nils (1916): Medborgarkunskap. Uppsala: Lndblads.
Hägglund, Solveig; Quennerstedt, Ann & Thelander, Nina (2013): Barns och ungas
rättigheter i utbildning. Malmö: Gleerups.
Irisdotter, Sara (2006): Mellan tradition, demokrati och marknad. En analys av lärares
identitetskonstruktion, i samtal kring etiska frågor i läraryrket. Stockholm: HLS Förlag.
Studies in Educational Sciences 87.
Isling, Åke (1988): Det pedagogiska arvet. Kampen för och emot en demokratisk skola
2. Uddevalla: Sober förlag.
Kallstenius, Jenny (2010): De mångkulturella innerstadsskolorna. Om skolval, segregation
och utbildningsstrategier i Stockholm. Stockholm Studies in Sociology 49.
Kumlin, Staffan & Rothstein, Bo (2005): Making and breaking social capital: the impact of
welfare state institutions. Comparative Political Studies 28 339-365
Larsson, Kent (2007): Samtal, klassrumsklimat och elevers delaktighet. Örebro Studies in
Education 21.
Liedman, Sven-Eric (1986): Kunskaper och kontroverser. I Naeslund, Jon red. Kunskap och
begrepp. Centrala motiv i våra läroplaner s. 9-22. Stockholm: Skolöverstyrelsen och
Liber Utbildningsförlaget.
Liljestrand, Johan (2002): Klassrummet som diskussionsarena. Örebro Studies in Education 6.
Ljunggren, Carsten & Unemar Öst, Ingrid (2010): Skolors och lärares kontrovershantering. I
Amnå et al: Skolor som politiska arenor kap. 2 s 18-45.
Läroplaner för grundskolan 1962, 1969, 1980,1994, 2011.
Malmberg, Bo; Andersson, Eva; Bergsten, Zara & Östh, John (2013): Den svenska skolans
nya geografi. I Resultatdialog 2013 s. 119-126 Stockholm: Vetenskapsrådet
Marshall, Thomas (1950): Citizenship and Social Class and other Essays. Cambridge:
Cambridge University press.
Morawski, Jan (2010): Mellan frihet och kontroll. Om läroplanskonstruktioner i svensk skola.
Örebro Studies in Education 28.
Norberg, Katarina (2004): The School as a Moral Arena. Constitutive Values and
Deliberation in Swedish Curriculum Practice. Umeå universitet: Pedagogiska
institutionen.
Nykänen, Pia (2009): Värdegrund, demokrati och tolerans: Om skolans fostran i ett
mångkulturellt samhälle. Stockholm: Thales.
Nylund, Mattias (2013): Yrkesutbildning, klass och kunskap.En studie om sociala och
politiska implikationer av innehållets organisering i yrkesorienterad utbildning med
fokus på 2011 års gymnasiereform. Örebro Studies in Education 40.
Oliver, Donald & Shaver, James (1966): Teaching Public Issues in the High School. Boston:
Houghton Mifflin.
Olson, Maria (2008): Från nationsbyggare till global marknadsnomad. Om medborgarskap i
svensk utbildningspolitik under 1990-talet. Linköping Studies in Pedagogical Practices 7.
Pedagogisk forskning i Sverige 10(2) och (3/4), 13(2) och (3)
Richardson, Gunnar (1978): Svensk skolpolitik 1940-1945. Stockholm: Liber
Richardson, Gunnar (1983): Drömmen om en ny skola. Stockholm: Liber
Rosenquist, Joachim (2011): Pluralism and Unity in Education. On Education for Democratic
Citizenship and Personal Autonomy in a Pluralist Society. Örebro Studies in Education 30.
Roth, Klas (2003): Deliberativa samtal: Om barn och ungdomars rättigheter och möjligheter
i undervisning. Stockholm: Skolverket.
Ruitenberg, Claudia (2009): Educating political adversaries: Chantal Mouffe and radical
democratic citizenship education. Studies in Philosophy and Education 28(3) 269-281.
Rydén, Värner (1923): Medborgarkunskap. Stockholm: Norstedt o Söners förlag.
Skolinspektionen (2012): Skolornas arbete med demokrati och värdegrund.
Kvalitetsgranskning. Stockholm: Skolinspektionen 2012:9.
Skolverket (2000a): En fördjupad studie om värdegrunden – om möten, relationer och samtal
som förutsättningar för arbetet med de grundläggande värdena. Stockholm: Skolverket
Skolverket (2000b): Med demokrati som uppdrag. En temabild av värdegrunden. Stockholm:
Skolverket
Skolverket (2009): Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? Kunskapsöversikt om
Betydelsen av olika faktorer. Stockholm: Skolverket.
Skolverket (2010): Morgondagens medborgare ICCS 2009. Svenska 14-åringars kunskaper,
värderingar och deltagande i internationell belysning. Stockholm: Skolverket.
Skolverket (2013): Forskning om skolan: Elevperspektiv
SOU 1948:27 1946 års skolkommissions betänkande med förslag till riktlinjer för det
svenska skolväsendets utveckling.
SOU 1990:44 Demokrati och makt i Sverige
Tholander, Michael (2005): Värdegrund, demokrati och inflytande ur ett elevperspektiv.
Utbildning & Demokrati 14(3) 7-30.
Torney-Purta, Judith; Lehmann, Rainer; Oswald, Hans & Schultz, Wolfram (2001):
Citizenship and education in Twenty-eight Countries: Civic Knowledge and Engagement
at Age Fourteen. Amsterdam: The International Association for the Evaluation of
Educational Achievement
Trumberg, Anders (2011): Den delade skolan. Segregationsprocesser i det svenska
skolsystemet. Örebro Studies in Human Geography 6.
Tursonovic, Mirzet (2004): Fostran till demokrati. Tre sociologiska delstudier av bosniska
ungdomars politiska socialisering. Göteborg Studies in Sociology 21.
Utbildning & Demokrati – tidskrift för didaktik och utbildningspolitik 12(3), 17(1), 21(1) och
(3), 22(1)
Utbildningsdepartementet (2000): Värdegrundsboken: Om samtal för demokrati i skolan.
Stockholm: Regeringskansliet (red. Gunilla Zackari & Fredrik Modigh).
Wahlström, Ninni (2002): Om det förändrade ansvaret för skolan. Vägen till mål- och
resultatstyrning och några av dess konsekvenser. Örebro Studies in Education 3.
Öhrn, Elisabeth; Lundahl, Lisbeth & Beach, Dennis (2011): Young People's Influence and
Democratic Education: Ethnographic Studies in Upper-Secondary Schools. London:
Tufnell Press.