Förstudie om polisens användning av skjutvapen (pdf, öppnas i eget
Rapport Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Polismyndigheten Bilden på omslaget är arrangerad. Foto: Ulf Petersson Innehåll Innehåll Innehåll............................................................................3 6.2 Nationell polistaktik..............................................24 Sammanfattning.............................................................5 6.2.1 Taktisk konflikthantering.............................24 6.2.2 Polisiär konflikthantering.............................25 Bakgrund och motiv.......................................................8 6.3 Vidareutbildning............................................25 2.1 Bakgrundsbeskrivning............................................8 6.4 Fortbildning..........................................................26 Förstudiens genomförande.........................................10 6.5 Jämförelse nordiska länder...................................27 3.1 Metod..................................................................10 Rättslig reglering..........................................................12 4.1 Polisiär våldsanvändning – lagstöd........................12 6.6 Diskussion och överväganden...............................27 Polisens skjutvapenanvändning.................................28 7.1 Svensk polis skjutvapenanvändning......................28 4.1.1 Regeringsformen........................................12 7.1.1 I vilka situationer skjuter polisen..................28 4.1.2 Europakonventionen m.m...........................12 7.1.2 Vilka poliser skjuter.....................................30 4.1.3 Övriga internationella uppföranderegler för polismän...............................................12 7.2.1 Situationen och tidsfaktorn.........................33 7.2.2 Ammunitions verkan...................................33 4.1.4 Brottsbalken...............................................13 7.3 Arbetsskador........................................................34 4.1.5 Polislagen ..................................................13 7.4 Jämförelse nordiska länder...................................36 4.2 Hjälpmedel vid våldsanvändning...........................14 7.4.1 Studier........................................................36 4.2.1 Särskilt om skjutvapen................................14 7.4.1.1 Danmark........................................................37 4.3 Jämförelse andra länder........................................15 7.4.1.2 Norge..................................................... 37 4.3.1 Norge.........................................................15 7.5 Jämförelse med England och Wales......................39 4.4 Diskussion och överväganden rättslig reglering...................................................16 4.4.1 Behövs en förnyad lagstiftning avseende polisens användning av skjutvapen?............16 7.6 Andra länder........................................................41 7.7 Diskussion och överväganden Polisens användning av skjutvapen....................................42 4.4.2 Föreskrifter och utbildningsmaterial.............18 7.7.1 Antalet skjutningar............................................42 Omvärld.........................................................................19 7.7.2 Polisen som skjuter.....................................42 5.1 Kort om Polisens användning av skjutvapen..........19 5.2 Våldsutvecklingen i samhället...............................20 7.7.3 Dödsfall......................................................43 7.7.4 Situationstyper............................................43 5.3 Våldsutvecklingen i arbetslivet..............................20 7.7.4.1 Skott mot fordon.................................. 43 5.4 Tillgången på vapen bland kriminellt belastade personer...............................................21 7.7.5 Arbetsskador..............................................44 5.6 Sammanfattning av omvärldsanalysen..................22 7.7.6 Nordiska länder...........................................44 Utbildning......................................................................23 7.7.7 Förstärkningsvapen.....................................45 6.1 Historik................................................................23 7.7.9 Skjutvapnet som hjälpmedel.......................47 6.1.1 Förstatligandet och mer allmän beväpning..23 Elchockvapen................................................................48 6.1.2 Ny vapentyp................................................23 8.1 Allmänna fakta.....................................................48 7.7.4.2 Varningsskott......................................... 44 3 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder 8.2 Forskningsöversikt................................................49 8.2.1 Antal tillgängliga hjälpmedel.......................49 8.2.2 Allmänhetens uppfattning..........................50 8.2.4 Påverkan på användningen av skjutvapen och det dödliga våldet...............51 8.2.5 Effektivitet..................................................51 8.2.6.1 Medicinska risker.................................. 52 8.3 Användningsbenägenhet......................................53 8.4 Slutsatser.............................................................53 8.5 Jämförelse nordiska länder...................................53 8.6 Förutsättningar för ett införande..........................54 8.6.1 Rättslig reglering.........................................54 8.6.1.1 En beskrivning av behovsoch proportionalitetsprinciperna........... 54 8.6.1.2 Graden av våldsanvändning vid användande av elchockvapen................. 56 8.6.2 Kostnader...................................................57 8.6.3 Resurser......................................................58 8.7 Diskussion och överväganden elchockvapen.......................................................59 8.7.1 Forskning....................................................59 8.7.2 Faktorer som kan påverka effekten av införandet..............................................59 8.7.3 Taktik, utbildning och föreskrifter................61 8.7.4 Nytta kontra kostnader...............................62 8.7.5 Slutsatser....................................................63 Övriga slutsatser...........................................................64 9.1 Användningen av skjutvapen................................64 9.2 Behovet av fortbildning........................................64 9.3 Striktare behovsprövning avseende vapeninnehav........................................65 Rekommendationer......................................................66 10.1 Rättslig reglering................................................66 10.2 Kompetensutveckling.........................................66 10.3 Utrustning och teknik.........................................66 10.4 Övrigt.................................................................67 Referenser......................................................................68 4 Sammanfattning Sammanfattning Förstudiens uppdrag har varit att utreda om några behov finns av att vidta åtgärder med anledning av polisens användning av skjutvapen och i så fall föreslå åtgärder. Ur ett övergripande perspektiv kan inte sägas att polisen skjuter ”för mycket”. Den statistik och de fall förstudien granskat visar att polisen använt skjutvapen i den utsträckning lagstiftaren medgett och utifrån de förutsättningar och behov som funnits i de situationer poliserna ställts inför. Däremot anser förstudien att det genom ett antal olika åtgärder bör gå att minska användningen av skjutvapen eller åtminstone hejda en befarad ökning. Utifrån flera av de aspekter som studerats under förstudien, så som de faktiska situationer poliser ställs inför, den rättsliga bedömningen av polisens användning av skjutvapen, användningen av skjutvapen i övriga nordiska länder ser inte förstudien några orsaker till mer omfattande åtgärder. På det hela taget sker polisens användning av skjutvapen på ett återhållsamt sätt, i enlighet med de juridiska förutsättningar som finns för användningen och i stort sett i samma utsträckning som sker i de övriga nordiska länderna. Däremot anser förstudien att det finns fakta som talar för att användningen av skjutvapen borde gå att minska. Fakta som talar för detta är bl.a. att polisen i England och Wales använder skjutvapen i betydligt mindre omfattning än både svensk och övriga nordiska länders polisorganisationer, att skjutningar mot fordon som i och för sig sker inom lagens ramar i de flesta fall inte leder till faktisk avsedd verkan samt utvecklingen av nyare typer av hjälpmedel för betvingandet av en våldsam motpart. Utöver detta finns givetvis både ett krav och en vilja att verka för att så lite våld som möjligt används i alla situationer. Detta måste dock ställas mot polisernas möjlighet till en trygg och säker arbetsmiljö i ett samhälle där våld trots allt förekommer och skjutningar mellan kriminella just nu ser ut att öka. Även om dessa skjutningar hittills inte riktats mot polisen så finns givetvis en ökad risk för att polisen hamnar i en situation där våld med skjutvapen pågår eller där skjutvapen åtminstone förekommer. Till detta kan läggas den senaste tidens förhöjda hotbild avseende terrorattentat och det behov av beredskapshöjning som ligger i detta. I statistiken har någon säkerställd ökande trend avseende polisens användning av skjutvapen inte kunnat utläsas. I genomsnitt avlossar polisen skott vid knappt 30 tillfällen per år. Antalet tillfällen varier dock mellan åren. 2011 sköt polisen vid totalt 61 tillfällen. 2013 vid 29 tillfällen. Dessa tal ska ställas mot de ca 1,3 miljoner ingripanden polisen gör varje år. Även antalet dödsfall varierar mellan åren. Genomsnittet de senaste tjugofem åren är 1 avliden person per år. En förändring från 1 avliden till 3 under ett år ger således en tredubbel ökning. Statistiskt kan en möjlig ökning av antalet avlidna ses under den senaste påbörjade tioårsperioden, där tio personer avlidit under de senaste sex åren mot sju respektive nio under de två föregående hela tioårsperioderna. Detta måste dock beaktas med försiktighet då den senaste tioårsperioden inte är avslutad. Utfallet av statistiken beror också på hur de olika perioderna delas in. Grunden för den polisiära våldsanvändningen, inkluderande användande av skjutvapen, återfinns 5 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder bl.a. i polislagen (1984:387) och i kungörelse (1969:84) om polisens användning av skjutvapen. Poliser kan skjuta verkanseld inom ramen för laga befogenhet liksom inom ramen för nödvärnsbestämmelserna. Mot bakgrund av att kungörelsen om polisens användning av skjutvapen är föråldrad till innehåll och inte heller omfattar alla situationer då skjutvapenanvändning kan bli aktuell – vilket medför en otydlighet i uttryckligt lagstöd för användande av skjutvapen – kan ifrågasättas om kungörelse om polisens användning av skjutvapen bör upphävas. För elchockvapen gäller, enligt vapenlagen (1996:67) samma bestämmelser som för skjutvapen. För Polismyndighetens eventuella hantering av elchockvapen skulle förordning (1996:31) om statliga myndigheters skjutvapen m.m. vara tillämplig avseende hantering, behörighetsbevis, återkallande av behörighet, förvaring och transport m.m. Polismyndigheten bör komplettera bestämmelserna om hantering, behörighetskrav och utbildning avseende elchockvapen med föreskrifter i form av Föreskrifter och allmänna råd (FAP). Av de fyra omvärldsfaktorer som översiktligt studerats i förstudien – utvecklingen av det grova och allvarliga våldet, hot och våld i arbetslivet, vapenanvändning bland kriminellt belastade personer samt antalet psykiskt instabila personer som kommer i kontakt med rättsväsendet – tycks de två senare möjligen kunna ha en relation till polisens skjutvapenanvändning. I en tidigare forskningsöversikt har det konstaterats att polisens vapenanvändning som resulterar i att en misstänkt person avlider ofta sker i samband med att polisen kallas till en bostad på grund av ordningsstörningar eller misstänkt brottslighet. I sammanställningen, som avser nordamerikanska förhållanden, konstateras även att vapenanvändning förekommer i samband med pågående brottslighet avseende exempelvis rån, bostadsinbrott eller narkotikabrottslighet. 6 Utvecklingen av utbildning inom taktikområdet har under många år till stor del utgått från mer extrema händelser som drabbat polisen eller polisen tvingats hantera. Den kontinuerliga återföringen av erfarenheter från vardagsverksamheten har haft stora brister. Under senare år har flera förbättringar skett men det är fortfarande ytterst svårt att utvärdera vilka effekter olika förändringar i utbildningen fått i verksamheten. I jämförelse med övriga nordiska länder kan inga stora skillnader avseende utbildning inom området ses. Att endast utbildningen i sig skulle vara avgörande för de små skillnader som trots allt finns i vapenanvändningen är inte sannolikt. Däremot är givetvis utbildningen bärare av den juridiska tolkning av reglerna kring användning av skjutvapen som finns i organisationen, kulturen i organisationen m.m. Poliser skjuter i mycket varierande situationer. Den enskilt vanligaste typsituationen består i att poliserna hotas eller angrips med knivar, yxor, svärd eller andra vassa föremål. Ofta handlar det om personer påverkade av droger och/eller alkohol och/eller som lider av någon form av psykisk störning. Utifrån ett i förstudien antal särskilt studerade fall är förstudiens bedömning att ett elchockvapen sannolikt skulle kunna ha medverkat till en mindre riskfylld och effektivare utgång av händelserna. Förstudien bedömer att ett ingripande med ett elchockvapen på ett tidigare stadium i händelsen i flera fall hade kunna förebyggt en användning av kraftigare våld eller minskat risken för andra personer p.g.a. att ett utdraget scenario med en gärningsman utom kontroll kunnat kortas av. Något tydligt forskningsstöd för att ett införande av elchockvapen i polisverksamheten skulle minska användningen av skjutvapen eller antalet dödsfall har dock inte kunnat konstateras. Samtidigt är det tämligen få studier som är inriktade just mot införandet Sammanfattning av elchockvapnens påverkan på skjutvapenanvändningen. Några slutsatser och antaganden kan dock göras. Det är ur ett forskningsbaserat perspektiv inte säkert att ett införande av elchockvapen minskar användningen av skjutvapen eller dödsfallen i samband med polisingripanden däremot finns ett starkt stöd för att det minskar skador på både poliser och motpart. Samtidigt har många av de granskade studierna utförts i USA och Kanada, länder där poliser sannolikt möter gärningsmän med skjutvapen i större utsträckning än i Sverige och alltså utsätts för situationer där elchockvapen inte är ett alternativ. Detta pekar enligt förstudiens uppfattning mot att ett införande hos svensk polis skulle kunna ha en större effekt på skjutvapenanvändningen än vad forskningen visar då svensk polis i större utsträckning möts och skjuter mot personer beväpnade med eggvapen (kniv, yxa, svärd) där elchockvapen i större utsträckning kan vara ett fungerande alternativ till skjutvapnet. Förstudien ser också ett viktigt signalvärde i att polisen har ett mindre presumtivt dödligt alternativ till skjutvapnet som hjälpmedel i situationer då personer som lider av allvarliga psykiska störningar agerar aggressivt och hotfullt med farliga vapen. Sammantaget är förstudiens slutsats att ett införande av elchockvapen har förutsättningar att minska antalet skador på både poliser och motpart samt antalet dödsfall i samband med polisingripanden eller åtminstone att motverka en ökning. Ett införande av elchockvapen skulle medföra tämligen stora kostnader, både i form av utrustning men också utbildning. Kostnader som dock kan spridas över tid genom ett graderat införande med prioritet på den nya insatsorganisationen som i större utsträckning kommer att kunna hantera de farligare situationer som även uppkommer i vardagsverksamheten. Underhåll men framförallt kompetensupprätthållande åtgärder kommer även att generera framtida kostnader. Detta ska givetvis ställas mot nyttan i verksamheten som förväntas utgöras av färre skadade poliser respektive dem polisen ingriper mot men också mindre brukande av skjutvapnet eller åtminstone motverkandet av en ökning. I snitt avlider 1 person/ år efter att ha skjutits av polis. Förstudien bedömer att elchockvapen bör kunna användas i en tredjedel av dessa händelser vilket skulle betyda att statistiskt sett kan i snitt 1 person räddas till livet vart tredje år. 7 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Bakgrund och motiv 2.1 Bakgrundsbeskrivning Utvecklingen inom taktikområdet har varken varit självklar eller kontinuerlig. Utvecklingsstegen har ofta tagits utifrån erfarenheterna från större händelser eller påfrestningar på Polisen. Det har ställts krav på förändring, både internt men också i väsentlig mån från omvärlden. Tydliga exempel på detta är både utvecklingen av bastaktiken och den särskilda polistaktiken som till största delen grundar sig i erfarenheterna från morden på två poliser i Malexander 1999 och upploppen i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001. Detta har gjort att delar av utvecklingen varit inriktad mot de mer extrema händelserna och metoderna har inte alltid varit tydligt applicerbara på de mer vardagliga händelserna. Det har gjort att det funnits ett behov av att utveckla även för vardagen. Detta kräver i sin tur ett tydligt underlag att utgå ifrån. All utveckling av strategier, förhållningssätt, metoder m.m. ska givetvis grundas i tydliga behov i verksamheten. Vad de faktiska behoven är har dock i många fall varit svårt att avgöra då det bl.a. saknats komplett, tillförlitlig statistik. I vissa fall har någon uppföljning över huvud taget inte skett. Sedan början på 2000-talet har de dåvarande polismyndigheterna varit skyldiga att till dåvarande Rikspolisstyrelsen rapportera in bruk av skjutvapen, genomförande av förföljande och prejning av fordon samt användning av spikmatta. Denna inrapportering har dock varit behäftad med stora brister. Händelser har inte alltid inrapporterats och de rapporter 1 2 som kommit in har i många fall varit ofullständiga. Under senare år har rutiner och föreskrifter avseende inrapporteringen förändrats och idag är polisregionerna skyldiga att till nationella operativa avdelningen inrapportera all användning av både skjutvapen, OC-spray, hjälpmedel för att stoppa fordon, distraktionsgranater och tårgas. Även tillbud till arbetsskada och arbetsskador ska rapporteras in till HR-avdelningen i ett särskilt IT-system. Polismyndighetens statistik över polisens användning av skjutvapen visar ingen tydlig trend. Från år 2011 minskade antalet verkans- och varningsskott fram till 2014 då en viss ökning skedde. Antalet händelser var dock fortfarande lägre än år 2011. Mellan åren 1990 – 2014, för vilka Polismyndigheten har säker statistik, avled i genomsnitt 1 person per år efter att ha skjutits av polis. Det högsta antalet personer som avlidit under ett och samma år uppnåddes 2013 då 4 personer avled. Året efter, 2014, avled 3 personer, samma antal som avled år 1999, vilket var det tidigare högsta antalet avlidna under ett och samma år. Under 2015 har två personer avlidit. Det högre antalet avlidna 2013 uppmärksammades givetvis både internt och externt. Orsaker till att fler avled söktes och åtgärder efterfrågades. Från något håll uttrycktes att det måste ha skett någon form av förändring inom Polisen som gjort att fler personer avlidit.1 Från andra håll uttrycktes att underlaget var för litet för att tala om ett trendbrott.2 Ett företag som saluför s.k. elchockvapen förde under perioden en tämligen offensiv marknadsföring riktad mot polisen med bl.a. besök i flera Polismyndigheter. Jerzy Sarnecki, kriminolog, Sthlms universitet, Dagens Nyheter, 2014-04-08. Sven Granath, kriminolog, Brå, Dagens Nyheter, 2014-04-08. 8 Bakgrund och motiv En efterfrågan på elpistoler uppstod med bl.a. Polisförbundet som starka förespråkare. Även om varje enskilt fall där en person avlider efter att ha skjutits av polis givetvis är ytterst tragiskt är förändringen av antalet avlidna trots allt liten och någon trend kan inte fastställas utifrån en så kort tidsperiod. Statistiken ger endast en övergripande bild av händelserna och en mer ingående utredning av händelserna i ett utvecklingsperspektiv har saknats. Det har därför funnits ett behov av att på ett strukturerat sätt med ett utvecklingsperspektiv utreda händelserna ur flera perspektiv som t.ex. taktiska, utrustningstekniska, beteendemässiga, juridiska och arbetsmiljömässiga. Dåvarande Rikspolisstyrelsen beslutade därför att undersöka området närmare i syfte att om möjligt i första hand bringa klarhet i två frågor: ¿¿ finns behov av att vidta några åtgärder utöver den kontinuerliga utveckling som sker inom området polisiär konflikthantering, ¿¿ vilka åtgärder bör i så fall vidtas? En faktor som tillkommit efter förstudiens påbörjande är den ytterligare förhöjda hotbilden avseende terrorattentat och den senaste tidens händelser i omvärlden knutet till terror. Detta har gjort att förstudien kan sägas ha bedrivits i två parallella spår där det ena handlar om att minska användningen av skjutvapen och skador på poliser och motpart och det andra att behålla och utöka beredskapen för mer extrema händelser. 9 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Förstudiens genomförande Förstudiedirektivet beslutades i juli 2014 då också polismästaren Håkan Jarborg-Eriksson utsågs till förstudieledare. P.g.a. arbete med riksdagsvalet hösten 2014 påbörjades inte förstudiearbetet förrän i oktober. Arbetet bedrevs i en mindre arbetsgrupp bestående av dåvarande poliskommissarien Mats Nilsson, analytikern Malin Gezelius, båda Polismyndigheten i Skåne, polisinspektören Niklas Frostmarker, Polismyndigheten i Västra Götaland respektive polisinspektören Magnus Mårtensson, Polisförbundet. Under arbetet togs en plan för det fortsatta arbetet fram. En forskningsöversikt avseende polisiär användning av elchockvapen genomfördes av Polisavdelningen vid dåvarande Rikspolisstyrelsen. Dessutom inhämtades statistik och en bedömning av utvecklingen avseende våld mot poliser från Brottsförebyggande rådet samt en forskningsöversikt och bedömning av de medicinska riskerna med elchockvapen från Karolinska institutet. Med anledning av polisens omorganisation och nya arbetsuppgifter för förstudieledaren avstannade förstudien under första delen av 2015. I mars återupptogs arbetet med polisöverintendenten Peter Nilsson, Polisregion Stockholm som förstudieledare. Arbetsgruppen har sedan dess bestått av juristen Maria Emanuelsson, Rättsavdelningen, Rättsenheten Stockholm, polisinspektören Ulf Petersson, HR-avdelningen, Kompetenscentrum 4, polisinspektören Niklas Frostmarker, HR-avdelningen, Kompetenscentrum 3, polisinspektören Rickard Winnerby, HR-avdelningen, Kompetenscentrum 2, poliskommissarien Martin Lundin, Nationella operativa avdelningen, Utvecklingscentrum Stockholm samt polisinspektören Magnus Mårtensson, Polis- 10 förbundet. Under senare delen av hösten 2015 har även polisinspektören Kjell Borgström, skyddsorganisationen ingått i arbetsgruppen. Kapitlet avseende omvärldsperspektivet har skrivits av kriminologen Peter Lindström, Polisregion Stockholm. 3.1 Metod Arbetsgruppen har sedan omstarten i mars 2015 genomfört 13 möten. Studiebesök har gjorts hos norsk polis (Politidirektoratet och Politihögskolan i Oslo), finsk polis (Polisen i Åbo) samt engelsk polis (Greater Manchester Police). Arbetsgruppen har förevisats elchockvapnet TASER av den svenska generalagenten. Vid förevisning samt studiebesök i Finland har också vapen provskjutits. Yttranden/redogörelser har inhämtats från Brottsförebyggande rådet (Brå) (bilaga 5) och Karolinska institutet (KI) (bilaga 8). I övrigt har under förstudien data från samtliga till Rikspolisstyrelsen inkomna rapporter om användning av skjutvapen under åren 2001-2013 sammanställts och granskats (bilaga 3). Statistik för åren 1995-2014 har sammanställts i en årlig rapport (bilaga 1). Samtliga till Rikspolisstyrelsen inkomna rapporter om användning av skjutvapen under åren 20122014 har ingående analyserats och kategoriserats (bilaga 2). Intervjuer har också hållits med poliser som använt skjutvapen i tjänsten. Uttag av statistik och beskrivningar av enskilda händelser har tagits ut ur Polismyndighetens system för tillbud och arbetsskador (LISA), (bilaga 6). Vidare har arbetsgruppen tagit del av ett stort antal rapporter från studier avseende användning av skjut- Förstudiens genomförande vapen respektive elchockvapen i en rad olika länder (bilaga 7). En studie avseende dödliga skador orsakade av nuvarande och tidigare tjänsteammunition har också genomförts av Rättsmedicinalverket (bilaga 4). 11 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Rättslig reglering 4.1 Polisiär våldsanvändning – lagstöd 4.1.1 Regeringsformen I 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen framgår att varje enskild person är skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Bestämmelsen utgör ett grundlagsskydd för den kroppsliga integriteten. Med påtvingat kroppsligt ingrepp avses främst våld mot kroppen, även lindrigt sådant.3 Detta är en rättighet som är möjlig att inskränka genom lag (bl.a. polislagen) för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen, vilket framgår av 2 kap. 20-21 §§ regeringsformen. 4.1.2 Europakonventionen m.m. Regeringsformens skydd för den kroppsliga integriteten motsvarar i stort vad som av Europarådet och FN erkänts som mänskliga rättigheter. Polisens laga befogenhet att använda våld bygger inte bara på regeringsformen utan också på internationella regler om mänskliga rättigheter. 4Några av de konventioner som är av stor betydelse avseende den polisiära våldsanvändningen är Europakonventionen5 och FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter.6 För polisens bruk av skjutvapen är det främst Euro- pakonventionens och FN-konventionens skydd för liv som är av intresse. Av artikel 2.1 Europakonventionens bestämmelser om rätt till liv framgår kort och gott att rätten till liv ska skyddas genom lag och att ingen avsiktligen får berövas livet. Dock framgår av artikel 2.2 Europakonventionen att uppsåtligt dödande kan vara tillåtet när det är en följd av våld som är absolut nödvändigt för att försvara någon mot olaglig våldsgärning, verkställa laglig arrestering eller hindra någon som lagligen är berövad friheten att undkomma eller i laglig ordning stävja upplopp eller uppror. Kravet på att våldet ska vara absolut nödvändigt är ett uttryck för proportionalitetsprincipen, d.v.s. att det ska föreligga proportion mellan medel och mål. Europadomstolen har, vad gäller denna bestämmelse, uttalat att kravet på proportion i princip innebär att dödligt våld ska ha varit den enda utvägen för att lösa situationen.7 FN-konventionen stadgar på liknande sätt i artikel 6:1 att någon inte godtyckligen får berövas livet. 4.1.3 Övriga internationella uppföranderegler för polismän Förutom konventionsbestämmelser finns också internationella regler av mera allmän betydelse för polisens våldsanvändning; FN:s uppföranderegler för polismän (Code of Conduct for Law Enforcement Officials)8 och uppföranderegler för polismän fastställda av Europarådets parlamentariska församling (Declaration on Police).9 Mer detaljerade bestämmelser återfinns i FN:s grundläggande principer för Bull, Thomas och Sterzel, Fredrik, Regeringsformen – en kommentar, sid. 76-77. Norée, Annika, Laga befogenhet – Polisers rätt att använda våld, sid. 105. 5 Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 6 Nedan kallad FN-konventionen. 7 Norée, Annika, Polisers rätt att skjuta, upplaga 1:4, sid. 20 och Norée, Annika, Laga befogenhet – Polisers rätt att använda våld, sid. 110. 8 Resolution nr 34/169 1979. 9 Resolution nr 690 1979. 3 4 12 Rättslig reglering polismän om användandet av våld och skjutvapen (Basic Principles on the Use of force and Firearmes by Law En-forcement Officials).10 Dessa regler syftar till att skydda den enskilde mot övergrepp från polisens sida och avser slå fast polisens skyldigheter mot samhället. De är vägledande men inte rättsligt bindande på samma sätt som Europakonventionen och FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Vad gäller våldsanvändning föreskrivs i de båda resolutionerna (Code of Conduct for Law Enforcement Officials och Declaration on Police) bl.a. följande. Enligt art. 3 FN:s uppföranderegler för polismän får en polisman tillgripa våld endast när det är oundgängligen nödvändigt och endast i den utsträckning som krävs för tjänsteutövningen. I artikel A:12 Europarådets deklaration om polisen föreskrivs att en polisman vid tjänsteutövning ska handla utan att använda mer våld än nöden kräver för att fullgöra en uppgift som lagen kräver eller tillåter. 4.1.4Brottsbalken I 24 kap. 1 § brottsbalken regleras att den som begår en gärning i nödvärn utgör brott endast om gärningen med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig. En handling som begås i nödvärn utgör alltså inget brott trots att den faller under en brottsbeskrivning. Denna ansvarfrihetsgrund gäller naturligtvis även poliser, d.v.s. en polis kan 10 utöva våld inom ramen för nödvärnsbestämmelserna – även om en polis alltid i första hand ska använda våld inom ramen för den laga befogenheten. 4.1.5Polislagen Polisen har i 10 § polislagen givits ramarna för rätten att använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd. Reglerna i polislagen tillgodoser regeringsformens krav på lagstöd för intrång i skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp, vilket polisens rätt att använda våld de facto innebär. I 10 § polislagen anges på vilka villkor och i vilka situationer en polisman får använda våld. Den laga befogenheten förutsätter inte att polismannen ska använda våld, utan att han eller hon får använda våld. Tre förutsättningar för att befogenheten att använda våld ska aktualiseras kan utläsas ur 10 § polislagen: För det första ska användandet av våld syfta till att genomföra en tjänsteåtgärd, för det andra kräver våldsanvändning att andra medel är otillräckliga och för det tredje måste våldet vara försvarligt med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall. Dessutom förutsätts för våldsanvändning att någon av paragrafens sju uppräknade situationer föreligger. För att våld ska få användas ska också polismannen, som regel, mötas med någon form av motstånd – aktivt (fysisk kraftutveckling) eller passivt (vägran att åtlyda tillsägelse) motstånd. Det våld som utövas Dessa principer antogs 7 september 1990. 13 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder ska utövas med beaktande av de s.k. behovs- och proportionalitetsprinciperna, vilka regleras i 8 § polislagen. Behovsprincipen innebär att våld får användas endast då det är nödvändigt för att undanröja en föreliggande fara eller störning. Principen innebär fyra grundläggande handlingsregler för polismän vad gäller deras ingripande: 1) minsta möjliga ingripande, 2) ändamålsenlighet, 3) tillräcklighet och 4) varaktighet. Våld får således inte användas om tjänsteåtgärden kan genomföras på ett mindre, för den enskilde, ingripande sätt.11 Proportionalitetsprincipen innebär att det måste föreligga en rimlig proportion mellan medel och mål. Ett ingripande måste anpassas till den föreliggande farans beskaffenhet. Ingripandet får inte orsaka större intrång i ett annat intresse än det som ingripandet avser skydda. Ju mer allvarlig eller omfattande den föreliggande faran är, desto verkningsfullare medel får polisen använda.12 4.2 Hjälpmedel vid våldsanvändning I de situationer som polisen får använda våld enligt 10 § polislagen kan det också vara aktuellt att använda hjälpmedel vid våldsanvändningen. Som tillåtna hjälpmedel – föru-tom s.k. kroppskrafter – räknas bl.a. batong, OC-spray, tjänstehund och skjutvapen. Hjälpmedlen används främst mot en person, för att bryta ned ett motstånd, avvärja ett brott eller gripa eller omhänderta en person. Användandet av hjälpmedel är ett sådant intrång i skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp som avses i 2 kap. 6 § regeringsformen vilket förutsätter stöd i lag. Lagstiftaren har ansett att stöd i lag för användande av hjälpmedel vid våldsanvändning finns i 10 § polislagen och därtill hörande verkställighetsföreskrifter såsom Polismyndighetens före-skrifter och allmänna råd. Det kan således konstateras att om våld inte får användas, får inte heller hjälpmedel vid våldsanvändning användas.13 4.2.1 Särskilt om skjutvapen Bestämmelser om användning av polisens skjutvapen finns, utöver i den grundläggande bestämmelsen i 10 § polislagen om våldsbefogenheten, i kungörelse om polisens användning av skjutvapen (fortsättningsvis skjutkungörelsen). Med skjutvapen avses en-ligt 9 § skjutkungörelsen tjänstevapen (inkluderande nuvarande tjänstevapnet Sig Sauer och tillgängliga förstärkningsvapen) men inte vapen för spridande av t.ex. tårgas.14 En polisman kan skjuta i nödvärn eller i laga befogenhet, vilket regleras i 1-3 §§ skjutkungörelsen. En polisman ska dock i första hand använda våld med stöd av den laga befogenheten dels eftersom polismän som en av få samhällsfunktioner givits befogenhet i lag att använda våld mot enskilda, dels eftersom det Norée, Annika, Laga befogenhet – Polisers rätt att använda våld, sid. 74. Norée, Annika, Laga befogenhet – Polisers rätt att använda våld, sid. 76. 13 Norée, Annika, Laga befogenhet – Polisers rätt att använda våld, sid. 167. 14 I sammanhanget kan också påpekas att OC-spray inte omfattas av skjutkungörelsen men omfattas, liksom tårgasanordningar, däremot av vapenlagens (1996:67) och vapenförordningens (1996:70) liksom förordningen (1996:31) om statliga myndigheters skjutvapen m.m. bestämmelser. 11 12 14 Rättslig reglering finns en viktig skillnad mellan att använda våld inom ramen för laga befogenhet och att använda våld inom ramen för nödvärnsrätten; den laga befogenheten omfattar endast våldsanvändning som med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, medan nödvärnsrätten är vidare och täcker också våldsanvändning som inte är uppenbart oförsvarlig.15 Vad gäller möjligheten att skjuta i laga befogenhet ger skjutkungörelsen polismannen rätt att skjuta när ett omedelbart ingripande är nödvändigt för gripa den som på sannolika skäl är misstänkt för grovt brott såsom bl.a. mord, dråp, grov misshandel, människorov, våldtäkt, grov våldtäkt, rån, grovt rån eller mordbrand.16 Polismannen har också rätt att skjuta för att hindra någon från att rymma eller gripa någon som rymt om han eller hon är intagen på anstalt, häktad, anhållen eller gripen för ovan angivna brott liksom för att omhänderta en person som, på grund av allvarlig psykisk störning, innehav av vapen som kan befaras missbrukas eller av annan anledning är farlig för annans liv och hälsa. Det bör särskilt påpekas att möjligheten att skjuta inom ramen för den laga befogenheten begränsas till situationer där polismannen möts med motstånd – aktivt eller passivt.17 I sammanhanget måste naturligtvis en bedömning av det passiva motståndet göras utifrån behovs- och proportionalitetsprincipen huruvida det är rimligt att över huvud taget använda skjutvapen. Det finns också i 3 § skjutkungörelsen en möjlighet för polismän att använda skjutvapen inom ramen för laga befogenhet i andra fall än de som är uppräknade i 2 § liksom 10 § polislagen och 24 kap. 2 § brottsbalken, d.v.s. att använda skjutvapen för att genomföra en viss tjänsteåtgärd, om det är absolut nödvändigt med hänsyn till åtgärdens vikt. Vad som avses med denna bestämmelse, utöver att det torde avse rena undantagsfall, är dock högst oklart.18 I fråga om nödvärn avses situationer då polismannen skjuter för att avvärja svårare våld eller hot som innebär trängande fara för sådant våld. Det krävs alltså ett angrepp med livsfarligt vapen eller tillhygge eller att angreppet innebär en risk för svårare kroppsskada. Med tanke på att skjutvapen är polisens mest kraftfulla hjälpmedel ska en polisman, enligt 7 § skjutkungörelsen, beakta risken för att utomstående skadas. Skottlossning inom område, där många människor bor eller vistas, ska i det längsta undvikas. Innan skott avlossas ska polismannen ge en tydlig varning genom tillrop, om en sådan varning inte är uppenbart otjänlig. Helst ska polismannen först också avlossa varningsskott. Vid skottlossning mot person ska eftersträvas att endast för tillfället oskadliggöra honom. I sammanhanget kan också påpekas att Polismyndigheten särskilt reglerat användning av skjutvapen i föreskrift.19 4.3 Jämförelse andra länder 4.3.1 Norge I Norge har polisen en generell befogenhet att använda våld. Regleringen finns i den norska politiloven från 1995. Våld får användas under tjänsteutövning i den utsträckningen det är nödvändigt och försvarligt – d.v.s. under förutsättning att behovs- och proportionalitetsprinciperna är uppfyllda. Vad gäller polisens bruk av hjälpmedel finns ytterligare regler i olika instruktioner. Vapenanvändningen regleras i våpeninstruksen. Norsk polis har som regel Norée, Annika, Polisers rätt att skjuta (tryckår 2014), sid. 32 Se 2 § 1 skjutkungörelsen för en fullständig uppräkning av s.k. laga befogenhets-situationer. 17 Boucht, Johan, Polisiär våldsanvändning – En straff- och offentligrättslig undersökning, sid. 221. 18 Norée, Annika, Polisers rätt att skjuta (tryckår 2014), sid. 49. 19 Se FAP 104-2. 