1. No category

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE
Barn-unga-samhälle
Examensarbete i fördjupningsämnet
Barndom och Lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
"Trygghet är en port till lärandet"
Förskollärares syn på hur trygghet
gynnar barns lärande
"Feeling secure is a gateway to learning"
Pre-school teachers' perceptions on how feeling secure enchances young
childrens learning
Kajsa Brorsson
Josefine Lundström
Förskollärarexamen: 210 hp
Datum slutseminarium: 2015-06-04
Examinator: Camilla Löf
Handledare: Gitte Malm
Förord
Vi skrev examensarbetet tillsammans då vi båda fann sambandet mellan trygghet och
lärande intressant samt grundläggande för vår framtida yrkesroll som förskollärare. Arbetsfördelningen delades lika. Vi valde att inte dela upp litteraturen för att på så vis få
insyn och förståelse för alla delar utav arbetet. Vi upplevde att diskussionerna sinsemellan
var nödvändiga för arbetets kvalité. Under intervjuerna valde vi däremot att dela upp arbetsuppgifterna då en student transkriberade och den andra förde en dialog med intervjupersonen. Utgångspunkten i resultat och analyskapitlet var de fyra frågeställningarna, teori, forskning samt gemensamma tolkningar. Diskussionen var influerad av våra tankar
kring det bearbetade materialet.
Vi vill passa på att tacka vår handledare Gitte Malm för god vägledning, Camilla Löf för
hennes hjälp i slutskedet av arbetet och vi vill även tacka alla de medverkande förskollärarna, utan Er hade detta arbete inte varit möjligt.
Abstract
Syftet med studien är att undersöka sambandet mellan trygghet och lärande utifrån förskollärares perspektiv. En kvalitativ metod användes i genomförandet av studien. För att
få en fördjupad förståelse intervjuades åtta förskollärare om deras tankar kring trygghet
och lärande. Resultatet av detta examensarbete kan sammanfattas vid att förskollärarna
arbetade dagligen och kontinuerligt med trygghet samt ett hållbart arbetssätt med medvetenhet kring trygghet i en stimulerande miljö. Förskollärarna ansåg att barn känner trygghet när de kan vara sig själva i förskolan, att de vågar anförtro sig till pedagoger samt visa
känslor och tycka att det är roligt att komma till förskolan. Denna studie kunde utifrån
förskollärarnas perspektiv fastställa att trygghet är en grundläggande faktor som kan
gynna lärandet för barn. Avslutningsvis fick förskollärarna reflektera kring ideala förutsättningar för trygghet i förskolan. Sammanfattningsvis önskade förskollärarna mer planeringstid, en stor grundpersonal för att skapa kontinuitet samt en tillåtande miljö som
gagnar trygghet och lärande.
Nyckelord: anknytning, förskola, förskollärare, lärande, trygghet.
Innehållsförteckning
1. Inledning…………………………………………………………………………......7
2. Syfte…………………………………….……………………………...……………..9
2.1 Frågeställningar…………………………………………...…………………9
2.2 Centrala begrepp…………………………………….………...……………..9
3. Teoretisk bakgrund och tidigare forskning……….………….……….…………...11
3.1 Fröbel…………………………………………….……………..….………..11
3.2 Bowlby…………………………………………….…….………..…………12
3.3 Ainsworth………………………………………….…………...…...………13
3.4 Bygdeson-Larsson………………….…………….………….……...………13
3.5 Kihlbom………………….…………………….………………...………….14
3.6 Berger och Lahad……………………………….………….………..………15
3.7 Hagström…………………………….…………………………..………….15
3.8 Sammanfattning………………………………………………….…………16
4. Metod………………………………………………………………………………..17
4.1 Urval………………………………………………...…………………….17
4.2 Genomförande……………………………………...……………………..17
4.3 Forskningsetiska principer…………………………………….…………..18
5. Resultat och Analys…………………………………………….…………………...20
5.1 Att skapa trygghet………………………………………….……………...20
5.2 Att känna trygghet………………………………………….……….……..24
5.3 Att gynna lärandet………………………………………….……….……..27
5.4 Att skapa ideala förutsättningar för trygghet……………….……………..30
6. Diskussion………………………………………………………….………………..36
6.1 Relevans för den framtida yrkesrollen…………………….….……………..38
6.2 Vidare forskning………...……………………………….….……………....39
7. Referenser……………………………………………………….…………………..40
Bilaga
1. Inledning
Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig,
trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling
och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn
på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. I samarbete med hemmen ska barnens utveckling till ansvarskännande
människor och samhällsmedlemmar främjas (Lpfö98 rev. 2010:5).
Med denna studie vill vi med hjälp av förskollärares perspektiv belysa vikten av trygghet
samt synliggöra förskollärarnas tankar kring trygghetens påverkan på lärandet. Vårt gemensamma intresse för trygghet började när vi introducerades för begreppet trygg bas.
När vi fördjupade oss i begreppet började vi fundera över vad trygghet egentligen innebär.
Vi funderade över hur förskollärare såg på trygghet samt hur medvetet detta arbete sker i
barngruppen, om det är så att förskollärarna upplever att trygghet är en grund till lärande
men även deras tankar kring hur sambandet mellan dessa ter sig. Forskning som redovisas
i detta arbete visar på att trygghet är en gynnande faktor för lärande. Vi vill därför undersöka ämnet utifrån förskollärares perspektiv samt vad de har för erfarenheter av sambandet mellan trygghet och lärande. Bowlby (2010) menade att en relation med en nära vuxen
är den trygghet som är förutsättningen för att ett barn ska våga utforska. Den trygghet
som nära känslomässiga relationer ger oss är grunden för att vi ska våga utforska världen
samt lära oss nya saker. I läroplanen för förskolan står det att: "Omsorg om det enskilda
barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande ska prägla arbetet i förskolan"
(Lpfö 98 rev. 2010:5). Vi fann att trygghet endast nämns sju gånger i läroplanen medan
lärande nämns trettiosju gånger.
Läroplanen är ett dokument som består av strävandemål som ska främja barns utveckling och som alla verksamma i förskolan ska arbeta utifrån. De grundläggande värden som
anges i läroplanen ska följas och man ska också ta avstånd från det som strider mot de
värden som står skrivna (Lpfö 98 rev. 2010). Dokumentet ska arbetas med kontinuerligt
och det ska ge barnet goda förutsättningar inför skolan. Läroplanen fungerar också som
ett skydd för barnets identitet, välmående och rättigheter i verksamheten: "Den ska utgå
ifrån barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter. Flödet av barnens tankar och
7
idéer ska tas till vara för att skapa mångfald i lärandet" (Lpfö 98 rev. 2010:9). Läroplanen
beskriver det ansvar som förskolan har gentemot barnens utveckling. I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010:6) står följande: "Förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö
som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet". Detta citat hävdar att likaväl som
det är förskollärarens skyldighet att erbjuda en lärandemiljö är det såväl en skyldighet att
erbjuda barnet trygghet. Det är mycket fokus i läroplanen på lärandet och detta har vi
även upplevt när vi varit ute i verksamheter. Vi funderade på om det innebär att trygghet
kommer i skymundan. "Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin identitet
och känner trygghet i den" (Lpfö 98 rev. 2010:9).
Vi anser att detta examensarbete är relevant för alla som arbetar inom förskolan för att
kunna utveckla ett medvetet trygghetsarbete som gynnar barnens lustfyllda lärande.
8
2. Syfte
Syftet med studien är att undersöka sambandet mellan trygghet och lärande utifrån förskollärares perspektiv.
2.1 Frågeställningar
● Hur arbetar förskollärarna för att skapa trygghet för barn i förskolan?
● På vilka sätt kan förskollärarna uppleva att ett barn känner sig tryggt?
● Hur anser förskollärarna att trygghet kan gynna lärandet?
● Hur beskriver förskollärarna ideala förutsättningar för trygghet i förskolan?
2.2 Centrala begrepp
Dessa begrepp är återkommande i studien och förtydligas härmed för att öka förståelsen
för innehållet.
Anknytning- Ett betydelsefullt band mellan ett barn och en vuxen (Broberg, Hagström
och Broberg 2012:20).
Anknytningsteorin- Denna teori innefattar samspelet mellan anknytning och omvårdnad
(Hwang och Nilsson 2011:127).
Bindningsbeteende/Bindningsperson (anknytningsperson)- En form av beteende som
är tydligast i den tidiga barndomen vilket leder till att en person bibehåller närhet till en
annan person som uppfattas vara i bättre stånd att klara av världen. Detta beteende blir
mest påtagligt när personen är rädd, hotad eller sjuk och kan lugnas med tröst och omvårdnad. Att veta att denna person finns tillgänglig och mottaglig ger individen en stark
och genomträngande känsla av trygghet (Bowlby 2010:46).
9
Trygg bas- En bas där barnet kan återvända, få emotionell och fysisk närhet för att sedan
frångå den trygga basen för att utforska världen (Bowlby 2010:28). I denna roll föreligger
främst att finnas till hands.
10
3. Teoretisk bakgrund och tidigare forskning
I detta avsnitt ges en historisk tillbakablick på hur trygghet har utvecklats inom förskolan
samt vilka personer som har haft inflytande inom området. Detta för att ge en förförståelse
för trygghet och dess betydelse i förskolans verksamhet.
3.1 Fröbel
Tallberg Broman (1995) skriver att redan på 1800-talet fanns det barnkrubbor i Sverige.
