fulltext - DiVA Portal


Missnöje
med
vården,
fysisk
ohälsa
och
nedstämdhet
efter
förlossning
beroende
på
förlossningssätt
Uppföljning
från
universitetssjukhuset
i
León,
Nicaragua
Julia
Jacobsson
Institutionen
för
kvinnors
och
barns
hälsa
Handledare:
Ulf
Högberg
Innehållsförteckning
SAMMANFATTNING .......................................................................................................................................3
ABSTRACT......................................................................................................................................................... 4
DEFINITIONER
OCH
FÖRKORTNINGAR...................................................................................................5
INTRODUKTION ..............................................................................................................................................6
PATIENTRAPPORTERAT
UTFALL
(PROM)
OCH
PERINATAL
VÅRD............................................................................ 6
MÄTNING
AV
PROM
GER
BÄTTRE
PATIENTNÖJDHET ................................................................................................. 7
PATIENTNÖJDHET
(PREM)
OCH
PERINATAL
VÅRD ..................................................................................................... 8
FAKTORER
SOM
PÅVERKAR
PATIENTNÖJDHET ............................................................................................................. 8
POSTPARTUMDEPRESSION ................................................................................................................................................ 9
FÖREKOMST
AV
KEJSARSNITT ....................................................................................................................................... 10
INDIKATIONER
PÅ
KEJSARSNITT ................................................................................................................................... 10
KOMPLIKATIONER
OCH
RISKER
MED
KEJSARSNITT ................................................................................................... 11
SYFTE............................................................................................................................................................... 12
METOD ............................................................................................................................................................ 12
STUDIEPOPULATION
OCH
DESIGN ................................................................................................................................. 12
STUDIEINSTRUMENT ....................................................................................................................................................... 13
DEFINITIONER .................................................................................................................................................................. 13
STATISTISK
ANALYS......................................................................................................................................................... 13
ETISKT
TILLSTÅND .......................................................................................................................................................... 13
RESULTAT...................................................................................................................................................... 13
DISKUSSION................................................................................................................................................... 15
JÄMFÖRELSE
MED
TIDIGARE
STUDIER.......................................................................................................................... 16
STYRKOR
OCH
SVAGHETER............................................................................................................................................. 18
KONKLUSION .................................................................................................................................................................... 19
REFERENSER ................................................................................................................................................. 20
TABELLER ...................................................................................................................................................... 22
BILAGA
EPDS
(SVENSKA).......................................................................................................................... 32
2
Sammanfattning
Introduktion:
De
senaste
decennierna
har
frekvensen
av
kejsarsnitt
ökat
dramatiskt
på
många
platser
i
världen.
I
Nicaragua
är
kejsarsnittsfrekvensen
ca
33
%
inom
den
offentliga
vården.
Man
har,
i
vissa
studier,
sett
att
vaginala
förlossningar
ger
sämre
patientrapporterat
utfall
(PROM)
medan
andra
studier
inte
kunnat
påvisa
någon
skillnad
alls
mellan
förlossningssätten.
Exempel
på
PROM‐variabler
är
inkontinens,
amningsstart,
samlagssmärta
och
annan
smärta.
Patientnöjdheten
(PREM)
har
tidigare
kunnat
visa
sig
bli
lägre
bland
kvinnor
som
genomgått
kejsarsnitt.
Risken
för
nedstämdhet
efter
förlossningen
tycks,
enligt
flera
tidigare
studier,
kunna
öka
bland
kvinnor
som
genomgått
kejsarsnitt.
Liknande
studier
har
dock
inte
genomförts
i
ett
låginkomstland
tidigare.
Syfte:
Är
det
vanligare
med
negativa
upplevelser
av
vården,
depressiva
symtom
och
fysisk
ohälsa
efter
förlossning
bland
Nicaraguanska
mödrar
som
genomgått
kejsarsnitt?
De
specifika
syftena
är
dels
att
analysera
hur
patientnöjdhet
med
förlossningsvården,
depressiva
symtom
efter
förlossningen
respektive
komplikationer
under
förlossningen
och
i
barnsängstiden
är
relaterat
till
förlossningssätt.
Dels
är
de
att
analysera
hur
patientnöjdhet
med
förlossningsvården
respektive
komplikationer
under
förlossningen
och
i
barnsängstiden
är
relaterat
till
depressiva
symtom
efter
förlossningen.
Metod
och
material:
Studiedesignen
var
longitudinell
med
intervju
vid
utskrivning
från
förlossningen
vid
universitetssjukhuset
i
Léon,
Nicaragua
och
uppföljning
tre
månader
senare
med
validerade
formulär
som
efterfrågade
postpartumdepression
(Edinburgh
postnatal
depression
scale),
PROM
och
PREM.
Deskriptiv
statistik
användes.
Resultat:
Det
var
vanligare
att
kvinnan
var
äldre,
förstföderska
och
mer
välbeställd
bland
kvinnorna
som
genomgick
kejsarsnitt.
Kvinnorna
som
genomgått
vaginal
förlossning
ammade
i
större
utsträckning
och
kom
snabbare
igång
med
amningen.
Dessa
kvinnor
var
också
i
större
utsträckning
nöjda
med
förlossningssättet,
upplevde
att
de
varit
med
i
planeringen
av
och
att
de
deltagit
aktivt
i
förlossningen.
Det
var
även
vanligare
att
kvinnan
kände
sig
tryggare
för
sin
egen
och
sitt
barns
del
och
upplevde
att
förlossningen
var
naturlig
i
den
förlossningsgruppen.
Knappt
en
fjärdedel
av
alla
kvinnor
i
studien
hade
symtom
som
indikerade
postpartumdepression.
Det
var
vanligare
att
kvinnorna
i
denna
grupp
var
ensamstående,
att
de
tyckte
att
förlossningen
varit
fruktansvärd
och
inte
alls
tyckte
om
förlossningsupplevelsen,
att
de
upplevde
att
vårdpersonalens
attityd
varit
dålig
och
att
de
inte
hade
mötts
med
respekt.
De
tyckte
också
i
större
utsträckning
att
de
inte
fått
tillräckligt
med
analgetika
och
att
återhämtningen
efter
förlossningen
var
svårare.
De
kvinnor
inom
denna
grupp
som
genomgått
vaginal
förlossning
tyckte
att
förlossningen
varit
smärtsam
i
större
utsträckning.
Konklusion:
Även
i
ett
låginkomstland
ser
man
en
lägre
patientnöjdhet
bland
kvinnor
som
genomgått
kejsarsnitt
och
bland
kvinnor
med
postpartumdepression.
Kvinnorna
som
genomgått
vaginal
förlossning
kom
igång
snabbare
med
amningen
och
ammade
i
större
utsträckning.
I
övrigt
visade
det
sig
inte
vara
någon
skillnad
avseende
patientrapporterat
utfall
eller
postpartumdepression
mellan
förlossningsgrupperna.
3
Abstract
Introduction:
The
frequency
of
caesarean
sections
has
increased
immensely
the
past
decades.
The
frequency
in
Nicaragua
is
33
%
in
the
public
care.
In
some
earlier
studies,
it
has
been
shown
that
Patient
Reported
Outcome
(PROM)
is
worse
amongst
women
who
give
birth
vaginally
compared
to
caesarean
section.
However,
in
other
studies
there
has
been
no
difference
at
all
when
modes
of
delivery
were
compared.
Examples
of
PROM‐
variables
are
incontinence,
time
for
start
of
breastfeeding,
pain
after
intercourse
and
other
pain.
Patient
Reported
Experience
(PREM)
measures
satisfaction
with
health
care
and
has
earlier
been
shown
to
decrease
amongst
women
who
have
delivered
by
caesarean
section.
Postpartum
depression
has
also
been
shown
to
increase
amongst
women
who
undergo
caesarean
section
compared
to
vaginal
delivery.
However,
such
studies
have
not
been
executed
in
a
low‐income
country
before.
Aim:
Are
negative
experiences,
depressive
symptoms
and
physical
illness
after
childbirth
more
common
amongst
Nicaraguan
women
who
delivered
by
caesarean
section?
The
specific
aims
are
to
analyze
how
PREM,
PROM
and
depressive
symptoms
after
childbirth
are
related
to
mode
of
delivery.
They
were
also
to
analyze
how
PREM
and
PROM
are
related
to
depressive
symptoms
postpartum.
Methods
and
materials:
The
study
design
was
longitudinal
with
interviews
at
discharge
from
the
maternity
ward
at
the
public
teaching
hospital
in
León,
Nicaragua
and
follow‐up
three
months
later
with
validated
forms
on
postpartum
depression
(Edinburgh
postnatal
depression
scale),
PROM
and
PREM.
Descriptive
statistics
were
used.
Results:
Women
who
underwent
caesarean
section
where
generally
older,
wealthier
and
giving
birth
for
the
first
time.
It
was
more
common
among
women
who
gave
birth
vaginally
that
the
woman
breastfed
and
started
this
earlier.
These
women
were
also
generally
more
satisfied
with
the
method
of
delivery,
experienced
that
they
had
participated
more
in
the
planning
of
the
birth
and
that
they
participated
more
actively
when
in
labour.
It
was
also
more
common
in
this
group
that
the
woman
felt
more
safe
and
felt
that
the
birth
was
more
natural.
Nearly
a
fourth
of
all
women
in
the
study
answered
at
the
EPDS
in
a
way
that
indicated
postpartum
depression.
In
this
group,
it
was
more
common
that
the
woman
was
single,
that
she
thought
the
labour
had
been
awful
and
did
not
at
all
like
the
experience
of
the
birth
and
that
she
felt
that
the
health
professionals’
attitude
had
been
poor
and
didn’t
feel
treated
with
respect.
These
women
more
often
felt
that
they
hadn’t
received
enough
analgesics
and
that
the
recuperation
after
the
birth
was
more
difficult.
It
was
also
more
common
that
the
women
in
this
group
who
had
undergone
vaginal
birth
thought
that
the
birth
had
been
painful.
Conclusion:
Also
in
a
low‐income
country
one
can
see
a
lower
patient
reported
satisfaction
amongst
women
who
delivered
by
caesarean
section
and
women
with
depressive
symptoms
postpartum.
Women
who
delivered
vaginally
generally
breastfed
more
and
started
the
breastfeeding
earlier
compared
to
the
women
who
delivered
by
caesarean
section.
There
was
no
statistically
significant
difference
between
modes
of
delivery
concerning
other
variables
of
patient
reported
outcome.
4
Definitioner
och
förkortningar
‐
EPDS
‐
Postpartumdepression
‐
PROM
‐
PREM
‐
HRQoL
‐
‐
‐
‐
‐
CTG
BMI
EDA
PAHO
UNAN
Edinburgh
Postnatal
Depression
Scale,
som
mäter
symtom
på
postpartumdepression
Depression
som
debuterar
fyra‐sex
veckor
efter
förlossningen
Patient
Reported
Outcome
Measures,
det
vill
säga
patientrapporterat
utfall
som
är
ett
mått
på
hälsorelaterad
livskvalitet,
symtom
och
funktionsgrad
Patient
Reported
Experience
Measures,
det
vill
säga
patientnöjdhet
med
den
givna
vården
Health
Related
Quality
of
Life,
det
vill
saga
hälsorelaterad
livskvalitet
Cardiotocography
Body
Mass
Index,
(längd
i
meter^2)/vikt.
Epiduralanestesi
Pan
American
Health
Organization
Universidad
Nacional
Autónoma
de
Nicaragua
5
Introduktion
De
senaste
decennierna
har
frekvensen
av
kejsarsnitt
ökat
dramatiskt
på
många
platser
i
världen.
Man
har,
i
vissa
studier,
sett
att
vaginala
förlossningar
ger
sämre
patientrapporterat
utfall
medan
andra
studier
inte
kunnat
påvisa
någon
skillnad
alls
mellan
förlossningssätten.
Patientnöjdhet
har
tidigare
kunnat
visa
sig
bli
lägre
bland
kvinnor
som
genomgått
kejsarsnitt.
