1. No category

HJÄLPREDA
för miljöfrågor i stadsplaneringen
i Stockholms stad
Februari 2015
En vägledning från
miljöförvaltningen
stockholm.se
HJÄLPREDA
3 (85)
Sammanfattning
”Hjälpreda för miljöfrågor i stadsplaneringen” är framtagen som ett stöd i
arbetet med nya detaljplaner inom Stockholms stad. Hjälpredan vänder sig
till handläggare inom stadens förvaltningar, framförallt stadsbyggnadskontoret, exploateringskontoret och miljöförvaltningen. Även byggherrar
och projektörer kan ha nytta av detta dokument.
I Hjälpredan har vi sammanställt gällande nationella, regionala och kommunala mål, riktlinjer och lagparagrafer för olika miljöfrågor som bör
beaktas vid stadsplanering. För respektive miljöfråga finns också en beskrivning av problembilden, vad som behöver utredas i olika situationer
och förslag till förhållningssätt.
Följande miljöaspekter behandlas i hjälpredan:

Samlokalisering, exempelvis hälsorisker och möjligheter med att
blanda arbete och boende.

Byggnaden, materialval och konstruktion, lokalklimat, elektriska
och magnetiska fält samt radon.

Transporter och planering, exempelvis cykelparkeringar.

Luft, kapitlet behandlar bland annat luftföroreningskartor samt
miljökvalitetsnormer.

Avfall, hushållsavfall samt avfall från verksamheter.

Natur- och rekreation i staden, kapitlet behandlar bland annat riktlinjer vid natur och rekreationsplanering.

Vatten, dagvatten, grundvatten samt sjöar och vattendrag.

Markföroreningar, kapitlet behandlar bland annat miljöfarlig
verksamhet, riktvärden, platsspecifika riktvärden samt saneringsmetoder.

Byggtiden, buller under byggtiden, avfallshantering samt påverkan på mark, vegetation, yt- och grundvatten.

Buller och vibrationer, exempelvis buller från spår- och vägtrafik,
buller från flygtrafik och båttrafik samt buller från verksamheter.

Klimat och klimatanpassning, kapitlet behandlar bland annat
översvämningar, ras och skred, hälsa samt föroreningar.
HJÄLPREDA
4 (85)
Innehåll
1
1.1
1.2
1.3
2
2.1
2.2
2.3
2.4
2.5
2.6
2.7
3
3.1
3.2
3.3
3.4
3.5
3.6
3.7
3.8
3.9
3.10
3.11
4
4.1
4.2
4.3
4.4
4.5
4.6
4.7
5
5.1
5.2
5.3
5.4
5.5
5.6
5.7
6
6.1
6.2
6.3
6.4
6.5
6.6
7
7.1
7.2
7.3
7.4
7.5
7.6
7.7
7.8
Miljökonsekvensbeskrivningar
Processen i staden
Betydande miljöpåverkan – MKB enligt miljöbalken
Användbara underlag
Samlokalisering
Miljöfarliga och störande verksamheter
Samordnad prövning av buller enligt miljöbalken och PBL
Kontor, handel och restauranger
Bilvårdsanläggningar
Industriell verksamhet
Djurhållning
Användbara underlag
Byggnaden
Inomhusmiljön
Materialval och konstruktion
Fuktskydd
Emissioner
Energieffektiva byggnader
Lokalklimat och dagsljus
Elektriska och magnetiska fält
Magnetfält från spårtrafik
Strålning från basstationer för mobiltelefoni
Radon
Användbara underlag
Transporter anpassade till staden
Gångtrafik
Cykeltrafik
Vägtrafik
Tung trafik – farligt gods
Mobility management
Parkering och angöring
Användbara underlag
Luft
Luftföroreningar
Miljökvalitetsnormer
Översiktlig bedömning
Studera luftföroreningskartor
Jämför med schablonberäkningar för gaturum och trafikflöden
Fördjupade studier och beräkningar
Användbara underlag
Avfall
Avfallshierarkin
Ansvar
Placering och anordningar
Hushållsavfall
Avfall från verksamheter
Användbara underlag
Natur- och rekreation
Stockholms natur
Promenadstaden – Översiktsplan för Stockholm
Den gröna promenadstaden
Stockholms miljöprogram 2012 – 2015
Vattenprogram
Skyddad natur
Ekologiskt särskilt betydelsefulla områden (ESBO)
Övriga värdefulla natur- och rekreationsmiljöer
6
6
6
7
8
8
8
9
9
10
11
13
14
14
14
16
16
16
17
18
20
20
21
23
24
25
25
27
27
28
28
28
29
29
29
30
30
31
31
33
34
34
34
35
36
36
37
38
38
38
39
40
40
41
42
43
HJÄLPREDA
5 (85)
7.9
7.10
7.11
7.12
7.13
7.14
8
8.1
8.2
8.3
8.4
8.5
8.6
8.7
8.8
8.9
9
9.1
9.2
9.3
9.4
9.5
9.6
9.7
9.8
10
10.1
10.2
10.3
10.4
10.5
11
11.1
11.2
11.3
11.4
11.5
11.6
11.7
11.8
11.9
11.10
11.11
11.12
11.13
12
12.1
12.2
12.3
12.4
12.5
12.6
12.7
12.8
Ekosystemtjänster
Grönytefaktor
Kompensation
Påverkan vid exploatering
Bedömning av naturvärden och behov av utredningar
Användbara underlag
Vatten
Vattendirektivet
Vägledning för miljökvalitetsnormer
Stadens vattenprogram
Dagvattenstrategi
Dagvattnets påverkan av koppar
Dricksvatten
Grundvatten
Sjöar och vattendrag
Användbara underlag
Markföroreningar
Ändrad markanvändning
Miljöfarlig verksamhet
Riskbedömning
Platsspecifika värden
Tillvägagångssätt vid handläggning av markmiljöutredningar
Saneringsmetoder
Åtgärdsmål
Användbara underlag
Byggtiden
Egenkontroll och information
Buller
Avfallshantering
Påverkan på mark, vegetation, yt- och grundvatten
Användbara underlag
Buller och vibrationer
Buller och hälsa
Samordnad prövning av buller enligt miljöbalken och PBL
Förslag till Förordning om riktvärden för trafikbuller
Trafikbuller
Trafikbuller och planering I-IV
Buller på skolgårdar och lekytor
Flygtrafik
Helikopterlandningsbanor
Externt industribuller i planeringen
Skjutbanor
Motorsport- och bilprovningsbanor
Vibrationer
Användbara underlag
Klimatanpassning
Förändrat klimat
Översvämningsrisker
Ras och skred
Hälsoeffekter och påverkan på den byggda miljön
Föroreningar
Grönska
Klimatanpassning i fysisk planering
Användbara underlag
43
44
44
44
45
45
47
47
48
49
49
49
52
52
53
54
55
55
55
55
56
56
56
57
57
58
58
58
59
60
60
61
61
61
62
62
65
66
67
70
70
72
72
72
75
77
77
79
80
81
82
82
83
84
HJÄLPREDA
6 (85)
1 Miljökonsekvensbeskrivningar
1.1 Processen i staden
I Stockholms stad genomförs alltid en beskrivning
av miljökonsekvenser som en del i planprocessen
(beslut i kommunstyrelsen 1992). Se även kravet
på beskrivning av planers konsekvenser enligt 4
kap 33§ punkt 4 PBL. Målsättningen är att miljöfrågorna kontinuerligt ska integreras och redovisas i planarbetet. Arbetet med att beskriva miljökonsekvenser påbörjas redan vid programskedet
för detaljplan och drivs sedan integrerat i den fortsatta planeringen mot ny detaljplan. Miljökonsekvensbeskrivningen för en detaljplan är antingen
integrerat i planhandlingen eller som ett eget dokument. Stockholms stad har tagit fram en handledning för -processen, där strävan är att åstadkomma en integrerad planprocess där fysiska
planåtgärder och konsekvenser påverkar varandra
(se användbara underlag).
1.2 Betydande miljöpåverkan –
MKB enligt miljöbalken
Att integrera miljöfrågor i planering är ett övergripande mål för att främja
hållbar utveckling. Enligt miljöbalken och plan- och bygglagen ska en
miljökonsekvensbeskrivning enligt miljöbalkens bestämmelser, upprättas
om planens genomförande antas medföra betydande påverkan på miljön,
hälsan eller hushållningen med mark, vatten och andra resurser. Detta
gäller oavsett av vilken markanvändning planen kommer att reglera.
För att avgöra om en plan kan anses utgöra betydande miljöpåverkan eller
inte ska en behovsbedömning göras. Om behovsbedömningen resulterar i
att risk för betydande miljöpåverkan inte anses föreligga, ska miljökonsekvenserna ändå beskrivas i detaljplanens planbeskrivning. De miljöfrågor
som bör beskrivas bedöms av miljöförvaltningen i ett underlag för miljöoch hälsofrågor inför starten av planarbetet.
Behovsbedömningen ska alltid utmynna i ett motiverat ställningstagande
som görs av kommunen. Detta är särskilt viktigt då beslutet är att en miljöbedömning (miljökonsekvensbeskrivning enligt miljöbalken) inte behövs. Det motiverade ställningstagandet till om planens eller programmets
genomförande kan antas medföra betydande miljöpåverkan eller inte ska
alltid anges, lämpligen i plan beskrivningen och därmed görs bedömningen tillgänglig för allmänheten vid samråd och utställning av förslaget och
inför beslutet att anta planen.
Hur tillämpningen av 6 kap. 11 § miljöbalken ska ske, för bl.a. behovsbedömningen av detaljplaner, framgår av förordning (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar.
Med utgångspunkt från kriterierna i bl.a. bilaga 4 (i vissa fall även bilaga
2, se kap 4 kap. 34 § PBL och 2 kap. 5 § Plan och byggförordningen
HJÄLPREDA
7 (85)
(2011:338)) i förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar, görs en
sammanvägd bedömning till om planens genomförande kan antas medföra
betydande miljö påverkan eller inte.
Behovsbedömningen görs bäst om den följer den struktur som Boverket anger i sin Vägledning - Miljöbedömningar för planer enligt plan- och
bygglagen, s 56-57. Med beaktande av planens syfte kan behovsbedömningen göras utifrån:

Platsen

Påverkan
 Planen (= planens karaktär)
Översiktsplaner anses allmänt innebära betydande miljöpåverkan och
omfattas därmed av kravet om upprättande av miljökonsekvensbeskrivning.
Regionplaner och områdesbestämmelser, vilka inte är obligatoriska i författning, omfattas inte av behovsbedömning.
Planprogram som avser flera detaljplaner behovsbedöms inte men miljökonsekvenser bör övergripande redovisas, vilket ger stöd för kommande
behovsbedömningar på detaljplanenivån.
1.3 Användbara underlag

Vägledning – miljöbedömningar för planer enligt plan- och bygglagen. 2006. Boverket.

Handbok med allmänna råd om miljöbedömning av planer och
program. Handbok 2009:1. Naturvårdsverket.

Miljöbedömningar av planer. Länsstyrelsens hemsida.

Behovs- och miljöbedömningar i detaljplaneprocessen. Stadsbyggnadskontoret, Miljöförvaltningen, Stockholms brandförsvar,
Stockholms stadsmuseum, 2006.
HJÄLPREDA
8 (85)
2 Samlokalisering
2.1 Miljöfarliga och störande verksamheter
Enligt 9 kap. miljöbalken är miljöfarlig verksamhet
sådan som kan orsaka utsläpp av avloppsvatten eller
använder mark, byggnader eller anläggningar på ett
sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen
eller människors hälsa. Risken för störningar beaktas i definitionen av miljöfarlig verksamhet. De
flesta verksamheter är att betrakta som miljöfarliga
eftersom de kan ge upphov till störningar.
I vilken omfattning störningar får förekomma bedöms genom avvägningar mellan vilket behov det
finns att begränsa störningen (miljömässigt motiverat) och vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt
att genomföra. Har en verksamhet prövats och fått
tillstånd enligt miljöbalken eller tidigare miljöskyddslag kan tillsynsmyndigheten senare inte förelägga om skärpta villkor, även om det skulle vara
motiverat på grund av förändringar av den fysiska
miljön i anläggningens omgivning (MB 26 kap 9 §).
Den fysiska planeringen kan bidra till att förebygga
risker för ohälsa och störningar av olika slag. Det är
möjligt att begränsa effekterna av olika störningar
eller risker från omgivningen genom att föreskriva
skyddsanordningar till exempel vallar, plank eller obebyggda zoner. Det
är även möjligt att införa bestämmelser i planen om hur en störning från
omgivningen ska motverkas i planen. Planbestämmelsen ska då ange vilken högsta störningsnivå som medges för olika typer av störningar. För att
förebygga störningar som beror på miljöfarlig verksamhet (9 kap MB)
inom planområdet är det på motsvarande sätt möjligt att reglera störningsnivåerna från dessa (PBL (1987:10) 5 kap 7 § p.11 och PBL
(2010:900) 4 kap 12§ p.3).
2.2 Samordnad prövning av buller enligt miljöbalken och PBL
Ett hinder för bostadsbyggande är osäkerhet om hur buller från till exempel trafik ska hanteras vid planering och byggande av nya bostäder. Därför
ändras nu miljöbalken och plan- och bygglagen så att de stämmer bättre
överens med varandra. I plan-och bygglagen införs nya krav på att förebygga att det uppstår problem med buller som kan påverka människors
hälsa vid utformningen och placeringen av bostäder. Det ställs också nya
krav på redovisning av bullervärden vid planläggning och prövning av
bygglov.
Den myndighet som kontrollerar buller från omgivningen vid bostäder
enligt miljöbalken ska i de flesta fallen inte få besluta om till exempel
HJÄLPREDA
9 (85)
förbud, om beräknade bullervärden har angetts i en planbeskrivning till en
detaljplan eller i ett bygglov och bullret inte överskrider dessa värden.
De nya reglerna börjar gälla den 2 januari 2015.
2.3 Kontor, handel och restauranger
Integrering av verksamheter för kontor, handel och restauranger i bostadsområden kan medföra hälsopåverkan p.g.a. störningar från exempelvis
trafik, lastning och lossning och avfallshantering. Det är heller inte ovanligt med bullerstörningar från exempelvis fläktar. Dessutom kan vissa
typer av verksamheter medföra luktolägenheter för närboende.. Vid samlokalisering av bostäder och handel, kontor och restauranger bör dessa
frågor beaktas.
2.4 Bilvårdsanläggningar
Bilvårdsanläggningar omfattar förutom bensinstationer även bilverkstäder,
plåt- och lackeringsverkstäder. Mindre bilverkstäder är relativt vanliga i
eller i omedelbar anslutning till bostadsområden. Trafiken till och från
dessa verksamheter kan orsaka störningar i form av buller, tomgångskörning och ljus. Bullerstörningar kan även uppstå från kompressorer, plåtarbeten och ventilationsanläggningar.
För att minska bullerstörningar kan verksamheterna skärmas av med hjälp
av byggnader, plank och ridåer av vegetation. Dessa åtgärder kan även ha
effekt vad gäller störande ljus från bilstrålkastare.
Vid tankning av fordon avgår lättflyktiga kolväten. Genom införande av
gasåterföringssystem minskar miljöproblemen i samband med påfyllning
av bränslecisterner och vid tankning av fordon.
Spill av drivmedel och oljor kan i vissa fall leda till förorening av mark.
Avloppsvatten från tvätthallar kan vara förorenat med olja, partiklar och
kemikalier som ingår i bilvårdsmedel. Avloppsvatten ska behandlas i
slam- och oljeavskiljare (BBR 6:62). Ytterligare vattenrening kan bli aktuell i vissa fall. Som exempel kan nämnas recirkulation av tvättvatten i
bilvårdsanläggningar.
Länsstyrelsen konstaterar att de långsiktiga hälsoeffekterna är de som är
dimensionerande för behovet av skyddshänsyn i samband med planering
av ny bebyggelse intill bensinstationer, eller vid planering av ny bensinstation i närheten av befintlig bebyggelse. (Rapport 2000:01).
HJÄLPREDA
10 (85)
Bedömningsgrunder för samlokalisering av bilvårdsanläggningar
Länsstyrelsen:

I nyplaneringsfallet bör alltid ambitionen vara att hålla ett avstånd på 100 m från en bensinstation till bostäder, daghem
ålderdomshem och sjukhus.

tät kontorsbebyggelse närmare än 25 m från en bensinstation
bör undvikas

sammanhållen bostadsbebyggelse och personintensiva verksamheter närmare än 50 m från en bensinstation bör undvikas.

Avses bebyggelse eller verksamheter lokaliseras inom 100 m
från bensinstation och om risk föreligger ska en riskanalys
vara ett av underlagen vid planering.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden:

Vid nyetablering gäller 100 m som ambitionsnivå.
2.5 Industriell verksamhet
Samlokalisering av industriell verksamhet och bostäder innebär såväl
integrering av bostäder till industriområden som skapande av arbetsplatser
i bostadsområden.
Planeringen av områden som innefattar industriell verksamhet handlar om
lämplighetsbedömning från fall till fall. Verksamheter som kan innebära
störningar eller skapar oro i omgivningen är särskilt svåra att integrera
med bostäder. Vid bedömning av lämpligt skyddsavstånd till bostäder i
den aktuella planeringssituationen behöver hänsyn tas till bland annat
topografin, störningar från buller, lukt, olycksfallsrisker vid explosion,
brand och andra utsläpp av tillfällig karaktär samt hälsorisker på längre
sikt.
Skyddsavstånd vid planläggning bör bedömas långsiktigt och allsidigt
vilket innebär att man bör se på områdets möjligheter att fungera även när
verksamheter förändras. De skyddsavstånd som ursprungligen ansetts
lämpliga måste vara tillräckliga också när markanvändningen eller verksamheten ändrar karaktär. Skyddsavståndet bör även beaktas för att garantera industrin utvecklingsmöjligheter och inte bara skydda tillkommande
bebyggelse i närheten av området.
En viktig faktor för bedömning av skyddsavstånd är anläggningens storlek. Vissa branscher uppvisar stora variationer medan andra är mycket
mer lika varandra i storlek. På grund av olika förutsättningar kan skyddsavståndet variera på olika sidor av den farliga eller störande verksamheten. Lokala förhållanden med avseende på t.ex. geologi och klimat, kan
motivera en anpassning av skyddsavståndet i det enskilda fallet.
Vid klagomål från boende i nybyggda bostäder angående störningar från
befintliga verksamheter, kan det inte ställas krav på byggherren av bostä-
HJÄLPREDA
11 (85)
derna i efterhand, även om det beror på brister i planeringen. Enligt Miljöbalkens 2 kap 3§ är det verksamhetsutövaren som orsakar störningen
som är skyldig att vidta de åtgärder som behövs för att förebygga, hindra
eller motverka att olägenhet för människors hälsa eller miljö uppstår. Det
gäller även om verksamheten varit etablerad på platsen långt innan bostäderna tillkom.
Eftersom det är svårt att hitta ersättningsplatser för kommunaltekniska och
industriintensiva områden är det viktigt att staden även värnar om dessa
områden i planeringen.
2.6 Djurhållning
De störningar som kan uppstå i samband med djurhållning är lukt (gödsel,
foder och ventilation från stallar), ansamling av flugor och insekter samt
buller (fläktar, maskiner och redskap). Gödselhantering kan också innebära en miljöstörning genom läckage till mark och vatten.
Ventilationsluft från stallar kan renas från lukt genom olika tekniska installationer men ofta är åtgärder orimliga ur ekonomisk synpunkt. För att
minska lukt från gödselhanteringen bör täckta behållare eller slutna system användas. Buller från fläktar kan motverkas genom olika skyddsåtgärder, till exempel avskärmning.
Lokal för djurhållning kan omfatta byggnaden samt rastgårdar eller hage.
Till lokalen räknas också utrymmen för förvaring av foder, strö och utrustning samt gödselhantering. Beträffande utrymmenas storlek finns särskilda måttföreskrifter (Jordbruksverkets föreskrifter).
Djur, framförallt pälsdjur, kan framkalla allergiska reaktioner hos känsliga
personer. Hästallergener anses särskilt starka och kan ge mycket svåra
symtom hos personer som är överkänsliga. Forskning visar att drygt 30 %
av Sveriges befolkning lider av någon form av allergi, 15-20% beräknas
ha någon form av pälsdjursallergi och ca 7-10 % av befolkningen bedöms
vara allergiska mot häst (Boverket
2011:6).
De grundläggande kraven när det gäller
planering för djurhållning i anslutning till
den byggda miljön och vice versa finns i 2
kap. PBL. Här ställs krav på att kommunen ska beakta hälsorisker mot omgivningen från olika verksamheter, 2 kap. 5 §
p1 PBL.
Centrala myndigheter har tidigare gett ut
riktlinjer med rekommenderat skyddsavstånd till bl.a. ridanläggningar och liknande djurhållning. Ett problem med de
riktlinjer för rekommenderade skyddsavstånd från tidigare vägledningar, är att de mer eller mindre tillämpats som
bindande föreskrifter. Denna tillämpning har gjort att skyddsavstånden
blivit snarare hinder än stöd för en god planering.
Boverket har därför valt att inte ange några standardiserade skyddsavstånd
i sin ”Vägledning för planering för och invid djurhållning”. Istället pekar
de på de krav för planläggning och bygglovgivning som anges i lagen och
HJÄLPREDA
12 (85)
dels på sådana förhållanden som påverkar möjligheterna att uppnå dessa
krav.
Man bör alltid göra utredningar och bedömningar med en kombination av
åtgärder för att så långt som möjligt tillgodose både djurhållningens och
närboendes behov.
Generellt gäller att ju längre avståndet är mellan djurhållning och bebyggelse desto mindre är risken att omgivningen ska påverkas. Antalet hästar
och placering av gödselstackar har också betydelse för risken för olägenhet. Spridning av lukt, damm och hästallergen påverkas också av vind,
topografi och vegetation.
Miljömedicinska enheten vid Stockholms läns landsting har genomfört
studier för att öka kunskapen om allergenernas spridningsförhållanden.
Av dessa framgår att:

den luftburna spridningen i utomhusluft är relativt begränsad

den huvudsakliga allergenspridningen sker via människor. Hästallergen fastnar lätt på partiklar

allergen inne i bostäder på längre avstånd än 50 meter har inte hittats såvida dessa inte beboddes av personer med hästkontakt

allergener i luftprover från olika hästraser tyder på att det finns
skillnader.
Bedömningsgrunder för samlokalisering av djurhållning

Enligt de lokala hälsoskyddsföreskrifterna krävs särskilt tillstånd från miljö- och hälsoskyddsnämnden för att hålla häst,
nöt, get, får, svin, fjäderfä, pälsdjur samt orm inom detaljplanelagt område. För fjäderfä och pälsdjur som hålls som sällskapsdjur krävs inget tillstånd.

Vid planering av bostadsbebyggelse, skolor, barnstugor eller
liknande i närheten av djurhållning bör störningar i form av
lukt, flugor, buller, ljus och allergener beaktas. Lämpligt avstånd är beroende av omgivningens störningskänslighet, topografi, vindförhållanden m.m.

För att minska störningarna till omgivningen från verksamhet
med djurhållning bör bland annat följande uppmärksammas:
lokalens läge och huskroppsutformning i området, ventilationsdonens placering och utformning, lokalens ljudisolering
mot grannar och gödselhanteringen.
HJÄLPREDA
13 (85)
2.7 Användbara underlag

Miljöförvaltningen kan ta fram uppgifter om miljöfarliga verksamheter där tillsyn bedrivs (var de finns och vilken verksamhet).

Riskhänsyn vid ny bebyggelse intill vägar och järnvägar med
transport med farligt gods samt bensinstationer, Rapport 2000:01.
Länsstyrelsen i Stockholms län.