Behovet av denna barninstitution var att tillgodose barnet med omsorg medan mödrarna
arbetade. År 1843 uppkom gamla småbarnskolorna som beskrev sitt ändamål på följande
sätt: "Såsom första länken i uppfostran, bör skolan främst befordra utvecklingen av barnets fysiska, moraliska och intellektuella anlag, samt med synnerlig omsorg söka att i
deras hjärta framkalla goda böjelser" (Tallberg Broman 1995:17). Föregående citat beskriver den omsorg som skulle genomsyra dagarna i skolan samt den uppfostran som
skulle tillhandahållas av personalen i småbarnsskolan. Skolan skulle fostra barnen till
goda medborgare och ge barnen god omsorg.
Författarna skriver vidare att en kritiker av dessa barnanstalter var den tyska pedagogen Fröbel (1782-1852) som inspirerade den socialpedagogiska barnträdgårdsrörelsen.
Fröbel förespråkade barnet som en unik varelse som kräver både goda utvecklingsbetingelser och omsorg. I sin bok, Människans fostran (1995), skriver han om sin syn på hur
läraren ska bemöta barnet. För att som vuxen kunna ge sig in i barns lek menar han att
man måste ha ett stort engagemang samt visa tilltro och tillit till barnet. Han skriver även
att läraren måste hänge sig barnet vilket innebär att kunna ta emot och ge lika mycket,
alltså en ömsesidig relation. Fröbel menade vidare att vistelsen i barnträdgårdarna skulle
bli mer meningsfull för barnen vilket innebar naturupplevelser, musik, sagor samt uppfostrande sysslor. Fröbels idéer spreds till Sverige och många andra delar utav världen.
Den fröbelinspirerade pedagogiken utvecklades till praktisk pedagogik vilket gav upphov
till seminarier. I början av 1900-talet var Fröbels pedagogik en framgångsrik sed som togs
till Sverige av systrarna Moberg med flera. I Sverige hämtades både den pedagogiska och
11
den ideologiska inspirationen från fröbelpedagogiken och den första generationen av trädgårdslärare gav barninstitutionerna livskraft som genomsyrade hela 1900-talet. Dagens
verksamheter har samma synsätt som de hade på den tiden då dagsrytmen och metoderna
är ett levande arv efter den fröbelpedagogiska bakgrunden. Sammanfattningsvis började
fröbelpedagogiken som tankar och idéer som sedan har vuxit sig till en omfattande samhällelig yrkesutövning. Ett känt citat av Fröbel lyder: "Kommt, lasst uns unsern Kindern
leben!" som kan översättas till: "Kom, låt oss leva för barnen!" (Tallberg Broman
1995:24).
3.2 Bowlby
Hwang och Nilsson (2011) skriver om Bowlby (1907-1990) som var en brittisk psykoanalytiker och barnpsykiater. Bowlby baserade sina huvudsakliga teorier på biologi och
systemteori. Han fick även uppskattning från utvecklingspsykologer som vid tillfället
sökte efter varianter till psykoanalys och behaviorism. Bowlby började tidigt få intresse
för barn på institutioner samt barnhem och deras emotionella problem. Han menade att
de störningar barnen fick hade sin grund i att de inte hade en vuxen person i sin omgivning
att knyta an till, alltså att få en anknytning till.
Hwang och Nilsson skriver vidare att Bowlby menade att barn föds med ett behov av
att finna trygghet hos andra människor och en konsekvens av detta är att de inte kan låta
bli att hitta någon att knyta an till utan gör detta omedvetet. För att förstå detta hävdade
Bowlby att människans biologi fungerar på så sätt att barnets överlevnad beror på dess
förmåga att hitta en skyddande vuxen. Bowlby påstod att barnets utveckling sker i fyra
stadier, så kallade inre arbetsmodeller. Det första stadiet innebär att barnet relaterar till
andra oberoende av person, efter det etablerar barnet relationer till speciellt utvalda individer, sedan visar barnet kontaktbeteende mot de utvalda individerna och till sist har barnet målinriktade relationer som innebär att barnet förstår andra personers avsikter och
känslor. Bowlby ansåg att ett barn måste gå igenom dessa stadier för att få ett moget och
socialt beteende. Har barnet stöttande föräldrar som hjälper barnet genom denna utveckling kommer det att utvecklas väl (Hwang och Nilsson 2011). Bowlby (2010) menade att
kontakten med bindningspersonen är den trygghet som är förutsättningen för att barnet
ska våga utforska, det är denna trygga bas barnet ständigt återvänder till. Följaktligen
12
menar Bowlby att barnet utvecklas optimalt om den trygga basen är grundad på den vuxnes pålitliga gensvar till barnet samt att dessa erfarenheter påverkar personlighetsutvecklingen genom hela livet.
3.3 Ainsworth
Ainsworth (1913-1999) var precis som sin kollega Bowlby en framstående person inom
anknytningsteorin. Bowlby (2010) beskriver Ainsworths studier i Uganda där hon upptäckte att så fort ett barn blev så pass gammalt att det kunde röra sig på egen hand gav det
sig iväg på små utforskande utflykter. För att detta utforskande skulle ske krävdes det att
mamman fanns nära till hands som en trygg bas att återvända till med jämna mellanrum.
I sin studie upptäckte hon att vid åtta månaders ålder använde samtliga barn sin mamma
som denna sorts trygga bas vid sitt utforskande. Skulle det ske att mamman inte fanns på
plats blev utflykterna mindre märkbara eller upphörde helt. Utifrån dessa iakttagelser
myntade Ainsworth begreppet trygg bas (Bowlby 2010:28). Det är i den trygga basen
relationen mellan barnet och lärandet blir grundat. Enligt Broberg, Broberg och Hagström
(2012) gav Ainsworth anknytningsteorin stadga och det empiriska underlag det har. För
att visa sin uppskattning tillägnade Bowlby sin sista bok till Ainsworth och gav den titeln
En trygg bas (Bowlby 2010). Bowlby menade att detta begrepp finns med människan
livet ut som både barn, tonåring samt vuxen och att det är väsentlig för förståelsen av en
känslomässigt stabil människa som utvecklas genom hela livet (Bowlby 2010).
3.4 Bygdeson-Larsson
Bydgeson-Larsson (2010) bearbetar i sin doktorsavhandling den komplexitet som kan
uppkomma då pedagoger har fastnat i ogynnsamma barnsynsmönster. Författaren menar
att dessa ogynnsamma barnsynsmönster kan rubba barnets trygghetsuppfattning och
skapa oordning i barnets strävan till att uppnå trygghet. Med stöd av författaren fick pedagogerna en nyanserad barnsyn som gynnade hela barngruppen. Bydgeson-Larsson gav
en förståelse för samspelet mellan den vuxne och barnet samt relationerna mellan barnbarn och hur detta sampel kan påverka omsorgsklimatet positivt. Avhandlingen baseras
13
på hur hon använder PPR (Pedagogiskprocess reflektion) för att personalen skulle förändra sitt sätt att tolka vad som händer i samspelsprocesser med barn. Detta för att i sin
tur ge barnen en mer hälsosam upplevelse av förskolan.
3.5 Kihlbom
Kihlbom (2003) skriver om hur forskningen ser ut kring samspelsprocesser mellan vuxna
och barn. Han skriver att det är när barnet är mellan sex till tjugofyra månader som anknytningen utvecklas med hjälp av de fyra stadier som tidigare nämnts (se Bowlby 3.2).
Under denna period är barnets anknytningsutveckling sårbar. Därmed blir betydelsen av
att bindningspersonerna visar känslomässig tillgänglighet och inlevelseförmåga det som
anses i särklass mest betydelsefullt för barnets utveckling. Kihlbom menar även att barn
avlastar jobbiga känslor till sin bindningsperson och då är det viktigt att som vuxen kunna
förmedla trygghet till barnet. Barnet behöver en vuxen att kunna samverka med för att på
så vis kunna sortera bland intryck och skapa samband i upplevelserna i verksamheten.
Det är viktigt att den trygghet som bindningspersonen förmedlar är garanterad och kontinuerlig. Författaren skriver att alla händelser som kan innebära avbrott för anknytningen
kan orsaka ett stresstillstånd eller trauma för barnet. Om ett barn befinner sig i ett sådant
tillstånd under en längre tid menar Kihlbom att det kan få konsekvenser för barnet både
fysiskt och psykiskt. Kihlbom påpekar även att ett barns trygga anknytning till sin bindningsperson vid ett års ålder har ett tydligt samband med bättre känslomässig reglering
samt ett mer medgörligt beteende när barnet är tre år. Han skriver även att i NICHD:s
studier har de kommit fram till att ett barns anknytning vid femton månaders ålder kan
förutsäga hur detta barn kommer att utvecklas språkligt, socialt och emotionellt när barnet
är tre år. Kihlbom (2003) menar att om barnet inte erbjuds en anknytningsmöjlighet med
en vuxen bidrar det till att barnets anknytningsförmåga kan drabba barnets utveckling.
14
3.6 Berger och Lahad
Berger och Lahad (2009) skriver om hur förskolläraren har en viktig roll att finnas där för
barnets emotionella, sociala och fysiska behov. Berger och Lahad menar att barn går igenom mycket dagligen som kan vara jobbigt att hantera på egen hand. Författarna hävdar
att detta i sin tur kan påverka barnets känslomässiga stabilitet då barnen spenderar större
delen av deras vakna timmar i förskolan. Berger och Lahad refererar till Winnicott (1995)
som påvisar att barnets kontinuerliga förhållande med sin bindningsperson har en viktig
roll i den känslomässiga utvecklingen hos barnet generellt. Speciellt när barnet går igenom personliga svårigheter.