Risken
för
nedstämdhet
efter
förlossningen
tycks
kunna
öka
bland
kvinnor
som
genomgått
kejsarsnitt.
Patientrapporterat
utfall
(PROM)
och
perinatal
vård
Inom
förlossningsvården
är
exempel
på
patientrapporterade
utfall
(PROM)
förekomst
av
bland
annat
inkontinens,
dyspareuni
och
smärta.
På
1980‐talet
började
studier
göras
på
PROM
i
vården.
Denna
forskning
syftade
till
att
ta
hänsyn
till
hur
effektiv
vården
hade
varit
och
hur
patienten
mådde
efter
erhållen
vård,
till
skillnad
från
tidigare
mätta
utfall
som
återbesök
i
vården,
labbvärden,
komplikationer
och
mortalitet.
Det
har
visat
sig
att
förlossningskliniker
som
använder
sig
av
PROM
har
mödrar
som
rapporterar
lägre
incidens
av
smärta
efter
fyra
veckor
och
lägre
depressionsincidens
efter
sex
månader
(1).
Vid
jämförelse
av
PROM
vid
vaginal
förlossning
respektive
kejsarsnitt
har
resultaten
i
tidigare
studier
varit
divergerande.
Vissa
studier
har
visat
att
det
vid
vaginal
förlossning
kan
vara
en
ökad
risk
för
modern
för
vissa
komplikationer.
Möjliga
komplikationer
vid
vaginal
förlossning
Sfinkterruptur
(2)
Inkontinens
(2,
3)
Perineal
smärta
Dyspareuni
Uterovaginal
prolaps
Mer
förlossningssmärta
Ökad
risk
för
akuta
kejsarsnitt
(3)
Andra
studier,
som
bestrider
att
vaginal
förlossning
på
sikt
skulle
innebära
ökad
risk
för
dessa
komplikationer,
mätte
PROM‐variabler
tre
månader
postpartum
av
förlossningar
i
sätesbjudning
efter
planerat
kejsarsnitt
respektive
vaginal
förlossning.
Uppmätta
PROM­variabler
Amning
Barnets
hälsa
Förmåga
att
anpassa
sig
till
moderskapet
Förmåga
att
ta
hand
om
barnet
Sexuella
relationer
Förhållande
till
make/partner
Smärta
Inkontinens
(urin,
flatus,
feces)
Depression
Förlossningsupplevelse
Upplevelse
av
studiedeltagande
6
I
gruppen
med
planerat
kejsarsnitt
förekom
urininkontinens
i
lägre
utsträckning
än
i
gruppen
med
vaginal
förlossning.
Flatusinkontinens
var
lika
vanligt
förekommande
i
båda
grupperna
men
upplevdes
som
ett
mindre
problem
i
gruppen
som
genomgått
kejsarsnitt.
I
övrigt
fanns
ingen
skillnad
i
utfall
mellan
grupperna
(4).
Vid
uppföljning
av
samma
studie
efter
två
år
visade
kvinnorna
ingen
skillnad
mellan
förlossningsgrupperna
avseende
följande
variabler.
Uppmätta
variabler
i
2­årsuppföljningen
Amning
Relation
till
barn
eller
partner
Smärta
Påföljande
graviditet
Inkontinens
Depression
Miktionsproblem
Menstruella
problem
Sexuella
problem
Trötthet
Besvärande
minnen
från
förlossningen
Den
enda
skillnaden
som
kunde
påvisas
var
att
det
var
vanligare
med
förstoppning
bland
kvinnorna
som
genomgått
sectio
(5).
Mätning
av
PROM
ger
bättre
patientnöjdhet
Hälsorelaterad
livskvalitet
(HRQoL,
Health
related
quality
of
life)
används
allt
mer
som
en
viktig
PROM‐variabel.
HRQoL
mäts
med
en
modell
som
inkluderar
biologisk
funktion,
symtom,
funktionsstatus,
generell
hälsoupplevelse
och
livskvalitet
inklusive
nöjdhet
med
vården,
coping‐strategier
och
förmåga
att
hantera
stress
och
sjukdom.
HRQoL
kan
påverkas
av
flertalet
sociodemografiska,
psykosociala
faktorer
samt
hälsoaspekter
och
biomedicinska
faktorer
(1).
Faktorer
som
kan
påverka
HRQoL
Psykologiska
faktorer:
Sociodemografiska
faktorer:
Psykosociala
faktorer:
Självförtroende
Känsla
av
samhörighet
Upplevd
kontroll
Depressivt
stämningsläge
Låg
socioekonomisk
status
Immigranter
Singlar/icke‐gifta
Ålder
Kön
Förekomst
av
sjukdom
Livsstil
Social
miljö
och
stöd
Individuella
känslor
och
tankesätt
Coping‐strategier
Känsla
av
sammanhang
Upplevd
kontroll
Påverkan
på
HRQoL
↑
↑
↑
↓
↓
↓
↓
7
Studier
har
visat
att
patienter
känner
sig
stärkta
av
mätning
av
HRQoL
eftersom
det
leder
till
mer
självmedvetenhet
hos
patienten
och
det
signalerar
att
vårdpersonalen
är
intresserad
av
hennes
problem
(1).
Patientnöjdhet
(PREM)
och
perinatal
vård
Den
perinatala
perioden
är
kantad
av
förändrad
fysisk
hälsa
och
psykologiskt
tillstånd
för
modern.
Vid
mätning
av
patientnöjdhet
i
denna
period
blir
det
viktigt
att
skilja
på
nöjdhet
med
förlossningsupplevelsen
och
nöjdhet
med
given
vård.
Olika
aspekter
av
perinatalvård
som
kan
påverka
patientnöjdhet
är
vårdgivarnas
beteende
och
attityder,
vilken
information
som
ges
till
patienten,
vilken
miljö
förlossningen
sker
i
och
hur
mycket
stöd
för
att
komma
igång
med
amning
som
ges.
Nöjdhet
med
vården
ger
oftast
bättre
följsamhet
av
ordinationer
och
rekommendationer
från
vårdgivaren
och
generellt
sett
ett
bättre
hälso‐
och
funktionsutfall.
Patientnöjdheten
behöver
inte
bara
spegla
given
vård
utan
bestäms
till
stor
del
även
av
patientens
förväntningar,
subjektiva
upplevelser
och
kriterier
för
kvalitet.
I
perinatalperioden
förväntar
sig
modern
ofta
ett
normalt
utfall
av
graviditeten
och
en
normal
förlossning.
Patientens
förväntningar
på
vårdförloppet
påverkar
sedan
hur
nöjd
hon
är.
Vid
oönskade
graviditeter
ses
generellt
sett
en
lägre
patientnöjdhet
(6).
Faktorer
som
påverkar
patientnöjdhet
Faktorer
som
kan
påverka
nöjdhet
med
vården
under
perinatalperioden
är
många.
Bland
demografiska
faktorer
har
man
sett
att
äldre
barnaföderskor
tycks
uppleva
nöjdhet
med
vården
i
större
utsträckning
enligt
vissa
studier.
Hög
eller
låg
utbildningsnivå
korrelerar
också
med
större
nöjdhet
jämfört
med
mellanskiktet
i
utbildningsnivå.
Civilstånd
tycks
endast
påverka
marginellt
och
då
upplever
gifta
barnaföderskor
en
större
nöjdhet
med
vården.
Vissa
studier
har
påvisat
att
förstföderskor
skulle
uppleva
mindre
nöjdhet
med
vården.
Effekten
av
etnicitet,
kön
och
socioekonomisk
status
har
haft
tvetydiga
resultat.
Demografiska
faktorers
inverkan
på
patientnöjdhet
måste
undersökas
mer
systematiskt
(6).
En
stor
del
av
vad
som
utgör
en
nöjdhet
med
vården
tycks
bero
på
patientens
delaktighet
i
vården,
hur
mycket
stöd
och
uppmuntran
från
framför
allt
barnmorskan
eller
obstetrikern
kvinnan
upplevt
och
själva
smärtupplevelsen.
Faktorer
som
medicinska
åtgärder,
exempelvis
smärtlindring
och
kejsarsnitt,
och
kvinnans
socioekonomiska
status
är
inte
av
samma
betydelse
enligt
vissa
studier
(7).
Andra
studier
har
visat
att
medicinska
komplikationer
kan
ge
en
lägre
patientnöjdhet.
Exempel
på
detta
är
oväntade
medicinska
problem,
multipla
fysiska
symtom,
komplicerat
perinatalförlopp,
korta
och
långa
vårdförlopp
och
instrumentell
förlossning
eller
kejsarsnitt.
Förlossningssmärta
och
otillräcklig
anestesi
har
i
vissa
studier
korrelerat
med
sämre
patientnöjdhet.
Dock
verkar
patientnöjdheten
påverkas
mer
av
förväntningarna
på
smärta,
delaktighet
i
beslutsfattanden
och
stöd
av
vårdgivaren
än
grad
av
smärta
(6).
Användningsgraden
av
smärtlindring
varierar
med
praxis
på
aktuell
avdelning,
i
det
land
och
vid
den
tidpunkt
som
förlossningen
äger
rum,
och
tycks
inte
i
lika
stor
utsträckning
bero
på
kvinnans
preferenser.
Vissa
studier
har
visat
att
oavsett
i
hur
stor
utsträckning
smärtlindring
används
är
patientnöjdheten
relativt
konstant
postpartum
(7).
8
Flertalet
studier
har
visat
att
en
viktig
faktor
för
patientnöjdhet
är
patient‐
vårdgivarrelationen,
inklusive
vilken
information
som
ges.
Vårdgivarkontinuitet
har
visats
sig
ha
mindre
effekt
än
vilket
stöd
vårdgivaren
ger.
Stödet
som
den
nyblivna
modern
får
påverkar
hur
hon
hanterar
stress
och
detta
i
sin
tur
kan
stärka
hennes
självförtroende
och
därmed
minska
risken
för
postpartumdepression.
Vårdgivarnas
attityder
och
beteenden
tycks
påverka
patientnöjdhet
mer
än
medicinska
interventioner
gör.
Stöd
främjar
också
patientens
känsla
av
kontroll
och
medverkan.
I
den
perinatala
perioden
är
känsla
av
kontroll
och
medverkan
några
av
de
viktigaste
förutsättningarna
för
patientnöjdhet.
Paritet
tycks
korrelera
med
känsla
av
kontroll
och
omföderskor
har
således
visats
sig
kunna
känna
bättre
patientnöjdhet.
Socialt
stöd
tycks
öka
patientnöjdheten
genom
att
öka
känslan
av
medverkan.
Fyra
faktorer
har
i
en
systematisk
litteraturöversikt
visats
påverka
patientnöjdhet
med
vården
under
perinatalperioden
mer
än
många
andra
faktorer.
Dessa
är
patientens
förväntningar,
stöd
från
vårdgivaren,
kvaliteten
på
vårdgivar‐patientrelationen
och
delaktighet
i
beslutsfattandet.
I
dessa
studier
togs
dock
inte
tiden
för
bedömning
eller
förändring
i
moderns
mentala
hälsa
i
beaktning
(6).
Patientnöjdhet
förändras
över
tid.
Generellt
är
nöjdheten
med
vården
störst
precis
efter
förlossningen
och
minskar
sedan
gradvis
över
upp
till
två
år
postpartum.
Att
nöjdheten
är
störst
just
då
kan
bero
på
lättnaden
och
tacksamheten
över
att
ha
fått
ett
friskt
barn,
att
modern
fokuserar
på
det
som
är
positivt,
att
modern
inte
vill
uttrycka
kritik
på
grund
av
sociala
faktorer
eller
rädsla
för
att
det
ska
få
negativa
konsekvenser
eller
att
man
sedan
omtolkar
intrycken
i
efterhand.
Den
tidiga
nöjdheten
var
som
ovan
nämnts
associerad
med
patient‐läkarrelation
medan
långtidsnöjdhet
mer
är
relaterad
till
utfall
av
symtom.
Minskad
nöjdhet
med
förlossningen
tycks
ha
ett
samband
med
komplicerad
förlossning
och
förändring
i
mental
hälsa.