15 16 15 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder varit obeväpnad och endast blivit beordrade att bära vapen i extraordinära situationer. Varje användning av vapen, både avlossat skott och ”hot” om användande av vapen, ska rapporteras till det norska Politidirektoratet 4.3.2 Finland I Finland infördes 2011 en ny polislag (872/2011). I denna regleras polisens användning av s.k. maktmedel i 2 kap. 17-19 §§, d.v.s. polisens rätt att använda våld. Våldsbefogenheten är generell vilket innebär att utgångspunkten är att användandet av våld är tillåtet vid alla slags uppdrag utifrån en behovs- och proportionalitetsbedömning. Användande av skjutvapen regleras särskilt i 2 kap. 19 § polislagen och reglerar att skjutvapen får användas endast när det är fråga om att stoppa en persons verksamhet som orsakar direkt och allvarlig fara för någon annans liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt att stoppa verksamheten. Det föreskrivs särskilt att skjutvapen inte får användas för att skingra en folksamling. Den finska polisen har i stort sett samma hjälpmedel vid våldsanvändning som den svenska polisen, med undantaget av att finsk polis också har elchockvapen. Vilka hjälpmedel som får användas specificeras i 10 § Statsrådets förordning om polisen (1080/2013). Skjutvapen i diverse utformning och skjutvapen som är avsedda för spridning av gas eller annat förlamande ämne, med tillhörande patroner, specificeras särskilt i denna bestämmelse, medan övriga hjälpmedel omnämns endast kort. rättfärdiga sitt användande av våld genom common law och skriven lag. Polisrätten blev lagfäst 1984 genom Police and Criminal Evidence Act, vilken bl.a. reglerar rätten att gripa personer och stoppa fordon. Engelska polismäns rätt att använda våld följer av nödvärnsrätten i strafflagen Criminal Law Act från 1967. För att förhindra brott eller verkställa ett gripande får en polisman använda det våld som med hänsyn till omständigheterna är skäligt. Rätten att använda våld omfattar också dödande, om det kan anses skäligt med hänsyn till föreliggande omständigheter. Engelsk polis är inte alltid beväpnade med skjutvapen. De poliser som är beväpnade ingår i särkskilda grupper med särskild träning. Användning av vapen och s.k. less lethal weapons (t.ex. elchockvapen) regleras bl.a. i Police and Criminal Evidence Act (våldsanvändning) och Code of Practice on Police use of Firearms and Less Lethal Weapons, vilket är ett policydokument från Home Office. I dokumentet från Home Office regleras också proceduren för det fall att ett skott avlossats eller vapnet använts på annat sätt (“hotat” med, pekat emot person). 4.4 Diskussion och överväganden rättslig reglering 4.4.1 Behövs en förnyad lagstiftning avseende polisens användning av skjutvapen? Det kan konstateras att den lagstiftning som finns på området, skjutkungörelsen, är föråldrad. Skjutkungörelsen instiftades 1969 och har förvisso förändrats över tid, men den har inte moderniserats eller anpassats till nuvarande förhållanden i samhället. 4.3.3 England I England finns ingen särskild grundlagsregel som garanterar rätten till liv eller som skyddar den kroppsliga integriteten. Detta beror på att den brittiska konstitutionen främst bygger på s.k. common law – en rättsordning som bygger på prejudikat. På samma sätt som andra myndigheter måste polisen 16 Inledningsvis konstateras att skjutkungörelsen inleder med att konstatera att skjutvapen kan användas i en nödvärnssituation, för att sedan räkna upp de situationer då ett skjutvapen kan användas inom ramen för laga befogenhet. Denna ordning är svår att förklara ur en pedagogisk synvinkel eftersom poliser Rättslig reglering bör sträva efter att använda våld inom ramen för den laga befogenheten i första hand, inte inom ramen för nödvärnsrätten. Uppräkningen av brott för vilka det är tillåtet att skjuta kan ifrågasättas då den ger en begränsning i tillämpningen som inte är att föredra eftersom lagstiftning bör vara skriven på ett sådant sätt att den inte begränsas till enbart vissa situationer, utan kan tillämpas i en lång rad situationer. Inte heller kan uppräkningen i 3 § skjutkungörelsen anses fullständig ur ett nutida perspektiv då t.ex. möjligheten att skjuta för att gripa någon för terroristbrott saknas, liksom möjligheten att använda skjutvapen vid ett våldsamt upplopp, vilket får anses som ett allvarligt brott. Ytterligare brott kan också ifrågasättas varför dessa inte finns med. Likaså förutsätter skjutkungörelsen att personer som ska gripas för de i kungörelsen uppräknade brotten är farlig. Detta behöver inte alltid vara fallet – en person misstänkt för t.ex. mord kan vara mycket lugn vid gripandet av honom eller henne, medan en person misstänkt för t.ex. stöld kan vara mycket farlig. För det fall att personen som ska gripas kan konstateras ofarlig (vilket mest troligt endast kan konstateras i efterhand då alla fakta ligger för handen) får skjutvapen inte användas mot personen, enligt skjutkungörelsen. I sammanhanget bör också nämnas att ta fram och göra klart skjutvapnet liksom att hota med eller att varna för skjutvapenbruk tycks inte omfattas av skjutkungörelsen. Detta innebär att inte heller på detta område tar skjutkungörelsen höjd för alla situationer som en polisman kan hamna i och den framstår som inkonsekvent då den inte omhändertar alla steg i vapenanvändningen. genhet då en person ska gripas och kopplingen till personens farlighet, kan också skjutkungörelsen ifrågasättas för det fall att en polisman använder skjutvapen inom ramen för laga befogenhet att använda våld enligt 10 § polislagen eller inom ramen för nöd (en situation som inte finns omnämnd i skjutkungörelsen). För det fall att en polisman använder sitt skjutvapen i en situation som inte finns uppräknad i skjutkungörelsen gäller bestämmelserna om polisens våldsbefogenhet i 10 § polislagen eftersom lag går före kungörelse i rättskällehierarkin. Skjutkungörelsen spelar med andra ord i de situationerna ingen roll, och polismannen som använt vapnet kan inte, så länge han eller hon uppfyller de krav som uppställs för användande av våld eller i en nödsituation, anses ha agerat felaktigt.20 Mot bakgrund av ovanstående kan konstateras att skjutkungörelsen kan ifrågasättas på flera punkter då den är omodern, har en felaktig rangordning av situationer då skjutvapen kan användas liksom att den återfinns långt ner i rättskällehierarkin. Det är önskvärt att användningen av ett sådant våldanvändningshjälpmedel som de facto kan leda till mycket stor skada och, i värsta fall, dödsfall regleras i lag, inte i en kungörelse. Också det faktum att det är Utöver bristen i uppräknandet av brott för vilka man får använda skjutvapen inom ramen för laga befoLikaså kan inte heller en polisman anses ha agerat felaktigt om han agerar inom ramen för skjutkungörelsen, men utan stöd i lag. Eftersom kungörelsen har lägre ställning i rättskällehierarkin är bestämmelser i den ogiltiga för det fall att de ger större handlingsutrymme än vad lag ger. Polismannen kan i det fallet ha agerat oförsvarligt, d.v.s. utan stöd i lag, men utan uppsåt eftersom han eller hon trodde sig ha stöd i kungörelsen. Se vidare Norée, Annika, Polisers rätt att skjuta (tryckår 2014), sid. 44. 20 17 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder eftersträvansvärt att våld används inom ramen för laga befogenhet, inte nödvärn, medför att det behövs en tydligare och mera enhetlig reglering av dessa situationer. En reglering i lag får anses som mera rättssäker i förhållande till allmänheten, vilka är de som kan drabbas av polisens våldsanvändning. En reglering i lag skulle också innebära en större trygghet för de poliser som hamnar i en situation där skott måste avlossas som en del av våldsanvändningen, eftersom det då skulle framstå som mer tydligt under vilka förutsättningar som skjutvapen de facto får användas, inte som nu då stöd för detta måste sökas i flera olika regleringar beroende på situation, vilket i sin tur kan leda till en osäkerhet hos poliserna. Denna reglering skulle också kunna leda till att det framstår som mera tydligt för Polismyndigheten i stort liksom den enskilde polismannen att en s.k. laga befogenhetsskjutning är att föredra framför en s.k. nödvärnsskjutning, eftersom polismannen mest troligt utsätts för en större risk att själv skadas vid en nödvärnsskjutning då polismannen i den situationen troligtvis väntar ut den personen som ingripandet riktar sig emot för att istället agera när han eller hon är mycket nära polismannen eller på väg att utföra någon form av attack mot polismannen. En alternativ lösning till reglering av området kan vara att följa Finlands exempel. I Finland regleras i 2 kap. 17-19 §§ finska polislagen när en polisman har rätt att bruka nödvändiga s.k. maktmedel (våldsbefogenhet) vid utförandet av ett tjänsteuppdrag. I anslutning till denna bestämmelse finns också en bestämmelse om när skjutvapen får användas (i Finland får skjutvapen endast användas när det är fråga om att stoppa en persons verksamhet som orsakar direkt och allvarlig fara för någon annans liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt). Detta skulle ge en bättre möjlighet att överblicka den svenska polisens möjlighet till användning av skjutvapen. Det skulle också innebära att det inte fanns någon begränsning 18 till olika brottskategorier när skjutvapen får användas, utan en mer tydlig koppling till den faktiska situationens farlighet och en bedömning av denna utifrån behovs- och proportionalitetsprincipen. Huruvida förstärkningsvapen ska få användas eller inte bör, för det fall att man väljer att följa det finska exemplet avseende lagreglering, regleras i föreskrift. 4.4.2 Föreskrifter och utbildningsmaterial Polismyndigheten har både genom kungörelsen om polisens användning av skjutvapen och förordningen om statliga myndigheters skjutvapen rätt att utfärda föreskrifter avseende tjänstevapen och dess brukande, s.k. tillämpningsföreskrifter. Syftet är att förtydliga och komplettera lagstiftningen. Överlag handlar tillämpning av juridik om att tolka regler. Genom föreskrifterna kan hjälp med tolkning av lagar och förordningar ges till brukaren, t.ex. av skjutvapen. Även om syftet är att förtydliga lagstiftningen är föreskriftsarbetet en balansgång mellan att just förtydliga men samtidigt inte inskränka eller för den delen utöka det användningsområde lagstiftaren avsett med regleringen. Föreskriftstext är av naturen ytterst formell. Detta gör att möjligheterna till fylligare beskrivningar, exempel, utdrag ur annan text o.s.v. inte finns. Denna möjlighet finns istället i utbildningsmaterial. Även om det finns ett behov av föreskrifter som tydligt reglerar användningen och handhavandet av skjutvapen kan det i vissa fall vara lämpligt att också komplettera reglerna om användandet i ett utbildningsmaterial där större möjligheter till förklarande text finns. Omvärld Omvärld I detta avsnitt presenteras en övergripande omvärldsanalys avseende några faktorer som kan antas påverka polisens skjutvapenanvändning i samband med ingripanden. Åtminstone fyra omvärldsfaktorer kan, med utgångspunkt från bland annat tidigare forskning, antas ha samband med polisens vapenanvändning: (5.2) utvecklingen av det grova våldet i samhället generellt respektive (5.3) våld och hot i arbetslivet och då särskilt våld och hot riktat mot poliser. (5.4) Tillgången på och användningen av vapen bland kriminellt belastade personer samt (5.5) utvecklingen av antalet psykiskt instabila personer i samhället som kommer i kontakt med rättsväsendet. Det finns givetvis andra omvärldsfaktorer som kan vara av betydelse för utvecklingen men dessa fyra har bedömts vara de mest centrala. 5.1 Kort om Polisens användning av skjutvapen Inledningsvis bör frågan om utvecklingen av polisens användning av skjutvapen över tid kort beröras. Som redovisas närmare i denna rapport varierar antalet händelser där polisen använt skjutvapen påtagligt mellan olika år. Under åren 2012–2014 sköt polisen verkanseld vid 45 tillfällen. Jämfört med åren 2009–2011 är det en minskning av antalet händelser med 15 procent. Om vi däremot ser till perioden 2003–2011 så ökade antalet händelser de tre senaste åren med drygt 6 procent. Utvecklingen ser i stort sett likadan ut om vi i stället analyserar antalet händelser där varningsskott använts. Genom att använda ett s.k. treårigt glidande medelvärde kan det konstateras att antalet händelser där polisen skjutit verkanseld ökade under perioded 2007–2012 för att därefter minska något för åren 2013–2014. Det är emellertid ännu för tidigt att fastställa om det rör sig om ett trendbrott eller inte. Som påtalats tidigare är emellertid kvaliteten på dessa uppgifter, åtminstone för de första åren, något oklar. Figur 1. Antal händelser där polisen använt skjutvapen respektive treårigt glidande medelvärde, 2003–2014 19 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Ser vi i stället till antalet personer som avlidit i samband med polisens skjutvapenanvändning framkommer att snittet för perioden 2003–2011 är 0,67 avlidna per år. Den siffran kan jämföras med de tre senaste åren (2012–2014) då 2,3 personer i snitt har avlidit. Statistik för 2015 visar att två personer har avlidit. Eftersom det rör sig om mycket små tal i denna statistikserie så är årliga jämförelser mycket vanskligt att göra. Enkelt sammanfattat innehåller de statistiska uppgifterna om händelser där poliser använt skjutvapen i sin tjänsteutövning respektive antalet avlidna personer på grund av polisens vapenanvändning stora fluktuationer vilket medför att eventuella ”makrosociologiska” förklaringar till utvecklingen, exempelvis att våldet i arbetslivet ökar, är svåra att empiriskt belägga. Omvärldsanalysen får därför ses som ett mer övergripande försök att tolka utvecklingen. 5.2 Våldsutvecklingen i samhället Den första omvärldsfaktorn som ska undersökas närmare är om våldet i samhället generellt sett har blivit grövre och om det i så fall kan förklara polisens skjutvapenanvändning. I den senaste redovisade sammanställningen av utsattheten för brott i Sverige (NTU, 2015) framkommer att drygt 0,6 procent av befolkningen varit utsatta för misshandel som varit så allvarlig att våldet föranlett besök hos läkare, sjuksköterska eller tandlä-kare. När genomsnittet för åren 2012–2014 jämförs med genomsnittet för åren 2005–2007 framkommer att andelen i befolkningen som utsatts för allvarligare våld minskat med närmare en fjärdedel. Om i stället antalet allvarliga våldshändelser analyseras framkommer däremot en ökning med omkring 1,5 procent mellan dessa två perioder. Uppgifter i den Nationella trygghetsundersökningen avser ett representativt urval av befolkningen i åldern 16 till 79 år. Bortfallet i den senaste undersökingen uppgår till 39 procent vilket innebär att resultaten bör tolkas med viss försiktighet. 20 För att komplettera uppgifterna från den Nationella trygghetsundersökningen har även utvecklingen av det dödliga våldet undersökts närmare. Det kan sammanfattningsvis konstateras att inte heller det dödliga våldet i Sverige har ökat under det senaste decenniet. Åren 2003–2005 dödades i snitt 89 personer per år. För åren 2012–14 är motsvarande antal omkring 80 personer, dvs. en minskning med knappt 10 procent. Brå konstaterar i sin genomgång av det dödliga våldet att år 2014 var offret i 71 procent av fallen en man och i 29 procent av fallen en kvinna. Fördelningen mellan könen har sett likartad ut sedan 1990-talet. I närmare en tredjedel (32 procent) av de konstaterade fallen av dödligt våld 2014 användes skjutvapen, vilket är en något högre andel än 2013 (då uppgick till 30 procent). Sammanfattningsvis finns det inga direkta belägg för att det allvarliga och grova våldet i Sverige har ökat under den senaste tioårsperioden. 5.3 Våldsutvecklingen i arbetslivet I ett längre tidsperspektiv uppger alltfler yrkesverksamma att de har utsatts för våld i arbete. Ökningstakten förefaller emellertid att ha stannat av i början av 2000-talet, Bland både kvinnor som män är det i första hand de som arbetar inom vård, omsorg, inklusive socialtjänsten, och med myndighetsutövning som har en särskilt hög utsatthet för våld och hot. Av den officiella kriminalstatistiken framkommer att antalet händelser avseende våld mot polisman har ökat med 31 procent mellan perioden 2005/2007 och 2012/2014. Under samma period har däremot antalet polisanmälda fall av våld mot ordningsvakter minskat med ungefär lika mycket. Det kan inte uteslutas att risken för att utsättas för våld och hot i arbetslivet är en bidragande faktor till utvecklingen av Polisens skjutvapenanvändning. Omvärld 5.4 Tillgången på vapen bland kriminellt belastade personer Flera bedömare har dragit slutsatsen att kriminellt belastade personer i ökad utsträckning använder skjutvapen och att beväpningen och benägenheten att bruka skjutvapen har ökat i samhället. Uppgifter från den officiella kriminalstatistiken visar att antalet brott mot knivlagen respektive vapenlagen avseende innehav av pistol m.m. ökat påtagligt mellan 2013 och 2014. Över en längre tidsperiod framkommer att antalet vapenbrott har en svagt uppåt-gående trend medan brott mot knivlagen tvärtom har en svagt nedåtgående trend. Figur 2. Anmälda brott avseense knivlagen (siffrorna till vänster) respektive vapenlagen avseende innehav av pistol/revolver eller kulsprutepistol, 2003–2014 Polisens och Tullverkets lägesbild över hur illegala vapen förs in till Sverige har enligt uppgifter inte förändrats drastiskt över senare tid. Tullverket följer löpande utvecklingen av nya avsändarländer, avsändare och mottagare i post- och kurirflödet. I en redovisning av ett regeringsuppdrag konstaterar Polisen och Tullverket att handeln på internet med vapendelar, gasvapen och skarpa vapen är något som oroar myndigheterna och som de fortsatt kommer att bevaka. 21 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Socialstyrelsen har vidare konstaterat att barns och ungdomars psykiska ohälsa har ökat under 1990- och 2000- talet, och de senaste data från 2011 visar på en fortsatt ökning. I åldersgruppen 18 till 24 år hade 7 procent av männen i befolkningen någon form av kontakt med psykiatrisk öppen- eller slutenvård, eller använde psykofarmaka. Motsvarande siffror för kvinnor var 10 procent. Sammanfattningsvis finns det relativt tydliga belägg för att skjutvapen i kriminella miljöer tycks förekomma mer frekvent än tidigare. Det kan givetvis inte uteslutas att en sådan utveckling har påverkat polisens skjutvapenanvändning. 5.5 Psykiskt instabila personer som kommer i kontakt med rättsväsendet Som framkommer i denna rapport är en förhållandevis hög andel av de personer som polisen skjuter mot i samband med ett ingripande personer med psykiska problem. Tidigare forskning har visat att psykiskt instabila personer oftare uppträder aggressivt i samband med polisingripanden, oftare är alkoholeller narkotikapåverkade och oftare har någon form av vapen i jämförelse med personer utan psykiska problem. Enligt flera bedömare har antalet psykiskt sjuka personer i samhället som kommer i kontakt med rättsväsendet sannolikt ökat. Polisen är ofta den myndighet som initialt får hantera dessa personer när de befinner sig i kris. Såväl svensk som internationell forskning har visat att en svår psykisk sjukdom hos en individ ökar risken för den drabbade att begå ett våldsbrott. En bedömning som gjorts är att omkring 10 procent av våldsbrottligheten i ett samhälle begås av personer med psykossjukdom dvs. en psykisk sjukdom med förlorad verklighetsförankring, röstupplevelser och vanföreställningar. Det rör sig till stor del om personer med någon form av missbruk. 22 Det finns sammanfattningsvis flera omständigheter som talar för att det kan finnas ett samband mellan antalet psykiskt sjuka i samhället som kommer i kontakt med rättsväsendet och polisens skjutvapenanvändning. Slutsatsen baseras bland annat på de fallbeskrivningar som redovisas i bilaga 2 till denna rapport. 5.6 Sammanfattning av omvärldsanalysen Av de fyra omvärldsfaktorer som översiktligt studerats i detta avsnitt förefaller det som om ökningen av polisens vapenanvändning under de senaste fem åren möjligen kan förklaras av ingripanden mot psykiskt instabila personer. Även förekomsten av vapen bland kriminellt belastade personer kan vara en bidragande faktor. I en tidigare forskningsöversikt har det konstaterats att polisens vapensanvändning som resulterar i att en misstänkt personer avlider ofta sker i samband med polisen kallas till en bostad på grund av ordningsstörningar eller misstänkt brottslighet. I sammanställningen, som avser nordamerikanska förhållanden, konstateras även att vapenanvändning förekommer i samband med pågående brottslighet avseende exempelvis rån, bostadsinbrott eller narkotikabrottslighet. Utbildning Utbildning 6.1 Historik De första poliserna som utrustades med skjutvapen lär ha varit de inom den dåvarande Statspolisen som hade i uppdrag att eskortera Riksbankens transporter. Under andra världskriget utrustades polisen i större utsträckning med skjutvapen men någon enhetlig beväpning fanns inte, sannolikt heller inte någon egentlig utbildning. Under 1940-talet fanns skjutvapen både hos personal i yttre patrullerande verksamhet och på kriminalavdelningen hos polisen i Stockholm. Någon riktig bäranordning fanns inte utan vapnet bars i många fall i fickan. P.g.a. detta bars vapnet för säkerhets skull utan patron i patronläget. fattning. Utbildning på förstärkningsvapnet K-pist modell 45 B ingick i grundutbildningen. 6.1.2 Ny vapentyp I mitten på 80-talet beslutades att polisen skulle byta ut Walther PP mot ett modernare vapen och en för polisen, mer avpassad kaliber. Efter en del tester föll valet på Sig-Sauer, Classic Line. Inledningsvis valdes två modeller av vapnet, P225 till den vanliga polisen och P226 till piketpolisen, tjänstepistol och förstärkningspistol. Tanken var bl.a. att P226 hade stor magasinskapacitet (15 patroner) och av den anledningen skulle kunna ersätta k-pist modell 45B. 6.1.1 Förstatligandet och mer allmän beväpning När polisen förstatligades 1965 infördes en enhetlig beväpning i form av pistolen Walt-her PP. I samband med detta ersattes också den dåvarande sabeln av batong. Flera polismän hade redan innan förstatligandet Walther PP eftersom den var liten och lätt att bära i fickan. En enhetlig utbildning tog också sin form, Allmän polislära- tjänstevapen och K-pist. Det som följde med från tiden poliserna bar vapnet i fickan var att vapnet bars utan patron införd i patronläget även om ett hölster nu införts. Revolvrar fanns med i beväpningen, bl.a. hos livvakter. I vissa fall så länge som ända in på 1980-talet. Utbildningen var starkt influerad av tävlingsskyttet. Det var precisionsskytte med en hand på 25 meter blandat med fältskytte, vilket bland annat kan utövas genom att deltagarna går en bana i skogen och skjuter på figurer i olika form och färger. Tider och avstånd varierar och ibland förekommer tvåhands- Tillsammans med det nya vapnet kom även en ny utbildning. En av de större förändringarna var att det av tävlingsskyttet starkt influerade skjutavstånden minskades mot kortare avstånd som bättre svarade mot de verkliga situationer poliserna sköt i. Stommen har sedan dess varit densamma, med samma kompetensprov från början av 90-talet fram till idag. I samband med förändringen i pistolutbildningen i början på 90-talet beslutades även att ta bort utbildning på 23 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder förstärkningsvapen från den polisiära grundutbildningen. Under 90-talet blev även den mentala delen allt mer uppmärksammad då poliserna som skjuter, själva ofta är utsatta för hot om att skadas eller dödas i en situation då de på mycket kort tid ska göra bl.a. komplexa juridiska bedömningar och hantera vapnet på ett säkert sätt. Sådana saker som människans möjligheter att uppfatta saker under påverkan av stress samt beslutsprocesser blev en del av utbildningen inom vapenområdet under 90-talet. 6.2 Nationell polistaktik Tidigare år har den polisiära taktikutbildningen till stor del varit inriktad mot själva utrustningen och enskilda taktiska metoder för olika typer av ingripanden. Utbildningen var till stor del också en lokal angelägenhet för varje enskild polismyndighet varför innehållet skilde sig åt i stor utsträckning. En större förändring började 2004 då ett koncept kallat Nationell bastaktik började införas. Utvecklingen av bastaktiken startade som en åtgärd utifrån erfarenheterna från i första hand jakten på polismördarna i Malexander 1999, demonstrationerna i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001 samt ett antal rymningar från anstalter. Där uppmärksammades att poliser från olika polismyndigheter som i samband med de stora insatserna skulle samarbeta antingen saknade grundläggande taktisk förmåga eller tillämpade olika taktiska metoder. Förmågan att hantera oroligheter i stora folksamlingar utvecklades samtidigt i konceptet Särskild polistaktik. Med start 2008 genomfördes en utbildningsinsats kallad Bastaktik 2. Insatsen var i huvudsak inriktad mot arbete med folksamlingar där hotbilden avseende oroligheter och våldsamheter var lägre än de allvarligare händelser som krävde den mer specialiserade kompetensen i särskild polistaktik. Utbildningsinsatsen var också en fortsättning på den första 24 bastaktikutbildningen och handlade om att befästa och fördjupa kunskaperna samt att göra taktiska ingripanden med större numerär än tvåmanspatrull. 6.2.1 Taktisk konflikthantering Under 2011 påbörjades en inriktning, av den av Rikspolisstyrelsen i föreskrift kravställda fortbildningen inom taktikområdet. Inriktningen kom att kallas Taktisk konflikthantering. Utbildningsinriktningen utgick ifrån en utveckling som startat med utgångspunkt i de s.k. skolskjutningar som under åren innan inträffat i bl.a. Finland och Tyskland. Senare gjorde även attentatet på Utöya i Norge utbildningsinriktningen ytterligare aktuell. Målsättningen med inriktningen var att höja de enskilda polisernas förmåga att hantera olika typer av allvarliga händelser och en del av utbildningen var särskilt inriktad mot den typ av händelser som benämnts pågående dödligt våld i publik miljö. Då utvecklingen i flera fall startats med utgångspunkt i mycket allvarliga och närmast extrema händelser, har många av de metoder som utvecklats haft en inriktning mot tämligen höga hotbilder som mer sällan motsvarats av den polisära vardagen. Denna omständighet har i vissa fall utgjort ett problem då arbetsmetoderna ska anpassas till en mer vardagsnära hotbild. I detta ligger en risk för att skapa en bild av en överdriven hotbild vilket kan leda till ett agerande som både på kort och lång sikt kan bidra till att skapa en mer hotfull situation än den polisen från början hade att förhålla sig till. Samtidigt som poliser måste ha förmåga att agera i mycket farliga och allvarliga situationer men som är ytterst ovanliga så måste agerandet i vardagen utgå från en hotbild som ofta är lägre vilket skapar svåra avvägningar i utveckling av arbetssätt, metoder och utbildning. Utveckling och utbildning kan behöva bedrivas i två parallella spår som kompletterar varandra och utgår från samma grundprinciper men skiljer sig åt i agerandet i den specifika situationen. Utbildning 6.2.2 Polisiär konflikthantering Under åren 2011-2013 bedrevs på uppdrag av Rikspolisstyrelsen ett utvecklingsprojekt vid polisutbildningen vid Linnéuniversitetet i Växjö kallat Utveckling av utbildning i polisiär konflikthantering (Polkon). Huvudsyftena med projektet var tre, att skapa ett utbildningssystem där de dåvarande polismyndigheterna kunde vara självförsörjande med instruktörer genom lokalt genomförda instruktörsutbildningar, att skapa ett system som gjorde det möjligt att kontinuerligt föra ut ny kunskap i organisationen genom kontinuerlig fortbildning av både instruktörer och poliser på användarnivå samt att integrera de olika ämnesområdena inom taktikområdet i större utsträckning. Resultatet av projektet blev förslag till en organisation med instruktörer i två nivåer – instruktörer och instruktörsutbildare där instruktörsutbildarna kan utbilda nya instruktörer lokalt. Större integrering skapades genom ett gemensamt utbildningsmaterial för hela taktikområdet samt instruktörer med kompetens att utbilda inom hela området. Implementering av systemet pågår för närvarande under ledning av HR-avdelningen. Tanken med integreringen är att få en utbildning som ligger så nära den operativa verksamheten som möjligt och där poliserna ges förutsättningar att agera kunskapsbaserat och med flexibilitet utifrån den specifika situationen. Utbildningen är därför till stor del inriktad mer mot kunskap och principer än mot fasta metoder eller specifika instruktioner för enskilda situationer även om vissa basmetoder också ingår. Ibland, företrädesvis från personer utanför polisverksamheten, efterfrågas manualer eller checklistor för hur poliser ska ingripa i olika typer av situationer. Problemet med checklistor eller ingående manualer är att de lätt blir allt för fyrkantiga och hämmar flexibiliteten i ingripandet. Det som är rätt i den ena situationen är helt fel i den andra. En instruktion som säger att skjutvapen bör användas i situationer där motparten är beväpnad med kniv, med utgångspunkt i att knivar är mycket farliga vapen och kan vara direkt dödande vid användning, kan vara helt fel i en situation där motparten agerar på ett sådant sätt att denne utan problem kan oskadliggöras med hjälp av OC-spray eller helt enkelt kan övertygas verbalt att lägga bort kniven. Den inriktning polisen arbetat med under många år är kunskap och principer. Det handlar om kunskap om allt från konfliktreducerande kommunikation, ballistik, mänskliga begränsningar till taktiska metoder. Principerna ger poliserna stöd i fler situationer med varierande förutsättningar än ett antal fasta metoder kan göra. Begränsningen med både principer och metoder är att förmågan att tillämpa dem måste upprätthållas genom kontinuerlig övning eftersom poliser inte utsätts för de mest allvariga situationerna i sin vardag och på det viset kan upprätthålla kompetensen. Kompetensupprätthållandet kräver även tid och kontinuerlig och frekvent repetition för att förmågan ska vara tillgänglig i en situation med stark press där inte tid eller mental förmåga finns att komma åt kunskaper som är inlärda till en reflexmässig nivå. 6.3 Vidareutbildning Med vidareutbildning avses endast sådana utbildningsinsatser som ger ökad kunskap och kompetens. Vidareutbildning inom området taktik och våldsanvändning har tidigare, och omfattar ännu, endast instruktörer. Instruktörer har tidigare utbildats ämnesvis för t.ex. tjänstevapen, varpå en påbyggnad kunnat ske för att bli s.k. länsinstruktör. I och med att det nya systemet kallat polisiär konflikthantering (Polkon) nu införs utbildas endast s.k. multiinstruktörer med kompetens att integrera de tidigare olika ämnena till ett - polisiär konflikthantering. Polkoninstruktörerna har till uppgift att genomföra den kommande årliga fortbildningen inom området. 25 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Det har succesivt förts in viss pedagogik och utbildningsmetodik i instruktörskurserna. I skrivande stund pågår ett mer omfattande arbete med en pedagogisk inriktning och utvecklingsmöjligheter för utbildare inom ämnesområdet pedagogik/didaktik. 6.4 Fortbildning Med fortbildning avses sådan kompetensutveckling vars syfte är att vidmakthåll befintlig kompetens. Innan Polismyndighetens omorganisation 2015 genomfördes fortbildningar i respektive dåvarande polismyndighet utan tydligare nationell enhetlig styrning. Viss vägledning gav de av Rikspolisstyrelsen utgivna föreskrifter om fortbildning inom området konflikthantering med kommunikation och självskydd21 respektive användning av särskilda hjälpmedel vid våldsanvändning22 med i vissa fall tillhörande utbildningsplaner som angav visst innehåll och hur mycket tid som skulle avsättas för fortbildning. Kvalitetssäkring av fortbildningarna skedde via instruktörsutbildningar på Polishögskolan, PHS, där, grundmaterialet till den ut- eller fortbildning som avsågs erhölls. Efter det skedde ingen enhetlig uppföljning och återkoppling till PHS och återföring av erfarenheter till Polismyndigheterna. Kursplaner och i förekommande fall kursvärderingar upprättades i respektive dåvarande polismyndighet. En enkätundersökning som genomförts under hösten 2015 inom ramen för denna förstudie visar att spridningen var stor i den fortbildningsinsats, Taktisk konflikthantering, TKH, som påbörjades 2012. Undersökningen omfattade åren 2012-2014 och frågorna ställdes kring hur ämnena fördelats i tid och hur olika utbildningsmetoder disponerats. Det var i den här fortbildningsinsatsen som kunskaper för att hantera s.k. pågående dödligt våld i publik miljö, PDV, se avsnitt. 6.2.1, introducerades och avvägningen mellan PDV och vardagliga händelser blev särskilt aktuell. Undersökningen visade även att de dåvarande polismyndigheterna i många fall inte lyckats skicka alla poliser som ingick i målgruppen till fortbildning p.g.a. olika former av resursbrist. Den insamlade datan ska tolkas med försiktighet eftersom ut- och fortbildningsinsatser vid tiden innan myndighetsövergången planerats och redovisats på olika sätt i polismyndigheterna. Då det vid tiden inte fanns en enhetlig och nationell styrning och planering av ut- och fortbildningsverksamheten kan antas att resultatet av enkätunderrökningen har visst stöd. När det gäller frågan i förstudiedirektivet att koppla utbildningsmetodik och resultat till statistik för skjutvapenanvändningen i verkliga situationer finns det en rad faktorer som man måste tas hänsyn till. Sådana kopplingar mellan olika fenomen som i tid och rum ligger så pass långt ifrån varandra som en utbildning och en verklig hotfull situation kan göra, är svåra att metodologiskt säkerställa (ekologisk validitet). Det är oftast alldeles för mycket som kan ha hänt i gapet mellan utbildningssituationen och den verkliga händelsen, som påverkat medarbetaren för att kunna härleda relevanta delar av utbildningen till den skarpa händelsen. Det är också av etiska skäl svårt att i en utbildningssituation utsätta kursdeltagare för den typen av påfrestningar som en verklig situation ofta innebär. Den farhåga som nämns i p 6.2.1 att fortbildningen skapar en upplevelse av en orealistisk hotbild kan inte med befintligt underlag bekräftas. Skillnaderna i hur ämnena och utbildningsmetoder fördelats per myndighet kan inte kopplas till någon avvikelse i statistiken för skjutvapenanvändningen. Rikspolisstyrelsen föreskrifter och allmänna råd om fortbildning i konflikthantering med kommunikation och självskydd, FAP 776-1. 22 Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Polisens skjutvapen, FAP 104-2, Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om OC-spray, FAP 104-4, m.fl. 21 26 Utbildning och organisation av utbildningsinsatserna. Däremot har det i denna förstudie tydligt visat sig att dokumentationen av löpande planering, genomförande och uppföljning samt utvecklingsinsatser av ut- och fortbildning varit bristfällig. De större utvecklingsprojekten har varit väl dokumenterade men det är svårt att i efterhand bilda sig en uppfattning om vilka effekter den löpande verksamheten har haft. Det har tidigare gjorts en utvärdering av Bastaktiken23 som utgår från kursdeltagarnas upplevda nytta med utbildningen. 6.5 Jämförelse nordiska länder Polisen i de nordiska länderna har i stort sett likartad utbildning som bygger på en gemensam utgångspunkt i de mänskliga begränsningarna i form av reaktionstid och uppfattnings- och tolkningsförmåga i snabba och farliga situationer. Man har även liknande system för grundutbildning och återkommande fortbildning och utvecklar utbildningarna mot mer integration av ämnena. Det förekommer givetvis skillnader som vi av redovisade skäl (se 4 om ekologisk validitet) valt att inte undersöka närmare inom ramen för denna förstudie. De skillnader som återfinns i statistik för skjutvapenanvändningen, framförallt i Finland, kan inte enkelt förklaras enbart genom att belysa utbildningen. 6.6 Diskussion och överväganden När det gäller utbildning och fortbildning i polisiär konflikthantering har det skett en utveckling de senaste 15 åren. En i stort sett helt fragmenterad utbildning i de olika ämnena har nu förts samman i en mer integrerad form. Det har också lagts alltmer fokus på de mentala delarna av prestationen i snabba och hotfulla situationer. I utvecklingsarbetet och genomförandet av polisiär konflikthantering har stort fokus riktats mot metoder Det har inte gjorts någon undersökning i Sverige som har mätt prestationen i förhållande till kurskrav. Däremot har en magisteruppsats24 presenterats i Norge där författaren undersökt två polisdistrikt med olika mycket tid för fortbildning i fysisk makt och funnit att det är större skillnad mellan åldersgrupper än grupperna med olika mycket tid som lagts på fortbildning. Det väcker mycket intressanta frågor kring tid kopplat till kvalitét när det gäller utbildning och utbildningsresultat. Det finns inget entydigt samband mellan utbildningens tid och det resultat kursdeltagaren till slut når. Det finns mer som talar för att kursdeltagare lär sig på olika sätt och behöver därför olika förutsättningar, tid och hjälpmedel, att nå ett kursmål. I ett pågående utvecklingsarbete med en nationell pedagogisk inriktning skapas det förutsättningar för mer individanpassade former för kompetensutveckling. T.ex. kan frågor som berör förkunskaper påverka kursupplägget mer i framtiden. När det gäller professionsutbildningar är det också viktigt att kraft läggs på att utveckla och formulera krav och bedömningsunderlag för vad som kännetecknar just professionen, Det är väl känt inom högskola och universitet att tydliga mål och former för bedömning ökar förutsättningarna för djupare förståelse.25 2000 Poliser om utbildningen i Bastaktik 1 – en utvärdering av bastaktiken, HR-761-3425/10. Politiets trening på bruk av fysisk makt, A. H. Andresen, PHS Forskning 2014:1. 25 Rapportering av utvecklingsprojekt avseende examination av praktiska moment i vapensimulatorn T4, L. Hagstedt, M. Bergqvist, L. Pettersson, PHS, 2014. 