3.7 Hagström
Hagström (2010) utförde en studie om anknytning under tre års tid. Studien syftade till
att undersöka vikten av kompletterande anknytningspersoner för barnen i förskolan. Under de tre år studien pågick följde Hagström fyra pedagoger som under denna tid var
anknytningspersoner till vars ett barn. För att undersökningen skulle bli så givande som
möjligt ville Hagström att deltagarna skulle vara utbildade inom anknytning för att på så
vis bli bättre anknytningspersoner. Därmed anordnade hon fortbildning för dem som bestod utav föreläsningar om anknytningsteorin, utvecklingsteori samt anknytningsmönster.
För att ge fortbildningen ett sammanhang samt för att kunna föra in det i praktiken arrangerades grupphandledning, individuell handledning och studiecirklar för de fyra deltagarna. Hagström ville att de skulle kunna sätta den nyinlärda teorin i relation till samspelet
med vuxna och barn i verksamhetens vardag.
I början utav de tre år studien fortskred var de utvalda barnen tillbakadragna individer
som hade svårt att knyta an till anknytningspedagogerna och de hade även svårt att samspela med andra barn. Under studiens gång upplevde samtliga anknytningspersoner att
deras anknytningsbarn utvecklades positivt. Pedagogerna försökte bidra med kontinuitet
genom att berätta för barnen vad som skulle hända under dagen samt förbereda dessa barn
om något oplanerat skulle ske så att oro kunde undvikas. Med tidens gång blev relationen
mellan anknytningspersonerna och anknytningsbarnen bättre. Denna relation blev sedan
15
den mest betydelsefulla som därefter ledde till att dessa barn började ta kontakt med andra
barn på förskolan.
Hagströms studie resulterade i att det gick lättare för barnen att anpassa sig till miljöer
i förskolan samt att det var enklare för barnen att komma in i verksamheten efter avbrott
såsom sommarledighet. När studien gick mot sitt slut upplevde anknytningspersonerna
att de fått en förståelse för anknytningsteorin och att den kunde hjälpa dem i praktiken i
förskolan (Hagström 2010).
3.8 Sammanfattning
Denna teoretiska genomgång ger en historisk tillbakablick av den process som gett trygghet betydelse i dagens förskolor. Processen från småbarnsskolan i mitten av 1800-talet,
behovet av barnpassning och omsorg av barnen till att det skickades föreståndarinnor till
Tyskland. Med detta påvisade Sverige ett behov av att utveckla barnomsorgen och tog
del av den fröbelinspirerade pedagogiken som utvecklade den förskola som igenkänns
idag. Det blev en medvetenhet kring barnet och dess behov. Bowlby och Ainsworth påverkade den rådande barnsynen genom deras forskning som visade att barn behöver
trygghet för att lära och våga utforska. De olika artiklar och avhandlingar som skildras
beskriver det väsentliga men komplexa arbete som förskollärare kan ställas inför i sin
yrkesroll. Denna teoretiska bakgrund och tidigare forskning ger stöd och grund till de
frågeställningar som arbetet baseras på samt ger en förståelse för hur forskning kring
trygghet har utvecklats och där den befinner sig idag. I nästa kapitel redogörs den metod
som använts för den undersökning som ligger till grund för det empiriska materialet.
16
4. Metod
I detta kapitel beskrivs hur material insamlats, vilka urval som gjorts, vilka metoder som
tillämpats och hur omfattande det varit. Avslutningsvis redogörs de forskningsetiska principerna och dess relevans för undersökningen.
Syftet med studien är att undersöka sambandet mellan trygghet och lärande utifrån
förskollärares perspektiv. Studien utgick från en kvalitativ metod som innebär att få detaljerad information om det valda ämnet (Petersen 2010).
En intervju med semi-strukturerade frågor valdes vilket innebär att intervjuaren hade
ett formulär med ett antal öppna frågor. Under semi-strukturerade intervjuer har den intervjuade en möjlighet att få inflytande över innehållet under samtalets gång (Alvehus
2013).
4.1 Urval
De medverkande förskolorna var kommunala och belägna i centrala Malmö. Det var åtta
deltagande förskollärare i studien. Det urval som låg till grund för undersökningen var att
endast intervjua förskollärare. Med hänsyn till de forskningsetiska principer som undersökningen vilat på är intervjupersonernas namn samt arbetsplatser fiktiva.
Valet av förskollärare från Förskola 1 baserades på att förskollärarna var handledare
för studenter på Malmö Högskola. Urvalet för Förskola 2 baserades på att en student hade
en anhörig som var förskollärare där, den anhörige frågade vilka förskollärare som var
intresserade att delta i studien. Viktoria, Caroline, Lisa och Johan är från Förskola 1 och
Karin, Nadia, Maria och Lise-Lotte är från Förskola 2. Förskola 1 har fem avdelningar
med ca 20 barn och fyra pedagoger per avdelning. På Förskola 2 är det tre avdelningar
med ungefär 15-25 barn och tre pedagoger per avdelning.
4.2 Genomförande
Inledningsvis genomfördes en enkätundersökning men för att få ännu djupare förståelse
för trygghet gjordes individuella intervjuer med de deltagande förskollärarna. Svaren på
17
enkäterna var ofullständiga och gav studien inget användbart material, därför valdes enkäterna bort. Förskollärarna informerades muntligt om att två studenter skulle skriva ett
examensarbete som krävde förskollärares tankar kring trygghet och lärande.
I intervjuerna valdes ett deltagande perspektiv för att skapa en direkt interaktion mellan
intervjuaren och den intervjuade (Alvehus 2013). Detta för att få givande information om
hur förskollärare tänker kring trygghet och lärande. Intervjufrågorna (se bilaga 1) valdes
med utgångspunkt i de frågeställningar som arbetet grundas på. Alvehus (2013) menar att
vid intervjuer kan åsikter, erfarenheter, känslor och tankar komma fram vilket bidrar till
att skapa en förståelse för hur en individ bygger upp sin sociala värld och tankesvär. Alvehus menar vidare att intervjuer erbjuder redskap för att den kvalitativa forskaren ska få
sina respondenter att gå på djupet med känslor och motiv.
Intervjuerna inleddes med att presentera syftet med intervjun samt att gå igenom de
forskningsetiska principerna d.v.s. vad materialet skulle användas till och hur det skulle
presenteras i arbetet. Upplägget under intervjun skulle ske genom att en student transkriberade från tal till skrift och den andre studenten skulle ha en dialog med intervjupersonen. Intervjuerna varade i cirka 8-20 minuter.
Efter genomförandet av intervjuerna transkriberades materialet. Utifrån förskollärarnas uttalanden identifierades olika kategorier som hörde ihop med de fyra frågeställningarna. Materialet diskuterades och analyserades utifrån teori och forskning för att besvara
frågeställningarna.
4.3 Forskningsetiska principer
Samtliga deltagande förskollärare var informerade om följande fyra etiska principer (Vetenskapsrådet 2011).
Informationskravet
Denna princip innebär att syftet med studien måste framgå för deltagarna. Forskaren ska
berätta och förklara syftet med studien. Deltagaren ska även få information om att medverkandet är frivilligt och att de har rättighet att avbryta sin medverkan under studiens
gång. Denna princip tillämpade vi genom att informera de deltagande innan de tog del
utav studien.
18
Samtyckeskravet
Detta krav innebär att när de deltagande fått information om ovanstående princip ska
forskaren få de deltagandes samtycke till studien. Detta fick vi av de deltagande efter att
vi hade gått igenom informationskravet.
Konfidentialitetskravet
Konfidentialitetskravet innebär att forskaren ska förvara det insamlade materialet där
ingen obehörig kan få tillgång till det. Detta för att ta hänsyn till den personliga identiteten. Denna princip tillämpade vi genom att informera de deltagande om att deras namn
och plats kommer att vara fiktiva i studien samt att vi förvarade materialet otillgängligt
för obehöriga.
Nyttjandekravet
Denna princip innebär att materialet som insamlas endast får användas till studien. Vi
informerade om att allt material kommer att slängas efter att studien är examinerad och
godkänd.
19
5. Resultat och analys
Syftet med studien är att undersöka sambandet mellan trygghet och lärande utifrån förskollärares perspektiv. I detta kapitel kommer resultatet att analyseras utifrån studiens fyra
frågeställningar: Hur arbetar förskollärarna för att skapa trygghet för barn i förskolan? På
vilka sätt kan förskollärarna uppleva att ett barn känner sig tryggt? Hur anser förskollärarna att trygghet kan gynna lärandet? Hur beskriver förskollärarna ideala förutsättningar
för trygghet i förskolan?
5.1 Att skapa trygghet
Caroline (F1): Främst handlar trygghet om att skapa relationer, försöka skapa en relation mellan barnen som genomsyras av trygghet. Det jobbar man dagligen med, att
vara på barnets nivå, lyssna in barnet, visa att det har blivit sett, finnas där vid konflikter, att man tar det på allvar, vara flexibel i sin roll. I ena stunden är man med i
leken, då vet barnet att man är den lekfulla pedagogen. I en annan situation blir jag
en auktoritet, inte auktoritär, då vet barnet att just då behövdes den rollen. Men det
beror lite på vilken ålder man jobbar med, att rent fysiskt skapa en miljö som är
trygg.