I
perinatalperioden
är
symtom
på
depression
och
ångest
vanligt
och
dessa
förändringar
i
moderns
psykiska
hälsa
tycks
korrelera
med
lägre
nöjdhet
med
förlossningen.
Det
är
större
risk
för
depression
när
förväntningar
på
vården
inte
mötts.
Det
är
dock
oklart
om
missnöjet
påverkar
den
psykiska
hälsan
eller
om
det
är
det
dåliga
måendet
som
ger
sämre
patientnöjdhet
vid
utvärderingstillfället
(6).
Postpartumdepression
Många
studier
har
gjorts
på
vad
som
orsakar
postpartumdepression
men
ingen
entydig
etiologi
har
hittats.
Riskfaktorer
för
postpartumdepression
är
tidigare
stressfyllda
livshändelser
och
psykisk
ohälsa,
äktenskapsproblem,
bristande
socialt
stöd
(8,
9),
perfektionism
hos
modern
(9)
och
mental
ohälsa
antenatalt
(10,
9).
Man
har
också
sett
att
det
är
vanligare
att
drabbas
av
postpartumdepression
bland
kvinnor
som
är
yngre,
tillhör
en
etnisk
minoritet,
är
lågutbildade,
har
låg
socioekonomisk
bakgrund
eller
där
graviditeten
var
oplanerad.
Dessutom
har
en
studie
från
Nederländerna
visat
att
komplikationer
i
samband
med
förlossningen
ökade
risken
för
att
drabbas
av
postpartumdepression
(9).
Definitionen
av
egentlig
depression
med
postpartumdebut
enligt
DSM‐IV
är
samma
diagnoskriterier
som
vid
annan
depression
men
med
debut
inom
fyra
veckor
efter
förlossning.
ICD
definierar
det
med
debut
inom
sex
veckor.
Postpartumdepression
kan
pågå
olika
lång
tid
under
det
första
året
efter
förlossningen.
Prevalensen
är
cirka
13
%
(10‐15
%)
av
alla
nyförlösta
mödrar.
Denna
siffra
skiljer
sig
inte
nämnvärt
i
9
undersökningar
med
självskattningsskalor
som
EPDS,
som
inte
ger
diagnos,
eller
diagnostiska
intervjuer,
som
ger
diagnos.
”Baby
blues”
är
en
mild
form
med
vissa
depressiva
symtom
och
drabbar
50‐80
%
av
alla
mödrar
(8).
Tidigare
studier
har
visat
att
många
postpartumdepressioner
går
odiagnosticerade.
Detta
kan
bero
på
att
kliniker,
på
grund
av
svårigheter
att
känna
igen
diagnoskriterierna
bland
postpartala
kvinnor,
missar
vissa
av
dessa
(9).
Kvinnor
som
drabbas
av
postpartumdepression
löper
en
större
risk
för
framtida
depression
och
större
risk
för
en
sämre
anknytning
till
sitt
barn.
För
barnet
kan
det
leda
det
till
en
försenad
kognitiv
och
språklig
utveckling
och
svårigheter
med
sociala
interaktioner
och
uppmärksamhet.
Det
har
även
visats
sig
kunna
ha
långtidseffekter
med
ökad
risk
för
beteendeproblem.
Risken
för
barnmisshandel
och
äktenskapsproblem
verkar
också
kunna
öka
vid
postpartumdepression
(8).
I
tidigare
studier
har
det
visats
att
förekomsten
av
postpartumdepression
kan
öka
vid
kejsarsnitt
jämfört
med
spontan
förlossning
(3).
Förekomst
av
kejsarsnitt
De
senaste
decennierna
har
frekvensen
av
kejsarsnitt
ökat
på
de
flesta
platser
i
världen.
WHO
uppskattade
år
1985
efter
ett
konsensusmöte
att
maximalt
15
%
av
alla
födslar
skulle
behöva
vara
kejsarsnitt
(11).
Från
en
studie
i
åtta
Latinamerikanska
länder,
inklusive
Nicaragua,
var
medianvärdet
på
frekvensen
kejsarsnitt
generellt
33
%
och
på
privata
sjukhus
51
%.
Frekvensen
av
kejsarsnitt
i
höginkomstländer
har
sedan
1970
ökat
från
cirka
5
%
till
över
50
%
i
vissa
regioner
i
slutet
på
1990‐talet
(12).
På
40‐talet
var
frekvensen
av
kejsarsnitt
i
Sverige
ungefär
1
%
och
ökade
under
70‐talet
till
cirka
11
%,
framför
allt
på
fetal
indikation
bland
annat
på
grund
av
ökad
CTG‐övervakning
(13).
Kejsarsnittsfrekvensen
ökade
sedan
från
10,9
%
1990
till
16,
6
%
2001
och
den
grupp
som
bidrog
mest
till
denna
ökning
var
fullgångna
huvudbjudna
enkelbörder.
Högre
risk
för
kejsarsnitt
fanns
bland
äldre
mödrar,
kvinnor
med
högt
BMI
och
förstföderskor
och
under
de
elva
studerade
åren
ökade
de
två
förstnämnda
grupperna
i
populationen.
Efter
korrigering
för
populationsförändringar
kvarstod
ändå
en
cirka
40‐procentig
ökning
av
kejsarsnitt
under
perioden
och
bestod
ungefär
till
lika
stor
del
av
akuta
som
av
elektiva
kejsarsnitt
(2).
I
tidigare
studier
gjorda
i
Latinamerika
har
det
visats
att
kejsarsnittfrekvensen
hade
samband
med
primiparitet,
tidigare
kejsarsnitt
och
hur
avancerad
förlossningsavdelningen,
där
förlossningen
skulle
ske,
var
(12).
Indikationer
på
kejsarsnitt
Ökningen
av
andelen
kejsarsnitt
kan
delvis
förklaras
av
den
ökade
kirurgiska
och
anestesiologiska
säkerheten,
minskade
komplikationer
postpartum,
förändrade
patientönskemål
och
förändringar
inom
vården
med
ökade
krav
på
obstetrikers
effektivitet
(12).
I
många
Latinamerikanska
länder
assisteras
förlossningarna
av
en
läkare
och
inga
barnmorskor
eller
annan
förlossningstränad
personal
förekommer.
Detta
kan
innebära
en
orsak
till
att
andelen
kejsarsnitt
ökar,
att
läkare
tenderar
att
vara
mer
benägna
att
välja
kejsarsnitt
för
att
det
kan
vara
mer
tidseffektivt
för
läkaren,
lättare
att
planera
in
för
både
vårdgivare
och
patient
och
en
känsla
av
att
det
blir
mer
säkert
att
försäkra
sig
om
att
inte
hamna
i
ett
läge
där
man
måste
ta
till
akut
kejsarsnitt.
Dessutom
får
vårdinrättningar
generellt
mer
ersättning
för
ett
genomfört
kejsarsnitt
jämfört
med
en
vaginal
förlossning.
I
Brasilien
och
flera
andra
Latinamerikanska
länder,
däribland
Nicaragua,
erbjuds
subventionerad
sterilisering
i
samband
med
kejsarsnitt.
10
Detta
har
gjort
att
en
del
av
kejsarsnitten
görs
på
den
indikationen
(11).
Andelen
kvinnor
som
genomgått
sterilisering
i
Nicaragua
ökar
med
åldern
(14).
Kejsarsnitt
på
medicinsk
indikation
innebär
att
risk
föreligger
för
negativt
utfall
för
moder
eller
barn
om
inte
kejsarsnitt
genomförs
vid
den
givna
tidpunkten,
samt
värksvaghet
eller
annan
befarad
risk
för
barnet.
Icke‐medicinsk
indikation,
det
vill
säga
på
humanitär
indikation,
är
att
kvinnan
själv
önskar
kejsarsnitt
(3).
Ökningen
av
kejsarsnitt
i
Sverige
under
90‐talet
kan
förklaras
till
30
%
av
populationsförändringar,
30
%
på
fetal
indikation,
10
%
på
grund
av
tidigare
kejsarsnitt,
9
%
på
humanitär
indikation
och
21
%
på
övrig/okänd
indikation.
Gruppen
som
genomgick
kejsarsnitt
på
humanitär
indikation
ökade
mest
men
bidrog
endast
i
liten
utsträckning
till
det
totala
resultatet
eftersom
gruppen
var
så
liten.
Den
peri‐
och
neonatala
dödligheten
var
oförändrad,
vilket
talar
mot
att
andelen
kejsarsnitt
på
medicinsk
indikation
skulle
ha
ökat.
Dock
kan
ökad
identifiering
av
riskgrupper
och
en
förskjutning
av
kriterierna
för
kejsarsnitt
på
fetal
indikation
ha
lett
till
en
mer
liberal
användning
(2).
Under
90‐talet
ökade
kejsarsnitt
på
den
humanitära
indikationen,
det
vill
säga
de
som
på
grund
av
förlossningsrädsla
inte
vågade
föda
vaginalt,
samt
senaste
decenniet
mer
uttalat
patienter
som
begär
kejsarsnitt
för
att
de
inte
vill
föda
på
vanligt
sätt
(13).
Samtalsterapi
kan
i
vissa
delar
av
världen
erbjudas
patienter
med
förlossningsrädsla
och
en
noggrann
bedömning
av
smärtlindringsbehovet
görs.
Svår
obehandlad
förlossningsrädsla
är
förknippad
med
en
minst
fördubblad
risk
för
akut
kejsarsnitt.
En
normal
förlossning
kan
i
många
fall
minska
förlossningsrädsla
inför
kommande
graviditeter
(15).
Komplikationer
och
risker
med
kejsarsnitt
En
studie
i
Latinamerika
visade
att
risken
för
antibiotikaanvändning
och
maternell
morbiditet
och
mortalitet
var
större
efter
kejsarsnitt
jämfört
med
vaginal
förlossning,
även
efter
justering
för
riskfaktorer
(12).
För
modern
tycks
kejsarsnitt
kunna
innebära
en
ökad
risk
för
riklig
blödning,
endometrit
i
puerperiet,
3‐4
gånger
ökad
risk
för
postpartala
tromboemboliska
komplikationer
och
mer
än
30
gånger
ökad
risk
för
uterusruptur
vid
nästföljande
graviditet
(2).
WHO‐studien
från
Latinamerika
visade
att
risken
också
var
större
för
fetal
mortalitet
och
inläggning
på
neonatal
avdelning
i
mer
än
sju
dagar,
även
efter
justering
för
prematura
förlossningar.
Frekvensen
av
prematura
förlossningar
och
neonatal
död
ökade
också
(12).
Risker
för
barnet
vid
elektiva
kejsarsnitt
på
icke‐fetal
indikation
har
i
tidigare
studier
visat
sig
vara
en
3,5‐faldig
riskökning
för
neonatala
andningsstörningar
och
en
30‐procentig
ökning
av
risken
för
barnastma
(2).
Kejsarsnitt
har
också
visats
kunna
ge
missnöjdhet
med
förlossningsupplevelsen
(3)
och
ökad
prevalens
av
postpartumdepression
(3,
10).
I
dessa
studier
har
dock
inte
tagits
hänsyn
till
hur
modern
mådde
under
graviditeten.
En
studie
från
Norge
har
visat
att
moderns
psykiska
mående
efter
förlossningen
är
avhängigt
hur
hon
har
mått
tidigare,
bland
annat
under
graviditeten.
De
kvinnor
som
senare
skulle
genomgå
kejsarsnitt
mådde
generellt
sämre
under
graviditeten
än
de
som
senare
skulle
förlösas
vaginalt
eller
instrumentellt.
Den
grupp
som
mådde
sämst
under
graviditeten
var
de
kvinnor
som
skulle
genomgå
elektiva
kejsarsnitt.
Kvinnorna
i
denna
grupp
mådde
även
sämst
postpartum
men
vid
justering
för
hur
mödrarna
hade
mått
under
graviditeten
såg
man
ingen
skillnad
mellan
förlossningsgrupperna.
Således
verkar
psykisk
ohälsa
innan
11
förlossningen
kunna
påverka
risken
för
postpartumdepression,
kanske
mer
än
själva
förlossningssättet
(10).