Promenadstaden, Översiktsplan för Stockholm 2010

Fordonstvättar, Branschfakta 2005. Naturvårdsverket.

Kemtvättar - vägledning för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen, Allmänna råd 92:5. Naturvårdsverket.

Vägledning för planering för och invid djurhållning, rapport
2011:6, Boverket.

Allergiutredningen SOU 89:76. Miljömedicinska enheten Stockholms läns landsting.
HJÄLPREDA
14 (85)
3 Byggnaden
3.1 Inomhusmiljön
Inomhusmiljön har stor betydelse för hälsa och
välbefinnande och ett grundläggande krav är att
innemiljön har en sådan kvalité att vår hälsa inte
äventyras. Det finns många riskfaktorer i inomhusmiljön som kan påverka hälsan, exempelvis
buller, radon, brister i ventilationen, fukt och mögelproblem, förekomst av partiklar, allergener och
andra luftföroreningar, ljusstörningar och bristande
termisk komfort. Exempel på hälsoeffekter i samband med brister i inomhusmiljön kan vara astma,
allergi, symtom i ögon, näsa och hud, liksom trötthet eller huvudvärk. Att leva i en bullerstörd miljö
kan leda till problem med trötthet, koncentrationssvårigheter, huvudvärk,
blodtrycksförändringar och stressreaktioner. Långvarig exponering för
höga radonhalter ökar risken för lungcancer. Forskning visar på tydliga
samband mellan olika riskfaktorer och hälsoeffekter. Sambanden är dock
komplexa. Trots komplexiteten är vetenskapen överens om att om vi
minskar riskfaktorerna i inomhusmiljön får vi mindre ohälsa relaterat till
byggnaderna. (Stockholms miljöprogram).
Enligt det nationella miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö” ska byggnader och anläggningar lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt
och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas.
I Stockholms miljöprogram 2012-2015 finns bl.a. följande mål:

Att utsläppen av miljö- och hälsofarliga ämnen från varor och
byggnader ska minska

Att miljöeffektiva lösningar ska initieras kring aspekter som bland
annat avfallshantering, energieffektivisering, byggprocesser och
materialval

I nyproducerad byggnad, på av staden markanvisad fastighet,
ska energianvändningen vara högst 55 kWh/m2
Att bostäder och allmänna lokaler i Stockholm ska ha en sund inomhusmiljö med avseende på ljudmiljön, luftkvalitén och det termiska inomhusklimatet.

3.2 Materialval och konstruktion
Materialval och konstruktion har stor betydelse för:

kretsloppsanpassning av produkter och konstruktioner

byggnadens energieffektivitet i driftskedet

mängden restprodukter som uppstår

andelen restprodukter som kan återanvändas och återvinnas.
HJÄLPREDA
15 (85)
Det är viktigt att miljöeffekterna av byggnadsmaterial och byggnadskonstruktioner hålls på en acceptabelt låg nivå såväl under byggnadstiden som
under och efter brukandetiden. Det är viktigt att emissioner från bebyggelsen har minimal miljöpåverkan och att valda lösningar är fukt- och vattenskadesäkra, att grundkonstruktionen utformas med hänsyn till markens
radonhalt samt att ljudfrågor beaktas. Det är bra ur energisynpunkt om
exempelvis solenergilösningarna installeras från början, om fönstren förses med solskydd, ”keps” så att solen värmer upp inomhus vintertid när
den står lågt men hålls ute sommartid när den står högt samt att byggnaden blir extra tät och köldbryggor undviks.
Bedömningsgrunder för materialval och konstruktion
Planrelaterade

Ventilationssystem skall utformas så att nödvändigt uteluftsflöde kan tillföras byggnaden. De ska också kunna föra bort
hälsofarliga ämnen, fukt, besvärande lukt,emissioner från
byggmaterial samt föroreningar från verksamheter i byggnaden.
Uteluftsintagen bör placeras så att påverkan från avgaser och
andra föroreningskällor minimeras. Rekommendationer om placering finns i Svenska Inneklimatinstitutets riktlinjer RI –
Klassindelade inneklimatsystem. (BFS 2006:12)

Buller; se kapitel 11 om buller och vibrationer
Övriga

Nya byggnader ska energideklareras senast två år efter det att
byggnaden tagits i bruk. (BFS 2011:7)

Bostäder ska vara utformade så att byggnadens specifika energianvändning högst uppgår till 90 kWh per m2 golvarea A-temp
och år i klimatzon III. (BBR)

Byggnadens klimatskärm ska utformas för långsiktig energihushållning.

Byggnadens system för värme och ventilation ska utformas för
god energieffektivitet.

Installationer ska finnas för uppmätning av energianvändning.

Byggmaterial ska väljas så att dag- och grundvatten inte påverkas negativt. Koppar och zink samt dess legeringar bör inte användas som material i tak- och fasadplåt eller i stuprör.

Om tropiska trädslag används ska dessa vara FSC-märkta eller
likvärdigt.

Användning av koppar i tappvattensystemet ska undvikas för att
minska halten koppar i avloppsslammet.

Användning av tryckimpregnerat virke som ger ifrån sig biologiskt verksamma ämnen som inte är nedbrytbara ska undvikas.
HJÄLPREDA
16 (85)
3.3 Fuktskydd
Fukt i byggnadskonstruktion och material har ofta visat sig vara orsaken
till sjuka hus. Problem med fukt kan orsakas av att fukt byggts in i konstruktionen, för hög relativ luftfuktighet på grund av dålig ventilation eller
att konstruktionen inte är lufttät vilket kan leda till att fukt genom konvektion orsakar skador. Fukt kan starta kemiska och mikrobiella processer
som mögeltillväxt och indirekt orsaka emissioner från nedbrytning av till
exempel golvmaterial. Genom att fuktsäkra konstruktionen, ges ett skydd
för material så att de används på rätt sätt med avseende på fukt, pH, temperatur och i sammansättning med andra material.
3.4 Emissioner
Alla material avger flyktiga ämnen i större eller mindre omfattning. Dessa
ämnen kan komma från materialet som sådant (egenemission), eller från
tillverkning, behandling eller från kemiska reaktioner mellan material
(sekundära emissioner). Bra inomhusluft förutsätter låga halter av föroreningar både inom och utom byggnaden och påverkas av många faktorer
inte minst ventilation. Ventilationens utformning har stor betydelse för att
transportera bort föroreningar och fukt- och värmetillskott i huset. Det är
viktigt att uppmärksamma ventileringen redan vid projekteringen, till
exempel placering för uteluftsintag, luftflödesvägar och undertryck.
3.5 Energieffektiva byggnader
Energieffektiviseringar är en viktig åtgärd i arbetet med att minska klimatförändringarna. Bostads- och servicesektorn står idag för 40 procent av
Sveriges energianvändning. Att minska energianvändningen för uppvärmning av bostäder är därför en viktig åtgärd för att få en effektivare energianvändning. I Stockholms miljöprogram finns ett mål om att alla nyproducerade byggnader på av staden markanvisad fastighet ska ha en energianvändning om högst 55 kWh/m2. Målet ska regleras i exploaterings/markanvisningsavtal.
Minskning av energibehovet kan ske för el, varmvatten och uppvärmning.
Följande åtgärder kan sänka energibehovet avsevärt: A-klassade vitvaror,
energieffektiv och närvarostyrd belysning, välisolerade och täta väggar,
tak, golv, fönster och dörrar, fläktstyrd ventilation med effektiv värmeåtervinning, installation av solceller och solfångare för uppvärmning av
varmvatten, solavskärmning för fönstren så att solen värmer upp inomhus
vintertid när den står lågt men hålls ute sommartid när den står högt.
I passivhus (hus-utan-värmesystem) värms lokalerna i huvudsak upp
passivt genom att tillvarata värme från personer, elektriska apparater och
instrålad sol. I passivhus, men även hus som är byggda för att vara energisnåla, är det viktigt med en väl fungerande ventilation och en lufttät konstruktion för att ge en sund inomhusmiljö.
I arbetet med Norra Djurgårdsstaden ställs höga krav på att byggnader och
anläggningar ska utformas för att använda energin så effektivt som möjligt. Den energi som används ska i så stor utsträckning som möjligt baseras på förnybara källor för att minska utsläppen av klimatpåverkande gaser. Krav ställs bland annat på att en del av energin som används ska baseras på egengenererad förnybar energi som produceras på byggnaden, till
exempel i form av solceller. Den långsiktiga målsättningen är att skapa så
HJÄLPREDA
17 (85)
kallade plusenergihus som innebär att byggnaden genererar mer energi än
den använder.
3.6 Lokalklimat och dagsljus
För att uppnå ett gott lokalklimat bör bebyggelsen planeras och uppföras
så att tomtens naturliga förutsättningar tas till vara på bästa möjliga sätt
för miljön och människan. Inom och i anslutning till bebyggelsen bör
värdefulla markområden som har betydelse för de närboendes välbefinnande bevaras. Effekter som vind, dimma, skuggiga lägen eller värmeinstrålning på grund av den nya bebyggelsen, ska beaktas vid planeringen.
Planeringen måste bygga på både kunskap om rådande klimatförhållanden
under olika årstider och insikt om hur klimatförhållandena påverkas av
nybebyggelsen. De mest betydande förutsättningarna för bostäders solighet ges redan i planarbetet och vid valet av hustyp.
Bostäder ska utformas så att de får goda ljusförhållanden inomhus ur hälsosynpunkt. Bedömning av dagsljusförhållanden kan göras genom beräkning av dagsljusfaktor enligt svensk standard SS 914201.
Bedömningsgrunder för lokalklimat och dagsljus
Planrelaterade

I syfte att hindra uppkomst av olägenhet för människors hälsa
ska en bostad särskilt: ge betryggande skydd mot värme, kyla,
drag, fukt, buller, radon och luftföroreningar samt medge tillräckligt dagsljus. (Förordning om Miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd, SFS1998:899

Byggnader ska utformas så att tillfredställande ljusförhållanden är möjliga att uppnå, utan att skaderisker och olägenheter
för människors hälsa uppstår.(BFS 2014:3)

Rum eller avskiljbara delar av rum där människor vistas mer
än tillfälligt ska utformas och orienteras så att god tillgång till
direkt dagsljus är möjlig, om detta inte är orimligt med hänsyn
till rummets avsedda användning. I studentbostäder räcker det
dock med tillgång till indirekt dagsljus i rummet för matlagning och i gemensamma utrymmen för daglig samvaro, matlagning eller måltider (BFS 2014:3)

I bostäder ska något rum eller någon avskiljbart del i rum där
människor vistas mer än tillfälligt ha tillgång till direkt solljus.
Studentbostäder om högst 35 m2 behöver dock inte ha tillgång
till direkt solljus (BFS 2014:3)
HJÄLPREDA
18 (85)
3.7 Elektriska och magnetiska fält
Elektromagnetiska fält är ett samlingsnamn för
elektriska och magnetiska fält. Elektriska fält alstras
av spänningar, och mäts i volt per meter (V/m). De
magnetiska fälten alstras av strömmar. Är strömmen
likström bildas ett statiskt fält, vid växelström bildas
växelfält. Magnetfält mäts i enheten mikrotesla (µT).
Elektromagnetiska fält genereras överallt där det
finns elektrisk ström. De magnetiska fälten skärmas
inte av byggnader i motsats till elektriska fält.
Elektromagnetiska fält karaktäriseras av sin frekvens
och styrka. Fält med frekvenser under 300 Hz kallas
kraftfrekventa fält. Fält med frekvenser från 300 Hz
till 300 GHz kallas radiofrekventa. Till radiofrekventa fält räknas de fält som används vid mobiltelefoni.
Kraftledningar, transformatorstationer, elektriska
apparater och installationer samt mobiltelefoni ger upphov till elektromagnetiska fält. Vid magnetfält över 0,5 µT kan det uppstå störningar på
TV-apparater, bildskärmar och viss laboratorieutrustning. Störningar på
bildskärmar gäller främst äldre typer av bildskärmar. Nya, platta skärmar
påverkas inte.
Sambandet mellan exponering för elektromagnetiska fält från kraftledningar och vissa andra elinstallationer och ökad risk för leukemi hos barn
har diskuterats under många år. Resultat från en genomgång av epidemiologiska forskningsrapporter tyder på att man kan se en viss ökning av
leukemirisken hos befolkningsgrupper som exponeras för magnetfält på
0,4 µT eller mer (avser långvarig exponering för 50 Hz magnetfält i bostäder). Däremot ser man ingen riskökning under 0,4 µT. (Socialstyrelsens
meddelandeblad juni 2005). Det vetenskapliga underlaget räcker inte för
att man ska kunna sätta ett gränsvärde. Det beror bl.a. på att det saknas en
biologisk förklaringsmodell för påverkan på cancerrisken. I korthet gäller
fortfarande att om det finns några hälsoproblem är risken liten och gäller
främst barn. Den oro som finns för exponering för magnetfält kan i sig
utgöra en hälsorisk.
För närvarande har Sverige inte några gränsvärden för statiska eller kraftfrekventa magnetfält, varken i arbetsmiljön eller för allmänheten. I ”Magnetfält och hälsorisker” ger fem myndigheter (Boverket, Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen, Elsäkerhetsverket samt Strålsäkerhetsmyndigheten)
en beskrivning av magnetfält och hälsorisker samt av vad myndigheterna
gör.
Nödvändigt skyddsavstånd till kraftledning varierar beroende på bl.a.
strömårs-medelvärde och typ av ledning. Miljöförvaltningen genomförde
1999 en översiktlig kartläggning av de magnetfält som alstras av kraftledningar i Stockholm. Med utgångspunkt från kartläggningen gjordes en
bedömning av nödvändiga skyddsavstånd. Kraftbolagen har därefter gjort
egna kartläggningar.
HJÄLPREDA
19 (85)
Rekommendationer (Strålsäkerhetsmyndigheten, Magnetfält och
hälsorisker):

Sträva efter att utforma eller placera nya kraftledningar och
andra elektriska anläggningar så att exponering för magnetfält
begränsas.

Undvik att placera nya bostäder, skolor, och förskolor nära
elanläggningar som ger förhöjda magnetfält.

Sträva efter att begränsa fält som starkt avviker från vad som
kan anses normalt i hem, skolor, förskolor respektive arbetsmiljöer.
Försiktighetsprincipen:
Ellagstiftningen liksom miljöbalkens regler om försiktighet är tillämpliga på denna typ av exponeringar. Det innebär att risker för människors hälsa ska undvikas så långt som det kan anses ekonomiskt rimligt. Försiktighetsprincipen innebär att de möjligheter som finns att
minska magnetfältsexponeringen, till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt, ska beaktas i all samhällsplanering och byggande.
Bedömningsgrunder för elektriska och magnetiska fält
Planrelaterade

Skyddsavståndet till den vanligaste typen av transformatorstationer ska vara minst fem meter. Skyddszonen gäller såväl horisontal som vertikalplan och räknas från transformatorstationens lågspänningsdel. Skyddszonen kan minskas om magnetfältsbegränsande åtgärder vidtas. Nödvändigt skyddsavstånd
bör i så fall bedömas från fall till fall.

Om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas
till rimliga kostnader och konsekvenser bör man sträva efter att
reducera fält som avviker från vad som kan anses normalt i
den aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och
byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas, särskilt
när det gäller skolor, daghem och bostäder. (Myndigheternas
försiktighetsprincip)

Elektriska och magnetiska fält från fasta elinstallationer bör
minimeras. Kraftiga elektriska fält, t.ex. från byggnadens elcentral, bör avskärmas.

När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör man vid
planeringen eftersträva en utformning och placering som begränsar exponeringen. Som försiktighetsprincip rekommenderar miljöförvaltningen att nya byggnader där människor vistas
mer än tillfälligt inte bör byggas där
0,4 µT (årsmedelvärde) överskrids (med stöd av Socialstyrelsens meddelandeblad juni 2005).
HJÄLPREDA
20 (85)
3.8 Magnetfält från spårtrafik
Tunnelbanan matas med likström, vilket innebär att fälten i huvudsak är
statiska magnetfält. Men på grund av strömmen från likriktarstationerna
och vagnarnas utrustning bildas även växelfält. I de nya tunnelbanevagnarna omvandlas likström till växelström för drift av värme, belysning och
motorer. Vid järnvägens kontaktledningar finns växelström, d.v.s. matningen sker med växelström och då bildas växlande magnetfält. Det ger
generellt sett upphov till betydligt mer magnetfält än SL:s likströmsmatade banor.
Magnetfält från tåg eller tunnelbanans kontaktledning är högst när tåget
passerar och avtar med tågets avstånd till mätpunkten. Finns inget tåg alls
på den berörda sträckan är magnetfältet försumbart. Som jämförelse kan
nämnas att magnetfältsnivån på passagerarplats i en tunnelbanevagn uppgår till 0,5-1,0 µT och vid acceleration är nivån något högre.
Tänkbara åtgärder för att minska magnetfälten från tåg är komplicerade
och kostsamma. Exempel på sådana åtgärder är ändrad placering av kablar
och kontaktledningsstolpar. Det finns också vissa möjligheter till skärmning och att placera strömförande ledningar utmed rälsen för att ”släcka
ut” magnetfälten från kontaktledningen.
Skillnaden mellan exponering för magnetfält från spårtrafik och från
kraftledningar är att vid en kraftledning är magnetfältet relativt konstant
dygnet runt, till skillnad från tåg då fältet varierar och främst alstras då
tågen passerar. Det saknas studier som visar om det är någon skillnad i
hälsopåverkan från kontinuerliga fält (kraftledningar) och intermittenta
fält (spårtrafik).
Enligt Trafikverket alstrar det svenska järnvägsnätet lägre magnetfält än i
många andra, jämförbara länder. Det beror på att järnvägens elförsörjning
byggs med sugtransformatorer som är placerade på kontaktledningsstolpar
med några kilometers mellanrum.
Det är svårt att ange generella skyddsavstånd som kan tillämpas mellan
kontaktledning från tåg/tunnelbana och bostäder. Vid avståndet 20 meter
är magnetfältet oftast mindre än 0,4 µT, men kan under några sekunder
vid tågpassage uppgå till cirka 0,5 µT. Miljöförvaltningens bedömning är
att kortvariga överskridanden av 0,4 µT vid tågpassager kan accepteras
även vid nybyggnad av bostäder. Men då bör 0,5 µT inte överskridas som
maximalvärde i bostadsrum. Det senare främst föranlett av risken för störningar på elektrisk utrustning, men även som ett uttryck för försiktighetsprincipen. Det är mycket ovanligt med magnetfältsnivåer från spårtrafik
som ger upphov till så höga nivåer att medelvärdesexponeringen över
dygnet i bostadsrum överstiger 0,4 µT. Vid nybyggnad och i samband
med överdäckning finns möjlighet att reducera magnetfältet från spårtrafiken.
3.9 Strålning från basstationer för mobiltelefoni
Kommunikationen i mobiltelesystemet sker i luften med hjälp av radiovågor. Mobiltelefoni använder som regel frekvenser från 450 MHz upp till
2500 MHz. En basstation består bl.a. av en antenn. Basstationen kan vara
placerad på en mast eller en hög byggnad. Radiovågor sänds endast ut av
HJÄLPREDA
21 (85)
antennen i antennens egen riktning, ungefär som ljuset från en strålkastare. Under eller bakom antennen är radiovågorna mycket svagare. Radiovågornas styrka på marken nära en mast är låg eftersom antennen är riktad ut från masten. Den tekniska utrustningen i basstationen och kablarna
till antennen avger ingen strålning av betydelse. Den exponering som
basstationer ger upphov till är mycket svag. 100 eller 1000 gånger svagare
än exponeringen från själva telefonerna.
När det gäller mobiltelefoni baserar Strålsäkerhetsmyndigheten sina rekommenderade gränsvärden på de gränsvärden som anges i rekommendationer från FN:s världshälsoorganisation WHO och International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection, ICNIRP, en oberoende
internationell strålskyddskommission för icke-joniserande strålning.
Gränsvärdet för allmänheten vid frekvensen 2000 MHz är
10 W/m² (strålningstäthet) eller 61V/m (fältstyrka). I normalfallet brukar
detta gränsvärde underskridas. De nordiska strålskyddsmyndigheterna
bedömer att det inte finns några vetenskapliga belägg för att mobil telekommunikation kan orsaka några skadliga hälsoeffekter så länge rekommendationerna från ICNIRP inte överskrids. Under de senaste åren har
Strålsäkerhetsmyndigheten (tidigare Statens strålskyddsinstitut, SSI) gjort
flera utredningar om strålningsförhållandena kring basstationer för mobiltelefoni. Dessa kan sammanfattas enligt följande:

Gränsvärdena överskrids på enstaka meters avstånd rakt framför
antennens strålande yta. I de fall då antennerna är placerade på
master eller husfasader innebär detta att man normalt inte kan utsättas för nivåer över gränsvärdet.

På avstånd större än något tiotal meter från antennerna är strålningsstyrkan mycket låg. För en högt placerad antenn kan högsta
värde på marknivån uppgå till ca en tiondel av gränsvärdet.

Antennerna har låg utstrålning i andra riktningar än framriktningen. För antenner placerade på husfasader innebär detta att strålningen i utrymmen bakom antennen är klart under gränsvärdena, i
synnerhet som väggen har viss dämpande förmåga. Det är dock
också helt klart att det kan förekomma strålning med fältstyrkor
på enstaka V/m i dessa utrymmen. Det innebär inget strålskyddsproblem, men kan innebära en risk för störningar på känslig
elektronisk utrustning. Vid behov ska operatören kunna redovisa
radiovågornas styrka på områden där allmänheten kan vistas.
3.10 Radon
Radon är en radioaktiv ädelgas som sönderfaller till radondöttrar. Dessa
fastnar lätt på partiklar i luften och följer med inandningsluften ner i lungorna. Strålningen från radondöttrarna kan orsaka lungcancer. Tobaksrökning förvärrar riskerna med höga radonhalter.
Källor till radon i inomhusluften är mark, stenbaserade byggnadsmaterial
och hushållsvatten från borrade brunnar. Markradon kommer in i byggnaden genom otätheter i grundkonstruktionen och om det råder undertryck
i byggnaden ökar risken för att markluft med radon sugs in i fastigheten.
Radon från dricksvattnet ger normalt ett marginellt bidrag till radonhalten
i inomhusluften. Radon från byggmaterial är framförallt ett problem i
HJÄLPREDA
22 (85)
byggnader där s.k. ”blåbetong” använts, (slutade tillverkas 1975). Alla
stenbaserade byggmaterial innehåller radium och avger radon. Normalt är
radiumhalten så liten att radonavgången är betydelselös, dock med ett
undantag - alunskifferbaserad lättbetong. I dessa fall måste ventilationsåtgärder vidtas.
Radongasflödet från grusåsar är ofta stort därför att sådan mark är mycket
luftgenomsläpplig. I leror och andra täta marktyper är radongasflödet till
markytan i regel litet, men sprickor kan lokalt leda radongashaltig luft till
ytan och orsaka förhöjda radonhalter. Det senare gäller även berg. Ett hus
med otät grund på lågriskmark kan uppvisa högre radonhalt än ett hus
med tät grund beläget på högriskmark. För att få kunskap om radonsituationen kan mätning före byggnation vara ett sätt.
Genom särskilt hänsynstagande och radonskyddat utförande kan tillfredsställande bostadsmiljö åstadkommas.
Bedömningsgrunder för radon
Planrelaterade

För radon i inomhusluft gäller att årsmedelvärdet av den joniserande strålningen från radongas inte får överstiga 200 Bq/m3
luft (BFS 2014:3).
HJÄLPREDA
23 (85)
3.11 Användbara underlag

Stockholms miljöprogram 2012-2015

Stockholms Kemikalieplan 2014-2019

Boverkets byggregler BBR.