23 24 27 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Polisens skjutvapenanvändning 7.1 Svensk polis skjutvapenanvändning Svensk polis utför ca 1,3 miljoner ingripanden per år. I snitt har polisen avlossat skott26 vid drygt 28 tillfällen per år under de senaste 12 åren. Vid drygt 15 av dessa tillfällen har verkanseld27 skjutits. De dåvarande polismyndigheterna har från början av 2000-talet varit skyldiga att till dåvarande Rikspolisstyrelsen rapportera in händelser där poliser avlossat skott. Inrapporteringen var dock fram till 2010 tämligen bristfällig. 2010 påbörjades ett arbete med att förändra föreskrifter och rutiner kring inrapporteringen varför statistiken för de senare åren har förbättrats avsevärt. Fortfarande sker dock uppföljningen av polisen våldsanvändning via en tillfällig systemlösning i avvaktan på ett system integrerat i det allmänna IT-systemet för avrapportering/polisanmälan/utredning. Förutom att systemet p.g.a. sin tillfälliga karaktär är mindre driftsäkert kräver hela rutinen, som bl.a. innefattar en särskild blankett som ska fyllas i av polismannen som använt ett hjälpmedel, tämligen mycket manuell hantering för att få ut statistik. Dessutom följs idag endast användning av de särskilda våldshjälpmedlen upp men inte användning av batong och grepptekniker vilket resulterar i en ofullständig bild av polisens våldsanvändning. Bristerna gör att systemets användning är tidskrävande både för den avrapporterande polisen men också den som hanterar statistiken. Vidare finns begränsningar då alla uppdateringar i system och rutin kräver omfattande arbete. Utifrån den statistik som finns28 kan inga tydliga trender åt något håll utläsas. Som nämnts i tidigare kapitel kan en svag ökning av skjutvapenanvändningen tolkas ur statistiken. Då insamlingen av statistik före år 2011 haft stora brister måste dock siffrorna för de tidigare åren tolkas med stor försiktighet. För de senare åren syns ingen ökande trend utan händelseantalet varierar över åren. Eftersom antalet händelser trots allt är tämligen litet kan relativt små förändringar i antalet få stora procentuella utfall utan att några tydliga orsaker till förändringarna går att spåra. I den jämförelse mellan de nordiska ländernas poliskårers användning av skjutvapen, som professorn i kriminologi, Johannes Knutsson och docenten i juridik Annika Norée presenterade i en rapport29 2005, gör de bedömningen att ”polisens bruk av skjutvapen i Norden på det hela taget är återhållsamt”. Ytterligare statistik avseende polisens användning av skjutvapen kan läsas i bilaga 1, Polisens användning av skjutvapen och andra särskilda hjälpmedel för våldsanvändning, Statistik för åren 1995-2014. 7.1.1 I vilka situationer skjuter polisen De situationer poliser skjuter i varierar stort. Även om det inte går att ange en enskild situationstyp där omständigheterna är identiska så går det att dela in situationerna i ett antal kategorier där det finns likheter. I förstudien har totalt sjuttiotre händelser under åren 2012 till 2014 analyserats. Händelserna har delats in i totalt tio olika kategorier där den första kategorin delats in i två delar, 1 och 1A. Kategorierna Varningsskott och verkanseld. Verkanseld: skott mot person/(fordon/annat) i avsikt att träffa. 28 Polisens användning av skjutvapen och andra särskilda hjälpmedel för våldsanvändning, Statistik för åren 1995-2014, bilaga 1. 29 Politiets bruk av skytevåpen i Norden, Politihögskolen, Oslo, 2005. 28 26 27 Polisens skjutvapenanvändning ger en bild av vilken typ av situationer som är de mest frekventa då poliser använder tjänstevapnet. Situationerna omfattar både de där poliser skjutit verkanseld, alltså i avsikt att träffa någon eller något och situationer där endast varningsskott avlossats. Situationerna sammanfattas i följande kategorier, ordnade och angivna utifrån antal händelser inom respektive kategori: −− Drog-/alkoholpåverkad/psykiskt sjuk person hotar patrull med kniv/eggvapen - Kategori 1 11 händelser där verkanseld skjutits, 7 händelser där varningsskott avlossats - totalt 18 händelser. −− Person hotar patrull med kniv/eggvapen okänd påverkan av alkohol/drog/psykisk status - Kategori 1 A 2 verkan, 5 varning, totalt 7. −− Person försöker köra på pm - Kategori 2 Verkan 10, varning 3, totalt 13. −− Person hotar/angriper med skjutvapen - Kategori 3 Verkan 7, varning 2, totalt 9. −− Skott avlossade i syfte att gripa eller omhänderta person - Kategori 8 Verkan 1, varning 5, totalt 6. −− Barrikaderad person - Kategori 4 Verkan 2, varning 0, totalt 2. −− Avbryter våld mot annan - Kategori 6 Verkan 2, varning 0, totalt 2. Gisslan-/offersituation - Kategori 5 Verkan 1, varning 0, totalt 1. −− Hot/angrepp från folksamling - Kategori 7 Verkan 0, varning 1, totalt 1. −− Övrigt - Kategori 9 Verkan 2, varning 12, totalt 14. Totalt 73 händelser. Sammanställningen visar att de händelser där någon hotar poliserna med kniv/eggvapen utgör en tredjedel av alla händelser under åren 2012-2014. I flertalet av dessa situationer finns misstanke om att gärningsmannen lider av någon form av allvarlig psykisk störning eller att sådan störning finns dokumenterad sedan tidigare. Den näst största enskilda kategorin är den där någon försökt köra på poliserna med ett fordon. Kategorin ”Övrigt” innehåller också ett stort antal händelser men av olika karaktär. Händelserna finns beskrivna med kortare texter i bilaga 2. I statistiken för åren 2001 – 201330 går att utläsa några parametrar som återkommer mer frekvent än andra. Procentandelarna anger i hur stor andel varje angiven del utgör av det totala antalet händelser. Polis i ingripandeverksamhet (IG-verksamhet) 51 % Rutinärende (bråk, inbrott, psykiskt störd person) 56 % ¿¿ Kort eller ingen förberedelsetid, 30 % ¿¿ Kort tid mellan hot och skott (0-3 s) 46 % ¿¿ Korta avstånd, oftast under 7 meter, ca 75 % under 7 meter ¿¿ Nödvärn, 82 % ¿¿ Ca hälften av de avlossade skotten var varningsskott ¿¿ −− 30 ¿¿ Polisens användning av skjutvapen, statistik för åren 2001-2013, bilaga 3. 29 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Tjänstepistol, ovanligt att skott avlossas med förstärkningsvapen ¿¿ Motpart med eggvapen (kniv/yxa/svärd m.fl.) 27 % ¿¿ När det gäller poliser i andra funktioner än den s.k. IG-verksamheten kan några andra parametrar också utläsas: Polis i insatsstyrka, 11 % ¿¿ Längre förberedelsetid och bättre kännedom om motpartens farlighet än IG-polisen ¿¿ Ofta kortare tid mellan hot och skott än IG-polisen ¿¿ Ungefär samma avstånd som IG-polisen ¿¿ Hälften av skjutningarna sker med pistol, hälften med förstärkningsvapen (MP-5 eller karbin). ¿¿ Vanligare att man möts av skjutvapen (ca hälften). Mindre vanligt att man skjuter mot fordon. Civilklädd polis, 8 % ¿¿ Skjuter färre varningsskott än IG-polisen ¿¿ Skjuter oftare på längre avstånd än IG-polisen ¿¿ Ofta längre tid mellan hot och skott än IG-polisen ¿¿ Skjuter mer med stöd av laga befogenhet än IGpolisen ¿¿ Ofta kortare förberedelsetid än IG-polisen ¿¿ Skjuter uteslutande med pistol ¿¿ Skjuter oftare mot fordon än IG-polisen Då rapporterna från händelser där civilklädda poliser utfört ingripanden i många fall varit tämligen sparsamma får ovanstående parametrar tolkas med viss försiktighet. 7.1.2 Vilka poliser skjuter Statistiken nedan grundar sig på insamlad data för åren 2001 – 2013. Tabellerna visar jämförelsestatistik för år 2014. I 89 % av händelserna var den skjutande polisen en man och 11 % kvinna. I hela poliskåren var år 2014 31 % kvinnor. Av de drygt niotusen poliser som kodats 30 som tjänstgörande i yttre tjänst i Polismyndighepersonalredovisningssystem var ca 28 % kvinnor 2015. Statistiken avseende skjutande poliser är dock sammanställd av data från åren 2001-2013. 2010 var andelen kvinnor i yttre tjänst ca 26 %. Även om någon statistik inte gått att få fram, kan det antas att andelen kvinnor var lägre i periodens början även om siffran inte var så låg som 11 %. 63 % av de skjutande poliserna var mellan 30 och 40 år och 47 % hade 1-4 års tjänstgöring. 24 % hade varit anställda i 5-10 år. Nuvarande åldersstruktur i yttre tjänst visar att den enskilda största gruppen finns inom åldersspannet 30-40 år. Levnadsålder år 2014 20-30 år 31-40 år 25 % 60 % Tjänsteår år 2014 5-10 år Mer än 10 år 42 % 39 % 51 % av de skjutande poliserna år 2001-2013 tjänstgjorde inom den s.k. ingripandeverksamheten vid händelsen. År 2014 var 54 % av det totala antalet poliser kodade i yttre tjänst (ingripandeverksamhet, närpolisverksamhet, spaning, trafikpolisverksamhet, insatsverksamhet m.fl.). 7.1.3 Vem skjuter polisen mot Avseende dem polisen använder skjutvapen mot finns ingen egentlig statistik insamlad. Vissa uppgifter är dock kända. Polisens skjutvapenanvändning Det handlar nästan uteslutande om män även om det finns något enstaka fall där skjutvapen använts mot en kvinna. Före 2012 fanns ingen fråga kring den psykiska statusen hos den polisen använde skjutvapen mot i det formulär för avrapportering varifrån statistikuppgifter hämtades varför det i flertalet fall inte finns någon angivelse av psykisk status. Av de inrapporterade händelserna 2012-2013, totalt 65 händelser, fanns i 4 fall dokumenterad psykisk instabilitet. I 20 fall fanns misstanke om psykisk instabilitet och i 5 fall har angivits att det var okänt. I 34 fall har inget svar lämnats. Psykisk instabilitet 2014 (totalt 40 händelser) Ej angivet eller Misstanke om psy- Dokumenterad ingen misstanke kisk instabilitet psykisk instabilitet 22 fall 14 fall 4 fall Den vanligaste beväpningen gärningsmannen haft var kniv, yxa eller något annat vasst föremål, t.ex. skruvmejsel. Denna kategori har angivits som orsak till användande av skjutvapen i 26 % av fallen. I 23 % av händelserna har personen som polisen använt skjutvapen mot varit beväpnad med ett skjutvapen. I vissa fall kan skjutvapnet i ett senare skede ha visat sig vara en attrapp vilket dock varit omöjligt att avgöra i den akuta situationen. Vid 17 % av händelserna har motparten använt ett fordon för att försöka köra på eller kört på polisen eller annan. Gärningsmannen har i 10 % av fallen använt en hund för hot eller angrepp. I 7 % har någon form av trubbigt eller annat föremål använts. I ett fall har gärningsmannen angripit polisen med slag och sparkar. I 17 % av rapporterna saknas uppgift om beväpning. Motpartens beväpning år 2011-2014 Kniv/Yxa Skjutvapen /Svärd inkl. Fordon Annat Trubbigt föremål föremål 9% 6% Hund Befarat Annat beväpnad Stickföremål attrapp 26% 26% 21% 6% 5% 1% 31 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder 7.2 Det dödliga våldet En av orsakerna till genomförandet av denna förstudie var att antalet personer som avlidit efter att ha skjutits av polis var högre år 2013 (4 st) än något år tidigare. Året efter, 2014, var antalet avlidna (3 st) vilket bara inträffat vid ett tidigare tillfälle, år 1999. Antalet avlidna efter att ha skjutits av polis är i genomsnitt 1 per år under de senaste tjugofem åren. En indelning i 10-årsperioder visar att antalet avlidna under den tidigaste perioden 1990-1999 var 7 personer och under den andra 2000-2009 var 9 st. Under den senaste sexårsperioden 2010-2015 har 10 personer avlidit. Detta kan dock jämföras med att den tidigare ökningen år 1999-2000 i den redovisade statistiken delades på varsin tioårsperiod medan den senaste ökningen år 2013-2014 ligger inom samma intervall. År 2015 avled två personer. 32 Skjutvapen är den yttersta formen av polisiärt våld och användningen är bl.a. reglerad i kungörelse. Det innebär att regeringen givit polisen möjlighet att använda skjutvapen för särskilt allvarliga fall. Varje enskilt tillfälle då någon avlider efter att polis tvingats använda skjutvapen mot denne är naturligtvis tragiskt och något polisen självklart vill undvika. Att användningen av skjutvapen är föremål för omfattande reglering men också det rättsliga och i många fall massmediala efterspel som följer på ett användande av skjutvapen och särskilt i samband med att någon avlider, talar för att poliser drar sig för att använda skjutvapnet. Motvilja mot att skjuta mot någon framkommer också i de ca 130 intervjuer som polisinspektören tillika vapeninstruktören och deltagaren i denna förstudie Ulf Petersson under årens lopp genomfört med poliser som använt skjutvapen i dåvarande Polismyndigheten i Skåne. Polisens skjutvapenanvändning 7.2.1 Situationen och tidsfaktorn Flera av de händelser där personer avlidit efter att ha skjutits av polis har varit mer eller mindre tidsmässigt utdragna situationer, inte sällan med psykiskt sjuka och/eller drog-/alkoholpåverkade personer. Statistiken visar att i 29 % av de sju händelser mellan åren 2001-2013, där personer avlidit efter att har skjutits av polis och tidsuppgifter funnits angivna, har det dröjt 10-30 sekunder från det att hotet upptäckts till dess skott har avlossats av polismannen. I 14 % av händelserna har denna tid varit mer än 30 sekunder. Tid mellan upptäckt av hot till skott för samtliga händelser år 2001-2013: 0-3 s 3-10 s 10-30 s Mer än 30 s 35% 35% 10% 20% Tidsuppgifter för år 2014: 0-3 s 3-10 s 10-30 s Mer än 30 s 46% 21% 10% 18% All statistik bygger på preliminära bedömda uppgifter av den skjutande polisen och inte uppmätt tid. påverkan är dock högst individuell och situationsbaserad och inte något som går att räkna med. Varningsskott handlar t.ex. enbart om psykisk påverkan och får ingen effekt om inte personen förstår innebörden och känner rädsla för att bli träffad vid fortsatt eldgivning. Den ammunitionstyp svensk polis idag använder är en expanderande 9 mm ammunition. Det betyder att kulan har en ytterdiameter på 9 mm men expanderar till ca 11-12 mm vid träff. Huvudorsaken till införandet av denna ammunitionstyp var att den har en betydlig lägre förmåga att tränga igenom den kropp den träffar och fortsätta vidare och därigenom utgöra en fara för personer som finns bakom den polisen skjuter mot. Även om någon sådan händelse inte inträffat i Sverige bedömdes att risken var hög med den ammunitionen som användes tidigare, i synnerhet som det ofta finns andra människor i närheten då polisen använder skjutvapen. Ytterligare orsak till att ammunitionstypen anses vara lämplig för polisiärt bruk är att den är effektiv, d.v.s. har förmåga att få en omedelbar effekt, detta genom att orsaka större utblödning än en helmantlad ammunitionstyp. 7.2.2 Ammunitions verkan All användning av skjutvapen är ett presumtivt dödligt våld. För att vara effektiv ska ammunitionen omgående, utan fördröjning, stoppa en persons fortsatta agerande. Detta kan ammunitionen i huvudsak göra på två olika sätt, dels genom att orsaka en så stor blödning att kroppen inte längre fungerar eller genom att slå ut det centrala nervsystemet. Det första leder till döden om inte blödningen stoppas. Det andra alternativet leder till en omedelbar död. Andra faktorer som smärta och psykiska effekter kan givetvis också påverka en person att upphöra med sitt agerande, t.ex. p.g.a. att personen blir rädd då denne träffas och därför inte vågar fortsätta agera. Denna I övriga Norden används samma ammunitionstyp av både dansk-, finsk- respektive norsk polis. I den jämförelse mellan de nordiska ländernas poliskårers användning av skjutvapen som kriminologen Johannes Knutsson och juristen Annika Norée presenterade i en rapport 2005 framgår att andelen omkomna inte blivit högre för de händelser där expanderbar ammunition använts i jämförelse med händelser där helmantlad ammunition använts. I Rättsmedicinalverkets rapport från 2015-11-05 (se bilaga 4) konstateras, med förbehåll för att endast skador på personer som avlidit efter att ha skjutits av 33 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder polis men inte skador på dem som överlevt studerats, att användande av expanderande ammunition inte tycks ha medfört fler dödsfall, jämfört med om icke expanderande ammunition använts. Vidare konstateras med statistisk signifikans att skott med expanderande ammunition medförde att färre projektiler lämnade kroppen efter att den träffats. Detta utgjorde, som tidigare nämnts, också en av huvudorsakerna till att den nya ammunitionstypen infördes, vilket syftade till att minska risken för att andra personer i närheten av händelsen skulle skadas. 7.3 Arbetsskador Polisyrket uppfattas rent allmänt ofta som ett farligt yrke, både av allmänheten men också av många poliser. Detta är dock en uppfattning som det finns skäl att diskutera och relativisera kring. Tveklöst finns risker i polisyrket och det är helt klart inte ofarligt. Poliser konfronteras dagligen med aggressiva personer, personer som både har och är beredda att använda grovt våld för att uppnå sina mål, personer som har mycket att förlora på att följa polisens anvisningar och mycket att vinna på att sätta sig till motvärn, personer som är oberäkneliga p.g.a. påverkan av alkohol, droger eller psykisk störning, personer som är beväpnade med allt ifrån kanyler med blodsmitta till skjutvapen. Det är sannolikt också mot bakgrund av dessa fakta polisyrket uppfattas som farligt. 34 I praktiken är det dock andra orsaker som ligger bakom de flesta skador men också dödsfall bland poliser och då i huvudsak trafikolyckor. Poliser krockar, kör av vägen och blir oavsiktligt (även avsiktligt) påkörda vilket orsakar både allvarliga skador och till och med dödsfall. Under 2000-talet har totalt nio polismän avlidit i tjänsten p.g.a. olyckor respektive uppsåtliga brott. Av dessa nio fall utgörs sex händelser av trafikolyckor, en helikopterolycka respektive två fall av uppsåtligt dödande varav det ena skedde utanför tjänsten men med stor sannolikhet med koppling till tjänsten som polis. En bransch med höga skade- och dödstal är byggbranschen. Både grunden för uppdraget, arbetsuppgifter, arbetsverktyg och regelverk skiljer sig avsevärt från polisens men utifrån ett strikt arbetsskadeperspektiv är det intressant att sätta skadetalen inom polisen i relation till någon annan bransch. Den bransch som ofta lyfts fram när det gäller höga skadetal är just byggbranschen. Mellan 2002 och 2013 inträffade 125 dödfall bland personer sysselsatta i byggindustri. Branschen sysselsätter idag ca 320 000 personer. Enligt Arbetsmiljöverket anmäls fler arbetsolyckor med sjukfrånvaro inom branschen byggverksamhet än genomsnittet för samtliga branscher. År 2014 anmäldes drygt 11 fall per 1000 sysselsatta inom byggbranschen medan snittet ligger på 7 fall för samtliga branscher. Byggbranschen är även en av de branscher där flest dödsolyckor inträffar. Under de senaste fem åren har det i snitt skett 9 dödsolyckor per år inom branschen. Det ger en siffra på 0,03 dödsfall per 1000 byggnadsarbetare. För Polisen är dödfallen de senaste fem åren 0,6/år. Det ger för polisen också en siffra på 0,03 dödsfall per 1000 poliser. I byggbranschen handlar det uteslutande om olyckor och inom polisen i huvudsak om trafikolyckor. Att det anmälda våldet mot poliser ökat under 2000-talet visas dock i det PM Brå tagit fram till denna förstudie. (Se bilaga 5) Våldet har ökat med 36 procent men både utvecklingen och antalet anmäl- Polisens skjutvapenanvändning ningar skiljer sig kraftigt åt mellan olika delar av landet. Utvecklingen totalt sett ligger dock i paritet med ökningen av anmälda fall av misshandel totalt i landet. Våld mot tjänsteman – polis, år 2000-2014. Statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå 1701 - Våld mot tjänsteman/Polis. Arbetsoförmögen kortare än ett dygn. 1702 - Våld mot tjänsteman/polis. Arbetsoförmögen under ett dygn eller längre. Begränsningen i statistiken över våld mot poliser består i att den inte omfattar de mest allvarliga fallen av våld eller försök till våld mot poliser. Endast de fall som rubriceras som brottet våld mot tjänsteman omfattas, dock inte de allvarligare brottsrubriceringarna som grov misshandel, dråp, mord eller försök till dessa. Detta beror på att någon unik brottskod inte finns för de grövre rubriceringarna för de fall där brottet riktats mot poliser, vilket är fallet när det gäller den lindrigare formen, våld mot tjänsteman. Förstudien har analyserat statistik för åren 2010-2014 från Polismyndighetens IT-system för anmälan av tillbud till arbetsskada eller arbetsskada. Det analyserade materialet avser dels kategorin ”Skadad avsiktligt av person” vilken omfattar totalt 2597 arbetsskador respektive kategorin ”Tillbud till att bli skadad av person” där det finns totalt 2312 anmälningar Den vanligaste orsaken till arbetsskada i kategorin ”Skadad avsiktligt av person” är våldsamt motstånd/ våld mot tjänsteman som utgör 1499 anmälningar. Därefter följer ”brottslig handling” med 644 anmälningar. Andra orsaker är ”hot mot person” 10 st, ”hotsituation” 54 st, ”mänsklig” 112 st, ”traumatisk upplevelse” 2 st. Totalt finns 27 olika orsaker redovisade, däribland sådana som är svåra att koppla till huvudkategorin ”Skadad avsiktligt av person”, däribland ”Brist i instruktion eller utbildning”, ”Brist eller fel i lokal”, ”Missförstånd”, ”Organisatoriska eller sociala orsaker” m.fl. Detta ska ställas mot att det också går att ange Brottslig handling resp. Våldsamt motstånd/ 35 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder våld mot tjänsteman, däremot inga andra brottsrubriceringar. Samtidigt finns 32 olika faktorer redovisade, däribland våldsamt motstånd, brottslig handling, arbetstid, eldhandvapen, hot, handhållen maskin och väderleksförhållanden. Detta gör sammantaget statistiken mycket svårtolkad och svår att dra några konkreta slutsatser av. Det som dock går att utläsa är att de anmälda skadorna legat på en tämligen konstant nivå på drygt 500 skador per år under de granskade åren. Däremot ser antalet fall där den skadade tvingats till frånvaro från arbetet att ha ökat något under perioden. Samtidigt har det totala antalet poliser i stort sett varit konstant. Antalet poliser som redovisats som tjänstgörande i yttre tjänst har också varit ungefär detsamma med en viss minskning under perioden. Personalförändringarna är dock så små att de inte bör ha påverkat statistiken. 2010 – 475 skador anmälda, 21 med frånvaro 2011 – 532 skador, 25 med frånvaro 2012 – 531 skador, 23 med frånvaro 2013 – 536 skador, 36 med frånvaro 2014 – 523 skador, 44 med frånvaro I nio händelser under åren 2010-2014 har kniv/stickvapen angivits som faktor. Skadans art har angivits som sårskada, muskelskada, smärta, krisreaktion och annat. Frånvaron har angivits vara ingen resp. 1-3 dagar. Fraktur finns med i angivelsen av skadans art i 33 fall, antigen ensamt eller tillsammans med andra skador. Förstudien har mer ingående analyserat de 38 anmälningar till arbetsskada för år 2014 där det funnits ytterligare beskrivning av händelsen. I sex av dessa händelser har skadan angivits som mycket allvarlig. Skadorna har då bestått i vitt flimmer i ögonen, muskelskada, fraktur, sårskada, krosskada, smärta m.m (se bilaga 6). 36 7.4 Jämförelse nordiska länder 7.4.1 Studier Av den jämförelse mellan de nordiska länderna som genomfördes 2005 av kriminologen Johannes Knutsson och juristen Annika Norée framgår att det finns både likheter och skillnader mellan ländernas vapenanvändning. Bl.a. visar en jämförelse mellan Norge och Sverige, där hänsyn tagits till befolkningsmängden, att svensk polis avlossar skott oftare än norsk polis men att antalet avlidna som skjutits av polis inte skiljer. Däremot skadas fler personer av polisens skjutningar i Sverige. Jämförelserna bygger på statistik för Danmark, Norge och Sverige för åren 1996-2002 och för Finland för åren 1997-2003. I jämförelsen mellan Sverige, Danmark och Finland finns inga statistiska skillnader när det gäller antalet händelser där poliser skjutit eller antalet avlidna motparter. Antalet avlidna skiljer heller inte i förhållande till Norge. Inga skillnader finns heller i jämförelse med dansk polis när det gäller skadade motparter. Däremot skadas fler i Sverige än i Finland. Tabellen nedan visar antalet händelser där poliser avlossat skott i genomsnitt per år per miljoner invånare för den studerade perioden. Danmark Finland Norge Sverige 2,7 3,0 0,5 2,9 Det är samtidigt känt att inrapporteringen till såväl den svenska, dåvarande Rikspolisstyrelsen som det norska Politidirektoratet varit obefintlig eller bristfällig under de jämförda åren. För svensk del började Rikspolisstyrelsen kräva in rapporter från händelser där skjutvapen använts först år 2003. Inrapporteringsrutinen för svensk polis förbättrades avsevärt från och med år 2011 och framåt då flera åtgärder Polisens skjutvapenanvändning vidtogs för att förbättra och utöka inrapporteringen. För svensk del bygger statistiken därför på data som på frivillig basis samlats in av en tidigare vapeninstruktör vid Polishögskolan. En likadan jämförelse mellan Sverige och Norge baserat på statistik från åren 2003-2012 visar dock samma tal, 0,5 för Norge och 2,9 för Sverige. 7.4.1.1 Danmark Mot bakgrund av att fyra personer avled efter att ha skjutits av dansk polis år 2006 beslutade Rigspolitiet om att genomföra en tvärvetenskaplig studie avseende polisens användning av skjutvapen. Arbetsgruppen bestod av fjorton experter som täckte ett brett komptensområde, polistaktik, polisiär utbildning, psykologi, sociologi, antropologi, medicin, juridik m.m. Resultatet av studien presenterades i november 2007. Studien omfattade användningen av skjutvapen under perioden 1996-2006. Resultaten visade att skjutvapen avfyrades mellan 7 och 22 gånger per år utan någon trend av ökning eller minskning under perioden. Totalt avled 11 personer under den studerade perioden. Ökningen av antalet avlidna under 2006 bedömdes bero på en tillfällighet då någon ökande trend inte kunnat ses åren innan. 16 av 23 personer som sköts av polisen var psykiskt sjuka och att 2 av 3 var påverkade av droger, alkohol eller mediciner när de sköts. De situationer som studien beskriver som de vanligaste då danska poliser använder skjutvapen överensstämmer väl med de situationer som framträtt i denna (svenska) förstudie. Rekommendationerna från den danska studien omfattade en ökad multidiciplinär inriktning i polisutbildningen där flera olika kompetenser samverkar för att ge deltagarna en bredare kompetens i att hantera farliga konfliktsituationer. Vidare rekommenderades ytterligare utbildning av poliser i att ”läsa” personer som kan förväntas agera på ett irrationellt sätt och att använda alla tillgängliga medel och metoder innan skjutvapen används. Rapporten pekar i detta sammanhang särskilt på tidsfaktorn och det tyska ”Shoot/Do not Shoot concept” och det engelska ”Stop and think concept”. Andra rekommendationer handlade om utveckling av kunskaper kring egna reaktioner och beteenden i samband med stress. I rapporten uttrycktes att fortbildning avseende taktik och förmåga att hantera potentiellt farliga situationer behövde mer uppmärksamhet. Vidare konstaterades att antalet döda och skadade p.g.a. polisens skjutvapenanvändning var högre per miljon invånare än i Norge, Finland, Sverige, Tyskland och England/Wales. Endast Nederländerna visade ett högre antal skadade. Samtidigt konstaterades att talen var tämligen små och en händelse mer eller mindre har stor påverkan på statistiken. I rapporten föreslås också ett utvecklat inrapporteringssystem för händelser där skjutvapen använts, en systematisk utvärderingsprocess avseende skjutvapenhändelser samt ett mer omfattande multidiciplinärt forskningsprojekt avseende faktorer kring polisens skjutvapenanvändning. Rapporten påpekade att något direkt samband mellan polisens användning av skjutvapen och våldet i samhället eller minskad respekt för myndigheter inte kunnat fastställas. Däremot kunde inte en indirekt koppling till förändringar i vården av psykiskt sjuka personer uteslutas. Det fanns indikationer på att 7.4.1.2 Norge I en masteruppsats från den norska Politihögskolen skriven 201031 har orsaker till det kraftigt ökade antalet beväpningsordrar (då norska poliser får beslut om att ta ut skjutvapnet/-vapnen ur bilen och bära det/ de med sig) inom norsk polis under perioden 2007 till 31 Haugland, Jan Erik (2010) Hva kan forklare veksten i bevaepningsordrar i Politiet, Politihögskolen. 37 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder 2013 studerats. Författaren Jan Erik Haugland lyfter framförallt fram två troliga orsaker till ökningen. Dels förändrade polishögskolan under 2007 metoden för att ingripa mot personer med kniv. Kniv bedömdes utgöra ett farligare vapen än vad tidigare hade ansetts. Skjutvapen skulle nu alltid medföras vid dessa ingripanden. Dock ska alltid minsta möjliga våld användas vilket enligt Haugland verkar ha fungerat, polisen varken skjuter eller hotar oftare med skjutvapnet efter förändringen. Utöver de två ovan beskrivna orsakerna pekar även Haugland på ytterligare några faktorer: −− −− −− Den andra orsaken Haugland lyfter fram är en lägre behandlingskapacitet inom hälsoväsendet avseende människor med psykiska- och/eller drogproblem vilket blev effekten av att ansvaret för vården fördes ut lokalt. Haugland pekar på en möjlig ökning av obehandlade människor med psykiska störningar och anger också att tre av fyra mord på poliser efter 1998 har utförts av psykiskt sjuka personer. Samtidigt påpekar Haugland att antalet skadade poliser har varierat inom stabila nivåer under samma period och kan inte förklara den förändrade riskbedömningen inom polisen. Haugland lyfter också fram den betydelse Politiets Fellesforbund haft för det förändrade synsättet, där en aktiv påverkan av politiker och poliskulturen, med bl.a. mediakampanjer, varit central. Allvarliga men enskilda händelser har påverkat polisens taktiska koncept och ökat fokus på handlingskraft samt bidragit till bättre skyddsutrustning, våldshjälpmedel samt skjutvapen. Lärandet av erfarenheter, legalitetskontrollen och den interna kontrollen inom polisen har haft låg prioritet. Antalet s.k. VIP-uppdrag, där polisen beväpnar sig i förebyggande syfte, har ökat markant. Utöver dessa fakta har även Haugland funnit att beslagen av skjutvapen ser ut att ha gått ned medan beslag av knivar, luftvapen och leksaksvapen har ökat märkbart. När polisen ryckt ut på uppdrag med vaga uppgifter om person med vapen, så har det huvudsakligen visat sig handla om kniv, luftvapen eller vapenkopior. Knivar verkar ha använts oftare men inte mot poliser. Däremot har hot om att bruka kniv mot poliser ökat. Samtidigt har det inte funnits några tecken på att poliser hotat med eller avfyrat vapen oftare än tidigare. Haugland påpekar också att mörkertalen sannolikt är stora då flera polisdistrikt över tid har underlåtit att inrapportera händelser till Politidirektoratet. 7.4.2 Utrustningsnivå våldshjälpmedel Land Sverige Ordinarie utrustning Handfängsel som bärs av alla poli- Pepparspray ser i yttre tjänst. Expanderbar batong Pistol 38 Danmark Finland Norge Handfängsel Pepparspray Batong Pistol Handfängsel Expanderbar batong Pistol Handfängsel Pepparspray Expanderbar batong (Pistol) Tillfällig beväpning under begränsad tid. Polisens skjutvapenanvändning Bärs av vissa poliser. - - Elchockvapen (TASER X26) Bärs av ca 600 poliser i yttre tjänst. Tillgängligt i patrullfordon. - - Förstärkningsvapen (K-pist resp. hagelgevär). Förstärkningsvapen (K-pist). Ammunitionstyp för skjutvapen. Expanderande ammunition (Speer Gold Dot). Expanderande ammunition (Action 3). Expanderande ammunition (Speer Gold Dot). Expanderande ammunition (MEN). I Norge är polisdistrikten sedan 2013 skyldiga att ha skjutvapen i de bilar som styrs av operationscentralerna. I dagsläget krävs ett beslut av polismästare för att vapnen ska få bäras med vid ett uppdrag (beväpningsorder). Dock diskuteras ett förslag om att operationsledarna (vakthavande befäl) ska få fatta ett sådant beslut i linjeverksamheten. 7.5 Jämförelse med England och Wales Ett land som väckt förstudiens intresse är Storbritannien då den statistik gällande användning av skjutvapen som Home office publicerar visar att polisen i England och Wales ytterst sällan avfyrar sina skjutvapen. I England och Wales är endast vissa poliser utbildade på och utrustade med skjutvapen. Endast s.k. Authorised Firearms Officers (AFO’s) som har särskild och utökad utbildning bär vapen. Dessa tjänstgör i s.k. armed respons teams och skickas på den typ av uppdrag där det förväntas att skjutvapen kan behöva användas. Totalt finns ca sextusen poliser beväpnade med skjutvapen i England och Wales. Övriga poliser är obeväpnade eller utrustade med elchockvapen (se nedan). I England och Wales finns totalt närmare 130 000 poliser (police officers). Detta ger 2,28 poliser per tusen invånare. Till detta kommer drygt 12 600 police community support officers samt ytterligare drygt 4000 s.k. designated officers och slutligen drygt 16 000 special constables. Det gör att polistätheten är högre än i Sverige med 2,07 poliser per tusen invånare. Samtidigt utför en del av dessa police community support officers och special constables samma arbetsuppgifter som i Sverige utförs av i första hand ordningsvakter. De engelska poliserna är spridda på en yta som utgör cirka en tredjedel av Sveriges yta. Nedan tabell visar antalet händelser där polisen i England och Wales använt skjutvapen (avlossat skott). Den engelska statistiken redovisas per finansår, d.v.s. 1 april till 31 mars. Följande siffror redovisas för år 2001/2002 – 2013/2014: 2001/2 2002/3 2003/4 2004/5 2005/6 2006/7 2006/7 2007/8 2008/9 11 10 4 5 9 3 7 5 6 2009/10 2010/12 2012/13 2013/14 4 5 3 2 39 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Trots den låga nivån av skjutvapenanvändning efterfrågades mindre dödliga alternativ till skjutvapen i England och Wales. I en rapport från Police Complaints Authority 200332 föreslogs utveckling av en strategi för användningen av mindre dödliga alternativ. Efter att Home Office genomfört en genomgång av mindre dödliga alternativ samt en testperiod under 2003 i fem polisorganisationer i England och Wales gavs polisorganisationerna från och med 2004 möjlighet att utrusta skjutvapenbeväpnade poliser även med elchockvapen. Från juli 2007 gavs dessa poliser också möjlighet att använda elchockvapen i andra situationer än de där skjutvapen också var tillåtna att använda. Vid samma tillfälle påbörjades även ett årslångt försök i tio polisorganisationer med att utrusta poliser utan skjutvapen men med särskild utbildning med elchockvapen. Detta resulterade i att poliser i hela England och Wales som inte bär skjutvapen men med särskild utbildning kunde utrustas med elchockvapen. Införandet för dessa pågick från december 2008 fram till och med 2013. Engelska Home office samlar in statistik över användningen av elchockvapen i England och Wales. Användningen av vapnet delas in i sju olika kategorier: Användningsnivå Användningstyp Definition Högsta Fired Vapnet avfyras i syfte att få pilarna att träffa och fästa på motparten för att få en elektrisk sluten krets vilket medför en inkapaciterande effekt. Angle drive stun Vapnet avfyras mot motparten och en eller båda pilarna träffar och fäster. Polisen håller vapnet tryckt mot motpartens kropp för att sluta strömkretsen från pilarna via vapnet i syfte att uppnå inkapacitering. Drive stun Vapnet hålls tryckt mot motparten och ström skickas in i kroppen vilket orsakar smärta men inte någon inkapaciterande effekt. Red dot Polisen siktar med vapnet mot motparten med det röda lasersiktet aktiverat och lyser då med en röd punkt på motparten. Ej avfyrat 32 HReview of shootings by police in England and Wales from 1998 to 2001, Police Complaints Authority, 2003. 40 Polisens skjutvapenanvändning Lägsta nivå Arcing Vapnets elektriska gnista visas utan att vapnet avfyras eller siktas mot motparten. Aimed Siktar med vapnet mot någon. Drawn Vapnet tas ur hölstret i situationer där det kan förväntas våld kan förekomma. För de senare åren ser användningen av elchockvapen i England och Wales ut enligt följande: 2010 2011 2012 2013 2014 Hot med elchockvapen (Aimed/Arcing/ Red dot) 5178 6045 6216 8360 8081 Tryckt mot kroppen (Drive stun/ Angle drive stun) 229 312 320 287 256 Avfyrat elchockvapen (Fired) 1239 1506 1620 1733 1724 7.6 Andra länder Ett land som till befolkningsantal ligger nära Sverige är Schweiz med drygt 8 miljoner invånare. Antalet poliser är ca 17 700 i en organisation som består av en federal del och en del med egen polis i varje kanton. Polisen i Schweiz började inte samla in nationell statistik över användningen av skjutvapen förrän 2010. Avseende varningsskott finns ingen exakt statistik. Schweiziska poliser försöker så långt möjligt undvika varningsskott. Någon statistik avseende dödsfall eller skador i samband med polisens bruk av vapen finns inte. Schweizisk polis påtalar att brister i statistiken finns och garanterar inte att alla händelser där skjutvapen använts finns redovisade. Elchockvapen fanns hos den Schweiziska polisen redan före 2010 men från 2009 fick också den federala polisen tillgång till hjälpmedlet vilket ökade användningen. 41 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Användning av skjutvapen i Schweiz År Verkanseld Varav mot fordon Annat, däribland varningsskott Totalt 2010 40 36 18 58 2011 18 13 20 38 2012 13 8 7 20 2013 1 1 15 16 2014 23 10 1 24 7.7 Diskussion och överväganden Polisens användning av skjutvapen 7.7.1 Antalet skjutningar Även om svensk polis inte kan sägas skjuta mer än vad som motsvaras av behovet av att använda skjutvapen finns givetvis både ett krav och en vilja att verka för att så lite våld som möjligt används i alla situationer. Detta måste dock ställas mot polisernas möjlighet till en trygg och säker arbetsmiljö i ett samhälle där våld trots allt förekommer och skjutningar mellan kriminella just nu ser ut att öka. Även om dessa skjutningar hittills inte riktats mot polisen så finns givetvis en ökad risk för att polisen hamnar i en situation där våld med skjutvapen pågår eller där skjutvapen förekommer. I statistiken har någon ökande trend avseende användning av skjutvapen inte kunnat utläsas. I genomsnitt avlossar polisen skott vid knappt 30 tillfällen per år. Antalet tillfällen varierar dock mellan åren. 2011 sköt polisen vid totalt 61 tillfällen och 2013 vid 29 tillfällen. 