Utifrån
denna
bakgrund
kan
sammanfattas
att
tidigare
studier
har
kunnat
visa
en
ökad
prevalens
av
nedstämdhet
och
missnöje
med
vården
bland
kvinnor
som
genomgått
kejsarsnitt.
Resultaten
gällande
patientrapporterat
utfall
har
varit
olika
i
olika
studier.
Studier
på
ämnet
har
dock
inte
genomförts
i
ett
låginkomstland
och
på
detta
område
kan
denna
studie
bidra
med
ny
kunskap.
Syfte
Är
det
vanligare
med
negativa
upplevelser
av
vården,
depressiva
symtom
och
morbiditet
postpartum
bland
Nicaraguanska
mödrar
som
genomgått
kejsarsnitt?
De
specifika
syftena
är
dels
att
analysera
hur
patientnöjdhet
med
förlossningsvården,
depressiva
symtom
postpartum
respektive
komplikationer
under
förlossningen
och
i
puerperiet
är
relaterat
till
förlossningssätt.
Dels
är
de
att
analysera
hur
patientnöjdhet
med
förlossningsvården
respektive
komplikationer
under
förlossningen
och
i
puerperiet
är
relaterat
till
depressiva
symtom
postpartum.
Metod
Studiepopulation
och
design
Nicaragua
är
ett
låginkomstland,
där
cirka
45
%
lever
under
fattigdomsgränsen
och
15
%
i
extrem
fattigdom
(14).
Studien
genomfördes
på
HEODRA
(Hospital
Escuela
Oscar
Danilo
Rosales
Argüello)
som
är
universitetssjukhuset
i
León,
Nicaragua.
Cirka
60
%
av
kvinnorna
i
sjukhusets
täckningsområde
förlöser
på
HEODRA.
Av
de
resterande
kvinnorna
i
HEODRAs
täckningsområde
förlöser
20
%
på
privat
klinik
och
20
%
i
hemmet
(www.cids.edu.ni).
En
longitudinell
studie
där
inklusionskriterierna
var
kvinnor
som
förlöstes
på
HEODRA
under
tre
månader
2010.
Ingen
av
de
tillfrågade
kvinnorna
tackade
nej
till
att
delta
i
studien
vid
det
första
intervjutillfället.
Uppgifter
om
kvinnans
socioekonomiska
status,
komplikationer
ante‐
och
perinatalt,
maternellt
och
fetalt
utfall
och
intervju
om
patientnöjdhet
insamlades
efter
varje
förlossning.
Efter
tre
månader
uppsöktes
mödrarna
i
hemmet
och
intervjuades
med
avseende
på
patientnöjdhet,
eventuella
vårdbesök
för
kvinnan
och/eller
barnet,
erinran
om
komplikationer
postpartum
och
EPDS‐formulär.
Inga
exklusionskriterier
fanns.
Studiepopulationens
storlek
blev
1141
kvinnor.
Ingen
powerberäkning
gjordes
eftersom
studien
är
deskriptiv.
Det
externa
bortfallet
var
15,4
%.
Det
interna
bortfallet
varierade
mellan
0
%
och
10,4
%
för
PROM,
PREM
och
EPDS.
Bortfallsanalys
gjordes
avseende
ålder,
paritet,
socioekonomisk
status
och
utbildningsnivå.
12
Studieinstrument
Studiens
frågor
avseende
PROM
och
PREM
härstammar
från
Term
Breech
Trial,
där
ett
frågeformulär
om
PROM
och
PREM
utformats
för
studien
efter
att
en
litteraturöversikt
genomförts
(4).
EPDS‐formulär
användes
i
studien
för
mått
av
förekomst
av
postpartumdepression
(8).
EPDS
har
översatts
från
engelska
till
flera
olika
språk.
Formuläret
screenar
för
depressiva
symtom
postpartum
och
har
validerats
mot
kliniska
diagnoser
i
olika
länder
avseende
cutoff‐värde,
sensitivitet
och
specificitet.
Cutoff‐värdet
skiljer
sig
mellan
olika
länder
och
är
beroende
av
hur
många
veckor
post
partum
som
förflutit.
EPDS
har
validerats
i
Mexiko,
som
kulturellt
motsvarar
Nicaragua
i
sammanhanget.
Cutoff‐värdet
för
den
populationen
är
11/12
poäng
inom
fyra
veckor
postpartum
och
7/8
poäng
fyra
till
tretton
veckor
postpartum
(16).
Definitioner
Cutoff‐värde
för
symtom
på
postpartumdepression
i
Nicaragua
är
7/8
poäng
fyra
till
tretton
veckor
postpartum,
där
8
eller
högre
poäng
visar
på
symtom
på
postpartumdepression
i
populationen
(16).
Tidigare
studier
har
visat
att
förekomst
av
postpartumdepression
mätt
med
EPDS
respektive
kliniska
diagnoser
inte
skiljer
sig
nämnvärt
(8).
Poverty
index
baserades
på
The
Unsatisfied
Basic
Needs
Assessment
index,
som
mäter
kvinnans
hushålls
socioekonomiska
status.
Detta
baseras
på
husets
skick,
antal
barn
i
skolålder
som
går
i
skolan,
antal
personer
i
hushållet
som
jobbar
och
tillgång
till
kranvatten
eller
vattentoalett.
Ett
hushåll
med
en
eller
ingen
brist
inom
dessa
fyra
faktorer
ansågs
vara
icke‐fattigt,
med
två
eller
tre
brister
ansågs
hushållet
vara
fattigt
och
med
fyra
brister
var
det
extremt
fattigt
(17).
Statistisk
analys
Deskriptiv
analys
av
sociodemografiska
faktorer
jämfört
med
förlossningssätt
respektive
EPDS‐cutoff,
av
PREM
jämfört
med
förlossningssätt
respektive
EPDS‐cutoff,
av
PROM
jämfört
med
förlossningssätt
och
av
EPDS‐utfall
jämfört
med
förlossningssätt.
Statistisk
testning
med
Chi‐två
test
där
den
statistiska
signifikansnivån
var
95
%
i
dataprogrammet
IBM
SPSS
Statistics
20.
Etiskt
tillstånd
Studien
godkändes
av
PAHO,
hälsoministeriet
i
Nicaragua
och
den
etiska
kommittén
i
UNAN‐León.
(Comité
de
Ética
para
investigaciones
Biomédicas
(CEIB),
FWA00004523/IRB00003342,
ACTA
No.
51
–
2010).
Resultat
Det
var
sammanlagt
1141
kvinnor
som
deltog
i
studiens
första
intervju.
Ingen
av
de
tillfrågade
kvinnorna
tackade
nej
till
att
delta
i
studien.
Av
dessa
kvinnor
var
det
176
som
inte
deltog
i
uppföljningsstudien,
det
vill
säga
det
externa
bortfallet
blev
15,4
%.
Antalet
som
deltog
i
studiens
båda
intervjuer
var
965
kvinnor.
Av
dessa
hade
597
kvinnor
(62
%)
genomgått
vaginal
förlossning
och
368
kvinnor
(38
%)
genomgått
kejsarsnitt.
13
Analys
av
sociodemografiska
faktorer
jämfört
med
förlossningssätt
(tabell
1)
visar
en
statistisk
signifikant
skillnad
mellan
grupperna
vad
gäller
ålder,
paritet
och
fattigdomsindex.
Bland
kvinnorna
som
genomgick
kejsarsnitt
var
det
vanligare
att
kvinnan
var
äldre,
förstföderska
och
mer
välbeställd.
I
gruppen
vaginala
förlossningar
var
det
i
större
utsträckning
yngre
kvinnor
som
fött
barn
tidigare.
Utbildningsnivån
var
något
lägre
och
fler
var
ensamstående
bland
de
som
genomgick
vaginal
förlossning,
om
än
icke
statistiskt
signifikant.
Sett
till
hela
gruppen
kvinnor
avseende
PROM‐variabler
(tabell
2)
var
det
8,6
%
som
haft
urininkontinens
de
senaste
sju
dagarna,
11
%
hade
haft
flatusinkontinens
och
2,8
%
hade
haft
fecesinkontinens.
Sju
av
tio
kvinnor
hade
haft
samlag
sedan
den
senaste
förlossningen
och
av
dessa
hade
6,1
%
upplevt
svår
eller
måttlig
smärta
under
samlaget.
I
gruppen
hade
15
%
tagit
analgetika
de
senaste
24
timmarna.
Knappt
en
tiondel
hade
upplevt
ryggsmärta,
drygt
en
tiondel
hade
haft
huvudvärk,
3,8
%
hade
haft
ont
i
magen,
3,0
%
hade
haft
genital
smärta
och
2,3
%
hade
känt
annan
smärta
de
senaste
24
timmarna.
Det
var
dock
ingen
statistiskt
signifikant
skillnad
mellan
förlossningsgrupperna
avseende
dessa
utfallsmått.
Däremot
visade
analysen
ett
statistiskt
signifikant
utfall
avseende
amning
efter
förlossningssätt.
De
kvinnor
som
förlösts
vaginalt
kom
snabbare
igång
med
amningen
efter
förlossningen.
Ungefär
två
tredjedelar
av
kvinnorna
i
denna
grupp
började
amma
inom
första
timmen
efter
förlossningen.
En
majoritet
av
kvinnorna
som
genomgått
kejsarsnitt
kom
igång
med
amningen
lite
senare
men
dock
inom
det
första
dygnet
efter
förlossningen.
Det
var
knappt
en
procent
som
inte
ammade
alls
och
det
var
fler
av
de
som
förlösts
med
kejsarsnitt
i
denna
grupp.
Kvinnorna
som
genomgått
vaginal
förlossning
visade
generellt
sett
mer
patientnöjdhet
(tabell
3).
Kvinnorna
i
denna
grupp
var
mer
nöjda
med
förlossningssättet
och
upplevde
att
förlossningen
var
naturlig
i
större
utsträckning
jämfört
med
kvinnor
som
genomgått
kejsarsnitt.
En
större
andel
av
kvinnorna
som
genomgått
vaginal
förlossning
tyckte
att
de
varit
med
i
planeringen
av
förlossningen.
Knappt
åttio
procent
av
de
som
genomgått
vaginal
förlossning
tyckte
att
de
deltog
aktivt
i
förlossningen
medan
endast
drygt
sex
procent
av
kvinnorna
som
genomgått
kejsarsnitt
tyckte
det.
Kvinnorna
som
genomgick
vaginal
förlossning
kände
sig
tryggare
både
för
sin
egen
och
också
sitt
barns
säkerhet.
Knappt
en
femtedel
av
alla
kvinnorna
upplevde
sig
inte
ha
fått
tillräckligt
med
information
inför
förlossningen.
Av
alla
kvinnor
i
studien
tyckte
97
%
att
vårdpersonalens
attityd
varit
bra,
98
%
upplevde
att
de
behandlats
med
respekt
och
97
%
tyckte
att
de
fick
god
omsorg
under
förlossningen.
Knappt
en
tiondel
tyckte
att
återhämtningen
efter
förlossningen
var
svår.
Det
var
12
%
som
upplevde
att
förlossningen
varit
fruktansvärd
och
16
%
tyckte
inte
alls
om
förlossningsupplevelsen.
Nittiofem
procent
tyckte
att
de
fått
tillräckligt
med
analgetika.
Skillnaden
mellan
förlossningssätten
i
dessa
frågor
var
inte
statistiskt
signifikant.
Det
var
962
kvinnor
som
svarade
på
EPDS‐formuläret.
Av
dessa
var
det
228
kvinnor
(24
%)
som
svarade
på
ett
sätt
som
överensstämmer
med
postpartumdepression.
Vid
analys
av
hur
EPDS
påverkades
av
förlossningssätt
(tabell
4)
visar
inga
parametrar
på
statistisk
signifikans.
Depressiva
symtom
var
något
vanligare
bland
kvinnorna
som
genomgått
14
kejsarsnitt
men
detta
var
inte
statistiskt
signifikant.