Caroline beskriver hur hon arbetar med att skapa trygghet på sin avdelning, hennes förhållningssätt gentemot barnet men också hur hon agerar i olika situationer med barn. Vi
upplever att Caroline är flexibel i sin lärarroll i bemötandet med barnen och hon menar
att man kan förändra sin roll gentemot barnen beroende på situationen.
Vidare pratar Caroline om hur miljön är viktig för barnets trygghet och att visa för
barnen att hon finns där fysiskt och själsligt. Hon menar att det ska finnas tydliga ramar
och att barnen ska veta att det finns en början och ett slut i rummet för annars, säger hon
att: "barnen känner att det bara är en stor rymd”. Enligt Broberg, Broberg och Hagström
(2012) är det viktigt för små barns utveckling att lokalerna är anpassade efter barnens
behov samt att barnen ska hinna bli förtrogna med miljön innan den successivt kan utmana barnet ytterligare.
20
Nedan delar Johan med sig om sina tankar kring hur han arbetar med trygghet i förskolan.
Johan (F1): Att vara närvarande hela tiden, inte låta barnen vara själv. Sitter med
barnen, vara i närheten. Om det händer något måste man ingripa. De kan försöka
själva men man måste hjälpa till om det behövs. Vara lugn, inte skälla om det inte
verkligen behövs.
Student: Att vara lugn.
Johan: Skäller man kan det bli otryggt. Men berätta och förklara. [...]
Student: Kan trygghet vara något som grundats men som sedan kan försvinna?
Johan: Ja, man kan inte säga att "nu är vi klara med trygghet". Man jobbar med det
hela tiden, visar att det är ok att göra fel.
Johan förklarar sitt synsätt på en trygg lärandemiljö. Johan berättar att en närvarande förskollärare är det som krävs för att etablera trygghet i en barngrupp. Han menar vidare att
förskolläraren inte ska skälla om situationen inte verkligen kräver det. Vi tolkar honom
på så vis att tryggheten kan missgynnas om förskolläraren skäller på barnet. Detta tankesätt skulle kunna liknas vid Bygdeson-Larssons (2010) syn på ogynnsamma barnsynsmönster och att barnets trygghetsuppfattning kan rubbas om det utsätts för något som
upplevs otryggt. I detta fall kan otrygghet uppkomma vid utskällning från en förskollärare. Därefter frågade studenten: “Kan trygghet vara något som grundats men som sedan
kan försvinna?”. Johan svarade att förskolläraren måste arbeta med trygghet under hela
barnets förskolevistelse. Här kan vi se att trygghet är beroende av närvarande förskollärare men också den dagliga rytmen i förskolans vardag. Vi tolkar Johans uttalande på så
vis att trygghet inte är något som kan skapas och som förblir densamma, utan det är en
återkommande del utav verksamheten som kräver fortlöpande engagemang.
Maria förklarar nedan hur hon tänker kring hur förskollärare skapar trygghet för barnen.
Maria (F1): Jo, men det är med närvaron och vår medvetenhet kring barnet och barngruppen. Vilka barn som är självständiga och vilka som behöver mer stöd. Inte lämna
ett barn i en situation som är otrygg. Medveten om barngruppen och miljön.
Maria berättar att medvetenhet är av stor vikt för att förskolläraren ska förstå vad det
enskilda barnet samt hela barngruppen behöver. Att det är förskollärarens ansvar att inte
21
lämna ett otryggt barn i en situation där barnet inte känner sig trygg. Maria menar att
miljön är en viktig faktor för att skapa trygghet.
Johan och Nadia pratar i sina separata intervjuer om hur dialogen med föräldrarna kan
skapa en god förutsättning för trygghet.
Johan (F1): Försöker alltid prata med föräldrarna när de kommer varje dag. Både om
bra och mindre bra saker. För en dialog så gott man kan, då bygger man en relation.
Den gången barnet slår ut en tand är föräldern trygg ändå. Men har man inte byggt
en trygg relation kan världen rasa då. De ska känna att vi berättar allt och att de kan
ta upp saker med oss.
Nadia (F2): Det är bland det viktigaste som finns, att de får en tillit till att vi gör så
att barnet är så tryggt som möjligt. Har föräldrarna ingen tillit till oss kommer det
speglas på barnet. Det är viktigt att de får en insyn i vår verksamhet, hur vi gör och
förhåller oss. Det är viktigt för hur de i fortsättningen ska förhålla sig till oss. Skapar
vi en dialog och släpper in dem är det en förutsättning.
I läroplanen för förskolan står det följande: “Förskollärare ska ansvara för att ge föräldrarna möjligheter till delaktighet i verksamheten och att utöva inflytande över hur målen
konkretiseras i den pedagogiska planeringen“ (Lpfö 98 rev. 2010:13). Förskollärarnas
citat visar enligt oss att de har tagit till sig detta strävandemål och att de också arbetar för
att utbytet mellan hem och förskola ska fungera på bästa sätt. Båda förskollärarna påpekar
att en etablerad trygghet kan fungera som ett skyddsnät när något händer med barnet,
finns det en tillit mellan föräldrar och förskollärare kan olyckan förbli en olycka istället
för något fruktansvärt för föräldrarna.
Avslutande reflektioner
I citaten ovan framgår det att trygghet är något som förskollärarna arbetar dagligen med.
Enligt Hylander och Brodin (1998) söker barnet sig till en välkänd vuxen när det känner
sig osäker eller tvekar. Utifrån citaten tolkar vi att förskollärarnas närvaro avgör hur etablerad tryggheten blir hos det enskilda barnet i barngruppen. Läroplanen beskriver dessa
22
relationer på följande sätt: “Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen ges goda förutsättningar att bygga upp varaktiga relationer och
känna sig trygga i gruppen” (Lpfö 98 rev. 2010:11). De relationer som läroplanen beskriver ser vi vara de relationer som uppstår mellan barn-barn och barn-vuxen. Bowlby
(2010) menade att barn föds med ett behov av att finna trygghet hos andra människor. Vi
ser att utan den närvarande förskolläraren kan inte barnet tillgodose sig den önskade
tryggheten.
En annan gemensam faktor är hur viktig förskollärarna tycker att miljön är samt dess
betydelse för tryggheten i verksamheten. Den fysiska miljön ska vara säker men även
atmosfären ska kännas betryggande för barnet. Fyra av åtta förskollärare nämnde en tilllåtande miljö som en viktig faktor i arbetet mot en trygg lärandemiljö. Att miljön barnen
vistas i ska vara på deras villkor som i sin tur stöttar deras lärande. Enligt förskollärarna
är en tillåtande miljö en plats där barnen inte får höra ordet ”nej” för ofta. Ordet ”nej”
menar förskollärarna förekommer då det inte finns tid, personal eller ork att hantera de
konsekvenser som kan uppstå vid ett ”ja”.
Betydelsen av en god föräldrarelation var även en genomgående faktor av vikt hos
förskollärarna. Sex av åtta förskollärare pratade om detta som en avgörande komponent
för en trygg förskola. En god föräldrarelation finns även förankrat i läroplanen: "Arbetslaget ska visa respekt för föräldrarna och känna ansvar för att det utvecklas en tillitsfull
relation mellan förskolans personal och barnens familjer" (Lpfö 98 rev. 2010:13).
Utifrån det empiriska materialet uppfattade vi att förskollärarna arbetade med tryggheten i verksamheten dagligen. Förskollärarna ansåg att ett hållbart arbetssätt för en trygg
barngrupp innebar ett kontinuerligt arbete med miljön som en trygg plats att vistas i men
också att det finns en trygg atmosfär. Med atmosfär menar vi att klimatet på avdelningen
ska vara tillåtande samtidigt som det finns en tydlig ram för verksamheten som barnen
ska förhålla sig till. Ännu ett annat arbetssätt som förskollärarna talade om för att skapa
trygghet för barnen var att ha en god och ständig dialog med föräldrarna. Genom intervjuer har det framkommit att trygga föräldrar ger trygga barn.
23
5.2 Att känna trygghet
Nedan berättar Caroline om hennes erfarenheter kring när ett barn känner trygghet.
Caroline (F1): När man kan plocka fram alla sina sidor är man trygg tycker jag. Även
om jag inte visar alla mina sidor på min arbetsplats heller. Men barn har inte de
spärrarna. Ett tryggt barn vågar söka stöd. [...] Barnet måste begripa sin dag, veta
varför det är med om det. Kunna hantera situationerna det hamnar i och förstå en
meningsfullhet. Då tror jag att vi får ett tryggt barn.
Caroline menar att barnets hela personlighet ska få ta plats i förskolan, att man kan se att
barnet är tryggt i förskolan när det beter sig som det gör när det är hemma. Detta finns
det stöd för i läroplanen för förskolan som skriver att: "Förskolan ska ge barnen stöd i att
utveckla en positiv uppfattning om sig själva som lärande och skapande individer" (Lpfö
98 rev. 2010:7).
Hagström (2010) skriver att som anknytningsperson till ett barn är det viktigt att informera barnen om vad som ska hända härnäst och om något oväntat skulle hända. Detta kan
tolkas som den begripbarhet som Caroline pratar om så att barnet förstår vad som ska
hända för att barnet ska uppnå trygghet i sin vardag.
Nedan beskriver Nadia hur hon uppfattar att ett barn känner trygghet.
Nadia (F2): Barnet kan känna förtroende för mig. Det känner jag för det speglar
barnets sätt att vara. Att ett barn gråter behöver inte vara att barnet är otryggt, men
att barnet känner tillit till mig.