7.7.2 Polisen som skjuter Statistiken visar vidare att det i huvudsak är poli- 42 ser i s.k. ingripandeverksamhet som skjuter oftast, något som är fullt naturligt då dessa utgör en stor del av poliskåren i yttre verksamhet samt är den funktion som primärt skickas på de akuta uppdragen och oftast är först på plats när något allvarligt hänt. Polisens särskilda insatsenheter verkar överrepresenterade vad gäller användande av skjutvapen i förhållande till sitt antal. Dock är det dessa enheter som ges uppdraget när en situation i förväg är känd som farlig, t.ex. p.g.a. av att det är känt att den som ingripandet riktar sig mot är eller kan vara beväpnad. När det gäller ålder och tjänsteår för de poliser som skjuter så följer det väl den struktur som finns för poliser i yttre tjänst. Dock verkar manliga poliser vara överrepresenterade i förhållande till sitt antal. Statistiken för vilka poliser som faktiskt tjänstgör i yttre tjänst stämmer dock inte helt med vad som faktiskt är fallet p.g.a. att kodningen inte alltid stämmer. Ett exempel kan vara att poliser som kodats för yttre tjänst har bytt funktion och inte är kvar i yttre verksamhet. Det går därför inte att dra några säkra slutsatser. Det skulle dock kunna finnas ett värde i att studera denna eventuella överrepresentationen av manliga poliser som skjuter närmare för att se i vilken utsträckning den stämmer och i så fall dess orsaker. Polisens skjutvapenanvändning 7.7.3 Dödsfall Även antalet dödsfall varierar. Antalet är dock mycket litet varför en så liten förändring som en eller två avlidna kan mångdubbla antalet mot ett år då ingen avlidit. En liknande ökning av dödsfall kunde ses år 19992000. Åren innan, 1997-1998 hade 0 resp. 1 person avlidit efter att ha skjutits av polis. År 1999-2000 avled 3 resp. 2 personer. Röster höjdes för åtgärder och Rikspolisstyrelsen beslutade efter en tids utredning och tester att 2004 införa pepparspray som ett nytt hjälpmedel för våldsanvändning. Syftet var att ge tillgång till ett nytt hjälpmedel mellan batong och skjutvapen. Målet var att minska behovet av användning av skjutvapen. Något som enligt statistiken inte ser ut att ha uppfyllts. Det som dock inte går att konstatera är om införandet motverkat en ökning av skjutvapenanvändningen som annars skulle ha skett. 7.7.4 Situationstyper Poliser skjuter i mycket varierande situationer. Det absolut vanligaste är att poliserna hotas eller angrips med knivar, yxor, svärd eller andra vassa föremål. Ofta handlar det om personer påverkade av droger och/eller alkohol och/eller som lider av någon form av psykisk störning. Ett problem som visat sig i flera av de händelser förstudien granskat är att det våld poliserna utövar mot en våldsam motpart i många fall inte omedelbart får önskvärd effekt, d.v.s. att motparten upphör med våldet. Detta oavsett om poliserna brukat fysiska metoder som grepp eller något hjälpmedel som OCspray, batong eller till och med skjutvapen. I några fall har t.ex. OC-spray använts utan verkan innan skjutvapnet använts och i ytterligare några fall har skjutvapnet använts varefter OC-spray brukats för att betvinga den skjutne personen som trots träffar kunnat fortsätta sitt angrepp. Efter att svensk polis brukat pepparspray i tio år har en rad erfarenheter dragits. Många poliser har upplevt sprayen som ett bra hjälpmedel som förhindrat en våldsam utveckling i flera olika typer av situationer. Samtidigt har de begränsningar som finns med sprayen också blivit tydliga. Sprayen verkar i huvudsak genom smärta. Vid användning mot personer som har nedsatt smärtkänslighet, t.ex. p.g.a. bruk av droger eller av allvarlig psykisk störning har sprayen sämre effekt eller effekten uteblir helt. I vissa fall kan sprayen ha en triggande effekt på motparten. En bedömning som förstudien gjort är att i 30 av de särskilt studerade fallen (73 st. Se bilaga 2) skulle ett elchockvapen eventuellt kunna ha medverkat till en annan utgång. Detta med förbehåll för att förstudiegruppen inte haft kännedom om alla omständigheter som varit aktuella på platsen vid det specifika tillfället. Avgörande för om ett elchockvapen verkligen hade använts om det funnits till hands är också hur poliserna upplevt situationen och i vilken utsträckning de litat på att elchockvapnet hade stoppat motparten och vilka alternativa möjligheter som funnits om så inte skett. 7.7.4.1 Skott mot fordon En situation som är relativt vanlig är den då någon försöker köra på polismannen. I de fall där polismannen skjutit har detta inte i något av de studerade fallen stoppat fordonet utan polisen har fått slänga sig undan för att undgå påkörning. Dock är det okänt i vilken utsträckning avlossandet av skott påverkat gärningsmannen i sitt agerande. Problemet med dessa skjutningar är att det praktiskt taget är omöjligt att med polisens tjänstepistoler stoppa ett fordon. Även om föraren skulle träffas kommer inte bilen att omedelbart stanna. Att skjuta mot föraren är också förenat med risker för att träffa ev. andra personer i bilen. I de aktuella situationerna har polismännen beskrivit att de känt sig så trängda och inte sett någon annan utväg än att skjuta för att freda sig. Förstudiens uppfattning är att det finns ett behov av att ytterligare tydliggöra begränsningarna och riskerna med 43 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder användning av pistol mot fordon för att undvika ev. övertro på tjänstevapnet som skydd mot påkörning eller för att i övrigt stoppa fordon. De allvarliga skadorna ser dock ut att vara tämligen sällsynta även om dödligheten ligger på samma nivå som för byggbranschen. Dock orsakas dödsfallen inom polisen inte i första hand av våld utan av trafikolyckor. Att poliser verkar i en riskfylld miljö är dock uppenbart och våldet mot poliser ser ut att öka. Därav finns behov av att hela tiden utveckla, metoder, utrustning, kompetensutvecklingsinsatser m.m. för att motverka denna ökning. 7.7.6 Nordiska länder 7.7.4.2 Varningsskott I flera av de studerade fallen där varningsskott avlossats har detta inte fått den önskade verkan, att hotet/ angreppet upphört eller att en flyende gärningsman stannat. I något fall har varningsskottet istället gjort att en hotfull gärningsman gått till angrepp. Ett annat dilemma med varningsskott är då de skjuts i tätbefolkade miljöer. Problemet är var varningsskottet ska riktas. Även ett skott riktat upp i luften är inte totalt riskfritt då kulan kommer ner igen. 7.7.5 Arbetsskador Det är svårt att få en tydlig bild av arbetsskadorna inom polisen. De internt anmälda skadorna orsakade avsiktligt av annan person stämmer inte överens med bilden som framkommer av antalet anmälda skador p.g.a. våld mot tjänsteman. Att det anmälda våldet mot poliser ökat framgår av Brå:s statistik. Samtidigt har det anmälda misshandelsvåldet ökat i samma utsträckning. Att det är svårt att få en tydlig bild beror bl.a. på ett IT-system som inte fullt ut fyller behovet av lättillgänglighet vid avrapportering eller möjligheterna att skapa statistiskt underlag. 44 Jämförelsen med de övriga nordiska länderna visar till största delen inga skillnader. Undantaget är Norge som avlossar skott mer sällan än svensk och övriga nordiska länders polis. Den snabbare tillgången på vapen hos övriga länders poliser kan vara en möjlig förklaring. Samtidigt verkar inte vapenanvändningen ökat sedan norsk polis fick en kontinuerlig beväpningsorder i november 2014. Andra förklaringar kan därför vara möjliga. En inriktning i utbildningen mot att arbeta mer med sköld, bl.a. mot knivbeväpnade personer uppmärksammades av förstudien vid ett studiebesök. Enligt förstudiens bedömning utsätter detta dock poliser för betydande risker då det alltid finns en ökad risk för skador, både på poliser och motpart, då poliser tvingas in i fysisk närkamp med en motståndare. Dessutom ställer användningen av sköld krav på viss fysisk kapacitet som överskrider motståndarens fysiska styrka, något som ställer stora krav på fysisk styrka hos alla poliser. En annan möjlig orsak har givetvis med brottsligheten att göra. Sverige har i stort sett dubbelt så hög anmäld brottslighet som Norge i förhållande till folkmängd. I vissa delar har brottligheten samma karaktär. Vissa fenomen som idrottsrelaterat våld, våldsamma demonstrationer och det som kallats social oro tycks dock inte lika utbrett eller omfattande som i Sverige. Däremot anger Haugland i sin rapport att ingripanden mot personer med allvarliga Polisens skjutvapenanvändning psykiska störningar tycks ha ökat även i Norge. En skillnad avseende utrustning finns jämfört med både Norge och Finland. Där har varje patrull direkt åtkomst till förstärkningsvapen (Kulsprutepistol Heckler & Koch MP5. Samma typ som används av svensk polis, samt hagelgevär i Finland) genom att sådana ständigt medförs i patrullfordonen. Då Norge tidigare förvarade även tjänstepistolerna i fordonen krävdes ett beväpningsbeslut för att vapnen skulle få tas ut. Dock avgjorde förmannen i den aktuella patrullen då vilka vapen som skulle tas fram. I normalfallet togs både pistol och K-pist fram. Någon skillnad på vapnen gjordes således inte i det fallet. 7.7.7 Förstärkningsvapen När det gäller de k-pistar som svensk polis använder som förstärkningsvapen är dessa av samma modell som både norsk och finsk polis har (H&K MP5). Begreppet förstärkningsvapen för gärna tankarna till ett ”starkare” vapen, något som kanske också förstärks av att det idag krävs ett särskilt beslut för användning av vapentypen. Vapnet har dock samma kaliber, d.v.s. 9 mm, som tjänstepistolen och samma typ av ammunition som används till tjänstepistolen ska även användas i förstärkningsvapnet (Speer Gold Dot). Kulan som skjuts ut från vapnet har i stort sett samma utgångshastighet, ca 400 m/s, men något lägre för pistolen. Beroende på konfiguration är det med förstärkningsvapnet möjligt att skjuta automateld, alltså utan att släppa avtryckaren för ny avfyrning. Flertalet förstärkningsvapen inom Polismyndigheten är dock försedda med ett underbeslag som endast medger halvautomatisk enskottsavfyring på samma sätt som gäller för tjänstepistolerna. De tre stora skillnaderna mellan pistolen och förstärkningsvapnet MP5 är dels mängden tillgänglig ammunition i vapnet, dels pipans längd tillsammans med ett bättre tillbehörssikte och därmed precisionen på längre avstånd än 5-10 m. MP5 är försedd med ett magasin som rymmer 30 patroner medan den största av polisens pistoler rymmer 15 patroner. Flertalet tjänstepistolers magasin rymmer dock endast 13 eller 8 patroner. Då pipan på MP5 är avsevärt längre än pistolernas har vapnet en betydligt högre precision än pistolerna vars s.k. taktiska maxavstånd uppskattas till ca 15 meter. MP5 har ett motsvarande värde på ca 60 m. Flertalet vapen är dessutom försedda med ett s.k. rödpunktsikte som gör vapnet mycket lätt och säkert att sikta och träffa med. Med dessa fakta som utgångspunkt kan förstärkningsvapnet MP5 i vissa avseenden betecknas som ett säkrare vapen än tjänstepistolen. Möjligheten att på längre avstånd skjuta med precision öppnar möjligheter att agera på ett annat taktiskt sätt än med tjänstepistolen. Förstudien syftar då i första hand på att det är möjligt att på ett avstånd från en gärningsman som ger mer tid till både bedömning och agerande, skjuta mot i första hand benen och därigenom minska risken för dödliga skador. Andra fördelar med vapentypen är att vapnet ger större möjlighet att verka på längre avstånd med större eldkraft vilket är en avgörande fördel när insatser ska göras mot en motpart med större vapenkapacitet. Samtidigt ska inte det aktuella vapnets och den aktuella ammunitionens kraftfullhet överdrivas. Begränsningar finns t.ex. när det gäller att tränga igenom olika material, t.ex. i skyddsutrustning, varför det i vissa situationer finns behov av vapen som klarar kraftigare ammunitionstyper än vad MP5 gör. I dagsläget när denna rapport skrivs finns många frågeställningar och många diskussioner förs kring förstärkningsvapnets tillgänglighet och användningen i polisverksamheten. Då vapentypen hittills använts i begränsad omfattning saknas på många håll en djupare kompetens kring vapnets användningsområde, begränsningar och möjligheter. Detta har ibland lett till en viss ”fyrkantighet” kring användningen. Ett exempel är att i princip alltid har ett uttag av 45 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder förstärkningsvapen kopplats samman med användning av taktisk (tung) skyddsväst och ballistisk hjälm, dock inte alltid utifrån en taktisk bedömning av arbetsuppgiften. Utökas resursen som har kompetens att bruka vapnet behöver detta också åtföljas av kompetens hos beslutsfattare och ledningsresurs. I sammanhanget kan också nämnas att Polismyndigheten även har tillgång till andra typer av förstärkningsvapen med andra kalibrar som i första hand brukas av Polismyndighetens insatsenheter. 46 7.7.8 England och Wales Polisen i England och Wales skjuter förvånansvärt sällan. Nära till hand ligger att söka svaret i att flertalet poliser inte bär skjutvapen. Istället har engelsk polis särskilt utbildade patruller utrustade med skjutvapen. Även Sverige har särskilda insatsgrupper och i den nya insatsorganisationen kommer delar av dessa att finnas i den händelsestyrda verksamheten i större utsträckning än tidigare. Intressant i det fallet är att de tidigare svenska insatsenheterna dock avlossade skott vid tre tillfällen under 2014, vilket är lika många Polisens skjutvapenanvändning gånger som engelsk polis avlossade skott totalt under året 2012/13. Det handlar således inte enbart om utbildning, kompetens och utrustning utan svaret måste finnas på annat håll. England och Wales har en betydligt högre polistäthet än Sverige. En stor skillnad är att poliserna verkar på ett område som är ca en tredjedel så stort som Sverige. Detta möjliggör givetvis snabbare understöd från andra poliser, däribland beväpnade vid farliga situationer. Den engelska taktiken går ut på att backa och begära hjälp från beväpnade patruller då obeväpnade poliser hamnar i situationer där behov av skarpare våld än grepptekniker är behövligt. Frågan om detta medfört fler skadade poliser eller tredje person än i Sverige har inte fått något klart svar då någon sådan statistik inte gått att få fram. Uppfattningen hos de engelska poliser förstudien varit i kontakt med har dock varit att skadenivån är låg. Acceptansen från allmänheten för att obeväpnade poliser inte ingriper snabbare eller mer offensivt i farliga situationer upplevs också av dessa poliser som stor. Andra faktorer som i okänd utsträckning kan ha inverkan på användningen av skjutvapen är en hög grad av användning av polishundar. En hög kapacitet avseende kameraövervakning (CCTV) ger större möjligheter att i ett senare skede identifiera och lagföra gärningsmän men också en möjlig avhållande effekt. den verkar ha minskat något. Skillnaderna i antal händelser är dock så små att det inte går att dra några tydliga slutsatser. Intrycket är att engelsk polis överlag är positiva till bruket av elchockvapen. En erfarenhet att ta med är de problem som upplevdes i samband med den långa införandeperioden då olika taktiska förutsättningar skapades i olika delar av landet under införandeperioden, trots hanteringen av samma situationstyper. 7.7.9 Skjutvapnet som hjälpmedel Att avväpna svensk polis i syfte att minska skjutvapenanvändningen ser förstudien som orealistiskt. Framförallt p.g.a. att möjligheten till stöd från andra patruller är tämligen begränsad i stora delar av landet. I princip alla svenska poliser som verkar i s.k. ingripandeverksamhet måste ha en förmåga att själva, utan stöd från andra, kunna vidta långtgående åtgärder även i tämligen farliga och utsatta situationer. Ett exempel på detta visade sig den 22 oktober 2015 i Trollhättan där en ensam patrull på ett tidigt stadium kunde ingripa mot en våldsam gärningsman som redan dödat respektive skadat två personer i en skola och därigenom förhindra fortsatt våld. Däremot behöver en kontinuerlig diskussion om skjutvapnets användning föras utifrån förändringar i samhället, att nya typer av hjälpmedel blir tillgängliga och vad uppföljning och forskning visar. Se vidare avsnitt 9. Elchockvapen finns som hjälpmedel hos den engelska polisen, både hos de som bär skjutvapen och andra som har särskild utbildning. Ett stort antal saknar dock beväpning. Statistiken för användningen av skjutvapen före 2004 är begränsad. Något högre siffor kan dock avläsas för åren 2001/2 resp. 2002/3, åren innan införandet av elchockvapen påbörjades 2004. En fråga som naturligtvis inte kan besvaras är om användningen av skjutvapen skulle ha ökat sedan dess om inte elchockvapen införts. Klart är dock att 47 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Elchockvapen 8.1 Allmänna fakta Elchockvapen räknas till kategorin ”mindre dödliga vapen” (Less Lethal Weapon i internationell litteratur). Till denna kategori räknas även OC-spray, men också vapen av typen distansbatonger/beanbags, tårgas, distraktionsgranater m.fl. Tidigare var benämningen ”icke dödliga vapen” men då tveksamheter funnits kring dess eventuellt dödliga effekt har benämningen ändrats till ”mindre dödliga vapen”. Vapnet verkar genom att det leder ström genom kroppens muskulatur - endera genom att vapnet trycks mot en person eller genom att avlossa projektiler som är trådförbundna med utskjutningsanordningen eller via en projektil som har ett eget batteri. Genom att trycka vapnet mot en person orsakas i första hand smärta. När vapnets utskjutningsanordning används kan elen ledas genom en större del av kroppen och orsakar då en sammandragning, en sorts kramptillstånd, i musklerna som berörs av elgenomströmningen. Personen kan inte själv styra sina muskler och faller till marken. Genom att strömmen får musklerna att låsa sig uppnås inte en neutraliserande effekt genom smärta, så som hos exempelvis OC-spray. Detta utgör en fördel när ingripandet sker mot personer som har låg känslighet för smärta, t.ex. på grund av drogpåverkan eller psykatriska störningar. Vid utskjutning leds strömmen in i kroppen via två ledare/elektroder/pilar förbundna med huvudenheten via koppartrådar. Pilarna skjuts iväg med hjälp av nitrogenpatroner. Spänningen erhålls genom ett litiumbatteri i huvudenheten. Det maximala skjutavståndet är då mindre än 10 meter. Det finns även en 48 större variant av vapen som kan skjuta iväg en batteriförsedd enhet som vid träff fäller ut två kontakter som skapar en strömkrets mellan sig via kroppen på den person som träffas. Elchockvapen som trycks direkt mot kroppen kallas för ”stun guns”. Det finns även elbälten och elchockbatonger som fungerar enligt samma princip som stun guns. Projektilskjutande elchockvapen kal�las ofta för Tasers efter det amerikanska företaget TASER International, Inc. vilket var det första att lansera en fungerande produkt av denna typ men också det företag som har den absolut största andelen av marknaden. Företaget TASER International startades under 1990-talet. 1999 började de sälja modellen M26. De idag aktuella modellerna benämns X26P respektive X2, den senare med möjlighet att avlossa två patroner. Vapnet verkar med en spänning på 50 000 volt vilket kan jämföras med stöten från statisk elektricitet som kan nå ca 35 000 volt. Av de 50 000 volt som vapnet levererar är det dock endast 1500-5000 V som når den träffade personen. Strömstyrkan är 1,3 mA och strömmen pulserar med 19 pulser per sekund vilket låser muskulaturen mellan pilarna. Pilarna skjuts ut med 30 m/s och det effektiva skjutavståndet är max 7,6 m. När en person träffas av pilarna och dessa fäster i kläderna (max 5 centimeter från huden) eller direkt i huden, pulserar strömmen via pilarna genom kroppen i ca 5 sekunder. Strömcykeln kan återaktiveras med ytterligare femsekundersintervall alt. valfri tid. Detta kan, om båda patronerna avlossats, t.ex. mot två olika personer, antingen göras för varje patron för sig eller båda. Elchockvapen Pilarna skjuts ut med ca 6,5 graders vertikal vinkel mellan sig vilket gör att spridningen av pilarna ökar med avståndet till målet. Nedan visas effekten: Avstånd till målet 2,7 m Spridning vertikalt i målet 31 cm 5,4 m 7.6 m −− 64 cm 92 cm −− När en patron avlossas så sprids mellan 30-40 konfetti på platsen med den aktuella patronens tillverkningsnummer för att kunna koppla samman ett specifikt vapen med en specifik händelse. Dessutom finns allt användande loggat i vapnet. Det finns även modeller som filmar och lagrar filmen när vapnet startas för användande vilket gör en efterhandsgranskning av händelsen möjlig. 8.2 Forskningsöversikt Inom förstudien har en forskningsöversikt33 avseende polisiär användning av elchockvapen genomförts. Forskningsöversikten har till stor del haft sin utgångspunkt i det ställningstagande som gjordes av etiska rådet 2005: −− −− 33 Rådet ansåg att antalet hjälpmedel av naturliga skäl måste vara begränsat och att det inte är möjligt att bära med sig hur mycket som helst. Till detta kopplades också att det rapporterats om att skador uppstått vid trafikolyckor p.g.a. den utrustning poliser redan bar på kroppen. Vidare tog rådet upp frågan om hur allmänheten skulle uppfatta en polis med en mängd vapen i −− sin utrustning och menade att risken fanns att det uppfattades som att ingripande med våld var huvudalternativet. Rådet såg också en risk för överanvändning och att elchockvapen i första hand skulle bli en ersättning för OC-spray. Etiska rådet ansåg också att det skulle kunna finnas svårigheter i avvägningen av vilket hjälpmedel som skulle användas. ”Skall elchockvapenen vara ett reservhjälpmedel till pepparsprayen eller vice versa?”, var en av Etiska rådets frågor. Påståenden om att elchockvapenen skulle minska antalet skadade och döda be-mötte Etiska rådet med att någon statistik som stödjer detta inte fanns. Slutligen hänvisade också Etiska rådet till Amnesty Internationals rapport (AMR 51/139/2004) om användning av elchockvapen som säger att fler än 70 personer hade avlidit efter att ha blivit utsatta för elchockvapen. Etiska rådet anförde att även om ett adekvat samband mellan påskjutning och dödsfall inte kunde konstateras i flertalet händelser, fanns enligt rapporten ändå flera fall där rättsläkare ”have found the taser (elchockvapen) directly contributed to the death, along with other factors such as drug abuse and heart disease.” Forskningsöversikten kan i sin helhet läsas i bilaga 7. Nedan följer en sammanfattning av slutsatserna av översikten. 8.2.1 Antal tillgängliga hjälpmedel När det gäller den första invändningen från det etiska rådet, om antalet vapen som kan bäras med, visar flera forskningsrapporter att införandet av elchockvapen skett utan att något annat vapen utgått. Polisorganisationerna har i flertalet fall redan varit utrustade med både skjutvapen, batong och oc-spray Polisiär användning av elchockvapen, Forskningsöversikt, Rikspolisstyrelsen 2014, bilaga 7. 49 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder på samma sätt som svenska poliser är idag. I vissa länder, framförallt i Europa, har polisorganisationerna dock valt att begränsa tillgången till elchockvapen till ett mindre antal poliser och/eller enheter. Oftast handlar det om specialenheter. Detta är fallet i de mest relevanta jämförelseländerna som Schweiz, Österrike och Tyskland men också i Storbritannien. I Frankrike förekommer en större utbredning av elchockvapen men där föreligger strikta rättsliga och förordningsmässiga ramar för användningen. I nämnda länder har även i hög grad försök gjorts i syfte att begränsa användningen av elchockvapen genom att införa tydliga rättsliga regleringar. I hög grad har även användningen mot i första hand minderåriga, äldre medborgare samt gravida begränsats eller förbjudits i förordningar eller myndighetsföreskrifter. Tänkbara alternativ för svensk polis skulle kunna vara att enbart utrusta vissa enheter t.ex. insatsenheter med vapnet alternativt att vapnet medförs i fordonet. Båda dessa lösningar skulle dock begränsa möjligheten att dra nytta av vapnet i många situationer där det annars kanske vore tillämpligt. 8.2.2 Allmänhetens uppfattning När det gäller etiska rådets synpunkt angående allmänhetens uppfattning av polisens alternativ för konflikthantering så har forskningsunderlaget varit mycket begränsat. Det engelska Home Office undersökning visar dock att ca 70 procent av de tillfrågade medborgarna har tilltro till att polisen brukar vapnet ansvarsfullt. Däremot har flera studier tagit upp frågor om hur polisers förhandlingsbenägenhet påverkas. Bl.a. framkommer att användingen av elchockvapen verkar öka med tiden, åtminstone kraftigast direkt efter införandet eller en tid därefter, något som också tycks stämma med svensk polis erfarenheter av införandet av OC-spray. Den svenska användningen verkar dock under senare år ha stabiliserats. 50 8.2.3 Användningsområde I Schweiz har en ökning i användningen av elchockvapen konstaterats under åren 2010 till 2013, detta sedan tillgängligheten utökades till den federala polisen 2009. Även i andra länder som Kanada och Australien har en konstant ökning i användandet i samband med införandet observerats. Orsakerna bakom detta har dock inte analyserats på ett tillfredsställande sätt. Likväl framgår inte om anledningen till ökningen är för att det är ett effektivt sätt att hantera en situation eller för att det är en avtrubbning hos användande poliser som ligger bakom. I exemplet Schweiz ligger användningen fortsatt på en låg nivå, under 2013 användes elchockvapen vid 30 tillfällen. I samma undersökning konstateras att endast vid ett tillfälle anmälde den mot vilken elchockvapnet användes polisen efter insatsen. Åklagaren betecknade anmälan som omotiverad och avskrev ärendet. I flera av de amerikanska studierna diskuteras risken för överanvändning. Dock kan konstateras att det i USA inte finns något nationellt ramverk för användningen av elchockvapen och bl.a. människorättsorganisationen ACLU har uttryckt ett stöd för användning av elchockvapen om det sker under ansvarsfulla former som stöds av ett tydligt ramverk och utbildning. Utifrån detta bör det finnas goda möjligheter att genom tydliga föreskrifter, god grundutbildning och återkommande fortbildning påverka användningen att ske inom former som uppfattas som legitima av medborgarna. På frågan om i vilka situationer OC-spray respektive elchockvapen får eller bör användas och att användningskonflikter kan komma att uppstå, visar de granskade studierna att olika länder och olika polisorganisationer hanterat detta på olika sätt. I flera fall har elchockvapen bedömts som en svårare form av våld än t.ex. oc-spray eller grepptekniker och därför placerats högre i en tänkt våldstrappa, vilket givit poliserna tydliga direktiv om vilket hjälpmedel som är tillämpligt utifrån omständigheter i situatio- Elchockvapen nen. I vissa fall, framförallt i de europeiska länderna har selektiv tilldelningen av elchockvapnet till i första hand specialenheter riktat användningen mot i första hand allvarligare situationer. Dock kommer det givetvis alltid finnas situationer där flera olika hjälpmedel eller tekniker är tillämpliga och ett val utifrån polisens kunskap och erfarenhet måste göras. Där har givetvis utbildning en viktig uppgift att fylla. Ett alternativ är att byta ut något befintligt vapen till förmån för elchockvapnet. Närmast till hands för utbyte ligger då sannolikt OC-spray eller batong. Ett annat tänkbart alternativ, som skulle syfta till att minska skjutvapenanvändningen men som givetvis kräver vidare diskussioner och grundliga överväganden, är att närma sig de norska eller engelska exemplen med poliser som i normalfallet inte bär skjutvapen. Skjutvapen skulle då kunna finnas tillgängligt hos särskilda enheter eller i fordon. Möjlighet finns då också att utrusta med skjutvapen med bättre precision och kapacitet än den idag befintliga tjänstepistolen. elchockvapen minskar användingen av skjutvapen eller antalet avlidna i samband med polisingripanden har inte kunnat konstateras. Avgörande i denna fråga är sannolikt hur vapnet används och i vilka situationer. Om poliser känner trygghet i att använda elchockvapnet i situationer där annars skjutvapen skulle ha använts, trots de begränsningar som finns med elchockvapnet, är det inte osannolikt att enskilda dödsfall kan undvikas. När det gäller skador på individer och polistjänstemän är bilden inte heller helt entydig. Dock tenderar det att finnas ett stöd för att elchockvapnet, på samma sätt som OC-spray, minskar användningen av tekniker som tvingar in polisen i fysisk närkamp med motparten, vilket i sin tur minskar riskerna för skador, både på polis och motpart. Några av de mer omfattande studier som granskats i denna översikt ger ett sådant stöd och i något fall rekommenderas även ett införande i syfte att minska skador vid ingripanden där våld behöver användas. En i sammanhanget avgörande skillnad mellan amerikansk polis och svensk polis, som bör tas i beaktande när slutsatser ska dras utifrån studierna, utgörs av att amerikanska poliser ofta arbetar ensamma medan svenska poliser i normalfallet arbetar i par. Detta innebär stora skillnader i taktiska förutsättningar då bl.a. två poliser kan välja varsitt hjälpmedel/vapen och använda dessa utifrån hur situationen utvecklas. En ensam polis har svårare då denna måste byta vapen om situationen utvecklas på ett oväntat sätt. 8.2.4 Påverkan på användningen av skjutvapen och det dödliga våldet 8.2.5 Effektivitet Den egentliga kärnproblematiken i detta är huruvida elchockvapen reducerar det dödliga våldet och minskar personskador och en av det etiska rådets huvudinvändningar var att man inte kunde hitta något stöd för detta i forskningen. Det är fortsatt få studier som undersökt hur införandet av elchockvapen påverkar frekvensen i användingen av skjutvapen. Flera olika studier ger motstridiga svar. Något tydligt stöd för att I en studie, Oleoresin Capsicum Spray and TASERs: A Comparison of Factors Predicting Use and Effectiveness, som publicerats 2015, efter att forskningsöversikten gjordes, jämförs effektiviteten i betvingandet av personer som gör motstånd mot poli-sen. Studien har utförts av två forskare vid University of Wisconsin resp. Marquette University på 259 ingripanden med OC-spray resp. 245 med TASER i en icke namn- 51 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder given amerikansk polisorganisation under åren 2010 och 2011. I studien dras slutsatsen att OC-spray är effektiv för att betvinga en motståndare i 73.8 % av fallen och TASER i 90,2 %. Varken OC-spray eller TASER visar några effektivitetsskillnader beroende på motpartens ras, kön, ålder, längd eller vikt. Däremot var OCspray mindre effektiv då motparten misstänktes vara beväpnad, när motparten angrep poliserna och när motparten utövade kraftigare motstånd mot polisen. När motparten utövade kraftigare motstånd minskade effektivitetsgraden hos OC-spray till 48 % av fallen. Studien visade också att i de fall poliserna ingrep mot fler personer användes OC-spray oftare än TASER medan TASER var vanligare då motparten led av psykisk störning. Ett annat tillfälle då TASER ansågs vara mer effektivt var vid jakt på en gärningsman till fots, då ett elchockvapen är möjligt att använda även om gärningsmannen har ryggen mot polisen. finns några belägg i den forskningsöversikt som presenterats här som ger stöd för att elchockvapen i sig skulle ha orsakat dödsfall. En tysk studie belägger snarare att det knappast är möjligt att döda med hjälp av elchockvapen. De dödsfall som inträffat i samband med elchockvapnets användning är inte orsakade av vapnet självt utan av en kombination av personens dåliga hälsa, drogpåverkan, psykisk ohälsa, utdragen fysisk kamp och i flera fall upprepad användning av elchockvapnet. Den typen av dödsfall har även inträffat i samband med användning av OCspray men också utan att något mindre dödligt vapen använts över huvud taget, utan enbart grepptekniker och/eller batong och/eller handfängsel. Däremot har som sagt svåra skador och till och med dödfall inträffat p.g.a. att personen handlöst fallit omkull och slagit i huvudet, fallit från höga höjder eller ner i vatten och drunknat. Noterbart för denna rapport är att man i fallet Schweiz under 2013 inte sett ett enda exempel på skador eller dödsfall kopplade till användningen av elchockvapen. 8.2.6.1 Medicinska risker Under förstudien har en forskningsöversikt och bedömning avseende de medicinska riskerna med användning av elchockvapen inhämtats från Karolinska institutet och professorn i neurovetenskap, Mårten Risling. Rislings text finns i sin helhet i bilaga 8. Det finns en mängd internationell forskning avseende risker med användningen av elchockvapen. I huvudsak har frågan varit om elchocker kan påverka hjärtrytmen och orsaka hjärtstopp. 8.2.6 Risker Den slutgiltiga invändningen från det etiska rådet gällande dödligheten vid användningen av elchockvapen, har inte behandlats i denna forskningsöversikt. Det ska dock i sammanhanget nämnas att det inte 52 Rislings bedömning är att användningen av TASER förefaller att vara ett säkrare alternativ än traditionella skjutvapen vid omhändertagande av förvirrade, aggressiva och beväpnade personer. Med kännedom om riskfaktorer för skada och dödsfall, så bör man med goda regler för träning, insats och uppföljning kunna reducera riskerna vid användning. I andra situationer med större antal personer inblandade Elchockvapen måste man beakta risker för penetrationsskador och fallskador. 8.3 Användningsbenägenhet En intressant fråga i samband med diskussionen om införande av elchockvapen är i vilken utsträckning poliser har möjlighet och/eller är benägna att använda det s.k. mindre dödliga vapen som redan idag finns i polisens våldshjälpmedelsarsenal, OC-spray. En analys av de totalt 73 situationer där poliser skjutit verkanseld eller varningsskott under åren 2012-2014 visar att i 3 situationer har OC-spray använts, i 2 situationer distraktionsgranater och i ytterligare 1 batong mot personen innan polisen skjutit verkanseld eller varningsskott. OC-sprayen/granat/batong har då av någon anledning inte givit tillräcklig effekt för att betvinga personen. Värt att notera är att i två av händelserna har OCspray använts efter att skjutvapnet använts då tillräcklig effekt för att betvinga personen inte uppnåtts av träffarna. I ytterligare två fall har OC-spray använts och i ett fall OC-spray och batong efter att varningsskott avlossats. Statistiken för 2014 visar att poliserna som använt OC-spray uppfattat att sprayen haft avsedd effekt i 66 % av händelserna den använts i. I ytterligare 23 % har sprayen haft viss effekt (se bilaga1). Samtidigt visar statistiken över användningen av OC-spray år 2014 att i mer än en tredjedel av alla händelser träffas en eller flera av poliserna på platsen själva av sprayen eller stänk från denna. Samma andel framkom i de fältförsök som föregick införandet.34 Siffror som också stöds av internationell forskning.35 Införandet av OC-spray föregicks av två år med ökat antal dödsfall efter att personerna skjutits av polis. Införandet syftade till att lägga till ett hjälpmedel som skulle fylla det upplevda gapet mellan batong och skjutvapen. Förhoppningen var att skjutvapnet skulle användas i mindre utsträckning. Statistiken pekar på att denna förhoppning inte uppfyllts. 8.4 Slutsatser Kan elchockvapenanvändning komma att uppfattas som en befogad och legitim del av våldsanvändingen? Baserat på de antaganden som gjorts i analysen ovan kan man tendera att besvara den frågan jakande. Elchockvapnet orsakar givetvis en smärtupplevelse och en allmänt obehaglig upplevelse då musklerna ofrivilligt dras samman och personen faller till marken. Smärtupplevelsen är givetvis individuell, men kan inte anses oansenlig. Pilarna från vapnet ger mindre sår-/brännskador om de träffar huden. Jämfört med den smärta som orsakas av OC-spray, ledskador efter brottning eller frakturer/hemmatom efter batongslag, är den från ett elchockvapen att betrakta som kort i tid och begränsad i omfattning. För att inte tala om den effekt som verkanseld från ett skjutvapen har. Likväl föreläggs statistik i denna rapport som indikerar att elchockvapen har en betydligt lägre risk för dödsfall än framförallt skjutvapen,36 men även i jämförelse med OC-spray.37 En våldsanvändning som begränsar obehaget i ingreppet, reducerar riskerna för skador för den gripne samt minskar antalet dödsfall har uppenbara chanser att upplevas som både legitimt och befogat i medborgarnas ögon. 8.5 Jämförelse nordiska länder Av de nordiska poliskårerna är det endast finsk polis Fältförsök OC, Slutrapport, 2004-01-16, Rikspolisstyrelsen. Adang, Mensink, 2004, Pepper spray, An unreasonable response to suspect verbal resistance m.fl. 36 La Revue de Médecine Légale, Volume 3, Issue 2, May 2012, Pages 57–63, se sidan 14 i i Polisiär användning av elchockvapen, Forskningsöversikt, bilaga 7. 37 Les armes électriques de neutralisation momentanée, Université de Liège, Ecole de Criminologie. Se statistik på sidan 12 i Polisiär användning av elchockvapen, Forskningsöversikt, bilaga 7. 