Vid
analys
av
EPDS
för
vaginal
förlossning,
elektivt
kejsarsnitt,
akut
kejsarsnitt
och
intrapartalt
akut
kejsarsnitt
fanns
ingen
statistiskt
signifikant
skillnad
mellan
grupperna.
Man
kan
dock
se
en
liten
ökad
frekvens
av
kvinnor
som
visade
tecken
på
postpartumdepression
i
gruppen
akut
kejsarsnitt.
Lägst
frekvens
var
det
i
gruppen
intrapartalt
akut
kejsarsnitt.
I
denna
grupp
var
det
dock
lågt
antal
kvinnor.
Det
var
vanligare
med
symtom
på
postpartumdepression
bland
kvinnorna
som
var
ensamstående
jämfört
med
kvinnorna
som
var
gifta
eller
i
en
relation
(tabell
5).
Det
var
ingen
statistiskt
signifikant
skillnad
vad
gällde
ålder,
paritet,
utbildningsnivå
eller
fattigdomsindex
mellan
EPDS‐grupperna.
Det
var
fler
som
visade
tecken
på
postpartumdepression
av
de
kvinnor
som
tyckte
att
förlossningen
varit
fruktansvärd
och
av
de
som
inte
alls
tyckt
om
förlossningsupplevelsen
(tabell
6).
Denna
grupp
tyckte
även
i
större
utsträckning
att
vårdpersonalens
attityd
varit
dålig
och
att
de
inte
hade
mötts
med
respekt.
Kvinnorna
som
visat
tecken
på
postpartumdepression
tyckte
att
den
vaginala
förlossningen
varit
mer
smärtsam
och
att
de
inte
fått
tillräckligt
med
analgetika.
De
tyckte
även
att
återhämtningen
efter
förlossningen
var
svårare.
Knappt
en
femtedel
av
kvinnorna
tyckte
inte
att
de
fått
tillräckligt
med
information
under
förlossningen.
Cirka
hälften
av
kvinnorna
kände
sig
trygga
under
förlossningen
och
nästan
alla
tyckte
att
de
fått
god
omsorg
under
förlossningen.
Det
fanns
dock
ingen
statistiskt
signifikant
skillnad
avseende
förekomst
av
postpartumdepression
i
de
frågorna.
Diskussion
Studien
visade
att
det,
vid
jämförelse
mellan
kejsarsnitt
och
vaginal
förlossning,
var
vanligare
att
kvinnan
var
äldre,
förstföderska
och
mer
välbeställd
bland
kvinnorna
som
genomgick
kejsarsnitt.
Kvinnorna
i
den
gruppen
som
genomgått
vaginal
förlossning
ammade
i
större
utsträckning
och
kom
snabbare
igång
med
amningen
efter
förlossningen.
I
övrigt
var
det
ingen
statistiskt
signifikant
skillnad
mellan
förlossningsgrupperna
avseende
PROM‐variabler.
Utvärdering
av
PREM‐variabler
visade
att
kvinnorna
som
genomgått
vaginal
förlossning
var
mer
nöjda
efter
förlossningen.
Dessa
kvinnor
var
i
större
utsträckning
nöjda
med
förlossningssättet,
upplevde
att
de
varit
med
i
planeringen
av
förlossningen
och
deltog
aktivt
i
förlossningen
i
större
utsträckning.
Det
var
även
vanligare
att
kvinnan
kände
sig
tryggare
för
sin
egen
och
sitt
barns
del
och
upplevde
att
förlossningen
var
naturlig
i
den
förlossningsgruppen.
Knappt
en
fjärdedel
av
alla
kvinnor
i
studien
fick
ett
utslag
på
EPDS
som
tydde
på
postpartumdepression.
Det
var
vanligare
att
kvinnorna
i
denna
grupp
var
ensamstående.
Det
var
även
vanligare
att
kvinnan
tyckte
att
förlossningen
varit
fruktansvärd,
att
hon
inte
alls
tyckte
om
förlossningsupplevelsen,
att
hon
upplevde
att
vårdpersonalens
attityd
varit
dålig
och
att
hon
inte
hade
mötts
med
respekt.
De
tyckte
också
i
större
utsträckning
att
de
inte
fått
tillräckligt
med
analgetika
och
att
15
återhämtningen
efter
förlossningen
var
svårare.
De
kvinnor
inom
denna
grupp
som
genomgått
vaginal
förlossning
tyckte
att
förlossningen
varit
smärtsam
i
större
utsträckning.
Jämförelse
med
tidigare
studier
I
Nicaragua
är
frekvensen
av
sectio
33
%
(12).
Studiens
kejsarsnittsfrekvens
var
38
%,
vilket
således
ungefär
representerar
populationen
på
ett
adekvat
sätt.
I
studien
var
kvinnorna
som
genomgått
sectio
generellt
sett
äldre,
mer
välbeställda
och
förstföderskor.
Även
tidigare
studier
har
visat
att
kejsarsnittsfrekvensen
har
samband
med
primiparitet
(12,
2)
och
högre
ålder
(2).
Att
det
är
vanligare
bland
mer
välbärgade
kvinnor
att
genomgå
sectio
kan
förklaras
av
att
denna
grupp
är
äldre
när
de
får
sitt
första
barn
för
att
man
har
kunnat
prioritera
karriär
och
ordna
en
ekonomisk
stabilitet
innan
man
blir
gravid.
Den
äldre
åldern
på
modern
kan
ha
lett
till
att
det
var
vanligare
med
komplikationer
som
lett
till
kejsarsnitt.
På
privata
kliniker
är
andelen
snitt
betydligt
högre
(12),
vilket
talar
för
att
de
som
är
mer
välbeställda
och
har
råd
med
privat
vård
genomgår
snitt
i
högre
utsträckning.
Det
talar
också
för
att
vårdgivare
på
privata
sjukhus
är
mer
benägna
att
välja
kejsarsnitt,
kanske
för
att
de
får
mer
betalt
för
detta
jämfört
med
vaginala
förlossningar.
Studien
visade
ingen
statistiskt
signifikant
skillnad
mellan
förlossningsgrupperna
avseende
PROM‐variabler.
En
tidigare
studie
som
haft
uppföljning
efter
tre
månader
postpartum
visade
ingen
skillnad
förutom
att
det
var
vanligare
med
urininkontinens
bland
kvinnorna
som
genomgått
spontan
förlossning
(4).
Vid
uppföljning
efter
två
år
av
samma
studie
kunde
ingen
skillnad
påvisas
avseende
några
av
dessa
variabler
(5).
Studiens
resultat
är
således
kongruent
med
tidigare
studier.
De
kvinnor
som
förlösts
vaginalt
kom
snabbare
igång
med
amningen,
vilket
kan
förklaras
av
att
dessa
kvinnor
i
större
utsträckning
fick
börja
ta
hand
om
sitt
barn
medan
de
som
genomgått
kejsarsnitt
temporärt
fick
lämna
ifrån
sig
barnet
för
undersökningar
och
dylikt.
Amning
har
i
flertalet
tidigare
studier
visats
ha
positiva
effekter
både
på
moderns
och
på
barnets
hälsa.
Betydelsen
av
att
snabbt
komma
igång
med
amningen
för
amningens
fortsatta
duration
har
visat
sig
vara
olika
i
olika
studier.
I
en
sammanställning
om
amning
av
WHO
och
UNICEF
uppmanas
dock
vårdpersonal
att
försöka
få
modern
att
komma
igång
med
amningen
inom
en
halvtimma
efter
förlossningen.
Tidig
kontakt
mellan
moder
och
barn
har
också
visat
sig
öka
chansen
för
att
amning
fortfarande
pågår
vid
två‐tre
månader
postpartum.
Separation
av
moder
och
barn
har
minskat
drastiskt
sedan
denna
kunskap
erhållits
men
det
förekommer
fortfarande.
Även
i
vissa
tidigare
studier
har
risken
för
sen
start
av
amning
visats
vara
större
efter
kejsarsnitt
(18).
Vid
analys
av
PREM‐variabler
visade
kvinnorna
som
genomgått
kejsarsnitt
större
missnöjdhet
med
vården.
Detta
samband
har
även
påvisats
i
tidigare
studier
(6,
3).
Detta
kan
ha
ett
samband
med
en
högre
frekvens
av
komplicerade
förlossningar
i
denna
grupp,
vilket
tidigare
har
visats
ge
lägre
patientnöjdhet
(6).
Gruppen
som
genomgått
sectio
innehöll
dessutom
fler
kvinnor
som
var
förstföderskor
och
detta
har
i
tidigare
studier
påverkat
patientnöjdheten
negativt
(6).
Tidigare
studier
har
visat
att
en
viktig
faktor
som
påverkar
patientnöjdhet
är
delaktighet
i
vården
(7)
och
i
kejsarsnittgruppen
16
upplevde
endast
6,6
%
av
kvinnorna
att
de
deltog
aktivt
i
förlossningen,
vilket
också
skulle
kunna
ge
en
förklaring
till
den
lägre
patientnöjdheten
i
denna
grupp.
Den
lägre
patientnöjdheten
bland
kejsarsnittsförlösta
kvinnor
skulle
också
kunna
ha
ett
samband
med
frekvensen
oönskade
graviditeter.
I
Nicaragua
bedöms
14
%
av
alla
graviditeter
vara
oplanerade.
Oplanerade
graviditeter
definieras
som
oönskade
eller
för
tidiga
graviditeter
jämfört
med
vad
föräldrarna
hade
förväntat
sig
(19).
Eftersom
sterilisering
subventioneras
om
den
utförs
i
samband
med
kejsarsnitt
(11)
skulle
man
kunna
tänka
sig
att
de
som
blivit
oplanerat
gravida
valde
kejsarsnitt
och
sterilisering
i
större
utsträckning
än
de
som
planerat
sin
graviditet.
Eftersom
man
ser
en
lägre
patientnöjdhet
vid
oönskade
graviditeter
(6)
kan
detta
kan
ha
gjort
att
patientnöjdheten
i
sectiogruppen
blivit
lägre.
En
fjärdedel
av
kvinnorna
i
studien
visade
tecken
på
postpartumdepression,
i
jämförelse
med
den
betydligt
lägre
genomsnittssiffran
13
%
(8).
Olika
cutoff‐värden
på
EPDS‐
formulären
används
i
olika
populationer
och
vid
olika
tidpunkter
efter
förlossningen.
I
denna
studie
användes
cutoff
7/8,
som
är
validerat
för
mätning
efter
fyra‐tretton
veckor
postpartum.
Vid
denna
cutoff
är
formulärets
sensitivitet
75
%
och
specificitet
84
%.
EPDS
har
validerats
för
samma
population
men
vid
mätning
inom
fyra
veckor
postpartum
och
då
är
cutoff‐värdet
11/12
poäng
(20).
Vid
analys
av
kvinnorna
i
denna
studie
med
cutoff
11/12
blev
prevalensen
istället
11,5
%.
Denna
siffra
är
mer
kongruent
med
prevalensen
i
tidigare
studier.
EPDS
som
validerats
i
Mexiko,
som
använts
i
denna
studie,
har
det
bland
de
lägsta
uppmätta
cutoff‐värdena
(20).
Detta
kan
ha
påverkat
den
höga
prevalensen
i
denna
studie.
Den
högre
prevalensen
i
undersökt
population
skulle
kunna
ha
ett
samband
med
att
man
i
tidigare
studier
har
kunnat
påvisa
att
människor
i
Nicaragua
uttrycker
mental
ohälsa
i
större
utsträckning
jämfört
med
populationer
i
andra
länder
(21,
22).
Detta
kan
ha
gett
ett
missvisande
högt
utslag
på
postpartumdepression
i
EPDS‐formuläret.
Till
skillnad
från
tidigare
studier,
som
påvisat
en
högre
prevalens
av
postpartumdepression
bland
kvinnor
som
genomgått
sectio
(3),
fanns
ingen
statistiskt
signifikant
skillnad
mellan
förlossningsgrupperna
avseende
prevalens
av
postpartumdepression.
Bland
kvinnorna
som
visat
tecken
på
postpartumdepression
var
det
fler
ensamstående
kvinnor.