Detta sätt att se på trygghet kan liknas vid Kihlboms avhandling om anknytning och utveckling hos barn. Kihlbom (2003) menar att under barnets tidiga år är anknytningspersonens tillgänglighet och inlevelseförmåga av barnets känslor av vikt för barnets utveckling. Sara påvisar att när barnet känner förtroende för henne speglar det den trygghet barnet
har.
Lisa berättar nedan hur hon upplever att barn känner trygghet.
24
Lisa (F1): När de tycker att det är spännande att komma hit. Kan vara spännande
under hela dagen.
Lisa påpekar att det ska vara roligt för barnet att vara i förskolan, att det är lustfyllt och
erbjuder en spännande miljö som barnet trivs i. Detta tankesätt finner vi liknelser i Tallberg Bromans (1995) bok där de skriver om Fröbels tankar om att barnets vistelse i barnträdgården skulle vara meningsfullt. Vänder man på Lisas uttalande kan det tolkas som
att ett otryggt barn inte hyser samma glädje för sin dag i förskolan som ett tryggt barn
gör.
I två separata intervjuer berättar Maria och Johan hur de upplever att barn känner
trygghet.
Maria (F2): Ett barn som är aktivt eller ja, gör det deras personlighet, som dem vill.
Tar fram material dem vill ha, pekar på material dem vill ha. Vågar gråta och skratta.
Student: Visa känslor?
Maria: Ja, precis. Kan koncentrera sig på aktiviteterna de håller på med och inte
behöver se var pedagogen är. Gå in i en lek och befinna sig där.
Johan (F1): Ett tryggt barn vågar fråga barn och pedagoger saker, man vågar låta sin
röst bli hörd. Men vissa barn vill vara själva och vill inte prata men det är en känsla
som är svår att sätta fingret på.
Maria hävdar att ett självständigt barn som kan och vågar ta för sig i förskolan samt som
kan uttrycka både sorg och glädje är ett tryggt barn. Kihlbom (2013) menar att ett tryggt
barn avlastar jobbiga känslor till sin bindningsperson och som vuxen måste man även
kunna förmedla trygghet till barnet. Kihlbom menar vidare att barnet behöver en vuxen
att samspela med för att kunna sortera i sina intryck och samband i verksamheten. Maria
berättar att ett tryggt barn kan och vågar koncentrera sig i lek och aktivitet utan att söka
en pedagogs närvaro. Både Johan och Maria menar att trygga barn vågar samspela och
anförtro sig till en vuxen. Johan pratar om ett tryggt barn som vågar låta sin röst bli hörd
men att det är svårt att beskriva den känsla han får när han ser att ett barn är tryggt. Johan
berättar om den komplexitet som uppstår när man till en början lär känna ett barns trygghetsmönster.
25
Avslutande reflektioner
De intervjuade förskollärarna menade att när barnet vågar vara sig själv är det ett tecken
på trygghet. Ett annat tecken på trygghet, säger de, är när barnet visar tillit till pedagogerna. Förskollärarna ansåg att trygghetsmönster är ytterst individuellt och det gäller att
känna barnet väl för att se när barnet är tryggt eller inte. Förskollärarna anser att barn
känner trygghet när de får vara sig själva i förskolan, att deras personlighet får ta plats.
Enligt förskollärarna är en indikation på att ett barn är tryggt när barnets “hemmabeteende” är likadant i förskolan. Förskollärarna menar även att de kan se trygghet hos barn
när de vågar ta för sig och koncentrera sig på leken. Tar fram saker på avdelningen och
prata under samlingar, att de genuint vågar vara sig själv.
En annan gemensam nämnare hos förskollärarna var att de anser att ett barn är tryggt
när de vågar anförtro sig till en pedagog och våga visa alla sina olika känslor. Att våga
vara både ledsen, arg och glad. Ett kontinuerligt förhållande mellan barn och vuxen där
alla emotionella aspekter kan komma fram. Winnicott (1995) i Berger och Lahad (2009)
menar att bindningspersonen har en viktig roll i den känslomässiga utveckling som barnet
går igenom. En viktig nämnare i Winnicotts och förskollärarnas uttalanden är vikten av
en pedagog som är närvarande och som låter barnet visa sina olika sinnesstämningar. En
annan faktor som förskollärarna har ansett är ett tecken på ett tryggt barn är när barnet
tycker att det är roligt att komma till förskolan.
Samtliga förskollärare ovan menar att de upplever trygghet hos barn genom en känsla
de får när de vistas med barnet. Det krävs att förskolläraren tar sig tid att lära känna barnet
för att på så vis kunna se tryggheten. Hagström (2010) menar att när anknytningspedagogerna i sin studie tog sig tid att lära känna sitt anknytningsbarn resulterade detta i en större
trygghet hos barnet som då också hade lättare att anpassa sig till miljöerna i verksamheten.
Bowlby (2010) menar likartat att ett barn som inte har möjlighet till en vuxen som kan
läsa in dess känslor står inför en risk att utveckla störningar. Både ur förskollärarnas perspektiv och ur ett teoretiskt synsätt kan det alltså tolkas som att ett engagemang att leva
sig in i barnets trygghetsmönster är av avgörande betydelse.
26
5.3 Att gynna lärandet
Viktoria berättar nedan hur trygghet kan gynna lärandet för barn i förskolan.
Viktoria (F1): Har de inte den tryggheten kan de inte ta in något.
Viktoria menar att om barnen inte känner trygghet i förskolan eller till specifika vuxna
kommer de i sin tur inte ta in lärandet. Fokus och energin hos barnen kommer att ligga på
att försöka bli trygg.
Nedan berättar Caroline om sin uppfattning kring relationen mellan trygghet och lärande.
Caroline (F1): Det ska finnas en balans mellan trygghet och att barnet känner sig
fritt. [...] Lära gör man hela tiden. Positivt och negativt lärande. Men vill man få till
ett positivt lärande då är tryggheten grunden. Negativt lärande är när du är i en situation där du känner dig utsatt, ingen vill leka med dig, du lär dig hur det känns att
vara ensam. Du lär dig att bli självständig på ett annat sätt för du är ensam. Lärande
finns alltid. Men ett positivt lärande är tryggt. [...]
Student: Hur gynnar pedagogernas utbildning barnets trygghet menar du?
Caroline: Man kan ge trygghet utan utbildning men jag tror det blir en annan trygghet
för du har en annan förmåga att utvärdera och reflektera.
Caroline menar att det är viktigt att det ska finnas en balans mellan att vistas tryggt hos
en vuxen och friheten att upptäcka på egen hand. Vi tolkar Carolines benämning ”frihet”
som en motsvarighet till "eget lärande", att barnet ska känna sig fritt och kunna gå fram
och tillbaka mellan pedagog och eget utforskande. Hon hänvisade även till den enkät vi
delade ut vid tidigare tillfälle som behandlade begreppet trygg bas. Vi ser att Caroline har
fått en förståelse för begreppet och kan koppla detta till balansen mellan bindningspersonen och att barnet kan röra sig fritt på egen hand. Det exempel Caroline tar upp kan liknas
vid Ainsworths studie som Bowlby (2010) skriver om, där hon upptäckte att små barn
använde sin mamma som en trygg bas att utgå ifrån för sitt utforskande. Detta är intressant
då Caroline tar upp ett liknära exempel trots att hon inte läst om Ainsworths studie men
trots detta återger en snarlik händelse. Caroline diskuterar senare i intervjun något som
27
hon kallar positivt och negativt lärande. För att uppnå positivt lärande menar hon att
trygghet är grundläggande, däremot är negativt lärande situationer där barnet känner sig
utsatt och ensamt. Detta kan kopplas till anknytning och anknytningsteorin. Enligt Broberg, Broberg och Hagström (2012) handlar anknytning om den vuxnes vilja att finnas
där för barnets behov. Att beskydda och ge barnet trygghet i situationer då barnet utforskar världen. Vidare menar Broberg, Broberg och Hagström (2012) att när barnet funnit
en bindningsperson utvecklas anknytningen och tillslut skapas mentala bilder hos barnet
som kallas inre arbetsmodeller. Kihlbom (2003) menar att dessa inre arbetsmodeller bildas i ett samspel med anknytningspersonerna och kvalitén på modellerna står i direkt
relation till den trygghet anknytningspersonen kan ge. De inre arbetsmodellerna fungerar
som en kartläggning inför nya relationer utanför familjen. Utan färdiga arbetsmodeller
och bindningspersoner påverkar detta barnets anknytningssystem. Detta system innebär
att när barnet är tryggt slås systemet av och barnet kan utforska sin omgivning. Är systemet på hämmar detta barns eget utforskande (Broberg, Broberg, Hagström 2012) då energin går åt till att försöka bli trygg. Caroline menar att utbildade förskollärare är en annan
faktor som kan gynna trygghet och det positiva lärandet. Hon hävdar att om man är utbildad innehar man en förmåga att reflektera och utvärdera trygghetsarbetet. Med en utbildning kan den vuxne ha ett annat synsätt på trygghet och hur barns trygghetsutveckling
sker.
Nedan berättar Lisa hur hon tänker kring hur trygghet kan gynna lärandet i förskolan.
Lisa (F1): Vad de tycker mest om att göra, att man höjer dom i det. Att vi är som ett
hjälpverktyg.
Lisa hävdar att som förskollärare ska du vara som ett hjälpverktyg för barnets lärande.