34 35 53 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder som i dagsläget använder elchockvapen. Finsk polis förfogar över totalt ca 600 st elchockvapen av märket Taser. Dessa har funnits i bruk sedan år 2005. Finsk polis erfarenhet av vapnet är positiv och de upplever att de minskat användningen av skjutvapen efter införandet av elchockvapen Några siffror till stöd för detta har dock inte kunnat redovisas. Vid studiebesök hos polisen i Åbo beskrev deras instruktörer uppfattningen av elchockvapen som positiv men påvisade samtidigt de begränsningar som finns med vapnet. Maximalt effektivt avstånd för att verka med vapnet var enligt deras uppfattning 3-5 meter och helst mot en stillastående motpart. Bäst effekt fås om pilarna från vapnet fäster i lår och överkropp, helst ryggsidan, delar av kroppen där mycket muskulatur finns. De redogjorde också för den begränsning som finns med att pilarna måste komma tillräcklig nära huden för att ge effekt, vilket inte sker om personen bär tjocka kläder. Erfarenheten var att vid kallt väder då personer bär mycket tjocka kläder finns stora begränsningar med vapentypen. Själva vapnet påverkades dock inte av den lägre temperaturen. Norsk polis har inlett ett arbete med att utreda ett eventuellt införande av elchockvapen inom norsk polis. 8.6 Förutsättningar för ett införande 8.6.1 Rättslig reglering Enligt 1 kap. 3 § g vapenlagen jämfört med 1 kap. 1-2 §§ vapenlagen gäller samma reg-ler för anordningar som kan bäras i handen och är avsedda att med elektrisk ström bedöva människor eller tillfoga dem smärta, som för skjutvapen. Det kan således konstateras att för Polismyndighetens eventuella hantering av elchockvapen är förordning om statliga myndigheters skjutvapen m.m. tillämplig avseende hantering, behörighetsbevis, återkallande av behörighet, förvaring och transport m.m. För det fall att Polismyndigheten väljer att införa elchockvapen som ett komplement till de polisiära hjälpmedlen vid våldsanvändning krävs att en föreskrift utformas av myndigheten, likt de som finns avseende bl.a. skjutvapen och OC-spray.38 I sammanhanget är viktigt att dra lärdom av den kritik som f.d. Rikspolisstyrelsen (nuvarande Polismyndigheten) erhöll från Justitieombudsmannen (JO) en tid efter införandet av OC-spray.39 JO kritiserade då bl.a. bristen på verkställighetsföreskrifter liksom undermålig dokumentation av användningen av OC-spray. Elchockvapen ska, vid ett införande, ses som ett hjälpmedel i våldsanvändning och får därmed också användas under samma förutsättningar som övriga hjälpmedel, d.v.s. utifrån behov- och proportionalitetsprinciperna och någon av de uppräknade förutsättning-arna i 10 § polislagen måste vara uppfyllda. 8.6.1.1 En beskrivning av behovsoch proportionalitetsprinciperna Då våld och hjälpmedel vid våldsanvändning används ska alltid behovs- och proportionalitetsprinciperna beaktas. Ett sätt att beskriva främst proportionalitetsprincipen, d.v.s. det måste föreligga en rimlig proportion mellan medel och mål, är den s.k. våldstrappan som finns i ett flertal olika utformningar. Viktigt att påpeka är att detta endast är ett hjälpmedel i att beskriva hur våldsanvändning kan öka utifrån de beskrivna principerna, d.v.s. i varje F Se vidare FAP 104-2 och FAP 104-4 m.fl. Se beslut från JO den 1 december 2009 i ärendena 5928-2006, 1579-2007, 2930-2007, 5220-2007, 5221-2007, 5222-2007, 126-2008 och 4491-2008. Senare refererat som JO 2010/11 sid. 73. 38 39 54 Elchockvapen situation då våld måste tillgripas finns inget krav att polismannen ”trappar upp” sin våldsanvändning från lägre steg till högre. Ett agerande i en situation där det kan anses ligga inom ramen för den laga befogenheten att använda våld kan kräva ett kraftfullt agerande redan från start vilket innebär att polismannen också använder kraftfullare våld från början. Det finns olika sätt att beskriva användandet av våld och olika våldshjälpmedel utifrån behovs- och proportionalitetsprinciperna. Nedan följer några exempel. Alternativ 140 Alternativ 241 40 41 British Columbia Police Department m.fl. Norée, Annika, Laga befogenhet . Polisers rätt att använda våld, sid. 168. 55 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Alternativ 342 Alternativ 443 8.6.1.2 Graden av våldsanvändning vid användande av elchockvapen Dessa olika beskrivningar av behovs- och proportionalitetsprinciperna utifrån ett våldshjälpmedelsperspektiv är av intresse för det fall att svensk polis önskar införa elchockvapen för att visa på vilken grad av våldsanvändning som man anser att ett elchockvapen skulle innebära. 42 43 Tanken bakom ett eventuellt införande av elchockvapen är att skapa ytterligare ett handlingsalternativ – inte att ersätta vare sig skjutvapen, batong eller OC-spray – för polisen vid ingripanden och självförsvarssituationer för att på så sätt minska bruket av skjutvapen och de stora risker för polismän, den som ska gripas eller omhändertas och tredje man som detta medför. Boucht, Johan, Polisiär våldsanvändning – en straff- och offentligrättslig undersökning, sid. 157. Boucht, Johan, Polisiär våldsanvändning – en straff- och offentligrättslig undersökning, sid. 157. 56 Elchockvapen Elchockvapnet torde vid en rangordning inordnas i samma fack som OC-spray – nämligen som mera ingripande än mindre kraftfulla närkampstekniker men betydligt mindre ingripande än användning av skjutvapen. Detta gör att det är ytterst svårt att sortera in en våldstyp eller ett hjälpmedel på ett enda steg i en trappa, där typen eller hjälpmedlet då statiskt hamnar ovanför eller under en annan typ av våld eller ett annat hjälpmedel. För att kunna avgöra vilken våldsnivå ett hjälpmedel bör hänföras till måste sådana faktorer som risk för och typ av skador, risk för dödsfall, tid och grad av smärta samt integritetsaspekter beaktas. Även ett hjälpmedel som t.ex. OC-spray, vars möjligheter för användaren att påverka effekten är ytterst små eller obefintliga kan vara svår att statiskt placera in på en viss nivå. OC-spray verkar i första hand genom smärta i ögonen. Smärtupplevelser är dock ytterst individuella och att OC-spray har sämre effekt på personer som av olika orsaker som t.ex. drogpåverkan eller allvarlig psykisk störning har nedsatt smärtkänslighet är väldokumenterat. Problemet i denna bedömning är att dessa faktorer påverkas av hur våldet utövas när det gäller vissa av våldstyperna och hjälpmedlen. Fysiskt våld som utövas med kroppen kan se mycket olika ut, allt ifrån ett lätt fasthållande grepp om en arm till hårda sparkar mot ömtåliga delar av kroppen. Samma sak gäller för t.ex. batong där en lättare fösning med batongen mellan två händer till kraftfulla slag mot muskulatur och ben. En olycklig träff med ett batongslag mot huvudet kan till och med vara direkt livsfarligt. En hund kan bl.a. användas genom att bita en person men också genom att försedd med munkorg knuffa omkull någon. I flera av de beskrivningar av olika hjälpmedels placering i våldsnivå som förstudien tagit del av har därför s.k. mindre dödliga vapen (OCspray, elchockvapen, batong) placerats inom en och samma nivå utan inbördes gradering. Detta är mot ovan beskrivna resonemang en ordning som förstudien förordar. För verkan av och risker med elchockvapen se avsnitt 8.1, 8.2.6 samt 8.2.6.1. 8.6.2 Kostnader Styckpris för ett elchockvapen ligger på ca 13 500 kronor. Ett lägre pris kan sannolikt förväntas vid en upphandling av större volymer. Till detta kommer reservdelar, utrustning för dataavläsning, tillbehör såsom hölster samt div utbildningsmateriel. 57 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Då syftet med ett införande i första hand är att minska behovet av att använda skjutvapen måste det alltid finnas ett elchockvapen tillgängligt då en situation där bruk av skjutvapen uppstår. Det absolut säkraste sättet att säkerställa detta skulle självklart vara att utrusta varje polis som tjänstgör i sådan funktion där ingripanden som kan innebära våldsanvändning utrustas med ett elchockvapen. Detta skulle då omfatta minst tiotusen poliser. Utöver detta tillkommer kostnader för utrustning för utbildning där varje polis bör få möjlighet att avlossa minst en skarp patron under grundutbildningen. Det skulle innebära totalt 10 000 skarpa patroner. Ett alternativ som förstudien bedömer som ekonomiskt mer försvarbart men som ändå i mycket hög utsträckning säkerställer den behövda tillgången skulle vara att det finns minst ett elchockvapen hos alla tjänstgörande patruller. Detta skulle rendera i en total uppskattad kostnad på 26 250 000 kronor. Kostnaden ska dock fördelas över en införandeperiod då inte alla ca tiotusen poliser kan utbildas och utrustas under ett och samma år. Se vidare under 8.6.3 Resurser. I hela landet tjänstgör uppskattningsvis mellan 750 och 1300 patruller samtidigt. Det skulle generera ett behov av ca 1300 vapen inkl. batteri, två patroner per vapen samt hölster. Tillkommer gör tillbehör för hantering och underhåll av vapnet, t.ex. nedladdning av data och uppdatering av programvara. Till detta kommer kostnad för materiel för årlig fortbildning. Artikel Antal Kostnad Patroner för utbildning 10 000 à 400:- 4 000 000:- Innan beslut om införande fattas bör någon form av kostnadsnyttokalkyl göras. Se även avsnitt 8.7.4. 8.6.3 Resurser Till detta kommer underhåll i form av batteribyten, service och reparationer samt extra skarpa ersättningspatroner för de som förbrukas vid insatser. En ytterst preliminär uppskattning av användningen är 500 insatser per år. Artikel Antal Kostnad Vapen med bat- 1 300 teri och patroner + höls-ter + datahantering 22 000 000:- Årlig förbrukning av skarpa patroner, batteribyte, service och reparationer 250 000:-/år 58 Det största resursuttaget för ett införande skulle hamna inom området kompetensutveckling. Instruktörer skulle med fördel kunna hämtas bland redan befintliga instruktörer i polisiär konflikthantering. Till att börja med utbildas kategorin instruktörsutbildare som i sin tur utbildar instruktörerna. På sikt behöver alla Polkoninstruktörer kompetensen gällande elchockvapen om det blir ett ordinarie hjälpmedel i yttre tjänst. Utbildning för instruktörsutbildare beräknas grovt till 3-5 dagar. Instruktörers utbildningstid till 2-4 dagar och användare 1-2 dagar. Utbildningen för användare bedöms under införandet dock kunna rymmas inom den för fortbildning inom polisiär konflikthantering fastställda tiden på 48 timmar per år, varför någon ytterligare utbildningstid för användare inte behöver tillkomma. För nya poliser införs grundutbildningen för elchockvapen i den ordinarie grundutbildningen till polisman. Elchockvapen Det är dock väl känt att samtliga av de 48 timmar som fastställts och föreskrivs för fortbildning inom området polisiär konflikthantering inte genomförs i alla delar av polisverksamheten i dagsläget varför utbildning avseende elchockvapen då kommer utöka utbildningstiden för de delar av organisationen som idag inte följer den av HR-avdelningen fastställda fortbildningsbeskrivningen. Den kontinuerliga fortbildningen beräknas också kunna rymmas inom den befintliga årliga föreskriftsreglerade fortbildningen om 48 tim/år i polisiär konflikthantering. Ett alternativ till att genomföra ett brett införande till alla poliser i yttre tjänst är att sprida införandet över viss tid och börja införandet i den nya insatsorganisationen (Nationella insatskonceptet, NIK). Då den lägsta nivån i insatsorganisationen i högre utsträckning kommer verka i vardagsverksamheten kan de farligare situationerna i vardagen i högre utsträckning än tidigare styras till dessa resurser. Det innebär att ett införande i insatsorganisationen kan förväntas få en bättre effekt än om införandet skett i den tidigare mer specialiserade insatsorganisationen. Effekten och erfarenheterna från ett sådant införande kan följas upp och det fortsatta införandet anpassas. Kostnad och resurser för införandet kan spridas över tid. 8.7 Diskussion och överväganden elchockvapen 8.7.1 Forskning Något tydligt forskningsstöd för att ett införande av elchockvapen i polisverksamheten skulle minska användningen av skjutvapen eller antalet dödsfall har som beskrivits ovan inte kunnat konstateras. Samtidigt är det tämligen få studier som är inriktade just mot införandet av elchockvapnens påverkan på skjutvapenanvändningen. 44 Några slutsatser och antaganden kan dock göras. Det är inte säkert att ett införande av elchockvapen minskar användningen av skjutvapen eller dödsfallen i samband med polisingripanden däremot finns ett starkt stöd för att det minskar skador på både poliser och motpart. Samtidigt har många av de granskade studierna utförts i USA och Kanada, länder där poliser sannolikt möter gärningsmän med skjutvapen i större utsträckning än i Sverige och alltså utsätts för situationer där elchockvapen inte är ett alternativ. Detta skulle kunna betyda att ett införande hos svensk polis skulle kunna ha en större effekt på skjutvapenanvändningen än vad forskningen visar då svensk polis i större utsträckning möts och skjuter mot personer beväpnade med eggvapen (kniv, yxa, svärd) där elchockvapen i större utsträckning kan vara ett alternativ till skjutvapnet. 8.7.2 Faktorer som kan påverka effekten av införandet Det som möjligen talar emot att poliserna skulle välja elchockvapnet framför pistolen ligger på det psykologiska planet. Inför införandet av OC-spray inom svensk polis fanns liknande förhoppningar om minskat skjutvapenanvändande.44 Med facit i hand kan konstateras att någon sådan tydlig minskning inte infunnit sig efter införandet. Idag talar istället många poliser om de brister som finns med OC-spray. Ett möjligt scenario är att då användarna får klart för sig de begränsningar (maxavstånd och förutsättningar för verkan) som också finns med elchockvapen blir användaren (poliserna) mindre benägen att ta de risker för den egna säkerheten som en användning av elchockvapnet istället för pistolen innebär. Mot detta talar dock att i samband med några av de händelser under senare år där svenska poliser skjutit mot personer med eggvapen har OC-spray eller distraktionsgaranter använts innan skjutvapnet använts. (se avsnitt 6.3.) Alltså har poliserna i dessa situationer Fältförsök OC, slutrapport, 2004-01-16, POL-933-6544/01. 59 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder sett möjligheter att använda ett mindre dödligt vapen innan man övergått till skjutvapnet. Samtidigt utgör dessa händelser en mindre andel av det totala antalet händelser. En stor fördel svensk polis har i förhållande till många amerikanska poliser är att svenska poliser oftast arbetar i par, vilket medför att de två poliserna kan välja varsitt vapen och på så sätt ha flera alternativ och kan assistera varandra. Detta betyder att utbildningen avseende vapnet, dess funktion och verkan tillsammans med taktik för användning av vapnet kommer vara avgörande för vilken effekt ett införande får. 60 Elchockvapen 8.7.3 Taktik, utbildning och föreskrifter I den taktiska utbildningen inom Polisen har grunden varit defensiv i det förhållningssätt som varit målet. En del i detta har varit att skapa avstånd till en motpart som bedömts utgöra ett hot för att på så sätt ge mer tid och utrymme att välja handlingsalternativ och undvika fysisk konfrontation. Ett införande av elchockvapen med den begränsade räckvidd detta har i förhållande till skjutvapen går därför till viss del emot denna grund vilket kräver vissa förändringar i den grundtaktiska kompetensen som därmed ger upphov till kompetensutveckling. Polismannen måste i vissa situationer komma närmare motparten än vad som skulle vara önskvärt, för att på så sätt kunna verka med elchockvapnet men därmed också utsätta sig för viss högre risk. Denna ökade risk kan och behöver motverkas genom t.ex. stöd från annan polisman som kan verka med skjutvapen i de fall användningen av elchockvapnet inte får önskad effekt. Något som förs fram i många av forskningsrapporterna är risken för överanvändning där elchockvapnets upplevda effektivitet ersätter långa diskussioner och ger möjlighet att undvika verbala konflikter. Detta är givetvis en risk att ta på största allvar. Denna förstudies bedömning är dock att svensk polis i stor utsträckning är tämligen förhandlingsbenägen. Undantag från verbal kommunikation som första åtgärd finns givetvis och måste i vissa fall även finnas. Samtidigt måste givetvis det kommunikativa förhållningssätt som är grunden i svensk polis konflikthantering ständigt underhållas och bevakas. Detta görs bl.a. genom kontinuerlig fortbildning och reflekterande samtal i verksamheten. Ett annat sätt att motverka överanvändning är tydliga förhållningsregler för användningen uttryckta i föreskrifter och/eller utbildningsmaterial. Ett sådant material måste självklart finnas vid ett eventuellt införande. Då elchockvapen skulle utgöra ett nytt taktiskt hjälpmedel som i vissa situationer öppnar möjligheter för andra taktiska lösningar än tidigare finns också ett behov av att ledningsfunktioner som inte själva kommer vara brukare av vapnet men som fattar beslut om insatser och dess metodval också utbildas på ett sätt som skapar förståelse för hjälpmedlets möjligheter, risker och begränsningar. Med beaktande av det ovan sagda och för att införandet av elchockvapen ska få en effekt på användningen av skjutvapen ser förstudien ett behov av att elchockvapnet kan användas proaktivt, tidigt i ett skede med känd, hög hotbild för att förebygga en användning av skjutvapen senare då händelsen eskalerat till en okontrollerbar situation. Detta behov som särskilt finns inom polisens insatsverksamhet där personalen upplevt avsaknad av ett verktyg som effektivt försätter motparten ur stridbart skick utan att ge permanenta skador. Ett elchockvapen inkapaciterar visserligen inte motparten mer än för en kort stund men detta anses i de flesta fall tillräckligt för att insatspersonal ska kunna nå fram till personen och ta kontroll över denne. Ett typexempel på en sådan situation som förstudien syftar på är den där ett ingripande ska göras mot en sedan tidigare känd person med en känd historik av våldsamt uppträdande som vid tillfället har tillgång till t.ex. eggvapen. I något läge av situationen där personen pendlat mellan aggressivitet och hot och lugnare perioder uppstår ett läge där personens uppmärksamhet av någon anledning sjunker och en möjlighet att ingripa uppstår. Att fysisk övermanna personen med grepptekniker är inte möjligt då personen har tillgång till kniv/vapen och skulle hinna använda detta innan personen kan övermannas. Däremot finns insatspersonal på ett så nära avstånd att ett ingripande med ett elchockvapen är möjligt, 61 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder vilket sätter personen ur stånd under de fem sekunder som behövs för att insatspersonalen ska nå fram till personen och ta kontroll över denne. Detta gör dock att själva våldsanvändningen kommer ske i ett skede av situationen där personen inte hotar polispersonalen eller annan eller hinner göra något motstånd. Förstudien ser dock att förutsättningarna för en proaktiv användning av elchockvapnet bestäms utifrån hotbilden i den enskilda situationen och en behovsoch proportionalitetsbedömning måste alltid göras utifrån vad som är känt innan ingripandet sker. Att sätta någon ur stånd med hjälp av elchock får anses vara en tämligen kraftfull åtgärd och ska enligt förstudiens uppfattning inte brukas för att tvinga motparten till medverkan i de fall verbal kommunikation och förhandling eller mindre kraftfulla grepptekniker kan förväntas leda till en lösning av situationen utan att ytterligare våld behövs eller större risk för skador finns för ingripande poliser eller motpart. 8.7.4 Nytta kontra kostnader Huvudsyftet med införandet av elchockvapen är att minska användningen av skjutvapen men också att minska skador på både poliser och motpart. Förstudien konstaterar att ett införande har goda möjligheter att resultera i sådana effekter. Kostnaderna för ett införande kan dock anses tämligen höga. Även om bedömningen är att ett införande kan rädda liv och minska skador måste en bedömning göras av om de kostnadsmässiga insatserna står i proportion till den vinst i mänskligt liv och lidande som beräknas. Detta är givetvis en svår avvägning och det är ett etiskt dilemma att sätta ett pris på ett mänskligt liv och lidande. Samtidigt måste investeringen tas någonstans ifrån och då från någon annan investering som prioriteras mindre eller som förväntas ge en mindre vinst för skyddande av liv och hälsa. Utifrån de särskilt granskade fallen är förstudiens bedömning att ett elchockvapen borde kunna brukas i en dryg tredjedel av alla händelser där skjutvapen använts. Detta talar enligt förstudien för att införande av elchockvapen skulle minska användningen av skjutvapen. I snitt avlider drygt 1 person/år efter att ha skjutits av polis. Flera av de händelser då så skett har varit av den arten där bruk av elchockvapen rent generellt kan vara aktuellt (se avsnitt 7.1.1. samt bilaga 2). Detta skulle i en ytterst övergripande beräkning peka mot att i snitt 1 person skulle kunna räddas till livet vart tredje år. Minst 500 poliser skadas årligen p.g.a. våld i tjänsten, ca 30-40 så allvarligt att de inte kan jobba under en tid. Hur många av dessa skador som kan undvikas är ytterst svårt att förutsäga utan en omfattande undersökning av alla de aktuella händelserna. Däremot finns ett starkt forskningsstöd för att införande av elchockvapen har en minskande effekt på skador på poliser men också på motparten, i flera fall med tämligen höga tal (se bilaga 7). Då flera av de tragiska händelser där personer avlidit efter att poliser tvingats använda skjutvapen mot dem gällt personer med psykiska sjukdomar anser förstudien att det också finns ett viktigt signalvärde i att Polisen har ett annat alternativ till att hantera sjuka människor än ett skjutvapen. Bara att rikta ett skjutvapen mot en person som har ett beteende som orsakats av sjukdom finns ett negativt budskap i. Dock måste i detta ändå minnas att dessa situationer kan vara ytterst farliga45 varför ett elchockvapen aldrig kommer att kunna ersätta skjutvapnet i alla situationer, även då det handlar om personer som lider av allvarliga psykiska störningar. Polisens våldsanvändning sänder starka signaler till 2007 i Nyköping sköts en polisman ihjäl av en psykiskt sjuk man efter att polisen med hjälp av OC-spray försökt övermanna och gripa personen. 45 62 Elchockvapen omvärlden och möjligheterna för polisen att ingripa på ett sätt som uppfattas som proportionerligt har stor betydelse för förtroendet för polisen. Att polisen vidtar åtgärder för att minska risken för allvarliga skador och dödsfall p.g.a. polisens våldsanvändning bör därför väga tungt i bedömningen. Åtgärder som uppfattas som en nedtrappning av polisens våldsnivå bidrar till minskad risk för ökad hotbild och aggressioner mot polisen vilket på längre sikt även bedöms ha kostnadsmässigt positiva effekter. 8.7.5 Slutsatser Sammantaget är förstudiens slutsats att ett införande av elchockvapen har förutsättningar att minska antalet dödsfall i samband med polisingripanden eller åtminstone motverka en eventuell ökning samt minska antalet skador både på poliser och motpart. Mot bakgrund av de begränsningar som trots allt finns med elchockvapen och betydelsen av användarens förtroende för vapnet är förstudien av den uppfattningen att innehållet, inriktningen och genomförandet av grundutbildning och fortbildning i användandet av vapnet kommer vara ytterst avgörande för om den eftersträvade effekten kommer uppnås eller inte. Ett införande måste också föregås av tydliga instruktioner för användandet, som kan föras ut genom utbildningen av användarna. Det är vidare förstudiens uppfattning att ett införande måste ske brett inom verksamheten för att finnas till hands vid de trots allt tämligen få tillfällen då poliser annars använder skjutvapen. I praktiken innebär det att varje polisman som utför ingripanden behöver ha ett elchockvapen eller åtminstone att ett vapen finns i varje patrull. 63 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Övriga slutsatser 9.1 Användningen av skjutvapen Även om Polisens statistik över skjutvapenanvändningen varit bristfällig fram till 2010-2011, tyder inte de senare årens data på att någon tydlig ökning av skjutvapenanvändningen skett. Däremot kan tämligen stora variationer mellan åren konstateras. Detta utan att några enkla eller tydliga orsaker är möjliga att spåra. Polisens insamling och analys av statistik gällande användning av skjutvapen och andra våldshjälpmedel har avsevärt förbättrats under senare år vilket också denna förstudie är en del av. Förstudiens bedömning är att den svenska polisens skjutvapenanvändning inte är hög i ett internationellt perspektiv. Skjutvapenanvändningen är också likvärdig med den i både Danmark och Finland men högre än i Norge. Samtidigt är bedömningen att det finns avgörande skillnader i karaktären på brottsligheten i Sverige och Norge. Förstudien har inte funnit något som tyder på att skjutvapen används utöver vad lagstiftaren avsett med möjligheten för polisen att bruka skjutvapen, något som också stöds av de näst intill obefintliga fällande domarna inom området. Detta betyder dock inte att polisen kan låta bli att kontinuerligt eftersträva att minska användningen av presumtivt dödligt våld och annat våld utan istället verka för att finna och utveckla alternativa metoder och lösningar. Något denna förstudie syftar till med dess rekommendationer. 9.2 Behovet av fortbildning Att införa elchockvapen som ett ytterligare hjälpmedel för Polisens våldsanvändning ser förstudien som 64 ett steg bort från ett hjälpmedel med högre risk för dödlighet, skjutvapnet. Ett införande av elchockvapen som ensam åtgärd ser dock inte förstudien som tillräckligt för att uppnå den eftersträvade effekten, mindre användning av skjutvapen och färre dödsfall p.g.a. dess användning. Sannolikt måste ytterligare åtgärder vidtas. Redan nämnt är att införandet av elchockvapen måste kombineras med utbildning kring den taktiska användningen. Detta är avgörande för att uppnå avsedd effekt. Vidare behöver tillses att den föreskriftsreglerade fortbildning inom området polisiär konflikthantering verkligen genomförs i fastställd omfattning. Sedan det s.k. bastaktikkonceptet infördes inom svensk polis 2004 har det grundtaktiska förhållningssättet varit uttalat defensivt. Detta förhållningssätt har byggt på erfarenhet och visat sig vara framgångsrikt i de flesta allvarliga och farliga situationer. Nya fenomen har i vissa fall krävt ett mer offensivt agerande och även om utbildningsgrunden fortsatt är defensiv läggs idag mer fokus på flexibilitet och tempoväxling. Grundtaktiken för polisen i England och Wales har många likheter med den svenska och bygger på ett defensivt förhållningssätt vid farliga situationer. För flertalet poliser i England och Wales finns heller inte något annat val i situationer med högre hotbild då flertalet poliser är obeväpnade. Detta defensiva förhållningssätt framstår som en framgångsrik väg att gå utifrån den mycket begränsade användningen av skjutvapen och även om ingen statistik har gått att få fram har heller inget uttryckts som tyder på att poliser eller tredje person utsätts för skador i betydligt större utsträckning än i Sverige. Att fortsatt behålla en defensiv inriktning som grunden i polistaktiken framstår som en klok väg att gå, något som Övriga slutsatser också stöds av den danska polisens studie avseende den danska polisens bruk av skjutvapen från 2007. Avsteg kan och kommer behöva kunna göras men att tydligt befästa den grundläggande defensiva hållningen rekommenderas av förstudien. 9.3 Striktare behovsprövning avseende vapeninnehav Flertalet svenska poliser arbetar hela sin yrkestid utan att någonsin behöva avfyra sitt tjänstevapen. Det krävs en hel del av den enskilde och stora resurser för Polismyndigheten att under en hel poliskarriär upprätthålla mental föreberedelse, teoretisk kunskap och praktisk förmåga att hantera en i flertalet fall så stor påfrestning som en situation där skjutvapenet behöver användas, för en situation som för de flesta aldrig inträffar och relativt många aldrig riskerar att ställas inför. Detta ställer i sin tur stora krav på personlighet och lämplighet. Detta gör att Polismyndigheten ständigt behöver överväga hur skjutvapnet bäst bör fördelas och 46 användas i verksamheten. Av tradition kopplas vapeninnehavet till stor del ihop med polisidentiteten. Vapeninnehavet kopplas också ofta ihop med den enskilde polisens ingripandeskyldighet.46 Ett ingripande är dock inte detsamma som ett fysiskt ingripande i alla situationer. Ingen polis har någonsin fällts för att inte ha ingripit med våld. Precis som i all polisverksamhet måste ett ingripande ske med hänsyn till arbetsmiljön för polismannen, d.v.s. även om det ställs stora krav på att poliser i vissa fall kan behöva ta stora risker så måste hänsyn tas till den utbildning, utrustning och förmåga polisen som ska ingripa har. Finns inte kompetens eller utrustning kan inte ett fysiskt ingripande göras. Sådana ställningstaganden görs varje dag då ibland vissa resurser med mer utbildning och mer utrustning ges uppdraget framför andra som inte har den förmågan. I dagsläget innehar drygt artontusen poliser skjutvapen. För att dessa ska upprätthålla förmåga att ingripa i olika situationer räcker det inte med förmåga att träffa med skjutvapnet. Lika viktigt eller viktigare är förmåga att juridiskt och taktiskt bedöma situationen, i vissa situationer välja annat hjälpmedel än skjutvapen och då ha förmåga att använda detta hjälpmedel. Till detta kommer bl.a. förmåga att kunna tillämpa taktiska metoder, skydda vapnet och omhänderta den som skadats av polisens våldsanvändning. Denna kompetensupprätthållande insats kräver en avsevärd resurs inom Polismyndigheten. Med detta som bakgrund bör en fortlöpande diskussion föras om den mest effektiva och för alla inblandade säkraste förekomsten och användningen av skjutvapen i polisverksamheten. Polislag (1984: 387) 2 § 2 p, Polisförordning (2014:1104) 16 § 3 p. 65 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Rekommendationer 10.1 Rättslig reglering ¿¿ Att Polismyndigheten via Rättsavdelningen ytterligare agerar för en översyn av lagstiftningen gällande polisiär våldsanvändning. Se avsnitt 4.3 ¿¿ Att Polismyndigheten ser över möjligheterna att i större utsträckning utveckla utbildningsmaterial kring förutsättningar för användandet av våld framför eller som komplement till föreskrifter. Se avsnitt 4.4.2. 10.2 Kompetensutveckling ¿¿ Att HR-avdelningen verkar för att öka polisers kunskap om allvarliga psykiska störningar och deras kompetens att bemöta människor med sådana störningar. Kompetensutvecklingsinsatser för detta syfte bör så långt möjligt ske integrerat med kompetensutvecklingsåtgärder avseende polisiär konflikthantering. Se avsnitt 7.1.1. 7.1.3. resp. 7.7. ¿¿ Att HR-avdelningen under viss tid inriktar kommande fortbildning inom området polisiär konflikthantering mot ingripanden mot/konfrontationer med hotfulla och presumtivt våldsamma personer med inriktning mot en defensiv och kommunikativ grund. Se avsnitt 7.1.1. 7.7. resp. 9.2. ¿¿ Att HR-avdelningen i grund- och fortbildning avseende polisiär konflikthantering vidtar ytterligare åtgärder för att minska användningen av skjutvapen mot fordon i polisverksamheten. Se avsnitt 7.1.1. resp. 7.7. ¿¿ Att HR-avdelningen ser över behovet av kompetens för brukande av förstärkningsvapnet H&K MP5 utifrån de arbetsuppgifter som kan förvän- 66 tas utföras av en grundutbildad polisman. Se avsnitt 6.2. 6.5. resp. 7.7. ¿¿ Att polisregioner och avdelningar tillser att all vapenbärande personal fullt ut deltar i FAP-reglerad fortbildning inom polisiär konflikthantering i enlighet med av HR-avdelningen fastställd fortbildningsbeskrivning. Se avsnitt 6.4 resp. 8.5.3. ¿¿ Att HR-avdelningen utvecklar ett system för utvärdering och analys av kompetensutvecklingsinsatser och att erfarenheter och slutsatser återförs till kompetensutvecklingsorganisationen. Se avsnitt 6.4. ¿¿ Att HR-avdelningen verkar för att pedagogiska verktyg för differentierad utbildning utvecklas så att kompetensutvecklingsinsatser i större utsträckning behovs- och individanpassas. Se avsnitt 6.5. och 6.7. 10.3 Utrustning och teknik ¿¿ Att Polismyndigheten via Nationella operativa avdelningen beslutar om att införa elchockvapen i polisverksamheten. Införandet bör i första hand ske inom det nationella insatskonceptet och därefter fortsatt införande i den övriga polisverksamheten. Se avsnitt 8 ¿¿ Att det på initiativ från Nationella operativa avdelningen inom Polismyndigheten förs en diskussion avseende i första hand pistolens användning och förekomst i polisverksamheten. Se avsnitt 9.3. ¿¿ Att Nationella operativa avdelningen utvecklar möjligheter till förvaring av förstärkningsvapen i polisfordon i insats- och vardagsverksamheten. Se avsnitt 7.4.2. samt 7.7.7. Rekommendationer ¿¿ Att Nationella operativa avdelningen ser över mandat för brukande av förstärkningsvapen som förvaras i patrullfordon. Se avsnitt 4.4.1 samt 7.8.7. ¿¿ Att IT-avdelningen i samverkan med HR-avdelningen utvecklar IT-systemet LISA för rapportering och uppföljning av tillbud och arbetsskador i syfte att kunna utläsa tydligare statistik över orsaker till skador och tillbud. Se avsnitt 7.3. ¿¿ Att IT-avdelningen i samverkan med nationella operativa avdelningen tar fram ett IT-system för inrapportering och uttag av nationell statistik avseende polisens användning av skjutvapen och övrig våldsanvändning. IT-systemet bör vara integrerat i IT-systemet för avrapportering/polisanmälan/utredning. Se avsnitt 7.1. dier som kan öka kunskapen om polisiär våldsanvändning i syfte att öka polisens förmåga att lösa konflikter utan våld. ¿¿ Att ett seminarium hålls inför ett införande av elchockvapen i polisverksamheten i syfte att samla externa synpunkter och uppfattningar kring polisens bruk av ett sådant hjälpmedel. 10.4 Övrigt ¿¿ Att polisregionerna och avdelningarna i ökad utsträckning i enlighet med Förordning (1996:31) om statliga myndigheters skjutvapen återtar skjutvapen från dem som inte har behov av vapen. Vidare bör de som fortfarande har behov av att upprätthålla sin kompetens utan att ha behov av personligt tilldelat vapen göra detta med lånevpen. Se avsnitt 9.3. ¿¿ Att Polismyndigheten verkar för att en särskild brottskod tillförs för de allvarligare våldsbrotten som grov misshandel, dråp, mord eller försök till dessa som riktas mot polis. Se avsnitt 7.3. ¿¿ Att Polismyndigheten framöver regelbundet initierar uppföljningsinsatser och forskningsstu- 67 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Referenser Amnesty international (2015) Deadly force, Police use of leathal force in the United states. Politiet (2013-10-01) Kompetanseheving innsatspersonell, Prosjektutredning. Boucht, J. (2011) Polisiär våldsanvändning: en straffoch offentligrättslig undersökning, Iustus förlag. Politidirektoratet (mars 2013) Politiets trussel om bruk av skytevåpen eller bruk av skytevåpen 20022012. Cösterm, G. Swahn, L. (2015) Polisiära omhändertaganden enligt Lag om psykiatrisk tvångsvård, Linnéuniversitetet och Malmö Högskola. Defence research and development Canada (September 2013) Prospective analysis of police use of force in four Canadian cities: Nature of events and outcomes. Haugland, Jan Erik (2010) Hva kan forklare veksten i bevaepningsordrar i Politiet, Politihögskolen. Hunsager Andresen, Aun (2014) Politiets trening på bruk av fysisk makt, Politihögskolen, PHS forskning 2014:1. Liedholm, A. (2010) Polisprovocerande suicidbeteende, Förekomst, karakteristiska och polisers upplevelser av suicide by cop i Sverige, D-uppsats i psykologi, Mälardalens högskola. Norée, A. (2004) Polisers rätt att skjuta. Norée, A. (2008) Polisers rätt till våld. Oleszkiewicz, A. M. (2014) Polismans laga befogenhet att skjuta – förhållandet till tredje man i teorin och praktiken, examensarbete vid Polishögskolan. Polismyndigheten (2015-05-29) Polisens användning av särskilda hjälpmedel för våldsanvändning, Statistik för åren 1995-2014. (Bilaga) 68 Politihögskolen, (2005) Politiets bruk av skytevåpen i Norden, Oslo. Rikspolisstyrelsen (RKP 060-7828/12) Minska införseln av illegala skjutvapen. Rikspolisstyrelsen (2014-12-18) Polisiär användning av elchockvapen, En forskningsöversikt. (Bilaga 7) Rigspolitiet (2007) The use of police firearms in Denmark. Rigspolitiet, Videncentret (April 2012) Suicide by cop i Danmark, Rigspolitiet (juli 2015) Politiets brug av magtmidler i 2014. Rättsmedicinalverket (2015-11-11) Dödliga skador vid användning av polisens tjänsteammunition. (Bilaga) Referenser Anteckningar 69 Polisens användning av skjutvapen och eventuella behov av åtgärder Anteckningar 70 Utgivare Polismyndigheten Produktion Kommunikationsavdelningen, Produktionsenheten Beställning Polismyndigheten Kundcentrum, telefon 114 14 Diarienr. A298.574/2014 Upplaga xxxx ex Tryck Polisens Tryckeri, Stockholm, 2016 Grafisk form Polismyndigheten Foto Polismyndigheten polisen.se Polisens användning av särskilda hjälpmedel för våldsanvändning Statistik för åren 1995-2014 Utvecklingsavdelningen 2015-05-29 Dokument Sida RAPPORT 2 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 Polisens användning av särskilda hjälpmedel för våldsanvändning INNEHÅLL 1 POLISENS ANVÄNDNING AV SÄRSKILDA HJÄLPMEDEL VID VÅLDSANVÄNDNING ............................................................................................................ 4 1.1 Historik ............................................................................................................................. 4 1.2 Datainsamling ................................................................................................................... 4 1.3 Begränsningar i statistiken ................................................................................................ 5 2 ANVÄNDNING AV POLISENS SKJUTVAPEN 1995-2014 ................................................ 5 2.1 Totalt antal inrapporterade händelser där skjutvapen använts .......................................... 6 2.1.1 2.1.2 2.1.3 2.1.4 2.1.5 2.2 2.3 Användning av skjutvapen per polismyndighet .............................................................. 10 Gärningsmannens beväpning .......................................................................................... 11 2.3.1 2.4 3 Verkanseld mot fordon eller person i fordon ......................................................................... 