Myndigheternas försiktighetsprincip om lågfrekventa elektriska
och magnetiska fält - en vägledning för beslutsfattare. Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och
Statens strålskyddsinstitut

Socialstyrelsens meddelandeblad ”Elektromagnetiska fält från
kraftledningar”, juni 2005. www.socialstyrelsen.se

Magnetfält och hälsorisker (2009).
www.stralsakerhetsmyndigheten.se

Magnetfält från luftburna trefas kraftledningar. SLB-analys nr
2:94 (Uppdatering 1997)

Svenska kraftnäts magnetfältspolicy.
http://www.svk.se/miljo/Elektriska-och-magnetiska-falt/

Radon i byggnader (Boverket) www.boverket.se Radonguiden
www.radonguiden.se Åtgärder mot radon i bostäder. Boverket i
samarbete med Formas, Socialstyrelsen, Statens strålskyddsinstitut 2004. Radon och naturlig strålning (Statens strålskyddsinstitut)www.stralsakerhetsmyndigheten.se

Miljökonsekvensbeskrivning och hälsa, Socialstyrelsen 2004

Strålning från mobiltelesystem Informationsbroschyr från sex
myndigheter (Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket,
Post och Telestyrelsen, Socialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut)

Strålning från basstationer för mobiltelefoni. SSI-information

Passivhuscentrum. www.passivhus.nu
HJÄLPREDA
24 (85)
4 Transporter anpassade till
staden
Stadens transportsystem erbjuder flera olika sätt att transportera människor och gods mellan olika platser. Vilken typ av transportsätt som väljs
har betydelse för hur miljö, hälsa och klimat påverkas. Fysisk planering
skapar de fysiska förutsättningarna för transporter och utgör därför en
betydelsefull faktor för att nå samhällets mål för transporter. För att i bl.a.
planering hantera ett framtida ökat tryck på transportsystemet i en starkt
växande stad har en framkomlighetsstrategi tagits fram inom kommunen.
Framkomlighetsstrategin visar hur vi kan klara det ökade resandet genom
att göra avvägningar och prioritera i det utrymme som finns. Strategin ger
styrande principer för prioritering för ett effektivt, tryggt, miljövänligt och
hälsosamt Stockholm. Framkomlighetsstrategin tangerar mål i stadens
miljöprogram för miljöeffektiva transporter, vilka bl.a. anger att gång- och
cykelresandet ska öka och kollektivtrafikens andel ska öka i förhållande
till biltrafik. Strategin är överensstämmande med Stadens översiktsplan
”Promenadstaden” samt tar utgångspunkt i Vision 2030. Den fysiska
planeringen behöver bidra till och skapa förutsättningar för att uppnå målen i stadens framkomlighetsstrategi, miljöprogram m.fl.
Framkomlighetsstrategins fyra huvudinriktningar

Mer plats till bussar och cyklister, det vill säga fler reserverade körfält. En stillastående buss i en kö lockar inte någon att
åka kollektivt om man har andra alternativ. Vi ska också skapa
bättre möjligheter att lasta och lossa gods, eftersom vi alla är
beroende av näringslivets transporter. Det här innebär att parkeringsplatser längs med gatan inte alltid kan vara kvar.

Trafiken ska bli mer pålitlig. Du ska kunna räkna ut ungefär
hur lång tid resan tar, oavsett hur du väljer att resa. Kollektivtrafiken ska komma fram lättare på sina reserverade körfält.
Störande gatuarbeten ska i ännu större utsträckning planeras så
att du kan undvika onödiga förseningar.

Gångtrafikanterna får bättre förutsättningar. Det kan till
exempel handla om bättre belysning, bättre städning och bättre
snöröjning på trottoarerna. Om fler väljer att promenera så blir
det bättre plats för de som behöver åka tunnelbanan och buss.

Minska de negativa effekterna som trafiken kan ha på storstadslivet. För att avleda trafiken från innerstaden byggs Norra
Länken och Förbifart Stockholm. Kollektivtrafiken utökas med
bland annat Citybanan och förlängning av Tvärbanan. Vi ska
också bygga om gatorna för att förbättra för busstrafiken, gående och cyklister. Vägvisningen ska förbättras och biltrafiken
ska minskas på de mest trafikerade gatorna. Arbetet med olika
trafiksäkerhetsåtgärder fortsätter.
HJÄLPREDA
25 (85)
Som en del av strategin har en parkeringsplan tagits fram. Det ingår även i
framkomlighetsstrategin att göra det enklare för dem som cyklar så att
cyklandet i Stockholm kan öka under alla tider på året. För att utveckla
cykelvägnätet m.m. har Stockholms stad antagit en ny cykelplan. Den
omfattar en rad åtgärder för att anlägga fler cykelbanor och cykelfält, att
bygga cykelpendlingsstråk för att underlätta cykelpendlingen, samt att öka
servicen genom att bygga fler cykelparkeringar, ändra prioriteringen
av trafiksignaler och förbättra drift och underhåll. Cykelplanen antogs i
kommunfullmäktige våren 2013.
4.1 Gångtrafik
Gående måste erbjudas god tillgång till säkra och gena gångvägar. Fotgängare utgör oskyddade trafikanter, vilket ställer krav på säkerhet i kontakt med bl.a. andra transportsätt. De utsätts dessutom för störningar i
form av buller och avgasutsläpp från övrig trafik. Genom att förbättra
framkomligheten för fotgängare ökar också förutsättningarna för ett större
utnyttjande av kollektivtrafiken.
4.2 Cykeltrafik
Cyklister behöver erbjudas god tillgång till säkra cykelvägar och parkeringsplatser. Cyklister utgör oskyddade trafikanter. De utsätts för störningar i form av bl a avgasutsläpp från övrig trafik. Väderskyddade och
säkra cykelparkeringar kan bidra till ökad cykelanvändning. Planering för
ny bostadsbebyggelse m.m. bör ske i samverkan med cykelplanen.
Bedömningsgrunder för gång- och cykeltrafik
Planrelaterad
Miljöprogrammets delmål 1.4 anger att gång- och cykelresandet
ska öka, vilket innebär att:


Staden ska ha en väl fungerande , utbyggd infrastruktur för cykel.
Staden ska ställa krav på cykelparkeringar i bra lägen och i tillräcklig omfattning.
Staden ska beakta gångtrafikanternas behov i stadsbyggnads- och trafikprojekt.
HJÄLPREDA
26 (85)
Trafikkontorets handbok om cykelparkering:

I väntan på att nya parkeringstal för cykel tas fram inom ramen för den nya cykelplanen, finns trafikkontorets befintliga
rekommendationer för cykelparkering. Bostäders och arbetsplatsers behov av cykelparkering ska i första hand lösas inom
fastigheten. I vissa fall då detta inte kan ordnas kan parkeringen placeras på gatumark. Cykelparkering skall ingå i alla nybyggnads- och ombyggnadsprojekt.

Siffrorna i tabellen nedan baseras på en sammanlagd bedömning av stadens samlade erfarenheter och andra svenska städers cykelparkeringsnormer. För bostäder och verksamheter
som har tydligt avvikande behov av cykelparkering bör särskild utredning göras. Sådan utredning kan visa att normen
kan frångås.
Antal cykelparkeringsplatser
Bostäder
1,5/lägenhet
Studentbostäder
2,0/lägenhet
Arbetsplatser
0,1 /anställd eller 25 kvm
Handel
20-30/1 000 kvm
Industri
6/1 000 kvm
Kollektivtrafikknutpunkter
eller hållplatser
5-10/100 resenärer
Grundskolor
30-70/100 elever
Gymnasium och högre utbildning
60-80/100 elever
Idrottsanläggningar och rekreation
20-40/100 besökare eller
åskådarplatser
Nöjesanläggningar
20-35 cykelparkeringsplats/100 besökare
Vårdinstitutioner
10-15/100 sängplatser
HJÄLPREDA
27 (85)
4.3 Vägtrafik
Vägtrafiken och dess infrastruktur innebär lokala och globala negativa konsekvenser för miljö, hälsa och klimat.
Utöver direkt hälsopåverkan som buller
och dålig luftkvalitet, bidrar dagens
vägtransportsystem även till andra miljöstörningar som till exempel försurning, klimatpåverkan, barriäreffekter
samt konflikter med natur- och rekreationsintressen. Vägtrafiken och dess
infrastruktur tar också en relativt stor
andel yta i anspråk jämfört med transportalternativ som t.ex. gång, cykel och
kollektivtrafik.
Om utbyggnad sker av gator och vägar
som en följd av ny bebyggelse kan
detta leda till ökad andel vägtrafik bland transportslagen. Om nya vägar
innebär att en ”flaskhals” i transportsystemet tas bort leder detta till ökad
total kapacitet, som i sin tur kan leda till att nya resor uppstår som tidigare
inte genomförts, s k inducerad trafik (nygenererad trafik). Inducerad trafik
handlar om att en kapacitetsökning ger trafikökning utöver omfördelningseffekter eller trafikökning beroende på befolkningstillväxt eller ekonomisk tillväxt.
Vägtransporternas andel av den totala klimatpåverkan är cirka 30 procent
och ökar hela tiden trots att fordonen blir allt mer energieffektiva. Fler
framtida personresor och en ökning av varutransporter äter upp fordonsförbättrande åtgärder. Planering kan medverka till att trafikens miljöbelastning minskas och målet om miljöeffektiva transporter uppnås. Målet
ska uppnås bland annat genom att andelen invånare som reser med kollektivtrafik, går eller cyklar ska öka.
4.4 Tung trafik – farligt gods
För huvuddelen av stadens vägnät råder ett generellt förbud mot transporter med tunga lastbilar mellan klockan 22 och 06. Tunga transporter, med
fordon upp till 24 meters längd, är i viss utsträckning dock tillåten. Där
denna trafik är tillåten innebär det en stor risk för störningar till bostäder.
Var den tunga trafiken är tillåten bör uppmärksammas i planeringen. Se
även under avsnittet samlokalisering. Förbudet mot tung trafik följer av
stadens lokala trafikföreskrifter 9§, med stöd av 10 kap 1§ och 3§ trafikförordningen. Undantagna vägar anges i Färdvägsförteckning A från september 2012 och tung trafik kartan.
Transporter av farligt gods får endast ske på särskilt upplåtna gator och
vägar enligt lokala trafikföreskrifter. Förbud för genomfart gäller genom
innerstaden. För övriga vägnätet finns av Länsstyrelsen rekommenderade
primära och sekundära transportvägar, liksom anvisade uppställningsplatser för fordon med farligt gods.
HJÄLPREDA
28 (85)
Bedömningsgrunder för tung trafik
Lokala trafikföreskrifter 9§

I Stockholm råder med vissa undantag förbud mot att framföra
tung trafik (>3,5 ton) nattetid kl 22.00-06.00.
4.5 Mobility management
Mobility Management (MM) är “mjuka metoder för att påverka resan
innan den har börjat”. Flera åtgärder som MM förespråkar är kända som
samåkning, bilpooler, information om cykel- och kollektivtrafik, fler cykelvägar, samdistribution, trafikstyrning - logistik, distansarbete, videokonferenser. Det är betydelsefullt att den fysiska planeringen stödjer MM.
Att vid planering av bebyggelse ordna platser på gatumark för parkering
av bilpoolsfordon är ett exempel.
4.6 Parkering och angöring
Utbud och prissättning av parkering har en påverkan på bilanvändningen
totalt sett. Genom att begränsa antalet parkeringsplatser vid nya bostadsoch arbetsplatsområden i goda kollektivtrafiklägen kan andelen som väljer
att transportera sig med bil minska. Andra åtgärder som påverkar bilanvändningen är parkeringsutbudet i centrala delar av staden, och om det
finns fria parkeringsplatser i ytterområdena vid kollektivtrafikhållplatser.
Parkerings- och angöringsplatser kan medföra lokala störningar för närboende i första hand i form av buller och avgasutsläpp.
4.7 Användbara underlag

Framkomlighetsstrategi för Stockholm

Cykelplan för Stockholm

Promenadstaden – Stockholms översiktsplan.

Parkeringsplan för Stockholm, se framkomlighetsstrategi.

Stockholms miljöprogram 2012-2015

Stockholms kommuns lokala trafikföreskrifter.

Planer som styrmedel för att minska samhällets klimatpåverkan.
www.boverket.se/Planer för att minska samhällets klimatpåverkan

Stadsplanera – istället för trafikplanera och bebyggelseplanera
(Boverket 2002)

TRAST – Trafik för en attraktiv stad, Utgåva 2 september 2007,
Vägverket m.fl.

Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem. Regeringens proposition 2001/02:20
HJÄLPREDA
29 (85)
5 Luft
5.1 Luftföroreningar
Vissa grupper i samhället är
mer känsliga för luftföroreningar än andra. Barn är mer
utsatta än vuxna, bland annat för att de andas in mer
luft i förhållande till sin
kroppsvikt och för att lungor
m.m. inte är färdigutvecklade. Människor som redan
har sjukdomar i hjärta, kärl
och lungor riskerar att bli
sjukare. Äldre människor
löper större risk än yngre att
få en hjärt- och kärlsjukdom
och risken att dö i förtid av
sjukdomen ökar om de utsätts för luftföroreningar.
Skolor, förskolor, sjukhus och äldreboenden är därför några objekt som
speciellt bör uppmärksammas. Luftföroreningar har både kort- och långsiktiga hälsoeffekter främst på andningsorganen och på hjärta och kärl.
Vanliga sjukdomar i samband med påverkan av luftföroreningar är astma,
allergier, lunginflammation, hjärtkärlsjukdomar, lungcancer, stroke och
KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom). Barn kan också få sämre lungfunktion.
För att skydda människors hälsa och miljön finns i miljöbalken gränsvärden, så kallade miljökvalitetsnormer, för vissa luftföroreningar som inte
får överskridas i utomhusluften. Det finns även miljömål som beslutats av
Riksdagen. Exempelvis anges att luften ska vara så ren att människors
hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas. För partiklar (PM10)
och kvävedioxid innebär miljömålen betydligt lägre halter än miljökvalitetsnormerna. Både miljökvalitetsnormer och miljömål överskrids för
partiklar (PM10) och kvävedioxid längs många gator i Stockholm.
Varken miljökvalitetsnormer eller miljömål utgör dock någon garanti för
att luftföroreningar inte orsakar hälsoeffekter. Även skillnader i föroreningshalter som är lägre än miljömålsnivån spelar roll för hälsan. Sambandet mellan luftföroreningar och hälsopåverkan är linjärt, vilket innebär
att ju mer föroreningar man utsätts för desto större hälsopåverkan. Det bör
därför alltid eftersträvas att placera känsliga objekt som t.ex. vistelseytor
för barn, förskolor, skolor och lekytor, på platser där luftföroreningshalterna är så låga som möjligt. Över lag innebär det att känsliga objekt ska
undvikas intill starkt trafikerade vägar och gärna placeras bakom skyddande byggnader.
5.2 Miljökvalitetsnormer
För att skydda människors hälsa och miljön finns föreskrifter (miljökvalitetsnormer) för vissa halter av luftföroreningar som inte får överskridas i
utomhusluften. Vid planläggning ska dessa beaktas. En ny detaljplan får
HJÄLPREDA
30 (85)
inte leda till att föroreningsnivåerna ökar så att en miljökvalitetsnorm
överskrids. Om en detaljplan inte påverkar föroreningshalterna men leder
till att fler människor exponeras för föroreningsnivåer över miljökvalitetsnormen, så regleras detta inte med lagparagraferna för miljökvalitetsnormer. Miljökvalitetsnormerna kan dock användas som indikator för att
luften sannolikt är olämplig ur hälsosynpunkt. Det är då lämplighetsbedömning enligt 2 kap. 9 § PBL som ska göras.
De miljökvalitetsnormer som är aktuella att beakta i Stockholm är dygnsvärden för partiklar (PM10) och kvävedioxid (NO2). Övriga normer klaras i Stockholm. Miljökvalitetsnormen för partiklar överskrids på fler
platser än för kvävedioxid.
Vägtrafiken är den dominerande källan till höga halter av partiklar och
kvävedioxid. Överskridande av miljökvalitetsnormerna sker främst längs
hårt trafikerade gator, samt i trånga gaturum där utvädringen är dålig.
Miljökvalitetsnormer gäller inte på arbetsplatser, i vägtunnlar och tunnlar
för spårbunden trafik, samt på vägbanor.
Länsstyrelsen har tagit fram ett åtgärdsprogram för att klara miljökvalitetsnormerna i länet. Det är ett övergripande planeringsinstrument som ska
ligga till grund för myndigheters och kommuners vidare överväganden
och handlande vid tillämpning av de olika styrmedel som behövs för att
följa miljökvalitetsnormerna. Samhällsplaneringen anges ha stor betydelse
för möjligheterna att långsiktigt skapa effektiva transporter för såväl människor som gods. Genom att skapa goda förutsättningar för kollektiv-,
gång- och cykeltrafik samt effektiv godshantering kan trafiken, och därigenom luftföroreningarna, minska.
5.3 Översiktlig bedömning
En översiktlig bedömning av om en plan berörs av höga halter av partiklar
eller kvävedioxidhalter kan göras genom att:
1. studera luftföroreningskartor
2. jämföra med schablonberäkningar för gaturum och trafikflöden
3. om planen innehåller nya tunnelmynningar från vägar bör
detta bedömas som risk för överskridande av miljökvalitetsnorm
4. om planen medger att nya verksamheter med luftföroreningsutsläpp etablerar sig på platsen bör detta bedömas som
risk för överskridande av miljökvalitetsnorm.
5.4 Studera luftföroreningskartor
Luftföroreningskartor finns på Stockholms och Uppsala läns luftvårdsförbunds hemsida http://slb.nu . I områden som markeras med rött eller
orange (övre utvärderingströskeln) på kartorna överskrider eller riskerar
halterna överskrida miljökvalitetsnormerna. Fördjupade studier och beräkningar av luftföroreningshalter bör då göras för planen.
HJÄLPREDA
31 (85)
5.5 Jämför med schablonberäkningar för gaturum och trafikflöden
Om ny bebyggelse planeras intill gator med mer än cirka 10 000 fordon
per dygn, eller om planen beräknas medföra sådana trafikmängder, kan
luftföroreningshalterna förändras kraftigt jämfört med kartorna ovan.
Luftföroreningshalterna påverkas av bland annat trafikmängd, vägbredd,
samt längd och höjd på byggnaders fasader. I smala och slutna gaturum
kan luftomsättningen vara dålig och dessa gator ”tål” mycket mindre trafik än bredare och öppnare gator. Genom medveten utformning av bebyggelse kan höga halter av luftföroreningar förebyggas.
Fördjupade studier och beräkningar bör göras om en plan möjliggör bebyggelse intill trafikerade vägar enligt tabellen för kritiska trafikflöden
nedan. Dessa flöden ska betraktas endast som en vägledning eftersom
lokala förhållanden påverkar vilka haltnivåer olika trafikflöden orsakar,
bl.a. faktorer som lokala spridningsförhållanden, tung trafikandel och
skyltad respektive verklig hastighet.
Ungefärliga kritiska trafikflöden för att klara miljökvalitetsnormen för
dygnsmedelvärde av kvävedioxid (NO2) och partiklar (PM10) år 2010.
Dessa flöden ska betraktas endast som en vägledning.
Vägtyp
Kritiskt trafikflöde år
Kritiskt trafikflöde år
2010 för NO2, for-
2010 för PM10, for-
don/dygn
don/dygn
Öppen väg
85 000 – 90 000
58 000 – 71 000
Enkelsidig bebyggelse
40 000 – 45 000
30 000 – 35 000
Dubbelsidig bebyggelse
12 000 – 14000
10 000 – 12 000
Ex. 10-15 m gaturum
5.6 Fördjupade studier och beräkningar
Vid planläggning av områden där höga halter av luftföroreningar befaras
eller konstateras kan stöd hämtas i nedanstående skrifter. Här finns information om hur lagstiftningen ska tolkas och vad som bör utredas och
redovisas i en detaljplan.

Luftguiden. Handbok 2014:1. Handbok om miljökvalitetsnormer
för utomhusluft. Naturvårdsverket, 2014.

Miljökvalitetsnormer om luft i planering och rättstillämpning.
Länsstyrelserna, 2013.

Miljökvalitetsnormer i fysisk planering. En orientering för handläggare. Boverket, 2006.

Miljökvalitetsnormer för luft. En vägledning för detaljplaneläggning med hänsyn till luftkvalitet. Länsstyrelsen i Stockholms län,
2005.
HJÄLPREDA
32 (85)
Bedömningsgrunder miljökvalitetsnormer
Plan- och bygglag (2010:900)

2 kap. 10 § Vid planläggning och i andra ärenden enligt denna
lag ska miljökvalitetsnormerna i 5 kap. miljöbalken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap. miljöbalken
följas.
Miljöbalk (1998:808)

5 kap. 3 § Myndigheter och kommuner ska ansvara för att
miljökvalitetsnormer följs.
Luftkvalitetsförordning (2010:477)

3 § Med utomhusluft avses i denna förordning utomhusluften
med undantag av arbetsplatser samt vägtunnlar och tunnlar för
spårbunden trafik.

10 § För att skydda människors hälsa får kvävedioxid inte förekomma i utomhusluft med mer än
1) i genomsnitt 90 mikrogram per kubikmeter luft under en
timme (timmedelvärde)
2) i genomsnitt 60 mikrogram per kubikmeter luft under ett
dygn (dygnsmedelvärde), och
3) i genomsnitt 40 mikrogram per kubikmeter luft under ett
kalenderår (årsmedelvärde).
Det värde som anges i första stycket 1 får överskridas 175
gånger per kalenderår förutsatt att föroreningsnivån aldrig
överstiger 200 mikrogram per kubikmeter luft under en timme
mer än 18 gånger per kalenderår.
Det värde som anges i första stycket 2 får överskridas 7
gånger per kalenderår.

18 § För att skydda människors hälsa får partiklar (PM10) inte
förekomma i utomhusluft med mer än:
1) i genomsnitt 50 mikrogram per kubikmeter luft under ett
dygn (dygnsmedelvärde), och
2) i genomsnitt 40 mikrogram per kubikmeter luft under ett
kalenderår (årsmedelvärde).
Det värde som anges i första stycket 1 får överskridas 35
gånger per kalenderår.
Bedömningsgrunder för hälsopåverkan
Plan- och bygglag (2010:900)

2 kap. 9 § Planläggning av mark och vattenområden samt lokalisering, placering och utformning av byggnadsverk, skyltar
och ljusanordningar enligt denna lag får inte ske så att den avsedda användningen eller byggnadsverket, skylten eller
ljusanordningen kan medföra en sådan påverkan på grundvattnet eller omgivningen i övrigt som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat
sätt.
HJÄLPREDA
33 (85)
Miljömål som rör avsnitt luft
Stockholms miljöprogram 2012 – 2015

Miljöbelastningen från stadens transporter och resor ska
minska

Miljökvalitetsnormerna för luft ska uppnås

Gång- och cykelresandet ska öka

Kollektivtrafikens andel ska öka
Nationella miljömål och riktvärden

Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter
och kulturvärden inte skadas.

Halten av kvävedioxid överstiger inte 20 mikrogram per kubikmeter luft beräknat som ett årsmedelvärde eller 60 mikrogram per kubikmeter luft beräknat som ett timmedelvärde (98percentil).

Halten av partiklar (PM10) överstiger inte 15 mikrogram per
kubikmeter luft beräknat som ett årsmedelvärde eller 30
mikrogram per kubikmeter luft beräknat som ett dygnsmedelvärde.
5.7 Användbara underlag

Kartor och rapporter från Luftvårdsförbundets kartläggning av
bl.a. kvävedioxid och partiklar på Luftvårdsförbundets hemsida:
http://slb.nu

Plan och bygglag (2010:900) 2 kap.