Man
skulle
kunna
tänka
sig
att
prevalensen
av
oplanerade
graviditeter
i
denna
grupp
är
högre.
I
en
tidigare
studie
i
21
länder
i
olika
delar
av
världen
fann
man
ett
samband
mellan
oplanerade
graviditeter
och
nedsatt
mental
hälsa
(19),
vilket
skulle
kunna
förklara
varför
ensamstående
kvinnor
i
större
utsträckning
drabbas
av
postpartumdepression.
Bland
kvinnorna
med
symtom
på
postpartumdepression
var
nöjdheten
med
förlossningen
och
given
vård
lägre.
Ett
samband
mellan
lägre
patientnöjdhet
och
försämrad
mental
hälsa
har
kunnat
påvisas
i
tidigare
studier.
Det
är
dock
oklart
vad
som
är
hönan
och
ägget
i
sammanhanget,
om
kvinnor
som
mår
psykiskt
dåligt
upplever
att
de
fått
sämre
vård
eller
om
den
försämrade
mentala
hälsan
beror
på
en
dålig
förlossningsupplevelse
och
missnöjdhet
med
vården
(6).
17
Styrkor
och
svagheter
En
styrka
i
studien
är
att
hela
populationen
barnafödande
kvinnor
under
en
period
ingick
i
studien.
Samtidigt
kan
det
finnas
en
svaghet
i
detta.
I
låginkomstländer
är
det
vanligare
med
en
större
respekt
för
auktoriteter,
vilket
i
studiesammanhang
innebär
en
högre
frekvens
av
deltagare
bland
de
tillfrågade.
Nackdelen
med
denna
företeelse
är
att
svaren
kan
bli
mindre
uppriktiga
och
således
påverka
resultatet.
Å
andra
sidan
genomfördes
den
uppföljande
intervjun
i
hemmet
och
i
avskildhet
så
långt
det
var
möjligt.
En
svaghet
kring
datainsamlingen
var
att
det
var
176
kvinnor
som
inte
återfanns
för
den
uppföljande
intervjun
efter
tre
månader.
De
flesta
av
dessa
var
fattiga,
unga
och
hade
många
barn.
Detta
kan
ha
inneburit
att
de
flyttat
mer
och
således
varit
svårare
att
komma
i
kontakt
med
till
uppföljningsintervjun.
Det
interna
bortfallet
varierade,
vilket
innebär
att
vissa
kvinnor
inte
svarat
på
alla
frågor.
Detta
borde
ha
kvalitetskontrollerats
genom
att
intervjuarna
skulle
ha
frågat
varför
de
inte
svarat
på
alla
frågor.
Bortfallet
blev
större
vid
frågor
riktade
specifikt
till
respektive
förlossningsgrupp.
Vissa
inom
”fel”
förlossningsgrupp
hade
svarat
på
den
andra
gruppens
fråga
men
detta
förklaras
rimligen
av
ett
datainsamlingsfel,
möjligen
på
grund
av
missförstånd
mellan
modern
och
intervjuande
läkare.
I
denna
studie
förekom
ingen
kontroll
av
störfaktorer.
En
bias
med
studiens
frågeställning
blir
då
att
gruppen
som
genomgått
kejsarsnitt
innefattade
både
elektiva
och
akuta
kejsarsnitt.
I
gruppen
kejsarsnitt
innebar
detta
i
större
utsträckning
förlossningar
med
komplikationer.
Studien
jämför
således
snarare
komplicerade
förlossningar
med
normala
istället
för
förlossningssätten
per
se.
Genom
att
jämföra
akuta
med
icke‐akuta
snitt
ser
man
tydligare
skillnad
mellan
grupperna
beroende
på
förekomst
av
komplikationer
eller
inte.
Genom
att
jämföra
vaginala
förlossningar
med
elektiva
snitt
tydliggörs
istället
skillnader
mellan
förlossningssätten,
utan
någon
större
inverkan
av
förekomst
av
komplikationer.
Detta
gjordes
i
de
fall
där
det
kunde
vara
intressant
att
differentiera
mellan
förlossningsgrupperna
mer
specifikt.
Det
var
240
kejsarsnitt
i
studien
som
klassats
som
elektiva
(65
%
av
alla
kejsarsnitt).
Vid
analys
av
orsakerna
till
de
elektiva
kejsarsnitten
ser
man
dock
inga
på
indikationen
att
modern
efterfrågat
förlossningssättet.
Istället
tydliggörs
att
de
kejsarsnitt
som
klassats
som
elektiva
i
Nicaragua
istället
skulle
ha
klassats
som
akuta
i
Sverige,
till
exempel
på
fetal
indikation.
Andra
störfaktorer
som
studien
inte
heller
tog
hänsyn
till
var
hur
kvinnan
mådde
innan
och
under
graviditeten.
Den
tog
dessutom
inte
hänsyn
till
hur
fadern
till
barnet
mådde,
hur
relationen
fungerade
och
om
det
förekom
våld
i
hemmet.
Hälften
av
alla
kvinnor
i
Nicaragua
har
någon
gång
utsatts
för
fysiskt
våld
i
nära
relation.
40
%
av
dessa
kvinnor
har
utsatts
för
våld
flera
gånger
och
under
längre
tid
(19).
En
populationsbaserad
studie
har
visat
att
13
%
av
gravida
kvinnor
i
Nicaragua
utsätts
för
fysiskt
våld
och
7
%
av
kvinnorna
utsätts
för
sexuella
övergrepp
under
graviditeten
(23).
Rimligtvis
torde
förekomst
av
våld
i
nära
relation
påverka
kvinnans
mentala
hälsa.
En
annan
svaghet
med
studien
är
att
prevalensen
av
postpartumdepression
i
studiepopulationen
inte
validerades
med
klinisk
diagnos
genom
läkarintervju
utan
baseras
enbart
på
EPDS‐formulärets
utfall.
EPDS‐formuläret
kan
inte
ställa
diagnos
även
om
en
tidigare
genomförd
litteraturöversikt
har
visat
att
prevalensen
18
postpartumdepression
blir
ungefär
densamma
vid
kliniska
intervjuer
som
vid
användning
av
enbart
EPDS
(8).
Studiens
styrkor
är
att
det
användes
validerade
instrument
för
mätning
av
PROM,
PREM
och
symtom
på
postpartumdepression.
En
annan
styrka
är
att
alla
tillfrågade
kvinnor
som
tillfrågades
om
att
delta
i
studien
tackade
ja.
Det
var
heller
inte
ett
så
stort
internt
bortfall
i
studien,
vilket
styrker
resultatet.
En
annan
styrka
med
studien
och
ett
incitament
för
att
genomföra
den
är
att
det
inte
gjorts
många
tidigare
studier
på
ämnet
i
låginkomstländer.
Fler
studier
på
ämnet
behövs
i
låginkomstländer,
även
sådana
som
mer
specifikt
undersöker
PREM,
PROM
och
förekomst
av
depressiva
symtom
efter
elektiva
kejsarsnitt
jämfört
med
vaginala
förlossningar.
Konklusion
Studien
tyder
på
att
även
i
ett
låginkomstland
är
kvinnor
som
genomgår
kejsarsnitt
generellt
sett
mindre
nöjda
med
sin
förlossningsupplevelse
och
given
vård
jämfört
med
de
kvinnor
som
genomgått
vaginal
förlossning.
Studien
visade
ingen
skillnad
mellan
förlossningsgrupperna
vad
gäller
prevalens
av
postpartumdepression.
Det
visade
sig
också
att
även
i
ett
låginkomstland
ses
en
större
missnöjdhet
med
vården
bland
kvinnor
som
visat
tecken
på
postpartumdepression.
Eftersom
det
både
i
tidigare
studier
och
i
denna
studie
i
ett
låginkomstland
inte
har
kunnat
påvisas
någon
egentlig
fördel
med
kejsarsnitt
jämfört
med
vaginal
förlossning
avseende
PROM‐variabler
bör
den
billigare
vaginala
förlossningen
rekommenderas
enligt
kostnadseffektivitetsprincipen
om
vaginal
förlossning
i
det
enskilda
fallet
bedöms
vara
lika
säker
som
kejsarsnitt.
Kejsarsnitt
på
humanitär
indikation
bottnar
många
gånger
i
förlossningsrädsla.
Detta
kan
framgångsrikt
behandlas
inför
förlossning
så
att
mellan
en
tredjedel
och
hälften
av
dessa
kvinnor
sedan
väljer
att
föda
vaginalt.
En
normal
vaginal
förlossning
har
visat
sig
vara
effektiv
mot
förlossningsrädsla
vid
kommande
graviditeter
(15).
19
Referenser
1. Nilsson
E.
Aspects
of
health‐related
quality
of
life
‐
associations
with
psychological
and
biological
factors,
and
use
as
patient
reported
outcome
in
routine
health
care
(dissertation).
Linköping:
Linköping
University;
2012.
2. Socialstyrelsen.
Kejsarsnitt
i
Sverige
1990‐2001.
www.sos.se.
3. Lavender
T,
Hofmeyr
GJ,
Neilson
JP,
Kingdon
C,
Gyte
GM.
Caesarean
section
for
non‐medical
reasons
at
term.
Cochrane
Database
Syst
Rev.
2006;(3):CD004660.
4. Hannah
ME,
Hannah
WJ,
Hodnett
ED,
Chalmers
B,
Kung
R,
Willan
A,
et
al.
Outcomes
at
3
months
after
planned
cesarean
vs
planned
vaginal
delivery
for
breech
presentation
at
term:
the
international
randomized
Term
Breech
Trial.
JAMA.
2002;287(14):1822‐31.
5. Hannah
ME,
Whyte
H,
Hannah
WJ,
Hewson
S,
Amankwah
K,
Cheng
M,
et
al.
Maternal
outcomes
at
2
years
after
planned
cesarean
section
versus
planned
vaginal
birth
for
breech
presentation
at
term:
the
international
randomized
Term
Breech
Trial.
Am
J
Obstet
Gynecol.
2004;191(3):917‐27.
6. Britton
JR.
The
assessment
of
satisfaction
with
care
in
the
perinatal
period.
J
Psychosom
Obstet
Gynaecol.
2012;33(2):37‐44.
7. Waldenström
U.
Kejsarsnitt
ger
inte
bättre
förlossningsupplevelse.
Läkartidningen.
1999;96(42):4544‐47.
8. Dennis
CL,
Dowswell
T.
Psychosocial
and
psychological
interventions
for
preventing
postpartum
depression.
Cochrane
Database
Syst
Rev.
2013;2:CD001134.
9. Blom
EA,
Jansen
PW,
Verhulst
FC,
Hofman
A,
Raat
H,
Jaddoe
VWV,
et
al.
Perinatal
complications
increase
the
risk
of
postpartum
depression.
The
Generation
R
study.
BJOG.
2010;117(11):1390‐8.
10. Adams
SS,
Eberhard‐Gran
M,
Sandvik
ÅR,
Eskild
A.
Mode
of
delivery
and
postpartum
emotional
distress:
a
cohort
study
of
55
814
women.
BJOG.
2012;119(3):298‐305.
11. Chacham
AS,
Perpétuo
IHO.
The
incidence
of
caesarean
deliveries
in
belo
horizonte,
Brazil:
social
and
economic
determinants.
Reproductive
Health
Matters.
1998;6(11):115‐21.
12. Villar
J,
Valladares
E,
Woydyla
D,
Zavaleta
N,
Carroli
G,
Velazco
A,
et
al.
Caesarean
delivery
rates
and
pregnancy
outcomes:
the
2005
WHO
global
survey
on
maternal
and
perinatal
health
in
Latin
America.
Lancet.
2006;367(9525):1819‐
29.
13. Wedenberg
K.
Kejsarsnitt‐
en
mänsklig
rättighet?
Läkartidningen.
2000;97(20):2515‐2516.
14. Salazar
VM.
Intimate
partner
violence
in
Nicaragua:
Studies
on
ending
abuse,
child
growth,
and
contraception
(dissertation).
Umeå:
Umeå
University;
2011.
15. Ryding
EL.
Kejsarsnitt
–
kvinnans
val
eller
läkarens
ansvar?