12 Skadade och döda vid användning av skjutvapen ........................................................... 12 2.4.1 2.5 Varningsskott, verkanseld resp. övrigt 2011-2014................................................................... 7 Betvinganden ........................................................................................................................... 8 Legal grund 2014 ..................................................................................................................... 9 Verkanseld, varningsskott i förhållande till avstånd ................................................................ 9 Verkanseld och varningsskott per månad .............................................................................. 10 Skadade och döda .................................................................................................................. 13 Vådaskott ........................................................................................................................ 13 UTÖKAD STATISTIK AVSEENDE SKJUTVAPENANVÄNDNING FÖR ÅR 2014 .... 14 3.1 Organisationstillhörighet................................................................................................. 14 3.2 Tjänsteålder..................................................................................................................... 15 3.3 Levnadsålder ................................................................................................................... 15 3.4 Initiering av ingripandet .................................................................................................. 16 3.5 Planerad insats ................................................................................................................ 16 3.6 Kännedom om farlig situation ........................................................................................ 17 3.7 Mental förberedelse ........................................................................................................ 17 3.8 Gärningsmannens psykiska status 2014 .......................................................................... 18 3.9 Miljö................................................................................................................................ 19 3.9.1 3.9.2 3.10 3.11 3.12 3.13 3.14 Miljö utomhus........................................................................................................................ 19 Miljö inomhus........................................................................................................................ 19 Polisens vapentyp............................................................................................................ 20 Annan våldsanvändning .................................................................................................. 21 Uppskattad tid från hotets uppdykande till avlossat skott ............................................... 21 Avstånd till gärningsman då vapnet avfyrades ............................................................... 22 Användning av riktmedel ................................................................................................ 22 3.14.1 Avstånd vid verkanseld utan användande av riktmedel ......................................................... 23 3.15 Gärningsman i rörelse ..................................................................................................... 23 3.16 Polisens klädsel ............................................................................................................... 24 3.17 Utbildning ....................................................................................................................... 24 3.17.1 Totalt antal övningsskjutningar.............................................................................................. 24 3.17.1.1 Antal instruktörsledda övningsskjutningar ............................................................................ 24 3.17.2 Uppfattning om erhållen utbildning ....................................................................................... 25 3.18 Erbjudet stöd till polisen efter händelsen ........................................................................ 25 3.18.1 3.18.2 3.18.3 4 Erbjudande om stöd ............................................................................................................... 25 Deltagande i stödsamtal/debriefing 2014 ............................................................................... 26 Uppfattning om stödet ........................................................................................................... 26 ANVÄNDNING AV OC-SPRAY 2012-2014 ......................................................................... 27 4.1 Totalt antal inrapporterade händelser där OC-spray använts .......................................... 27 Dokument Sida RAPPORT 3 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 4.2 4.3 5 Användning av OC-spray per månad .............................................................................. 27 Antal händelser per polismyndighet ............................................................................... 28 UTÖKAD STATISTIK AVSEENDE ANVÄNDNING AV OC-SPRAY FÖR ÅR 2014... 28 5.1 Enhetstillhörighet ............................................................................................................ 28 5.2 Levnadsålder ................................................................................................................... 29 5.3 Tjänsteår.......................................................................................................................... 29 29 5.4 Legal grund ..................................................................................................................... 30 30 5.5 Sprayavstånd ................................................................................................................... 30 5.6 Effekt av sprayen ............................................................................................................ 31 5.7 Ingripande riktat mot person/-er i folksamling ............................................................... 31 5.8 Skador ............................................................................................................................. 32 5.8.1 5.8.2 5.8.3 5.8.4 5.8.4.1 5.8.4.2 5.8.4.3 Skador på polis ...................................................................................................................... 32 Skador på motpart .................................................................................................................. 32 Skador på annan person ......................................................................................................... 33 Skadetyp ................................................................................................................................ 33 Skadetyp polis........................................................................................................................ 33 Skadetyp motpart ................................................................................................................... 34 Skadetyp annan person .......................................................................................................... 34 6 ANVÄNDNING AV METODER OCH HJÄLPMEDEL FÖR ATT STOPPA FORDON .................................................................................................................................. 35 6.1 Fordonsstopp per polismyndighet 2014 .......................................................................... 36 7 ANVÄNDNING AV DISTRAKTIONSGRANATER .......................................................... 37 8 ANVÄNDNING AV TÅRGAS ............................................................................................... 38 9 VÅLD I TJÄNSTEN – STATISTIK FRÅN SÄRSKILDA ÅKLAGARKAMMAREN .... 39 9.1 Antalet poliser anmälda för våld i tjänsten ..................................................................... 39 9.2 Antal lagförda poliser för våld vid myndighetsutövning ................................................ 39 9.3 Antalet poliser dömda för våld vid myndighetsutövning ................................................ 39 9.4 Brott och påföljd för poliser dömda för våld i tjänsten ................................................... 40 Dokument Sida RAPPORT 4 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 1 Polisens användning av särskilda hjälpmedel vid våldsanvändning Statistiken i detta material omfattar händelser som inträffat under åren 1995- 2014 och inrapporterats till Rikspolisstyrelsen (RPS) fram till och med 2014. 1.1 Historik Skyldigheten för de tidigare polismyndigheterna att till dåvarande Rikspolisstyrelsen inrapportera användningen av särskilda hjälpmedel för våldsanvändning har funnits olika länge för olika typer av hjälpmedel. Skyldighet att inrapportera användningen av hjälpmedel för att stoppa fordon, t.ex. spikmatta har funnits i föreskrift1 sedan år 2000. Skyldigheten har bestått i att en kopia på det protokoll som ska föras över insatsen skulle skickas till RPS. Inrapporteringen var under flera år bristfällig. Inrapporteringen av användning av skjutvapen startade 2003. Innan dess ansvarade varje polismyndighet själva för uppföljningen av skjutvapenanvändningen. De första två åren skedde inrapporteringen utan några formkrav varför innehållet i de rapporter som inkom till RPS varierade stort. I flertalet fall fanns endast uppgift om att skjutvapen använts. Under 2005 introducerades en särskild blankett som skulle skickas till RPS. I samband med revidering av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd avseende Polisens särskilda hjälpmedel för våldsanvändning2 utökades skyldigheten att inrapportera uppgifter gällande fler våldshjälpmedel, däribland OC-spray (pepparspray). Den blankett som fanns för inrapportering av användning av skjutvapen föreskrevs som ordinarie protokoll över skjutvapenanvändningen och infogades i Polisens digitala s.k. formulärportal för elektroniska blanketter för olika områden. Formuläret utökades också för att kunna användas för andra typer av våldshjälpmedel, bla. spikmatta och OCspray. I och med förändringarna har en betydligt högre grad av inrapportering kunnat konstateras. Under 2014 påbörjades implementeringen av en ny rutin för inrapportering där avidentifierade data från formuläret elektroniskt skickas till RPS. Rutinen har avsevärt förbättrat möjligheten att omhänderta och redovisa inrapporterad data. Uppföljning av användningen av polisens särskilda hjälpmedel vid våldsanvändning sköts av utvecklingsavdelningen vid Polismyndigheten och syftar till att samla underlag för utveckling av metoder, utbildning, utrustning och föreskrifter samt redovisning internt och till externa intressenter. 1.2 Datainsamling Den data som ligger till grund för statistiken som redovisas i denna rapport har samlats in via en särskild rutin i Polisens IT-system för formulär. Uppgifterna fylls i i ett särskilt formulär av avrapporterande poliser i samband med avrapportering av händelsen. De 1 Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om vilka hjälpmedel som får användas för att stoppa fordon enligt 10 § 5 polislagen (1984:387) m.m., FAP 104-1. 2 Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, FAP 100-2, 104-2, 104-4, 933-1 m.fl. Dokument Sida RAPPORT 5 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 data som skickas till utvecklingsavdelningen för uppföljning är avidentifierade och saknar personuppgifter. 1.3 Begränsningar i statistiken Statistiken bygger på de händelser som rapporterats in till Rikspolisstyrelsen enligt en särskild rutin för uppföljning vid sidan av annan avrapportering. Händelser för vilka en rapport inte skickats in till Rikspolisstyrelsen eller Rikspolisstyrelsen på annat sätt fått kännedom om händelsen finns således inte med i statistiken. P.g.a. viss fördröjning i inrapporteringen kan händelser som hänt under den senare delen av den redovisade perioden saknas i statistiken. I vissa fall har de rapporter som skickats in till Rikspolisstyrelsen varit ofullständigt ifyllda varför vissa data saknas för en del av händelserna. För åren fram till och med 2010 fanns betydande brister i inrapporteringen varför statistiken för de tidigare åren är mer osäker än åren därefter. 2 Användning av polisens skjutvapen 1995-2014 Då poliser använt skjutvapen upprättas alltid en polisanmälan. Om misstanke uppstår att den polis som använt skjutvapnet begått något brott i samband med användandet rapporteras händelsen till avdelningen för särskilda utredningar. Avdelningen är en helt fristående del av Polismyndigheten och alla utredningar leds av åklagare vid Åklagarmyndighetens särskilda åklagarkammare. De händelsetyper som inrapporteras till Rikspolisstyrelsen när det gäller användning av skjutvapen består av betvinganden, varningsskott, respektive verkanseld. Därutöver rapporteras även vådaskott som dock inte räknas till våldsanvändning eftersom det inte är ett avsiktligt användande av skjutvapnet och inte är riktat mot en motpart. Betvinganden består i att en polis med hjälp av hot med skjutvapnet tvingar en motpart att t.ex. avbryta ett våldsamt uppträdande, släppa ett vapen eller tillhygge eller att lägga sig ned. Att en polis enbart tar fram sitt vapen ur hölstret som en förberedelse, s.k. höjande av beredskap, omfattas inte. Varningsskott betyder att skjutvapnet avlossas i en ofarlig riktning för att varna motparten om att skjutvapnet kan komma att användas mot honom eller henne. Varningsskott får enligt reglerna i kungörelsen (1969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten först avlossas då samtliga förutsättningar för verkanseld är uppfyllda. Verkanseld innebär att skott avlossas riktat mot en motpart i avsikt att träffa personen. I vissa fall har verkanseld riktats mot fordon. Skott som avlossas mot djur, t.ex. aggressiva hundar, ingår inte i statistiken över verkanseld utan redovisas separat (se tabell i avsnitt 2.1.1.). Händelser där skjutvapen används för att avliva skadat vilt eller andra djur, t.ex. p.g.a. trafikolycka, omfattas inte av inrapporteringsskyldigheten. Dokument Sida RAPPORT 6 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 Polisen genomför årligen ca 1,3 miljoner ingripanden. Det absoluta flertalet genomförs utan att något våld över huvud taget behöver användas. I ett ytterst litet antal av dessa händelser utgör motparten ett så allvarligt hot att skjutvapen behöver användas. 2.1 Totalt antal inrapporterade händelser där skjutvapen använts År Betvingande Varningsskott Verkanseld Okänt mot person/fordon 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 128 189 191 9 15 9 3 12 16 11 8 32 14 16 14 11 16 9 8 10 20 11 13 29 17 13 25 2 2 3 6 Tabellen visar antalet händelser. I en och samma händelse kan flera poliser ha skjutit, ett eller flera skott kan ha avlossats och poliserna kan ha skjutit antingen varningsskott eller verkanseld eller både och. I tabellerna redovisas den ”allvarligaste” formen av åtgärd. D.v.s. har både verkanseld och varningsskott avlossats vid en och samma händelse så redovisas endast verkanselden. Vid de händelser som redovisats som betvingande har alltså varken varningsskott eller verkanseld avlossats och vid händelser redovisade som varningsskott har inte någon verkanseld avlossats. Däremot kan vid händelser som redovisats som verkanseld, både ett betvingande ha skett och/eller varningsskott avlossats. Något krav på inrapportering av betvinganden fanns inte före år 2012. Ökningen mellan åren 2012-2013 avseende betvinganden kan sannolikt härledas till ofullständig inrapportering under första året (2012). Föreskriften som tvingade till inrapportering av betvinganden började inte gälla förrän i april 2012. Dokument Sida RAPPORT 7 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 2.1.1 Varningsskott, verkanseld resp. övrigt 2011-2014 2011 2012 2013 2014 32 29 25 17 16 14 14 13 6 3 1 Varningsskott Verkanseld 3 2 Verkan mot hund Okänt Verkanseld avser avgiven eld riktad mot personer. Varningsskott har avgivits för att påverka motparten men har riktats i ofarlig riktning. Verkan mot hund avser aggressiva hundar som gått till angrepp mot polis eller annan. I kategorin okänt redovisas rapporter där typen av avgiven eld inte angivits. 70 60 50 40 Verkanseld 30 Varningsskott 20 10 0 2011 2012 2013 2014 Under 2011 rapporterades betydligt fler händelser där poliser använt skjutvapen än både åren innan och efter. Den största ökningen avsåg varningsskott. Under de följande åren har både antalet varningsskott och verkanseld varit lägre med en viss ökning avseende Dokument Sida RAPPORT 8 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 verkanselden mellan åren 2013 och 2014. Det totala antalet händelser är dock lägre än år 2011. 2.1.2 Betvinganden 250 200 150 Betvingat 100 50 0 2012 2013 2014 Inrapporteringen av betvinganden påbörjades 2012. Betvinganden består i att polisen använt vapnet som hot och därigenom påverkat personen att medverka. Enbart framtagande av vapnet ur hölstret ingår ej. Då föreskriften som reglerar inrapportering av betvinganden trädde i kraft först 1 april 2012 kan ökningen mellan 2012 och 2013 sannolikt förklaras av detta. Det är inte osannolikt att även ökningen mellan 2013 och 2014 kan hänföras till ökad inrapportering. Dokument Sida RAPPORT 9 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 2.1.3 Legal grund 2014 Nöd ; 2 Laga befogenhet; 8 Nödvärn, hot riktat mot annan; 5 Nödvärn; 33 Diagrammet visar det lagstöd den polisman som avgivit verkanseld eller varningsskott initialt bedömt varit aktuellt vid händelsen. Statistiken bygger på händelser inträffade under 2014 och visar antal. Flera poliser kan ha skjutit i samma händelse. 2.1.4 Verkanseld, varningsskott i förhållande till avstånd 35 30 25 0-5 m 20 3-7 m 7-15 m 15 >15 m Okänt 10 5 0 Varningsskott Verkanseld I ett stort antal av rapporterna finns inget avstånd angivet. Detta har redovisats som okänt (ljusblå färg). Statistiken avser händelser under 2011-2014. Varningsskotten skjuts naturligt på längre avstånd än verkanselden. Dokument Sida RAPPORT 10 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 Det vanligaste angivna avståndet för verkanseld är det kortaste avståndet, 0-3 m. 2.1.5 Verkanseld och varningsskott per månad 14 12 10 8 2011 2012 6 2013 4 2014 2 0 Diagrammet visar endast varningsskott och verkanseld. 2011 inträffade ovanligt många händelser där poliser använde skjutvapen. Vanligast var varningsskott. En sådan tillfällig ökning kunde även ses under åren 2007 och 2008. 2.2 Användning av skjutvapen per polismyndighet 20 18 16 14 12 10 2011 8 2012 6 2013 4 2014 2 2015 Östergötland Örebro Västra Götaland Västmanland Västernorrland Västerbotten Värmland Uppsala Södermanland Stockholm Skåne Norbotten Kronoberg Kalmar Jönköping Jämtland Halland Gävleborg Gotland Dalarna Blekinge 0 Dokument Sida RAPPORT 11 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 Diagrammet omfattar händelser med verkanseld och/eller varningsskott. Fördelningen mellan polismyndigheterna följer i stort polismyndigheternas storlek. 2.3 Gärningsmannens beväpning Befarat beväpnad 5% Hund 6% Annat 9% Fordon 21% Trubbigt föremål 6% Skjutvapen inkl. atrapp 26% Kniv/Yxa/Svärd 26% Stickföremål 1% Diagrammet visar vilken typ av föremål den person som utgjort hot mot poliserna innehaft vid händelsen. Statistiken bygger på de händelser där poliser skjutit verkanseld eller varningsskott år 2011-2014. Kategorin ”Befarat beväpnad” omfattar de händelser där poliserna uppfattat eller t.ex. p.g.a. gärningsmannens beteende, befarat att personen haft något av de övriga angivna föremålen men att detta senare inte visat sig vara fallet. Ett exempel på sådan händelse är den där personen uppträder aggressivt och hotfullt, stoppar handen innanför jackan för att påskina förekomsten av ett vapen och uppmanar poliserna att skjuta honom. Dokument Sida RAPPORT 12 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 2.3.1 Verkanseld mot fordon eller person i fordon 12 10 8 6 Händelseantal 4 2 0 2011 2012 2013 2014 Diagrammet visar antalet händelser där den person polisen avgivit verkanseld mot innehaft ett fordon som poliserna angivit som den direkta anledningen till bruket till användning av skjutvapnet. Det betyder inte nödvändigtvis att skotten riktats mot själva fordonet utan kan också ha riktats mot personen i fordonet. 2.4 Skadade och döda vid användning av skjutvapen För åren 1995-2002 fanns ingen inrapportering från dåvarande polismyndigheterna till Rikspolisstyrelsen av händelser där skjutvapen använts. Antalet som avlidit p.g.a. polisens användning av skjutvapen under denna period kan dock redovisas med uppgifter från Rättsmedicinalverket. År 1995 Avlidna 1 1996 0 1997 0 1998 1 1999 3 2000 2 2001 1 2002 1 2003 1 År 2004 Avlidna 1 2005 1 2006 1 2007 0 2008 0 2009 1 2010 0 2011 1 2012 0 År 2013 Avlidna 4 2014 3 Under 2013 avled 4 personer efter att ha träffats av verkanseld från polis. Det tidigare högsta dödstalet är från 1999 då 3 personer avled. Samma antal uppnåddes även 2014. För de 20 år Polismyndigheten har statistik är snittalet 1,1 avlidna personer per år. En indelning i 10-årsperioder visar att antalet avlidna både under den första perioden 19952004 och den andra 2005-2014 är 11 st. Under samma period har 3 poliser avlidit efter att ha skjutits i tjänsten. Dokument Sida RAPPORT 13 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 2.4.1 Skadade och döda 16 14 12 10 2011 2012 8 2013 6 2014 4 2 0 Död gm 2.5 Skadad gm Skadad polis Skadad 3:e man Vådaskott 16 14 12 10 8 Vådaskott 6 4 2 0 2011 2012 2013 2014 Vådaskott är inte en del av polisens våldsanvändning utan består i att poliser utan avsikt avfyrat tjänstevapnet. För 2014 har vådaskott rapporterats från polismyndigheterna i Stockholm, Uppsala och Västra Götaland samt från Rikskriminalpolisen. Dokument Sida RAPPORT 14 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 3 Utökad statistik avseende skjutvapenanvändning för år 2014 I och med att rutinen för inrapportering av händelser där skjutvapen och andra hjälpmedel förändrats och utvecklats under 2014 finns möjlighet till utökad redovisning av det inhämtade underlaget. 3.1 Organisationstillhörighet Nationella insatsstyrkan 0% Hundenhet 2% Annan enhet 2% Piketenhet 17% Utredningsenhet Spaningsenhet 0% 10% Ingripandeenhet 54% Närpolisenhet 15% Tabellen visar vilken verksamhetsgren de poliser som avgivit verkanseld eller varningsskott tillhört vid tiden för händelsen. Dokument Sida RAPPORT 15 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 3.2 Tjänsteålder 0-1 år 3% 1-5 år 16% > 10 år 39% 5-10 år 42% Diagrammet anger tjänsteåldern för de poliser som skjutit verkanseld eller varningsskott under 2014. Vid vissa händelser kan fler än en polis ha brukat skjutvapen. 3.3 Levnadsålder 20-30 år 31-40 år 41-50 år > 50 år 5% 10% 25% 60% Diagrammet visar levnadsålder för de poliser som skjutit verkanseld eller varningsskott under 2014. Flera poliser kan ha skjutit i samma händelse. Dokument Sida RAPPORT 16 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 3.4 Initiering av ingripandet Egen upptäckt av brott/händelse 40% I förväg beordrat 60% Diagrammet anger hur ingripandet initierats, d.v.s. genom att patrullerande poliser själva upptäckt en händelse som krävt ett ingripande eller om de beordrats till platsen via i första hand en kommunikationscentral. Statistiken omfattar händelser där poliser skjutit verkanseld eller varningsskott under 2014. 3.5 Planerad insats Okänt; 1 I förväg planerad insats; 6 Ej planerad insats; 33 Diagrammet visar om händelsen där poliser skjutit varningsskott eller verkanseld ingått i en i förväg planerad insats eller ej. Dokument Sida RAPPORT 17 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 3.6 Kännedom om farlig situation Annat 2% Överraskande angrepp 23% När uppdraget gavs 47% På plats 28% Diagrammet visar vad poliserna som sköt varningsskott eller verkanseld har angivit om när de fick kännedom om att den situation de skulle ingripa i eller ingrep i kunde bli eller visade sig vara farlig, d.v.s. innefatta en eller flera personer som var beredda att bruka grovt våld. 3.7 Mental förberedelse Ej mentalt förberedd; 6 Mentalt förberedd; 34 Diagrammet visar hur de poliser som avgivit verkanseld eller varningsskott angivit att de upplevt sin mentala förberedelse för händelsen. Statistiken bygger på händelser under 2014 och visar antal. Dokument Sida RAPPORT 18 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 3.8 Gärningsmannens psykiska status 2014 Ingen misstanke el. ej angivet; 20 Misstanke om psykisk instabilitet; 14 Dokumenterad psykisk instabilitet; 4 I diagrammet visas om de poliser som utfört ingripandet bedömt att det funnits någon misstanke om att den person poliserna avgivit varningsskott eller verkanseld mot under 2014 lidit av någon form av psykisk störning eller om det funnits sådan dokumenterad. Statistiken bygger enbart på händelser inträffade under 2014. I åtminstone en av de händelser under 2014 där misstanke om psykisk instabilitet har funnits har personen som polisen brukat skjutvapen mot uppmanat poliserna att skjuta honom och provocerat fram detta genom att uppträda hotfullt och försökt angripa poliserna med ett eggvapen. Personen skottskadades i benet. Dokument Sida RAPPORT 19 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 3.9 Miljö 3.9.1 Miljö utomhus Tätbebyggt område Ej tätbebyggt område 32% 68% Statistiken bygger på händelser under 2014 där verkanseld eller varningsskott avgivits. 3.9.2 Miljö inomhus Bostad; 1 Allmän lokal; 0 Ej angivet; 37 I endast ett tillfälle har en händelse där verkanseld eller varningsskott avgivits inomhus rapporterats under 2014. Dokument Sida RAPPORT 20 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 3.10 Polisens vapentyp HK MP5; 1 HK G36; 1 SigSauer; 38 Diagrammet visar vilken vapentyp de poliser som avgivit varningsskott eller verkanseld brukat. Siffrorna visar antal poliser som brukat vapnet. I vissa händelser kan flera poliser ha skjutit. I några händelser har inte vapentyp angivits. SigSauer avser tjänstepistol av flera olika modeller (P225, P226 m.fl.), kaliber 9 mm. Pistol bärs av samtliga poliser i yttre tjänst. HK MP5 avser förstärkningsvapnet Heckler & Koch MP5, kaliber 9 mm. Vapnet får användas av särskilt utbildad personal efter beslut av polismyndigheten. HK G36 avser förstärkningsvapnet Heckler & Koch G36, kaliber 5,56 mm. Får användas av särskilt utbildad personal, i första hand vid Nationella insatsstyrkan resp. Piketenheterna i dåvarande Polismyndigheterna i Skåne, Stockholms län och Västra Götaland. Beslut om användande krävs av Polismyndigheten. Dokument Sida RAPPORT 21 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 3.11 Annan våldsanvändning Distraktion; 2 OC-spray; 6 Annat våld; 3 Batong; 1 I vissa fall har även andra former av våld använts mot den person som polisen brukat skjutvapen mot. Diagrammet visar vilken typ av annat våld som använts i dessa situationer. Siffrorna anger antal händelser. 3.12 Uppskattad tid från hotets uppdykande till avlossat skott > 30 s 18% 0-3 s 46% 10-30 s 15% 3-10 s 21% Diagrammet visar den tid poliserna upplevt förlöpt från det att de varseblivit det hot som föranlett vapenanvändningen till dess de avfyrat vapnet. Statistiken bygger på uppgifter från de poliser som avgivit varningsskott eller verkanseld under 2014 och angivit en tid i rapporten. Dokument Sida RAPPORT 22 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 3.13 Avstånd till gärningsman då vapnet avfyrades > 15 m 14% 0-3 m 25% 7-15 m 35% 3-7 m 26% Statistiken bygger på uppgifter från de poliser som avgivit varningsskott eller verkanseld under 2014 och bygger på bedömningar och inte exakta mätningar av avståndet. 3.14 Användning av riktmedel 16 14 12 10 Använt riktmedel 8 Ej använt riktmedel 6 Vet ej 4 2 0 När verkanseld avgivits När enbart varningsskott avgivits Diagrammet visar antalet poliser som angivit att de använt riktmedel eller ej vid avfyrningen. Vid varningsskott riktas vapnet i en ofarlig riktning vilket utomhus i normalfallet betyder uppåt i luften. Då något specifikt mål inte ska träffas behöver inte riktmedel användas. Dokument Sida RAPPORT 23 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 3.14.1 Avstånd vid verkanseld utan användande av riktmedel 6 5 4 3 Ej använt riktmedel 2 1 0 0-3 m 3-7 m 7-15 m > 15 m I de flesta fall där riktmedlen ej använts har verkanselden avgivits på mycket korta avstånd. 3.15 Gärningsman i rörelse 18 16 14 12 10 Gm i rörelse 8 Gm ej i rörelse 6 4 2 0 När verkanseld avgivits När enbart varningsskott avgivits Diagrammet visar i hur många situationer den person polisen skjutit mot varit i rörelse och inte. Dokument Sida RAPPORT 24 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 3.16 Polisens klädsel Civil; 9 Uniform; 31 Diagrammet visar fördelning av klädsel för de poliser som skjutit verkanseld och varningsskott under 2014. 3.17 Utbildning 3.17.1 Totalt antal övningsskjutningar Medeltal Medianvärde Lägsta angivna antal Högsta angivna antal 17 7 1 120 Tabellen visar det antal övningsskjutningar poliser som skjutit verkanseld eller varningsskott under 2014 angivit att de övningsskjutit under senaste 12-månadersperioden 3.17.1.1 Antal instruktörsledda övningsskjutningar Medeltal 11 Medianvärde 3 Lägsta angivna antal 0 Högsta angivna antal 90 Tabellen visar hur många av de i 3.17.1 angivna övningsskjutningarna som varit instruktörsledda. Dokument Sida RAPPORT 25 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 3.17.2 Uppfattning om erhållen utbildning Ej tillräcklig utbildning; 4 Tillräcklig utbildning; 36 I ovan diagram redovisas resultatet av svaren på frågan om polisen fått den utbildning som behövts för arbetsuppgiften. Svaren avser poliser som skjutit verkanseld eller varningsskott. 3.18 Erbjudet stöd till polisen efter händelsen 3.18.1 Erbjudande om stöd Ej erbjuden stöd; 2 Erbjuden stöd; 38 Diagrammet visar hur många poliser som uppgivit att de erbjudits stödsamtal/debriefing av arbetsgivaren eller inte efter att de skjutit verkanseld eller varningsskott under 2014. Dokument Sida RAPPORT 26 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 3.18.2 Deltagande i stödsamtal/debriefing 2014 Ej deltagit; 9 Deltagit; 31 3.18.3 Uppfattning om stödet Ej tillfredställande stöd; 2 Tillfredställande stöd; 37 Diagrammet visar fördelningen av svar på frågan om poliserna som skjutit verkanseld eller varningsskott under 2014 upplevt att de fått ett tillfredställande stöd efter händelsen. Dokument Sida RAPPORT 27 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 Användning av OC-spray 2012-2014 4 OC-spray (pepparspray) infördes inom Polisen 2005. Före år 2012 fanns inget krav på inrapportering till Rikspolisstyrelsen av händelser där OC-spray använts. Uppföljning skedde i respektive polismyndighet. Insamling av statistik över användning av OC-spray startade i februari 2012. Den stora ökningen av händelser där OC-spray använts mellan åren 2012 och 2013 kan sannolikt härledas till ökad inrapportering till Rikspolisstyrelsen. Av det totala antalet rapporter som skickats in, 938, har endast 640 varit möjliga att läsa in. 298 rapporter har skickats in i ett sådant format, i huvudsak scannade, att de inte gått att läsa in. Ett fyrtiotal inlästa rapporter har varit dubletter. I tabell 4.1 anges det totala antalet händelser, inklusive scannade rapporter men utan dubletter. Övriga tabeller bygger på data från de rapporter som gått att läsa in. 4.1 Totalt antal inrapporterade händelser där OC-spray använts År Antal händelser 4.2 2012 2013 2014 780 956 923 Användning av OC-spray per månad 120 100 80 60 40 20 0 2012 2013 2014 Dokument Sida RAPPORT 28 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 4.3 Antal händelser per polismyndighet 180 160 140 120 100 80 2012 60 2013 40 2014 20 Östergötland Örebro Västra Götaland Västmanland Västernorrland Västerbotten Värmland Uppsala Södermanland Stockholm Skåne Norrbotten Kronoberg Kalmar Jönköping Jämtland Halland Gävleborg Gotland Dalarna Blekinge 0 Ökningen av inrapporterade händelser mellan 2012 och 2013 beror med stor sannolikhet på ökad inrapportering. Kravet på inrapportering av händelser där OC-spray använts tillkom 2012. 2013 var därför det första året statistik fanns för ett helt år. 5 Utökad statistik avseende användning av OC-spray för år 2014 5.1 Enhetstillhörighet Hund 2% Spaning 5% Närpolis 15% Trafik 1% Utredning 1% Annan 10% Ingripande 65% NI 0% Piket 1% Dokument Sida RAPPORT 29 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 5.2 Levnadsålder 20-30 år 31-40 år 41-50 år > 50 år Felifyllt 12% 2% 36% 9% 41% Ålder på de poliser som använt OC-spray under 2014. I 12 % av de inlästa rapporterna har den angivna levnadsåldern varit uppenbart felaktig. 5.3 Tjänsteår 0-1 år 1-5 år 12% 5-10 år > 10 år 3% 45% 40% Dokument Sida RAPPORT 30 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 5.4 Legal grund Nöd 2% Nödvärn 41% Laga befogenhet 44% Nödvärn, hot riktat mot annan 13% Diagrammet visar det lagstöd den polisman som använt OC-spray initialt bedömt varit aktuellt vid händelsen. Statistiken bygger på händelser inträffade under 2014. 5.5 Sprayavstånd 2m 2% Okänt 2% 0m 50% 1m 46% Dokument Sida RAPPORT 31 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 5.6 Effekt av sprayen Okänt 2% Ingen effekt 9% Viss effekt 23% Avsedd effekt 66% 5.7 Ingripande riktat mot person/-er i folksamling Okänt 6% Ja 13% Nej 81% I 83 fall har OC-spray riktats mot en eller flera personer som ingått i en folksamling. Flera av dessa fall har skett vid samma tillfälle och då i samband med ett våldsamt upplopp. Dokument Sida RAPPORT 32 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 5.8 Skador 5.8.1 Skador på polis Okänt 3% Skadad pm 13% Ej skadad pm 84% 5.8.2 Skador på motpart Okänt 5% Skadad mt 15% Ej skadad mt 80% Dokument Sida RAPPORT 33 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 5.8.3 Skador på annan person Skadad annan 3% Okänt 6% Ej skadad annan 91% 5.8.4 Skadetyp 5.8.4.1 Skadetyp polis Krosskada Skottskada 8% 0% Stickskada 2% Annan skada 90% Dokument Sida RAPPORT 34 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 5.8.4.2 Skadetyp motpart Krosskada 1% Skottskada 3% Stickskada 9% Annan skada 87% 5.8.4.3 Skadetyp annan person Krosskada 0% Skottskada 0% Stickskada 18% Annan skada 82% Dokument Sida RAPPORT 35 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 6 Användning av metoder och hjälpmedel för att stoppa fordon Polislagens 22 § ger under flera olika förutsättningar polisen rätt att stoppa fordon. Enligt 10 § 2 stycket 5 punkten samma lag ges poliser rätt att när andra medel är otillräckliga använda våld för att stoppa fordonet. Närmare regler om stoppande av fordon finns i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om vilka hjälpmedel som får användas för att stoppa fordon enligt 10 § 5 polislagen, FAP 104-1. Innan förändringarna avseende inrapporteringsrutinen gjordes 2011 var inrapporteringen mycket sporadisk från polismyndigheterna varför endast statistik från och med år 2012 redovisas nedan. Sannolikt finns fortfarande en tämligen stor underrapportering. Hjälpmedel/metod Stängning Prejning Spikmatta Vägspärr Fast hinder Fordonsnät 2012 2013 24 28 50 34 2014 10 92 36 0 2 0 Stängning är en åtgärd som syftar till att hindra fortsatt färd med ett fordon genom att polisen med hjälp av fordon under färd, stänger in det flyende fordonet mellan flera polisfordon eller mellan ett eller flera polisfordon och en annan avgränsning. Prejning innebär att polisen vidtar en åtgärd som syftar till att hindra fortsatt färd med ett fordon genom att polisen med ett annat fordon fysiskt tränger ett flyende fordon och därigenom tvingar det att stanna. I praktiken innebär det att polisen med ett polisfordon krockar med ett flyende fordon för att stoppa förarens framfart. En spikmatta är en andordning som läggs ut på vägen där ett flyende fordon förväntas passera. När det flyende fordonet kör över spikmattan fastnar de ihåliga spikarna i däcket och tömmer det på luft. Luften pyser ut genom röret i spiken och tömmer däcket helt på luft. Spikmattan orsakar inte ett omedelbart stopp men försvårar avsevärt den fortsatta färden och leder i normalfallet till stopp inom ett antal hundra meter. En vägspärr anordnas i syfte att kontrollera eller ingripa mot passerande fordon eller de som färdas i fordonet. I en vägspärr kan polisfordon ställas upp för att reducera farten på de fordon som ska stoppas och kontrolleras. I en vägspärr kan t.ex. en spikmatta användas. Ett fast hinder utgörs av en anordning som blockerar vägen och som syftar till att hindra ett fordons fortsatta färd. Dokument Sida RAPPORT 36 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 Fordonsnät är en anordning som fångar upp ett fordon i rörelse i syfte att hindra dess fortsatta färd. Fordonsnät får endast användas av den nationella insatsstyrkan. 