1. No category

OM
A k ad em isJt
som
med
vidtbe römda
A lh a n d lin g ,
Filosof iska
Fakult etens
tillstån d
till offentl ig gransk ning framst älles
ar fö rfattaren
m ag.
JOHA N WOLTER ARN BERG .
på mindr e Gustav ianska Audit,
den 1 Dec.
1855.
p. V. t. f. rn.
U
C.
A.
P
S
A
L
A
L e f f l e k ,
.
1 855.
D e epoker i staterna s lif, som upptagas af långvariga krig,
äro vanligen äfven uppfyllda af financiella förlägenheter.
Och
det är k la rt, a tt så måste vara.
E tt tillstånd af krig är
nemligen icke d et naturliga i deras lif; intet är derföre
beräknadt för a t t uppehålla ett såd ant tillstånd.
Dertill fo rd ras ovanliga och utomordentliga ansträngningar.
Så länge
dock en stats regering i sina bemödanden att skapa sådana
tillgångar endast håller sig inom det lagligas gränsor, så länge
den öppet v äd jar till nationen, att efter egen vilja och för­
måga bistå sig, så länge skall dock ett sådant krigstillstånd ej
medföra några s v å r t förstörande verkningar.
Men om styrelsen,
fortgående längre än nationens önskan och förmåga medgifver,
glömmer sin egenskap af en »allmän försäkringsinrättning», och
vågar medelst tvån gsåtg ärd er söka framkalla tillgångar, då har
den beträdt en bana, som måste leda i förderf.
Den ena
tvångsåtgärden skall sn art gifva den andra vid handen, hvarje
ingrepp uti den enskildta eganderätten framkalla nya sådana,
allt våldsammare och förhatligare, ju längre man fortgår på
den beträdda banan.
Styrelsen, försvararen af medborgarnes
egendom, skall snart blifva den mest fruktade röfvaren deraf,
hatad i sam ma mån, som den är mäktig.
Och e tt sådant
system skall äfven medföra sitt eget straff genom sin fullkom­
liga fruktlöshet.
Ty aldrig skall man tröttna a tt söka gäcka
dessa åtgärder, och ju mera befallande styrelsen söker för sin
räkning frammana capitalerna, desto ifrigare skola dessa söka
a tt gömma sig. Resultatet blifver och måste blifva nationens
ruinerande utan gagn för det åsyftade ändamålet, och re g e r in -
1
gen skall dessutom sam ka öfver sig ett hat, som begagnar
första tillfälle a tt hämnas.
Äfven vårt fädernesland liar en period af ett dylikt egen­
mäktigt och våldsamt ingripande från regeringens sida i na­
tionens dyrbaraste rättigheter att framvisa.
Huru djupa dessa
ingrepp voro och hvad nationen genom dem led, har man hit­
tills nästan fruktat att efterspana.
Svenska folket hade under sina sträfvanden att inskränka
en öfvermäktig adels magt och rikedomar slagit öfver sitt
mål; det hade såsom m o tv ig ts k a p a t en enväldig konungamakt.
Det hade bortgifvit alla sina gamla representativa rättigheter,
ända till och med den a tt sjelft beskatta sig.
Carl den XÎ
visste dock alltid att med en vis hofsamhet begagna sig af
sin maktfullkomlighet.
Det blef först hans efterträdare förbe­
hållet att låta nationen rä tt tun gt känna följderna af sin oförsigtighet att afstå från denna ett folks d y rb a ra ste rätt och
kraftigaste tygel på sin styrelse.
Carl den XII, nästan genast
vid sitt tillträde till regeringen invecklad i k rig , såg sn art
de af sin fader samlade s k a t te r skingrade 1), och det med så
mycken möda ordnade s tatsv erk et i oreda. Tvungen af b e hofvet vidtog han derföre den vanliga utv ägen att fylla bri­
sten genom extraordinära pålagor.
Dessa pålades dock n u ,
utan att någon riksdag sammankallades, för a t t bevilja dem,
blott genom Konungens egen maktfullkomlighet.
Redan 1 69 9
och alla följande år utskrefvos stora contributioner öfver hela
riket, hvilka till och med tv enne gånger fö rdubblades2). Dessutom
betalades årligen stora d u rc h tå g s-, k r i g s - o c h magasinsgärder med
flera dylika. Alla dessa stora sk a tte r oaktadt, blefvo dock in k om ­
sterna städse allt otillräckligare, på sam ma gång som landets
förmåga att längre betala dem m in s k a d e s 3). Äfven de ordi­
1) Don af Carl 1605 grundade enskilda skatt, som vid hans d ö d u t­
gjorde 1,200,000 dal. s:mt, var redan 1698 förskingrad.
2) 1704 och 1710. Den sednare gången dock med undan tag för allmo­
gen, som en sådan dubbel contribution ej förmådde bära.
3) Redan de första åren klagas öfver svårigheterna a t t uttaga c o n tr ib u tion ern a; och att dessa svårigheter måste gå i j e m n t tilltagande är
klart.
narie
inkomstern a voro betydligt red uce rad e, dels genom
flera provinsers borttagande a f fienden, dels äfven i följd af
de många ödeshemma n, som genom skatternas och uts krifniugarnes tyn gd uppstodo.
Uti påbu det till 1711 års contribu­
tion klagar rådet »att all näring och bergning försvinner i
följd af krig och hungersnöd , a t t alla ränterier äro utblottade,
och riksens drätsel och inkomster med tullar och annat, ge­
nom de många bortmiste länder, sam t all handels och seg lations upphörande , förminskad e äro». I följd deraf, tillägges det,
kunde visserligen dubbel contributio n behöfvas, men den all­
männa nöden och fattigdomen förbjuder a tt begära annat än
en enkel sådan.
Konungen, e h u ru långt aflägsen från sitt
land, var dock icke okunnig om dess betryckta ställning. Rå­
det förklarar nemligen ofta i sina bref sin oförmåga att längre
ur det utsugna landet skaffa tillgångar till a tt uppehålla kriget.
I lifliga färgor skildrar det äfven bristen på redbara medel som
hvarken tillät kungliga Råden sjelfva att uttaga något af sin lön,
ej heller a tt betala Konungens utgifna förbindelse r *). Konungen
deremot, som ej ville tro tillståndet så bedröfligt, ansåg felet
ligga uti bristande energi och klokhet hos senaten. O ckså före­
brår han den ofta derför; menar, a t t , om den, i stället att
skrifva klagovisor till honom, ville med kraft och ståndaktig­
het gripa verket an, skulle allt ännu kunna gå väl.
Dess­
utom borde den ej genom sina lamentation er göra allmänt
kunnigt rikets
ja d et 2).
utblottade
tillstånd,
utan i stället söka
döl­
Att landets hjelpkällor dag från dag försinade, insåg
dock äfven Konungen och sökte derföre a tt genom nya b e skattningsm ethoder på en gång afhjelpa det onda och bereda
sig sjell nya vägar till den nationella förmögenhe ten.
Kam­
m ar-K ollegium befalldes derföre taga uti öfvervägan de, om ej
bäst vore, att alla grundränto rna sattes till en viss sum ma
penningar, jem kad
efter hvarje
1) Det fick derforc hal a
köpmän, som innehade
1715
Rernnzats bref.
2) Bref till Rådet af den
hem m an s särskilda
beskaffen­
till godo vartvördiga och hotande bref Trän
Kouungens reverser.
Rådspr. den 18 Jan.
Riks-Ark.
3 Febr. och | 4 Okt. 1713 m. il. Riks-Ark.
Med de extraordinära pålagorna eller contributionerna
h e t *).
företogs äfven på Konungens befallningar en ungefär lika beskaffad
Alla de vanliga contributionerna sammanslogos till
förändring.
Derigenom skulle
e n , och denna bief en förmögenhetsafgift.
Naturli—
den fattiges börda lindras och den förmögnes ökas.
gen borde också genom contributionernas je m nare fördelning
deras tyngd minskas och de följaktligen lättare och riktigare
Med uppskattningen skulle så tillgå, att uti hvarje hä­
utgå.
rad på landet och hvarje q v a rte r i städerna sam lades in v å narne och under ledning af en bland dem sjelfva vald »di­
De vid detta
rector» uppskattade h varandras förmögenhet.
tillfälle u pp rättade skattningslängder inskickades till C ontributionsränteriet, som bestod af genom ständerna valde BankofullSålunda, hette det, både beskattade folket sig sjelft
mägtige.
och förvaltade äfven sjelft eller genom sina om bud medlen.
Att bestämm a den förmögenhetsprocent, som skulle utgå, till­
Det ålåg nemligen senaten a t t beräkna
hörde dock ej folket.
d et följande årets behof, dock de t minsta möjliga, och denna
beräkning sända till Contributions-ränteriet, som derefter me­
delst skattningslängderna u träknade huru stor del a f nationens
förmögenhet den bestämda sum m an utgjorde 2). E n a f u n d e r såtarne uti h v art län vald räntmästare, för hvilken de gem ensam t
ansvara, up pb är den af landshöfdingarne
indrifna
co n trib u tio -
I anledning der af infordrade
1) Kongl. Brefvet af den Iß Juli 1712.
Kammar -K olleg ium Guvernörernes och Landshöfdingarnes betän kan den , men
då dermed drog långt på tiden, an kom ett nytt bref från K on un g en 26
Sept. 1715, hvari ban förebrår K.C. att ej med nog ifver handhafva den­
na vigtiga sak. Detta bref satte Collegict i rörelse. Nu inlcmnades u n ­
der loppet af 1716 betänkanden för alla provinserna, hvartill gr unden var
räntornas sammanslående till ett visst penningebelopp efter mar kegångens
1 slutet af 1717 an ko m Carls
medelpris under 10 goda och onda år.
stadfästelse, och i början af 1718 kringsändes formulär till de nya jorde
böckerna. Denna förändring kallas derföre vanligen 1718 års skattn ingsmethod. Den antogs dock icke genast uti alla provinser och uti somliga
icke alls. Efter Carls död förföll intresset för saken, så att länsstyrelserna
tillätos efter behag tillämpa den gamla eller nya methoden. I följd af åt­
skilliga indelta staters och löntagares klagomål återtogs enligt, 1723 års
H andlingar i K am m .
riksdagsbeslut, den gamla beskattningsmethoden.
Coll. Arkiv.
2) K:gl. F örordn. den 30 Maj 1713 och K:gl. Brefvet till R å d et af
sa m m a dato. Riks-Ark. Reg.
nen.
Enligt denna method utgick contributionen sa m m a år,
som förordningen publicerades.
Följande år utgick den dock
af åtskilliga anledningar efter de gamla grunderna.
1 7 1 5 och
1 7 1 6 uttogs den efter 1713 års method, som efter detta år
afskaffades, »emedan den blitver undersåtarne alltför besvärlig,
då samma egendom så ofta blifver med sam ma afgift belagd»
Uti 1 7 1 3 års förordning namnes exempelvis beloppet såsom
högst \ procent, men redan samma å r utgick contributionen
med 2 procent af all förmögenhet, hvarvid den också seder­
m era förblef, då Konungen fastställde detta belopp såsom
m aximum .
Alla dessa skattebördor burna under en så lång följd af år
hade emellertid till det yttersta u tarm at nationen.
Lägger
m an dertill, att sta rk a utskrifningar och smittosamma sjukdo­
m a r bo rtry ckt en betydlig del af landets manliga befolkning 2),
a tt allmänna missvexter sam t handelns och näringarnes u p p ­
hörande, ytterligare ökade nöden, så skall man lätt finna h u ru
otillräckliga krafter landet ännu måste ega i behåll, a tt e m o t stå från alla håll påträngande fiender.
Också voro r e g e m e n terne utan kläder, vapen och amm unition; kassor, ränterier
och magasiner tomma och utblottade, samt, hvad v ä rr e var,
nationen nedslagen och förtviflad, icke längtande efter något
högre än en välbehöflig fred.
I detta tillstånd fann Konung Carl sitt land, då han
ändtligen efter så mänga å rs irrfärder återsåg detsamma. Stor var
den glädje, hvarmed han
emottogs 3J.
Det nästan slocknade
1) 1717 års Contribulions-föit ordning.
2) Till livad grad denna brist på folk försvårade arméens rekrytering,
finner man af åtskilliga Konungens förordningar.
Så t. ex. skrifver han
till Biskoparne: «att, som vi förnummit, det vid universiteterna och gym­
nasierna uppehålla sig under dessa oroliga tider en hop lösa dr ängar, un ­
der sken af att idka studier, men blott föra ett lättjefullt lefverne, så
hafva W i beslutat, att sådane skola vara till krigstjenst sjelfskiifne». Kgl.
Brefv. 3 Febr. 1716. It. A.
Officerare skickades derföre dit, som af bi­
skoparne erhöllo anvisning på sådana tjenliga soldatärnnen. A tt en sådan
befallning gaf anledning till mycken oro, är klart. Särdeles blcf detta för­
hållandet i Lund, der nemligen hela den studerande un gdom en greps
af fruktan att tagas till soldater.
Consistorii i Lund bref till Fahlström. Riks-Ark.
3) Jm fr Nordberg. Carl XlL s historia.
hoppet tändes ånyo; dock förespeglade det ej mera nya
Dertill hade man lidit för
sande segrar och eröfringar.
Man hoppades blott, a tt Konungen nu med eftertryck
underhandla om fred, för att sedan egna återstoden af sin
ring, att hela de sår, b v a ru r hans land så länge blödt.
glän­
djupt.
skulle
rege­
Snart
togs man dock ur denna villfarelse; ännu var Konung Carls
envisa mod ej b ru te t; än nu ville han fortsätta kriget, om ock
med uppoffring af sitt lands sista krafter.
Konungens första omsorg blef derföre a tt skaffa sig kännedom
om de tillgångar, som ännu i landet kunde finnas, och taga dessa
i anspråk för flottans och arm éens behof. För dessas utrustning
måste naturligen allt annat stå efter 1). Dock ville ej de betydligt
hopsmälta inkomsterna ens till dessa utgifter förslå. Krediten hade
man visserligen redan länge sökt a tt begagna, men med hvad
framgång, är lätt a tt inse, då Konungens egen redan var full­
komligt uttömd hos utländningen, sam t inom landet föga fanns
a tt erhålla, och hvad ännu kunde finnas kanske ej så gerna
C ontributions-ränteriet anbefalldes dock, a t t söka för­
erbjöds.
må de mera förmögne till att lemna förskotter, flera officerare
beordrades att göra upphandlingar, och äfven till främmande
länder skickades fullmäktige a tt emot pant förskaffa pennin­
Resultaterna deraf motsvarade dock föga Konungens
gar 2).
förväntan, och möjligt kan vara att han uti denna sin nöd
varit sinnad, att taga sin tillflykt till y tterst våldsamma och
betänkliga medel 3). U nd er denna förlägenhet var det den
1) «Det begärda statsförslagel för innevarande år hafva vi cmottagit, och
d eraf funnit, alt inkomsterna, ej förslå till utgifternas betäckande. De skola
derföre användas till de nödvändigaste utgifterna, såsom för flottan och
arméen. E m b c ts m ä n n m kunn a derföre ej utfå sina löner, ulan erhålla de i
stället af Statskontoret försäkringar, s. k. I öningssediar, som skola gifva
sex procents ränt aï tills de inlösas«. Bref till Contributions-ränteriet d 14
och 28 Mars 1715. R. A. Regislr.
2) Fullmakt förjS.lamcs Cook att i England upplåna penningar emot pant
af Brelimen och Verden.
3) Såsom att pålägga hvarje hemman en gärd af 80 caroliner i m å­
naden, samt fördela rcgementerna öfver riket, att af communer na klädas
och underhållas. Rettung der Ehre und Unschuld des Freyherrn von G ört/
1782 pag. 29 ff. Det tilläggcs äfven, alt Görtz afstyrkt denna plan och
visat, att riket ej i två månader skulle kunna uthärda en sådan börda.
Detta resultat är också alltför i ögonen fallande, att ens den mycket for­
drande Konungen skulle kunna på allvar påtänka något sådant.
alltför bekante Holsteinske Ö fverste-M arskalk en Baron Görtz
visste att göra sig för Konungen oumbärlig. Hans i anseende
till Sverige föga hedrande och förtroendeväekande antecedentia
hindrade icke, a tt han med välvilja och förtroende emottogs
af Konung Carl.
Rik pä snille och kunskaper, outtömlig i
att uppgöra planer och förslager, sam t af inga slags betänk­
ligheter hindrad att blifva ett despotismens v e rk ty g , var det
äfven naturligt, att han skulle blifva välkommen hos den af
lika fä betänkligheter hindrade Konungen.
Det första bruk Görtz gjorde af sitt nyförvärfvade infly­
tande pä Carl blef nu
att förmå honom
afstå
från
sina
ä f-
ventyrliga förslager och lyssna till andra med mera plan och
sans uppgjorda *).
Han föreställde Konungen, att likets egna
tillgångar voro alltför otillräckliga, för att blott med dem kun­
na uppehålla kriget.
Man m åste der före skaffa utvägar Jmedelst krediten.
Nödvändigt v a r det dock att först skapa en
sådan, innan man kunde tänka på att draga några resultater
deraf.
Görtz uppsatte för detta ändamål ett förslag, som un­
derställdes Konungens pröfning och af honom gillades.
Enligt
detta förslag borde man, enär Konungens egen kredit var full­
komligt uttömd, söka andra mera antagliga garantier.
L äm p­
ligast vore derföre
S tändernas namn.
a tt skuldförbindelserna utgåfvos i Svenska
För att slippa sam mankalla dem, h vart ill
båda Konungen ooh Görtz hade lika liten lust, kunde C ontrib u tio n s-rä n te rie ts ledamöter användas a tt i ständernas namn
underskrifva assignationerna.
Hade man dertill en bestämd
grundfond för a tt betala räntor och amortera lånen, så led det
intet tvifvel, a tt ej utländningar skulle med fullt förtroende
försträcka de så nödiga medlen.
I följd af detta förslag tillsk ref Konungen Contributions-ränteriet 2), att Baron Görtz gifvit honom vid handen ett förslag, h u ru hos utländningen och
på utrikes orter betydliga upphandlingar skulle kunna göras;
och befallde nä m n d e verk alt genast sam manträda med Görtz,
för a tt öfverlägga om denna vigtiga angelägenhet.
Detta bref
1) Å tm instone enlipt ofvan eifernde förfallare.
2) Don 2» Dec. 1715. K. A.
jem te ett fullständigt förslag medförde Görtz till Stockholm,
och communicerade det C ontributions-Ränteriet den 3 Januari.
Första omsorgen blef a tt kunna med något sken af rä tt låta
Man stödde
ständerna garantera de skulder, som skulle göras.
sig fördenskuld på föregående riksdagsbeslut, och särskildt på
det af år 171 0, hvaruti ständerna uppmana enskilda att bispringa
regeringen, och förbinda sig, a tt om ej förr åtminstone efter
sluten fred betala de lån, som i följd af de stora krigsbehofVid n ärm are betänkande fann man ä f ven blifvil upptagna.
ven, att Contributions-ränteriets ledamöter voro ständernas full—
mägtige, icke blott för a tt förvalta C ontributions-verket, utan
äfven för att uppnegotiera de lån, Konungen kunde behöfva. I
följd af allt detta ägde C ontributions-ränteriets förskrifningar
För a tt an­
samma rätt och säkerhet, som ständernas egna.
skaffa den erforderliga grundfonden hade varit äm nad t a tt på­
D etta afråddes dock, em edan en så­
lägga en n y contribution.
dan ej skulle u tu r landet kunna utlagas, och dessutom vore
mindre behöflig, då man medelst de vanliga contributionerna
Ville man dessutom på­
skulle kunna erhålla en dylik fond.
lägga en årlig och obetydlig krigsgärd, skulle tillräckligt erhållas
icke blott för a tt ordentligt betala räntorna, utan äfven a t t ef­
ter 4 års förlopp återlemna sjelfva det förskjutna kapitalet.