Miljöbalken (1998:808), 5 kap. miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning

Luftkvalitetsförordning (2010:477)

Stockholms miljöprogram 2012 – 2015

Luftguiden. Handbok 2014:1. Handbok om miljökvalitetsnormer
för utomhusluft. Naturvårdsverket, 2014

Miljökvalitetsnormer om luft i planering och rättstillämpning.
Länsstyrelserna, 2013.

Åtgärdsprogram för kvävedioxid och partiklar i Stockholms län.
Länsstyrelsen i Stockholms län, Rapport 2012:34.

Miljökvalitetsnormer i fysisk planering. En orientering för handläggare. Boverket, 2006.

Miljökvalitetsnormer för luft. En vägledning för detaljplaneläggning med hänsyn till luftkvalitet. Länsstyrelsen i Stockholms län,
2005.

www.miljomal.se. Miljömålsportalen för Sveriges
16 miljökvalitetsmål och arbetet för att nå dem.
HJÄLPREDA
34 (85)
6 Avfall
6.1 Avfallshierarkin
En effektiv och miljöanpassad avfallshantering är
en del av samhällets infrastruktur. Det primära
målet för stadens avfallshantering är att minska
den totala mängden avfall. En successivt förbättrad och mer resursbevarande hantering av produkter och avfall är en nödvändig förutsättning
för att stadens miljömål, om en miljöeffektiv
avfallshantering, ska uppnås. Detta är särskilt
viktigt när det gäller farligt avfall.
En miljöeffektiv avfallshantering innebär att
avfallet hanteras i enlighet med EU:s avfallshierarki. Det innebär följande prioriteringsordning.
1) Avfallsminimering
2) Återanvändning
3) Materialåtervinning
4) Energiutvinning
5) Deponering
Det är inte alltid optimalt att följa hierarkin, varken samhällsekonomiskt
eller miljömässigt. När alla faktorer vägs in måste målet vara bästa möjliga miljö- och samhällsnytta. Ibland kan till exempel förbränning med
energiutvinning vara ett lika bra alternativ som materialåtervinning.
6.2 Ansvar
Staden ansvarar, genom det kommunala renhållningsansvaret, för avfall
från hushåll och jämförligt avfall från verksamheter.
För vissa produkter, till exempel förpackningar, ansvarar producenterna
för insamling och omhändertagande. Detta gäller till exempel för förpackningar av glas, metall, papper och plast samt tidningspapper, elavfall och
batterier.
För verksamhetsavfall och farligt avfall ansvarar verksamhetsutövarna
själva, de måste själva handla upp borttransporten.
Riktlinjer för dem som planerar, bygger och förvaltar utrymmen för insamling av avfall från hushåll samt jämförligt avfall från verksamheter har
tagits fram i samarbete mellan stadsbyggnadskontoret, exploateringskontoret, miljöförvaltningen, trafikkontoret och trafikkontorets avdelning för
avfall (nuvarande Stockholm Vatten, avdelningen för avfall). (Projektera
och bygg för god avfallshantering).
Avfallsplanen för 2013-2016 redovisar vilka mål och åtgärder som kommunen långsiktigt planerar för att avfallets mängd och farlighet ska
HJÄLPREDA
35 (85)
minska och innehåller information om allt avfall som uppkommer inom
kommunen. Avfallsplanen innehåller följande fyra huvudmål:

Avfall från boende och verksamma i staden ska minska och det
som ändå uppkommer ska tas om hand resurseffektivt.

Avfall som kan vara skadligt för människor eller miljö ska hanteras separat.

Avfallshanteringens alla delar ska präglas av ett människoperspektiv.
 Avfallshantering ska vara en självklar del i planeringsprocesserna.
I Stockholms miljöprogram 2012-2015 redovisas ett antal delmål och
nyckeltal under mål 5 - Miljöeffektiv avfallshantering.
Under programperioden ska följande delmål uppnås:

Avfallet från stadens verksamheter ska minska och det som ändå
uppstår ska nyttiggöras

Andelen felsorterat farligt avfall ska minska

Avfallet från boende och verksamma i staden ska minska och det
som ändå uppstår ska nyttiggöras
Styrande faktorer för långsiktigt hållbara lösningar för fastigheters avfallshantering är:

tillgänglighet för boende

möjlighet att sortera i olika avfallsfraktioner

åtkomst för fordon och hämtpersonal
 arbetsmiljö
Systemen får inte medföra olägenheter i något avseende. Olägenheter i
form av lukt och buller ska minimeras. Utrymmen ska vara skadedjurssäkra. För buller tillämpas riktvärden enligt Naturvårdsverkets övergångsvägledning för externt industribuller (se 11.9). Folkhälsomyndighetens
allmänna råd om buller inomhus (FoHMFS 2014:13)Vid planering av
bostäder nära återvinningsstationer bör risken för exempelvis störande
buller särskilt beaktas.
Från den 1 januari 2002 gäller deponiförbud för utsorterat brännbart avfall
och från den 1 januari 2005 gäller deponiförbud för organiskt avfall.
6.3 Placering och anordningar
För att begränsa risken för olyckor när avfall lämnas och hämtas är det
viktigt att tänka på placeringen av utrymmen och anordningar för avfall.
Det är till exempel olämpligt att placera avfallsutrymmen och lekplatser
nära eftersom avfallstransporter ofta sker med tunga fordon. Hur avfallstransporterna lämpligen bör ske inom ett bostadsområde bör beaktas redan
i detaljplanen. Avfallsutrymmen bör placeras så att gångvägar inte behöver användas eller korsas och så att renhållningsfordon inte behöver backa
för att kunna hämta avfall.
HJÄLPREDA
36 (85)
6.4 Hushållsavfall
Målsättningen är att allt avfall från boende och verksamma i staden ska
minska och att det som ändå uppkommer ska tas om hand resurseffektivt.
För att detta ska bli möjligt är det viktigt att hushållen ges möjlighet att så
enkelt som möjligt sortera avfallet samt att hushållen får den information
som behövs för att hantera avfallet så miljöeffektivt som möjligt.
Bedömningsgrunder för hushållsavfall
Planrelaterade
Boverkets byggregler:

I eller i anslutning till en byggnad ska finnas utrymmen eller
anordningar för hantering av avfall som kan nyttjas av alla
brukare av byggnaden. (BBR 3:422)

Avfallsutrymme ska utformas och dimensioneras så att de
möjliggör återvinning av avfallet, inklusive matavfall. Grovavfall ska kunna tas omhand separat (BBR 3:422).

Driftutrymme ska placeras och utformas så att risken för
olyckor begränsas vid tillträde och transporter. Tillträdesvägarna ska utformas så att det finns tillräcklig plats för transport
av stora och tunga installationsdelar. (BBR 3:421)

Utrymmen eller anordningar för hantering av avfall ska anpassas till hämtningsintervallen och avfallsmängderna, sorten och
sammansättningen av avfall, behovet av rengöring, behovet av
att de ska kunna användas så att risken för olycksfall begränsas
och lokala regler för avfallshantering om hur avfall sorteras,
förvaras och hämtas. (BBR 3:422)
6.5 Avfall från verksamheter
Målsättningen är att verksamheterna minskar det farliga avfallets mängd
och farlighet samt mängden avfall som deponeras. En annan målsättning
är att alla verksamheter följer EU:s avfallshierarki. Deponera endast sådant avfall som inte kan eller bör återanvändas, återvinnas, eller lämnas
till energiutvinning. En grundläggande förutsättning är att alla verksamheter ska ha tillgång till den teknik och information som krävs för att sortera avfallet. Hänsyn ska tas till att sektorerna handel och kontor har ett
markant inslag av kartongavfall, livsmedelsbutiker även av organiskt avfall.
För att erhålla en miljöeffektiv avfallshantering bör samverkan ske mellan
verksamheter och mellan stadens berörda förvaltningar och avfallsentreprenörer.
HJÄLPREDA
37 (85)
Utöver bedömningsgrunderna för hushållsavfall gäller även dessa
bedömningsgrunder för avfall från verksamheter
Planrelaterade
För att uppnå mål enligt renhållningsordning och krav enligt
lagstiftning bör följande utrymmen tillgodoses vid utformning av
verksamhetslokaler:

Utrymme för avfall som inryms i producentansvaret (förpackningar, tidningar och elavfall) samt utsorterat matavfall.

Utrymme i förekommande fall för farligt avfall.

Utrymme för skrymmande avfall i minst en brännbar och en
icke brännbar fraktion.

Utrymmena måste vara lättillgängliga för lämning samt praktiska och godtagbara ur arbetsmiljösynpunkt.

För större mängder matavfall, t.ex. avfall från livsmedelslokaler, bör det finnas kylt avfallsutrymme, om det ur hygienisk
synpunkt inte kan ordnas på annat sätt.
6.6 Användbara underlag

Avfallsförordningen (2011:927) http://www.notisum.se

Kommunal författningssamling för Stockholm (2014:04), Renhållningsordning för Stockholms kommun.

Stockholms miljöprogram 2012-2015.

Miljöbalken(1998:808), 15 kap

Nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö

BBR, Boverkets byggregler 2012 http://www.boverket.se

Lathund för planering av god avfallshantering. ”Projektera och
bygg för god avfallshantering” – Stockholms stads riktlinjer.
www.stockholm.se

Avfallsplan för Stockholm 2013-201
HJÄLPREDA
38 (85)
7 Natur- och rekreation
7.1 Stockholms natur
Stockholm är rik på både natur och parker. Dessa
grönytor har ett stort värde både socialt och ekonomiskt för stadens invånare och besökare. Förutom de
uppenbara värdena för rekreation i form av promenader, motion, lek, svampplockning, utflykter m.m.
bidrar naturmarken med värdefulla tjänster i form av
exempelvis vattenreglering, temperaturutjämning,
bullerdämpning och rening av luften. Biologisk
mångfald är en grund för dessa ekosystemtjänster.
En förutsättning för den biologiska mångfalden är
den samlade strukturen av vegetations- och vattentäckta ytor som finns i staden. Stommen i denna
struktur har karterats (se 7.7 Ekologiskt särskilt betydelsefulla områden (ESBO) nedan) och detta är den
mest värdefulla naturmarken i staden ur ekologisk
synpunkt.
I den fysiska planeringen bör såväl rekreativa som
ekologiska värden, samt de ekosystemtjänster dessa
bidrar med, beaktas vid intrång i grönområden. Dessutom bör brist på
grönytor uppmärksammas och möjligheten till nyskapande av grönska
beaktas. Vid nyskapande av grönytor bör utformningen utgå från att
ytorna ska bli mångfunktionella och bidra med ett flertal ekosystemtjänster.
7.2 Promenadstaden – Översiktsplan för
Stockholm
I Promenadstaden konstateras att Stockholm är en grön storstad med ett
rikt växt- och djurliv och svåröverträffade möjligheter till rekreation
centralt i staden, och det anges att Stockholm ska fortsätta att vara en grön
storstad. Tillgången till parker, idrottsanläggningar, begravningsplatser
och naturområden bidrar starkt till Stockholms attraktionskraft, karaktär
och skönhet.
HJÄLPREDA
39 (85)
Promenadstaden – översiktsplan för Stockholm
Planeringsinriktning (citat ur översiktsplanen)

Säkerställ en god tillgång till attraktiva parker och grönområden
Parkprogrammets riktlinjer för park- och naturtillgång ska
vara en utgångspunkt i arbetet med att utveckla staden. Ansvaret för stadens grönområden är delat mellan flera förvaltningar
inom Stockholms stad och det är betydelsefullt med ett väl utvecklat samarbete. Några av de viktigaste frågorna är att särskilt uppmärksamma barns och ungdomars miljöer och tillgången till rofyllda och tysta områden. Även ökad trygghet i
parker och grönområden bör prioriteras, till exempel genom
att skapa aktivitetsstråk, tydliga entréer, god belysning och
bättre överblickbarhet.

Värna och utveckla stadens ekologiska infrastruktur
Den ekologiska infrastrukturens kvaliteter och samband, i
form av kärnområden, spridningszoner och buffertzoner ska
värnas och utvecklas så att stockholmarnas behov av en upplevelserik rekreation inte äventyras eller att omistliga ekologiska värden går förlorade. Förlorade ekologiska värden av
särskild betydelse ska kompenseras. Ekologiskt särskilt känsliga avrinnings- och vattenområden skyddas i möjligaste mån
mot åtgärder som kan skada områdenas värden. Nya strandpromenader och andra åtgärder för att öka rekreationsmöjligheterna vid ekologiskt särskilt känsliga stränder anpassas till
dessa värden.
7.3 Den gröna promenadstaden
Den gröna promenadstaden är en strategi för utveckling av Stockholms
parker och natur i form av ett tillägg till översiktsplanen. Dokumentet
innehåller mål, strategier och vägledning för planering, utveckling och
skötsel av park och natur. Strategierna kompletterar översiktsplanens fyra
stadsbyggnadsstrategier och preciserar planeringsinriktningar som beskrivs i översiktsplanens fokusområden ”Idrott, rekreation och attraktiva
grönområden”. Den gröna promenadstaden är vidare ett paraplydokument
för andra styrdokument och planeringsunderlag på det gröna området,
såsom Stockholms parkprogram och stadsdelsområdenas lokala parkplaner. 12 december 2013 beslöt stadsbyggnadsnämnden att godkänna Den
gröna promenadstaden och den har gått vidare till kommunfullmäktige för
antagande, men är ännu inte antagen där.
HJÄLPREDA
40 (85)
7.4 Stockholms miljöprogram
2012 – 2015
Stockholms miljöprogram innehåller mål om hållbar användning av mark
och vatten. Mål och delmål presenteras i rutan nedan. Vad dessa innebär i
praktiken beskrivs i miljöprogrammet. Bland annat framgår att intrång i
oersättliga funktioner ska undvikas. Om intrång görs i kompenserbara
områden inom den särskilt betydelsefulla strukturen, ska åtgärder göras
för att stärka funktioner mellan områden, till exempel i svaga kopplingar.
Intrång ska i första hand ersättas lokalt med likvärdig funktion, i andra
hand på annan plats med likvärdig funktion för stadens gröna kvaliteter.
Stockholms miljöprogram 2012 – 2015
Mål

4. Hållbar användning av mark och vatten
Delmål

4.1 Mark- och vattenområden som har särskild betydelse för
den biologiska mångfalden ska stärkas och utvecklas

4.2 Grön- och vattenområden som är särskilt attraktiva för rekreation ska stärkas och utvecklas

4.3 Intrång i övriga grön- och vattenområden bör minimeras
och ersättas

4.4 Vid förändringar i mark- och vattenområden ska dessa utformas för kommande klimatförändringar

4.5 Skötseln av grön- och vattenområden ska stärka biologisk
mångfald, ekosystemtjänster och rekreativa kvaliteter
7.5 Vattenprogram
Även i Program för Stockholms vattenarbete 2006-2015 finns målsättningar för ekologiska och rekreativa värden. Där framgår bland annat att
Stockholm ska ha en god vattenstatus enligt vad som föreskrivs i EG:s
ramdirektiv. Kvaliteten på tillrinnande vatten ska vara sådan att en god
vattenstatus uppnås i stadens vattenområden. Volymen tillrinnande vatten
ska bibehållas eller ökas. Grundvattennivåerna ska upprätthållas. Mark
och vatten ska ge förutsättningar för en rik biologisk mångfald. Stockholms vattenområden ska vara attraktiva rekreationsområden för alla. Fria
vattenspeglar och obebyggda stränder ska bevaras. Sammanhängande
promenadstråk (utmed vatten) ska utvecklas där så är möjligt med hänsyn
till naturvårdsintressen. Fiskemöjligheter bevaras och förbättras. Exploatering av vattenområde ska kompenseras med likvärdiga kvaliteter inom
samma område.
HJÄLPREDA
41 (85)
7.6 Skyddad natur
På norra och södra Djurgården finns den Kungliga nationalstadsparken.
Inom Nationalstadsparken får ny bebyggelse och nya anläggningar
komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan
intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. Nationalstadsparken regleras i miljöbalken. Information finns på www.stockholm.se.
I Stockholm finns åtta skyddade områden i form av naturreservat och
kulturreservat. Kartor och föreskrifter för reservaten finns på stadens
hemsida. Ett natur- eller kulturreservat får endast upphävas om det finns
synnerliga skäl (7 kap. 7 § miljöbalken). Av författningskommentar till
denna lagstiftning framgår bland annat att avsikten med ett beslut om
inrättande av naturreservat skall vara att skapa ett definitivt skydd. Endast
undantagsvis skall avsteg från skyddet kunna göras. Normalt skall undantag inte tillåtas för exploateringsföretag. Strandskydd gäller längs vattendrag, sjö- och havsstränder. Skyddet gäller generellt 100 meter upp på
land och 100 meter ut i vattnet från stranden, eller utvidgat upp till 300
meter åt vardera håll. Strandskyddet kan vara undantaget i områden med
detaljplan/byggnadsplan. Strandskyddet syftar till att alla ska kunna vistas
längs stränderna enligt allemansrätten i samband med t.ex. bad, fiske och
andra friluftsaktiviteter, samt till att bevara växt- och djurliv. Skyddet
innebär bland annat förbud att bygga och uppföra anläggningar, förbud
mot åtgärder som kan avhålla allmänheten från tillträde till ett område
som annars skulle vara tillgängligt, samt förbud mot åtgärder som kan
påverka växt- och djurliv väsentligt. Strandskydd regleras i 13 § 7 kap.
miljöbalken.
Natura 2000 är EU:s nätverk av värdefulla naturområden. Syftet med
Natura 2000-områden är att skydda vissa naturtyper och arter som EUländerna har kommit överens om är av gemensamt intresse. Natura 2000
regleras i miljöbalkens sjunde kapitel som "Särskilda skyddade områden".
I Stockholm finns tre Natura 2000-områden som alla ligger inom befintliga naturreservat. För dessa områden finns särskilda bevarandeplaner,
vilka finns att hämta på stadens hemsida.
Biotopskydd gäller generellt för alla alléer, källor med omgivande våtmark i jordbruksmark, odlingsrösen i jordbruksmark, pilevallar, småvatten
och våtmark i jordbruksmark, stenmur i jordbruksmark och åkerholmar.
Inom biotopskyddsområde får inte bedrivas verksamhet eller vidtas åtgärder som kan skada naturmiljön. Detta regleras i 7 kap. miljöbalken och
Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Mer
info finns på länsstyrelsens hemsida och det är också länsstyrelsen som
kan ge dispens inom skyddade biotoper.
För många växt- och djurarter finns regler om t.ex. att döda, skada, fånga,
störa, plocka, ta frön eller ägg, eller att förstöra livsmiljöer. Vilka arter
och vad som gäller för respektive art regleras i 8 kap. miljöbalken och
artskyddsförordning (2007:845).
HJÄLPREDA
42 (85)
7.7 Ekologiskt särskilt betydelsefulla
områden (ESBO)
Miljöförvaltningen har på uppdrag av och i samarbete med stadsbyggnadskontoret gjort en kartläggning av stadens ekologiskt särskilt betydelsefulla områden (ESBO). Kartläggningen presenteras i Den gröna promenadstaden och finns också som digitala underlag. ESBO utgörs av ett
sammanhängande nätverk av större naturområden (kärnområden), mindre
naturområden med skyddsvärda arter, samt spridningszoner mellan dessa.
Detta ekologiska nätverk är stommen i stadens ekologiska infrastruktur,
och det är avgörande att kärnområdenas stabilitet, samt spridningsfunktionerna inom nätverket inte försvagas.
ESBO motsvarar de mark- och vattenområden som avses i miljöprogrammets delmål 4.1, som ska stärkas och utvecklas. Intrång i oersättliga
funktioner ska undvikas. Miljöförvaltningen bedömer att kärnområdena
inom ESBO vanligen rymmer oersättliga funktioner i sin helhet, medan
spridningszoner kan rymma funktioner som är möjliga att ersätta/kompensera (se 7.11).
Även naturmark utanför ESBO kan ha höga ekologiska värden. För dessa
gäller miljöprogrammets delmål 4.2, vilket innebär att intrång ska minimeras och ersättas/kompenseras (se 7.11).
HJÄLPREDA
43 (85)
7.8 Övriga värdefulla natur- och
rekreationsmiljöer
Stockholms gröna kilar är ett
begrepp som använts sedan
början av 1990-talet. I utställningsförslag till Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen (RUFS 2010) anges
att de gröna kilarna ska bevaras, utvecklas och göras tillgängliga för invånarna. Det
framgår att gröna kilarnas kvalitet är kopplad till att de utgör
en sammanhängande struktur,
som sträcker sig från omgivande landsbygd in mot den
centrala stadskärnan och ansluter till bebyggelsen. Stora barriäreffekter som berör människor och djur bör undvikas eller åtgärdas för att stärka de gröna kilarna
som sammanhållen yta.
För Stockholms stad finns kartlagda habitatnätverk för groddjur, barrskogsfågel, samt för eklevande arter. Ett habitat är en lämplig livsmiljö för
reproduktion, födosök, övervintring, m.m. för en viss art eller artgrupp.
Habitatnätverk definieras som ett nätverk av habitat sammanlänkade med
spridningszoner. Habitatnätverkens kvaliteter och sammanbindningsgrad
är högst väsentlig för arters möjlighet att överleva på sikt i ett område.
I Stockholms stad finns ekmiljöer med mycket höga natur- och kulturvärden. Ekmiljöerna är inventerade och dokumenterade i Stockholms unika
ekmiljöer (2007) som finns tillgänglig på stadens hemsida.
Enligt miljöbalken (3 kap, 3§) ska mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön. Hur och var detta ska tillämpas inom
Stockholm redovisas i Stockholms ekologiska känslighet, redovisning av
ekologiskt särskilt känsliga områden (Stadsbyggnadskontoret 1995).
Av Sociotopkartan framgår friytor med sociala och kulturella värden.
Dessa ytor uppges vara särskilt värdefulla för utevistelse och friluftsliv.
Kartan finns på stadens hemsida.
Skyddsvärda arter finns registrerade i miljöförvaltningens databas ArtArken samt i Artportalen (www.artportalen.se) som drivs av ArtDatabanken
SLU.
7.9 Ekosystemtjänster
Enligt Den gröna promenadstaden ska Stockholm ha ett rikt växt- och
djurliv och vidareutveckla en hållbar grönstruktur som kan bidra till stadens klimatanpassning och andra ekosystemtjänster.
Ekosystemtjänster är de funktioner hos ekosystem (alla levande varelser
och miljön inom ett område) som på något sätt gynnar människan, exempelvis ekonomiskt eller socialt.
HJÄLPREDA
44 (85)
Ekosystemtjänster bör beaktas i ett tidigt skede i planprocessen. För att nå
ett bra resultat bör dessa frågor hanteras parallellt med att bebyggelse,
vägar och annat planeras. Exempel på ekosystemtjänster som är viktiga att
bevaka i planprocessen är grönskans påverkan på lokalklimatet, grönytors
möjlighet att ta omhand dagvatten, grönskans bullerdämpande effekt,
pollinering, pedagogiska värden, samt rekreativa, estetiska och sociala
värden.
Ekosystemtjänster är ett relativt nytt begrepp och det pågår arbete för att
ta fram modeller för hur staden ska arbeta med detta. Bland annat deltar
staden i EU-projektet C/O City. Exempelvis har dokumentet ”Ekosystemtjänster i stadsplanering – en vägledning” tagits fram. Detta dokument
beskriver en arbetsgång för att identifiera, bedöma och verkställa ekosystemtjänster vid planläggning.
7.10 Grönytefaktor
Enligt Den gröna promenadstaden ska Grönytefaktorn användas i samtliga
exploateringsprojekt för att reglera hur stor andel av marken som ska vara
grön och vilka ekosystemtjänster det gröna ska bidra med.
Grönytefaktorn är ett planeringsverktyg som används för att styra hur stor
andel av tak- och markytor som ska vara gröna eller genomsläppliga och
vilka ekosystemtjänster dessa ytor ska bidra med. Stockholms Grönytefaktor har utvecklats i planeringsarbetet med Norra Djurgårdsstaden och
har använts vid några andra projekt i staden. Som verktyget ser ut idag
måste det anpassas till respektive projekt eftersom det utgår från de lokala
förutsättningarna på platsen. Det pågår arbete i staden för att ta fram generella verktyg för Grönytefaktor för kvartersmark respektive allmän platsmark.
I arbetet med Grönytefaktor är det grundläggande att planeringen av grönytor kommer in tidigt i planeringsprocessen och att dessa frågor hanteras
parallellt med att bebyggelse, vägar och annat planeras.
7.11 Kompensation
Enligt miljöprogrammet ska intrång i kompenserbara naturområden ersättas i första hand lokalt med likvärdig funktion, i andra hand på annan plats
med likvärdig funktion för stadens gröna kvaliteter. Det är viktigt att beakta att alla naturområden inte är kompenserbara, utan måste bevaras i sin
helhet för att dess funktion ska bestå (se 7.7). Det är också viktigt att skilja
på kompensation av sociala och ekologiska värden, så att intrång i sociala
funktioner kompenseras med sociala värden och intrång i ekologiska
funktioner kompenseras med ekologiska värden.
7.12 Påverkan vid exploatering
Exploatering av naturmark kan ge både lokala, kommunala och regionala
effekter. De lokala effekterna kan vara att skyddsvärda arter eller rekreationsytor försvinner från en plats.
Ur ekologisk synpunkt är ett naturområde stabilare ju större det är och ju
mer sammanlänkat det är med andra naturområden. Stabila ekosystem kan
stå emot stress, som exempelvis extremväder och sjukdomsangrepp bättre,
och har större möjlighet att fortleva på sikt.
HJÄLPREDA
45 (85)
Kommunala och regionala effekter uppstår främst när intrång görs i ESBO
(se 7.7) eller i gröna kilarna (se 7.8) så att de ekologiska spridningssambanden eller kärnområdena försvagas. På vissa platser kan det vara möjligt att minska de negativa effekterna av exploateringen genom kompensation, medan det i många fall ger bestående skador. Om samband bryts
kan det ge effekter långt ifrån den plats där exploateringen sker.
Naturmark kan även påverkas indirekt vid exploatering. Exempelvis kan
ekosystem påverkas negativt av förändrade vattenflöden p.g.a. att närliggande exploatering ger ökad eller minskad avrinning till området. Även
förändrade ljusförhållanden kan påverka ett ekosystem negativt. Om exempelvis en grov ek kommer i konstant skugga, så kommer såväl eken
som de flesta av de insekter som lever av eken att ta skada.
7.13 Bedömning av naturvärden och behov
av utredningar
Innan beslut om exploatering av en grönyta tas bör alltid miljöförvaltningen rådfrågas om bedömning av ekologiska värden. Förvaltningen har tillgång till såväl ekologer som ekologiska underlagsmaterial. Förvaltningen
kan bistå med bedömningar av exploateringens påverkansgrad och behov
av utredningar av ekologisk påverkan och kompensationsåtgärder.
Det har tagits fram en svensk standard för hur naturinventeringar ska utföras; ”Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) - Genomförande, naturvärdesbedömning och redovisning” (SS 199000:2014).
Denna standard beaktar dock inte landskapsekologiska samband, vilket är
viktigt att beakta i planeringen. Sådana samband kan bedömas med hjälp
av kartunderlag såsom ESBO och habitatnätverken.
7.14 Användbara underlag
I Stockholm finns ett flertal underlag för att bedöma naturvärden. Vid
ändrad markanvändning bör dessa underlag beaktas.