6.1 Fordonsstopp per polismyndighet 2014 50 45 40 35 30 25 Förföljande 20 Fast hinder 15 Prejning 10 Spikmatta 5 Stängning Östergötland Örebro Västmanland Västra Götaland Västernorrland Västerbotten Värmland Uppsala Södermanland Stockholm Skåne Norbotten Kronoberg Kalmar Jönköping Jämtland Halland Gävleborg Gotland Dalarna Blekinge 0 Av diagrammet kan utläsas att flera polismyndigheter inte inrapporterat någon händelse där hjälpmedel för att stoppa fordon använts. I flera kategorier är händelseantalet mycket lågt. Sannolikt tyder detta på brister i inrapporteringen. Dokument Sida RAPPORT 37 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 7 Användning av distraktionsgranater Distraktionsgranater är en anordning som med hjälp av kraftigt ljus och ljud syftar till att distrahera en gärningsman och därigenom skapa tid och möjlighet för polis att ingripa mot denne. Distraktionsgranater får endast användas av den nationella insatsstyrkan och piketenheterna vid de tidigare Polismyndigheterna i Skåne, Stockholms län och Västra Götaland. Distraktionsgranater har använts vid totalt 6 tillfällen under 2014. Vid två tillfällen av Piketenheten i Stockholm och vid fyra tillfällen av Piketenheten i Västra Götaland. Dokument Sida RAPPORT 38 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 8 Användning av tårgas Tårgas kan användas såväl mot enskilda som mot folksamling. Tårgas har inte använts vid något tillfälle under 2014. Dokument Sida RAPPORT 39 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 9 Våld i tjänsten – statistik från Särskilda åklagarkammaren I följande avsnitt redovisas statistik från Åklagarmyndighetens särskilda åklagarkammare som bl.a. hanterar alla ärenden rörande brott av polisanställda. 9.1 Antalet poliser anmälda för våld i tjänsten Diarieförda år Antal 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 356 662 709 730 870 891 888 913 9.2 Andel av totala antalet anmälningar mot poliser i och utanför tjänsten 14,0% 14,9% 14,7% 15,1% 16,2% 15,7% 16,4% 18,0% Antal lagförda poliser för våld vid myndighetsutövning Diarieförda år Antal 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 prel. 12 7 6 7 8 6 4 5 9 2 9.3 Procent lagförda polismän rörande våld vid myndighetsutövning av inkomna ärenden våld i tjänst 2,06 % 1,13 % 0,94 % 1,06 % 1,13 % 0,82 % 0,46 % 0,56 % 1,01 % 0,22 % Antalet poliser dömda för våld vid myndighetsutövning Diarieförda år Dömda Ogillade åtal Ogillade åtal i procent 2005 3 9 75 % 2006 4 3 43 % 2007 2 4 67 % 2008 3 4 57 % 2009 6 2 25 % Dokument Sida RAPPORT 40 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 2010 3 3 50 % 2011 2 2 50 % 2012 3 1 25 % 2013 prel. 4 4 50 % 2014 prel. 0 0 9.4 Brott och påföljd för poliser dömda för våld i tjänsten Brott Påföljd 2005 Vållande till kroppsskada Dagsböter 80x240 Tjänstefel Dagsböter 30x140 Misshandel (ringa) Dagsböter 100x230 2006 Misshandel (ringa) Dagsböter 80x320 Tjänstefel Dagsböter 50x200 Misshandel (och dataintrång) Villkorlig dom och dagsböter 80x280 Misshandel (ringa) Dagsböter 60x240 2007 Tjänstefel Dagsböter 40x230 Misshandel (ringa) Dagsböter 100x160 2008 Misshandel (ringa) Dagsböter 60x290 Misshandel Villkorlig dom och dagsböter 60x150 Misshandel Villkorlig dom 2009 Misshandel (ringa) Dagsböter 100x250 Tjänstefel Dagsböter 60x230 Tjänstefel Dagsböter 60x350 Dokument Sida RAPPORT 41 (41) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Martin Lundin 2015-05-29 A042.118/2015 104 03.00 Misshandel Villkorlig dom och dagsböter 40x300 Misshandel Villkorlig dom Vållande till kroppsskada, tjänstefel (och dataintrång) Dagsböter 100x470 2010 Tjänstefel Dagsböter 50x230 Tjänstefel Dagsböter 60x200 Framkallande av fara för annan Dagsböter 80x300 2011 Misshandel (ringa) Dagsböter 100x150 Misshandel (ringa) Dagsböter 80x250 2012 Misshandel (ringa) (och dopingbrott) Dagsböter 100x360 Framkallande av fara för annan Villkorlig dom och dagsböter 60x300 Misshandel (ringa) Dagsböter 70x200 2013 prel. Vållande till kroppsskada Dagsböter 60x100 Ofredande Dagsböter 30x450 Vållande till kroppsskada Dagsböter 70x300 Misshandel (ringa) Dagsböter 50x300 2014 prel. - - 1 (15) Bilaga 2 Datum 2015-12-04 Diarienr (åberopas) Saknr A298.574/2014 104 Polismyndigheten Nationella operativa avdelningen Utvecklingscentrum Stockholm Händelsekategorier där skjutvapen använts Kategori 1 – Drog-/alkoholpåverkad/psykiskt sjuk person hotar patrull med kniv/eggvapen 11 verkan, 7 varning, totalt 18. Verkanseld Exempel 1.1 Patrull beordras till plats med anledning av att man jagat annan med kniv. På plats träffar patrull person som uppger att gm skurit av honom fingret med kniv. Pm upptäcker gm med kniv i handen ute på gatan. Gm beordras släppa kniven men följer inte uppmaning. Uppträder hotfullt, går fram och tillbaka. Uttalar att han ej tänker släppa kniven och utmanar pm. Mannen uppfattas påverkad av alkohol/droger. Avstånd till mannen ca 7 m. Varningsskott avlossas. Ytterligare order uttalas utan effekt. Ytterligare ett varningsskott ca 15 s senare. Ingen effekt. Gm börjar gå mot pm. Tredje varningsskott avges. Gm stannar upp men fortsätter sedan mot pm. Pm skjuter verkanseld mot mannens ben. Gm faller till marken med kniven i handen. Gm avväpnas och beläggs med handfängsel och ges vård. Exempel 1.2 I samband med att polisptr utför personkontroll på annan person ute på gata drar gm till sig uppmärksamhet genom att skrika till polisptr. Gm tar fram machete och skriker till ptr. Gm skriker bl.a. att han vill bli skjuten. Gm går mot poliserna. Pm skjuter verkanseld mot ben då gm är ca 7-10 m bort. Gm stannar kort och går sedan mot den andre pm som skjuter verkanseld mot ben på ca 5-6 m avstånd. Ytterligare ett skott skjuts någon sekund senare. Gm stannar upp, sätter sig på marken men fortsätter vifta med macheten och skriker att poliserna blir tvungna att skjuta honom i huvudet om han ska ge upp. Gm försöker resa sig men kommer inte upp. Pm sprayar gm med OC-spray. Pm påverkas men fortsätter skrika. Ytterligare OC-spray används. Gm lägger sig på marken, fortsätter skrika. Pm avväpnar gm och backar. Gm reser sig går mot pm. Fortsätter skrika att polisen måste skjuta honom i huvudet. Pm backar och beordrar gm som inte följer uppmaning. Gm vänder dock och börjar gå iväg. Gm stannar en bit bort och sätter sig på knä. Pm knuffar omkull gm och belägger honom med fängsel. Gm fortsatt våldsam och hotfull. Bilaga 2 Händelsekategorier anv skjutvapen.docx 2 Nationella operativa avdelningen 2015-12-04 A298.574/2014 Exempel 1.3 Efter att patrull tagit upp anmälan om olaga hot hemma hos mä går tre pm ut i området för att söka efter gm som ska vara på väg till adressen. Gm kommer plötsligt rusande mot patrullen med två knivar i händerna. Pm beordrar gm att stanna och släppa knivar samt skjuter verkanseld mot ben. Minst två poliser skjuter totalt fler än 10 skott. Gm träffas i benet och går ned på knä. Gm fortsatt hotfull. Pm sprayar med OC-spray utan effekt. Gm reser sig och springer mot pm. Två pm skjuter verkanseld och träffar i huvudet. Gm avlider. Exempel 1.4 Gm påverkad av GHB har ringt till polis och sagt att han ska hugga ner första person han ser och skada första polis han ser. Gm går mot pm från insatsenhet. Pm beordrar gm utan effekt. Distraktionsgranat kastas på ca 12-15 m. Varningsskott skjuts utan effekt. Ny distraktionsgranat på ca 10 m. Ytterligare distraktionsgranat på ca 6 m därefter verkanseld mot vaden på ca 5 m, dock utan effekt. Ett andra verkansskott mot låret på ca 4-5 m gör att gm faller till marken. Exempel 1.5 Insats inleds med anledning av att gm ”gått bärsärkagång” på adressen. Då polis anländer har gm försvunnit från platsen. Gm återvänder och börjar jaga pm runt tjänstefordonet med föremål som uppfattas som skjutvapen. Biträdande pm avlossar varningsskott utan effekt. Gm skriker bl.a. ”skjut mej” och fortsätter jaga pm. Pm skjuter verkanseld varvid gm faller och kan avväpnas från den batong han har i handen. Exempel 1.6 Gm har knivskurit två personer utanför nattklubb. Då polis konfronterar gm kastar denne av sig jackan och tar fram en bajonettkniv. Gm går från patrullen men vänder sig om och hotar patrullen till livet. Pm beordrar gm att släppa kniven. Gm är aggressiv och rör sig mot pm. Pm skjuter varningsskott. Gm går då mot pm med höjd kniv. Pm skjuter verkanseld mot lår. Gm blir desorienterad och börjar gå från pm. Exempel 1.7 Man som hotat personal från socialtjänsten konfronteras av polis ute på gatan. Mannen har en kniv i handen och uppträder förvirrat samt uttalar hotelser mot poliserna såväl som att han ska ta livet av sig själv. Mannen backar bort från poliserna en längre sträcka. Då mannen stannat uppfattar en av polismännen att mannen gör sig redo för ett angrepp mot polismannen som då skjuter ett varningsskott. Mannen rycker till men fattar kniven som för att hugga och rusar mot polismannen som skjuter verkanseld. Mannen uppfattas ha träffats, vänder och springer från platsen och grips senare i sin bostad. Exempel 1.8 Man som knivskurit flera personer varav en med dödlig utgång går mot polis som skjuter två varningsskott. När inte någon effekt nås skjuter polis verkanseld mot benen två gånger. Då fortfarande ingen effekt nås skjuts ett högt centralt skott. När gärningsmannen ska omhändertas gör han fortfarande motstånd trots att både batong och pepparspray används. 3 Nationella operativa avdelningen 2015-12-04 A298.574/2014 Exempel 1.9 Polis till plats efter att flera personer blivit hotade av en man med kniv. Allmänheten runt omkring söker skydd och flyr. När han anträffas och beordras att släppa kniven går han hotfullt mot en av polismännen. Gärningsmannen lyssnar inte till poliserna kommendering utan skriker bara ”fuck you” upprepade gånger till dem innan han går till angrepp mot dem. Polisen skjuter varningsskott men detta har ingen effekt och man tvingas därefter skjuta verkanseld. Exempel 1.10 En man som uttalat hot om suicid sitter utanför en byggnad tillsammans med sina två ”kamphundar”. När polisen kommer till platsen är hundarna kopplade men gör utfall. Mannen tar fram en kniv, säger att han ska ta livet av sig och börjar skära sig i halsen. I samband med detta tappar han kopplen och hundarna attackerar poliserna. För att möjliggöra åtgärder mot mannen skjuts hundarna. Därefter kan mannen övermannas och föras till vård. Exempel 1.11 Patrull uppmärksammar en psykotisk man som hotar folk med en machete och hugger i träd i en park. När polismännen närmar sig mannen uttalar han livsleda och han går hotfullt mot en av dem. En av poliserna skjuter verkanseld som träffar mannens underarm och han ger upp. Varningsskott Exempel 1.12 Polis beordras till köpcentrum där en man uppträtt hotfullt. Patrullen lokaliser mannen till en gångväg där han går bort från platsen. Poliserna tilltalar mannen som då vänder sig om och hotar poliserna med kniv. Gärningsmannen fortsätter gå iväg, vänder sig då och då om och hotar med kniven. Efter en tid då gm är ca 5-6 m från pm och hotar med kniven skjuter pm varningsskott. Gm reagerar inte utan vänder sig om och fortsätter springa därifrån. Gm går in i sin bostad där förhandlare senare övertalar mannen att ge upp. Exempel 1.13 Polis skickas till platsen p.g.a. sjukdomsfall hos en man med misstänkt psykisk sjukdom. Gärningsmannen hotar polisen och har ett tungt föremål i en påse som befaras vara ett vapen. Polis avlossar varningsskott. Exempel 1.14 Vid ett krogbråk har två personer knivskurits. Signalement och trolig gärningsman larmas ut. Misstänkt person är känd som våldsam och dokumenterat psykiskt sjuk. Patrull anträffar gärningsmannen som då är mycket hotfull mot polismännen och vägrar visa en eventuell kniv i händerna eller byxlinningen. Fler polismän anländer till platsen. Polisman avlossar varningsskott. Gärningsmannen tar till slut upp vad han har i fickor och byxlinning och kan gripas. 4 Nationella operativa avdelningen 2015-12-04 A298.574/2014 Exempel 1.15 Polis åker på ärende om hotfull man med järnrör. När polisen kommer fram och anträffar personen ser de att han har ett större tillhygge. Han går hotfullt mot polisen och man provar med att spraya honom med pepparspray men får inte effekt ev. p.g.a. att sprayen inte träffar. Polis skjuter då varningsskott och gärningsmannen ger sig. Misstanke om psykisk instabilitet fanns. Exempel 1.16 Man intagen på särskilt boende för drogmissbrukare har kommit tillbaka efter permission. Han uppträder underligt. Han har också hotat personal och boende och befinner sig i en byggnad med både personal och boende. Mannen kommer ut från huset och har knivar i händerna. Han går hotfullt mot polis som avlossar varningsskott. Polisen sprayar också med pepparspray men burken fungerar inte att spray med. Efter varningsskottet kan mannen övermannas. Exempel 1.17 En man har trängt sig in hos ett par i en villa. Kvinnan lyckas fly medan mannen är kvar. Polisinsatschef beslutar att polis ska gå in i villan. En polisman går in via altandörren och ser en man beväpnad med kniv och höjda armar. Polismannen har pepparspray i handen och kommenderar gärningsmannen att släppa kniven. Polismannen växlar till pistol och siktar först mot gärningsmannens huvud. Polisen skjuter sedan ett varningsskott 90 grader vid sidan av gm. Gärningsmannen ger då upp och kan övermannas. Exempel 1.18 En suicidbenägen person med kniv skär sig själv i bröstet och skriker ”skjut mig, skjut mig då”! Vid ett tillfälle höjer mannen kniven och börjar gå mot patrullen varpå de båda poliserna skjuter varningsskott. Efter en stunds förhandling lägger personen ifrån sig kniven och ber om hjälp. Kategori 1 A – Person hotar patrull med kniv/eggvapen okänd påverkan av alkohol/drog/psykisk status 2 verkan, 5 varning, totalt 7. Verkanseld Exempel 1A.1 En polisman blir överraskande angripen av en gärningsman med kniv i ett trapphus och tvingas skjuta verkanseld. Exempel 1A.2 Insatsenhet beordras till plats m anl. av skottlossning. Pm angrips av två gm med yxa och baseballträ. Pm skjuter varningsskott vid två tillfällen utan verkan. Verkanseld skjuts mot gm med yxa. Gm avlider. 5 Nationella operativa avdelningen 2015-12-04 A298.574/2014 Varningsskott Exempel 1A.3 Två personer som avvisats från krog ska kontrolleras av polis. Personerna är våldsamma. En av personerna avviker men återkommer kort därefter och angriper polis med kniv. Mannen med kniven avviker efter att ha sprayats med pepparspray samt varningsskott avlossats. Exempel 1A.4 Knivbeväpnad man som varit i slagsmål med flera personer konfronteras av polis och går då mot den ensamma polismannen med kniven i handen. Gm varnas men stannar inte. Varningsskott avlossas varvid gm flyr och jagas av polismannen som till slut kommer ikapp och slår ett antal batongslag som avväpnar gm och tvingar denne att lägga sig. Exempel 1A.5 Polis konfronterar gärningsman som uppträder hotfullt med en kniv. Gärningsmannen har tidigare hotat en annan person. Gärningsmannen vägrar släppa kniven trots flera tillsägelser från polisens sida. Varningsskott avlossades för att få gärningsmannen att släppa kniven. Exempel 1A.6 Larm inkommer om att en man skjutit mot en kvinna. Efter en stunds letande anträffas en man som passar in på signalementsbeskrivningen för gärningsmannen. Mannen vägrar visa sina händer. Efter att ha anropats av polis vänder sig mannen mot polisen med en kniv i handen. Han går mot polisen och varningsskott avlossas. Situationen löses med hjälp av pepparspray. Exempel 1A.7 Spaningspersonal påträffar en man med en värdeväska i handen och en yxa nerstucken i jackan. Polisen identifierar sig och ropar till mannen att: ”polis, släpp väskan och yxan och lägg dig ner och visa händerna!” Gärningsmannen gör inte som han blir tillsagd varvid polisen avlossar ett varningsskott i gräsmattan bredvid mannen. Förts efter det andra varningsskottet blir polisen åtlydd och gärningsmannen grips. Kategori 2 – Gm försöker köra på pm Verkan 10, varning 3, totalt 13. Verkanseld Exempel 2.1 Mt kör mot pm med bil. Pm avlossar verkanseld mot bilen. Gm tappar kontrollen över bilen och missar pm. Exempel 2.2 Efter förföljande av bil försöker gm köra på pm som skjuter flera verkansskott mot bilen. Pm flyttar sig undan och undviker påkörning. 6 Nationella operativa avdelningen 2015-12-04 A298.574/2014 Exempel 2.3 Vid ett ingripande mot en sedan tidigare känd person försöker den misstänkte fly i bil och kör då mot en polisman som initialt försöker röra sig i sidled för att komma undan. Föraren svänger efter i samma riktning och polismannen, som är medveten om begränsningarna med att skjuta mot fordon, känner sig tvungen att skjuta mot bilen för att freda sig. Ett skott avlossas mot bilen som passerar mycket nära polismannen. Exempel 2.4 En civil ensam polis ligger efter en bil som försöker köra ifrån honom då han upptäckt att han är förföljd. Föraren i det misstänkta fordonet kör senare av vägen och då polisen stannar och kliver ut lyckas han backa upp ur diket och försöker då backa på polisen. Polisen avlossar då 2-3 skott mot bakdäcken. Därefter börjar föraren köra framåt istället med kommer bara cirka 80 meter innan han kan gripas. Exempel 2.5 En misstänkt rattfyllerist med sin son i bilen vägrar stanna på polisens order och då patrullen försöker svänga in framför honom för att visa på att han ska svänga in mot kanten rammar han istället polisbilen. Polisen som sitter på passagerarplats tar sig ut och kommer upp på motorhuven på gärningsmannens bil. Där drar han sitt vapen och beordrar gärningsmannen ”visa händerna”. Gärningsmannen backar istället så att polisen faller ner på marken och stannar sedan till och börjar vara upp bilen. Polisen uppfattar att han kommer att bli påkörd och skjuter därför ett skott i motorhuven. Gärningsmannen kör därifrån men kan gripas cirka en halv kilometer därifrån. Exempel 2.6 Polisman får syn på aktuellt fordon från ett efterföljande komma mot hans position. Polismannen kliver ut, ge tecken för att fordonet skall stanna men det bara fortsätter emot honom i oförändrad hastighet. Polisen kände fara för sitt liv och bestämde sig för att skjuta för att få stopp på föraren och sköt då ett skott mot fordonet i samma ögonblick som han hoppade åt sidan. Exempel 2.7 I samband med en kontrollplats upprättad i anslutning till en MC-fest körde en bil i hög hastighet rakt igenom så att minst en av poliserna tvingades hoppa åt sidan för att inte bli påkörd. Strax därefter kommer samma fordon tillbaks mot kontrollplatsen i motsatt riktning. En av poliserna tar då fram sitt tjänstevapen och verkar emot fordonet som uppskattningsvis kör i 120-140 km/h. Polisen siktar mot däcken men uppnår ingen effekt och fordonet fortsätter rakt igenom och försvinner från platsen. Exempel 2.8 En polispatrull får i uppgift att upprätta en spärrplats med spikmattan då ett efterföljande är på väg i deras riktning. Innan spikmattan stannar det aktuella fordonet och backar in i bakomvarande polisbil och försöker sedan köra på en av poliserna i spärrplatsen. En av poliserna väljer att verka mot bilens däck i hopp om att få stopp på den och avlossar fyra skott. Det blir ingen effekt och bilen fortsätter över spikmattan men kan senare boxas in och stoppas. 7 Nationella operativa avdelningen 2015-12-04 A298.574/2014 Exempel 2.9 Misstänkt stulen och falskskyltad bil. Bilen och dess förare försöker att undkomma. Polis måste hoppa åt sidan för att undgå bli påkörd. Slår samtidigt batongen i sidorutan. Den andra polisen blockerar flyktvägen för bilföraren som tar ett varv till och sedan kör emot polismannen igen. När bilen passerar skjuter han ett skott mot bilens bakdäck på cirka två meters avstånd. Bilen fortsätter därefter från platsen i hög fart. Exempel 2.10 Civilkädda polismän äter lunch på MCDonalds då de uppmärksammas på att en man jagar folk med hammare ute på parkeringsplatsen. Då poliserna ger sig till känna kastar gärningsmannen en hammare mot dem. Gärningsmannen sätter sig i en bil och börja köra mot polismännen. En av poliserna kommer runt och öppnar förardörren och försöker få ut föraren men misslyckas. Polismannen faller omkull och riskerar i tumultet att bli överkörd. Den andra polisen, som försökt få upp sin pepparspray utan att lyckas, skjuter då verkanseld mot föraren. Denne kör dock från platsen. Varningsskott Exempel 2.11 I samband med ingripande mot mt i bil kör denne på polisbilar som stoppat honom. Två varningsskott avlossas. Exempel 2.12 Polisman står i trafiken. Ett fordon försöker undkomma polis. Polismannen står mellan trafiken och ett betongfundament och upplever att han kommer att bli påkörd. Han avlossar därför ett varningsskott. Exempel 2.13 Vid ingripande mot person, där förhandsinformationen var att denne tidigare hade skjutit mot polis och kört ihjäl ett barn då han flytt från tysk polis, kör denne hänsynslöst och forcerat. Krockar med ingripande polisbilar. Gärningsmannen visar likgiltighet för omgivning och förarna i bilarna han krockar med. Två varningsskott avlossas i nödvärn. 8 Nationella operativa avdelningen 2015-12-04 A298.574/2014 Kategori 3 – Gm hotar/angriper med skjutvapen Verkan 7, varning 2, totalt 9. Verkanseld Exempel 3.1 Efter fordonsstopp uppträder gm aggressivt. Vägrar öppna. Pm krossar rutor på bilen. Gm tar upp automatvapen från baksätet och riktar mot pm. Flera pm avlossar verkanseld. Oklart var träffar tar. Exempel 3.2 Polispatruller beordras till plats där personer bråkar. En person ska vara beväpnad med pistol. Vid ankomst till platsen hör poliserna ljudet av en mantelrörelse och upptäcker en person med pistol som kommer ut ur en port. Personen anropas och vänder sig då mot poliserna med vapnet riktat mot en av dem. Denne skjuter ett varningsskott varvid gärningsmannen flyr in i porten där han grips efter att ha slängt pistolen ifrån sig. Pistolen visar sig vara en soft air gun. Exempel 3.3 Efter rån mot guldsmed kommer gärningsman ut med automatvapen som riktas mot poliser som kommit till platsen. Polis skjuter verkanseld som träffar i huvudet och gm avlider. Vapnet visar sig i ett senare skede vara en attrapp. Exempel 3.4 Två gärningsmän flyr ut från guldsmedsbutik. En gärningsman är beväpnad med pistol som han avlossat inne i butiken. Två poliser skjuter varningsskott. Gm fortsätter flykten till fots och möts av ytterligare poliser. När gm riktar pistol mot poliserna skjuter två poliser verkanseld mot rånaren som efter att ett flertal skott avlossats mot denne ger upp och grips. Rånarens pistol visade sig i ett senare skede vara en startpistol. Exempel 3.5 Piketenhet på plats efter att en suicid man hotat polismän med jaktvapen. Förhandlingar misslyckades och personen kommer ut ur huset med ett jaktvapen. Polismannen tänder vapenlampan på sitt förstärkningsvapen och identifierar sig som polis. Mannen vänder sig då om och riktar jaktvapnet mot polisen som skjuter verkanseld. Exempel 3.6 Polisen genomför ett fordonsstopp då det misstänks färdas flera beväpnade gärningsmän i detta. Vid stoppet lämnar en person och springer in bland några hyreshus. Den efterföljande polisen ser hur gärningsmannen stannar upp vid en lekplats och vänder sig om med en pistol i handen. Polisen skriker ”släpp vapnet” utan att få någon reaktion. Ett varningsskott avlossas men får endast gärningsmannen att börja springa igen. Fler poliser ansluter och springer efter gärningsmannen. När de kommer runt hörnet på nästa hyreshus har gärningsmannen än en gång stannat upp och vänt sig mot dem med vapnet i handen. Poliserna riktar sina vapen mot gärningsmannen och skriker upprepade gånger åt honom att släppa vapnet och lägga sig ner. Efter en stunds kommendering lyder gärningsmannen och kan gripas. 9 Nationella operativa avdelningen 2015-12-04 A298.574/2014 Exempel 3.7 Polispatrull försöker preja en flyktbil från ett inbrott i en guldsmedsbutik. Polisen på passagerarsidan blir kvar i bilen då det inte går att öppna den för flyktbilen står dikt an. Den andra polisen har gått ut, dragit sitt vapen och börjat kommendera gärningsmännen. En av männen i bilen böjer sig ner och plockar upp något blankt som de båda poliserna uppfattar som ett vapen. Båda poliserna verkar mot bilen. Polisen inne i polisbilen verkar ut genom fönsterrutorna. Gärningsmännen kör upprepade gånger emot polisbilen tills de knufffat undan den och fortsätter sedan från platsen. Varningsskott Exempel 3.8 Civil polispatrull ska genomföra en fordons- och förarkontroll. Då polisen legitimerar sig börjar plötsligt föraren springa från platsen. Polisen som följer efter ser att gärningsmannen har sin hand i jackfickan och ropar därför åt honom att stanna och visa händerna. Strax därefter ser polisen hur gärningsmannen tar fram en svart blank pistol ur fickan samtidigt som han fortsätter att springa. Polisen skjuter då ett varningsskott i gräsmattan och gärningsmannen kan strax därefter gripas. Exempel 3.9 Larm om skottlossning. Målsägandens grannes hus har blivit påskjutet vid ett flertal tillfällen. Beslut om husrannsakan tas och polis knackar på hos den misstänkte. När dörren öppnas ser polis en man med vapen. Gärningsmannen riktar vapnet mot polismannen och skjuter, samtidigt som polismannen beordrar honom att lägga ner vapnet och till slut skjuter ett varningsskott vilket resulterar i att mannen drar sig in i huset igen. Ytterligare omständigheter okända. Kategori 4 – Barrikaderad gm Verkan 2, varning 0, totalt 2. Verkanseld Exempel 4.1 Gärningsmannen har tidigare under dagen skjutit mot polis samt hotat förhandlare. Gm kommer ut från sitt hus med ett skjutvapen. Polismännen som befinner sig på avstånd i mörker kommenderar gm flera gånger utan resultat. Gm försöker lokalisera pm. Pm skjuter gm i låret utan effekt. Efter ytterligare försök att kommendera mt skjuts ett skott mot gm höft varvid gm kan gripas. Exempel 4.2 Patrull har skickats till en lägenhet med anledning av enhandräckningsbegäran. Den aktuella personen verkar okontaktbar och har barrikaderat sig i badrummet beväpnad med kniv. Polispatrullen har försett sig med sköld. Då de forcerar badrumsdörren rusar gärningsmannen fram med en kniv emot dem. Ett 10 Nationella operativa avdelningen 2015-12-04 A298.574/2014 verkansskott avlossas och träffar lårbenet varvid mannen faller till marken och därefter kan omhändertas för vård. 11 Nationella operativa avdelningen 2015-12-04 A298.574/2014 Kategori 5 – Gisslan-/offersituation Verkan 1, varning 0, totalt 1. Verkanseld Exempel 5.1 Psykiskt sjuk gärningsman hade låst in sig i sin lägenhet tillsammans med hustru och dotter. Gm hotar med kniv och spjut. Förhandling inleds. Hustrun försöker ta sig ut genom ytterdörren och hjälps ut av polispersonal. Gm kommer efter med kniv och spjut. Insatsenhet går in för att undsätta dottern. Gm attackerar polis. Distraktionsgranater kastas. Attackerna fortsätter. Pm får tag i spjutet men får hugg från kniven i fingret. Pm skjuter två skott, får verkan och gm ramlar ihop. Gm träffas i bröstet och avlider. Kategori 6 – Avbryter våld mot annan Verkan 2, varning 0, totalt 2. Verkanseld Exempel 6.1 Mt (man) har använt grovt våld mot sin fd. Då polis anländer pågår fysisk attack mot kvinnan. Gm beordras att avbryta utan effekt. Pm slår med batong mot mt. Då gm hugger mä i nacken med kniv skjuter pm verkanseld. Gm avlider. Exempel 6.2 Polispatrull ska genomföra en kontroll av fyra personer efter ett rån som dessutom resulterat i en grov misshandel. Två av personerna attackerar en av polismännen med slag mot huvudet. Den andra polismannen känner sig tvingad att avlossa ett varningsskott för att freda sin kollega. Gärningsmännen ger omedelbart upp. Kategori 7 – Hot/angrepp från folksamling Verkan 0, varning 1, totalt 1. Varningsskott Exempel 7.1 Efter ett förföljande försöker gm springa från platsen men stoppas fysiskt av pm. Gm inleder ett kraftigt våldsamt motstånd. Gm sprayas med OC-spray. Folksamling med ungdomar samlas runt patrullen, maskerar sig och börjar kasta sten och flaskor. Ca 8o-tal personer i folksamlingen. Ett varningsskott avlossas vilket får ringa effekt. De närmsta personerna som är ca 5-6 meter bort backar något men aggressiviteten i folksamlingen ökar. Hundpatrull m.fl. ptr anländer och kan mota bort folksamlingen. 12 Nationella operativa avdelningen 2015-12-04 A298.574/2014 Kategori 8 – Skott avlossade i syfte att gripa eller omhänderta person Verkan 1, varning 5, totalt 6. Verkanseld Exempel 8.1 Två skott skjuts mot en bils bakdäck för att förhindra fortsatt färd efter ett förföljande. Varningsskott Exempel 8.2 Gm flyr från polis i bil efter försök till stopp. Förföljande påbörjas och stängning sker. Gm försöker backa undan, krockar. Pm krossar ruta på bilen. Pm avlossar varningsskott och gm ger upp. Exempel 8.3 Efter att polis ingripit mot personer i en bil p.g.a. misstanke om att personerna är på väg att utföra ett rån i en butik, flyr de misstänkta med bilen. Efter ett förföljande där bilen hittas tom bakom ett hus upptäcker en polisman en person som springer från platsen och vägrar stanna på kommando. Polismannen skjuter två varningsskott för att försöka få personen att stanna. Exempel 8.4 Flera gm flyr efter att ha konfronterats på bar gärning vid butiksinbrott. Gm ska enligt vittnen ha varit beväpnade med yxa. Polismannen följer tätt efter den siste gärningsmannen som såg ut att bära på något. Under jakten till fots saktar gm ner farten vänder sig mot den jagande polismannen som uppfattar det som att gm kan vara på väg att ta fram någon form av vapen och skjuter därför ett varningsskott i luften. Gm fortsätter springa men ger efter en stund upp och visar sig vara obeväpnad. Exempel 8.5 En misstänkt person flyr springande från fordon efter förföljande. Medför väska som misstänks innehålla vapen eller narkotika. Då mt letar efter något i sin väska avlossar pm varningsskottt. Då ingen effekt uppnås avlossas ytterligare ett varningsskott men mt fortsätter springa. Mt hinns ikapp och sprayas och slås med batong p.g.a. kraftigt motstånd men övermannas och grips. Exempel 8.6 Larm om person som hotat annan med automatvapen. Gärningsmannen ska bära skyddsväst. När polis anträffar mannen flyr han från platsen. Polis springer efter. Gm har fortfarande vapnet med sig och lyder inte polismans befallning om att stanna. Polismannen avlossar varningsskott. Han anträffas efter en stund och kan gripas. 13 Nationella operativa avdelningen 2015-12-04 A298.574/2014 Kategori 9 – Övrigt Verkan 2, varning 12, totalt 14. Verkanseld Exempel 9.1 Piketpatrull behjälplig span vid fordonsstopp vid misstänkt grovt narkotikabrott. Vid ett rödljus stoppas bilen och en av polismännen uppfattar att passageraren i den misstänkta bilen utgör ett hot och skjuter ett skott genom framrutan som träffar passageraren i överkroppen. Exempel 9.2 En hundförare spårar efter en inbrottstjuv med sin tjänstehund. I en villaträdgård blir patrullen angripna av en lös hund. Polismannen tvingas freda både sig själv och sin hund. Efter att polisen blir biten i vaden tar han fram sitt tjänstevapen och verkar mot den angripande hunden. Varningsskott Exempel 9.3 Ensam hundförare spårar upp tre gm i skogen. På ett fält stoppas en av gm av polishund. De två andra gm försöker gå runt pm i mörkret. Pm avlossar varningsskott. Exempel 9.4 Efter ett förföljande flyr en känd gärningsman, ansedd som farlig, springande från fordonet. Under jakten till fots stoppar gm in handen innanför sin jacka. Polismannen upplever att gm ska ta fram ett vapen och avlossar ett varningsskott. Gm tar fram handen men fortsätter springa men hinns ifatt av polismannen som sprayar gm med pepparspray p.g.a. våldsamt motstånd vid gripandet. Exempel 9.5 Efter ett längre förföljande stannar den misstänkte sitt fordon och rusar ut med en kedja i handen som han svingar samtidigt som han går mot polispatrullen och skriker. Efter att ett flertal uppmaningar om att släppa kedjan och lägga sig ned ignorerats skjuts ett varningsskott och den misstänkte sätter sig så småningom ner på knä. Exempel 9.6 Polis jagar efter en person som lämnat passagerarplatsen vid ett fordonsstopp. När polisen börjar närma sig den flyende börjar denne försöka få fram någonting ur sin jackficka. Polisen väljer då att ta fram sitt vapen och skjuta ett varningsskott i en intilliggande snövall. Exempel 9.7 Anmälare uppger att de sett två beväpnade och maskerade män och då polispatrullen anländer springer de från platsen. En av poliserna följde efter en av gärningsmännen och efter en kortare språngmarsch in i ett villaområde stannar denne upp och vänder sig om. Polisen uppfattar det som att han gör sig beredd 14 Nationella operativa avdelningen 2015-12-04 A298.574/2014 att verka mot honom och avlossar då ett varningsskott. Gärningsmannen fortsätter sin flykt men kan strax därefter gripas. Inget vapen anträffat vid saksök. Exempel 9.8 I samband med ett ingripande mot en misstänkt gärningsman hotar denne patrullen och går till angrepp med ett baseballträ. Poliserna hinner backa och skjuta var sitt varningsskott varpå gärningsmannen ger upp och grips. Exempel 9.9 En spanare får syn på en misstänkt gärningsman efter ett grovt rån där vapen använts. Gärningsmannen lyssnar inte till polisen utan försöker fly men när han hinns upp vägrar han att visa sina händer och göra som polisen beordrar. Polisen skjuter därför ett varningsskott i marken bredvid och gärningsmannen kan då gripas. Exempel 9.10 En person anträffas i närheten av en adress dit en patrull skickats på grund av ett bråk. När personen får syn på poliserna står han med ena handen bakom ryggen och säger ”jag har vapen, kom inte hit för då skjuter jag dig”. Polisen tar då fram sitt tjänstevapen och beordrar honom att visa båda händerna. Polisen skjuter varningsskott. Personen reagerar med att snabbt sträcka upp båda händerna över huvudet för att sedan kort därefter dra ner dem mot midjan igen. Polisen skjuter ett andra varningsskott och personen blir mer medgörlig och kan omhändertas. Exempel 9.11 Polis skickas till plats där villainbrott pågår. Polismännen sprider ut sig för att ha överblick över hela byggnaden. Polismännen tar fram vapnen ur hölstren (höjd beredskap). Plötsligt hoppar en gärningsman ut genom ett fönster och landar på polismannen. Polismannen skjuter ett varningsskott då han känner sig hotad. Gärningsmannen springer från platsen. Exempel 9.12 Polis kommer till platsen för ett pågående rån. En av gärningsmännen är på väg till flyktbilen. Han bär på en postlåda. Han anropas av polis och kommer då emot polismannen med en kofot i handen. Polismannen skjuter varningsskott varvid gärningsmannen flyr till flyktbilen och försvinner från platsen. Exempel 9.13 Vid eftersök av försvunnen person i skogen överraskas polismannen av en björn. Polismannen skjuter varningsskott och björnen retirerar. Exempel 9.14 En lösspringande aggressiv hund har bitit ett flertal personer illa och vägrar lämna en blodig och till synes livlös man. Hunden morrar och gör utfall mot patrullen. Då ambulanssjukvårdare vill fram för att vårda beslutar sig polisen för att avliva hunden på plats. 15 Nationella operativa avdelningen 2015-12-04 A298.574/2014 Sammanfattning 1. Kategori 1 – Drog-/alkoholpåverkad/psykiskt sjuk person hotar patrull med kniv/eggvapen 11 verkan, 7 varning, totalt 18. Kategori 1 A – Person hotar patrull med kniv/eggvapen okänd påverkan av alkohol/drog/psykisk status 2 verkan, 5 varning, totalt 7. 2. Kategori 2 – Gm försöker köra på pm Verkan 11, varning 3, totalt 14. 3. Kategori 3 – Gm hotar/angriper med skjutvapen Verkan 6, varning 2, totalt 8. 4. Kategori 8 – Skott avlossade i syfte att gripa eller omhänderta person Verkan 1, varning 5, totalt 6. 5. Kategori 4 – Barrikaderad gm Verkan 2, varning 0, totalt 2. 6. Kategori 6 – Avbryter våld mot annan Verkan 2, varning 0, totalt 2. 7. Kategori 5 – Gisslan-/offersituation Verkan 1, varning 0, totalt 1. 8. Kategori 7 – Hot/angrepp från folksamling Verkan 0, varning 1, totalt 1. Kategori 9 – Övrigt Verkan 2, varning 12, totalt 14. Totalt 73 händelser Den absolut vanligaste typen av händelse där poliser avlossar skott är den där en person hotar patrullen med någon form av eggvapen såsom kniv, yxa eller svärd. I flertalet av dessa fall har gärningsmannen antingen varit eller bedömts vara påverkad av alkohol/narkotika och/eller bedömts lida av en allvarlig psykisk störning eller haft en dokumenterad sådan. Av den ytliga bedömning som är möjlig att göra utifrån de i många fall tämligen korta händelsebeskrivningar som finns i rapportformuläret, bedömer förstudien att ett elchockvapen eventuellt kan ha varit möjligt att använda i 32 av händelserna. Detta ska ställas mot att det endast i 8 situationer har använts något av de idag befintliga mindre dödliga vapnen, distraktionsgranater, OCspray resp. batong. I övriga situationer har poliserna av någon anledning inte valt att använda något av dessa hjälpmedel. Dokument Sida Bilaga 3 1 (12) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Ulf Petersson 2015-12-07 A298.574/2014 104 01.00 Polisens användning av skjutvapen, statistik för åren 2001-2013 1 Det vanligaste I detta dokument redovisas statistik från händelser där skjutvapen använts, inrapporterade till Rikspolisstyrelsen under åren 2001-2013. Där så anges redovisas även viss statistik från dåvarande Polismyndigheten i Skåne under perioden 1985-2012 vilket omfattar totalt 110 händelser Rutinen för inrapportering har under åren förändrats vilket också gjort att frågorna till viss del sett olika ut. Därför redovisas endast svaren i diagrammen. 2 Enhetstillhörighet Hund 8% Utredare 1% Annan 4% Enheter Trafik 0% Span 8% IG 51% Piketen 11% Insatsgrupp 1% NI 0% Näpo 16% De poliser som oftast tvingas till vapenanvändning är uniformerad personal i såväl ingripandeverksamheten, som utgör den absolut största andelen, närpolis och hundpatruller. Sammantaget utgör dessa enheter 75%. Bilaga 3 Statistikrapport 2001-2013.docx Dokument Sida Bilaga 3 2 (12) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Ulf Petersson 2015-12-07 A298.574/2014 104 01.00 3 Initiering av uppdrag Beordratelleregetuppdrag Eget 23% Beordrat 77% I de flesta fall blir polispatrullen beordrad till platsen. Vilken typ av ärende uppdraget handlade om initialt framgår dock inte av insamlade uppgifter. Enligt statistik från dåvarande Polismyndigheten i Skåne utgjordes de initiala uppdragen av följande: Bråk 33% Inbrott 15% Efterföljande 13% Rån 11% I förväg vetskap om psykisk störning 8% Övrigt 28% Majoriteten av ärendena var sådana som kan anses vara rutinärenden. Bilaga 3 Statistikrapport 2001-2013.docx Dokument Sida Bilaga 3 3 (12) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Ulf Petersson 2015-12-07 A298.574/2014 104 01.00 4 Planerad/ oplanerad insats Planeradinsats Planerad 10% Ejplanerad 90% Majoriteten var inte planerade insatser. Enligt statistik från dåvarande Polismyndigheten i Skåne var patrullen som brukade vapen första patrull på platsen i nästan 75% av fallen. 