Utom denna grundfond hade långifvaren äfven såsom säk erhet
ständernas borgen, hvarför nationens hela förmögenhet a n sv a­
Detta borde väl vara tillräckligt, men för att borttaga
rade.
hvarje s k y m t af misstroende, hade blifvit föreslaget, a t t hvarje
långifvare skulle äga rätt, a t t såsom «Speciale Hypothek« låta
anvisa sig någon undersåtes landtgods eller fasta egendom,
hvilken han behagade, och låta denna egendom för sin fordran
Emot denna »Speciale Hypothek»
vid domstolarne inteckna.
gjorde dock Contributions-ränteriet allvarsamma anmärkningar.
Det stod icke i dess magt, sade det, att låta pantförskrifva
enskildtas egendom, och skulle detta dessutom blott förorsaka
förvirring och oro, sam t felaktiga föreställningar om hela v er­
Görtz lade dock alltför mycken vigt på denna ytterligare
ket.
säkerhet för att derifrån vilja afstå, men biföll slutligen att
Sedan projek­
öfverlemn a saken till Konungens afgörande 1).
H. Maj:t, som
till
det
tet sålunda blifvit diskuterad t, afsändes
för U p p h a n d ebref
Stadfästels
den 20 Januari 1716 »utgaf sitt
m a som
detsam
ligen
Det innehåller hufvudsak
lin g sv e rk e t» 2.)
jemte
dessutom,
det
heter
Alla förskjutna capitaler,
förslaget.
sam t
pålaga,
hvarje
från
intressen skola för alltid vara fria
n
confiscatio
reduktion,
af
ng
från allt tilltal under förevändni
Icke en gång genom majestäts­
eller hvad annat som helst.
brott eller öfvergång till fienden skulle de kunna förloras. Den
omtvistad e Speciale Hypothek bibehölls uti Stadfästels ebrefvet
men m ed några bifogade förklaringa r, som närm are belysa me­
Som nemligen den ena procenten af co ntriningen dermed.
butionen, hvarmed all egendom i landet v ar belagd, vore
bestäm d till creditorern es säkerhet och betalning, så skulle in­
tet gods intecknas för större capitai, än som kastade af sig så­
som ränta en su m m a, motsvaran de denna ena procent af fö rI följd af detta stadfästels ebref,
mögenhets -contribut ionen.
sam t sakens vigt och den skyndsam het den kräfde, erhöll
C ontributio ns-ränterie t befallning att genast utfärda förskrifnin —
Dessa obligatione r,
gar eller obligatione r enligt formuläret 3).
dets vägnar af
Borgarstån
underteck nade å Adelns, P r e s t e - och
på 4 olika
ställda
voro
fullmägtig e i Contributi ons-ränter iet,
R.dr
10,000
och
slags valörer, nemligen 100,, 1,000, 5,000
summan
försträckta
den
tt
a
De innehålla den försäkran,
Specie.
inom 4 års förlop p4), efter ett halft års å någondera sidan
föregången uppsugnin g, skall i samma myntsort, hvarpå fö rskrifninge n lyder, betalas 5), sam t att 6 procents ränta betalas,
som erlägges hvarje fjerdedels år.
1) Contributio ns-ränteriet s bref och berättelse om sin conference nied
Görtz d. I I Ja n . 1710. Contr.-Ränt .:s bandi. R. A.
2) Ständernas vid Contributio ns- och Npgotiation sverkets publication är
daterad den 29 Dec. 1715, ehuru den väl först sednare utkom.
3 ) T ry ck t hos Stjernman. Sami. af Oecon. förordninga r.
4) Kgl. Bref d. 20 Jan. 1710 till Co ntr.-Rän t. R. A. Registr.
5) F rä n den 1 Januari 1716 räknadt.
Icke allenast reda penningar utan äfven vexlar, assignationc r och dy­
i)
likt cmottogs.
Ernot detta sålunda bestämda upplåningssyste m gjor­
des dock åtskilliga anmärkningar.
Genom sådana publicatio—
ner, menade man, kunde ej mycket vinnas, af den orsak,
att en sådan offentlighet foga öfverensstämde med kreditens
natur.
Landets egna innevånare, som bäst kunde bedöma den
verkliga säkerheten, kunde dessutom för sin fattigdoms skuld
föga uträtta, och utländningarne bry dd e sig litet om dylika
publicationer, om de ej understöddes af väl accrediterade per­
soner, som hos dem bedrefvo saken.
Bäst hade derföre varit,
a tt i all tysth et söka göra nödiga up plån in gar1).
O m sådana
enskildta låneförsök utan understöd af dessa offentliga försäk­
ringar skulle haft mera framgång, kan väl vara osäkert. Men
från allt det våld och alla de oredor, som följde a f det sätt
hvarpå med obligationerna handlades, hade man då åtminstone
varit befriad.
För att kunna rätt uppfylla de så högtidligt gifna löftena
om ordentlig återbetalning var det emedlertid af nöden, att de
uppgjorda grunderna för verket noga och riktigt iakttogos.
Angelägnast var, att den såsom fond för räntornas betalning
anslagna halfva contributionen ej till annat ändamål användes,
ehvad utgifter än måtte påkomma.
Dessutom borde man ä f ven skaffa sig noga kännedom om alla kronans inkomster, på
det man måtte kunna rätta de angelägnaste utgifterna d e r efter, sam t finna till hvad belopp upphandlingar behöfde g ö ra s 2).
Görtz, såsom förslagets egentliga upphofsman, låg de t n atu r­
ligtvis mest om hjertat, a tt den för detta förslag fastställda
planen ej rubbades, äfvensom han borde vara skickligast att
sörja derför.
C ontributions-R änteriet befalldes derföre att ej
vidare utgifva några anordningar för contributionerna , utan
ställa
dem
oförryckta till Baron G ö r tz s eller u p p h a n d -
1) Assessor
n e d e n g r a m memorial. C. R:s handlingar R. A.
2) StatsContoiret erhöll sålunda befallning att inkomma med en riklig
förteckning på alla inkomster. Sedan afdrag blifvit gjorda för åtskilliga
”anticipationer, indelningarne och andra högst nödiga stater” beräknades de
medel, som ställdes till Upphandlingsdepu talionens disposition för år 1710
utgöra 2,228,918 dal. smt. R. A.
Il
iingsmännens disposition1). Som konung Carl dock icke var
den, som gerna gal' sitt förtroende till hälften, sä nöjde han
sig icke derm ed, utan öfverlemnade äfven alla andra sina r e Inga utbetal­
venuer och inkomster till G ö r tz s disposition.
ningar fingo derföre göras, utan att anordningarne voro utfär­
dade eller åtminstone först godkända af honom eller u p p h a n d Dessa upphandlingsm än voro Holsteinske G enera­
lingsmännen.
len Grefve von Dernath, Bancofullmägtige J. Thegner och Sal.
Egentligen
v a n O t t e r , sam t Statssecreteraren Baron H ö p k e n 2).
förordnade för att bringa i gång obligationerna och utbyta dem
emot redbara medel, bildade dessa män den så kallade U p p handlingsdeputation en, som förvaltade rikets financer under
G ö r tz s ordres och i enlighet med af honom uppgjorda g ru n ­
Enligt den af konungen gifna instruktion 3), ålåg det dem
der.
att af ContributionsBänteri et emoltaga Ständernas obligationer,
och dermed betala erhållna förskott och lån, sam t bortsälja
Dessutom att
dem emot penningar eller accepterade vcxlar.
incassera inkommande medel, sam t derm ed utan uppehåll in­
För detta
lösa Kgl- Maj:ts eller vederbörandes anvisningar.
ändamål skulle Slatscontoiret och Contrib. Bänt. tillställa dem
Slutligen att ej före­
assignationer på årets säkraste inkomster.
taga något utan communication med Baron Görtz, som var
De ägde således endast a tt sköta de lö­
chef för detta verk.
pande göromålen, sam t verkställa hans befallningar, emot hvilka
Dernath var dock
de ej ens ägde rätt göra anmärkningar.
un der G ö r tz s frånvaro den förnämsta, såsom den der skötte
Görtz sjelf stod full—
cassan, och företrädde hans s t ä ll e 4).
1) Kgl. Rref. till Cont. R ä n t. den 30 Ja n u a ri 1710. Kegistr. R. A. Circu­
lar utfärdades ock till Guvernörer och Land-höfdingar, att allt, som för
contribulionsmedlen inflyter, skall tillställas Upphandlingsdeputation en emot
dess quittence. R. A. C. R:s liandl.
2) Deltog först något sednare i göromålen på konungens egen be­
fallning.
3) 20 J a n . 1716.
4) Enligt. ”Rettun g der Ehre etc.” hade äfven de andra ledamö­
te r n a , göromålen sins emellan fördelade, så att Höpken skötte correspondeneen, v. Otter krigsdepartemontet, och Thegner de. affärer, som
rörde commerce och oeconomi. Af de m ånga memorialer, som finnas quar
efter dem, synes dock, alt denna fördelning ej så strängt iakttogs.
fullkomligt oberoende, endast konungen ansvarig, och icke ens
bu nd en af någon instruktion.
Han hade väl b eg ärt en sådan
och äfven uppsatt förslag dertill, hvilket dock af konungen ej
blifvit gilladt, emedan han ej ville binda hans h än d er genom
någon dylik.) Rikets hela oekonomiska välfärd v a r således
lagd uti händerna på en man af så tvetydig karakter, och som
dessutom icke ens var Svensk medborgare.
Besinnar man äf­
ven att så väl rådet, som de gamla em betsverken egde hos
Carl alltför föga anseende, så är det klart, a t t denne man
måste vinna ett obegränsadt inflytande på konungen, sjelf så
benägen att lyssna till äfventyrliga förslag och van a t t fordra
lika mycket af andra, som af sig sjelf.
Det v ar sålunda ej
u tan skäl nationen fruktade, a tt den ännu ej u th ä rd a t det
svåraste.
Medelst halfva contributionen och den föreslagna krigs­
gärden, som förvandlades till en allmän penningehjelp, v ar det
nu som räntorna skulle betalas, och inom 4 år sjelfva obliga­
tionerna till fullo inlösas.
Dessa ägde emedlertid, alla försäk­
ringar oaktadt, blott föga förtroende, och funno således ingen
afsättning, hvarföre de tillgångar, man genom dem hoppats b e­
reda sig, hotade att alltför m ycket reduceras.
Det fanns dock
än nu ett sätt a tt använda dem, och af detta sk y nd ade man
också att begagna sig, h u ru m yck et det än stridde emot obliga­
tionernas publicerade natur, a tt endast utgöra säkerhet för fri­
villigt gifna lån af redbara medel.
Man begagnade dem n e m ligen direkt såsom betalningsmedel för gjorda leverancer och
dylikt samt liquiderade derm ed skulder, som annars skulle be­
talts genom årets inkomster.
Derigenom blefvo väl de re­
dan en gång anticiperade inkomsterna åter disponibla till
andra ändam ål, men till alla de sm ärre utgifter, h vart ill
obligationerna i följe af sin höga valör icke kunde användas,
ville de dock icke förslå.
Man såg sig derföre nödgad a tt
återtaga ett förslag, som redan förut varit å bane, men tills­
vidare blifvit lem nadt å sido, i förhoppning att ständernas obli­
gationer skulle inbringa tillräckligt, för a tt göra detta ö f v e r flödigt.
m ed
Redan i Bender skall konung Carl hafva umgåtts
åtskilliga ta n k ar angående möjligheten att ersätta bristen på
Dervid hade d et
penningar genom något slags fiktift mynt.
dock stadn at, ehuru i början af 1715 ett stort steg till m y n ­
tets försämrande gjordes genom kopparplåtarnes plötsliga för­
Detta hade dock ä f höjande med 50 procent och deröfver.
ven en annan orsak, nemligen a tt hindra utförseln deraf, em e­
dan det åsatta penningevärdet var mindre, än kopparns eget
Snart togs dock steget fullt ut genom ko­
värde såsom vara.
nungens bref till rådet, att låta slå till en millions värde «mynt
eller tecken» af koppar af e tt 5 öres storlek, som skulle gälla
Rådet skulle äfven sedermera draga försorg,
en daler s m t 1).
indragas, eller
att inga dylika måtte eftergöras och i riket
annat sätt förfalskas, på det att dessa mynttecken m åtte
på
kunna efter någon tid inlösas till sam ma värde, som de blifvit
En publication2) medföljde, hvilken rådet skulle låta
utgifna.
offentliggöra, och som förklarar orsakerna till ett sådant m y n ts
utgifvande, sam t försäkrar a tt det skall öfverallt uti Kgl. Maj:ts
egna ränterier och cassor, undantagandes tullarne, em ottagas till
Befallningen träffade emedlertid rådet okun­
d e t åsatta värdet.
Det sammankallade derföre K a m m a r - och
nigt och oförberedt.
Commerce-Collegie rne sam t Bancodeputerade, för a tt med d em
öfverlägga om bästa sättet att fullgöra konungens befallning.
Största svårigheterna ansågos ligga uti att påfinna en prägel,
och sedan förfärdiga den, med så m ycken omsorg, a tt man
Å t­
kunde vara trygg för förfalskning inom eller utomlands.
n­
u
k
skilliga förslag framställdes derföre af uti dessa äm nen
Dessutom
niga personer, som deltogo uti öfverläggningen3).
fru ktad e man, a tt det redbara m y n te t skulle utföras u tu r ri­
E tt be­
k e t och sålunda draga sig undan för detta nödmynt.
afgenast
som
tä nk an de uppsattes i följd af öfverläggningen,
1) Dat. Stralsund 25 Mars 1715.
2) A f samma dato.
3) Ibland andra ett af Assessor Brenner. Han föreslår till prägel ko­
nungens bröstbild, säsom säkraste garantien em ot förfalskning, emedan in­
gen skulle töras förgripa sig så långt, som att vilja eftergöra denna. R . A.
Ii
sändes till k o n u n g e n 1).
Innan således förslaget till prägel blilvit
faststäldt och denna förfärdigad, förgick tiden, ehuru såväl b e hofvet som konungens otålighet af alla krafter påskyndade m y n t­
tecknens förfärdigande.
Emellertid måtte andra planer hafva
kommit emellan, sannolikt förslaget till obligationer, ty äfven
sedan en betydlig quantitet mynttecken voro slagna erhölls
konungens befallning, att tills vidare innehålla dem, men dock
med all ifver fortsätta myntningen, sam t hålla de redan fär­
diga i beredskap för att när bebofvet fordrade utgifvas2).
Enär emellertid, obligationerna oaktadt, behofvet ty cktes fordra
m ynttecknens utsläppande, så framställde Görtz till Svenska
senaten ett förslag,
vidlyftigt försedt med skäl, för a tt
visa den ringa vådan deraf.
Han förklarar deruti uppriktigt
ställningen vara sådan, att man antingen måste låna eller på­
lägga nya contribuliouer, så vida ej allt skulle lemnas vind
för våg.
Krediten är dock ej något a tt lita på, ej heller är det
värdt, att pålägga nya sk atte r emedan nästan intet finnes a tt
taga.
Enda återstående medlet är derföre att taga sin till­
flykt till tvångslån, hvilkas lindrigaste och bästa form vore
m y ntteck en, såsom i sjelfva verket ej medförande någon
svårighet, blott de ordentligt handterades.
Endast försigtighetsmått vidtogos mot dess eftergörande sam t en proportionell fond
funnes för invexling, så vore faran ingen, men fördelarne d e r emot stora och ögonskenliga.
En sådan fond borde också all­
tid egas, enär i landet funnes dels i reda penningar, dels
i varor ett capitai mera än 4 gånger öfverstigande den före­
slagna m illionen3) mynttecken.
I detta förslag var dock
åtskilligt förbisedt; och just detta åstadkom så olyckliga resul­
tater, tvertem ot hvad Görtz med något sken af sannolikhet ve­
lat framhålla
Att mynttecken hafva sam ma natu r som B a n c o sedlar ä r visserligen så till vida riktigt, att intetdera är m ynt.
1) 31 Maj 1715. R. A.
2) Bref till Stromberg från Cronhjelin på konungens befallning 2 Febr.
1716. R. A. Registr.
3) Görtz’s «propositioner till Svenska senaten» finnas tryckta hos Floderus, Handl. till Carl XII:s hist. m. fl.
Bancosedlar kunna nemligen endast existera såsom någon slags v a ­
luta genom det allmänna förtroendet, och det minsta tvång skall
också genast beröfva dem detta värde.
Så äfven m yntteck­
ne n ; utfösta i rörelsen genom kungligt påbud, var det fåfängt
att hoppas, det de skulle genom sig sjelfva förmå hålla sig
uppe, och huru föga magtspråk förmå, skulle man snart nöd­
gas erfara.
Sannt är väl, att om man förståndigt skött m y n t­
tecknen och vid deras utlemnande ej alltför m ycket öfverskridit det bestämda beloppet, skulle hvarken svårigheterna blifvit så stora ej heller följderna så olyckliga.
Men att tro sig
kunna bestäm m a ett visst maxim um af sådana myntrepresen­
tanter m åste nästan alltid blifva ett misstag.
Ty den första
följden af sådanas användande måste blifva, att det redbara
m y ntet uttränges, och hvarje utgifvet mynttecken skall derföre
medföra béhofvet af ett nytt.
1 stället att öka ett lands
penningecapital skola de snart reducera det till intet, och lan­
det skall öfversvämmas af sådana m yntrepresentanter utan
värde, hvilka långt ifrån att underlätta rörelsen skola förqväfva den.
Uti moraliskt afseende blifva de lika olyckliga, em e­
dan de gifva anledning till ingrepp uti eganderätten, samt ota­
liga tillfällen till underslef och bedrägerier, oftast begångna u n ­
der lagens täckm antel af lagens egna tjenare.
Emellertid voro m yn ttecknen redan färdiga, och började
i Maj m ånad a tt synas i rö relsen 1).
Plåtarne dertill för­
färdigades i Afvestad, men de präglades sedermera i Stock­
holm.
D eras utgifvande ombesörjdes naturligtvis af U p pha nd lingsdeputationen, hvilken på requisition erhöll dem ur R änte­
k am m aren , dit de vid ankomsten från m yn tet öfverlemnades2).
G enom dessa operationer hade nu konungen förskaffat
sig medel, a tt till en början bestrida de nödvändigaste utgif­
1) Kiilumgens påbud den 8 Mars 171 T» försäkrar, att de skoia inlösas
med obligationer eller redbart mynt.
2) Bref från Upph.Dep. till K. C. 25 April J 71 G. «Att som mynttecknen,
så väl som alla Kgl. ]Maj:ts inkomster för innevarande år äro ställde till
vår disposition, så vilje vi att ni tillhålle betjcnterne vid åtskilliga upp bördsverk, sa mt räntm ästarne att utan p rut emottaga dem, på det ingen
egcnnytta må föröfvas.» Upph.Dep. registr. Kam m. Coll. Ark.
terna.
Mynttecknen, ämnade till circulation inom riket, an­
vändes "till allehanda tarfvors betalning”, när dessa tarfvor ej
stego till högre s u m m o r 1).
Dessa bestredos genom obligatio­
nerna, hvilkas egentliga bestämmelse tills vidare åsidosattes,
och så väl de förra som de sednare i början u tan sär­
deles knot.
Hvilka de åtgärder voro, som helt och hållet
tillintetgjorde detta fördelaktiga förhållande, sam t hvad inflytan­
de de egde på landets välstånd skola vi nu betrakta.
Fattigdomen inom landet, sam t misstroendet emot rege­
ringen, och obenägenheten a tt med den inlåta sig i några
penningeförbind elser, voro dock ännu, trots alla fördelar den
tycktes erbjuda, allt för stora, för a tt de färdiga obligationerna
skulle med någon begärlighet eftersökas och köpas.