Läkartidningen.
1999;96(42):4549‐53.
16. Lindberg
L,
Simon
F,
Carlberg
M.
Edinburgh
postnatal
depression
scale
(EPDS)
–
översatta
och
validerade
formulär:
En
litteraturöversikt
2011.
Stockholm:
Stockholms
läns
landsting;
2011.
20
17. Pena
R,
Pérez
W,
Meléndez
M,
Källestål
C,
Persson
LÅ.
The
Nicaraguan
Health
and
Demographic
Surveillance
Site,
HDSS‐Leon:
a
platform
for
public
health
research.
Scand
J
Public
Health.
2008;36:318‐25.
18. Dennis
CL.
Breastfeeding
initiation
and
duration:
a
1990‐2000
literature
review.
J
Obstet
Gynecol
Neonatal
Nurs.
2002;31(1):12‐32.
19. Salazar
M,
San
Sebastian
M.
Violence
against
women
and
unintended
pregnancies
in
Nicaragua:
a
population‐based
multilevel
study.
BMC
Womens
Health.
2014;14:1‐26.
20. Alvarado‐Esquivel
C,
Sifuentes‐Alvarez
A,
Salas‐Martinez
C,
Martínez‐García
S.
Validation
of
the
Edinburgh
Postpartum
Depression
Scale
in
a
population
of
puerperal
women
in
Mexico.
Clin
Pract
Epidemiol
Ment
Health.
2006;2:33.
21. Medina
CO,
Jegannathan
B,
Dahlblom
K,
Kullgren
G.
Suicidal
expressions
among
young
people
in
Nicaragua
and
Cambodia:
a
cross‐cultural
study.
BMC
Psychiatry.
2012;12:1‐28.
22. Penayo
U,
Kullgren
G,
Caldera
T.
Mental
disorders
among
primary
health
care
patients
in
Nicaragua.
Acta
Psychiatr
Scand.
1990;82(1):82‐5.
23. Salazar
M,
Högberg
U,
Valladares
E,
Ohman
A.
The
supportive
process
for
ending
intimate
partner
violence
after
pregnancy:
the
experience
of
Nicaraguan
women.
Violence
Against
Women.
2012;18(11):1257‐78.
21
Tabeller
Tabell
1:
Sociodemografiska
faktorer
jämfört
med
förlossningssätt.
Ålder,
paritet,
utbildningsnivå,
civilstatus
och
fattigdomsindex
analyserat
för
skillnad
mellan
vaginal
förlossning
och
kejsarsnitt.
Det
var
sammanlagt
1141
kvinnor,
708
hade
genomgått
vaginal
förlossning
och
433
kejsarsnitt.
Chi‐2‐test
(p<0,05).
Alla
(n:1141)
%
Vaginal
förlossning
(n:708)
N
%
Ålder
n
<20
20‐35
Kejsarsnitt
(n:433)
n
%
p‐värde
,001
347
30,4
242
34,2
105
24,2
743
65,1
440
62,1
303
70,0
>35
51
4,5
26
3,7
25
5,8
Bortfall
0
Paritet
,000
0
671
58,8
351
49,6
320
73,9
1‐3
420
36,8
318
44,9
102
23,6
>3
50
4,4
39
5,5
11
2,5
Bortfall
0
Utbildningsnivå
,066
<7
år
519
45,5
323
45,6
196
45,3
7‐12
år
475
41,6
306
43,2
169
39,0
>12
år
147
12,9
79
11,2
68
15,7
Bortfall
0
Civilstatus
,081
Gift
/I
relation
979
85,8
601
84,9
378
87,3
160
2
0
14,0
0,2
107
0
15,1
0
53
2
12,2
0,5
Singel
Skild
Bortfall
Fattigdomsindex
,048
Icke‐fattig
493
43,2
289
40,8
204
47,1
Fattig
469
41,1
296
41,8
173
40,0
Extremt
fattig
179
15,7
123
17,4
56
12,9
Bortfall
0
22
Tabell
2:
PROM
jämfört
med
förlossningssätt.
PROM‐variabler
(inkontinens,
smärta
vid
samlag,
övrig
smärta,
start
av
amning
efter
förlossning)
analyserades
mot
grupperna
vaginal
förlossning
och
kejsarsnitt.
Det
var
sammanlagt
966
kvinnor,
598
hade
genomgått
vaginal
förlossning
och
368
kejsarsnitt.
Chi‐2‐test
(p<0,05).
Under
de
senaste
7
dagarna
har
kvinnan
haft
flatusinkontinens
Under
de
senaste
7
dagarna
har
kvinnan
haft
ansträngningsurininkontinens
Under
de
senaste
7
dagarna
har
kvinnan
haft
fecesinkontinens
Kvinnan
har
haft
sex
efter
den
senaste
förlossningen
Om
kvinnan
hade
haft
sex
efter
den
senaste
förlossningen,
upplevde
hon
smärta
under
samlaget?
Hur
nöjd
var
kvinnan
med
samlaget?
Start
av
amning
efter
förlossning*
Har
kvinnan
känt
ryggsmärta
de
senaste
24
h?
Ja
Nej
Bortfall
Ja
Nej
Bortfall
Ja
Nej
Bortfall
Ja
Nej
Bortfall
Svår
smärta
Måttlig
smärta
Knappt
någon
smärta
Nej
Bortfall
Väldigt
nöjd
Nöjd
Missnöjd
Väldigt
missnöjd
Bortfall
<
1
h
1‐24
h
>
24
h
Ingen
amning
Ej
applicerbart
pga
dödfödsel
Bortfall
Ja
Nej
Bortfall
Alla
(n:966)
N
102
813
51
81
858
27
27
933
6
685
277
4
16
42
127
%
11,1
88,9
8,6
91,4
2,8
97,2
71,2
28,8
1,7
4,4
13,2
Vaginal
förlossning
(n:598)
n
%
65
11,5
502
88,5
Kejsarsnitt
(n:
368)
n
37
311
%
10,6
89,4
p‐värde
,698
46
537
7,9
92,1
35
321
9,8
90,2
,304
13
582
2,2
97,8
14
351
3,8
96,2
,133
420
176
70,5
29,5
265
101
72,4
27,6
,520
11
29
76
1,8
4,9
12,7
5
13
51
1,4
3,5
13,8
,688
780
1
400
450
41
1
74
551
402
164
8
13
3
86
876
4
80,8
44,8
50,4
4,6
0,1
48,4
35,3
14,4
0,7
1,1
481
80,6
299
81,2
262
260
24
0
48,0
47,6
4,4
0,0
138
190
17
1
39,9
54,9
4,9
0,3
,071
535
108
51
1
11
75,8
15,3
7,2
0,1
1,6
16
294
113
7
2
3,7
68,1
26,2
1,6
0,5
,000
8,9
91,1
51
544
8,6
91,4
35
332
9,5
90,5
,610
Har
kvinnan
känt
huvudvärk
de
senaste
24
h?
Ja
Nej
Bortfall
117
847
2
12,1
87,9
63
534
10,6
89,4
54
313
14,7
85,3
,055
Har
kvinnan
haft
ont
I
magen
de
senaste
24
h?
Ja
Nej
Bortfall
37
928
1
3,8
96,2
28
569
4,7
95,3
9
359
2,4
97,6
,078
Har
kvinnan
känt
genital
smärta
de
senaste
24
h?
Ja
Nej
Bortfall
29
936
1
3,0
97,0
17
580
2,8
97,2
12
356
3,3
96,7
,715
Har
kvinnan
känt
någon
annan
typ
av
smärta
de
senaste
24
h?
Ja
22
2,3
14
2,3
8
2,2
,863
23
Har
kvinnan
tagit
något
analgetikum
de
senaste
24
h?
Nej
Bortfall
943
1
Ja
147
Nej
816
Bortfall
3
*Efterfrågades
vid
intervju
nummer
1,
således
är
totalantalet
1141
i
frågan.
97,7
583
97,7
360
97,8
15,3
84,7
92
504
15,4
84,6
55
312
15,0
85,0
,850
24
Tabell
3:
PREM
jämfört
med
förlossningssätt.
PREM‐variabler
(nöjdhet
med
förlossningen
och
erhållen
vård,
deltagande,
förtroende
för
vårdpersonal)
analyserades
mot
vaginal
förlossning
och
kejsarsnitt.
Det
var
sammanlagt
966
kvinnor,
598
hade
genomgått
vaginal
förlossning
och
368
kejsarsnitt.
Chi‐2‐test
(p<0,05).
Kvinnan
upplevde
att
förlossningen
var
naturlig
Kvinnan
var
nöjd
med
förlossningssättet
Kvinnan
uppskattade
att
hon
inte
hade
ont
på
grund
av
kejsarsnitt
Kvinnan
uppskattade
att
den
vaginala
förlossningen
inte
var
så
smärtsam
Kvinnan
deltog
i
planeringen
av
förlossningen
Kvinnan
deltog
aktivt
i
förlossningen
Kvinnan
kände
sig
trygg
under
förlossningen
Kvinnan
kände
sig
trygg
å
sitt
barns
vägnar
under
förlossningen
Återhämtningen
efter
förlossningen
var
inte
svår
Förlossningen
var
fruktansvärd
Vårdpersonalens
attityd
var
bra
Kvinnan
fick
god
omsorg
under
förlossningen
Kvinnan
fick
tillräcklig
information
under
förlossningen
Kvinnan
tyckte
inte
alls
om
förlossningsupplevelsen
Kvinnan
fick
tillräcklig
analgetika
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Alla
(n:966)
n
500
367
99
855
100
11
373
215
378
522
133
311
78
881
7
495
466
5
486
477
3
482
481
3
888
76
2
119
843
4
936
28
2
932
30
4
782
182
2
152
812
2
916
48
2
%
57,7
42,3
89,5
10,5
63,4
36,6
79,7
20,3
8,1
91,9
51,5
48,5
50,5
49,5
50,1
49,9
92,1
7,9
12,4
87,6
97,1
2,9
96,9
3,1
81,1
18,9
15,8
84,2
95,0
5,0
Vaginal
förlossning
(n:598)
n
%
489
88,6
63
11,4
Kejsarsnitt
(n:368)
n
11
304
%
3,5
96,5
p‐värde
,000
557
34
94,2
5,8
298
66
81,9
18,1
,000
102
140
42,1
57,9
271
75
78,3
21,7
,000
419
86
83,0
17,0
103
47
68,7
31,3
,000
74
520
12,5
87,5
4
361
1,1
98,9
,000
471
124
79,2
20,8
24
342
6,6
93,4
,000
332
265
55,6
44,4
154
212
42,1
57,9
,000
329
268
55,1
44,9
153
213
41,8
58,2
,000
552
45
92,5
7,5
336
31
91,6
8,4
,611
67
529
11,2
88,8
52
314
14,2
85,8
,175
580
17
97,2
2,8
356
11
97,0
3,0
,893
573
22
96,3
3,7
359
8
97,8
2,2
,188
485
112
81,2
18,8
297
70
80,9
19,1
,904
93
504
15,6
84,4
59
308
16,1
83,9
,837
565
32
94,6
5,4
351
16
95,6
4,4
,488
25
Kvinnan
behandlades
med
respekt
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
947
17
2
98,2
1,8
588
9
98,5
1,5
359
8
97,8
2,2
,441
26
Tabell
4:
EPDS
jämfört
med
förlossningssätt.
EPDS‐frågor
analyserat
mot
förlossningssätt,
vaginalt
eller
kejsarsnitt.
Det
var
sammanlagt
966
kvinnor,
598
hade
genomgått
vaginal
förlossning
och
368
kejsarsnitt.
Chi‐2‐test
(p<0,05).
Kan
kvinnan
le
och
se
det
goda
i
livet
efter
förlossningen?
n
Lika
mycket
som
alltid
Ja
men
inte
som
tidigare
Mycket
mindre
än
innan
förlossningen
Inte
alls
efter
förlossningen
Bortfall
Kan
kvinnan
se
på
framtiden
med
glädje
efter
förlossningen?
Har
kvinnan
känt
sig
skyldig
när
någonting
går
fel?