Att du ska höja barnen i det dem tycker om att göra och göra lärandet lustfyllt.
I följande citat förklarar Johan sin syn på hur trygghet kan gynna ett lärande.
Johan (F1): Mänskligheten över lag, först var vi jägare, man letade mat och inte
mycket hände. Vi blev sen bofasta och då utvecklades vi. Jag behöver mat, en trygg
pedagog och ett ställe där jag kan vara mig själv, då kan jag utvecklas.
28
Johan kopplar sin tanke om trygghet till evolutionen. Att människan först fick tillfredsställa sin hunger sedan blev vi bofasta och då kunde vi utvecklas ännu mer. Detta kopplar
han sedan till att man behöver trygghet för att sedan kunna utveckla sitt lärande. Vi tolkar
hans exempel på så vis att barnet först måste vara tryggt innan det kan fokusera på att
lära. Løkken, Haugen och Röthle (2006) hävdar att barnets utvecklingsmöjligheter är beroende av kvalitén på den trygga basen och enligt dem hänger lek och lärande nära samman.
Nedan berättar Maria och Nadia i två separata intervjuer om deras förhållningssätt
samt hur de anser att trygghet kan gynna lärandet.
Maria (F2): Jo, men det är med närvaron och vår medvetenhet kring barnet och barngruppen. Vilka barn som är självständiga och vilka som behöver mer stöd. [...] Är
man trygg och kan koncentrera sig på leken kan man ta in lärandet. De otrygga barnen fokuserar på allt runt omkring och det blir nog en blockering. Det är a och o tror
jag.
Nadia (F2): För mig är en trygg lärandemiljö där barnens vilja kommer i första rum.
Att jag ger barnen förutsättningar att lyckas. Att jag ger dom möjlighet att lyckas på
den nivå de befinner sig. [...] Trygghet gör att barnet tar in mer. Är man trygg, hänsynsfull, skapar det en cirkel. Trygghet är grunden till lärandet. Om det inte är tryggt
tar det inte in lärandet. Trygghet är en port till lärandet.
Maria och Nadia menar att närvaro samt medvetenhet om vart man behövs som förskollärare är viktigt för att barnet ska kunna gynnas på bästa sätt i sitt lärande. Här ser vi en
liknelse i Carolines uttalande om det otrygga barnet och dess negativa lärande. Finns förskolläraren inte på rätt plats som en trygghet för barnet skulle det kunna resultera i det
som Caroline kallar negativt lärande. Nadia pratar om förskollärarens förhållningssätt
som en cirkel av hänsynsfullhet och trygghet. Nadia säger att tryggheten är en "port till
lärandet". Detta ser vi som en grundläggande del i verksamheten. Bygdeson-Larsson
(2010) skriver att samspel börjar mellan en förskollärare och ett barn. Att ett intresse att
lära känna det individuella barnet sedan leder till ett samspel som gynnar barnen. En parallell dras mellan Bygdeson-Larssons tanke till den port av trygghet och lärande som
Nadia pratade om.
29
Karin förklarar nedan hur hon anser att trygghet står i relation till arbetsmetoder och dess
påverkan på barnet.
Karin (F2): Arbetsmetoder, så att jag inte gör en sak och en annan pedagog gör något
annat för då står barnet mellan.
Avslutningsvis säger Karin att det är av stor vikt att arbetslaget har metoder som gynnar
trygghet och att förskollärarna är överens om dessa metoder så att inte barnet hamnar
mellan. I Bygdeson-Larssons (2010) avhandling kom hon fram till att barnen fick en mer
givande vistelse på förskolan när förskollärarna ändrade sitt förhållningssätt och riktade
sin medvetenhet mot den känslomässiga närvarons betydelse för barnens utveckling genom att diskutera detta med sina arbetskamrater. När förskollärarna tillämpade ett mer
medvetet arbetssätt kring barnens psykiska välbefinnande gynnade detta sedan hela barngruppen med de vuxna som trygg bas.
Avslutande reflektioner
Majoriteten av förskollärarna ansåg att trygghet kan vara en grundläggande faktor som
gynnar lärandet för barn. Förskollärarna menar att det ska finnas en balans där barnet
tillsammans med förskollärarna vågar lära men också att barnet är tryggt nog att utforska
på egen hand. Finns det ingen tillgänglig bindningsperson för barnet kan det bidra till ett
negativt lärande. Vilket innebär att barnet lär sig saker som att vara ensam och utsatt
istället för att tillgodogöra sig det positiva lärandet i verksamheten bland annat strävandemålen i läroplanen. För att positivt lärande ska kunna ske skulle det kunna krävas förskollärare som medvetet arbetar med sitt arbetslag med gemensamma arbetsmetoder för
att uppnå trygghet i barngruppen.
5.4 Att skapa ideala förutsättningar för trygghet
I följande citat berättar Viktoria om sina ideala förutsättningar för trygghet.
Viktoria (F1): Om jag hade fått bestämma hade jag kört en, finns ingen budget? Finns
bara lärandet? Då hade jag haft möjligheten att ha föräldrarna här som ett öppet hus.
30
Vi tillsammans lär ditt barn någonting. [...] Vi sitter och planerar tillsammans, men
hade du varit en förälder hade du sagt att "lillkajsa är intresserad av nallar" då hade
vi som profession kunnat kombinera detta.
Student: Något de är bekväma med och något de är nya med.
Viktoria: Då finns mamma där och någon som finns där hela dagarna. Vi hade nått
deras identitet och deras utveckling.
Viktoria berättar om sin vision kring trygghet om hur hon hade önskat ha ett utökat samarbete med föräldrarna, att ha ett öppet hus där man planerar tillsammans med dem. På
detta vis menar Viktoria att man kan förstå barnen och deras utveckling på ett bättre sätt.
Eriksson (2010) skriver om sin verksamhet där de hade drop-in kaffe för föräldrarna.
Förskollärarna önskade att föräldrarna skulle få ytterligare insyn i verksamheten och de
blev inspirerade av en artikel i Förskolan 2/2003. Detta ledde till att de introducerade en
föräldravecka som innebar att dörrarna stod öppna för de föräldrar som ville besöka förskolan med syfte att de skulle få mer insyn i barnens vardag.
Caroline förklarar nedan sina ideala förutsättningar för trygghet i verksamheten.
Caroline (F1): Små barngrupper, utbildade pedagoger, det är främst det. För visst
kan man göra mycket med olika material men det mest betydelsefulla är tid att umgås
och skapa betydelsefulla relationer. Jag säger inte "antalet pedagoger" för jag tror
inte att det är det som är det viktiga. Jag tror att barnet behöver ett fåtal personer att
knyta an till. Många vuxna kan bidra till mycket prat istället för fokus på barnet.
Mindre barn och några trygga utbildade pedagoger. Män och kvinnor, olika typer.
För vissa barn känner sig trygga med mig men vissa inte. Det behövs olika typer, det
underlättar. Sen en god miljö förstås också.
Student: Hur gynnar pedagogernas utbildning barnets trygghet menar du?
Caroline: Man kan ge trygghet utan utbildning men jag tror det blir en annan trygghet
för du har en annan förmåga att utvärdera och reflektera. När du ser ett barn utifrån
dina utbildade ögon kan du se barnets behov, vilka metoder kan jag använda till det
här barnet? Kan jag förändra något för barnet? Kan jag uppmuntra barnet att umgås
med några barn för att uppmuntra trygghet? Som outbildad kan man trygghet i nuet.
Men som utbildad kan man tänka framåt, vilket håll vill jag att det ska gå? Det är
därför jag tror att det är viktigt.
31
Vi ser en liknelse mellan Carolines uttalande om utbildning och Hagström (2010) som
ansåg att utbildning inom anknytning var av vikt i sin studie för ett medvetet arbete som
anknytningspedagog. Caroline menar att det är relationerna mellan pedagoger och barn
som är det mest betydelsefulla. Hagström (2010) menar vidare att en medveten bindningsperson i sin tur gjorde att barnen fick en mer givande och meningsfull vardag i förskolan.
Caroline berättar om trygga utbildade förskollärare som något betydelsefullt och att det
ska finnas olika typer av förskollärare i förskolan. Vår tolkning är att det ska finnas en
anknytningsperson för varje barn i förskolan. Caroline förklarar vidare att vissa barn inte
trivs med vissa vuxna och att olika förskollärare kan underlätta för barnens anknytning.
Detta tankesätt finner vi även stöd för i Broberg, Broberg och Hagström (2012) som hävdar att varje barn ska känna sig tryggt med en eller flera förskollärare i förskolan.
Nedan förklarar Lisa sin syn på sina ideala förutsättningar, om hur planering hade kunnat gynna både barn och vuxna.
Lisa (F1): Ja... Har inte alltid med antalet vuxna att göra. Men med vår planering.
Vår reflektion i vuxengruppen är jätteviktig. Där har vi tiden också. Tiden till allt
detta. Idealet är planeringen, reflektionen, utvecklingen. För att få det idealiska i
gruppen och då känner dom sig trygga. Men det är inte alltid vi får det så. Men det
hade varit idealet. Vi är här för barnen. Men vi är i samma båt som lärarna. Barnens
tid krymper hela tiden, vi har för lite tid med dem.