Behofvet
a tt utbyta dem emot redbart m y n t var dock alltför stort, för
a tt man skulle sk y några medeln för a tt vinna detta mål. Man
tog derföre sin tillflykt till ett tvångsmedel och detta af den
sorgligaste och obehagligaste art.
Konungen p u b lic e ra r2) så­
le d e s , «att vi, af skyldig omsorg om våra icke fullmyndige
undersåtares sam t åtskilliga corporationers bästa, sa m t emedan
vi ogerna förnummit, att deras capitaler och intressen a f bri­
stande omsorg och säkerhet ofta blifvit lemnade ofruktbara,
vilja anvisa dem ett medel, att göra sin egendom fruktbärande
med fullkomlig säkerhet.»
Alla enkors och barns, sa m t k y r­
kors, skolors och fattighus-m edel skola derföre ofördröjligen
öfverlemnas till Upphandlingsde putationen emot erhållande af
ContributionsRä nteriets obligationer.
Alla medel, som äro u t­
lånade eller på annat sä tt utestående, skola genast uppsägas
och sednast inom sex månader öfverlemnas.
Att detta påbud,
hvarigenom konungen bemäktigade sig sina omyndige undersåtares
egendom väckte stor oro och förbittring kan väl ej förundra
någon.
Många vägrade derföre a tt aflemna de medel, som f u n nos i deras vård.
S v å rt var äfven a tt inom den föreskrifna
korta tiden kunna göra alla
sådana
tillgångar
1) Erhållna lån fingo dock cj med sådanc betalas.
2) l:sta Feb r. 1710.
disponibla
för
Förordningens verkställande mötte sålunda mot­
Konungen.
stånd och svårigheter, hvarför ifrån länen förfrågningar gjordes
hos Upphundlings-deput ationen, om man hos de tredskande ge­
Derpå svarades, att med s å nast skulle anställa utmätning.
dane åtgärder tillsvidare skulle anstå, tills man hunnit derom
klagomål ingått
mängd
emedan en
närm are öfverlägga,
från personer, som hafva dylika medel under sin förvaltning 1).
På andra dylika förfrågningar förklarar Deputationen, att som
riket ännu ej nödvändigt behöfver dessa medel, kunna de än­
nu fa innestå; dock skola öfverallt specificationer öfver dylika
m edel upprättas och till den insändas, sam t penningarne stå
till dess disposition, och således på intet vilkor förskingras.
Dock får hvad till uppfostran sam t kyrkornas och skolornas un­
Så­
derhåll m. m. nödvändigt fordras dertill användas 2).
dana begärda specificationer inskickades under loppet af 1717
Utaf dessa finner m an, a t t , trots
och 41718 från alla orter.
förbu<det mot undandöljande och förskingring, blott obetydligt
blef K onungen erbjudet, och för våldsamma steg tyckes han
Genom denna åtgärd, som dock väckte så
hafva skyggat.
myckten förbittring, erhölls således föga, och åtminstone för ö gonbliicket intet.
F n ä r således detta medel att förbyta obligationerna slog
felt, w id tog man den andra utvägen, a tt använda dem directe
Upphandlings-deput ationen skickade i
såsomi betalningsmedel.
följd d e ra f sådana till Landshöfdingarne med begäran att u t­
d em emot Statscontoirets och Contributions-ränter iets
byta
Dessutom erhöllo de obli—
assigmationer på å rets inkomster.
gationier för bestridande af kostnaderne vid durchmarcher,
Sammaledes erhöllo expediinqvarrte ringar och andra behof.
tionerrna, vid sina reqvisitioner af penningar, endast obligationer,
med uuppmaning, a t t för sitt eget bästa söka med all ifver göra
dem ; användbara.
De begagnades kortligen såsom anvisningar
1)) Landshöfding Skjttes bref och och svaret derpå 26 N ovem ber 1716.
IJ.D. U to pistr.
2)’) U.I>. Circular till Guvernörer och Landshöfdingar 8 Januari 1717.
U.D. nregistr.
på de medel, som till deras inlösande voro anslagna, och skulle
sålunda, när dessa medel en gång inflöto, betalas. Som enligt
förordningarne contributionen skulle vara betald i Februari
månad, sam t den pålagda penningeafgiften, eller som den kal­
lades IJpphundlingshjelpen i Maj och September, så borde ä f ven de sålunda utgifna obligationerna vid motsvarande tider
kunna betalas.
U pphandlings-deputationen publicerade derföre
en föro rd ning 1), att obligationerna skola tvenne gånger om
året inlösas, i Juli och Februari, så långt nemligen medlen
räcka.
Fördenskuld skola de numera, allteftersom de utgifvas,
och efter denna ordning vid de föreskrifne term iner in­
lösas.
Enligt löfte skola på detta sätt alla obligationerna
inom 4 år vara inlösta, emedan ej större upphandling kommer
att göras än de till dess förnöjande anslagna medlen medgifva.
Genom denna åtgärd erhöllo visserligen obligationerna, enligt
Contributions-ränteriets egen utsago, något bättre kredit; dock
emottogos de ej synnerligen gerna.
Tvertom klagas ofta in­
för Konungen af dem, som hade att sörja för arm éens och
flottans behof, att de af Upphandlings-D eputationen, oaktadt
ofta upprepad begäran, ej erhålla penningar utan endast obli­
gationer.
Ej heller kunna de erhålla något emot anvisningar
på Deputationen, emedan hv ar och en vet, att han der med
lock och pock trugas att afstå från sin begäran om redbart
mynt såsom betalning.
Orsaken till denna U pphandlingsdeputationens svaga kredit säga de vara, a tt den icke håller si­
na affärer nog hemliga, utan h v ar och en vet, till hvad be­
lopp obligationer utgifvas, sam t huru högt upphandlingshjelpen
kan stiga, sam t deraf lätteligen inser, huru ringa hopp är, att
dess förbindelser skola någonsin inlösas 2).
Deputationen d e r emot klagar, »att inkomsterna icke hållas oförryckta till dess
disposition, utan att Konungen ibland sjelf disponerar medlen,
deputationen ovetande.
I följe deraf händer ofta, a tt när den
1) 20 April 1716.
2) Bref fråu Ombudsrådet C. Fcif till K o nung Carl 23 Juli 1716. R.
A. Feif hade sig uppdraget, att skaffa proviant för magasinerna i Skåne,
Halland ocli Blekinge, och borde derföre känna förhållandet.
für någon angelägen utgift gifver anvisning på något ränteri,
i stället för penningar blott orhålles e tt bevis, att dessa på
särskilda ordres redau äro utgifna, hvaraf ej an­
Konungens
Den tillnat än oreda i financeplanen kunde uppkomma».
skref derföre Landshöfdingarne, att de, utan afseende på
Konungens anordningar, blott skulle följa Deputationens befall­
O ak lad t sådana mellankommande hinder betalades
ningar l).
doek i Juli månad, enligt sista förordningen, räntorna ordent­
ligt, äfvensom en del af de utgifna obligationerna inlöstes. O r­
sak en till d en ogenhet, hvarm ed de emottogos, låg derföre kan­
ske ej helt och hållet i bristande förtroende, utan till en
stor del i svårigheten att begagna dem i handeln, i följe
Deputationen insåg detta och trodde
af d e ras höga värde.
sig genom deras sönderdelande kunna göra dem mera begärliga.
D e rn a th , som under Görtz’ frånvaro stod i spetsen för de­
föreslog derföre Konungen, att »för de förras o b e pu tat ionen,
qvärralighets sk u ld » , utgifva obligationer på mindre summor,
Detfa förslag gillades af Konun­
till e n början 25 d:r s:mt.
gen 25) och publicerades derefter af C o ntribu tio ns-rän teriet3).
Men icke en gång denna valör befans tillräckligt beqväm, utan
uppk.ommo ändock beständiga svårigheter vid deras emottagande;
hvarlfore genom kungligt påbud den 3 Januari 1717 ännu min­
Dessa smärre
dre sedlar på 5 och 10 daler skulle utgifvas 4).
obligtationer, eller myntsedlar, skulle gå och gälla hvar man
emelllan, sam t emottagas i ränterierna, på samma sätt, som
Ingen ränta betalades för
om m yn tteck nen blifvit förordnadt.
dem, ej heller var någon viss inlösningstid utsatt, men om nå­
gon sam lat flere sådane sm ärre obligationer, stod det honom
fritt att utbyta dem emot en motsvarande sum ma större s å danai, hvilka både vore fruktbärande, och efter den fastställda
Dep:s bref till åtskilliga Landshöfdingar 18 Aug. 1716. U.D. Rc11)
K.C. A,
:2!) II Sept. 1716.
330 Ü6 Sept. 1716.
44 ) Sedermera föreslog Dep. att lata förfärdiga myntsedlar på ännu
Detta förslag om indir e summor, nemligen en-, tre- och fem- daler s:mt.
gilladhes dock af Konun gen, som förklarade lämpligare vara att låta slå
myntttlecken. Kgl. bref till U.D. 3 Juni 17 I7. R. A. Registr.
gistr.
ordningen komme a tt invexlas.
Genom denna åtgärd försvann
visserligen det ofvannämnda hindret, men derigenom förlorades
också den lilla kredit, obligationerna hittills kunnat ega.
Nå­
gon kontroll öfver den qvantitet dylika myntsedlar, som utgåfvos, kunde ej mera egas, äfvensom det v ar fara värdt, alt
regeringen skulle låta förleda sig, genom den lätta tillgången på
sådana sedlar, a t t alltför m y cket begagna dem.
O ck så öfversväm m ades landet sn a rt till den grad af m yn tsed lar, att de
förlorade hvarje s k y m t af v ärd e 1).
Den ifver h v a rm e d man
arbetade på sedlarnes förfärdigande var så stor, a t t C o n /rib u tions-ränteriet befriades från alla andra göromål, u n d er d e t detta
arbete påstod, för a tt med mera kraft kunna pådrifva det.
Det minsta antal i veckan, som skulle levereras v a r 6 0 0 0
stycken på 5 d:r s:m t och lika många på 10 2).
Det var dock icke blott de dagliga utgifterna, som förmådde
Deputationen a tt vidtaga en så skadlig utväg, d et v a r äfven
ett annat behof. som nu först gjorde sig gällande, nemligen att
invexla de utelöpande mynttecknen. Dessa hade, såsom redan
näm n dt är i Maj månad börjat circulera 3). Enligt förslaget hade
i början endast en million sådana blifvit slagna och efter hand
utgifna.
Men, som de i början emottogos med temlig begär­
lighet och utgifterna voro stora, v ar denna första million snart
utspridd i rörelsen.
Konungen befallde derföre U p p h a n d lings-deputationen a tt låta slå ännu en million, »så a t t två
varda gängse till dess vi finna godt invexla dem» 4).
M ynt­
tecknen skulle nemligen, enligt publicationen, ofta om bytas, för
att förekomma förfalskning.
Dermed skulle så tillgå, a t t rä n t­
mästaren i Stockholm från dem i landsorterne erhåller u p p 1) Så till exempel skrifver Landsh. i Skaraborgs län d. 7 Juli 1717,
att Danska krigsfångarnc hålla på att svälta ihjäl, emedan de till sitt u n ­
derhåll erhållit b lott'm yn tsediar, för hvilka de ej kun na köpa det minsta.
K. C. A.
2) Upph.-Dep. till C. R. den 7 Ja n uari 1717. U.D. registr. K . C. A.
C. R. uppmanas älven att «för rikets oundgängliga nödtorft iskuld göra
sin hästa flit, och ej genom, resor åt landet och dylikt försumma sin skyl­
dighet«.
3) Det första slaget mynttecken kallades «Kronan«.
4) Bref till U.D. 29 Juli 17 IG. R. A. Registr.
gift, huru m y c k e t för ändamålet i hv art län behöfves, och
derefter ditsänder en motsvarande sum m a i obligationer, sedlar
till och öfver 250 dal. s:mt
Alla sum mor
och mynttecken.
25 dal. med
invexlas m ed obligationer, alla från 2 5 0 till
Den 12 Octo­
sedlar, och de derunder med m y n t t e c k e n 1).
ber 1716 publicerades således utgifvandet af de nya till in­
Men, som kronans in­
vexlingen bestämda m ynttecknen 2).
afbrott, om de endast till
komster skulle lidit alltför tv ä rt
detta ändamål användts, så utgåfvos äfven dessa till »allehanda
tarfvors betalning», och de gamla mynttecknen aflystes ej på
samma gång, utan fingo fortfarande gå jem te de nya, och se­
dermera så småningom invexlas, så långt förråden medgåfvo 3).
Genom a tt sålunda på en gång utsläppa hela den för in v e x lingen bestämda su m m an af mynttecken, utan att i stället in­
draga lika många gamla, gjordes naturligen hela invexlingen
till ett narrspel, och blott till en förevändning, att oupphörli­
I landet circulerade nu
gen öka massan af nödmynt 4).
tv enne slag af m ynttecken, af hvilka det först utgifna dock
enligt kungligt påbud 5j innan den 1 Maj 1717 skulle vara
U nder loppet af detta år utkom ytterligare ett tredje
inlöst.
m y n t t e c k e n 6) sam t i början af 1 7 1 8 ett fjerde 7). Längre fram
5 nya slags
samma å r utfärdades på en gång befallning om
mynttecken 8), sam t voro dessutom föreslagna ännu A till, hvilka
dock i följd af Konungens död aldrig blefvo slagna. J e m te det,
1) Enligt U.D:s aF Konungen gillade Förslag.
2) Detta andra slag kallades «Publica fide.
Att som de dagliga
3) K . Maj;ts brcF till U.D. d. 12 Sept. 1717.
och påliggande ulgiFterna För landt- och sjörnilitien Fordra promtc execu­
tioner, oeh de nya mynttecknens, och sedlai nes Förfärdigande Fordrar längre
tid, kan cj invexlingen med ens ske. R. A. Registr.
4 ) Att genom denna ordning vid invexlingen det dermed aFsedda än­
damålet, att Förekomma förfalskning, icke kunde uppnås, är naturligt. Ock­
ehuru när m ynt asåsyntes flera gånger falska mynttecken i rörelsen,
rcna anträffades de straffades utan försköning. Åtskilliga Landsljöfdingäts
bref till Carl i Kam. Colicgii Ark.
5) 28 Febr. 1717.
C) «Vett och Vapen«. Placatet derom 8 April.
7) «Flink och Färdig«. Placatet ti Jan.
8) 23 Ju ni 1718. De voro Saturnus, Jupiter, Phoebus, Mars, Mer­
curius.
som i ringa mängd uigafs 1719, kalladt Hoppet, hade således
10 olika präglade mynttecken, ehuru alla af samma valör,
varit gängse i landet.
Alla dessa mynttecken utgåfvos för att
enligt placatet invexlas det ena med det andra, men dermed
tillgick alltid
behofven *).
särdeles trögt och ofullständigt, i följe a f de stora
Endast obetydligt blef således indraget, jemfördt
med de nya massor, som oupphörligen kommo i stallet. O e r­
hörda qvantiteter funnos nu också utspridda i riket, särdeles
som man ej längre brydde sig om att iakttaga
någon slags
proportion emellan landets
verkliga capitaltillgång och de
mynttecken, som u ts lä p p t e s 2).
Konungen befaller Deputatio­
nen i Dec. 1717,
att hvad beträffar mängden
af m y n t­
tecken endast göra afseende på behofvet; dock tillägges för—
sigtigtvis, att den må dock sörja för, att deras kredit veder­
börligen uppehålles 3 . Snart blef också enda gränsen för u t gifvande af mynttecknen möjligheten af att med den största
ansträngning hinna förfärdiga sådana.
Särdeles blef detla för­
hållandet med början af 1718, från hvilken tid myntsedlar ej
mera fingo utgifvas, och de redan utelöpande med m ynttecken
skulle invexlas 4j.
Dessa förstnämnda hade nemligen till
den grad förlorat förtroendet, att de för intet pris numera
kunde användas 5).
Den mängd, som tillverkades, var i san ­
ning ej obetydlig.
Utaf det första slaget utgåfvos 2 ,0 0 0 ,0 0 0 ;
af det andna 3,80 8,00 0;
af
det tredje från den 4 Maj 171 7
1) «Med missnöje förnimma vi, alt med invexlingen af mynttecknen
tillgår mycket mindre ordentligt och fort, an det borde, och förstöres deripenoin deras kredit«. Bref från Carl till Höpken 7 Maj 1717.
R. A.
Regislr. Vederbörande räntmästare i länen klaga också, att de för invexlingen erhålla blott sedlar och obligationer, samt ett ytterst obetydligt
antal af mynttecken. Att denna klagan ej var obefogad, synes af Depu­
t a t i o n e n svar på Ränlinäslar Råfeldts förfrågan, alt vid invexlingen skall
ungefar femtedelen betalas med nya mynttecken, resten med sedlar. U.D.
K. C. A. Som sedlarne hade långt mindre förtroende än myntteckn en,
var det naturligt, att man ej ville utbyta de sednare mot de förre.
2) Enligt Görtz proposition till senaten skulle ej mera utgifvas, än att
en proportionell fond af redbara capitaler funnes i landet, till motvigt mot
nödmyntet.
3) R. A. Resistr.
4) Kgl. bref till U.D. 30 Dec. 1717. R. A. Regislr.
5) Redan den 23 Juni 1717 hade Deput. måst återtaga de myntsed­
lar, som blifvit lemnade till regementerna, för att dermed bestrida deras
underhåll och ekipcring, samt i stället gifva dem mynttecken.
början af 1748
till don 4 Januar i 1718 ända till 8,235,0 00. Från
Också voro
*)
.
t
s
tillverk ades hvarje vecka närm are 500 .0 00
i landet 2).
da
utsprid
vid Carls död omkrin g trettios ju million er
visa sig.
att
länge
Le
Y rkan af myntte cknen dröjde ic
blef allt
dag
hvarje
Agiot mot det redbar a myntet , som för
Förvaror.
alla
på
sällsvn tare, steg hastigt , äfvenso m priset
straff­
stränga
ock
akten
gäfves sökte Konun gen att genom polism
bestäm da taxor
bestäm m elser uppehå lla nödmy ntet, sam t genom
prissteg ­
stora
den
hindra »ockre t med pennin gesorte rne», och
n, öka­
försvan
myntet
I samma mån som det redbar a
ringen.
skulle
t
n
y
m
des svårigh eterna a t t utfå skatter , som med dylikt
väl
skulle
1715
Enligt publika tionen om myntte cknen
betalas .
gjor­
ag
undant
men
dessa em ottagas öfveral lt utom i tullarn e,
dlingsh jel—
des sederm era för halfva contrib utionen och Upphan
, måste
inlösen
s
pen, hvilka, såsom anslagn e till obligat ionerna
, så­
pålades
n
Uppha ndlmgs afgifte
med redbar t m y nt erlägga s.
i
utgå
då
som redan näm ndt blifvit, år 4716, och skulle
Se­
ber.
Septem
tvenne reprise r, hälften i Maj och resten i
år, till h a l­
samma
för
dylik
en
ännu
dock
pålades
era
derm
skulle i D eceaten så stort belopp , som den förra, och som
De tvenne löljand e åren erlades äfven dema
bar månad utgå.
den skilnad ett
afgift till samma storlek som 4716, blott med
bristen på red­
den nu infordr ades i 2 termin er. Huru stor
of de svå­
bara pennin gar i landet var, kan man lättast finna
den i
ehuru
righete r, som mötte uttaga ndet af denna pålaga,
inen
ngsterm
sjelfva verket ej var så betydli g 3). Första betalni
dlings-d eputatio 1) Myntmä staren Zedrilz’ veckora pporter till Upphan
A.
C.