Har
kvinnan
känt
sig
ångestladdad
och
orolig?
Har
kvinnan
känt
sig
rädd
utan
anledning?
Har
kvinnan
känt
sig
förtryckt/haft
svårt
att
hantera
vardagen?
Har
kvinnan
känt
sig
olycklig
till
den
grad
att
hon
inte
har
kunnat
sova?
Har
kvinnan
känt
sig
ledsen?
Har
kvinnan
känt
sig
olycklig
till
den
grad
att
hon
bara
har
gråtit?
Alla
(n:966)
%
Vaginal
förlossning
(n:598)
n
%
Kejsarsnitt
(n:368)
n
%
p‐värde
,265
675
211
72
70,0
21,9
7,5
427
128
40
71,5
21,4
6,7
248
83
32
67,6
22,6
8,7
6
2
0,6
2
0,3
4
1,1
,353
Lika
mycket
som
alltid
Ja
men
inte
som
tidigare
Mycket
mindre
än
innan
förlossningen
Inte
alls
efter
förlossningen
Bortfall
595
278
87
61,7
28,8
9,0
374
172
50
62,6
28,8
8,4
221
106
37
60,2
28,9
10,1
4
2
0,4
1
0,2
3
0,8
,186
Ja,
oftast
Ja,
ibland
Inte
särskilt
ofta
Nej
Bortfall
Ja,
oftast
Ja,
ibland
Sällan
Inte
alls
Bortfall
6
111
101
746
1
12
166
480
306
2
0,6
11,5
10,5
77,4
1,2
17,2
49,8
31,7
5
67
54
471
6
105
306
180
0,8
11,2
9,0
78,9
1,0
17,6
51,3
30,2
1
44
47
275
6
61
174
126
0,3
12,0
12,8
74,9
1,6
16,6
47,4
34,3
Ja,
mycket
ofta
Ja,
ibland
Inte
särskilt
Inte
alls
Bortfall
4
142
346
472
2
0,4
14,7
35,9
49,0
3
86
215
293
0,5
14,4
36,0
49,1
1
56
131
179
0,3
15,3
35,7
48,8
Ja,
oftast
Ja,
ibland
Inte
särskilt
Inte
alls
Bortfall
18
384
263
299
2
1,9
39,8
27,3
31,0
10
245
160
181
1,7
41,1
26,8
30,4
8
139
103
118
2,2
37,8
28,0
32,1
,695
Ja,
nästan
alltid
Ja,
ibland
Nej,
nästan
aldrig
Inte
alls
Bortfall
7
87
89
780
3
0,7
9,0
9,2
81,0
4
50
52
489
0,7
8,4
8,7
82,2
3
37
37
291
0,8
10,1
10,1
79,1
Ja,
oftast
Ja,
ibland
Nej,
nästan
aldrig
Inte
alls
Bortfall
8
103
157
698
0
0,8
10,7
16,3
72,3
6
60
97
435
1,0
10,0
16,2
72,7
2
43
60
263
0,5
11,7
16,3
71,5
,749
,355
,428
,938
,740
27
Har
kvinnan
tänkt
på
att
skada
sig
själv?
EPDS‐poäng
Ja,
mest
hela
tiden
Ja,
ibland
Bara
då
och
då
Inte
alls
Bortfall
3
34
198
730
1
0,3
3,5
20,5
75,6
3
19
117
458
0,5
3,2
19,6
76,7
0
15
81
272
0,0
4,1
22,0
73,9
,888
Ja,
ganska
ofta
Ja,
ibland
Sällan
Aldrig
Bortfall
1
11
16
934
4
0,1
1,1
1,7
97,1
1
7
10
577
0,2
1,2
1,7
97,0
0
4
6
357
0,0
1,1
1,6
97,3
≤7
≥8
Bortfall
734
228
4
76,3
23,7
458
137
77,0
23,0
276
91
75,2
24,8
,530
28
Tabell
5:
Sociodemografiska
faktorer
jämfört
med
EPDS.
Ålder,
paritet,
utbildningsnivå,
civilstatus
och
fattigdomsindex
analyserat
för
skillnad
mellan
gruppen
som
på
EPDS
visat
tecken
på
symtom
på
postpartumdepression
och
gruppen
som
inte
gjort
det.
966
kvinnor
deltog
I
studien,
734
fick
≤
7
poäng
och
228
kvinnor
fick
≥
8
poäng
och
visade
således
symtom
på
postpartumdepression.
Chi‐2‐test
(p<0,05).
EPDS
≥
8
(n:
228)
%
68
29,8
64,6
150
65,8
4,2
10
4,4
,086
567
58,9
447
60,9
120
52,6
1‐3
359
37,3
261
35,6
98
43,0
≥4
36
3,7
26
3,5
10
4,4
Bortfall
4
Utbildningsnivå
,251
≤6
år
410
42,6
308
42,0
102
44,7
7‐12
år
≥13
år
Bortfall
419
133
4
43,6
13,8
317
109
43,2
14,9
102
24
44,7
10,5
Civilstatus
,000
Gift/I
relation
826
85,9
648
88,3
178
78,1
Singel
135
14,0
85
11,6
50
21,9
Skild
1
0,1
1
0,1
0
0,0
Bortfall
4
Fattigdomsindex
,386
Icke‐fattig
471
49,0
357
48,6
114
50,0
Fattig
368
38,3
288
39,2
80
35,1
Extremt
fattig
123
12,8
89
12,1
34
14,9
Bortfall
4
Ålder
n
<20
år
297
30,9
229
31,2
20‐35
år
624
64,9
474
>35
år
41
4,3
31
Bortfall
4
Paritet
0
Alla
(n:
966)
%
EPDS
≤
7
(n:
734)
%
n
n
p‐värde
,925
29
Tabell
6:
PREM
jämfört
med
EPDS.
PREM‐variabler
(nöjdhet
med
förlossningen
och
erhållen
vård,
deltagande,
förtroende
för
vårdpersonal)
analyserat
för
skillnad
mellan
gruppen
med
symtom
på
postpartumdepression
och
gruppen
som
inte
haft
det.
966
kvinnor
deltog
i
studien,
734
fick
≤
7
poäng
och
228
kvinnor
fick
≥
8
poäng
och
visade
således
symtom
på
postpartumdepression.
Chi‐2‐test
(p<0,05).
Kvinnan
upplevde
att
förlossningen
var
naturlig
Kvinnan
var
nöjd
med
förlossningssättet
Kvinnan
uppskattade
att
hon
inte
hade
ont
på
grund
av
kejsarsnitt
Kvinnan
uppskattade
att
den
vaginala
förlossningen
inte
var
så
smärtsam
Kvinnan
deltog
i
planeringen
av
förlossningen
Kvinnan
deltog
aktivt
i
förlossningen
Kvinnan
kände
sig
trygg
under
förlossningen
Kvinnan
kände
sig
trygg
å
sitt
barns
vägnar
under
förlossningen
Återhämtningen
efter
förlossningen
var
inte
svår
Förlossningen
var
fruktansvärd
Vårdpersonalens
attityd
var
bra
Kvinnan
fick
god
omsorg
under
förlossningen
Kvinnan
fick
tillräcklig
information
under
förlossningen
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Alla
(n:966)
n
%
498
57,6
367
42,4
101
853
89,5
100
10,5
13
373
63,4
215
36,6
378
EPDS
≤
7
(n:734)
N
%
391
59,0
272
41,0
EPDS
≥
8
(n:228)
n
%
107
53,0
95
47,0
662
71
90,3
9,7
191
29
86,8
13,2
,138
276
166
62,4
37,6
97
49
66,4
33,4
,385
520
133
313
79,6
20,4
419
87
82,8
17,2
101
46
68,7
31,3
,000
78
879
9
8,2
91,8
57
677
7,8
92,2
21
202
9,4
90,6
,430
493
466
7
51,4
48,6
384
348
52,5
47,5
109
118
48,0
52,0
,242
486
475
5
50,6
49,4
370
364
50,4
49,6
116
111
51,1
48,9
,855
482
479
5
50,2
49,8
371
363
50,5
49,5
111
116
48,9
51,1
,665
886
76
4
92,1
7,9
692
42
94,3
5,7
194
34
85,1
14,9
,000
119
841
6
12,4
87,6
56
677
7,6
92,4
63
164
27,8
72,2
,000
934
28
4
97,1
2,9
723
11
98,5
1,5
211
17
92,5
7,5
,000
930
30
6
96,9
3,1
714
20
97,3
2,7
216
10
95,6
4,4
,199
780
81,1
588
80,1
192
84,2
,167
p‐värde
,131
30
Kvinnan
tyckte
inte
alls
om
förlossningsupplevelsen
Kvinnan
fick
tillräcklig
analgetika
Kvinnan
behandlades
med
respekt
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
Instämmer
Instämmer
inte
Bortfall
182
4
18,9
146
19,9
36
15,8
152
810
4
15,8
84,2
96
638
13,1
86,9
56
172
24,6
75,4
,000
914
48
4
95,0
5,0
705
29
96,0
4,0
209
19
91,7
8,3
,008
945
17
4
98,2
1,8
727
7
99,0
1,0
218
10
95,6
4,4
,001
31
Bilaga
EPDS
(Svenska)
Department of Health
Government of Western Australia
THE EDINBURGH POSTNATAL DEPRESSION SCALE
(TRANSLATION – SWEDISH)
Full name:
Date :
Hur mår Du?
Eftersom Du nyligen fått barn, skulle vi vilja veta hur Du mår. Var snäll och stryk
under det svar, som bäst stämmer överens med hur Du känt Dig under de sista 7
dagarna, inte bara hur Du mår idag.
Här är ett exempel, som redan är ifyllt:
Jag har känt mig lycklig:
Ja, hela tiden
Ja, för det mesta
Nej, inte särskilt ofta
Nej, inte alls
Detta betyder: Jag har känt mig lycklig mest hela tiden under veckan som har gått. Var
snäll och fyll i de andra frågorna på samma sätt:
UNDER DE SENASTE 7 DAGARNA
1. Jag har kunnat se tillvaron från den ljusa sidan:
Lika bra som vanligt
Nästan lika bra som vanligt
Mycket mindre än vanligt
Inte alls
2. Jag har glatt mig åt saker som skall hända:
Lika mycket som vanligt
Något mindre än vanligt
Mycket mindre än vanligt
Inte alls
3. Jag har lagt skulden på mig själv onödigt mycket när något har gått snett:
Ja, för det mesta
Ja, ibland
Nej, inte så ofta
Nej, aldrig
32
4. Jag har känt mig rädd och orolig utan egentlig anledning:
Nej, inte alls
Nej, knappast alls
Ja, ibland
Ja, mycket ofta
5. Jag har känt mig skrämd eller panikslagen utan speciell anledning:
Ja, mycket ofta
Ja, ibland
Nej, ganska sällan
Nej, inte alls
6. Det har kört ihop sig för mig och blivit för mycket:
Ja, mesta tiden har jag inte kunnat ta itu med något alls
Ja, ibland har jag inte kunnat ta itu med saker lika bra som vanligt
Nej, för det mesta har jag kunnat ta itu med saker ganska bra
Nej, jag har kunnat ta itu med saker precis som vanligt
7. Jag har känt mig så ledsen och olycklig att jar haft svårt att sova:
Ja, mesta tiden
Ja, ibland
Nej, sällan
Nej, aldrig
8. Jag har känt mig ledsen och nere:
Ja, för det mesta
Ja, rätt ofta
Nej, sällan
Nej, aldrig
9. Jag har känt mig så olycklig att jag har gråtit:
Ja, nästan jämt
Ja, ganska ofta
Bara någon gång
Nej, aldrig
10. Tankar på att göra mig själv illa har förekommit:
Ja, rätt så ofta
Ibland
Nästan aldrig
Aldrig
© The Royal College of Psychiatrists 1987. Cox, J.L., Holden, J.M., & Sagovsky, R. (1987). Detection
of postnatal depression. Development of the 10-item Edinburgh Postnatal Depression Scale. British
Journal of Psychiatry, 150, 782-786.
33