Den gröna promenadstaden. Godkänd av stadsbyggnadsnämnden,
Stockholms stad 2013-12-12. Har lämnats till kommunfullmäktige
för antagande.

Stockholms miljöprogram 2012-2015

Promenadstaden – Översiktsplan för Stockholm, antagen 2010

I rapporten ”Natur i Stockholm. Stockholms friytor del II.” (1982,
vissa delar reviderade 1992) pekas speciellt värdefulla naturområden/objekt i kommunen ut. En uppföljning av objektens status
gjordes 1998 (Hebert, 1998).

I ArtArken- Stockholms artdataarkiv finns uppgifter om ett stort
urval skyddsvärda arter i Stockholm. Behov av speciell hänsyn/åtgärder för dessa arter skall utredas vid ändrad markanvändning. Materialet finns dels digitalt på GIS samt i form av en skriftlig rapport (Gothnier, Hjorth och Östergård 1999)

kommuntäckande biotopkartering, 2012 Habitatnätverk för groddjur, eklevande arter och barrskogsarter. En kommuntäckande
HJÄLPREDA
46 (85)
landskapsekologisk analys har tagits fram i samarbete mellan staden och KTH under 2006-2007.

I ”Program för Stockholms vattenarbete 2006-2015”, antaget av
KF 2006, behandlas natur- och, rekreationsvärden och biologiska
aspekter för Stockholms sjöar och vattendrag. I Vattenprogrammet finns övergripande mål samt delmål redovisade dels för staden som helhet, dels för respektive sjö och vattendrag. Programmet innehåller också åtgärdsförslag.

Stockholms ekologiska känslighet redovisas som en rad så kallade
ESKO-områden (ekologiskt särskilt känsliga områden) vilka föranleder olika typer av försiktighetsåtgärder vid planering. Riktlinjer finns både för vissa geografiskt utvalda områden och generellt
för vissa typer av biotoper. Generell bestämmelse om ESKO finns
i Miljöbalken 3 kap, 3 §.

I Stockholms grönkarta (biotop- och sociotopplaneringsunderlag
till översiktsplanen), redovisas översiktlig bedömning av olika biotopers/sociotopers värde/funktion. Här finns rekommendationer
för planering av utemiljö i tätt bebyggda områden där det finns
begränsade eller inga rekreationsvärden.

Stockholms parkprogram 2005-2009 (Gatu- och fastighetskontoret 2004) – ger råd och riktlinjer för utveckling och skötsel av
Stockholms parker och natur.

Miljö- och hälsoskyddsutredningen 2012. Faktaunderlag. Miljöförvaltningen i Stockholm.

Gröna kilarna finns beskrivna i flera rapporter som tagits fram av
Stockholms läns landsting, tillväxt, miljö och regionplanering
(www.tmr.sll.se), bl.a. RUFS 2010 – Regional utvecklingsplan för
Stockholmsregionen.

Mål för folkhälsan. Statens folkhälsoinstitut. www.fhi.se

Stockholms unika Ekmiljöer, Exploateringkontorets rapport. Miljöförvaltningen har även ekdatabasen i GISformat.

Inventering av stränder i Stockholms stad, naturvärden och tillgänglighet togs fram av Calluna på uppdrag av miljöförvaltningen
2010.

Lokala parkplaner/grönplaner/skötselplaner/artvisa underlag.
Kontakta ekolog vid markkontoret, stadsbyggnadskontoret, miljöförvaltningen eller stadsdelsförvaltning för områdes- eller artvisa
underlag.

Ekosystemtjänster i stadsplanering – en vägledning. C/O City,
2014.
HJÄLPREDA
47 (85)
8 Vatten
Stockholms vatten är en ovärderlig resurs som måste beaktas i fysisk planering. Det är viktigt att i ett tidigt skede i planeringsprocessen utreda
vattenfrågor som dagvattenhantering, påverkan på grundvatten, sjöar och
vattendrag (ytvatten), samt det förändrade klimatets påverkan och behovet
av anpassning.
8.1 Vattendirektivet
EU:s ramdirektiv för vatten (vattendirektivet) omfattar sjöar och vattendrag, kustvatten och grundvatten i hela Europa. Sveriges kommuner berörs av direktivet eftersom de är ansvariga för mark- och vattenanvändningen enligt plan- och bygglagen, tillsynsmyndighet enligt miljöbalken
samt ansvariga för dricksvattenproduktion och avloppsrening.
Den svenska vattenförvaltningen är organiserad i fem vattenmyndigheter,
där Stockholms län ingår i Norra Östersjöns vattendistrikt. Även om vattendirektivet omfattar alla vatten har Sverige valt en nedre storleksgräns
för kartläggning och statusklassning av ytvattenförekomster. Det innebär
sjöar >1 km2, tillrinningsområden för vattendrag >10 km2 och vattenområden inom en sjömil utanför kustens och skärgårdens yttersta öar.
För varje vattendistrikt finns det en politiskt tillsatt Vattendelegation. Vattendelegationen för Norra Östersjöns vattendistrikt beslutade den 16 december 2009 om förvaltningsplan, miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram för vattenförekomsterna inom vattendistriktet.
För att miljökvalitetsnormerna ska uppnås krävs att myndigheter och
kommuner senast den 22 december 2012 har vidtagit de åtgärder som
beslutats i åtgärdsprogrammet. Beträffande vattenförekomster som fått
tidsundantag till 2021 blir det sannolikt frågan om ett senare årtal när åtgärder ska ha genomförts, men inget är formellt beslutat än.
Tio vattenförekomster berör i dagsläget Stockholms kommun, samtliga
delas med andra kommuner. Av dessa vattenförekomster uppnår idag tre
god ekologisk status (Mälaren/Norrström) och sex uppnår god kemisk
status. Övergödningen är genomgående orsaken till att sju vattenförekomster inte når god ekologisk status eller potential. Fyra vattenförekomster uppnår inte god kemisk status på grund av att halterna av tributyltenn (TBT) överstiger miljökvalitetsnormen.
Grundvattnet i Stockholmsåsen används inte för dricksvattenuttag och
transporten av föroreningar med grundvattnet från åsen till ytvatten bedöms ha liten betydelse för den ekologiska statusen. Därför klassas stadens grundvattenförekomster som ”övrigt grundvatten”.
HJÄLPREDA
48 (85)
Statusklassning och miljökvalitetsnormer
Varje ytvattenförekomsts ekologiska status bedöms i fem klasser: hög,
god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Målet är att alla vattenförekomster ska uppnå en god ekologisk status år 2015. God ekologisk
status har juridisk status som lagstadgad miljökvalitetsnorm. Vattendelegationens beslut innebar att alla ytvattenförekomster som idag inte
uppnår god ekologisk status får en tidsfrist till år 2021, på grund av att
det inte anses realistiskt att uppnå god status redan till 2015.
Kemisk status innebär en bedömning av halter av olika miljöfarliga
ämnen. De ämnen som ingår i klassificeringen är 33 prioriterade ämnen samt åtta andra särskilt förorenande ämnen som EU har gemensamma gränsvärden för. Den kemiska statusen bedöms som god eller
uppnår ej god. När det gäller kvicksilver har vattenmyndigheten gjort
en generell klassning i hela landet och satt alla ytvattenförekomster till
”uppnår ej god status”. Liksom för den ekologiska statusen är målet att
alla vattenförekomster ska uppnå god kemisk status till år 2015, men
för de vattenområden som idag inte uppnår god kemisk status har vattenmyndigheten beslutat om en tidsfrist till år 2021.
Miljökvalitetsnormerna träder i kraft den 22 december år 2021 för de
vattenförekomster som inte uppnår god status eller potential, i övrigt
gäller de från 22 december år 2015.
Stockholms vattenförekomster

Mälaren Görväln

Mälaren Rödstensfjärden

Norrström (vattendrag)

Bällstaån

Drevviken

Magelungen

Tyresån-Forsån

Strömmen (övergångsvatten)

Lilla Värtan

Brunnsviken
8.2 Vägledning för miljökvalitetsnormer
Åtgärdsprogrammet för Norra Östersjöns vattendistrikt innehåller totalt 37
åtgärder varav sju åtgärder specifikt riktar sig mot kommunerna. En av
punkterna i åtgärdsprogrammet är att kommunerna ska utveckla sin planläggning och prövning så att miljökvalitetsnormerna för vatten uppnås och
inte överträds (punkt 36). Stockholms stad, Upplands Väsby kommun och
Länsstyrelsen i Stockholms län har utarbetat en vägledning för tillämpning av miljökvalitetsnormerna för vatten inom den fysiska planeringen i
Stockholmsregionen. Vägledningen syftar till att vara ett redskap för att
miljökvalitetsnormerna ska kunna följas i främst detaljplanering, men
även i översiktsplanering mm. Vattenfrågorna uppmärksammas och ges
HJÄLPREDA
49 (85)
ökad tyngd i den fysiska planeringen. Detta ställer krav på helhetssyn och
goda kunskapsunderlag.
8.3 Stadens vattenprogram
Stockholms stads nuvarande program för vattenvårdsarbete omfattar åren
2006 till 2015. Vattenprogrammet innehåller mål och åtgärder för hur
Stockholms vattenområden ska få bättre vattenkvalitet och utvecklas ur
rekreationssynpunkt. Vattenprogrammet omfattar stadens sjöar och vattendrag, östra Mälaren och Saltsjön m.fl. Programmet inkluderar även
grundvatten, men inte dricksvattenfrågor.
8.4 Dagvattenstrategi
Dagvatten är regn-, spol- och smältvatten som rinner på hårdgjorda ytor,
eller på genomsläpplig mark och sedan via diken eller ledningar till recipienter (sjöar, vattendrag och hav eller reningsverk).
I stadens dagvattenstrategi beskrivs dagvatten- och recipientklassificering,
källor till dagvattenföroreningar samt markanvändning och reningskrav
för dagvattnet. Detta utgör bedömningsgrunder för frågan om dagvatten i
planeringen.
Stadens dagvattenstrategi innebär att dagvattensystemet ska leda bort nederbörden i staden på ett säkert, miljöanpassat och kostnadseffektivt sätt
så att invånarnas säkerhet, hälsa och ekonomiska intressen inte hotas.
Dagvattnet får heller inte bidra till en försämrad miljö. Detta betyder att
åtgärder i första hand ska sättas in mot föroreningarnas källor så långt det
är tekniskt, ekonomiskt och juridiskt möjligt.
Vidare ska dagvattnet i bebyggelse hanteras så att stadens mark och sjöar
tillförs så mycket vatten som möjligt utan att belastningen av föroreningar
blir kritisk. Ett förorenat dagvatten som inte kan tas emot av en viss recipient bör renas lokalt eller föras till mindre känsliga recipienter eller till
avloppsreningsverken.
Stadsbyggnadsnämnden ska i samråd med Stockholm Vatten AB och
Miljö- och hälsoskyddsnämnden med flera, se till att dagvattenfrågorna
beaktas i planeringen. Stadens dagvattenstrategi och stadens vattenprogram behandlas i Promenadstaden – Stockholms översiktsplan.
I detaljplaneringen kan en miljökonsekvensbeskrivning tydliggöra förutsättningarna och konsekvenserna för lokalt omhändertagande av dag- och
dräneringsvatten och utveckla alternativa möjligheter att lösa dagvattenfrågorna lokalt inom området.
Svenskt Vatten, som är en branschorganisation för vattentjänstföretagen i
Sverige, har tagit fram råd vid planering och utformning för en hållbar
dag- och dränvattenhantering. Se ”Hållbar dag- och dränvattenhantering,
Publikation P105” Stockholm augusti 2011.
8.5 Dagvattnets påverkan av koppar
Den frivilliga riskbedömning av koppars miljöpåverkan som kopparindustrin genomfört inom EUs program för riskbedömning av existerande
ämnen (som nu ersatts av REACH), har haft som syfte att utreda om
kopparutsläppen i Europa är ett storskaligt problem för medlemsländerna,
HJÄLPREDA
50 (85)
vilket man kommit fram till att det inte är för huvuddelen av Europas ytvatten. De av industrin föreslagna PNEC-värdena (Predicted No Effect
Concentration) ligger på en rimlig nivå enligt staden. Enligt den miljöövervakning som Stockholms stad bedriver ligger i flera fall kopparhalterna
i både vatten och sediment nära eller över föreslagna värden för PNEC,
vilket indikerar att det finns risk för effekter på det akvatiska livet i stadens vattenområden. PNEC är den halt under vilken skadlig effekt på
vattenmiljön inte förväntas förekomma. Staden ska därför fortsätta med en
restriktiv hållning till användning av koppar som byggmaterial där det
finns risk för avrinning till vatten, samt att ställa krav på behandling av de
mest förorenade dagvattnen när de leds till känsliga recipienter.
En revidering av Stockholms dagvattenstrategi pågår för närvarande.
HJÄLPREDA
51 (85)
Bedömningsgrunder för dagvatten
Planrelaterade
Dagvattenstrategi för Stockholm:
Dagvattnet ska inte försämra miljön

I första hand ska åtgärder därför sättas in mot föroreningarnas
källor, så långt det är tekniskt, ekonomiskt och juridiskt möjligt.

I andra hand ska dagvattnet i bebyggd miljö hanteras eller separeras så att mark och sjöar kan tillföras så mycket vatten
som möjligt, utan att belastningen av föroreningar når kritiska
nivåer. En recipients behov av nytt vatten och dess känslighet
för föroreningar ska vägas mot varandra.

I tredje hand ska förorenat dagvatten, som inte kan tas emot av
en viss recipient, renas lokalt eller ledas till mindre känsliga
recipienter eller till avloppsreningsverken. Samtidigt finns
krav på att minska föroreningarna i reningsverkens slam, så att
inte föroreningarna sprids på åkermarken.
Övriga:

Miljöprogrammets mål 2.2 om att utsläppen av miljö- och hälsofarliga ämnen från byggnader och anläggningar ska minska
innebär att:

Vid nybyggnad ska PVC-material och tappvattenledningar av
koppar undvikas där fullvärdiga alternativ finns. När det gäller
tak- och fasadplåt ska koppar och zink samt dess legeringar
undvikas, alternativt ska avrinningen från taket renas.

I de fall hälso- och/eller miljöfarliga ämnen redan är inbyggda
eller inte kan undvikas ska utsläppen av dem från byggnader
och anläggningar till miljön minska. Det innebär att material
byts ut där det är miljömässigt motiverat och praktiskt, ekonomiskt och kulturhistoriskt möjligt, eller att åtgärder sätts in
för att minska utsläpp från byggnaden till miljön, till exempel
att byggnaden förses med separat dagvattenreningssystem.

Miljöprogrammet anger att staden ska verka för en hållbar användning av mark och vatten och att därför vattenkvaliteten i
sjöar och vattendrag ska förbättras (delmål 4.6).
HJÄLPREDA
52 (85)
8.6 Dricksvatten
Dricksvattenförsörjningen från Mälaren är en viktig förutsättning för regionens fortsatta tillväxt. För att förbättra skyddet av dricksvattenförsörjningen har Östra Mälarens vattenskyddsområde inrättats med stöd av
miljöbalken, vilket förbättrar möjligheterna till reglering och tillsyn av
verksamheter som riskerar att förorena vattentäkterna. Skyddsföreskrifterna gäller områdena kring Norsborgs, Görvälns, Lovöns och Skytteholms
vattenverk. Tillsammans försörjer de 1,7 miljoner länsinvånare med
dricksvatten. Inom vattenskyddsområdet finns cirka 40 000 fastigheter
fördelade på sju kommuner. Föreskrifterna reglerar bland annat hantering
av spillvatten, dagvatten samt mark- och anläggningsarbeten.
8.7 Grundvatten
När marken utnyttjas för bebyggelse ändras den naturliga vattenbalansen.
Grundvatten är en värdefull naturresurs. Källor och våtmarker, där grundvattnet kommer i dagen, har betydelse för växt- och djurliv. Sjöar, vattendrag och våtmarker tillförs stora mängder grundvatten från omgivande
avrinningsområden. Grundvattnets kvalitet och mängd påverkar således
också förhållandena i ytvatten. Förändringar av grundvattennivåer kan
också innebära sättningar i marken och därmed påverkan på byggnader
och infrastruktur.
Grundvattnet utsätts både för direkt och indirekt påverkan. Det används
till exempel som recipient för avloppsvatten som behandlas i infiltrationsanläggningar. Grundvattnet påverkas av lakvatten från avfallsupplag, näringsämnen från jordbruk och av de föroreningar som kommer med luft
och nederbörd.
Under alla de år som Stockholm funnits som stad har marken blivit kraftigt förorenad av industrier, olyckor, avfallsupplag, trafik med mera. Markens föroreningar sprids med grundvatten och generellt kan sägas att
grundvattenföroreningen i Stockholm är betydande. Grundvattnet i Stockholm kan inte förväntas uppfylla dricksvattenkvalitet med undantag för
vissa ytterområden i förorterna.
Påverkan på grundvattennivåer kan innebära anmälan eller vara tillståndspliktig enligt miljöbalken. Kontakta Länsstyrelsen.
Bedömningsgrunder för grundvatten
Planrelaterade
Vattenprogram för Stockholm:

Hänsyn ska tas till ev. ändring i tillrinningsområdets storlek,
form och balans mellan ytavrinning och infiltration.

Om risk föreligger att ytvattenområden förorenas får inte
grundvattnets kvalitet försämras utan bör förbättras.

Åtgärder ska vidtas för att bibehålla grundvattenytans nivå, där
den har betydande inverkan på växt - och djurliv och/eller
grundläggning av byggnader, gator och vägar.
HJÄLPREDA
53 (85)
8.8 Sjöar och vattendrag
Den övergripande målsättningen för vattenvårdsarbetet är att förhållandena i Stockholms sjöar och vattendrag ska vara sådana att naturligt förekommande växt- och djurarter kan existera utan att allvarligt störas av
mänsklig påverkan.
Målsättningar, miljöstatus och relevanta åtgärder beträffande var och en
av Stockholms sjöar och vattendrag med tillrinningsområden finns på ett
överskådligt sätt katalogiserade i "Vattenprogram för Stockholm - sjöar
och vattendrag".
Markanvändningen inom tillrinningsområdet har betydelse för vattenkvaliteten i sjöar och vattendrag. I en beskrivning av miljökonsekvenser bör
det redovisas vilket vattenområde som berörs av förslaget till förändrad
markanvändning samt vilka åtgärder förslaget föranleder.
Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag
Planrelaterade
Vattenprogram för Stockholm:

Vid markanvisning ska den tidiga miljöbedömningen belysa
markföroreningar, vattenkvalitet och dagvattenrecipient som
underlag för kommande plangenomförande.

Vid detaljplan och bygglov ska platsspecifika krav på dagvattenhantering för aktuell recipient skrivas in som förutsättning
för plangenomförandet.
Övriga

Bedömning av översvämningsrisk utifrån ett förändrat klimat.

Risk för påverkan på vattenskyddsområde.

Berörs recipienten av vattendirektivet?
HJÄLPREDA
54 (85)
8.9 Användbara underlag

Stockholms Vattenprogram
www.stockholm.se/KlimatMiljo/Vatten/Vattenprogrammet/

Vatten informationssystem Sverige, databas för Sveriges sjöar och
vattendrag, Länsstyrelserna, vattenmyndigheterna,
http://www.viss.lansstyrelsen.se/

Miljökvalitetsnormer för vatten – En vägledning för fysisk planering i Stockholms län, Maj 2011, Stockholms stad, Upplands
Väsby kommun och Länsstyrelsen i Stockholms län. Se länsstyrelsens hemsida.

Östra Mälarens vattenskyddsområde. Se Länsstyrelsen i Stockholms län.

Dagvattenstrategi för Stockholms Stad, 2002.
www.stockholmvatten.se

Mångfunktionella ytor – klimatanpassning av befintlig bebyggd
miljö i städer och tätorter genom grönstruktur, Boverket mars
2010.