K.
nen
d på dalrar rådde,
2) A tt under denna lyckliga tid, då sådant öfverflö
gt, som att tillverka
regering en ej vårdade sig om någonti ng så obetydli
o dock klagosk rifter öfskiljemy nt, är naturlig t. F rå n alla trakter inkomrn
derföre den åtgärden , att
vcr denna brist till deputat ionen. Man vidtog
såsom skiljemy nt. Så för­
åt e r utgifva de invexlad e slagen af mynttec ken
öre k:mt, samt 7 Januari
ordnas 29 Maj 1717 alt Knrona n« skal! gälla 3
mynt.
a
m
sam
öre
4
gäller
fide«
a
«Public
att
1718,
betala 45 d:r s.mt;
3) Enligt förordn ingen skulle K:gl. M ts råd
militäre r och andra till
samt
rna,
Collegie
och
tterna
Hofrä
i
nter
Preside
24 till 3 ; adelsmii u allt­
Öfverst ar 30; öfrige rm betsm än alltefter rang fr.
öfrige prester fr. 24— U.
30,
kopen
Ärkebis
,
3
—
9
fr.
nheten
förmöge
efter
ccb en öfver là år t
Borgers kapet 30 — 3 , af Bondes tåndet hvar
förgick, utan att något särdele s knot hördes, ej
heller några
betydan de summo r uteblef vo, men när den andra
termine n
nalkade s, klagade s öfveral lt, det ingen möjligh et funnes
att be­
tala denne afgift.
På upprep ade förestä llninga r af Landsh öfdingarn e måste derföra U p phandl ings-de putatio nen
medgifv a
dess betalan de i m y n t t e c k e n , emot 3 à 4 procen
ts mellan gift, för invexla nde af red bart m ynt.
Den befalle r dock noga
uppsigt hållas öfver uppbör dsmänn en, på det u nd erslef
ej måtte
af dem begås; för detta ändamå l borde de hållas
i okunni g­
het om detta medgif vande, på det de måtte göra
sin största
flit att erhålla redbart mynt, sam t förbjud as vid
tjensten s för­
lust att emottag a annat än godt mynt, såvida såd
ant på nå­
got sätt kunde erhållas ! ). Som hos militäre n, de
t lägre b o rgerskap et och allmoge n ej annat än myntte cken
fanns a t t till­
gå, så blef följden att största delen af upphan dlingsa
fgiften in­
flöt i sådana.
Inneha fvarne af Contrib utions- ränteri ets assignatione r, ställda på godt mynt, och hvilka med
denna afgift
skulle betalas , kunde derföre ej heller erhålla liqvid
i sådant
mynt, på hvilket förskrif ningarn e lydde. Förgäfv es sökte
man för­
må dem a tt emottag a m y nttecke n i stället, em
o t förhöjn ing
fif ända till 8 à 9 procent 2).
Obliga tionsin nehafv arne kla­
gade hos Konung en, a tt förbind elserna ej riktigt
inlöstes , och
följden blef att Konung en upphäf de detta U p p h a
n d lin g s -d e p u tationen s nyssnä mnda medgif vande, sam t påbjöd,
a t t alla, som
i följd af denna tillåtels e lemnat myntte cken, skulle
återtag a
dem och i stället gifva redbart m y nt 3).
Dessut om anbefal las
Landsh öfdinga rne stränge ligen, att utan medlid ande
utkräfv a a f daler 4 öre, alla enkor efter sina mäns rang. Medlen
skulle inlefvere ras
i Hanken för C. R. räkning och qvilteras af räntm
ästaren. Otydligh eten
i förordni ngen gaf dock anlednin g till flera förfrågn
ingar från Guvenö rer och Landshö fdingar, hvarföre det leinnade s åt embetsm
ännen att lämpa
så, det fattige och rike betala efter förmåga .
K:gl. Bref till C. R. 6
April 171 ti.
1) Upph.Dc p. href till åtskillig a Landshö fdingar i slutet
af 1710 och
början af 1717. U.I):s registr. K. C. A.
2) Bref från Mörner till U.D. 20 Dec. 1716. K.
C. A.
3) Denna tillåtelse hade dock af Konung en blif\it
bekräfta d, den 6
Febr. 1716, men upphäfd es nu den 11 Juli samma
år. Bref till Contrib .Ränt. R. A. registr.
giften; i motsatt fall kommer det på deras eget ansvar. Dessa,
framföral lt angelägne att fria sig för Konungen s missnöje, be­
gärde och erhöllo tillstånd, att till afgiftens indrifvand e få
Utmät­
disponera den militär, som var förlagd i länen
och
hvar
för
hertighet
barm
utan
nu
följde
g
ning och arresterin
om
äfven
e,
erläggand
afgiftens
vid
trög
sig
en, som visade
ansåg
Ännu
2j.
oförmåga
ren
af
dikterad
var
denna tröghet
man sig dock icke hafva gjort allt möjligt, utan påfann d e r före d e t medel, a tt göra uppbörds männen för egen räkning in­
Konun­
tresserad e i, att med all flit indrifva denna pålaga
nemsätt,
tt
y
n
ett
påfunnit
han
att
deraf,
gen skrifver i följe
medel
anslagna
e
förnöjand
lingens
Upphand
ligen »att alla till
hädanefte r utassigne ras genom vexlar ställda på räntmästa rne
i l ä n e n , hvilka skola dem vid förfalloda gen inlösa, emot bö­
te r af 20 daler s:mt för hvarje öfverskju tande d a g , hvilka
Räntm ästare deremot ega
böter tillfalla vexelns innehafva re.
penningar , och skola de
upplåna
till hvad procent som helst
t sina utlagor i
försumma
som
jem te intresset betalas af den,
Contribut ionsskulle
method
nya
rättan tid e rl ä g g a » 3 ). Denna
Så
dingar.
Landshöf
och
er
ränteriet låta k ungöra Guvernör
oinseft
länge
redan
verk
nde
skedde också, e h u r u ofvannäm
möjlighet en att indrifva Upphandl ingsafgift en, sam t i följe deraf
att uppehålla obiigatio nernas kredit, sam t äfven berättat för
Denne ville dock ej lyssna dertill,
Konungen sina farhågor 4).
utan fördubbla des sina uppmanin gar till vederbör ande i länen.
Utom denna afgift var, såsom vi veta, äfven hälf­
ten af contribut ionen bestämd till fond för Upphandl ingsverke t.
1) Circular till Guvcrn. och Lanclsh. 8 A ng . 1717. R. A. Registr.
2) De som ej hetalt Upph.-afgi ften och ej kunnat ställa säkerhet, hafva
Ge­
blifvit arresterade , och kan med dem förfaras efter behag. Bref frän
neral Guver nör Mörner till U.D. 19 Maj 1718. K. C. A.
3) Bref till Contrib.-rä nterict 15 Ja nu ari 1718. R. A. Registr.. samt
p åb ud et derom dal. samma dag.
4) Contributi ons-ränter iets href till Carl 30 Sepi. 1717. «Del är tncd
och
gliidje vi berätta att obligatione rna gå såsom contant iblaud folket;
sotn
k om m er detta derutaf, att vi hittills förmått inlösa dem riktigt. Men
är fara
vi nu öfverallt förnimme, att intet annat än mynttecken finnes, så
värdt, att obligatione rna ej kunna inlösas, och att deras kredit derigenot^
förstöres. Contributi ons-ränteri ets handl. R. A.
D en utgick åren 1717 och 171 8 enligt den före 1 7 1 2 års förordning
brukliga methoden, dock till ej obetydligt förhöjdt belopp 1j.
Snart blefvo dock dessa inkomster otillräckliga, hvarföre nya
pålagor måste utskrifvas.
Som Konungen dock ej ville på­
lägga någon allmän skatt, som d rab bad e både den fönnögne och
oförmögne, så erhöll Commerce-C ollegium befallning a tt sam­
manträda med U pphandlings -deputatione n och öfverlägga om
bästa sättet, a tt lägga en afgift på b ru k e t a f »mindre nödiga
va ro r» 2). Meningen med denna afgift var, såsom uttryckligen
säges, icke så m y c k e t a tt förekomma allt onödigt öfverföd,
som att U p ph and lin gs-v erk et måtte erhålla stö rre tillgångar för
sina låns afbetalande.
N ämnde cmbetsverk sa m m a n trä d d e så­
ledes, i följd af denna befallning, och up psatte e tt förslag,
hvilket inskickades till Konungen, men dock af honom ej blef
gilladt, e m edan, »det hade mera utseende af en klädesordnin g
än
af en allmän afgift 3).
Han ändrade derföre förslaget d e r hän, som det sedan publicerades den 10 Nov. 1716.
Enligt
denna förordning skulle afgift betalas, för begagnande af finare
utländska och inhemska tyger, pelsverk, hattar, värjor, vagnar,
tofsar, snus, tobak, thé, kaffe m. m.
Alla erlade dock ej lika
afgift, utan högre allt eftersom man stod högre i rang. Så
exempel
för bruk
af d y rb arare pelsverk betala de,
som stå från N:o 1 till 36 på ranglistan 40 dal. s:mt; de
dernäst 5 0 ; R idderskapet och Adeln 6 0 ; förnämare Köpmän
8 0; öfrige Handlande 100 o. s. v. H är kunna icke upptagas de
särskildta afgifterna på alla slags »mindre nödvändiga v aro r» 4),
men de voro tillräckligt betydliga 5) för a tt borttaga all onödig
lyx, och således tillintetgöra Konungens afsigt med afgiften.
Hvar och en borde uppgifva hvad han af sådana varor äm nade
till
1) Så belala sätesgårdar ocli frälsegods för hvarje helt hemman i bruk
eller öde 15 dir smt.; K ro n n - och skattehemmin 4 dir smt.; alla emhetsmän 5:le penningen al sin lön; nernligon af så mycket de erhållit; städerna
betalade år 1717 200,000 dir smt; 1718 dubbelt. Fördelningen der af städerna
emellan gjordes af Upph.-dcp. i samråd med Commerce-Co llegium.
2) Bref till Commercc-Co ll. 30 Maj 171G. I t . A. registr.
3) Bref den 10 O d . till I)ep. och Com. Coll. R . A. registr.
4) Taxan finnes tryckt hos Stjerman «Oekon. författn.«
5) Lagerbring beräknar att en hederlig borgarh ustru skulle för b eg ag ­
nande af sina förut inköpta kläder få betala 400 dal. smt.
il
sätt och i sam m a
begag na, samt derför e betala på sam ma
U ppsyn ingsm än till
mynts ort 1), som contri bution en erlade s.
beging os, samt u p p m a ­
sattes att hafva uppsig t, det ej under slef
Utom
a sådant .
nades dessu tom alla under såtare a tt anmäl
va­
a
sådan
af
nande
denna sk a tt lades äfven en annan på begag
garö
k
t
sam
e,
kokar
ror, som af «vinsk änkare , t h é - och kafféstund
allden
ct,
Denna v a r dock mera indire
re» fö rsåld e s2).
jarne, som sedan fingo hålla sig sk ad es­
försäl
af
des
den betala
Vinsk änkar e betala de högst, i pro­
lösa genom sina kunde r.
, eller ringa rö­
portio n efter som de hade stor, medel måttig
en kröga re
D ernäst t h é - och kafTé -koka re, sam t slutlig
relse.
mera
dessa
alla
Dessu tom betala de
efter sam m a propo rtion.
eller
större
i
rörels e
eller mindr e allteft ersom de drefvo sin
med
dock
fick
Denna afgift
mindr e städer , eller på landet .
å t­
r,
skatte
iga
Alla dessa utomo rdentl
gångb art m y n t betala s.
n
afgifte
och
nen
minsto ne Uppha ndiing s-afgi ften, Contr ibutio
t
m
sa
1718,
1717 och
på m indre nödiga varor, utging o åren
in­
död
Konun gens
voro äfven påbjud na för år 1719, då
träffad e.
regeri ngen så­
G enom dylika sk a tte r och pålago r, sökte
yn t ännu kunde finnas
lunda skrap a åt sig hvad af redba rt m
tillgån ­
Redan länge hade den dock insett att dessa
i landet .
på an­
kt
varit betän
gar ej k un de förslå, sam t derför e äfven
va­
hade
Den första planen för obliga tioner na
dra utv ägar.
pen­
sig
förska ffa
rit, att em o t dem såsom säkerh et utifrån
dit sig, att emot
förbun
ldt
särski
tom
dessu
hade
Görtz
ningar .
2 ,0 0 0,00 0 R.dr. Nöd­
dem anskaf Ta ett utländ skt lån af minst
e för att öfverv ara
vändi gheten att en tid stadna i Sverig
sätt hvarp å obliga ­
framg ången af sitt financ esysle m, sam t det
dock, att denna nego­
tioner na i början använ des, föranl edde
Uti Juli månad 171 6 företo g
tiation för en tid uppsk jöts.
med Konun gens full­
dock Görtz en resa till Hollan d försed d
Svårig hetern a
gar.
makt att för hans räknin g upplå na pennin
hafva varit större än
att erhåll a e t t sådan t lån m åtte dock
1) Det vill säga hälften med redbar t mynt.
2) Den na afgift pålades för år 1717.
G örtz föreställt, sig åtmins tone att döma efter
de härda vilkor
hvarpå kontra ktet slutlig en afslöts 1).
Först i S eptem ber m å­
nad fann han några Hollän dska köpmä n hugade
, att, under
firma af Paterm an et Compa gni, inlåta sig i
en sådan affär.
Det med dem afsluta de kontra kt skulle dock
först ratifice ras
af Konun gen innan det blef gälland e.
Enligt detta åtogo sig
dessa köpmä n a tt för Konun gens af Sverig e
räknin g, som var
sinnad öka silfver förråde t i sina stater, låta
under loppet af
3 å r mynta minst 2,000, 000 R:dr.
För detta ändam ål ö fv e r lemnad es dem Konun gens rättigh et att slå m
ynt med all deraf
följand e vinst och fördel, sa m t dessut om stände
rnas obligat io­
ner till samma belopp .
På dessa njuta de 6 procen ts ränta,
jem te den fördele n, a tt få betala dem
efter nya m y n t­
foten med 2 Carolin er och 14 styfve r på
riksda lern, då
derem ot efter gamla myntfo ten hvarje sådan
gällde 3 caroli­
ner och 4 styfve r, efter hvilken sednar e obligat
ionern a voro
utgifne och äfven skulle inlösas .
Dessa obligat ioner förbind a
de sig deremo t a tt på vissa bestäm da tider med
reda pennin ­
gar betala, eller och genast inlösa de assign
ationer , soip på
dem kunna utgifva s.
Och på det intress entern e utan hinder
må kunna drifva den för ändam ålet nödiga handel
n, erhålla de
frihet och säkerh et a tt u tu r riket bortför a, emot
tulls erläg­
gande och enligt af Konun gen bestäm d ta x a ,
je r n , m essin gstråd, koppar och andra landets produk ter.
Delta gaf anled­
ning till en särskil d förordn ing, som trädde i
verket långt in­
nan sjelfva låneko ntrakte t. och äfven blef af
mera vigt.
För
att underl ätta Hollän darnes handel med nämnd
e varor skulle
magasi ner upprät tas i dertill välbelä gna städer,
h va rest sälja­
ren fick leverer a sin vara, sam t derpå af vederb
örande c m betsmä n erhålla bevis.
Dessa bevis, eller vågsed lar, skulle in­
nehålla mycke nheten och v ä rd e t, enligt taxan
u trä k n ad t, och
sederm era i den allmän na rörelse n gå och gälla
såsom kontan ta
1)
Såvida man icke får antaga att Görtz sjelf varit
deltaga re i affären, och derföre varit angeläg en att göra den
så lönande som möjligt.
Commis sionen år 1719 anklaga de honom derför,
hvarpå dock Görtz in­
vande att han cj derföre varit brottslig , emedan
det slat t hvarje annan fritt
att deltaga deruti.
Och förordnad es detta, på det »säljaren ej mätte
penninga r.
vara underkas tad köparens välbehag utan erhälla rätta värdet
för sin vara». Åtskilliga omständi gheter hindrade dock Konun­
gen a t t genast bekräfta denna öfverensk ommelse, utan skedde
Den skulle gälla i 3 år
det först den 30 Decembe r 1717.
fördraget emellan Görtz
då
1716,
ber
r ä k n a d t frän den 30 Septem
Åtskilliga anmärkni ngar
köpmänn en först u p p g jo r d e s 1).
rakt, särdeles att
myntkont
detta
hördes dock inom landet emot
de svenskar, som
framför
fördel
stor
utländnin garne hade alltför
nemligen blott
hade
e
sistnämnd
Dessa
gjorde försträckn ingar.
dessutom 25
hade
förre
de
ot
6 procent för sina lån, då derem
Konun­
deriill
t
sam
,
förhöjning
procents vinst af carolinern es
och
För a tt nedtysta dessa klago­
gens inkomst af myntning en.
mål tillätos alla undersäta re a tt mot samma fördelar försträcka
penninga r. Högst få, om ens någon, begagnad e sig dock deraf,
troligen af brist på tillgångar sam t förtroend e till regeringen ,
e h u r u skälet uppgafs vara ovilja att ockra med sin öfverhet.
P å våren 1 7 1 8 hitkom emellertid från intressent erne en
fullmägti g vid namn Jean Royer, för att öfvertaga myntning en.
S vårigh eter y p p a d e sig dock genast deremot emedan pressarne
behöfdes för tillverkni ngen af myntteck en, och några andra ej
Dessutom lärer Royer sjelf lidit brist på nöd­
v oro färdiga.
Sent omsi­
vändiga materiali er för alt börja myntning en 2 ).
carokasserade
gamla
de
af
d e r börjades dock ommyntn ingen
s
Konungen
än
förr
hunnits,
llinerna, men hade derm ed ej långt
under
silfret
es,
arresterad
d ö d mellanko m, då Royer genast
b a n s vård seqvestre rades och kronan återtog sin m y n t r ä t t3).
F ö g a erhölls således genom detta kontrakt, utan förblef Sverige
fortfaran de hänvisad t till sina egna tillgångar .
Dessa hade hittills visserlige n icke blifvit sparade, men
Baron Gfirtz’ m yntk o n lrak t jem tc K onungens ratification derpâ fin1)
m as tryckta i Stjerm ans «Samling af Oekonomis ka förordninga r«.
K am m ar-C ollcgii href till K onungen den 20 Maj 1718. R.A. Kam .
2)
•Coll. bandi.
K am m .-Collegii bref till Hennes Maj:t d. 18 December och svaret
3)
d e rp å tien 19 1718. R. A.
de stora behofven, »för a tt till erhållande af en hederlig fred
kunna föra kriget med kraft», fordrade dock ytterligare an strän g­
ningar.
Upphandli ngs-deput ationen föreslog derföre Konungen
att lata hos undersåtar ne upptaga ett allmänt lån, läm padt ef­
ter hvars och ens tillgångar.
Detta förslag gillades af Konun­
gen, och på hans befallning publicerad e derföre Contributi onsränteriet, att hans Maj:t vädjar till sina undersåtar es goda vilja
att bispringa honom i dessa svåra tider.
Hans Maj:t hade
funnit bästa sättet till ett sådant bistånd vara ett allm änt lån,
och tviflade han ingalunda, att hvar och en af hans u n d e rs å tare skulle gerna och med all ifver erbjuda så stor del af
sin förmögenh et, som han kunde undvara. Han ville derföre ej
bestämma någon viss procent, men på det ej d e , som gerna
vilja bistå, skola behöfva uppoffra allt för mycket, m en de o villige alldeles undslippa, så skola d e , som antingen erbjuda
intet eller alltför litet, blifva taxerade till en billig sum m a.
Allt gångbart m ynt emottages , och sedan hvar och en fatt
veta, h u ru mycket bör erläggas, skall han sex veckor d e r e f ter inbetala det i ränteriern a.
Deremot erhålles en obliga­
tion med samma fördelar och inteckning srätt i hvilken egen­
dom helst, såsom k:gl. förordning en den 20 Januari 1716 in­
nehåller.