Lisa menar att tiden krymper d.v.s. att förskollärarna får mindre tid med barnen för att det
administrativa arbetet ökar. Enligt Lisa är det inte alltid vuxenantalet som är viktigast
utan att få planering och- reflektionstid som är viktig för att uppnå det ideala i gruppen
som då i sin tur gör att barnen känner sig trygga. Vi tolkar Lisas uttalande som att det är
tiden med barnen som är avgörande för deras trygghet i förskolan. Lisas tankar kring tid
stöds av Broberg, Broberg, och Hagström (2012) som skriver att det tar tid för barn att
skapa tillit till vuxna. Denna brist på tid kan i sin tur drabba barnens försök till trygghet
samt anknytning till en vuxen.
I följande separata intervjuer pratar Johan och Maria om deras tankar om ideala förutsättningar i förskolan.
32
Johan (F1): Jag hade haft tre pedagoger och 15 barn. Fem barn var så man får tid till
alla. Samma arbetslag en lång period, men inte 10 år.
Maria (F2): Framförallt färre barn i grupperna. 12 barn på 3 pedagoger på en småbarnsavdelning. Att man själv fick välja hur många man ville ha i vilken ålder så att
det blir en blandning. [...] Inte behöva tänka på ekonomin. Ha stor grundpersonal så
att man inte behöver ta in ny personal vid sjukdom.
Johan och Maria syftar båda till den kontinuitet och struktur som underlättar förskollärarens arbete med att bygga trygghetsrelationer till varje barn. Samtidigt menar förskollärarna att man ska ha samma grundpersonal i så stor utsträckning som möjligt, att vikarier
kan rubba den trygghetsbalans som råder på avdelningen. Med grundpersonal menar förskolläraren det arbetslag som arbetar på avdelningen, denna grundpersonal som kan behöva kompletteras med vikarier vid personalbrist. Broberg, Broberg och Hagström (2012)
betonar betydelsen av kontinuitet och struktur för att barnens anknytningssystem inte ska
aktiveras i onödan. Både Johan och Maria menar att färre barn i barngruppen är idealet
för trygghet och att man som förskollärare på så vis ska få tid med varje barn.
Nedan förklarar Karin om olika ideala förutsättningar för trygghet i förskolan.
Karin (F2): Ska finnas tid för samtal mellan barn-barn, vuxna - barn. Trygg verksamhet som är väl genomtänkt. Pedagogerna ska jobba från samma synsätt även om
man inte är överens, men ha pratat igenom saker. Tillräckligt många pedagoger under en dag. Utmanade miljöer och ekonomiska förutsättningar. Det är det stora hela.
Bra samarbete med föräldrarna framförallt också.
Karin belyser vikten av tid för samtal mellan barn-barn och barn-vuxen. Det kan tolkas
att som pedagoger ska man få tid att planera men också möjliggöra för mer tid med barnen. Alla pedagoger är olika och arbetar på olika sätt. Karin menar att som pedagog ska
man ha fått chans att prata igenom verksamheten med arbetslaget för att uppnå bästa möjliga arbetssätt för att gynna trygghetsarbetet. Det tankesätt Karin har kring kvalitétsarbete
stöds av läroplanen där det står: "Förskollärare ska ansvara för att resultat av dokumentation, uppföljningar och utvärderingar i det systematiska kvalitetsarbetet används för att
utveckla förskolans kvalitet och därmed barns möjligheter till utveckling och lärande"
33
(Lpfö 98 rev. 2010:15). Detta utdrag syftar till den möjlighet till barnens fortsatta utveckling som Karin berör i sitt uttalande samt att utveckling är beroende av en kontinuerlig
utvärdering av verksamheten.
Nadia berättar nedan om sina tankar kring ideala förutsättningar.
Nadia (F2): En förskola där barnen känner trygghet och tillit. Att vi släpper in barnen, inte för mycket ”nej” för det stoppar och begränsar barnen. En tillåtande miljö.
Student: När säger man mest nej?
Nadia: För det mesta när man är en pedagog som inte orkar, som inte har tid, när
man är begränsad av antalet personer. Man är rädd att barnet ska skada sig. “Får jag
leka i denna pöl?” Vad ger det för konsekvenser? Jag måste in och byta kläder osv.
och jag har 15 andra barn. Man kan vara snabb med att säga nej så man måste fundera
över det.
Nadia betonar betydelsen av trygghet och tillit för en tillåtande miljö. Hon berättar att om
pedagog säger ”nej” kan det begränsa och stoppa barnens lust till utforskande. I en intervju med Arnér i rapporten Barns inflytande och delaktighet i förskolan (Axelsson 2005:6)
får hon frågan: "Varför blir det då ofta nej när barn framför sina önskemål till personalen?", hon svarar: “För lite tid, för stora barngrupper, för lite personal, för små lokaler, ett
sedan länge utarbetat arbetssätt som man bevarat och som inte ses som möjliga att förändra är några skäl”. En vinkling skulle kunna vara att se Nadias uttalande på motsatt
håll, att se det som att förskollärarens ”nej” kan stoppa förskollärarens egen lust att försöka närma sig barnets perspektiv.
Lise-Lotte berättar om sina tankar kring ideala förutsättningar om barns trygghet i förskolan.
Lise-Lotte (F2): Jag tycker jag har det bra. Respekt för barnen. Jag behandlar dem
med respekt och de mig. Tillåtande miljö, bra vuxna och inte för mycket personalbyte. Utgå från barnen och inte sig själv, alltid från barnens behov. Bygga en trygghet
mellan alla avdelningar. Bra föräldrakommunikation ger trygga barn.
Lise-Lotte berättar om barnens behov och att som förskollärare alltid utgå från barnen.
Berger och Lahad (2009) beskriver förskollärarens roll för barnets emotionella, sociala
och fysiska behov som en grundläggande del av barnens trygga vistelse på förskolan.
34
Författarna menar vidare att utan detta stöd från förskollärare kan barnen få det svårt att
hantera förskolans vardag. Enligt Lise-Lotte ska det finnas trygghet mellan avdelningarna. Att tryggheten ska genomsyra hela förskolan och inte stanna vid avdelningsgränsen.
Avslutande reflektioner
Utifrån förskollärarnas uttalanden kring trygghet ur ett idealt perspektiv har det uppkommit gemensamma synpunkter. Förskollärarnas ideal sammanlänkas i en önskan kring en
stor grundpersonal på förskolan samt att det ska finnas en kontinuitet för barn och vuxna
som i sin tur skapar trygghet i verksamheten. Förskollärarna menar att för mycket utbyte
i grundpersonalen rubbar kontinuiteten i trygghetsarbetet.
Idealet för flera av förskollärarna var även behovet av mer tid för planering, både egen
planeringstid samt planeringstid med arbetslaget. Förskollärarna menar att de blir trygga
när de får tid att planera verksamheten samt att trygga vuxna ger trygga barn. Tid för varje
enskilt barn var också en gemensam önskan hos förskollärarna.
Förskollärarna talade även om en tillåtande miljö där barnens idéer och önskningar tas
tillvara på och att denna sorts miljö skapar trygghet i barngruppen. Denna barnpåverkan
menar förskollärarna skapar både glada och trygga barn.
35
6. Diskussion
Syftet med studien är att undersöka sambandet mellan trygghet och lärande utifrån förskollärares perspektiv. Vi ser en koppling mellan den historiska bakgrunden och de betydelsefulla människor som har format och påverkat det trygghetsarbete som växt fram. Vår
tolkning är att de intervjuade förskollärarna anser att trygghet påverkar lärandet i förskolan och enligt oss bekräftar förskollärarna den forskning som redovisats i detta arbete. Vi
anser att denna studie är väsentlig för alla verksamma i förskolan då lärandet är en stor
del av verksamheten idag. Med de medverkande förskollärarnas uttalanden vill vi påstå
att en förståelse för trygghet kan gynna barns inlärning.
I den första frågeställningen: "Hur arbetar förskollärarna för att skapa trygghet för barn
i förskolan?” kom vi fram till att förskollärarna ansåg att ett kontinuerligt arbete med
miljön som en trygg plats, goda relationer och en ständig dialog med föräldrarna skapade
trygghet för barn i förskolan. Fröbel (1995) skriver att man som förskollärare ska ha ett
stort engagemang och visa tilltro till barnet. Vi upplever liknelser i Fröbels och förskollärarnas tankar om att skapa trygga ömsesidiga relationer där barnet kan utvecklas.
Den andra frågeställningen var: "På vilka sätt kunde förskollärarna uppleva att ett barn
känner sig tryggt?". Samtliga förskollärarna menade att trygghet är en känsla de upplever
hos barnet. Att lära känna ett barn tar tid och det krävs engagemang för att leva sig in i
barnets trygghetsmönster. Dessa tankar kopplar vi till Hagström (2010) som skriver att
det krävs både tid och engagemang att lära känna ett barn. När denna anknytning är etablerad kan förskolläraren se att barnet utvecklas positivt.
I den tredje frågeställningen: "Hur anser förskollärarna att trygghet kan gynna lärandet?" var förskollärarna överens om att trygghet gynnas av ett gemensamt arbetssätt samt
att trygghet kan vara en grundläggande faktor som gynnar lärandet för barn. Detta ser vi
även i Bowlbys (2010) teori där han skriver att barnet utvecklas optimalt om den trygga
basen är grundad i den vuxnes trogna gensvar till barnet.
I den fjärde frågeställningen: "Hur beskriver förskollärarna ideala förutsättningar för
trygghet i förskolan?" menade förskollärarna att stor grundpersonal, tid för både gemensam och individuell planering, en tillåtande miljö och entusiastiska förskollärare är ideala
förutsättningar för trygghet.