Anpassning till ett förändrat klimat
www.stockholm.se/klimatanpassning

Hållbar dag- och dränvattenhantering – Råd vid planering och utformning, Svenskt Vatten publikation P105, Augusti 2011.

www.stockholm.se/Vattenprogrammet/EUs-Vattendirektiv

SMHI, klimatdata
HJÄLPREDA
55 (85)
9 Markföroreningar
9.1 Ändrad markanvändning
Inför ny användning av mark som kan ha blivit förorenad bör den undersökas och om föroreningar påträffas bör en riskbedömning utföras. Marksanering eller andra åtgärder kan behövas.
Markföroreningar av betydelse i detta sammanhang är sådana som utgör
en risk för hälsa och miljö. Om en markägare finner att hans mark är förorenad är han skyldig att underrätta miljöförvaltningen om detta. Ändrad
markanvändning kan medges i en ny detaljplan trots att det finns föroreningar i marken. Detta kan dock endast ske med förbehåll att bygglov inte
ska ges förrän markföroreningen avhjälpts.
9.2 Miljöfarlig verksamhet
Arbeten i förorenad mark utgör "miljöfarlig verksamhet" i miljöbalkens
mening. Vid byggverksamhet finns risk för spridning av markföroreningar
till grundvatten och omkringliggande mark och vattenområden. Vissa
föroreningar kan spridas via damning. Om sanering av förorenad mark är
aktuellt ska verksamhetsutövaren i god tid (minst sex veckor innan saneringen påbörjas) anmäla till miljöförvaltningen vilka åtgärder som planeras och hur dessa skall utföras på godtagbart sätt ur hälso- och miljösynpunkt. För att underlätta planerings- och efterbehandlingsaktiviteter är det
viktigt att dessa frågor behandlas så tidigt som möjligt i planprocessen.
9.3 Riskbedömning
Som utgångspunkt för bedömning av föroreningars hälso- och miljörisk
bör Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark användas.
Generella riktvärden från Naturvårdsverket saknas i vissa fall och då kan
andra relevanta riktvärden användas, exempelvis riktvärden från Holland
eller Kanada. Ett riktvärde anger den föroreningsnivå som bör underskridas för att undvika risk för oönskade effekter. Figuren nedan visar vilka
vägar för exponering som skall beaktas när beräkningar görs.
HJÄLPREDA
56 (85)
Riktvärdena är anpassade till två typer av markanvändning såsom "känslig" eller "mindre känslig". Till känslig markanvändning (KM) räknas
t.ex. bostäder, lekplatser och odlingsmark. Mindre känslig markanvändning (MKM) avser t.ex. mark för kontor, industri och vägar.
9.4 Platsspecifika värden
Naturvårdsverkets generella riktvärden är i princip allmängiltiga och tar
hänsyn till alla exponeringsvägar och marktyper. Om det finns skäl att
anta att vissa exponeringsvägar inte är aktuella på platsen eller att andra
speciella förhållanden råder är det möjligt att göra en fördjupad hälso- och
miljöbedömning. Den kan leda fram till att efterbehandlingen i stället kan
ske utifrån platsspecifika riktvärden. Beräkningsmodeller för sådana bedömningar finns att hämta på Naturvårdsverkets hemsida.
9.5 Tillvägagångssätt vid handläggning av
markmiljöutredningar
Kravet på detaljeringsgrad i samband med markmiljöutredningar beror på
vilken form av riskbedömning som ska göras, d.v.s. vilka frågor som utredningen syftar till att svara på. Bedömning av risker med förorenade
områden går ut på att identifiera och kvantifiera riskerna för människa och
miljö. Naturvårdsverket har valt att identifiera tre nivåer; riskklassning,
förenklad riskbedömning och fördjupad riskbedömning. En bedömning
av vilka riskfaktorer som är relevanta ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt
styrs i hög grad av vilken markanvändning som är aktuell på kort och lång
sikt. Särskilt viktigt att beakta är risken för spridning av markföroreningar.
Denna risk är störst om föroreningen har sådana egenskaper att den är
rörlig i marklager, porluft eller grundvatten.
Det är viktigt att mark- och grundvattenundersökningar planeras utifrån
ett tydligt syfte och för att besvara de viktigaste frågorna som ställts. I
många fall är det fördelaktigt om undersökningen kan planeras så att
framtida kompletteringar och uppföljningar kan göras på ett likartat sätt.
Detta kan även vara till stor hjälp för kontroller inför, under och efter ett
saneringsarbete. Bedömningen bör sammanställas på en tydlig karta eller
situationsplan.
9.6 Saneringsmetoder
Sanering kan ske genom att förorenad mark avlägsnas från platsen till
godkänd behandlingsanläggning eller behandlas på platsen. Behandling på
platsen kan ske då marken ligger kvar (in Situ) eller då den är uppgrävd
(ex Situ). Det primära målet är att ta bort föroreningen eller om möjligt
bryta ned den. Om detta inte är möjligt kan föroreningarna oskadliggöras
genom olika åtgärder som inkapsling eller kemisk bindning. I vissa fall
kan det vara lämpligt att påverka nederbördens rörelse i marken genom
hårdgörning av markytan eller att markvattnet leds förbi det förorenade
området via avskärande dräneringsdiken eller liknande. Vald behandlingsmetod beror på föroreningstyp, naturgivna förutsättningar, planerad
markanvändning, kostnad och tillgänglig teknik.
HJÄLPREDA
57 (85)
9.7 Åtgärdsmål
Kravnivån på saneringen avgörs med utgångspunkt från miljöbalkens
avvägningsprinciper om vad som är hälso- och miljömässigt motiverat
och vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt att genomföra på platsen.
I de fall markföroreningarna inte kan åtgärdas bör markanvändningen
begränsas, på så sätt att risken för direkt kontakt med föroreningarna hålls
låg. I sådana fall kan den fortsatta markanvändningen komma att inskränkas till exempel för bostadsändamål. I vissa fall kan byggnadstekniska
åtgärder bli aktuella, t.ex. att man bygger radonsäkert.
Sex veckor innan saneringen påbörjas ska det till miljöförvaltningen
skickas en handlingsplan för hur saneringen ska genomföras och kontrolleras.
9.8 Användbara underlag
Urval av litteratur direkt användbar i planarbetet. Utöver dessa finns ett
flertal vägledningar och handböcker med olika syften, till exempel för
undersöknings- och åtgärdsteknik.

På Naturvårdsverkets hemsida finns ett flertal vägledningar och
handböcker om markföroreningar www.naturvardsverket.se

Branschnätverket Renare Mark www.renaremark.se

Sveriges Geotekniska Förening www.sgf.net

SPI Miljösaneringsfond AB: www.spimfab.se

Metodik för inventering av Förorenade områden, bedömningsgrunder för miljökvalitet. Naturvårdsverket rapport 4918. 2002.

Riktvärden för förorenad mark, Naturvårdsverket, rapport 5976.

Gröna boken, en sammanställning av misstänkta riskområden,
www.stockholm.se

Länsstyrelsens kartläggning av misstänkt förorenade områden,
www.lansstyrelsen.se

Förorenade områden och fysisk planering, Naturvårdsverkets rapport 5608.
HJÄLPREDA
58 (85)
10 Byggtiden
10.1 Egenkontroll och information
Bygg- och rivningsarbeten innebär många gånger
störningar för människor och miljön. Under byggskedet upplever de närboende ofta störningar, främst i
form av buller, vibrationer och damning. Transporter
till och från byggarbetsplatsen kan innebära störningar
för omgivningen. Byggprocessen medför även utsläpp
till luft, påverkan på vegetation och kan ge upphov till
förorenat dag- och spillvatten. Dessutom uppkommer
stora mängder avfall. Vid ett resurseffektivt och miljöanpassat byggande måste samtliga dessa faktorer
beaktas tidigt i byggprocessen.
Byggherren ska ha rutiner för att informera anställda
och underentreprenörer om vad som gäller för byggverksamheten beträffande tidsbegränsningar för arbetet, men även lokalisering av olika verksamheter som
lossning och krossning. Rutinerna ska även omfatta
hur eventuella klagomål ska hanteras samt hur information till närboende och andra berörda ska förmedlas. Miljöbalken gäller vid arbeten som kan medföra störningar till omgivningen. Verksamhetsutövare
är enligt 2 kapitlet Miljöbalken skyldiga att skaffa sig den kunskap som
behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att skydda
människors hälsa och miljön mot olägenhet eller skada.
10.2 Buller
Buller från byggarbetsplatser p.g.a. arbetsprocesser (sprängning, spontning och borrning), maskiner och transporter till och från arbets- och etableringsområdena upplevs ofta som mycket störande. Byggen är dock
relativt tidsbegränsade och ett visst mått av buller får accepteras. Bullerskärmar kan i vissa fall användas för att minska störningarna. Begränsningar i tiden för byggverksamheten kan också bli aktuellt i vissa lägen.
Byggbuller regleras i Naturvårdsverkets allmänna råd om buller från
byggplatser (NFS 2004:15).
För att undvika byggbullerproblem bör dessa beaktas redan i planeringsskedet av ett byggprojekt. Det är mycket viktigt att informera berörda
boende om den störande verksamheten och vilka tider byggande kommer
att ske. Information kan ske genom annonsering, meddelanden på anslagstavlor i området och informationsblad som delas ut i brevlådorna.
Byggföretagen har även ansvar för att ställa krav på underentreprenörer.
Det kan gå att minska störningarna från arbetsmaskiner och arbetsredskap
genom val av byggmetoder, maskiner, lokala avskärmningar, tidsbegränsning av viss verksamhet och förstärkning av byggnadernas fasadisolering.
HJÄLPREDA
59 (85)
Riktvärden för byggbuller:
Helgfri mån-fred
Område
Bostäder
Utomhus (vid
fasad)
Inomhus
(bostadsrum
Vårdlokaler
Utomhus (vid
fasad)
Inomhus
Skolor o dyl
Utomhus (vid
fasad)
Inomhus
Kontor o dyl
Utomhus (vid
fasad)
Inomhus
Lör, sön, helgdagar
Dag
Kväll
07-19
19-22
Leq
Leq
Dag
07-19
Leq
Kväll
19-22
Leq
60 dBA
50 dBA
50 dBA
45 dBA
35 dBA
60 dBA
45 dBA
Samtliga dagar
Natt
22-07
Leq
Lmax
45 dBA
45 dBA
70 dBA
35 dBA
30 dBA
30 dBA
45 dBA
50 dBA
50 dBA
45 dBA
45 dBA
-
35 dBA
35 dBA
30 dBA
30 dBA
45 dBA
60 dBA
40 dBA
70 dBA
45 dBA
I de fall verksamhet pågår endast del av period bör den ekvivalenta
ljudnivån beräknas för den tid under vilken verksamheten pågår – t.ex.
under en sekvens för byggaktiviteter med intermittent buller (pålning,
spontning, borrning etcetera). För verksamhet med begränsad varaktighet, högst två månader, t.ex. spontning och pålning, bör 5 dBA
högre värden kunna tillåtas. Vid enstaka kortvariga händelser, högst 5
min per timme, bör upp till 10 dBA högre nivåer kunna accepteras.
Detta bör dock inte gälla kvälls- och nattetid. I de fall verksamheten är
av begränsad art och även innehåller kortvariga händelser bör höjningen av riktvärdet få uppgå till sammanlagt högst 10 dBA.
Riktvärdena är en utgångspunkt och vägledning för den bedömning
som görs i varje enskilt fall. Särskilda skäl kan medföra att avsteg kan
behöva göras såväl uppåt som nedåt från de angivna riktvärdena (NFS
2004:15)
Arbeten som orsakar störande buller t.ex. stenkrossning, pålning, och
nitning får inte, utan polismyndighetens tillstånd, äga rum mellan kl
22.00 och kl 7.00. (Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Stockholm, 2008:6).
10.3 Avfallshantering
Byggavfall utgörs dels av rivningsavfall från totalrivningar och ombyggnader, dels av spill och förpackningar som genereras under byggskedet.
En stor del av detta material kan återanvändas eller återvinnas.
En del av avfallet kan klassas som farligt avfall på grund av innehåll av
farliga och miljöskadliga ämnen. Tidigare verksamheter som funnits i
byggnaden eller på tomten kan också ha gett upphov till farligt och mil-
HJÄLPREDA
60 (85)
jöskadligt avfall. Vad som betraktas som farligt avfall och hur detta ska
hanteras framgår av bilaga till avfallsförordningen (2011:927). Farligt
avfall ska lämnas till godkänd transportör för borttransport. Mindre mängder kan transporteras i egen regi efter anmälan till Länsstyrelsen i Stockholm.
10.4 Påverkan på mark, vegetation, yt- och
grundvatten
Under byggtiden föreligger risk för förorening av mark, yt- och grundvatten och påverkan på vegetation genom uppställning av arbetsfordon, lokala bränsleupplag kemikaliehantering med mera. Dessutom föreligger
risk för grumling av närliggande vattendrag orsakad av markarbeten. Behov av skyddsåtgärder bör därför beaktas. Etableringsytor bör inte heller
få försämra framkomligheten för gång- och cykeltrafik.
Av särskild vikt är att skydda träd som ska sparas. I trafikkontorets tekniska handbok och trädplan för Stockholm finns anvisningar för trädskydd
i samband med byggnadsarbete. Även Länsstyrelserna har tagit fram ett
informationsblad, ”skydda träden vid arbeten”, med liknande information.
Inplankning av trädstam är inte tillräckligt utan även trädets rotsystem ska
skyddas. En skyddszon på tio meter radie från trädstammen bör avsättas
för att säkerställa att trädet klarar sig. Alternativt kan man utföra en individuell undersökning av varje enskilt träd med en dokumenterad provgrävning för att påvisa om det är möjligt att gå närmare.
10.5 Användbara underlag

Naturvårdsverkets allmänna råd om buller från byggplatser (till 2
kap och 26 kap 19 § miljöbalken), NSF 2004:15

Dagvattenstrategi för Stockholm 2002

PBL (2010:900) 10 kap, Genomförande av bygg-, rivnings-, och
markåtgärder

Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Stockholm, KFS
2011:167

Miljökrav vid byggverksamhet – en vägledning, juni 2007. PDFrapport går att ladda ner från stadens hemsida
www.stockholm.se/Byggbroschyrer

Trädplan för Stockholm, policy del I och II, Trafikkontoret.

Länsstyrelserna, Skydda träden vid arbeten
HJÄLPREDA
61 (85)
11 Buller och vibrationer
11.1 Buller och hälsa
Buller definieras som oönskat ljud och
räknas idag som ett av våra större hälsoproblem. Buller kan orsaka hälsoeffekter i
form av t.ex. försämrad hörsel, öronsusningar, huvudvärk, förhöjt blodtryck, orsaka sömnstörningar, trötthet, stress och
försämrad inlärning, vissa studier pekar
även på ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom. Enligt Stockholms miljö- och hälsoutredning är buller den miljöstörning som
drabbar flest personer i Stockholms stad.
Till stöd för bedömning när trafikbuller är
en olägenhet för människor finns riktvärden, forskning och rättsfall. Det finns olika
bullerkällor med olika riktvärden som behöver hanteras på olika sätt i
planeringen. Trafikbuller, externt industribuller och flygbuller är vanligast
förekommande i planeringen. Med trafikbuller avses buller från både spåroch vägtrafik. Begreppet externt industribuller täcker in en allt från hamnrelaterad verksamhet till fläktbuller, idrottsverksamhet, restauranger m.m.
Flygbuller, buller från motorbanor och skjutfält har egna riktvärden. Hur
de olika bullerkällorna ska hanteras i planeringen diskuteras i detta kapitel.
Buller mäts i decibel (dB) vilket är ett logaritmiskt mått. Det innebär att
buller från två lika starka bullerkällor ökar ljudnivån med 3 dB. T.ex.
30+30=33. Trafikbuller och externt industribuller mäts oftast med dB(A)
som är A-vägd ljudtrycksnivå. A-vägningen är uppbyggd för att efterlikna
örats uppfattning av olika frekvenser. Ljudmätningar mäts ekvivalent och
maximal ljudnivå.

Ekvivalent ljudnivå avser en medelljudnivå under en given tidsperiod, för trafikbuller oftast ett dygn.

Maximal ljudnivå avser den högsta ljudnivån under en viss period, eller för en serie fordonspassager.

3 dB(A) kan förnimmas som en knapp hörbar förändring.

Ljudvågor sprids i luften och väder och vind har stor betydelse. På
avstånd över 100 m kan ljudnivån variera tiotals dB eller mer.
11.2 Samordnad prövning av buller enligt miljöbalken och PBL
Från och med den 2 januari 2015 gäller nya regler i PBL och MB.
I plan-och bygglagen införs nya krav på att förebygga att det uppstår problem med buller som kan påverka människors hälsa vid utformningen och
placeringen av bostäder. Det ställs också nya krav på redovisning av bullervärden vid planläggning och prövning av bygglov.
HJÄLPREDA
62 (85)
Reglerna i Miljöbalken ändras så att den myndighet som kontrollerar buller från omgivningen vid bostäder inte ska få besluta om förbud eller förelägganden, om beräknade bullervärden överensstämmer med de bullervärden som har angetts i planbeskrivningen till en detaljplan. Undantag får
endast göras om det med hänsyn till boendes hälsa finns synnerliga skäl
till att besluta om förbud eller förelägganden.
De nya reglerna gäller för de detaljplaner som påbörjas efter den 2 januari
2015.
11.3 Förslag till Förordning om riktvärden för
trafikbuller
Förslaget till nya riktvärden är ännu inte beslutat. Hjälpredan kommer att
revideras när de nya riktvärdena är beslutade tills vidare gäller riktvärden
enligt 11.4 nedan.
11.4 Trafikbuller
Med trafikbuller avses buller från både spår- och vägtrafik. Vid planläggning av bostäder, skolor och förskolor intill vägar och järnvägar måste trafikbuller beaktas. Ljudnivån beror bland annat på avståndet till vägen eller
järnvägen, mängden fordon, andelen tung trafik, hastighet, topografi och
vägbeläggning.
En översiktlig bedömning av nuvarande ljudnivå på en plats kan studeras
på Stockholms bullerkartor som finns på www.stockholm.se. Om ljudnivån ligger i närheten av eller överskrider det nationella riktvärdet 55
dB(A) vid fasad för planerade bostäder, eller vid fasad eller på gård till
skolor eller förskolor behöver trafikbuller beaktas i planeringen.
Det finns nationella riktvärden för nybyggnation av bostadsbebyggelse
intill trafikinfrastruktur. De nationella riktvärdena är dock svåra att uppnå
på många platser som är lämpliga för bostäder ur många andra aspekter.
Stockholm har därför arbetat fram en modell med avstegsfall från de nationella riktvärdena. Avstegen ställer höga krav på placering och utformning av byggnader och lägenheter. Skäl för avsteg ska tydligt motiveras
och konsekvenserna beskrivas för att möjliggöra en bedömning av den
samlade ljudmiljön för planerad bebyggelse.
HJÄLPREDA
63 (85)
Bedömningsgrunder för spår- och vägtrafikbuller
Riktvärden för trafikbuller som normalt inte bör överskridas vid nybyggnation av bostadsbebyggelse eller vid nybyggnation eller väsentlig ombyggnad av trafikinfrastruktur:

30 dBA ekvivalentnivå inomhus

45 dBA maximalnivå inomhus nattetid

55 dBA ekvivalentnivå utomhus (vid fasad)

70 dBA maximalnivå vid uteplats i anslutning till bostad

Vid åtgärd i järnväg eller annan spåranläggning avser riktvärdet för buller utomhus 55 dBA ekvivalentnivå vid uteplats och
60 dBA ekvivalentnivå i bostadsområdet i övrigt.
Stockholms avstegsfall från nationella riktvärden
För att skapa möjlighet att kunna bygga intill befintlig infrastruktur i
form av väg och spår med god kollektivtrafik kan det vara motiverat
att bygga i bullerutsatta lägen. I Trafikbuller och planering
1presenteras avstegsmodell från riksdagens riktvärden enligt nedan.
Avstegsfall A: Från riktvärden görs avsteg för att innehålla max 70
dBA samt 55 dBA ekvivalent ljudnivå utomhus. Samtliga lägenheter
har dock tillgång till tyst sida för minst hälften av boningsrummen
med betydligt lägre nivåer än 55 dBA. Tyst uteplats kan anordnas i
anslutning till bostaden.
Avstegsfall B: Från riktvärden görs även avsteg för att nå ned mot 40
dBA ekvivalent nivå på den tysta sidan. Samtliga lägenheter har dock
tillgång till tyst sida om högst 55 dBA i minst hälften av boningsrummen.
Planering i bullerutsatta lägen
En förutsättning för att bygga bostäder med god ljudstandard även i bullerutsatta lägen är att hänsyn till bullret tas i ett tidigt skede och finnas
med under hela planeringsprocessen. Planering av bostäder i bullerutsatta
lägen bör ske enligt följande steg:
1. Motivera bostäder på den aktuella platsen
2. Överväg möjliga övergripande åtgärder för att sänka trafikbullernivåerna
3. Utred andra åtgärder för att innehålla Riksdagens riktvärde
4. Välj byggnadstyp med hänsyn till trafikbullret
5. Anpassa byggnaderna till trafikbullret
6. Planera lägenheterna utgående från trafikbullret
7. Använd i mindre omfattning lokala bullerskyddsåtgärder för att
sänka trafikbullret utomhus
8. Överväg i begränsad omfattning speciallösningar
HJÄLPREDA
64 (85)
Motivera bostäder på den aktuella platsen
Det första steget är att göra en platsbedömning för att avgöra om det är
motiverat att bygga bostäder på platsen. Avsteg från riktvärden ska inte
ske slentrianmässigt. Skäl för avsteg ska tydligt motiveras. T.ex. att tidigare exploaterad mark tas i anspråk istället för grönyta, närhet till kollektivtrafik och dess kvalitet, närhet till annan service.
Överväg möjliga övergripande åtgärder för att sänka trafikbullernivåerna
Identifiera samtliga bullerkällor, vägar som innebär påverkan, spårtrafik,
flygtrafik, industriverksamhet eller andra bullerkällor. Utred om det är
möjligt att vidta övergripande åtgärder som kan sänka bullernivåerna, t.ex.
omdirigering av trafiken för att minska trafikmängden, förbud mot tung
trafik, sänkt hastighet eller lågbullrande beläggning.

En fördubbling/halvering av trafiken ökar/minskar ekvivalentnivån med 3 dB. Förbud mot tung trafik kan sänka ekvivalentnivån
med 2 – 3 dB. Den maximala ljudnivån sänks med upp till 10 dB
beroende på hastighet och körsätt.

Om hastigheten sänks från 70 till 50 km/t minskar ekvivalentnivån med ca 4 dB.

Om avståndet från vägen till bebyggelsen ökar från 50 till 100 m
minskar ekvivalentnivån med 3 – 9 dB beroende på mark och topografi.

Vid fem procent stigning av vägen (brant backe) ökar ekvivalentnivån med 3 dB.

Skillnaden mellan bullrig och tyst vägbeläggning kan vara upp till
10 dB.
Utred andra åtgärder för att innehålla Riksdagens riktvärde
Andra åtgärder som kan bidra till att klara riktvärdena kan vara bullervallar eller bullerskärmar.

Skärmar/vallar kan ge upp till 10 dB i dämpning.

En skärm dämpar maximalnivån mer än ekvivalentnivån.

Skärm ger en bättre bullerdämpande effekt än fönsteråtgärder, då
även utomhusmiljön förbättras och möjliggör öppet fönster.

Enbart vegetation som bullerskärm räcker inte för att åstadkomma
bullerdämpning. Men vegetation ger andra positiva effekter bl.a.
att störningsupplevelsen minskar när man inte ser trafiken och
skapar även skönhetsvärden.