Och, tillägges det, borde ingen tvifla på riktig å te r­
betalning, när han besinnar, huru ordentligt obligation erna h it­
tills blifvit inlösta 1).
Sedan på publication en följt Konungen s
stadfästels e den 7 samma månad, sammanka llade vederböra nde
tjenstemän i städerne och på landet, så väl adel och pre­
ster, som borgerskap et och allmogen, och lät hvar och en
utfästa sig att contribuer a en viss sum ma. Till den 1 Maj 1718
hade visserligen derför influtit 30 5,0 8 7 daler s:mt 2), men a t t
Konungens förhoppnin g, det alla gerna skulle betala, varit min­
dre motiverad, synes af flera landshöfdi ngars berättelser . Många
måste icke allenast taxeras, utan vägrade äfven derefter a t t
betala.
Utmätning ar skedde visserligen derföre hos såd an a,
men fann man högt sällan några penningar, utan blott h u s g e 1) Publicatione n om det allm änna lånet d. 7 December 1717.
2) C ontrib.-ränt. s bref till Ü.D. 21 Aujr. 1718. K. C. A.
den
rådssake r och dylikt, hvilket då försålde s, tills man erhållit
taxerade summan .
Man hade således nu kommit derhän, att medelst u t­
För en sådan
mätning betjena sig af den offentlig a krediten .
annars
kredits bibehåll ande behöfde s naturlig tvis ej, hvad som
grannog
och
plägar vara första vilkoret, nemlige n ordhålli ghet
åt­
några
nu
Också vidtogos
het iförbinde lsers fullgöra nde.
allai
från
sig
gärder, som tycktes visa, att man ämnade befria
dylika band.
Redan år 1 7 0 0 hade, i följd af de stora behofve n för
många kronans gods och räntor blifvit
de då började krigen-,
Dessa gods hade länge utgjort före­
till enskilde förpanta de.
an­
mål för G örtz’ spekulat ioner, emedan han trodde sig hafva
­
fördelak
kronan
ledning förmoda , att de skulle på för
ve­
ej
hade
Konung en
tigare vilkor kunna förpanta s J).
derlat lyssna till hans förlag, men beslöt sig dock slutligen
försäkkraftiga
Utan afseende på de
till i början af 1718.
skulle
ringarne i 1 7 0 0 års p lakat, enligt hvilket alla gods
hvatför
t,
myntsor
återlösa s till sam m a belopp och med samma
oredlig
d e blifvit förpanta de, sam t hvar och en förklara s för en
derföre
befallde
underså te, som söker a tt ru bba dessa löften,
p a n le de
utlemna
Konung en, a t t återtaga alla sedan detta år
ett
således
ades
I enlighet med denna befallnin g publicer
bref.
så
intresse,
stort
påibud, att, som pan t-h a fv arn e njuta alltför
a
k
högre
emot
a t t åtskillig e torde vilja tillförpa nta sig godsen
p
p
u
högre
tt
a
piital, så komme sådane genom offentlig auktion
hos
sig
anmäla
De s;om mest bjudit skulle derefter
biringas .
af
viederbö rande guvernö r eller landshöf ding, sam t derefter
tu
erhålla
nen
eputatio
K am m a r-C o lle g iu m och Upphan dlings-d
n
e
kontant
betala
skulle
H var och en
sliag på sin ansökan .
för
men
erlagt,
aren
d ;ast så mycket, som den förre panthafv
Meninge n var dock icke, att m ed
åttersto den lemna revers 2).
noggrann
1) D eputation en begärde derföre af Kam m ar-C ollegium
vilkor, hvairpå
fffiirteckn ing pâ alla sedan 17ÜÜ förpantad e gods, sam t de
d te t skett. U pph.-dep ut. bref till K. C. 28 Dec. 1716.
ars 1718.
2) K arnm ar-Coll. och U pph.-dep ut. publicatio n den 31 M
dessa medel betala de fråu godsen afträdand e, utan skulle de
fa nöja sig med obligation er eller på annat sätt ställas till
freds *).
De förre innehafva rne, som ville frivilligt fördubbla
sin panteskill ing fingo dock behålla sina gods, men alla an­
dra förpantni ngar skulle till nästa n y å r vara inlösta, och blefve
betalning en Kongl. Maj:ts omsorg.
Genom Kongligt b ref till
Kammar- Collegium och U pphandli ngs-depu ta tionen
den 15
Decembe r 1 718 upphäfde s dock hela denna förordnin g, e m e ­
dan tillstånde t ej kunde tåla en sådan inlösen.
I sam m anhang med föregåend e står förslaget om l å n e bankosed larnes förvandli ng till aktier, såsom ungefär sam tidigt
foslradt i Baron Görtz’ uppfinnin gsrika hufvud, och såsom lika
mycket egnadt att öka oron och osäkerhet en.
De i banken
stående kapitaler hade hittills visserlige n ej varit m era än
andra befriade från sk atter och contribut ioner, men b an ke n
sjelf hade doclc med åtskilliga fördelar varit af regeringe n omhuldad ,
ehuru den under dessa penninge fattiga tider varit nödsakad å t­
skilliga gånger bispringa med lån, hvilka nu uppgingo till en
ganska betydlig sum m a.
Att dessa lån ej nu kunde å terg ä l­
das, var naturligt, och gaf detta Görtz anledning föreslå K o nu n­
gen, att låta offentlige n förklara, det han ej kunde, ej heller
någonsin ville betala denna sin bankosku ld.
Följden af e t t
sådant lillkännag ifvande skulle blifva, att ej heller banken k u n d e
sina utgifna förbindel ser, eller lånebank osedlar, inlösa.
D erp å
borde derföre förkunnas , att dessa lånebank osedlar visserlige n
aldrig skulle inlösas, men komme att förvandla s till a k ti e r , som
i evinnerlig a tider gåfve ränta.
U nder den allmänna förskräc­
kelse och misstro emot b a n k e n , som deraf måste härflyta ,
skulle Konungen öppna sina ränterier för dem, som ville u t ­
byta sina bankosed lar emot g ångbart m y n t eller obligatio ner.
Derigenom borde så mycket inflyta, a tt Konunge n kunde med ban­
kens egna sedlar betala sin skuld till densamm a, eller åtm inston e
derpå vinna 1,800,000 R:dr.
Görtz mening var väl o tv i fv e l aktigt, att sedermer a låta Konunge n öfvertaga hela banken.,
1)
G örtz’ förklaring inför Commissio nen
bang till Riksdagen i Stockholm J7 19.
1719.
Cedcrschiö ld:
B i-
d et
vill säga bemäktiga sig dess kapitaler, och
i stället an ­
visa af statsinkomsterna ett belopp tillräckligt stort att dermed
betala de årliga räntorna.
Detta lät han dock icke nu märka
utan framhöllo för Konungen blott förutnämnde fördelar, samt
for allmänheten dess vinst af att. erhålla obligationer med 6
procents ränta och uppsägbara inom 4 år, hvaremot bankosedlarne blott gåfvo 4 | procent, sa m t
troligen aldrig kunde inlösas.
dessutom i alla
händelser
Dessa förslager hade Görtz flera gånger framställt för
Konungen, utan att dock kunna dertill erhålla hans fullkom­
liga bifall.
Slutligen biföll dock Konungen, och aflät i följd
d e r a f e tt bref till Kammar-C ollegium, B an ko - och U pphandling s-de pu tatio ne n 1).
I detta förklaras, att banken redan fle­
ra å r varit i den ställning, att ej kunna betala några d er in­
satta kapitaler, och att det vore föga troligt, det de nu kunde å te r betakas, hvilket dessutom vore föga nyttigt, emedan då alla red­
bara kapitaler skulle genast försvinna ur landet.
Genom de­
ras
qvarståen de i banken deremot, då hv ar och en hoppades utfå
sin diel, ställdes de utom rörelsen till stor afsaknad derför. Bä­
sta m e d l e t emot dessa olägenheter syntes derföre vara, att
kung(öra, de t låne-bankosedlarne aldrig skulle inlösas, men ej heller
någomsin upphöra a tt gifva räntor. På det detta måtte kunna
ske, skulle åt banken anvisas de räntor, som årligen bruka till
den b e t a l a s 2). Kammar-Collegium och B anko-deputerade p ro testeirade dock emot hela förslaget, såsom skadligt, och menade
dessuittom banken vara ständernas egendom, öfver hvilken således
utan
deras hörande ej kunde disponeras.
Till dessa föreställmiingar ville Konungen dock ej lyssna, utan sladfästade det.
af G ö r t z uppgjorda förslaget, att i kronans ränterier med
mynttttecken och obligationer tillfredsställa bankens fordrings-
11)) Dtiil 4 A ug. 1718. R iks-A rk. Régislr.
2Ï)) I följd deraf befalldes U pph.-deput. alt utse vissa fonder, doek ej
större än Banken behöfde för a tt betaia ränta åt
sina kreditorer, emedan
sedan sedlarne blifvit förvandlade till aktier, den ej kunde större sum m or
använodla. Href till U.D. 3 Sept. 1718. R iks-A rk. registr.
égaré *).
Genom dessa åtgärder föllo bankosedlarne
till
nära
hälften af sitt ursprungliga värde, men få voro väl de, som
ändock ville ulbvta dem emot nödmynt eller obligationer, hvilka
vid denna tid hade förlorat nästan allt förtroende.
Vid
171 9
års riksdag stadfästades dock, enligt ständernas beslut, bankens
fordna privilegier och alla kronans förbindelser godkändes.
Något före denna åtgärd, som hotade a tt störta det sista återstå­
ende bålverket emot regeringens roflystnad, hade denna tagit ett
steg egnadt att sätta kronan på dess sträfvanden
a tt
bem äk-
tiga sig allt redb art m y n t i landet. På G örtz’ upprepade fö­
reställningar, att åtskilliga egennyttige i landet dragit till sig
allt redbart mynt, och derigenom
odrägligt
stegrat
dess
pris,
hade Konungen beslutat, att kassera allt red b art m y n t , sa m t
påbjuda dess öfverlemnande till regeringens disposition. Dermed
gick m an dock gradvis till väga, så a tt
först det ena elter
det andra aflystes.
Så förordnas den 2 0 December 1 717,
att alla de hittills slagna caroliner upphäfvas och således ej
mera få emottagas i handel, sam t att de, som
innehafva så­
dana skola vända sig till Upphandlings-deputationen, som om­
besörjer invexlingen.
Derefter följde befallning om öfverlem­
nande af alla kopparplåtar, emedan de skulle omstämplas 2),
sam t slutligen att ej allenast caroliner utan äfven allt främ­
mande silfvermynt, sam t nedsmält och oarbetadt silfver, skulle
innan den 15 Juli till regeringen öfverlemnas 3). «Hvad som efter
den tiden finnes uti privatas ego, det må stå i Banken, i a r f skifte eller hvar som helst, är genast utan ersättning förbrutel».
Orsaken till en sådan befallning, säger Konungen vara att han
är sinnad låta slå annat silfvermynt, men ingalunda a tt b e röfva undersåtarne sin egendom.
D et står derföre h v a r och
en fritt att invexla sitt silfver, m y n tad t eller o a r b e t a d t , hos
räntm ästarne i landsorterne eller Stockholm, och der i u tb y te
erhålla m ynttecken
eller obligationer.
Försu m m ar någon detta,
eger han derföre a tt blott skylla sig sjelf.
1) I Septrm ber 1718.
2) 24 Februari 1718.
3) 7 M ars 1718.
Dock
får till den
•1:sta Juli upphandlings—afgiften, halfva contributionen och stora
Att en sådan befallning v ar långt
sjötullen derm ed betalas.
mera egnad förmå undersåtarne söka dölja sina penningar än
att framtaga dem, insåg dock regeringen och sökte derföre ge­
nom stränga hotelser om konfiskation sam t genom upprepade
Så påminnes redan
förbud emot utförsel, förekomma sådant.
i första publikationen om förbudet emot utförsel af guld och
silfver, men då detta icke tillräckligt respekterades, kungjordes
på nytt, att som de föregående förbuden icke förmått a fskräcka några vanartige, så skulle hvem som b ry te r deremot,
anses såsom falsk m yn tare och såsom sådan straffas 1). Ge­
ingen
stränga förbud blef väl för åtskilliga
nom dessa
undflykt möjlig, men många trotsade dem dock och
gömde sin egendom sorgfälligt, i hopp om bättre tider.
undan­
Hvad afsigten egentligen varit med detta påbud, är svårt
Görtz sjelf förklarar meningen blott hafva varit att
penningarne i rörelsen, men ingalunda att b em äk Såsom bevis derför anför
tiga sig undersåtarnes egendom.
han, a t t den bestämda terminen för invexlingen ofta prolongera-
a tt säga.
framlocka
des, hvarföre hela publikationen blott skulle varit e tt skräm­
Tvifvel derpå
skott, för att framlocka de gömda skatterna.
kan dock vara tillåtet, om man känner Görtz’ tanke, som han
äfven oupphörligt sökte ingifva K onungen, att stora summor
funnos i landet, hvilka egarne af egennytta ej ville utsläppa,
sa m t a tt han derföre rådde Konungen, att bemäktiga sig all
r e d b a r egendom såsom enda medlet att göra sig till herre öfDå man
ver handeln och derigenom uppehålla nödmyntet.
dessu to m känner U pphandlings-deputationens brist på pennin­
gar, hvarföre den ofta klagar öfver sin oförmåga a tt betala
de dlagligen alltmera misskrediterade obligationerna, så förefal­
ler d e t högst oväntadt, a tt Deputationen försäkrar sig vid gjord
b erä kning hafva funnit, det alla till Mars månad utgifna obli­
gatio n er kunna vid betalningsterm inen i juli månad inlösas,
11) Förordn. 21 April 1718.
samt i följd deraf befaller Contributions-ränteriet att kungöra
detta *).
Hvarifrån skulle väl sådane medel erhållits, om n a n
ej dertill ä m n at använda de kasserade carolinerna, ehuru vis­
serligen omm yntade. Meningen kunde derföre ej behöfva vara,
att helt enkelt tillegna sig undersåtarnes egendom, emedan n a n
hade att påräkna d e 2,000,000
R:dr,
som
af de
Holländske
köpmännen skulle h ä r lörmyntas, och hvarm ed, de som inlemnat sitt redbara m ynt,
kunde erhålla
ersättning 2).
Allmänna
meningen inom landet var dock, att denna förordning blott
var ett ohöljdt försök att plundra nationen, i följd h v a ra f för­
skräckelsen, sam t h a te t emot Görtz ökades till det högsta.
Man
grund
trodde
och sade
utplundra
la n d et,
allmänt
för att
G ö rtz’ enda afsigt vara att i
sedan
lemna både det och
Konungen vind för våg.
E tt allt mera vexande hat och
misstroende emot regeringen, sam t från dess sida ett allt egen­
m äktigare och våldsamm are förtryck hade således blifvit följ­
den af ett förvaltningssystem, hvars enda ändamål var a tt till
hvad pris som helst utpressa penningar.
Afven i afseende på
handeln och rörelsen, sam t i följd deraf på välståndet i landet, hade
detta system , såsom vi snart skola se, en högst förstörande verkan.
Flera författare hafva yttrat, a tt Görtz’ alla åtgärder blott
gingo ut på a tt öka lifligheten i v a r u - och penningeom sättningen, sa m t a tt de voro for detta ändamål välberäknade.
E tt sådant y ttrand e
kan
endast
härflyta från ett alltför 'flyk­
tigt betrak tan d e af alla de oräkneliga, under denna tid tätt på
hvarandra följande, författningarne rörande handeln.
Alla dessa
förordningar
hade dock sin första grund i omsorgen
m v ntets uppehållande i värde, sam t
först i andra
för
hand
nödatt
1) U pph.-d ep u t. bref till C ontr.-rSnt. d. 2 M aj 1718.
2) De nya carolinerna, som kallades G örtz’ dalrar, skulle gälla i daler
s:mt och tvä tillsam m ans vara ,V drygare, men af sam ma finhet, som en
gammal carolin, hvars värde hade varil 25 daler s:mt.
K:gl. href till
K am .Coll. 7 Maj 1718. Vid m yntningen inträffade dock åtskilliga hinder,
i följd af bristande pressar, betjenternas vid m yntet o k u n n ig h et, sam t
kanske älven genom K am m ar-C ollegii brist på god vilja, så a tt vid K o n u n ­
gens död b lo tt obetydligt af del nya m yntet utkom m it i rörelsen. L andet
förblef således en god tid utan an n at m ynt än nödm yntet.
hindra dess alltför olyckliga följd, som blef handelns tillintet­
görande.
Mynttecknens utgifvande utan att vara garanterade ge­
nom det allmänna förtroendet, sam t den orimliga mängd h v a r till de utkastades, medförde med nödvändighet deras fallande i
vanvärde, sam t i följd deraf deras ratande i handeln. Då detta
slags m y n t likväl var nästan det enda i landet befintliga, ho­
Köpmannen
tade således all handel och rörelse att försvinna.
brydde sig ej mera om a tt utifrån anskaffa varor, för att se­
dermera nödgas sälja dem för ett mynt, hvarmed han i sin
L and tm anordning ej skulle kunna betala sina förbindelser.
n en föredrog att i ro sjelf förtära sina produkter, framför att
aflåta d em för m ynttecken, hvilka han ej ens kunde använda
E tt sådant förhållande kunde
vid sina uts kylders erläggande.
dock ej öfverensstämma med regeringens intressen, hvilken dels
sjelf behöfde stora förråd af utländska varor för flottans och
arméens behof, dels äfven öfverhopades med klagomål öfver
Den
d e n tryckande bristen på alla slags nödvändighetsvaror.
dess
att
och
handeln,
reglera
sjelf
att
s å g sig derföre tvungen
bemödanden i detta afseende blefvo rena tvångsåtgärder, är
klart. De slutade ej heller förr än all rikets handel var kom­
m e n under dess »disposition och omsorg», hvaraf följden åter
b le f dennas nästan totala tillintetgörelse.
Att v å r utländska handel genom de långvariga krigen
h a d e ' m å s t aftaga, v a r n atu rlig t, särdeles som den hindrades
lika mycket genom konungens egna stränga caperi-förordningar,
Afven den inre rö­
sonn af den till sjöss öfverlägsna fienden.
relsen var i följd af fattigdomen inom landet mindro betydlig,
mem så länge det befintliga m yn tet egde något värde, var d e t
Genast deremot efter nödmyntets utkommande
ä fv e n begärligt.
For att förekomma detta, befallde
s te g o alla varor i pris.
konungen U pphandlings-D eputationon och magistraten i Stock =
holim att sätta en viss taxa på alla, för lifvets uppehälle nc»—
I följd deraf uppsattes också en sådan taxa r
dig;a varor l ).
1) Kgl. bref 11 Maj 1718 R. A- registr.
inen köpmännen funno snart medel att gäcka d e n , emedan avar
och e n , som eller laxan ville betala sina varor blott ohöll
förskämda och dåliga sådana.
För att förekomma detta, på­
lades hvarje handlande, som sålunda vågade gäcka den be­
stämda ta x a n , stränga b ö te r, och tilläts h v ar och e n , att på
egen risk låta undersöka hans källare och v isth u s, för att
utröna huruvida b ättre varor funnes, än som till salu utbjcdos.
Konungen befallde dessutom U pphandlings-de puta tionen, att låta
efterspana och strängt straffa alla, som vågade taga mellangift
vid u tb yte af red b art m y n t och n ö d m y n t, hvarpå Deputationen
i sin ordning tillskref Ofverståthållare n och vederbörande Guver­
nörer och Landshöfdingar om sam m a sak *). Föga kunde dock
genom dylika taxor och förordningar uträttas, dels i följd af
svårigheten a tt hålla hand öfver deras efterlefvande, dels äfven
emedan de motverkades genom de nya massor af
som oupphörligen strö m m ad e u r regeringens händer.
insåg väl d e tta, men ville ändock ej ändra system,
det längsta blifvit pröfvadt, hvad genom befallningar
nödm ynt,
Konungen
förr än i
kunde u t ­
rättas.