36
Under intervjuernas gång uppmärksammade vi ett intresse för trygghet hos flera av
förskollärarna samt ett brinnande engagemang för sin barngrupp och sitt arbetslag. Vi
anser att det krävs en ambition för att ett kontinuerligt arbete med trygghet ska kunna bli
ett grundläggande förhållningssätt på förskolan. Vi reflekterade kring om vi skulle lämnat
frågorna tidigare för att på så vis låtit förskollärarna reflektera kring dem och om resultatet
då hade blivit annorlunda. Vi tror dock att valet att låta förskollärarna läsa igenom frågorna precis innan intervjun gav oss genuina svar.
En tanke som uppkommit i slutet utav examensarbetet är om vi hade haft en följdfråga
till den sista intervjufrågan som var: Hur ser idealet ut för att ett barn ska känna sig tryggt?
Denna följdfråga hade kunnat vara: Hur hade du kunnat arbeta mot ditt ideal redan imorgon? Frågan sätter förskollärarnas ideal i ett verklighetsperspektiv och hur de kan arbeta
för att idealet ska bli genomförbart med de resurser förskollärarna har tillgängliga i deras
verksamhet just nu. Det uppstår en spänning kring hur förskollärarna ser på verkligheten
och idealet synliggör entusiasmen i deras yrkesroll. Detta önskar vi skulle kombineras
och arbetas mot trots att idealet kan vara svåruppnåeligt och kan vara beroende av ytterligare resurser.
Enligt förskollärarna är arbetslaget en ideal förutsättning för trygghet. Ett stabilt arbetslag känner barnen bäst och kan bidra med kontinuerliga rutiner samt kunskap om vad
som ska göras dagligen. Utifrån förskollärarnas uttalanden skapas otrygghet när arbetslaget inte är fulltaligt vid sjukdom och vid personalomsättning som vikarier. Dessa förändringar i arbetslaget kan vara påfrestande, dock kan denna övergång från grundpersonal
till vikarier enligt oss göras smidigare med behörig personal. Vi anser att behovet av behöriga vikarier till förskolan kan göra stor skillnad hos barn och vuxna. Med behörighet
menar vi att en vikarie antingen har en utbildning inom barnomsorg eller praktisk erfarenhet inom förskolan. En behörig vikarie kan sätta sig in snabbt i verksamhetens behov
för dagen och fungera som en kollega. Detta för att tryggheten ska främjas på bästa sätt
för barn och vuxna vid personalomsättning.
Caroline berättade om sitt ideal som ska gynna barnets trygghet i förskolan. Hon menade att utbildade förskollärare kan främja trygghet hos barnen då man har en annan förmåga att utvärdera och reflektera. Som utbildad hävdar Caroline att man kan se barnets
behov och anpassa metoder för barnet. Caroline jämför en outbildad och en utbildad person där hon tror att man kan skapa trygghet i nuet som outbildad men som utbildad har
37
man en framförhållning i trygghetsarbetet. Vår tolkning av detta är att man borde locka
fler till att utbilda sig till behöriga lärare inom förskolan, eventuellt genom att erbjuda
högre löner för förskollärare.
Frågeställningarna gav oss utförliga svar och vi kunde koppla dessa till teorier och
forskning för att belysa vikten av trygghet och trygghetens möjliga inverkan på barns
lärande. Den sista frågeställningen gav oss även insyn i hur förskollärarna tänker kring
hur man kan utveckla trygghetsarbetet i verksamheten.
Utifrån förskollärarnas uttalanden främjar trygghet lärandet på de förskolor de är verksamma. Vår tolkning är att förutsättningar för trygghet ligger hos förskolläraren. Engagemanget att vilja skapa trygghet och förstå hur individuell trygghet upplevs och framgår
olika hos olika barn.
Med hjälp av intervjuer, teorier och tidigare forskning har ämnet fått en märkbar relevans för oss som studenter. Vi som skribenter har fått en djupare förståelse för trygghet
och dess påverkan på lärande utifrån det empiriska materialet. Vi har genom denna studie
erfarit att trygghet är något som kan skapas av en engagerad pedagog/förskollärare.
Trygghet innebär inte bara en fysiskt säker plats utan att det även är en känsla som med
hjälp av en bindningsperson kan skapas överallt. Med vårt examensarbete hoppas vi att
trygghet har uppmärksammats hos de förskollärare vi intervjuat och att ett ännu mer medvetet arbete med trygghet har påbörjats på de besökta förskolorna.
6.1 Relevans för den framtida yrkesrollen
Som författare till detta examensarbete känner vi att vi har fått en bredare syn på trygghet
med hjälp av teori och tidigare forskning men främst har förskollärarna format vår syn på
trygghet i förskolan. Som framtida förskollärare anser vi att detta arbete har gett oss en
utgångspunkt för vår ingång till läraryrket. Vi har kommit underfund med hur viktig
trygghet är för barnet som individ men också för att lärandet ska bli optimalt. I sista frågeställningen kom tidsaspekten upp som en avgörande faktor för trygghet. I grund och
botten var alla ideala förutsättningar beroende av att det finns tillräckligt med tid. Förskollärarna såg detta som något nödvändigt för att tryggheten skulle bli mest gynnsam för
barn och vuxna i förskolan.
38
I en ideal värld hade vi velat se en instans i Malmö stad där det finns tillgång till ett
utvecklingsteam som arbetar med både den fysiska och den emotionella tryggheten i förskolorna.
6.2 Vidare forskning
Förslag på vidare forskning anser vi vara att göra ett fortsatt arbete med studien med fler
involverade förskollärare. Det hade varit intressant att intervjua förskollärare med olika
pedagogiska inriktningar för att se om synsätten skiljer sig åt. Hade studien även fått
större tidsutrymme hade vi gärna spenderat mer tid på förskolorna för att på så vis lärt
känna barn och förskollärare för att då även kunna utföra observationer. På detta sätt hade
vi kunnat komma närmre barnens perspektiv på trygghet. Denna tanke finner vi grund för
i Hagströms (2010) avhandling som menar att det tar tid att lära känna ett barn och förstå
barnets trygghetsmönster.
39
7. Referenser
Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber
Bowlby, John (2010). En trygg bas: kliniska tillämpningar av anknytningsteorin. 2. utg.
Stockholm: Natur & kultur
Broberg, Malin, Hagström, Birthe & Broberg, Anders (2012). Anknytning i förskolan:
vikten av trygghet för lek och lärande. 1. uppl. Stockholm: Natur & Kultur
Brodin, Marianne & Hylander, Ingrid (1998). Att bli sig själv: Daniel Sterns teori i förskolans vardag. 1. uppl. Stockholm: Liber
Eriksson, Marie (2010). En bra start: om inskolning och föräldrakontakt i förskolan.
Stockholm: Lärarförbundets förlag
Fröbel, Friedrich (1995). Människans fostran. Lund: Studentlitteratur
Hwang, Philip & Nilsson, Björn (2011). Utvecklingspsykologi. 3., rev. utg. Stockholm:
Natur och kultur
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Løkken, Gunvor, Haugen, Synnøve & Röthle, Monika (red.) (2006). Småbarnspedagogik: fenomenologiska och estetiska förhållningssätt. 1. uppl. Stockholm: Liber
Petersen, Anne (red.) (2010) Den lille bog om metode / sådan undersøger du børnekultur
og børns perspektiv. Århus: ViaSystime
Tallberg Broman, Ingegerd (1995). Perspektiv på förskolans historia. Lund: Studentlitteratur
40
Elektroniska källor
Axelsson, Lisbeth (2005). Barns inflytande och delaktighet i förskolan, ett utvecklingsarbete i Örebro kommun. Örebro kommun: Åbergs tryckeri AB (Hämtad: 15-04-23 kl
09:32)
Berger, Ronen & Lahad, Mooli. (2009). A Safe Place: ways in which nature, play and
creativity can help children cope with stress and crisis – establishing the kindergarten
as a safe haven where children can develop resiliency. Routledge; 180 nr 7 s. 889-900.
doi: 10.1080/03004430802525013. (Hämtad: 15-04-11 kl 09:14)
Bygdeson-Larsson, Kerstin (2010). “Vi började se barnen och deras samspel på ett nytt
sätt”. Diss, Umeå universitet.
http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:355673/FULLTEXT02
(Hämtad: 15-04-07 kl 12:06)
Hagström, Birthe (2010). Kompletterande anknytningsperson på förskola [Elektronisk
resurs]. Diss. Lund : Lunds universitet, 2010. http://muep.mah.se/handle/2043/9891
(Hämtad:15-04-22 kl 10:37)
Kihlbom, M. (2003). Om små barns behov och utveckling –Nyare utvecklingspsykologiska och neurobiologiska rön. Myndigheten för Skolutveckling 2003. www.skolutveckling.se (Hämtad:15-04-06 11:23)
Vetenskapsrådet (2011) Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Elanders Gotab. (Hämtad: 15-04-15 kl 09:56)
41
Bilaga 1
Intervjufrågor
● Hur skapar man som förskollärare en trygg lärandemiljö?
● Hur definierar du ett tryggt barn?
● Vad främjar ett barns trygghet?
● Hur/När anser du att ett barn inte är tryggt?
● Hur viktigt anser du att trygghet är för barnets lärande?
● Hur tänker du då?
● Vad gör du för att bygga trygghet mellan föräldrar och förskola (verksamhet)?
● Hur ser idealet ut för att ett barn ska känna sig tryggt?
42