En bullerskärm måste göras helt tät. Små springor ger försämringar med
2 – 3 dBA.

Bullerregn uppkommer när ljudet sprider sig på stora avstånd från
en bullerkälla och faller ner likt regn vid bebyggelse. Bullerregnet
blir då lika högt på alla sidor om byggnaden och går inte att
skärma av.
HJÄLPREDA
65 (85)
Välj byggnadstyp med hänsyn till trafikbullret
Val av byggnadstyp i bullerutsatta lägen bör ske tidigt i processen för att
bullerskyddsåtgärder ska kunna anpassas till byggnaden på ett bra sätt och
inte blir ett påhäng. I de mest bullerutsatta lägena är mer eller mindre
slutna kvarter en lösning som kan ge god ljudmiljö trots ett utsatt läge.
Med lamellhus och punkthus är förutsättningarna svårare för att få en god
ljudmiljö.
Positiva faktorer som bör förstärkas:

Tyst gård

Hög fasadisolering
Anpassa byggnaderna till trafikbullret
Med hjälp av byggnadernas utformning kan en tyst utemiljö skapas. Vid
lamellhus bör byggnaden placeras så att en sida skärmar bullret och en
ljuddämpad sida skapas. Punkthus är den svåraste typen av byggnad för
att få en god ljudmiljö i bullerutsatta lägen. Om bullerkällan endast kommer från ett håll kan specialutformade punkthus eller skärmande balkonger vara en lösning. Byggnadens fasadisolering bör anpassas efter
omgivningen. Med en tyst inomhusmiljö kan risken för störning minska. I
bullerutsatta miljöer minskar störningsupplevelsen markant i bostäder
med ljudisolering motsvarande ljudklass B jämfört med ljudklass C.
Positiva faktorer som bör förstärkas:

Många boningsrum mot tyst sida
 Lågt buller inomhus
Planera lägenheterna utgående från trafikbullret
Lägenheternas utformning och planlösning bör utgå från bullret och så
många boningsrum som möjligt bör placeras mot tyst sida. Hörnlägenheterna är ofta de svåraste att få till med fönster åt den ljuddämpade sidan.
Faktorer som bör undvikas:

Enkelsidiga lägenheter på trafiksidan.
 Riktvärdesöverskridanden inomhus
Lokala bullerskyddsåtgärder för att sänka trafikbullret utomhus
Om det trots anpassning och utformning av byggnader och lägenheterna
inte är möjligt att fullt ut klara trafikbullerriktvärdet utomhus kan lokala
lösningar tillämpas för en begränsad del av beståndet. Burspråk och lokala
bullerskärmar på balkonger är exempel på sådana lösningar.
Speciallösningar
För enstaka lägenheter (upp till 5%) kan speciallösningar som specialfönster eller 75-95% inglasad balkong vara en sista utväg.
11.5 Trafikbuller och planering I-IV
Miljöförvaltningen har tillsammans med Länsstyrelsen och akustikkonsulter tagit fram en rapportserie (Trafikbuller och planering I-IV) där enkätstudier, olika förhållningssätt och lösningar för trafikbuller avhandlas. Det
var i detta arbete som avstegsmodellen eller s.k. Stockholmsmodellen togs
fram.
HJÄLPREDA
66 (85)
I Trafikbuller och planering II presenterades ett förslag till poängberäkning som ett hjälpmedel vid planering i bullerutsatta lägen, metoden modifierades till den tredje rapporten och beskrivs även i den senaste upplagan. Mer information om ljudkvalitetsindex och trafikbuller i planeringen
finns att läsa i rapporterna på stadens hemsida www.stockholm.se.
I den senaste rapporten Trafikbuller och Planering IV, har en omfattande
enkätundersökningar med ca. 3300 hushåll utförts. Syftet med studien var
att förbättra kunskapen om hur boende som utsätts för höga trafikbullernivåer upplever bullerstörningen. I rapporten konstateras det att det går att
bygga bostäder med mycket god ljudstandard även i bullerutsatta områden. I rapporten framgår att störningen inte är kopplad till en enskild faktor utan en kombination av faktorer. Vissa faktorer ökar störningen medan
andra minskar störningen. Faktorer som ökar störningen är höga bullernivåer inomhus, exponering från flera bullerkällor samt buller på balkong
eller uteplats. Faktorer som minskar störningen är tyst inomhusmiljö,
många boningsrum mot bullerdämpad sida och bullerdämpad gård och
gårdssida.


Faktorer som ökar störningen är
o
Höga bullernivåer inomhus
o
Exponering för fler bullerkällor
o
Buller på balkong/uteplats
o
Bullrigt grannskap (långt till tyst miljö)
Faktorer som minskar störningen är
o
Låg ljudnivå inomhus
o
Många boningsrum mot bullerdämpad sida
o
Bullerdämpad gård och gårdssida
11.6 Buller på skolgårdar och lekytor
Vid planering av förskolor och skolor bör buller beaktas med samma planeringsgrunder som för bostäder. En bedömning om förskola eller skola är
lämplig på platsen, vilka åtgärder som är möjliga för att klara riktvärdet på
55 dB(A) för hela gården, hur kan byggnaden anpassas för att skapa en
tyst utemiljö och hur säkerställs en tyst inomhusnivå, är frågor som ska
beaktas i planeringen.
Vid skolor och förskolor bör det alltid finnas tillgång till utevistelse på
gård alternativt i närbelägen park/natur där 55 dB(A) ekvivalent ljudnivå
klaras. Forskning visar att barn behöver vistas utomhus i bra miljöer för
sin mentala, sociala och fysiska hälsa. Höga ljudnivåer kan orsaka försämrad förmåga att uppfatta tal och leda till koncentrationssvårigheter som
kan försvåra inlärningen. Grundskolans och förskolans pedagogiska verksamhet förekommer även utomhus och därför krävs ljudnivåer som medger konversation samt möjligheter till lek och rekreation. För höga ljudnivåer kan också medföra olycksrisker på grund av bristande uppmärksamhet eller försvårad kommunikation.
HJÄLPREDA
67 (85)
Praxis
Från miljööverdomstolen (mål nr M 238-00) finns en dom där det
beslutades att vägtrafikbuller på en skolgård inte någonstans får överstiga 55 dB(A) dygnsekvivalent ljudnivå. Stöd för detta finns också i
en dom från miljööverdomstolen (mål nr M 4256-10) där Uppsala
kommun förbjöds att bedriva öppen förskola i lokaler där gården utsattes för buller och luftföroreningar.
11.7 Flygtrafik
Flygbuller behöver beaktas i planläggning av nya bostäder i ett område
kring Bromma flygplats in- och utflygningsstråk, samt vid in- och utflygningsriktningarna till de fyra helikopterlandningsbanor som finns i och vid
Stockholm. Övrigt flygbuller i staden understiger gällande riktlinjer.
Riktvärden för flygtrafikbuller finns i Boverkets allmänna råd 2009:1 om
lokalisering av bostäder i områden utsatta för flygbuller. I denna skrift
finns även en handbok med vägledning. Ljudnivån inomhus regleras genom Boverkets byggregler (BBR) avsnitt 7. Kraven i BBR ska alltid uppfyllas genom att byggnaden dimensioneras för den ljudnivå som är aktuell
i det enskilda fallet.
Riktvärdena för flygbuller kommer, enligt förslag till förordning om riktvärden för buller, att ändras. Hjälpredan kommer att revideras när det är
beslutat om nya riktvärden. Tills vidare gäller följande:
Inom ett utsträckt område från Spånga – Nälsta i nordväst till Traneberg i
sydost (se heldragen linje karta 1) har flygplatsen tillstånd att generera
flygtrafikbuller som överstiger flygbullernivå (FBN) 55 dBA. Inom denna
gräns bör inte ny bostadsbebyggelse tillåtas. En mer detaljerad karta kan
fås från miljöförvaltningen.
Riktvärdet gällande 70 dBA maximal ljudnivå berör ett något större område; från Skälby i nordväst till fram till Södermalm i sydost (se karta 2).
Utbredningen kan dock variera något med förändringar i flygtrafiken. Om
bostäder planeras i närheten av berört område bör påverkan av flygbuller
utredas närmare. Underlag för beräkningar kan fås från Bromma flygplats
ägare Swedavia.
Vid Bromma flygplats förekommer i princip ingen flygtrafik nattetid.
Riktvärdet gällande natt behöver därför inte beaktas.
Till skillnad från väg- och tågtrafik exponerar flygbullret hela huset vilket
innebär att samtliga utbredningsvägar måste åtgärdas för bullerutsatta
bostäder. Enbart fönsteråtgärder ger mindre effekt än för väg- och spårtrafikbuller. Åtgärdsbehovet kan därför bli omfattande om riktvärden för
inomhusbuller ska klaras.
HJÄLPREDA
68 (85)
Karta 1. Tillåtna FBN ljudnivåer enligt villkor för Bromma flygplats. Heldragen linje
visar FBN 55 dBA.
Karta 2. Ungefärlig utbredning av område där maximalnivån 70 dBA överskrids utomhus
vid byggnadens fasader mer än 30 gånger per dag/kväll.
HJÄLPREDA
69 (85)
Boverkets allmänna råd 2009:1 om lokalisering av bostäder i områden utsatta för flygbuller
Nya bostäder
Vid planering och bygglovsprövning för nya bostäder bör följande
kunna uppfyllas genom bebyggelsens placering och utformning:

att lokaliseringen säkerställer att den slutliga bebyggelsen genom yttre och inre åtgärder kan utformas så att kraven i Boverkets byggregler uppfylls

att lokaliseringen säkerställer att bebyggelsen kan placeras
och utformas så att FBN 55 dBA ekvivalentnivå utomhus vid
byggnadens fasader inte överskrids

att lokaliseringen säkerställer att bebyggelsen kan placeras
och utformas så att maximalnivån 70 dBA inte överskrids utomhus vid byggnadens fasader mer än 30 gånger per
dag/kväll samt

att lokaliseringen säkerställer att bebyggelsen kan placeras
och utformas så att maximalnivån 70 dBA inte överskrids utomhus vid byggnadens fasader mer än tre gånger per årsmedelnatt. Tredje och fjärde punkten ovan gäller varken buller
från försvarsrelaterad verksamhet eller buller från helikopter
eller ambulansflyg för räddnings och sjukvårdsrelaterad verksamhet.
Nya bostäder vid komplettering av tätorter
Vid planering och lovprövning för komplettering av bebyggelse i tätorter genom förtätning av kvartersstrukturer med flerbostadshus bör
följande kunna uppfyllas genom bebyggelsens placering och utformning:

att lokaliseringen säkerställer att den slutliga bebyggelsen genom yttre och inre åtgärder kan utformas så att kraven i Boverkets byggregler uppfylls

att lokaliseringen säkerställer att bebyggelsen kan placeras
och utformas så att FBN 55 dBA ekvivalentnivå utomhus vid
byggnadens fasader inte överskrids samt

att lokaliseringen säkerställer att bebyggelsen kan placeras
och utformas så att maximalnivån 70 dBA inte överskrids utomhus vid byggnadens fasader mer än tre gånger per årsmedelnatt.
HJÄLPREDA
70 (85)
11.8 Helikopterlandningsbanor
Helikopterlandningsbanor finns vid Södersjukhuset, vid Gamla stans Tbana, på Gärdet, samt vid Karolinska sjukhuset i Solna. Vid planering av
bostäder nära dessa landningsbanor bör påverkan av flygbuller utredas
närmare. Riktlinjen 70 dBA maximal ljudnivå vid bostäders fasad ska då
beaktas. Notera dock att riktlinjerna gällande detta inte gäller för försvarsrelaterad verksamhet eller buller från helikopter eller ambulansflyg för
räddnings och sjukvårdsrelaterad verksamhet.
11.9 Externt industribuller i planeringen
Nya vägledningar från Boverket och Naturvårdsverket för buller från
verksamheter är ute på remiss t.o.m. 31 januari 2015. Hjälpredan kommer
att revidera när dessa fastställts.
Begreppet industribuller täcker in en lång rad olika verksamheter med
mycket skiftande förutsättningar, exempelvis allt från hamnrelaterad verksamhet till fläktbuller, idrottsverksamhet, restauranger m.m. Vid planering
av nya bostäder som påverkas av sådana bullerkällor saknas andra tilllämpbara riktlinjer än Naturvårdsverkets övergångsvägledning för industribuller. Dessa gäller främst utomhus och är avsedda att tillämpas vid
prövning och tillsyn av industrianläggningar enligt miljöbalken. Trots det
tillämpas riktlinjerna idag även i den fysiska planeringen, i brist på annat
relevant underlag. De används i allmänhet som gränsvärden som inte får
överskridas, även i planeringen i situationer då det egentligen varit orimligt, t.ex. då industribullret domineras av omgivande trafikbuller.
Tabell 1. Naturvårdsverkets övergångsvägledning för industribuller. Utomhusriktvärden för externt industribuller, avseende frifältsvärden vid nyetablering av industri.
Ekvivalent ljudnivå i dBA
Områdesanvändning
Dag kl 0718
Kväll kl 1822
Högsta ljudnivå i dBA –
läge ”Fast”
Natt kl 2207
Momentant
ljud nattetid kl
22-07
40
55
Sö & helgdag kl. 0718
Bostäder, och rekreationsytor i bostäders
grannskap
50
45
Eftersom det inte finns någon vägledning hur riktvärdena ska tillämpas i
planeringen finns ett stort behov av att bringa klarhet i hur industrirelaterat buller kan hanteras i planeringen. Med stöd av den praxis som med
positivt resultat utvecklats vid hantering av trafikbuller i planeringen, har
miljöförvaltningen, stadsbyggnadskontoret, trafikkontoret och exploateringskontoret i Stockholm i ett gemensamt tjänsteutlåtande tagit fram ett
förslag till bedömningsgrunder som bör gälla som utgångspunkt vid hantering av industrirelaterat buller i planeringen. Denna har antagits av
kommunfullmäktige. Riktlinjerna är endast avsedda att tillämpas vid buller från verksamheter som inte har tillstånd med fastställda villkor för
buller.
HJÄLPREDA
71 (85)
Stockholms stads bedömning av industribuller

De riktvärden som gäller inomhus enligt Boverkets byggregler, BBR,
ska alltid uppfyllas utan undantag. Det innebär en ekvivalent ljudnivå
om högst 30 dBA, samt en högsta maximal ljudnivå nattetid om 45
dBA.

Där riktvärdena för industribuller utomhus enligt Naturvårdsverkets
allmänna råd (1978:5) överskrids, ska buller alltid utgöra en förutsättning vid utformning av bebyggelsen. Avsteg från Naturvårdsverkets
långsiktiga riktvärden bör bedömas från fall till fall. Industrirelaterat
buller kan utgöras av ett stort antal olika typer av källor med varierande ljudnivåinnehåll. Generellt gäller att kontinuerligt buller är
mindre störande och bör därför hanteras likt hanteringen av trafikbuller. Vid förekomst av momentana ljudnivåer, tonalt ljud eller andra
särskilt störande inslag bör större restriktivitet iakttas.

Planeringen ska sträva efter goda helhetslösningar. Bästa möjliga ljudkvalitet ska eftersträvas, inte bara lägsta godtagbara. Kompensationstänkande tillämpas som innebär att högre ljudnivåer kan accepteras på
den bullerutsatta sidan vid förekomst av ljudskyddad sida för minst
hälften av boningsrummen. De positiva och negativa faktorer som beskrivs i Trafikbuller och planering antas som princip att gälla även industrirelaterat buller. Viktiga positiva faktorer som minskar störningen
är låg ljudnivå inomhus, många boningsrum mot bullerdämpad sida
och bullerdämpad gård. Negativa faktorer som ökar störningen och
därmed behöver kompenseras är höga bullernivåer inomhus, exponering för fler bullerkällor, buller på balkong/uteplats samt bullrigt
grannskap (långt till tyst miljö).

Utemiljön har betydelse för hälsa och välbefinnande. Om god ljudkvalitet enligt ovan nås vid uteplatser och övriga ytor för utevistelse, kan i
vissa fall avsteg göras vid fasaddelar längre upp utmed fasad vid den
ljudskyddade sidan. Omfattningen av sådana avsteg bedöms lämpligen
från fall till fall genom en samlad bedömning av bullersituationen.

Vid förekomst av flera olika bullerkällor i ett område ökar risken för
störning och därför ska särskild hänsyn tas vid utformning av bebyggelsen för att begränsa bullerexponeringen.

Nattperioden bör vara densamma som inom övriga EU och som tilllämpas för trafikbuller, d.v.s. kl. 22.00-06.00. Riktlinjerna bör även
tillämpas på liknande sätt oavsett veckodag. Idag varierar definitionen
av natt, innebärande kl. 22-06 för trafikbuller och kl. 22-07 för bl.a.
industribuller enligt Naturvårdsverkets riktlinjer. Naturvårdsverket
anger även olika riktvärden för vardag, lördag respektive sön- och
helgdag.

Trafik till, från och inom den aktuella verksamheten ska normalt bedömas enligt gällande riktvärden för trafikbuller. Arbetsfordon, fordon
på tomgång och liknande aktiviteter inom industriområdet definieras
som industribuller.
HJÄLPREDA
72 (85)
Det bör dock understrykas att det för närvarande saknas rättsligt stöd för
en sådan tillämpning, varför utgången vid en eventuell överprövning av
tillämpningen i högre instans är osäker.
Vid framtagande av detaljplaner som exponeras för buller ska så långt
möjligt den faktiska, beräknade ljudnivån redovisas. Det gäller särskilt
utomhus på ljuddämpad sida, uteplatser och andra vistelseytor. Vid avsteg
från gällande riktvärden är det nödvändigt att beskriva förväntad ljudnivå
för att kunna göra en samlad bedömning. Det är inte tillräckligt att enbart
ange ett schablonmässigt uppfyllande av en viss ljudnivå. Det gäller industribuller såväl som vid exponering för trafikbuller.
11.10
Skjutbanor
Naturvårdsverkets allmänna råd om buller från skjutbanor (NFS 2005:15)
är avsedda att ge vägledning om skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått avseende störning av buller från skjutbanor inrättade för
skjutning med finkalibrig ammunition
(kaliber < 20 mm).
I råden finns riktvärden som är angivna som maximala ljudnivåer i dBA
frifältsvärde (tidsvägning Impuls) (dBAI) och varierar mellan 55 och 75
dBAI beroende på tid på dygnet, samt om det gäller bostäder, vårdlokaler
undervisningslokaler eller friluftsområden.
Riktvärdena bör till exempel beaktas vid ny bebyggelse intill befintlig
skjutbana eller vid planering av ny skjutbana.
11.11
Motorsport- och bilprovningsbanor
Naturvårdsverket har i Allmänna råd om buller från motorsportbanor,
halkövningsbanor och banor för provning av motordrivna fordon (NFS
2004:16) angett riktvärden för buller. Riktvärdet för bostäder är 60 dBA
dagtid och 55 dBA kvällar och helger. Nattetid bör bullrande verksamhet
inte förekomma vid motorbanor. Tillämpningsanvisningar till de allmänna
råden finns på: www.naturvardsverket.se
Motorsportbanor finns i Hansta (Hägerstalund) och vid Gubbängens IP.
11.12
Vibrationer
Byggnader vid vägar och järnvägar där markförhållandena är dåliga, till
exempel lera, riskerar att utsättas för vibrationer. Risken för vibrationsstörningar kan förhindras eller reduceras genom byggnadstekniska åtgärder vid nybyggnation, som till exempel olika typer av grundförstärkningsåtgärder. Att åtgärda störningar i efterhand är ofta svårt och dyrbart. Det
bör därför framgå av planhandlingar om markförhållandena är sådana att
det föreligger risk för vibrationsstörningar.
HJÄLPREDA
73 (85)
Vibrationer är vågrörelser som fortplantar sig genom till exempel marken.
Mark och hus skakar. Människans känslighet för vibrationer är mycket
hög. Kännbarheten ökar med vibrationsvågens hastighetsamplitud. Förnimbarhetsgränsen för vibrationer ligger mellan 0,1 och 0,3 mm/sekund.
För att skador på byggnader ska riskera att uppstå krävs dock betydligt
högre vibrationsnivåer, runt 5 mm/sekund.
Storleken på vibrationer från trafik påverkas av följande faktorer:

Markförhållanden: Mest vibrationskänsliga jordarter är finkorniga
jordarter med hög vattenkvot exempelvis leror och silt.

Fordon/tågtyp och hastighet; ökad hastighet och tyngre fordon/tåg
ger högre vibrationsnivåer. Tung trafik med hastighet på 50 km/h
på lermark ger ofta vibrationsstörningar i närliggande äldre bostäder.

Avstånd: generellt gäller att en fördubbling av avståndet ger en
halvering av vibrationsamplituden.

Väg/banstandard. En jämn väg/bana minskar risken för vibrationer.
HJÄLPREDA
74 (85)
Bedömningsgrunder för stomljud och vibrationer
Vid nyproduktion ska vibrationer understiga 0,4 mm/s RMS.
Det vanligaste riktvärdet som används vid bedömning av vibrationsstörningar är
Svensk Standard SS 4604861:”Vibration och stöt – riktvärden för
bedömning av komfort i byggnader” svensk standard, SS 460 48
61:
<0,4 mm/s
RMS
Ingen
störning
Enligt den bedömning som gjort i samband med framtagningen av angivna
riktvärden i svensk standard, anses
mycket få människor uppleva vibrationer under skiktet ”Måttlig störning” som
störande.
0,4-1 mm/s
RMS
Måttlig
störning
Vibrationer i skiktet ”Måttlig störning”
ger i vissa fall anledning till klagomål.
> 1 mm/s RMS
Sannolik
störning
I skiktet ”Sannolik störning” är vibrationer kännbara och upplevs av många
som störande.
Vägverket anger ”riskavstånd” mellan väg och byggnad för olika
undergrund och trafikhastigheter:
Grund
50 km/h
70 km/h
90 km/h
Lös lera
< 80 m
< 100 m
< 110 m
Sand
<8m
<10 m
<10 m
Morän
<5m
<5 m
<6 m
”Stockholmsmodellen”
Bostäder ska utföras så att stomljud i boningsrum inte överstiger ljudnivån 30 dBA (slow) vid tågpassage.
HJÄLPREDA
75 (85)
11.13
Användbara underlag

Trafikbuller och planering IV. Länsstyrelsen i Stockholms län,
Miljöförvaltningen i Stockholm 2012

Trafikbuller och planering III. Länsstyrelsen i Stockholms län,
Miljöförvaltningen i Stockholm 2006

Trafikbuller och planering II. Länsstyrelsen i Stockholms län,
Miljöförvaltningen i Stockholm, Ingemansson Technology AB,
NCC, SBUF (Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond) och
USK (Stockholms Utrednings- och statistikkontor), 2004

Trafikbuller och planering. Länsstyrelsen i Stockholms län, Miljöförvaltningen, Stadsbyggnadskontoret, januari 2000

Remissvar (KS) till Boverket angående förslaget ”Bostäder i områden utsatta för trafikbuller – en vägledning för fysisk planering
med allmänna råd”

Trafikrelaterade vibrationer i bostäder i Stockholm. WSP Akustik
2003

Undersökning av trafikbuller i gårdsmiljöer. Miljöförvaltningen
2001.

Kartläggning av vägtrafikbuller inom Stockholms stad 1999. Miljöförvaltningen 2000.