Genom upprepade påbud sökte han således hindra myn­
tets fallande, men klagar äfven öfver svårigheten a tt göra dem
åtlydda, till dess han slutligen trodde sig hafva funnit ett osvik­
ligt medel att göra sin vilja gällande. Som nemligen, sk re fh an ,
mesta vigten låg på en stadig uppsigt i de stora städ ern a, efter
bvilka både de mindre städerna och landsbygden rättade sig, så skulle
derstädes vissa förordnade, antingen af krigsfolket eller andre,
hålla noga v ak t vid s ta d s p o rta rn e , a tt ej något förköp skedde.
Derefter skulle dessa förordnade följa a lla, som kommo från
landet för att sälja, till torget, såsom det enda ställe, der med landt—
manna produkter fick handlas.
O m någon derstädes befanns
rata något m y n t eller värdera den ena sorten högre än den
andra, så skulle han genast fasttagas såsom brottslig.
På
samma sätt borde uppsigt hållas i alla bodar och magasiner
sam t på alla handtverkare, så a tt dessa sålde sina varor utan
åtskilnad i pris, antingen de betalades med nödmynt eller goda
1) Upph.-Dcps bref d. 30 Nov. 1716. K ain.-C oll. A rk. Upph. Dep:s registr.
Skulle dock antingen köparen eller säljaren visa
penning ar.
han
sig vilja olika uppskat ta de olika m yn tsortern a, så vore
sam t
genast förfallen till böter, beståend e i varans konfiska tion
skulle
O m den svårighe ten
dessutom fyra gånger dess värde.
sådane vilkor inkomma
på
ville
ej
nnen
landtma
t
t
a
inträffa
den afhjelpa s på
kunde
så
varor
sina
med
staden
till
e, a t t
det s ä t t, att man öfverens kom med Landshö fdingarn
a
dessa utsago vissa socknar a tt turvis hvarje torgdag inkomm
en hop­
till närm aste stad och der försälja sina varor. Konung
af
emedan
s,
behöfva
skulle
ej
åtgärd
sådan
en
att
dock,
pades
a tt
inses
kunde
tydligen
en
åtgörand
nens
eputatio
ings-D
U pphandl
Slutligen
alla i landet befintlig a m yntsorte r voro lika goda.
om
omsorg
noga
hafva
att
as
uppman
nen
än
betsm
em
borde
handla
igheter
omständ
nde
förefalla
vid
tt
a
dem
tilläts
t
detta, s a m
förord­
efter godtfinn ande 1). För att ännu säkrare kunna göra
att i
2),
f
e
r
b
sednare
tt
e
i
n
konunge
tillägger
,
ningen gällande
upp­
noga
som
s,
anställa
person
en
skall
bod
s
hvarje köpman
myntsor t
tecknar allt som säljes, till hvad pris och i hvad
lse
redogöre
sin
inlemna
afton
hvarje
ra
sederme
t
d etta s k e r , sam
stad­
öfver
hand
hålla
alt
för
de
förordna
Alla dessa,
derför.
re,
g ans efterlefn ad, hade, för att göras så mycket uppmär ksamma
I
böter.
och
beslag
alla
af
en
halfpart
än
ingen annan lön
af
ion
publicat
en
Taube
e
utfärdad
ngar
följd af dessa befallni
man
sam m a lydelse, och att förordni ngarne tillämpa des, finner
sina
om
berättar
han
hvilka
i
n,
konunge
till
af hans rapporte r
hade
sjelf
denne
än
e
strängar
voro
med
å tg ä rd e r, som till och
Huru m y c k e t missnöje dessa förordni ngar måste u p p åsvftat.
hvarväicka i följd af d e t förhatlig a sp ion eri- och prejeris ystem,
.
påpekas
ens
ej
r
tilll de gåfvo anlednin g, behöfve
Utom dessa b eky m m er för mynttec knens uppehål lande hade
Bästa
rman äfven det, att söka förekom ma deras förfalskn ing.
men
prägel,
ombyta
ofta
att
,
ara
v
nuedlet dertill hade ansetts
­
ofullkom
högst
endast
sett,
dtetta medel blef, såsom vi redan
R. A.
1) K r !. bref till Ö fverståth ällar T aube d. 26 Oct. J717.
2) Den 20 Nov. 1717. U A. rcgislr.
ligt begagn adt
Också började snart förfals kade myntte cken
synas i rörelse n; hvilket m an förgäfv es sökte
h indra, genom
att strängt straffa de ertap pad e tillverk arne och
utp rång larn e1).
För att förekom ma deras införse l utifrån , tillsatt
es vid hvarje
hamn en control lör för a tt vaka öfver såväl
iakttag ande af
förbud et emot utförse l af Carolin er och p låtar,
som emot in­
försel af myntte cken. Sträng a straff voro stadga
de för brott här­
emot; det sk e p p , som inneha ft dylik förbjud en
v a ra , konfisk e­
rades jem te hela sin laddnin g; skeppa ren och
besättn ingen, om
de kunde öfverb evisas om medve tande d eraf,
voro förfalln a till
liftids arbete på f ä s tn in g 2). På det dessa förordn
ingar desto
kraftig are måtte inprägl as, uppläs tes de hvarje månad
från k y rk o vallarn e för den försam lade menigh eten 3).
Att regerin gen u nd er sina bemöd anden a tt afhjelp
a den
förlam ande bristen på redbar t m y n t , icke skulle
glömm a att
försöka , hvad genom handel n kunde vinnas, var
naturli gt. Också
hade den lemnat intet oförsök t, a tt dels genom
direkta förbud
emot utförse l quarhå lla de kapital er i landet
funnos , dels ä f ven a tt genom halfva medgif vanden söka förmå
köpmä nnen
införa nya sådana .
Redan flere gånger hade förbud således
utfärda ts emot utförse l af Guld och Silfver , hvilka
förbud ock
efter nödmy ntets utk om m ande upprep ades och
s k ä r p te s , men
med allt mindre framgå ng.
Afven koppar hade i flera år
varit alldele s förbjud en att u ts k e p p a , emeda n
m an troude sig
hafva mera gagn af d ensam m a, om den i landet
utm yntade s.
Behofv et af annat m y n t verkad e dock snart
u pphäfv andet af
detta förbud , och d et eftertr äddes då af tillåtels
e till dess tull­
fria utförse l, dock med ett vilkor, som betydli
gt förring ade v ä r­
det af detta medgif vande.
I stället för den utförda k o pp arn ,
hvartil l nu äfven lades jern och messin g, skulle
nemlig en in­
föras en quanti tet guld, silfver eller reda pennin
gar m o l s v a 1) R apporte r från flera Landsh öfdinga r såväl till
k o n u n g en , som till
Upphan dlings-D eputatio nen. H andl. i K. C. A.
2) Kgl. Bref till G uvernör er och L andshöf dingar
14 Febr. 1718. R.
A. Registr.
3) Kgl. B ref 17 Juli 1718. R. A. Registr.
Alla, som ville begagna
rande värdet af de utförda varorna.
sig hos U p p h a n d infinna
sig af denna medgifna frihet, skulle
att de uppfyllt
bevis,
ett
lings-Deputatio nen, för att erhålla
uppvisa denna
maren
nyssnämnde vilkor, sam t derefter i tullkam
vara mindre
kunde
Att denna förordning visserligen
attest 1).
landet
men
regeringen,
behaglig för köpmännen, rnedgaf väl
en­
infördes
kunde den ej ska da, emedan såsom retur vanligen
Emedlertid
dast öfverfiodsvaror, hvilka gerna kunde undvaras.
de ville
om
v ar det dock endast högst få köpmän, som, äfven
för­
stridande
det, kunde ställa sig en mot handelns n atur så
åsyftade
ordning till efterrättelse, hvarföre det af regeringen
resultatet måste blifva mindre tillfredsställande . Ett sätt fanns
dock att tvinga köpm ännen, att åtminstone i någon mån in­
Det hade nemligen länge varit brukligt att
föra redbart m ynt.
stora sjötullen betaltes med silfver. Nu stadgades ytterligare, att de
specieriksdalrar , hvarm ed den erlades, skulle bevisligen vara
införda med det s k e p p , till förtullande af hvars last de skulle
tjena 2 ).
Allt för litet vanns dock genom dessa åtgärder för att
kunna motverka det i allt större antal utkom mande n ö d m y n tet,
Handeln
hvilket nu började blifva det. enda i landet synliga.
med rikets vigtigaste produkter hotade derföre att afstadna,
emedan bergslagerna ej ville afstå sitt jern och stål för sådant
m y n t , utan heldre lät det ligga obegagnadt i väntan på bättre
För att afbjelpa d e tta , tog man sin tillflykt till v å g tider.
Redan i det år 1716 med Holländska köpmän afta—
sedlarne
lade m yntkontrakt hade fråga varit om inrättande af magasiner
i dertill välbelägna stä der, der egaren af en vara kunde få
aflemna den , och deröfver erhålla bevis, eller vågsedel, af hvilken
han sedan kunde begagna sig såsom af reda penningar. Denna
plan återupptogs nu och flera förordningar utfärdades derföre
1) Kgl. Brefven den 20 Ja n . och 9 Febr. 1710 till Upph.-D ep. R. A.
R egislr.
2) Som detta endast tilläm pades vid de icke b o rtarrenderade tu llarn e ,
så v a r det naturligt, a tt handeln drog sig till de orter, hvarest den var från
e tt så d an t onus befriad. K onungen förlorade således derigenoin m era än
han vann. Kom m erce-Coll. bref till Carl 15 A ug. 1717.
u
pngående gângbarheten af sådane vågsedlar på de vigtigaste af
våra handelsvaror, såsom j e r n , koppar, m essing, stål, beck,
tjära m. f l . 1).
Dessa vågsedlar skalle emottagas i alla kronans
räntor, såväl som i handeln och var det vid risk af varans
konfiscation förbjudet, a tt fordra någon rab att på en sådan
vågsedels värde.
De kunde transporteras från den ena till den
andra, och var innehafvaren deraf äfven egare till den vara,
hvarpå sedeln lydde, och kunde deröfver efter behag disponera.
Det i vågsedeln utsatta pris berodde dock naturligtvis ej på
deponenten, utan var bestäm dt genom taxa, under hvilket den
ifrågavarande varan ej fick säljas.
Att bestämm a dessa taxor
lemnades dock åt Upphandlings-De putationen, hvilken borde
hafva b ättre kunskap om de gångbara priserna än konungen,
som var med så m ycket annat sysselsatt 2).
Innan en sådan
taxa hann att utarbetas, förgick dock tiden, hvarföre U pphand­
lings-Deputatione n erhöll befallning att, tills den blifvit publice­
rad , hindra all utförsel af de i förordningarne den 25 Febr.
nämnde varor.
Förordningen angående vågsedlar på jern och
stål utkom först sedn are, 3) och ålades deri alla a t t sådana
varor i stadens våg inlefverera och derpå taga vågsedel, inne­
hållande lefveranternas n a m n , sam t varans vigt och värde efter
taxan uträknadt.
Alla slutna kontrakter om handel med jern
och stål upphäfdes, såvida de icke redan voro fullgjorda eller
ock priset öfverensstämde med taxan.
Sednare befalldes d o c k ,
att om jern et blifvit inköpt för m indre pris än taxan b e stäm ­
d e, skulle skilnaden i silfver erläggas till Hans Maj:t, äfven om
köpet för flera år sedan blifvit afslutadt 4). Circulât- om denna
förordning afgick derefter till niagistraterne i de s t ä d e r , der
sådane magasiner
torde
väl
kanske
fu n n o s5;.
blott
Afsigten med dessa vågsedlar
hafva varit a tt underlätta rörelsen,
J) 25 Febr. 1717.
'2) K(jl. Ilref till U pph.-D ep. 25 Febr. 1717. R. A. Registr.
3) 15 Juli 1717.
4) Kgl. Rref d. 7 Aug. R . A. Registr.
5) Den 24 Sept. och 20 Dec. 1717 utkom m o ytterligare förordningar
angående vågsedlarne, ” för a tt afhjelpa några svårigheter, som hafva h in d rat
vår mening m ed dem a tt vinna fullbordan.”
emedan cJc, såsom alltid hänvisan de på en viss gifven valuta
borde vara begärlige , sam t a tt understö dja Bergslag erna genom
a tt sätta ett visst pris på deras p ro d u k te r, under hvilket in­
tt
gen fick köpa dem. Kanske var dock redan nu regeringe ns afsigt a
tt
a
for
r,
aro
rtv
po
ex
a
göra sig till mästare af rikets förnämst
sedan disponer a dem efter
behag.
Det tyckes väl, som Commer ce-Colle gium bort vara sjelfskrifvet a tt ordna denna s a k , som så "nära rörde dess befatt­
O rsaken till detta dess förbigåen de låg dock deruti, att
ning.
omsorgen om all rikets handel med de, i författnin garne rörande
vågsedla r näm nde varor blifvit öfverlem nad åt U pphandli ngsAlla s k e p p , som intogo laddning af dylika varor,
Deputati onen.
skulle icke blott hafva vanlig förpassni ng utan äfven särskildt
tillstånd a f nämnde verk för att utlöpa. Den uppgifna orsaken
v ar att eftersvn behöfdes , på det ej så mycket måtte utsk ep pas,
a tt utländnin gen i flera år kunde umbära landets r e t u r v a r o r , men
I följd af
ej heller så litet, att vågsedla rnes värde ru bbades *).
detta bref vände sig U pphandli ngs-D eputation en till C om m erceCollegiu m med begäran om upplysni ng, så väl till hvad belopp
utskeppn ingen af näm nde varor från hvarje stapelsta d brukat
s t ig a , som h v a d , med anlednin g af handelns nuvarand e till­
det
s t å n d , vore att g ö ra, för a tt på ena stället öka och på
an dra minska sådane returvaro rs utförsel, på det ej på ena
2).
o rten måtte blifva öfverflöd , pä den andra derem ot b r i s t
O ak tad t all den omsorg hvaraf vår handel således hade
a t t glädja sig, var den dock icke mägtig a tt förse landet med
åtskilliga nödiga v a ro r , såsom salt och sill, hvarpå stor brist
Missvext , som inträffat på flera ställen, jemte
började förmärka s.
d e stora utskrifni ngarne af span m ålsgärde r, gjorde, äfven nöd­
vä n d ig t att införskaf fa en stor quantitet sp a n m ål, för att und­
1) Kgl. Bref (ill U p p h -D ep . cl. 26 Febr. 1717.
Collegiet svarade på
2) Dep. bref till O>m.-Coll. d. 16 M ars 1717.
ans handel.
d e lta b re f, att det ej v ar dess göromål a tt ordna hvarje köpm
saker
D e t vågade dessutom råd a Upph.-De p. att lata alla sådane speciala
handelns och
b e r o på köpm ännen sjelfva , såsom de der bäst bevaka både
s itt eget intresse. D. 21 Aug. 1717. It. A. Com .-Coll handl.
vika hunger snöd.
Som det emedle rlid var allt skäl att frukta T
d e t köpmän nen ej af egen drift skulle vilja afhjelp
a dessa b e hof, aldenst und de här skulle nödgas sälja sin
vara för m v n t tecken , sä måste de tvingas dertill. U p ph and ling
s-Depu tatione n
erhöll derföre befalln ing, att sam mankal la de handlan
de i rikets
sjöstäd er, och ålägga dem att inskaffa i landet
så m ycket af
sådane varor, som behöfde s.
Deremo t skulle det lofvas dem
att få utföra så mycket a f landets pro du kter,
som motsva ­
rade värdet af det införda .
O m någon köpman skulle vägra
a tt påtaga sig delta, så förbjöd s han alt under nästkom
mande år
utföra något, men skulle han det ändock försöka
, så borde hans
vara k o n fi s k e ra s 1 . Circulä r afgick följaktl igen
till alla G uver­
nörer och Landsh öfding ar, sam t till magist raterne
i sjöstäd erna,
med befalln ing att samma nkalla de handlan de
och med dem
öfveren skomm a om den quant itet nödvän diga varor
hvarje stad
ville åtaga sig a tt in s k a ffa 2).
Den sta d , som försum made att
det åtagna q uan tum i tid lefvere ra, skulle plikta
I Rdr för
hvarje bristan de tunna.
Inom Maj månad skulle de nämnde
varorna vara inkomn a, men förläng des termine n
sederm era till
S ep tem ber, då böterna verklig en uttogos af de
s t ä d e r , som i
någon mån försum mat sig.
Alla dessa nödvän dighets varor sam t dessuto m regerin
gens
stora uppköp af persedl ar för flottans och arm éens
behof skulle
emedle rtid betalas med landets produk ter.
För att derföre
öka produk tionen af sådana varor, som bäst kunde
tjena till
export, erhöll U pp han dlin gs-d epu tatio nen befalln ing
att u nd er­
stödja jernber gslager na med förskot ter på 6 m å
n a d e r, hvilka
efter denna tid skulle med jern återbet alas 3), och
ålades dess­
utom bruken såsom en skyldig het i följd af de
erhålln a förskotter na, att produc era två tredjed elar mera än
föregåe nde år.
Till landshö fdingar ne i de län, hvares t någon betydli
gare j e r n tillverk ning drefs, afgick äfven befallni ng, att göra
sig u n d er­
rättade på hvad vilkor h am m arp atro nern e’ hade
erhållit sina
1) Kgl. bref till Upph.-D ep. d. C Dec. 1717. R. A.
registr.
2) D. 9 Febr. 1718.
3) Kgl. bref d. 30 Dec. 1717.
deras
förlag, sam t erbjuda dem H. Maj:ts bistånd att förlägga
uppsåsom
Görtz
sig
berömde
åtgärd
Ö fv er denna
bruk.
mil­
några
för
riket
gagnat
den
alt
e
hofeman m ycket, menand
landet
i
or
mennisk
flesta
de
skulle
den
lioner, sa m t a tt utan
Bergslag erna vågade dock hysa den meninge n
hafva förgåtts.
af ringa
att för dem åtm instone vore Konung ens förskott er
erhölDe
derom.
a
angelägn
föga
gen
nytta, och voro följaktli
med
betalas
ra
sederme
måste
men
ken,
los nemligc n i mynttec
Mynt­
pris.
utsatta
taxan
i
det
efter
det tillverka de jernet
derför
tecknen hade nu emellert id råkat i sådant vanpris, att
m a rm
a
h
hvarföre
,
erhållas
kunda
hvarken a rb e te eller varor
samt
noll,
än
mindre
till
s
reducera
patrone rnes vinst måste
tas.
underlät
än
s
försvåra
sjelfva brukröre lsen snarare
O ak tad t denna författni ng, ville dock ej de exportva ror,
deremot
som kronan erhöll, förslå till behofve n, utan tilitogo
jern
intet
att
grad,
den
till
terna»
»missbr uken och svårighe
vå­
i
ar
v
q
stå
heldre
det
nen
fanns a tt köpa, utan lät köpman
fanns
heller
Ej
pris.
t
bestämd
gen, än sålde det för i taxan
stegra­
någon gräns för egennyt tan, utan priserna på alla varor
uttaga
nu
derföre
måste
Man
des dagligen och oupphör ligen.
alla
sig
ga
bemäkti
tt
a
n,
det sista återståe nde steget, nemlige
för­
sitt
först
lde
framstäl
Görtz
red b ara handels varor i riket.
för
slag till öfverstå thållare n, som sökte afslyra det, sam t derefter
Görtz’
af
och
t
behofve
af
Konung en, som lättelige n lät sig bevekas
Han påbjude r derföre, a tt allt
förledan de fr a m s tä lln in g a r1).
räk­
je rn , som är i vågen, skall tagas i beslag för H. Maj:ts
så
on,
dispositi
ns
utatione
n in g , och ställas till U pphandl ings-dep
uttaga.
får
något
tillstånd
att ingen utan näm n de Deputat ions
att emot
Af magistra ten i hvarje stad tillsättas vissa förordna de
a
emottag
,
utlemna
jernet
n ä m n d e tillstånd sbevis eller frisedel
den
tillställa
t
sam
taxan,
beitalnin g, högst 2 daler k:mt öfver
Och, tiliägges det, på det h v a r och en må veta,
åt egaren.
blott
a t t ej meninge n ä r att beröfva någon hans egendom , utan
som
in
väl
så
a t t hålla allt i billigt pris, sam t uppm untra
1) Görtz’ bref d. 19 April 1718.
utländsk a handland e, a tt förse riket med nödiga varor, så
utan åtskilnad den, som först tillbjude r sig a t t uppfylla
vilkor hvarpå jernet försäljes, erhålla det.
Detta vilkor
a t t hafva inskaffat nödiga varor, eller åtaga sig att göra
skall
det
v ar
det
inom en viss tid.
Sedan för denna förbindel ses fullgöran de
r e v e r s 1) blifvit till Upphand lmgsdep utationen aflemnad , erhölls
dennas frisedel a tt utskeppa en m otsvaran de q vantitet jerri.
Exportör en ålåg det dock, att betala egaren jernets värde ef­
ter taxan och högst 2 daler k:mt deröfver för skeppun det.
Dessutom måste han äfven sälja de införda varorna efter
en
viss taxa, utan afseende på myntsort en, emedan an nars det
åsyftade ändamål et, som v ar prisernas nedtryck ande, icke kun­
nat erhållas.
En sådan taxa på alla varor hade derföre af
Commer ce-Colle gium blifvit på Konunge ns befallnin g uppsatt,
dock med den reservati on, a tt det ej kunde ansvara för dess
lämpligh et, i anseende till vansklig heten a t t vilja sätta visst
pris på handelsv aror 2).
På samma grund fick ej heller den,
som sådana varor infört, någon returlast , förr än han offentli­
gen förkunna t till hvad pris han ville sälja det införda, sam
t
detta pris blifvit jem fördt med taxan.
En förordnin g hade redan i slutet af föregåen de år 3)
blifvit utfärdad, att ingen fick utföra koppar, messing, jern eller an­
dra produkte r innan han gifvit säkerhet att i stället införa
silfver eller ock nödiga varor. Denna förordnin g åsyftade egentlige
n
att hindra någon red ba r egendom s undansni llande u r riket, då d e
remot med den om allt jerns disponer ande af U p ph .-d ep ut. v erk
­
ligen åsyftats, att hindra den tilltagand e bristen, sam t att be­
tala de stora lefveranc erna för Kronans räkning af m u n d erin g
s-
1) Reversen brukade vara af följande lydelse: «som jag erhållit
till­
stånd Utskeppa 00 Skepp, jern, förbinder jag mig alt inom viss
tid införa
nödiga varor till samma värden. D cputalione ns frisedel innehöll:
«Som
handelsm annen N. N. hos oss rcqvircrat 00 Skepp, jern till utförsel,
sam t
aOemnat sin revers på nödiga varors anskaffan de, sä tillåtes
han ete.«
H andl. K. C. A.
2) Coin .-Coll. bref till U pph.-depu t. 12 Ju li 1718. R. A.
3) 27 Nov. 1718.
i riket knapp t
persed lar och dylikt. Som emedle rtid allt jern
redan länge
man
förslog till det sistnäm nda behofv et, hade
lägga beslag
att
för
begagn at sig af det förutn ämnda påbud et,
kunna be­
dessa
på alla landets export varor, för a tt medels t
varor T).
diga
tala import en af spanm ål, salt och andra nödvän
värde
något
af
allt
S å hn da hade Konun gen nu bemäk tigat sig
för
na
tnader
omkos
lan Jet egde, dels för att derm ed bestrid a
llda
nödstä
den
ga
krigsm akten, dels äfven för a t t direkt bisprin
för­
Föga kom dock folket till godo af alla dessa
natione n.
om
k
a
varorn
fattnin gar, emeda n så snart de verklig en införda
till
genast
a
prisern
mo i d e mindre köpmä nnens h änder stego
ett missbr uk, som
da,
bestäm
taxan
genom
det
gånger
4
à
3
2). Många blefvo
oaktad t alla förord ningar ej kunde föreko mmas
detta förhåll andet
derem ot i grund förstör da och särdele s blef
cken i öfverfl öd,
med bergsl agerna , hvilka väl erhöllo myntte
de behöfd e att
men emot dessa ej kunde förskaf fa sig hvad
lifvets uppe­
vidare drifva sin handte ring, sam t ej ens hvad
hälle nödvän digt kräfde .
högst betänk ligt
Att bristen och nöden tilltagi t på ett
varit be­
var icke o k ä n d t för Görtz, hvarfö re han äfven
sätt,
plan för
första
Hans
tä n k t på medel a t t afhjelp a detta onda.
a, der
ern
ag
llergsl
detta ändam ål v a r alt upprät ta magas iner i
nin—
utskrif
göra
nöden var störst, och till deras fylland e låta
en
allmog
att
insåg
gar af spanm ål i provin cerna, emeda n han
era
Sederm
et.
ej frivilli gt skulle ditföra tillräck ligt för behofv
skulle medfö ra svå­
fann han dock, a t t sådana utskrif ningar
i bergsl agerna dy­
righete r, sam t a t t dessut om annors tädes än
ändrad e sitt för­
lika magas iner k un de behöfv as, hvarfö re han
Ofver vintern måste man
slag till ett hela riket omfatt ande.
för a tt genast
väl draga sig fram så godt m an kunde, men
tt ltemäkligfl sig alla ri­
1) Görtz föreslår D ernath den 9 Sept. 1718 a
förslår för K onunge ns bekets produk ter, em edan jern et ensam t knappt
m ethod redan hela året
hof. D ernath genm älde derpå, att ifrågav arande
hos Cederse hjöld: «Bihang
blifvit begagn ad. 17 Sept. 1718, R. A ., tryckt
till Riksdag en i Stockho lm 1719.»
a lt Ö fverstål hållaren ej
2) G örtz’ bref till K onunge n med klagom ål,
1718. R. A.
Okt.
18
brott.
dessa
ar
beslra(T
et
m ed nog strängh
vid seglati onens öppna nde kunna erhålla nödvä
ndiga förråde r,
föreslo g Görtz Konun gen, att låta i alla städer
inrätta magas i­
ner, och till deras fylland e pålägg a en gärd.
Han bestäm de
denna gärd till 2 procen t, men uppma nade
Konun gen att lik­
som af egen drift öka belopp et ända till
6:te pennin gen af
alla redbar a kapita ler *).
] följd af detta förslag och i enlig­
het med detsam ma förord nade Konun gen 2),
a tt som han vore
sinnad låta i alla städer upprät ta magas iner,
så skulle borger skapet draga försorg derom , hvarem ot det
erhölle all den vinst
deraf kunde falla, sam t befriel se från contrib
utione n för å r 1719.
Som dock borger skapet i städer na ej ensam
t kunde ega makt
a tt upprät ta sådana magas iner, så utskre fs
för detta ändam ål
6:te pennin gen af alla redbar a kapita ler, sam
t af allt guld och
silfver , som unders åtarne egde så inom som
utom riket. Från
denna afgift befriad es dock stände rnas obliga
tioner, m ynttec ken
och mynts edlar, kyrkor s, skolor s och publik
a verks egendo m,
allmog ens och gemen e mans, sam t preste rskape
ts, om den vore
före förord ningen förvär fvad.
Alla andra derem ot skulle innan
den 1 Maj 1719 hafva erlagt nyssnä mnde
belopp af sina ka­
pitaler , hvilke t ställde s till borger skapet s
dispos ition, för att
derför uppkö pa spanm ål och salt till m ag asiner
na, hvilka sedan
bestän digt skulle underh ållas.
Med uppbö rden skulle så till­
gå, att alla toge skriftl ig ed af sina undero
rdnade , och insän­
de deras förbin delser till Contri bution s-ränte
riet, h vareft er be­
loppet inom bestäm d tid i ränter ierna inbeta
lades.
Obliga tio­
ner, m ynttec ken och sedlar voro befriad e från
afgifte n, följakt ­
ligen fick den väl ej heller med sådana betala
s, hvarfö re det
tillädes, att de kasser ade carolin erne och plåtarn
e emotto gos i
betaln ing, utan a tt någon fara vore för öfverl
emnar en.
Allt
redbar t m y n t var ju dessut om redan kasser
adt, och vid stort
vite befalld t, att allt sådant skulle öfverl emnas
till regerin gen,
hvarfö re de kapita ler, hvaraf 6:te pennin gen
skulle betala s, ej
kunde vara särdel es betydl iga.
O ckså v a r ej G ö rtz ’ menin g,
t ) G örtz’ bref till K onunge n
riksdag af Cedersc hjöld pag. 98.
2) 2Ü Nov. 1718.
27 Oct.
1718.
B ihang
till
1719 års
a tt något betydligt skulle erhållas till magasinerna, men h a n
beräknade, a tt mångt, skrämda genom den edliga förpliktelsen,
skulle for sina p ennngar köpa obligationer, som voro befriade,
och sålunda de dolda kapitalerna slutligen f r a m lo c k a s 1 .
För a lt kunna draga sig fram öfver den långa vintern
utan att bristen öfvergick tiil hungersnöd, ansågs nödigt v ara,
noga uppsigt, det ej något af lifsmedel u ndangöm ­
des, utan a t t allt framtogs och så riktigt som möjligt fördelades.
Till att dessutom hålla hand öfver taxornas efterlefvande, m y n ­
tets upprätthållande, och alla andra nya förordningar, kunde
de vanliga tjenstemännen ej förslå, och voro kanske ej heller
rätt beqvämliga, emedan de ofta satte sig emot Görtz be­
Åtminstone klagade lian ofta, a tt om någon gång
fallningar.
hans välberäknade och nyttiga åtgärder medförde mindre väl­
görande resultater, än de borde, så låge felet blott hos Konun­
gens embetsm än, hvilka genom sin illvilja, egennytta och o -
a tt
hålla
kunnighet gjorde allt för att förderfva hans så klokt upp­
Många gånger hade han derföre sökt förmå
gjorda förslager.
Konungen, att afskeda åtskilliga honom misshagliga embetsm än,
Dessa kla­
för a t t i deras ställe tillsätta andra mera villiga.
gomål hade dock nästan alltid varit utan framgång, hvarföre
G ö rtz var betänkt att skapa ett eget em betsverk, besatt med
honom tillgifne, hvilka kunde vaka öfver att hans bud och be­
fallningar riktigt åtlyddes. Sådan var troligen anledningen till det
år 1 7 1 8 inrättade nya em betsverk under namn af O rd n in g s Kgl. Rådet och Ö fv e rs te m a n n a - e m b e t e t eller Politiverket.
m arskalken Tessin, som utseddes till chef för detta verk, d e finieirar dess åliggande vara, »att genom en allmän oeconomi
och politi inkomsterna föröka, så att undersålarne blifva satta
i de;t tillstånd, att kunna fullgöra, hvad den enskilda oeconomieri, så väl till hvars och ens säkerhet, som beqvämlighet
Denna Politi åter »bestod i en jem n fördelning s t ä tarfwar.»
derma och landet emellan, så att de
ej
tr y c k a ,
1) G örtz’ bref till K onungen den 27 Oct. 1718.
utan
R. A.
under-
stödja hvarand ra 1).
Sålunda skulle i städerne iakttagas billig­
heten emellan köpare och säljare, så att den ene ej förtryck
er
den andre, förekom mas landsköp , hållas uppsigt öfver h a
n d tverkerie r och manufak turier, att deras produkti on m o tsv
arar
landets konsumt ion: sam t i allmänh et att god ordning i
allt
hålles.
På landet skulle isynnerh et efterses, att landtma nnens
ställning förbättra des, så a tt han kunde uppdrifv a jordbruk
et
till motsvari ghet mot rikets behof; hållas uppsigt öfver
skogarne, inqvarte ringarne , handeln länen emellan och allt dylikt,
som till landets förkofran och innevåna rnes fromma k
u nd e
lända.
Till denna allmänna goda ordning hörde ock, att e f t e r forska paskiller s och smädesk rifters ursprung , sam t att straffa
fö rfa tta rn e 2).
E m b etsv erk et bestod af en Högsta O rdnings­
man såsom chef, som residera de i Stockho lm; två Ö f
verordnings män, äfven i Stockhol m, som gingo chefen tillfh a
nda,
och expedie rade hans befallnin gar. I landsort erne en eller
två
Ordning smän eller »Politihö fdingar» i hvarje residens stad, hvilka
det ålåg att verkställ a högsta Ordning smannen s befallnin
gar,
biträda G uvenöre r och Landshö fdingar i deras em betes u
tö f ning, och a tt under deras frånvaro , såsom deras n ärm aste
man;
förrätta deras tjenst, utom i hvad till militärbe fäl h örde
3).
Utom denna allmänna instrukti on hade hvarje O rdningsm an
äf­
ven sin särskilda , lämpad efter det läns beskaffe nhet och
in­
tresse, öfver hv ars förkofran han var tillsatt a tt vaka.
Under
O rdningsm ännen lydde en hop exekutio nsbetjen ter med
un­
gefär sam ma förrättni ngar som policen, och egde de att a rr e
ste r a
alla som ej ställde sig till efterrätt else politiord ningarne .
Em­
betsverk et egde dessutom rätt att för brott emot desamm a, o
m e­
delbart belägga med böter eller kroppsst raff, såframt b ro t te
t ej
gick å lif och ära.
Sådan skulle i allmänh et det nya Politiver kets v e r k ­
ningskre ts blifva; men den närvaran de bristen och nöden
for­
1) Tcssins bref till Cederströ m 26 A ug. 1718. A . A.
2) Tessins m em orialer till K onungen 1718. R . A.
3) Instruktio n för ordningsm ännen 29 Juli 1718.
drade medel, som kunde mera direkt och omedelbart hjelpa.
Ord ningsm annen ålades derföre, a tt hålla uppsigt öfver landt—
männen, d e t de ej innehålla mera spanmål än de nödvändigt
behöfva, och införa resten till städerna, att der efter taxan för­
säljas; a tt hindra hvar och en att förse sig med mera lifsme—
del än hans uppehälle tarfvar, emedan annars andra skulle
kom m a att lida brist ; att tvinga dem, som redan förut in­
köpt öfverflödigt , att afyttra sitt öfverflöd till behöfvande, k o rtligen att söka, genom en så noga fördelning som möjligt af
de befintliga nödvändiga varor, hindra bristen att öfvergå till
Dessutom ålägo dem vissa andra göromål,
h u n g e r s n ö d 1).
h v a ro m man upplyses genom en särskildt instruktion, dem på
Konungens befallning af U pphandling s-deputa tionen meddelad 2).
Enligt denna ålägges dem, a lt först och främst befrämja och
verkställa allt, hvad U pphandling s-deputa tionen kunde komma
Framför allt att pådrifva det Kronans utskylder
a t t befalla.
och isynnerhet de, som lyda under Contributio ns-ränteriet , in­
be talas vid föreskrifne terminer, sam t a tt restantierne för de
Dessutom att
n ä s t föregående åren utan dröjsmål erläggas.
a tt hindra
för
e,
efterlefvand
hålla sträng hand öfver taxornas
d y rh e t e n s tilltagande sam t nödm yntets ytterligare fallande i
vanpris.
I början h ad e Tessin synnerligen intresserat sig för detta
em b etsverk , och sk r e f i egenskap af chef derför bref på bref
till Konungen för att utverka snar reglering af löner, instruk­
S na rt fann han
tio ner och annat för embelsm ännen behöfligt.
d ock de biafsigter med verket voro förenade, särdeles genom Görtz’
en trä g n a be g äran , att få tillsätta ordningsmä n, sam t att han
sjelf, e huru ve rke ts chef, skulle komma att spela en tvetydig
Kallsinnigh et och oenighet > pkom der­
o c h obetydlig role.
c nte åtskilliga
fö r e emellan honom och Görtz, och d etta,
n s tillsättande
e
ä
embetsm
tt
a
a n d r a omständigh eter, förorsakade
1) Tessins circular till landshöfdinga r
1 7 1 8 . R . A.
2) 8 Oct. 1718. Kam .-Coll. A rk.
och ordningsm än den
23 A pril
färdröjdes, så att vid Konungens dod verket ännu ej var fullt
regleradt.
Till oenigheten emellan Görtz och Tessin bidrog
äfven, att den sednare gick vida längre i sina bemödanden alt
förekomma hungersnöd , än af den förre ansågs behöfligt eller
ens rådligt, och ansåg Tessin sig dessutom, såsom O rd nin gsmanna em betets chef, böra hafva afgörande rösten i dylika frå­
gor.
Särdeles väckte Görtz lörslag till bageriers inrättande i
Stockholm så väl Tessins, som många andras missnöje.
En­
ligt detta förslag skulle alla enskildta bagerier förbjudas och
offentliga up prättas till sådant antal, alt de kunde förse hela
staden med bröd efter taxan.
För detta ändamål skulle de
disponera all till staden inkommand e spanmål, hvilken således
skulle betraktas såsom en gemensam tillhörighet, och ej af nå­
gon enskild uppköpas.
En dylik förordning utfärdades också
för hela riket angående rättigheten att bränna bränvin och
brygga öl 1 ).
Ingen fick nemligen ulan Kammar-C ollegii eller
Upphandlin gs-deputatio nens tillstånd tillverka såd ant, och var
den, som detta tillstånd erhållit, skyldig att förse med nämn­
de varor e tt helt bestämdt distrikt.
Tessin protesterad e emot
dessa åtgärder, emedan det vore fara v ä r d t , att bristen ge­
nom allt för stort tvång tilltoge, sam t a tt de, som k un de ega
lust och förmåga att förbättra landets tillstånd, derigenom a f skräcktes 2).
Görtz deremot, i full konseqvens med hela sitt
föregående system, försvarade denna förordning, genom att likna
landet vid en belägrad fästning, hvarest ofta sådana åtg ärd er
måste vidtagas.
Alla dessa åtgärder tyckes emellertid tillkännagif va, att
rikets tillstånd blef med hvarje dag bedröfligare , a t t nöden
och den allmänna utmattninge n stigit till den högsta grad.
Ocli huru skulle det väl annorlunda kunna vara efter alla de
oerhörda lidanden landet under dessa olyckliga år uts tått. De
1) 29 Juli 1718. Scdnarc förbjöds alldeles a tt tillverka m era bränvin
än livad till arm éen bchöfdes; «men, tillägges det, som denna vara ej kan
undvaras bär i landet får den tullfritt införas. Com m erce-Collegi b ref 17
Oct. 1718. R. A.
2) Tessins bref till Görtz 4 Nov. 1718. K am .-C oll, A rk.
ovanliga och tryckande skattebördor, med hvilka nationen v a r
belastad, äfvensom de utpressningar och våldsamheter, för hvilken
Afven andra b ö r­
den var ofTer, hafva vi redan omnäm nt.
dor kommo dertill, isynnerhet inqarteringarne och de stora
magasinsgärdern a, som kanske ännu förderfligare ingrepo i
Inqvarteringarn e voro så stora, a tt flerestälandets välstånd.
des på två hemman lågo en ry ttare och två soldater, hvilka
dessutom förde ett sådant lefverne hos den fattiga allmogen,
att sjelfva Dernath, ehuru utländning, ömm ade derför, och på­
minde att man borde låta soldaterna veta, det de ej lefde i
För fältmagasinerna s behof utskrefvos stora gärder
fiendeland.