Vägtrafikbuller – Vägverkets förslag till mål och åtgärder för att
minska antalet utsatta enligt regeringsuppdrag, etapp 2 1998:103

Byggakustik – Ljudklassning av utrymmen i byggnader – Bostäder.
Svensk Standard SS 25267. Fastställd 2004-02-20

Regeringens proposition, 1996/97:53. Infrastrukturinriktning för
framtida transporter

Buller och vibrationer från spårburen trafik, policy och tillämpningar. Banverket - Naturvårdsverket, BVPO 724.001

Framtidens bullerpolitik, EU kommissionens grönbok. Bryssel
04.11.1996 KOM(96) 540 slutlig.

Åtgärder för att uppnå ett miljöanpassat transportsystem, MaTS

Naturvårdsverket, rapport 4511.

Buller inomhus och höga ljudnivåer. Socialstyrelsen, SOSFS
1996:7 Allmänna råd.

Vägtrafikbuller, Nordisk beräkningsmodell, reviderad 1996. Naturvårdsverket rapport 4653.

Community Noise, Document prepared for the WHO, Stockholms
Universitet och Karolinska Institutet 1995.

Skönheten och oljudet, handbok i trafikbullerskydd. Svenska
kommunförbundet 1998

Nationella miljömål. Förteckning över mål för miljöarbetet beslutat av riksdag och regering. Naturvårdsverket rapport 4483.

Health Effects of Community Noise. TemaNord 1994:542.
HJÄLPREDA
76 (85)

Svensk Standard SS 460 48 61, Vibrationer och stöt. Mätning och
riktvärden för bedömning av komfort i byggnader

Miljöstörningar från flygtrafik. Naturvårdsverket, rapport 3709

Beräkningsmodell för tågtrafik. Naturvårdsverket, rapport 3059

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG om bedömning och hantering av omgivningsbuller.

Buller från finkalibriga vapen – beräkningsmodell
Naturvårdsverket, meddelande 7/1984.

Metod för immissionsmätning av externt industribuller
Naturvårdsverket, meddelande 6/1984.

Buller från motorsportbanor – beräkningsmodell
Naturvårdsverket, meddelande 8/1983.

Riktlinjer för buller från motorsport- och bilprovningsanläggningar
Naturvårdsverket, publikation 1975:6.

Buller från byggplatser, råd och riktlinjer
Naturvårdsverket, publikation 1975:5.

Ljudkvalitet i natur- och kulturmiljöer – förslag till mått, mätetal
och inventeringsmetod. Bulleransvariga myndigheter, samverkansgruppen

Naturvårdsverkets allmänna råd om tillståndsprövning av hamnar
(till 2, 6, 19, 21, och 22 kap. miljöbalken); NFS 2003:18

Externt industribuller - övergångsvägledning.
www.naturvårdsverket.se

Buller från skjutbanor - allmänna råd. Naturvårdsverket, råd och
riktlinjer RR 1981:2.
HJÄLPREDA
77 (85)
12 Klimatanpassning
12.1 Förändrat klimat
Stockholms stad har antagit målet
att vara fossilbränslefritt år 2050
och genomför löpande insatser
för att minska klimatpåverkan
och utsläppen av växthusgaser.
Exempel på åtgärder som kommunen kan vidta i planarbetet är
att ge förutsättningar och vägledning för energieffektiva byggnader och installation av alternativa energikällor, samt planera för ett samhälle med mer miljöeffektiva transporter.
Förutsättningar för alternativa energikällor kan ges genom att byggnader
lokaliseras och tak vinklas så att de blir lämpliga för installation av solceller eller solfångare. Miljöeffektiva transporter innebär bland annat ökat
gång- och cykelresande samt att kollektivtrafikens andel ska öka i förhållande till biltrafiken. Mer information om hur energianvändning och växthusgasutsläpp kan minskas i planeringsskedet finns under kapitlen 3 respektive 4 ovan.
Parallellt med insatser för utsläppsminskningar behöver staden också hantera effekter av de klimatförändringar som väntas. Stockholms stad står
inför utmaningen att anpassa staden både till ett förändrat klimat och till
en allt större befolkning. Utsläppsminskning och anpassning till klimatförändringar behöver genomföras samtidigt. Vid planering av åtgärder är
det viktigt att analysera fördelar, kompromisser, synergier och konflikter
mellan utsläppsminskning och anpassning. Till exempel kan förtätning av
städer för att minska utsläpp från transporter leda till ett ökat behov av
anpassningsåtgärder till så kallade ”heat island-effekter”.
Klimatscenarier visar att klimatförändringen för Stockholms del bland
annat kan innebära att vi får torrare somrar, varmare och blötare vintrar,
mer nederbörd och skyfall, högre vattenstånd i Östersjön, högre vattentemperatur med ökad risk för algblomning och längre växtsäsong. Även
grönstrukturen i Stockholmsområdet med naturområden, parker, stadsträd
och planteringar kommer att stressas av förändrat klimat. SMHI:s regionala klimatscenarier1 från 2013 visar i ett lägre scenario en årsmedeltemperaturökning på strax under 2,5° C medan ett högre scenario ger en temperaturökning på cirka 4,5° C mot slutet av seklet. De största temperaturskillnaderna förväntas ske vintertid. Förändrade temperaturförhållanden
leder också till fler och mer intensiva värmeböljor.2 Fler värmeböljor i
kombination med förtätning kan medföra ökade problem med heat islandeffekter. Heat island-effekter är värmeöeffekter som orsakas av att värme
1
SMHI har gjort regionala klimatscenarier baserade på RCP 4.5 och RCP 8.5.
RCP 4.5 är det näst lägsta utsläppsscenariot medan RCP 8.5 motsvarar är det
högsta utsläppsscenariot. Dessa redovisas som medianvärden. Som jämförelse till
dessa finns nedan också SMHI:s beräkningar från år 2010, i vilka temperaturökning beräknades till 4-6° C för Stockholms län.
2
Med värmebölja menas en period om fyra på varandra följande dagar där
dygnsmedeltemperaturen överstiger 20° C.
HJÄLPREDA
78 (85)
lagras i urbana miljöer som är täta och med mycket hårdgjorda ytor, vilket
medför att vind och ventilation av luften minskar och materialen ackumulerar värme. Kombinationen av klimatförändringar (varmare medeltemperatur, fler värmeböljor) och tätare städer innebär att risken för värmeöeffekter ökar. Vegetation och ljusare färger minskar värmegenereringen.
Behovet av vegetation både i ett regionalt och i ett lokalt perspektiv kommer därmed att öka i framtiden.
Nederbörden i Stockholmsområdet förväntas öka jämfört med referensperioden 1961-1990. Den största ökningen förväntas under vinterperioden
som blir blötare, varmare och mindre snörik. Under sommaren, däremot,
väntas minskad nederbörd, vilket i kombination med ökad avdunstning
kan öka risken för torka, vattenbrist och försämrad vattenkvalitet i Saltsjön. Enligt de beräkningar och modelleringar som gjorts kommer den
ökade nederbörden bli ett av de största problemen för Stockholmsregionen. Vidare påverkar stigande havsnivåer lågt liggande bebyggelse och
teknisk infrastruktur men även strandpromenader och andra rekreativa
anläggningar vid vatten kommer att påverkas. Ökad nederbörd under vinterhalvåret och mindre under sommaren innebär problem och möjligheter
som särskilt behöver studeras.
För Stockholms del bedöms de viktigaste konsekvenserna av ett förändrat
klimat fram till 2100 bli:

Varmare medeltemperatur, 2,5- 4,5 oC.

Den tätt bebyggda staden kan komma att bli varmare och drabbas
av fler värmeböljor. Risk finns att heat island-effekter och värmestress blir mer kännbara. Behov av beskuggade och svala platser
för stadens invånare ökar.

Skyfall och längre perioder med ihållande regn innebär risk för
översvämningar. Behovet av dagvattenfördröjning ökar.

Högre havsnivåer.

Bebyggelsen måste ha lägsta golvnivå och ledningsnät anpassat
till framtida vattenstånd i havet.

Stadsträden kommer att utsättas för ytterligare stress på grund av
ändrade nederbördsförhållanden med bland annat torrare somrar.
Stressade träd drabbas i högre utsträckning av sjukdomar. Vattningsbehovet sommartid kommer att öka.

Förändringar i nederbörd. Mer nederbörd väntas vintertid medan
en minskning väntas sommartid.

Ökande risker för ras och skred samt erosion.

Längre växtsäsong. Framförallt kommer den inledas tidigare på
året jämfört med nuläget.

Eventuellt ökar vittring av olika material vilket kan leda till ökade
föroreningar i dagvattnet.

Mindre snö och kortare vintersäsong.

Mindre is på sjöarna.
HJÄLPREDA
79 (85)
12.2 Översvämningsrisker
I Stockholm ligger stora delar av staden med förorter i anslutning till Mälaren där både bebyggelse och infrastruktur kan drabbas vid översvämningar tills det att Slussen är ombyggd och dimensionerad utifrån ny vattenreglering. Ulvsunda, Alvik, Gröndal, Liljeholmen, nordvästra Kungsholmen och Gamla Stan är exempel på områden som kan drabbas.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har översiktliga
kartor över översvämningshotade områden för Mälaren och Tyresåns sjösystem.
Figuren visar översvämningskarta för Mälaren. Karta från MSB.
Länsstyrelsen har inom översvämningsförordningen tagit fram riskkartor
för Mälaren och Tyrestaån. Du finner dem här:
http://www.lansstyrelsen.se/vastmanland/Sv/manniska-ochsamhalle/krisberedskap/oversvamningsdirektivet/Pages/riskkartor.aspx
Kartorna för 100-årsflödet för år 2098 är klimatanpassade men har inte
tagit hänsyn till en ombyggd sluss.
För Mälaren ska ett dimensionerat flöde, vilket motsvarar 2,8 meter i
RH2000, beaktas i planeringen. Detta enligt länsstyrelsens rekommendationer. Om exempelvis byggnader eller infrastruktur planeras under denna
nivå, bör det redovisas hur dessa ska klara höga vattennivåer (dimensionerande flöden) i Mälaren.
HJÄLPREDA
80 (85)
Staden har tagit fram ett underlag som kombinerar befintliga uppgifter om
översvämningsrisker inom Bällstaåns avrinningsområde med pågående
och planerade exploateringsprojekt: Bällstaåns avrinningsområde, planeringsunderlag- PM.
Länsstyrelsen har utarbetat förslag till rekommendationer för Saltsjön men
det finns inga fastslagna nivåer. Stockholms stad grundar sig på de utredningar som gjorts i samband med ombyggnaden av Slussen och för utbyggnaden av Norra Djurgårdsstaden-Södra Värtan. Staden utgår ifrån en
halv meters havsnivåhöjning till år 2100 med hänsyn tagen till landhöjningen i Stockholm. Hänsyn tas även till vind- och vågeffekter. Nivån för
bebyggelse vid Saltsjön bör enligt dessa utredningar klara en nivå på cirka
2,25meter i RH 2000.
Av de krav som ställts i Norra Djurgården framgår att:

Risken för översvämningar och gasinträngning ska bedömas och
lämpliga åtgärder ska vidtas. En generell princip är att lägsta vattenstånd för översvämningsskydd för sammanhållen bebyggelse
och samhällsviktiga funktioner ska läggas på en nivå på cirka 225
cm i RH2000. Det vill säga högsta högvattenstånd år 2100
(+175/180 cm) i kombination med vindpåslag (+50 cm).

Beräkningen av högsta högvatten år 2100 ska inkludera 50 centimeters tillägg för framtida havsnivåhöjning med hänsyn tagen till
landhöjningen i Stockholm. Hur nivån på bebyggelsen ska anpassas till framtida havsnivåer och vilken höjdsättning och beräkning
av laster som ska följas anges i ”Rapport nr 2011-62. Havsnivåer i
Stockholm 2011-2110: En Sammanställning. SMHI, 2011 och
Rapport nr 29. Dimensionerande havsvattennivåer vid Södra Värtan. SMHI, 2012”. Kompletterande utredningar och beräkningar
kan behöva göras (t ex för laster).

Verifiering ska göras: Redovisa metod för gas- och vattentät betong. Redovisa vilka kritiska punkter (genomföringar, entrénivåer,
lågpunkter) som finns (idag och med ett 100-årsperspektiv på
klimatförändringar). Redovisa vilka åtgärder som görs vid dessa
kritiska punkter. Redovisa höjdsättning och beräkning av laster.
Länsstyrelsen kan överpröva kommunens planbeslut om de bedömer att
bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till risken för översvämning.
Följaktligen är det av stor vikt att ta hänsyn till översvämningsrisker i
detaljplaneskedet.
En annan fråga med bäring på klimatanpassning är hantering av dagvatten. Detta behandlas i kapitel 8 ovan.
12.3 Ras och skred
Ras och skred hör till den mest dramatiska formen av naturolyckor när de
inträffar vid bebyggda områden. Klimatscenarier visar på både större och
intensivare nederbördsmängder, vilket sannolikt bidrar till en ökad benägenhet för ras och skred. SGI, Statens Geologiska institut, ansvarar för det
geotekniska området och ger stöd till länsstyrelser och kommuner i geotekniska säkerhetsfrågor som t.ex. risker för naturolyckor i form av ras,
HJÄLPREDA
81 (85)
skred, erosion och konsekvenser av översvämning. Uppgifter om ras- och
skredkänsliga områden finns tillgängliga via SGI:s skreddatabas. MSB,
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ansvarar för översiktliga
stabilitetskarteringar av bebyggda områden med förutsättningar för ras
och skred. För Stockholms läns del ökar riskerna för ras och skred generellt i de områden som redan i dagens klimat är ras- och skredbenägna.
Orsaken till detta är till stor del de ökande nederbördsmängderna, vilket
leder till förändrade grundvattenförhållanden och högre portryck i marken.
12.4 Hälsoeffekter och påverkan på den
byggda miljön
Ett varmare klimat bedöms ha både direkta och indirekta konsekvenser för
människors hälsa. Fler och mer intensiva värmeböljor liksom översvämningar påverkar oss direkt. Svenskarna bedöms mer känsliga för värmeböljor än många andra européer eftersom vi inte är vana vid extrem
värme. Bland utsatta grupper finns gamla, nyfödda och personer med
hjärt-, kärl- och lungsjukdomar samt psykiska sjukdomar.
Planeringen kan behöva ta hänsyn till att längre perioder av hetta ger ett
ökat behov av skugga. Lövfällande träd ger skugga när solen står som
högst men släpper fram sol och ljus under vinterhalvåret. Studier utförda
av miljöförvaltningen (SLB) visar att temperaturen är högre i tätt bebyggda delar av staden. Studien visar också att närvaro av träd sänker
temperaturen på gatunivå. Även närhet till vatten har en temperatursänkande effekt. Ytterligare rapporter med åtgärder som kan vidtas finns under rubriken ”Användbara underlag” nedan.
Varmare somrar för även med sig ökat behov av avkylning av byggnader
som i viss mån kan hanteras i planeringsskedet. Därmed kan också användning av energikrävande kylanläggningar minimeras. Planeringen för
hantering av höga inomhustemperaturer kan ske enligt följande principer:
1. Passiva åtgärder. Minska påverkan från solen och utetemperaturen
genom att beakta bland annat:
- Fönsterstorlek samt vilket väderstreck större fönster placeras i
riktning mot.
- Fönstrets egenskaper (så kallat g-värde som är ett mått på hur
mycket av den instrålade energin som passerar igenom fönstret)
- Utvändig solavskärmning, vilket bedöms vara en mer effektiv åtgärd än persienner.
- Värmetrög stomme. Med betong som byggnadsmaterial får byggnaden en så kallad tung stomme som tillsammans med betongens
termiska egenskaper gör stommen värmetrög.3
- Höjd, avstånd och riktning av byggnader.
3
Kombinerat med tätt klimatskal kan luftläckage minimeras som i sin tur leder till
att byggnader kan göras än mer energieffektiva.
HJÄLPREDA
82 (85)
2. Utnyttja frikyla om förutsättningar finns. Gäller i huvudsak lokaler.
- Geoenergi från kallvatten via borrhål.
- Kyla från närbeläget vattendrag. Finns flera exempel på detta i
Stockholm.
3. Aktiv kyla
- Exempelvis fjärrkyla. Cirka 50 % av Fortums fjärrkyla är frikyla
via intag av kallt bottenvatten i lilla Värtan.
Även bebyggelsen påverkas om klimatet ändras. Man behöver därför ta
hänsyn till en ökad risk för problem med fukt och mögel i ett varmare och
fuktigare klimat. Snö- och vindlaster kan komma att ändras liksom häftiga
regn- eller snöfall som är av betydelse för anläggningar och lokaler med
stora plana tak.
12.5 Föroreningar
Mer regn kan leda till att mer gifter urlakas där det finns markföroreningar
och hamnar i Stockholms vattendrag. Föroreningar som idag är bundna i
marken kan även följa med vid ras och skred och påverka omgivningen.
Det kombinerade avloppsnätet kan få svårt att klara stora skyfall och förorenat vatten kan rinna ut i stadens kringliggande vattendrag. Detta kan
förebyggas genom att anlägga för-dröjningsmagasin för dagvatten som
jämnar ut flödet till avloppsnätet. Se vidare i kapitel 8 respektive 9 om
vatten och markföroreningar.
12.6 Grönska
Genom medveten planering av ny grönska och lokal hantering av dagvatten kan negativa effekter av klimatförändringarna begränsas. Grönytefaktorn är ett planeringsredskap som styr mot systemlösningar
där stadsgrönska och dagvatten på olika sätt används för att stärka ekosystem, klimatanpassning och samtidigt forma attraktiva gårdar och utemiljöer. Grönytefaktorn bidrar till att ekosystemet och rekreativa funktioner
samt dämpar de negativa effekterna av ett förändrat klimat. En grönytefaktor har tagits fram i Stockholm för Norra Djurgårdsstaden i Hjorthagen
och för programarbetet på Årstafältet. En generell grönytefaktor håller på
att tas fram för staden.
HJÄLPREDA
83 (85)

12.7 Klimatanpassning i fysisk planering
Klimatanpassning är ett brett och komplext område där många aktörer är
involverade. Kommunens ansvar väger dock tungt vad gäller att planera
för och genomföra åtgärder. Alla skeden i plan- och byggprocessen, från
översiktsplanen till detaljplanering och förvaltningsskedet, måste samspela för att minska de negativa effekterna av klimatförändringarna och
anpassa staden till ett förändrat klimat. Det handlar också om att i befintlig bebyggelse hantera bland annat teknisk infrastruktur och grönstruktur
på ett strategiskt vis för att möta ett klimat i förändring.
Den fysiska planeringen är ett viktigt verktyg för att anpassa samhället till
ett förändrat klimat. Exempel på åtgärder är att i nya planer hantera frågor
som rör lokalisering och utformning av verksamheter och bebyggelse
utifrån förväntade framtida klimatförhållanden. Även frågor som dagvattenhantering, hantering av översvämningsrisker, höjdsättning av mark och
byggnader är relevanta utifrån ett klimatanpassningsperspektiv och kan till
viss del regleras i detaljplan.
I och med förändringen i plan- och bygglagen (PBL) år 2011 har kommunerna fått större möjligheter att genom lagstöd driva fram och införa åtgärder för klimatanpassning. Lagstiftningen innebär att kommunen inte
ska planlägga eller bevilja bygglov på mark som är olämplig med hänsyn
till effekterna av ett förändrat klimat.
HJÄLPREDA
84 (85)
Nedan listas ett urval av de klimatanpassningsåtgärder som kan vidtas i
den fysiska planeringen:

Planera för och genomför konkreta projekt för att förbättra översvämningsskydd och skydda ledningstunnlar, exempelvis vallar,
tätning av tunnlar och förflyttning av teknisk infrastruktur.

Använd byggnadsteknik och material som är anpassade till nya
förhållanden, avseende bland annat ett blötare klimat.

Förlägg byggnader på ej översvämningshotade ytor eller med vattentäta grunder.

Reservera markområden som skyddszoner utmed sjöar, vattendrag
och havsstränder.

Reservera ytor som kan ta hand om dagvatten vid extrema skyfall.

Säkerställ grönska och grönstruktur genom detaljplanebestämmelse. Genom planering för ny grönska samt lokal hantering av
dagvatten kan negativa effekter av högre temperaturer och ökad
nederbörd begränsas.

Planera för frikyla alternativt fjärrkyla enligt resonemang under
avsnitt 1.4 ovan.

Ge möjlighet till solavskärmning och andra byggnadstekniska åtgärder på fasad och vid uteplatser.

Ta hänsyn till skred och rasrisk i planeringen. Bebyggelse intill
vatten och på jordarter som kan bli instabila måste konsekvensbedömas nogsamt.

Beakta om det finns föroreningar inom områden som kan riskera
att översvämmas.

Anpassa växtlighet till sorter som bättre tål högre temperaturer
och värmestress.
 Planera för gröna tak.
För mer information om hur Stockholm kan komma att påverkas av framtida klimatförändringar samt tänkbara anpassningsåtgärder, se rapporterna
nedan.
12.8 Användbara underlag

Rapport Nr 2010-78 Regional klimatsammanställning – Stockholms län.

Rapport från SMHI som behandlar förväntade regionala effekter
av klimatförändringar såsom temperaturökning, ökad nederbörd
och översvämningsrisker med mera.

Klimatanpassning i fysisk planering- vägledning från länsstyrelserna.

I och med den nya plan- och bygglagen som trädde i kraft 2011
skapades nya förutsättningar och möjligheter för kommunerna att
väga in klimatanpassningsfrågorna i den fysiska planeringen.
Denna rapport ger vägledning och underlättar för kommuner att
integrera klimatanpassningsfrågorna i bland annat översiktpla-
HJÄLPREDA
85 (85)
nering och detaljplanearbetet. Se särskilt paragrafer i PBL 4 kap.
som behandlar klimatanpassning i detaljplan.

Norra Djurgårdsstaden - Grönstruktur och klimatanpassning.
WSP, 2009

Grönytefaktor för Norra Djurgårdsstaden. Hjorthagen. Stockholms stad, WSP och Calluna AB, 2010

Mångfunktionella ytor. Klimatanpassning av befintlig bebyggd
miljö i städer och tätorter genom grönstruktur. Boverket, 2010

Klimatanpassning i fysisk planering. Länsstyrelserna, 2012

Riskområden för skred, ras, erosion och översvämning i Stockholms län i dagens och framtidens klimat – kortversion. SGI och
SMHI, 2011

Rapport Nr 2010-78 Regional klimatsammanställning – Stockholms län. SMHI, 2010

Rapport Nr. 2011-62. Havsnivåer i Stockholm 2011-2110: En
sammanställning. SMHI, 2011.

Rapport Nr 29. Dimensionerande havsvattennivåer vid Södra Värtan. SMHI, 2012

SMHI tar även fram scenarier om det framtida klimatet för länet
och underlag för sårbarhetsanalyser:
http://www.smhi.se/klimatdata/Framtidens-klimat/Klimatscenarier/Lan#area=lan&dnr=1&sc=rcp85&seas=ar&v
ar=t

Effekter på den biologiska mångfalden av ett förändrat klimat.
Miljöförvaltningen 2007

Effekter på markföroreningar av ett förändrat klimat. Miljöförvaltningen, Stockholms stad, 2007

Sommartemperaturen i Stockholm. SLB Analys, Miljöförvaltningen i Stockholm, november 2011.

Rumslig variation av strålningstemperatur i Hjorthagen och på
Östermalm. Stadsklimatgruppen. Institutionen för geovetenskaper.
Göteborgs universitet, 2012.

Stadsklimatet. Åtgärder för att sänka temperaturen i bebyggda
områden. FOI, mars 2012

http://www.lansstyrelsen.se/vastmanland/Sv/manniska-och-samhalle/krisberedskap/oversvamningsdirektivet/Pages/riskkartor.asp
x

Bällstaåns avrinningsområde, planeringsunderlag- PM. Miljöförvaltningen,