Den
af spanmål, hvilka ofta uttogos flera gånger om året.
utskrifna spanm ålen skulle b ö nd erna forsla ända till de orter
der tnagasinerna for arm éen voro förlagda, så att ofta gärder
utgingo från Ö stergöthland och Småland, hvilka måste trans­
porteras af dessa provinsers skattdragande ända till Norrska
Såväl för dessa transporter, som för inqarteringarne
gränsen.
skulle väl betalning erhållas, men dels innehölls den af e m betsmännen, dels voro alla dessa m ynttecken och sedlar bön­
derna en dålig ersättning för deras ihjälkörda kreatur och för—
G e no m sådane bördor blefvo många hemman ö fspilda tid.
vergifne, och flerestädes lågo stora sträckor af välm ående och
odlade trakter obebodda och öde.
Till den nöd, landets sålunda iråkade lägervall, måste al­
s tra , bidrog ej heller obetydligt det öfverflödande nödmyntet
Isynnerhet ledo städerna och
och dess fullkomliga vanvärde.
de provinser, som ej producerade tillrärkligt för eget behof en
k ä n n b a r brist på lifsmedel, emedan, klagade de, allmogon hade
så m ycket penningar, att den ej vårdade sig a tt försälja sina
Isynnerhet hotades bergslagerna, sedan de förlorat sin
vanor.
m y o trä tt, och alla deras produkter utan redbar ersättning blif—
Ar­
vit dem fråntogne, mod den fullkomligaste undergång.
betsfolket skingrade sig åt alla håll, for a tt annorstädes söka
sin utkomst, ooh bruksegarne förlorade således både förmåga
Med deras undergång
ochi lust att hindra b ergv erk ens förfall.
m å s t e äfven följa de provinsers,
som af dem haft sitt uppehälle.
u
Allt var också derstädes så borttaget, a tt allmogen hade inlet annat
a t t lefva af än mjölken af några öfverblifna kor, och äfven
dessa måste den förlora om utskylderna verkligen skulle u t kräfvas.
Folket åt visserligen bark, men derm ed kunde ej
åk rarne besås, så att det Fick ej ens hoppas på bättre tider,
o m det under vintern kunde berga sig för alt svälta till döds 1).
I de Norrländska provinserna var bristen lika stor ; intet fanns
h va rm e d åkrarne kunde besås; af brist på salt lågo fiskerierna nere, och folket hade till största delen flyktat till sko­
garna, medförande sin enda återstående egendom, några få krea­
tur, lika m yck et af fruktan för uppbördsmä nnen, som för fien­
den 2).
Föga bättre var tillståndet i de öfrige rikets delar;
d e r fanns väl öfverflöd på nödmynt, men med detta kunde
ej åtskilliga skatter betalas, hvarföre såsom säkerhet fråntogs
allmogen k reatur och åkerredskap , jem te annan dess d y rb a r a ­
ste och oumbärligas te egendom 3\
Detta landets bedröfliga tillstånd var hvarken Konungen
eller Görtz obekant, men någon eftergift på skattebördo rna var
dock icke af dem att vänta.
Tjenslemän nen befalldes derem ot
oupphörlige n, icke allenast att utan försköning uttvinga de på­
lagda skatterna, utan äfven att uppfinna nya, ja gjordes till
och med för sin existens beroende d e r a f 4).
Deras egen ställ—
1) L andshöfding Appelm ans m em orialer till U pphandlings- deputationen 31 Maj 1718. K am .-C oll. A rk .
Dessa skickades till K onungen, så
att han ej kunde vara okunnig om tillståndet.
2) R apporter från Landshöfding en i V csterbotten. 1717 och 1718.
K am .-Coll. A rk;
3) Sedan U pphandlings- deputationcn bem äktigat sig alla exportvaror och
öfvertagit handeln, öfverhöljdes den med böneskrifter om undsättning och
hjelp. Än är det någon husfader, som bevckligen anhåller a tt få köpa li­
te t salt; än en bruksegare, som begär några tu n n o r spanm ål, på det ej
han och hans folk m å svälta ihjäl. Sådane böneskrifter finnas eräkneliga
bland U pph.-dcput. handl. i K am .Coll. A rk. och bevisa bäst huru stor
nöden verkligen var.
4) U pph.-deput. och Com.-Coll. C ircular d. 16 Juli 1718, «alt H an s
M aj:t beslutat att G uvenörer och L andhöfdingar med alla underlydande
skola njuta sin lön medelst en viss procent af alla i länet inflytande o rd i­
narie och extraordinarie inkom ster, dock med vilkor, a tt de gifva v'd
handen något sätt h u ru detta m å ersättas, på det K:gl. M aj:t ej m å för­
lora något af sina inkom ster.»
K om .-C oll. Ark.
ning var älven föga afundsvärd, emedan de under dessa ti­
Från Collegier—
der nästan aldrig utfingo något af sina löner.
na och andra embetsverk klagades också oupphörligen, att so m
de erhöllo intet och ej heller kunde få låna något, vore d e ­
ras fattigdom så stor, att de af brist på kläder ej kunde lemna
sina rum , hvarföre de måste försumma sin tjenst. Samm alunda
var förhållandet med öfriga löntagarne, hvarföre de, som dertilf
kunde ega tillfälle, tvungos att genom försnillning och prejeri
Hvad folket måsta hafva lidit så­
söka sitt uppehälle.
lunda öfverlemnadt åt embetsm ännens godtycke behöfver knapt
Äfven i moraliskt afseende måste nationen förlora
nämnas.
genom de många tillfällen till bedrägerier som regeringens för­
fattningar gåfvo; hvilket spioneri-system måste ej fostras ge­
nom beständiga upp m un tring ar till angifvelse för brott emot
på­
samt slutligen dessa
och ©billiga taxor;
oräkneliga
bud om alla re d b ara medels öfverlemnande, hvarigenom man,
tvangs, att antingen öfverlemna sin sista egendom till ändamål,
för hvilka man ej egde något fortroende, eller att genom sk am ­
Och hvad ersättning egde
lösa meneder söka bevara den.
väl nationen för alla dessa lidanden och förluster? Hoppades
den väl a tt af dess stora uppoffringar skulle skapas en lyck­
ligare framtid, eller hyste den väl det förtroende och den kär­
lek till sin regering, som ensam kunde lätta dessa bördor?
Blott hat och förbannelser hördes
Nej! intet af allt detta.
öfver denna främling, hvars förderfliga rådslag bragt landet så
nära sin undergång, och allmän v a r den öfvertygelsen, alt
delta var det m edvetna målet för hans sträfvanden 1).
Allt klarare började också nu alla inse, att riket ej
längre skulle kunna existera om ej fred snart erhölles. U p p handlings-depu tationen, ehuru hittills ett temligen villigt Görtz
redskap, började nu äfven frukta för följderna af hans system , och
1 ) Sedan alla tru p p er blifvit dragna från östra sidan af landet till Norrige9
g rän so r steg missnöjet och förtviflan till det högsta. M an sade nu allm änt
m eningen vara, a tt öfverlemna landet åt arffienden; åtm instone a lt sa
ställdes till, det denna måste vara bra kortsynt, för a tt ej begagna tillfäl­
let. Bref från D crnath till Görtz 13 Sept. 1718. B ihang till R iksd, i
S to ck h . af Cederschjöld, p. 121.
protestera emot dessa utskrifningar af folk, penningar och va­
ror, emedan ej annat än hungersnöd och fort villan kunde följa
deraf.
Särdeles häftigt klagade Deinath öfver de beständiga
befallningarn e a tt lata slä mera mynttecken.
Han försäkrade,
»att det vore honom ej möjligt hinna förfärdiga flera sädane. ej
heller kunde alla de beslutade utgifterna derm ed
bestridas.
O m dock mynttecken ännu vidare skulle släs, måste med dem
blifva ett sorgligt tvång, ty det vore omöjligt att uppehålla
deras kredit, sedan de utgifvits till tio gänger högre belopp
än den billigaste proportion kunde tåla.
De måste derföre
blifva af lika värde med en knappnål i jemförelse med plåtar—
ne, och detsamm a mdste förhållandet blifva med obligationern e,
emedan fonden till deras inlösning stadnade i luften, sedan
allt redbart m y n t blifvit utfört ur landet.
Bäst vore derföre
om Görtz ville komma till Stockholm, för alt
taga affärernas
tillstånd i betraktande, emedan alla patenter och förordningar
blott ökade förvirringen 1).
Och skulle han äfven önska att
Görtz skaffade sig en skickligare kassör, emedan han h ade h v a r ken skicklighet eller lust, att vidare tjenstgöra såsom sådan.»
Görtz deremot lät sig icke förskräcka, utan sk ä m ta r blott
öfver sin em betsbroders »klagolåter», stundom äfven förebrår
honom otåligt derför, och befaller honom att ej blanda sig i
saker, som honom ej angå.
Föröfrigt uppmanar han Dernath,
att blindt förlita sig på hans planers fasta grund, och påmin­
ner skrytsam t, huru alla ansett honom för en n a rr , när han
först lofvade upprätthålla m ynttecknens kurs, hvilket han dock
gjorde, hvarföre man borde lära sig att hafva förtroende till
honom, huru illa det än såge ut 2;.
Hvad mängden af n ö d J) Bref från Dernatli till Görlz 10 Ja n u ari 1718. R. A. A tt i ögon­
blick af nedslagenhet sådane D ernaths bref verkligen voro u p priktigt m e­
nade, är väl troligt.
Stundom hände dock honom , att äfven i sina bref
till K onungen fram hålla sanningenoi allt för stark dager, hvarföre h an af
Görtz fick uppbära förebråelser. Å tm instone synes så a f ett bref från
D ernath till G örtz: «Om de bref, vi efter eder instruktion tillskrifva K o­
nungen ej äro så ställde, alt de erhålla eder approbation, så låt ej h indra
eder af min underskrift a tt skicka dem tillbaka och låta veta hvad der­
uti ä r att ändra.« 25 Ja n u ari 1718. R . A.
2) Bref från Görtz till D ernath 16 Ja n u a ri 1718. R. A.
m y nt beträffade så vore d erm ed ingen fara; det skulle han
sednast efter två års föregången fred med England eller R yss­
land förvandla i silfver, så a tt landet aldrig varit rikare än
Till Konungen skickade han äfven en
de t då skulle blifva.
berättelse öfver sin förvaltning, hvari omordades, h u ru flottan
och arm éen blifvit förstärkta och beväpnade, Konungens skul­
der betalda, bergverkens tillstånd förbättradt, med flera andra
fördelar, och allt detta blott medelst några m y n tteck en och
Han u p pm an ar äfven Konungen a t t fortsätta
obligationer xj.
kriget, emedan omständigheterna aldrig varit mera g yn sam m a för
att återvinna hvad man förlorat. Det tyckes häraf, som om Gortz
än n u ej tänkt att draga sig tillbaka från en plats, som, enligt
hans egen berättelse, en d a st Konungens enträgna begäran för­
Alla de planer
m å t t honom emottaga o*ch så länge bibehålla.
för a tt sätta
förberedda,
blifvit
otvifvelaktigt
som
och förslager,
Sverige i stånd att begagna dessa g yn sam m a om ständigheter,
afbrölos dock genom Konungens plötsliga fall, hv arm ed äfven
följde enväldets och dess redskaps.
Det bedröfliga tillstånd, hvari regeringen fann landet, h ar
Dess första och angelägnaste omsorg
re d a n blifvit omtaladt.
b o rd e väl derföre hafva varit, att söka bota landets skador och
Men hvem vill väl allt för hårdt bedömma,
hela dess sår,
om framförallt behofvet af hämnd gjorde sig gällande, om det
så llänge undertryckta h a te t gaf sig lu ft? Hvera kan väl a n ­
n at än beklaga att nationen till alla sina öfriga olyckor äfven
lade; v a n ä ra n ? Detta hat var också inom alla klasser lika stort
somi allmänt, ty alla hade lidit af den förra styrelsens våldsam­
Såväl
h e t e r , till hvilka alla Görtz ansågs såsom upphofsman.
C omm issions-domstolen , som Ständerna blefvo derföre obevek­
liga,, och den fällda dödsdomen gick lika obevekligt och b råd ­
skande i
fullbordan.
Det blodiga straff, som öfvergick Görtz,
1) G örtz’ berättelse till K onungen om sin förvaltning af Sveriges fi­
n ancier den 22 O ctober 1718. T ryckt hos Cedcrschjöld. B ihang till Stockh:s
r ik s d a g 1719, pag, 142.
har dock lika m y ck et ländt hans ära till fördel, som den ska­
dat nationens, ty efterverld en har så gerna velat glömma, huru
länge Svenska folket varit offer, innan det blef bödel.
Med Konungen och Görtz föllo äfven de nya adm inistration sverk , de skapat.
Redan den 5 Jan. 1 7 1 9 entledigad es
U p p ha nd lin g s-de pu te rad e;
deras sysslor
fördelades på de
öfriga em betsverke n, och de sjelfva kallades till räkenskap .
En kommissio n tillsattes a tt granska U pphandlin gs-deputa tionens administra tion af de densamma anförtrodd a medel.
För
d etta ändamål skulle uppgifvas, till hvad belopp omyndige barns
och kyrkors medel blifvit lemnade till U p p h an d lin g s -d ep u ta tionens dispositio n; hvilka som blifvit tv ungne a tt bortvexla
sina redbara penningar emot nöd m yn t eller obligation er, sam t
till hvad belopp detta sk ett; huru m ycket under åren 1 7 1 6 ,
1 7 1 7 och 1 71 8 h var och en under namn af allmänt lån för­
sträck t Kronan, sa m t om dessa försträckn ingar blifvit betalda,
m ed mera dylikt.
Detta skulle undersöka s på det sätt, att i
hvarje härad genom landshöfdi ngen utsågos personer af olika
klasser, som ej haft med allmänna medel att skaffa, för a tt
anteckna hvao de kunde få veta om denna sak.
I de stora
städerna undersökt es likaledes, huru m yck et blifvit ex po rteradt
under de år Deputatio nen disponera t handeln, sam t hvad i
stället inkommit.
Alla dessa berättelse r skulle förseglade in­
till Commissi onen 1).
Af de till rätta ställde Depute­
rade frikändes sn art Thegner, v. O tte r och Höpken, em edan
de blott varit viljelösa verktyg, som ej haft med kassan eller
räkenskap erna att skaffa.
Dernath qvarhölls i arrest ända till
medlet af 1720, men då man ej kunde finna sak med honom,
sändas
frigafs han på ständerna s begäran.
Eklef deremot. som e g e n t­
ligen skött räkenskap erna, qvarhölls i fångenska p ända till år
1727, då ändtligen alla U pphandlin gs-deputa tionens räk en ska ­
per blifvit afslutade och af Commissi onen godkända.
Han e r­
höll då tillstånd att lemna landet med ett offentligt e r k ä n -
l)
Coll. A rk.
Riksens Standers Commission s P ublication
17 Juli 1719.
K a m .-
nande af hans osparda nit och möda, sam t dertill en p e n n in g e ersättning *).
Contributions-ränler iet erhöll genast vid ständernas sam ­
manträde befallning att ej vidare befatta sig med några dispo­
Genom Kungligt bref anbefalldes det sedermera, a tt
sitioner.
till Statskontoret öfverlemna räkenskap för alla restantier, eme­
dan sistnämnda em betsverk hädanefter skulle förvalta så väl
Afven Contributions-ränter iets
dessa som contributionerna 2).
förvaltning skulle granskas af ofvannämnde kommission.
Att befria landet från den stora mängd nödm ynt, h var­
med det v ar öfverlastadt, bief de samlade S tändernas första
En särskild deputation, bestående af A och svåraste arbete.
del, Prester och Borgare, tillsattes för
h uru derm ed bäst skulle tillgå. Nästan
a tt mynttecknen, som till ett antal af
utelöpande i landet 3), ej utan allt för
Svårigheten
låg
att taga i öfvervägande,
alla öfverensstämde deri
ungefär 27,000,000, voro
stor skada längre kunde
då deri, att utan allt
få finnas i rörelsen.
for stor orättvisa kunna indraga dem, em edan staten, o a k tad t de högtidliga försäkringar, under hvilkas garanti de af
Konungen blifvit u tg ifn a , ej ansågs kunna åtaga sig deras in­
lösen, emedan dess skuld uppgick til öfver 6 0,000,000 daler
s:mt, en sum m a som öfversteg värdet af landets hela egen­
Efter långa och bekym m ersam m a öfverläggningar, och
dom 4).
e fter oräkneliga förslag, kom man slutligen öfverens a tt ned­
Mynttecknen skulle fortfarande
s ä tta deras värde till hälften.
gå i rörelsen för ett värde af 2 öre s:mt, för de återstående
Bondeståndet en­
1 4 skulle af staten erhållas försäkringar.
s a m t protesterade med förtviflans mod mot denna indragning;
det visste ej hvaraf det skulle lefva, ej heller hvarm ed det
Det ville åtminstone erhålla till­
skulle betala sina utskylder.
s tå n d att betala contributionen och rekryteringen med m y n t­
1) «Rettung der E h re etc., pag. 321, 322.
2) Kgl. Bref till ('n n tr. R än t. 24 M aj 1719. R . A.
3) Räntm äslaren ftäfeldls berättelse till Secreta U tskottet.
4) 2 procents C ontributionen, som utgick af all lös och fast egendom ,
E nligt denna beräk­
g jo rd e vaniigen ett belopp af 1,400,000 dal. sm t.
ning: skulle all landets egendom uppgå till förut i texten näm nde sum m a.
tecken, em eda n annars sam m a elände skulle blifva som fjrut.
Det tordes ej heller återvända till sina bygder, om det urdertecknade e t t sådant beslut.
Alla protester voro dock fåfinga
och de fmgo nöja sig a tt underteckna en reservation emot
m y ntteck nen s nedsättning.
E tt särskildt »Riksens Ständers
Kontor» inrättades, både för att besörja m y ntteck nen s ind-agning sa m t obligationernes och sedlarnes inlösen.
Dessa sednare nemligen, såsom utgifna u nd er ständernas garanti och
emot reda penningar, skulle fullständigt inlösas.
För detta ä n ­
damål upplifvades Upphandlingsh jelpen, e hu ru u n d er name af
bevillning för gälds afbetalande.
Innan obligationerna inlöstes,
borde dock först säk er kunskap inhämtas huruvida staten verk­
ligen för d em erhållit valuta.
Denna undersökning uppdrogs
åt sam m a kommission, som skulle granska U pp h and lin gs-d epu tationens och Contributions- ränteriets förvaltning,
Denna pu­
blicerade derföre, a tt alla innehafvare af dylika statens för­
bindelser skulle inom en viss termin dessa hos densam m a upp­
visa, så fram t de ville njuta betalning.
Denna termin förläng­
des dock sederm era flera gånger, emedan de äskade u p p y s ningarne en da st långsamt och oordentligt erhöllos.
Underrättelsen om m ynttecknens nedsättning medförde i
början m y c k e n klagan och oro, sam t ökade ytterligare miss­
troendet.
De emottogos derföre ej ens till det åsatta värdet
af 2 öre s:mt, utan föllo oupphörligt, så att de år 1 7 30 en­
dast gällde i öre s:mt, hvilket dock betydligt öfversteg deras
inre v ä r d e 1 ).
Åtgärderna för att återlifva handeln och rörelsen,
d et allt förlamande tvångets och de flesta taxornas borttagande,
framlockade dock sn art de undangömda och utförda kapitalerna
och inkallade nya, så att m ynttecknen småningom inflöto och
uppsmältes.
Snart tystnade äfven klagomålen öfver nöd och
brist och landet uppblom strade åter.
Fredens och frihetens
välsignelser helade sålunda s n a r t de blödande såren, och S ve n­
ska folket glömde, hvad det lidit under sin tolfte Carl, för att
blott minnas den ära det vunnit.
1) A f elt skeppund koppar, som värderades till 180 daler s:mt, slogos
vanligen om k rin g 30,000 stycken m ynttecken, som hvart och ett skulle
gälla 1 daler s:m t.