5 Kännedom om farlighet Farligperson,när? Överraskande 30% Näruppdragetgavs 40% Påplats 30% Bilaga 3 Statistikrapport 2001-2013.docx Dokument Sida Bilaga 3 4 (12) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Ulf Petersson 2015-12-07 A298.574/2014 104 01.00 I 60% av händelserna har polismännen relativt kort tid på sig att förbereda sig eftersom det är först när de kommit till platsen de fått klart för sig att det handlat om en farlig situation. I hälften av dessa situationer har poliserna blivit angripna mer eller mindre överraskande. 6 Tid innan skott Den uppskattade tiden mellan det att hotet dök upp och första skottet var: 0 – 3 sekunder 3 – 10 sekunder 10-30 sekunder Mer än 30 sekunder 7 35% 35% 10% 20% Lagstöd Åberopatlagstöd Laga Befogenhet 7% Nöd 11% Nödvärn 82% När vapen har använts har de skjutande poliserna bedömt att de skjutit med stöd av reglerna om nödvärn i en överväldigande majoritet av händelserna. I en mycket liten del av händelserna åberopas laga befogenhet. Bilaga 3 Statistikrapport 2001-2013.docx Dokument Sida Bilaga 3 5 (12) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Ulf Petersson 2015-12-07 A298.574/2014 104 01.00 8 Annan våldsanvändning utöver skjutvapen Annatvåldmotmisstänkt Ja 12% Nej 88% Annat 5% Typavvåld Batong 33% OC 62% I några fall har polis använt annat våld mot den misstänkte innan skjutvapen använts. I de flesta fallen har då pepparspray och/eller batong använts. Dock förekommer även grepptekniker, slag eller sparkar men i mindre omfattning. Värt att notera här är att enligt statistiken från dåvarande Polismyndigheten i Skåne används pepparspray i 21% av de händelser där pepparspray används trots att gärningsmannen har någon form av beväpning (tillhygge, kniv, yxa, m.m.). Bilaga 3 Statistikrapport 2001-2013.docx Dokument Sida Bilaga 3 6 (12) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Ulf Petersson 2015-12-07 A298.574/2014 104 01.00 9 Typ av eld Varningochverkan 6% Typaveld Varning 45% Verkan 49% I ca hälften av händelserna har verkanseld (skott riktat mot person/(föremål) i avsikt att träffa) skjutits. 10 Vapenfattning Bådeenoch tvåhänder 4% EnellertvåhandsfaBning Enhand 26% Tvåhänder 70% Bilaga 3 Statistikrapport 2001-2013.docx Dokument Sida Bilaga 3 7 (12) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Ulf Petersson 2015-12-07 A298.574/2014 104 01.00 I drygt en fjärdedel av alla händelser används endast en hand när skott avlossas. Detta kan ställas mot att en tämligen liten del av vapenutbildningen i normalfallet läggs på att skjuta med en hand. 11 Användning av riktmedel Användesriktmedel Vetej 15% Ja 41% Nej 44% I en stressad situation är det inte alltid möjligt att använda riktmedel eftersom fokus då automatiskt hamnar på hotet. Diagrammet omfattar dock alla skjutningar och då även varningsskott, där riktmedel av naturliga skäl används i mindre omfattning. Det finns stora brister i avrapporteringen som handlar om påverkade sinnesintryck (tunnelseende mm) varför det inte går att analysera i vilken utsträckning sådant haft en påverkan i situationen. Bilaga 3 Statistikrapport 2001-2013.docx Dokument Sida Bilaga 3 8 (12) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Ulf Petersson 2015-12-07 A298.574/2014 104 01.00 12 Skjutställning Kundeväljaskjutställning Ja 39% Nej 61% I de flesta situationerna kunde polismannen inte välja skjutställning. Antingen beroende på att han/hon var i rörelse eller att situationen uppkom så snabbt. 13 Rörelse vid situationen Egenrörelse Ja 24% Nej 76% Bilaga 3 Statistikrapport 2001-2013.docx Dokument Sida Bilaga 3 9 (12) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Ulf Petersson 2015-12-07 A298.574/2014 104 01.00 Även om polismannen inte kunde välja skjutställning så var han/hon i majoriteten av händelserna stillastående när han eller hon sköt. Att skjuta under rörelse är ytterst svårt och kräver mycket utbildning. Gmirörelse Nej 28% Ja 72% Gärningsmannen var i rörelse i majoriteten av händelserna. Enligt statistiken från Polismyndigheten i Skåne var gärningsmannen i rörelse mot polismannen i de flesta fallen men även rörelse i sida eller från polismannen förekom. Bilaga 3 Statistikrapport 2001-2013.docx Dokument Sida Bilaga 3 10 (12) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Ulf Petersson 2015-12-07 A298.574/2014 104 01.00 14 Miljö TäBbebyggt Nej 23% Ja 77% De flesta skjutningar sker i tätbebyggt område där det finns mycket folk, en omständighet som givetvis komplicerar situationen ytterligare, bl.a. då det är aktuellt med varningsskott. 15 Ljusförhållanden TäBbebyggt Nej 23% Ja 77% Bilaga 3 Statistikrapport 2001-2013.docx Dokument Sida Bilaga 3 11 (12) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Ulf Petersson 2015-12-07 A298.574/2014 104 01.00 Majoriteten av skjutningarna sker i dåliga ljusförhållanden. Även om de flesta poliser uppger att de tycker att de fått fullgod utbildning har några påpekat att de önskat sig mer utbildning i mörkerskytte. 16 Mental förberedelse Mentaltförberedd Varken eller 10% Nej 18% Ja 72% I många av de inrapporterade händelserna har poliserna angivit att de känt sig mentalt förberedda. Det är dock bara i få fall det finns en beskrivning i hur denna förberedelse uppnåtts. Bilaga 3 Statistikrapport 2001-2013.docx Dokument Sida Bilaga 3 12 (12) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Ulf Petersson 2015-12-07 A298.574/2014 104 01.00 17 Utbildningsnivå Tillräckligutbildning? Nej 15% Ja 85% En övervägande majoritet av poliserna anser att de fått fullgod utbildning. Några har dock önskat mer utbildning i mörkerskytte eller skytte under rörelse. 18 Stöd efter händelsen Tillfredställandestöd Nej 4% Ja 96% Händelser där poliser utsätts för så allvarliga hot eller angrepp att de anser att skjutvapen behöver användas för att freda sig är alltid mer eller mindre traumatiska. Flertalet anser sig ha fått tillfredställande stöd efter händelsen. Endast 4% anser att de inte fått tillfredställande stöd eller att det har varit för tidigt att säga vid avrapporteringstillfället. Bilaga 3 Statistikrapport 2001-2013.docx Lund 2015-11-11 Dödliga skador vid användande av polisens tjänsteammunition Anders Ottosson Docent, överläkare Avdelningen för Rättsmedicin Sölvegatan 25 223 62 Lund Tel: 046-333910 E-post: [email protected] 1 Innehållsförteckning Bakgrund Metod Resultat Sida 3 4 4 Totalt antal skjutningar Kroppsregion och dödande skada Ingångs- och utgångshål Skadegradering Skadestorlek Alkohol och narkotika Tidsförlopp 4 6 6 8 10 10 11 Diskussion Sammanfattning Slutsats Referenser 12 13 14 17 2 Dödliga skador vid användande av polisens tjänsteammunition Bakgrund Polismyndigheten har beslutat att en undersökning bör genomföras av de skjutningar med dödlig utgång som skett vid polisens användande av den nya tjänsteammunitionen Speer Gold Dot. Uppdraget gavs till undertecknad av kommissarie Martin Lundin, Utvecklingscentrum Stockholm, Nationella operativa avdelningen. År 2003 införde polisen en ny typ av tjänsteammunition i kaliber 9 mm. Denna tjänsteammunition är av expanderande typ med namnet Speer Gold Dot. Notera att övergången till Speer Gold Dot sannolikt inte skedde samtidigt i hela landet, vilket kan illustreras av att icke-expanderande ammunition användes vid en skottlossning med dödlig utgång som skedde 2003. Bakgrunden till bytet av ammunition var att den tidigare ammunitionen som polisen använde, Norma säkerhetspatron, hade ett antal egenskaper som uppfattades som negativa. Den har mycket hög restenergi efter penetration, cirka 4 gånger högre än vad som anses godtagbart för polisiär ammunition (366 J) jämfört med Speer Gold Dot (94 J). Vid test i levande vävnad genomfört av totalförsvarets forskningsinstitut bedömdes Norma säkerhetspatron ha så stor restenergi efter penetration att risken för personer i omgivningen bedömdes som mycket stor. Rörelseenergin för Speer Gold Dot vid vapnets mynning (utgångsenergi) uppgår till 493 Joule och för Norma säkerhetspatron till 531 Joule. Penetrationsförmågan i ballistiskt gelatin uppmättes till cirka 111 cm för Norma säkerhetspatron jämfört med cirka 48 cm för Speer Gold Dot. Se vidare referens 1-4. Att expanderande kulor producerar större och grundare sår än helmantlad icke expanderande ammunition är väl känt5, 6. Den senare referensen visar även att det finns en hastighetsgräns under vilken ingen expansion sker av ammunition med hålspets, denna gräns är dock lägre än vad som brukar ses vid skott med tjänstevapen. I den vetenskapliga litteraturen finns få studier där man utvärderat den faktiska skadebilden vid dödliga skott mot människa med helmantlad respektive expanderande ammunition. De parametrar som ofta studerats är antalet skott per beskjuten individ, var skottet träffat, riktningen på skottet, vilken typ av vapen som använts samt blodalkoholnivån hos den beskjutne7-9. Någon publikation som mer exakt beskriver och jämför organskador efter skott med olika typer av ammunition har dock inte kunnat identifieras. 3 Metod Mellan 2004 och 2014 avled 12 män efter att ha blivit beskjutna av polisen med expanderande ammunition. Denna grupp jämfördes med 10 avlidna män som beskjutits av polisen under perioden 1993 till 2003, då med Norma säkerhetspatron. Som underlag användes i samtliga fall information från Rättsmedicinalverkets obduktionsrapporter, inklusive eventuellt tillhörande material såsom polisrapporter, sjukjournaler osv. Variabler som kartlades framgår nedan. Underlaget medgav inte att uppgifter om överlevnadstid och medicinsk behandling kunde erhållas i varje enskilt fall. Dödsorsak (primärt skadat organ eller kärl). Region som det dödliga skottet träffat (huvud, bröstkorg, buk, extremiteter). Läge för samtliga ingångshål. Läge för samtliga utgångshål. Kvarvarande projektiler i kroppen. Eventuell påverkan av alkohol eller droger. Skadans/skadornas svårighetsgrad klassad enligt NISS och Homicide injury score Överlevnadstid från det att skottet/skotten avlossats. Medicinsk behandling. För statistiska analyser mellan grupperna har Fischer’s exakta test använts. Statistisk signifikans ansågs föreligga om p-värdet var mindre än 0,05. För skadegradering har New Injury Severity Score (NISS)10, vilken baseras på Injury Severity Score (ISS)11, respektive Homicide Injury Scale (HIS)12 använts. Resultat Totalt antal skjutningar Fördelningen av antalet dödliga skjutningar per år, uppdelat enligt vilken ammunition som använts, framgår av Figur 1 och 2. Totalt analyserades 10 fall skjutna med Norma säkerhetsammunition och 12 fall med Speer Gold Dot. Medelvärdet för antalet avlidna per år var 1,1 i båda grupperna. 4 3 2 Antal 1 0 1995 1997 1999 2001 2003 Figur 1. Antal dödliga skjutningar med Norma säkerhetsammunition. 4 3 2 Antal 1 0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Figur 2. Antal dödliga skjutningar med Speer Gold Dot. 5 Kroppsregion och dödande skada I samtliga fall förelåg den dödande skadan antingen i huvudet, bröstkorgen eller buken (Tabell 1). Antalsmässigt förelåg något fler dödande bukskador i gruppen som sköts med expanderande ammunition, och något fler dödande bröstkorgsskador i gruppen som sköts med icke-expanderande ammunition, men ingen statistisk signifikant skillnad förelåg mellan grupperna (p=0,54). Tabell 1. De kroppsregioner där de primärt dödliga skadorna förelåg. Kroppsregion Expanderande Icke expanderande N=12 N=10 Huvud 3 2 Bröstkorg 3 6 Buk 6 2 Fördelningen av de skador på organ respektive kärl som föranledde döden, var likartad mellan grupperna (Tabell 2). Tabell 2. Översikt av de skador som primärt föranledde döden. Organ/struktur Expanderande Icke expanderande N=12 N=10 Hjärna 3 2 Hjärta 2 1 Aorta 3 1 Större artär 4a 5b Lever 1c a Bäckenartär 3, lever- och njurartär 1. b Nyckelbensartär 1, lungartär (a pulmonalis) 2, tarmartär 1, mjältartär 1. c Primärt dödande skada i levern, men även lungskada. Ingångs- och utgångshål I gruppen som sköts med expanderande ammunition träffades de 12 männen av totalt 19 skott, medan de 10 som sköts med icke-expanderande ammunition träffades av 14 skott (Tabell 3). Antalet dödande skott per träff var således antalsmässigt något högre med icke-expanderande ammunition, men ingen statistisk signifikant skillnad förelåg mellan grupperna (p=0,72). Det antal skott som träffat respektive individ framgår av Tabell 7. Bland de som sköts med expanderande ammunition träffades 6 personer av ett skott och 6 av två eller fler skott, medan det i gruppen som sköts med icke-expanderande ammunition var 8 som träffades av ett skott och 2 av fler än ett skott. Således träffades fler personer i gruppen som sköts med expanderande ammunition av mer än ett skott, jämfört med personerna som sköts med icke-expanderande ammunition, men skillnaden var inte statistiskt signifikant (p=0,20). 6 I gruppen som sköts med expanderande ammunition förelåg ingångshål baktill på ryggen i två fall, båda motsvarande bukregionen. I gruppen som sköts med icke-expanderande ammunition förelåg fyra ingångshål baktill, varav tre på ryggen (ett motsvarande bröstkorgen och två motsvarande buken) och ett i sätet. Av dessa skott med ingång baktill på kroppen var inget dödande i gruppen som sköts med expanderande ammunition, medan tre skott med ingång baktill var dödande i gruppen som sköts med ickeexpanderande ammunition. Även om antalet skott med ingång baktill på kroppen antalsmässigt var något fler och ledde till fler dödsfall under perioden 1995-2003 jämfört med perioden 2004-2014, var skillnaderna inte statistiskt signifikanta (p=0,36 respektive 0,40). Tabell 3. Lokalisation för totala antalet primära ingångshål För skott med ingång baktill har kroppsregionerna Rygg och Säte använts. Kroppsregion Expanderande Icke expanderande N=19 N=14 Huvud 3 2 Bröstkorg fram/sida 4 3 Buk 6 1 Rygg 2 3 Säte 1 Lår 3 2 a Arm/hand 1 2 a Primär ingång i armen och vidare in i bröstkorgen, ej medräknat i Bröstkorg ovan. I gruppen som sköts med expanderande ammunition förelåg tre utgångshål, varav en projektil gick vidare från armen in i bröstkorgen. I gruppen som sköts med ickeexpanderande ammunition förelåg 10 utgångshål, varav ett skott gick genom låret och stannade i ena armen (Tabell 4). Tabell 4. Lokalisation för totala antalet utgångshål. För skott med utgång baktill på bålen har kroppsregionerna Rygg och Säte använts. Kroppsregion Expanderande Icke expanderande N=3 N=10 Huvud 1 Bröstkorg fram/sida 2 Rygg 1 3 Säte 1 1 Lår 2a Arm/hand 1b 1 a Ett skott åter gått in i kroppen och stannat i arm. b Åter gått in i kroppen och stannat i bröstkorgen. Av de 19 skotten med expanderande ammunition stannade 17 kvar i kroppen (varav ett var ett genomskott på arm som stannade kvar i bålen), och det antal skott som gick igenom och lämnade kroppen uppgick således till 2 (10%). Av de 14 skotten med icke7 expanderande ammunition kvarstannade 5 i kroppen (varav ett var genomskott i lår som stannade i arm) och 9 var genomskott där kulan lämnade kroppen (64%) (Tabell 5). Skillnaden var statistiskt signifikant (p=0,002). Tabell 5. Antal skott som träffat och lämnat kroppen. Expanderande Totalt antal skott 19 Kvar i kroppen 17 Lämnat kroppen 2 Icke expanderande 14 5 9 Samtliga skott redovisas i Figur 3 och 4, med symboler för dödande ingångshål, övriga ingångshål, utgångshål för dödande skott, övriga utgångshål, samt kvarstannande projektiler i kroppen (se sidan 15-16). Skadegradering Ett vanligt sätt att klassificera svårighetsgraden för skador är New Injury Severity Score (NISS). Klassificeringssystemet är primärt framtaget för skador till följd av inverkan av trubbigt våld, men det kan även för skottskador ge en uppfattning av skadegraden. Bakgrunden till systemet är att man för de tre svåraste skadorna anger en fördefinierad siffra mellan 1-6 för respektive skada, varefter man tar kvadraten för respektive skadesiffra och adderar dessa tre siffror. Siffran 1 står för den lindrigaste formen av skada (t ex blåmärke eller hudavskrapning) och siffran 6 för en icke-överlevnadsbar skada (t ex söndertrasad hjärnstam). Den maximala NISS som kan uppnås är 75, vilken erhålls antingen om det föreligger tre skador med skadenivå 5, eller om personen har en skada som klassificeras som 6. NISS på 75 är en icke-överlevnadsbar skadenivå och som gräns för ”major trauma” anges ofta NISS på 1513. En annan metod för gradering av skador är HIS (Homicide Injury Severity). Vid klassning av de föreliggande fallen tillförde dock denna metod ingen ytterligare information, då den för i stort sett samtliga fall gav resultatet 3 (Single cause of death: related external moderate to serious injuries not identified as either excessive or overkill). Den genomsnittliga skadegraden var likartad och mycket allvarlig i båda grupperna (Tabell 6). Som ovan nämnts var antalet skott som träffade respektive individ numerärt något högre i gruppen som sköts med expanderande ammunition. Tabell 6. New Injury Severity Score för de som skjutits med expanderande respektive icke-expanderande ammunition. NISS Expanderande Icke-expanderande Medel 60,7 56,1 Median 61,5 49 Range 41-75 34-75 8 Tabell 7 och 8 ger en individuell översikt av de svåraste skadorna, vilka har använts för NISS kodning. I det föreliggande materialet hade 5 av de 12 män som sköts med expanderande ammunition NISS på 75, medan motsvarande antal var 4 bland de 10 som skjutits med icke-expanderande ammunition (p=0,67). Tabell 7. New Injury Severity Score för de som skjutits med expanderande ammunition, samt antal skott som träffat respektive individ. NISS Skada 1 75 75 75 75 75 64 59 57 Hjärnlaceration=61 Hjärnlaceration=6 Hjärtlaceration=6 Hjärtlaceration=6 Aorta avslitning=6 Leverlaceration=5 Hjärnlaceration=51 Aortalaceration=5 50 41 Aortalaceration=5 Bäckenartärlaceration=4 (a iliaca comm) Bäckenartärlaceration=4 (a iliaca comm) Bäckenartärlaceration=4 (a iliaca comm) 41 41 Skada 2 Skada 3 Bukspottkörtel laceration=5 Hjärnsvullnad=5 Hålblodåderlaceration= 4 (v cava) Njurvenslaceration=4 Bäckenvenslaceration=3 (v iliaca comm) Bäckenvenslaceration=3 (v iliaca comm) Hålblodåderlaceration= 4 (v cava) Njurartär=4 Fraktur=3 Leverlaceration=4 Antal skott 1 2 2 3 1 1 1 2 Kotfraktur=3 Tjocktarmslaceration=4 1 1 Vensystemslaceration=4 (sacrala venplexa) Bäckenvenslaceration=3 (v iliaca comm) 2 2 1 Ordet ”Laceration” står för söndertrasning, vilken kan vara av varierande omfattning som illustreras av att det i tabellen förekommer t ex hjärnlacerationer med skadegrad 6 respektive 5. Tabell 8. New Injury Severity Score för de som skjutits med icke-expanderande ammunition. NISS Skada 1 75 75 75 75 50 48 43 43 43 34 Hjärnlaceration=6 Hjärnlaceration=6 Hjärtlaceration=6 Lungpulsåderlaceration med hjärtsäcksblödning 350ml=6 Lungpulsåderlaceration=5 Nyckelbensartär avslitning=4 Mjälte avsliten=5 (devaskulariserad) Aortalaceration=5 Leverlaceration=51 Tarmkäxartär/ven laceration=4 Skada 2 Skada 3 Antal skott 1 4 1 1 Huvudluftrör laceration=4 Luftstrupslaceration=4 Lunglaceration=3 Matstrupslaceration=4 2 1 Leverlaceration=31 Magsäckslaceration=3 1 Bukspottkörtel laceration=3 Lunglaceration==3 Tunntarmslaceration=3 Leverlaceration=3 Diafragmalaceration=3 Bäckenfraktur=3 1 1 1 1 Ordet ”Laceration” står för söndertrasning, vilken kan vara av varierande omfattning som illustreras av att det i tabellen förekommer t ex leverlacerationer med skadegrad 3 respektive 5. 9 Skadestorlek I gruppen där expanderande ammunition använts varierade diametern på skottkanalen/diametern på den dödande skadan mellan ca 1,5 cm upp till 10 cm, med ett medelvärde på 3,4 cm. I gruppen där icke expanderande ammunition använts varierade motsvarande diameter mellan ca 1 cm upp till ca 7 cm, med ett medelvärde på 2,6 cm. I endast ett fall i respektive grupp översteg skadans diameter 4 cm (ca 10 cm leverskada med expanderande ammunition, ca 7 cm leverskada med icke expanderande ammunition). Observera att de mått som redovisas här är de som kunde ses i vävnaden, vilket måste skiljas från de temporära kaviteter som kan uppstå i skottögonblicket. Ibland kan skott i hjärnan vara möjliga att överleva. I det föreliggande materialet var dock samtliga skottskador i huvudet, såväl efter expanderande som icke expanderande ammunition, omfattande och engagerade centrala och vitala delar av hjärnan såsom båda hjässlobernas centrala delar, mellanhjärnan och hjärnbryggan. Ingen av dessa skador var av den typ som beskrivits hos personer som överlevt skott mot huvudet. Alkohol och narkotika Som framgår av Tabell 9 förekom alkohol i blodet hos fyra av de som sköts med expanderande ammunition, och hos fem av de som sköts med icke-expanderande ammunition. Amfetamin och/eller cannabis påvisades i fyra respektive tre fall. De läkemedel som påvisades var av den typ som ofta ses hos personer med någon form av missbruk och/eller psykisk sjukdom. Inte i något fall bedömdes den påvisade koncentrationen av alkohol, narkotika eller läkemedel ha bidragit som dödsorsak. 10 Tabell 9. Alkohol, narkotika och läkemedelsförekomst samt skadegrad. Alkohol Narkotika Läkemedel NISS Expanderande 2,80 2,57 2,01 0,13 Citalopram Amfetamin Metamfetamin Cannabis Amfetamin Nordazepam Fenazon Ritalinsyra Metylfenidat Zuklopentixol Pregabalin Mirtazapin Cannabis 75 75 64 50 75 75 41 Ickeexpanderande 2,10 1,70 0,94 0,14 0,13 Kodein Sertralin Cannabis Amfetamin Cannabis Amfetamin Anabola steroider Diazepam 50 75 43 34 43 50 48 43 Tidsförlopp Uppgift om viss överlevnad förelåg i 4 fall av de 12 som sköts med expanderande ammunition (0,5, 0,5, 1,75 och 125 timmar) och i 4 av de 10 fall som sköts med icke expanderande ammunition (0,3, 1,6, 3 och 9 timmar). Uppgift om ambulans var på plats och tid till detta, förelåg för de som skjutits med expanderande ammunition i 6 av 12 fall (0,1, 0,2, 0,3, 0,3, 0,3, 0,5 timmar), och för de som skjutits med icke-expanderande ammunition i 8 av 10 fall (0,15, 0,2, 0,2, 0,25, 0,3, 0,3, 0,3, 0,3 timmar). På tre av de män som sköts med expanderande ammunition hann man påbörja kirurgisk operation, medan antalet var två för de som sköts med icke-expanderande ammunition (Tabell 10). En person i respektive grupp överlevde något längre (125 respektive 9 timmar). I det förra fallet förelåg en icke-överlevnadsbar hjärnskada, i det senare fallet förelåg svårstillad blödning och komplicerande s.k. konsumtionskoagulopati (blödningsbenägenhet, sannolikt pga omfattande blödning och blodtransfusion). 11 Tabell 10. Personer som opererades. Till kirurgi Överlevnad (timmar) (timmar) Expanderande 0,5 0,5 1,75 1,75 2 125 Ickeexpanderande 0,6 9 0,75 3 Skaderegion NISS Buk Buk Huvud 41 50 59 Buk Buk/Bröst 43 43 Diskussion Under perioden på 9 år mellan 1995-2003 avled 10 personer till följd av skott från polisen och under de 11 åren mellan 2004-2014 avled 12 personer, det vill säga strax över en person per år i medeltal (1,1 i båda grupperna). Under båda tidsperioderna har det förekommit år med något fler dödsfall, såväl åren 1999-2000 som under 2013-2014. Om detta utgör en slumpmässig fluktuation över tid avseende en relativt sällan förekommande händelse, eller om de något fler fallen de senaste åren representerar ett trendbrott, kan ännu inte avgöras. Om användandet av expanderande ammunition skulle vara mer dödligt, kunde man möjligen förväntat sig en ökning av antalet dödsfall redan från 2004 och framåt, men under 9-års perioden 2004-2012 var antalet endast 5. När det gäller vilken kroppsregion som träffades eller vilka kroppsstrukturer som skadades kunde man inte se några påtagliga skillnader mellan grupperna. Fler personer i gruppen som sköts med expanderande ammunition träffades av mer än ett skott, jämfört med personerna som sköts med icke-expanderande ammunition, men skillnaden var inte statistiskt signifikant. Antalet skott med ingång baktill var antalsmässigt något fler i gruppen som sköts med icke-expanderande ammunition (4 respektive 2 skott), liksom antalet dödande skott med ingång baktill, men skillnaderna var inte statistiskt signifikanta. Som framgår av redovisningen av dödsorsaker förelåg de vanligaste dödliga skadorna i båda grupperna på hjärnan, hjärtat, stora kärl eller på ett kärlrikt organ som levern. Antalet projektiler som lämnade kroppen efter beskjutning med den expanderande ammunitionen var betydligt lägre jämfört med beskjutning med icke-expanderande ammunition. Skillnaden var statistiskt signifikant. Ett viktigt syfte med bytet av ammunition bedöms utifrån detta material således som uppfyllt, dvs att minska risken för att personer i omgivningen skall skadas av penetrerande projektiler. Som förväntat var den uppmätta diametern på sårkanalerna numerärt något större vid användande av expanderande ammunition. Skillnaden i medelvärde för de dödliga skadorna var dock endast 0,8 centimeter. I ett fall i respektive grupp förelåg relativt centrala skador på levern och även här sågs en skillnad i skadans diameter (10 respektive 12 7 cm för expanderande respektive icke-expanderande ammunition). En intressant fråga är om de dödliga skador som blev följden vid användande av expanderande ammunition skulle kunnat överlevas om icke-expanderande ammunition använts. En sådan bedömning skulle dock bli ytterst subjektiv och har inte bedömts som möjlig att genomföra, bland annat därför att de mått som redovisas här är de som kunde ses i vävnaden, vilket måste skiljas från de temporära kaviteter som kan uppstå i skottögonblicket. När det gäller skadegraden var denna likartad mellan grupperna och för samtliga individer långt över den gräns på NISS >15 som brukar användas som definition på ”major trauma”. Den enda skada där en blödning hade ett relativt långsamt förlopp och där snabb kirurgi potentiellt skulle kunnat rädda personen, förelåg efter skott med ickeexpanderande ammunition (skada på tarmkäxets blodkärl). Inget operationslag fanns dock på plats på det sjukhus till vilket mannen fördes och trots att blod och vätska tillfördes avled han innan operation kunde påbörjas. Vad gäller skotten i hjärnan har samtliga träffat vitala och centrala regioner vid påskjutning med båda typerna av ammunition, varför de bedöms som icke överlevnadsbara. Påverkan av alkohol, narkotika och läkemedel förekom i likartad omfattning i båda grupperna. Även om detta varit av betydelse för själva händelseförloppet som ledde fram till att skott avlossades, har det inte bedömts vara av betydelse som dödsorsak i något fall. Uppgift om tiden mellan skada och påbörjat medicinskt omhändertagande förelåg för halva gruppen som sköts med expanderande ammunition och för 8 av 10 i den andra gruppen. Samtliga dessa personer erhöll behandling av ambulanspersonal inom 30 minuter och för majoriteten i båda grupperna betydligt snabbare. Det bör observeras att föreliggande studie har vissa begränsningar. Dödsfall efter verkanseld från polisen är en relativt sällan förekommande händelse och det totala antalet studerade är fall relativt litet, varför en slumpmässig fluktuation avseende någon variabel kan påverka resultatet. För att entydigt besvara frågan om fler personer avlidit vid användning av expanderande ammunition jämfört med icke-expanderande ammunition, krävs uppgifter avseende samtliga skott som träffat personer som avlidit respektive överlevt. Skadeuppgifter avseende personer som skjutits och överlevt saknas dock. Vidare hade uppgifter om polisens totala användning av skjutvapen varit av värde för att besvara denna frågeställning. Viss central inrapportering till Rikspolisstyrelsen påbörjades 2003. Denna visar att antalet tillfällen då skott avlossades under 2004 till och med 2013 var 136 avseende varningsskott och 154 tillfällen i form av verkanseld14. Statistiken är dock ofullständig, framförallt fram till 2011. Motsvarande statistik saknas för perioden 1995-2003. Sammanfattning Medelvärdet för antalet avlidna efter skott från polis var antalsmässigt lika (1,1 per år) under de studerade tidsperioderna då expanderande respektive ickeexpanderande ammunition användes. 13 Det förelåg ingen antalsmässig ökning av antalet avlidna under de första 9 åren efter införandet av expanderande ammunition. Det förelåg ingen signifikant skillnad avseende skaderegion eller typ av skador på organ- respektive kärl mellan de båda grupperna som sköts med expanderande respektive icke-expanderande ammunition. Antalet dödande skott per träff var numerärt något högre med icke-expanderande ammunition, men skillnaden var inte statistiskt signifikant (p=0,72). Fler personer i gruppen som sköts med expanderande ammunition träffades av mer än ett skott, jämfört med personerna som sköts med icke-expanderande ammunition, men skillnaden var inte statistiskt signifikant (p=0,20). Antalet skott med ingång baktill på kroppen, liksom antalet dödande skott med ingång baktill, var numerärt fler under perioden 1995-2003 jämfört med perioden 2004-2014, men skillnaderna var inte statistiskt signifikanta (p=0,36 respektive 0,40). Skott med expanderande ammunition medförde att färre projektiler lämnade kroppen efter att den träffats, skillnaden var statistiskt signifikant. Den genomsnittliga och den individuella skadegraden var likartad i båda grupperna. Den uppmätta diametern på de dödliga skadorna var något större i gruppen som sköts med expanderande ammunition jämfört med icke-expanderande ammunition (3,4 respektive 2,6 cm), liksom den individuellt största skadan i respektive grupp (leverskada på cirka 10 respektive 7 cm). Påverkan av alkohol, narkotika och läkemedel var likartad i båda grupperna och utan betydelse som dödsorsak. Tidsförloppet och det medicinska omhändertagandet var likartat mellan de båda grupperna, med undantag för ett fall med en relativt långsamt förlöpande blödning i gruppen som sköts med icke-expanderande ammunition. Slutsats Huruvida den nya ammunitionen medfört att fler personer avlidit än om den gamla ammunitionen använts, kan inte entydigt avgöras utan tillgång till uppgifter avseende samtliga skott som träffat personer som avlidit respektive överlevt. Skadeuppgifter avseende personer som skjutits och överlevt saknas dock. På basen av föreliggande material kan man dra slutsatsen att användande av expanderande ammunition inte tycks ha medfört fler dödsfall, jämfört med om ickeexpanderande ammunition använts. Skott med expanderande ammunition medförde att färre projektiler lämnade kroppen efter att den träffats. Skillnaden var statistiskt signifikant. 14 Figur 3. Översikt av skott med expanderande ammunition. 15 Figur 4. Översikt av skott med icke-expanderande ammunition. 16 Referenser 1. Tjänsteammunition. Underlag förbeslut om ny tjänsteammunition i kaliber 9x19 mm. Roger Alvefuhr 2002-11-22. Rikspolisstyrelsens diarienr TEK-943-5202/98. 2. Översyn av Polisens val av tjänsteammunition. Roger Alvefuhr 2004-01-07. Rikspolisstyrelsens diarienr POL-15/03. 3. Wound ballistic simulation: Assessment of the legitimacy of law enforcement firearms ammunition by means of wound ballistic simulation. Jorma Jussila, Helsinki 2005 (Academic dissertation, ISBN 952-10-2209-4). 4. Polisens nya tjänsteammunition – Speer Gold Dot. Skadeverkan och stoppeffekt jämfört med den gamla – Norma SÄK. Bagge, P, Ekström J, Pralits, L-S. Umu.divapottal.org/smash/get/diva2:276242/FULLTEXT01.pdf 5. Padrta JC, Barone JE, Reed DM, Wheeler G. Expanding handgun bullets. J Trauma 1997; 43 (3):516-20. 6. Bresson F et al. Experimental study of the expansion dynamic of 9 mm Parabellum hollow point projectiles in ballistic gelatin. Forensic Sci Int 2012; 219:113-8. 7. Jill JR, Pasquale-Styles M. Firearm deaths by law enforcement. J Forensic Sci Int 2009; 54 (1):185-8. 8. Duflou JA. A study of 93 deaths from gunshot injuries during security force action in the greater Cape Town area, 1985. S AFR Med J 1986; 70(2):88-90. 9. Copeland AR.Policeshootings. Metropolitan Dade County experience from 1956 to 1982. Am J Forensic Med Pathol 1986; 7(1):39-45. 10. Osler, T., Baker, S. P., & Long, W. A modification of the injury severity score that both improves accuracy and simplifies scoring. J Trauma 1997; 43: 922-925; discussion 925926. 11. Baker SP, O’Neill B, Haddon W Jr, Long WB. The injury severity score: A method for describing patients with multiple injuries and evaluating emergency care. J Trauma 1974; 14:187-96. 12. Safarik, M. E., & Jarvis, J. P. Examining attributes of homicides: Toward quantifying qualitative values of injury severity. Homicide Studies 2005; 9 183-203. doi:10.1177/1088767905277144. 13. Palmer C. Major trauma and the Injury Severity Score—where should we set the bar? Annu Proc Assoc Adv Automot Med, 2007; 51:13–29 14. Polisens användning av skjutvapen och OC-spray. Statistik för åren 1995-2013. Rikspolisstyrelsen, Polisavdelningen, 2014-06-23. 17 PM: Våld mot poliser under 2000-talet och polisens vapenanvändning Rikspolisstyrelsen (RPS) gjorde den 10 september 2014 en hemställan till Brottsförebyggande rådet (Brå) om en redovisning av statistik rörande våld mot poliser, samt en bedömning av utvecklingen. Vid diskussioner mellan Brå och RPS nåddes en överenskommelse att Brå skulle redovisa utvecklingen av det anmälda våldet mot poliser under 2000-talet, i hela landet och uppdelat på län, samt i den mån det är möjligt relatera utvecklingen till uppgifter om polisens vapenanvändning under åren 2011-2013. Såsom Brå uppfattat det ska underlaget ingå som del i en studie som belyser utvecklingen av polisens vapenanvändning. Brå har således inte haft som uppdrag att besvara frågan om varför polisens vapenanvändning utvecklats på något visst sätt, och underlaget som lämnas ska därför inte bedömas på det viset. Nedan följer Brå:s redovisning. Genomgången bygger avseende våldet mot poliser på anmälda ärenden i den officiella statistiken (brottskoder 1701 och 1702) och avseende polisens vapenanvändning på uppgifter från Rikspolisstyrelsen. Slutsatser Följande observationer och slutsatser kan göras respektive dras utifrån genomgången. Det anmälda våldet mot poliser har ökat med 36 procent mellan år 2000 och år 2013. Ökningen av våld mot poliser under perioden ligger i paritet med ökningen av anmälda fall av misshandel totalt sett i landet som helhet. Det är stora skillnader mellan myndigheterna gällande hur många fall av våld mot poliser som anmälts under 2000-talet. Utvecklingen av antalet anmälda fall rörande våld mot poliser skiljer sig åt mellan olika polismyndigheter. Händelser med vapenanvändning från polisens sida åren 2011-2013 är inte vanligare i de myndigheter som har haft fler anmälda fall av våld mot poliser under 2000-talet. Händelser med vapenanvändning från polisens sida åren 2011-2013 är ovanligare i de myndigheter som inte har haft en kraftig ökning av det anmälda våldet mot poliser under 2000-talet. Begränsningar Det finns omständigheter rörande det datamaterial som använts för att studera relationen mellan våld mot poliser och vapenanvändning som kan påverka slutsatsernas giltighetsgrad som bör nämnas. En sådan som rör uppgifterna om vapenanvändning är att det i många myndigheter är väldigt ovanligt att vapen används. De låga talen innebär att enskilda händelser kan få stort genomslag. Därför bör stor försiktighet iakttas när resultaten tolkas. En annan, som rör det anmälda våldet mot poliser, är att vissa polismyndigheter oftare jobbar med händelser som genererar anmälningar om våld mot poliser. Det kan exempelvis röra sig om stora demonstrationer med förekomst av stenkastning eller liknande mot polis. Eftersom vi inte har data som gör att vi kan konstanthålla för antalet sådana händelser på myndighetsnivå bör försiktighet iakttas i tolkningarna av resultaten även i detta avseende. Sist men inte minst bör det också framhållas att det inte går att dra slutsatser rörande kausalitet mellan våld mot poliser och polisens vapenanvändning utifrån analysen. Resultaten bör snarast ses som underlag kring vidare utvärdering kring faktorer som kan påverka polisens vapenanvändning. Våld mot poliser åren 2000-2013 Studerar man antalet anmälda fall av våld mot polis under 2000-talet är det mest slående det höga antalet år 2001. Denna markanta avvikelse uppkom till följd av att väldigt många poliser anmälde att de blivit utsatta för våld under de kravaller som skedde i samband med EU-toppmötet som hölls i Göteborg det året. I de analyser och redovisningar som följer har siffran för Västra Götaland justerats ned till normala nivåer så att den stora avvikelsen inte får så stort genomslag. Under 2000-talet sammantaget har det i genomsnitt anmälts omkring 1 000 fall av våld mot polier per år. År 2007 inträffar en ökning av antalet anmälda fall. Åren 2000-2006 ligger antalet i genomsnitt kring 830 ärenden per år och åren 2007-2013 på 1150 ärenden per år. Från år 2000 till toppåret år 2011 ökar de anmälda brotten med 50 procent. Detta är en stor ökning, men det bör dock framhållas att antalet anmälda fall av misshandel i landet ökar med lika stor andel. Figur 1. Totalt antal anmälda fall av våld mot poliser i hela landet år 2000-2013. Hela landet 2500 2000 1500 1000 500 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 På länsnivå är det tämligen stora skillnader i hur många ärenden som rör våld mot poliser som anmälts under 2000-talet. Majoriteten av myndigheterna har mellan 8 och 10 anmälningar per 100 000 invånare. I Stockholm har flest anmälningar gjort, mer än tre gånger så många som i Kronoberg, som har minst antal anmälningar. Det verkar inte finnas något starkare samband mellan länets befolkningsmängd och antalet anmälningar. Till exempel har två av de tre storstadsregionerna i landet relativt få anmälningar och Västernorrland som tillhör de mindre befolkade länen har relativt många anmälningar. Tabell 1. Antal anmälda fall av våld mot poliser per 100 000 invånare utifrån myndighet Stockholms län Örebro län Västernorrlands län Östergötlands län Södermanlands län Uppsala län Gotlands län Kalmar län Västmanlands l Gävleborgs län Jämtlands län 17,1 14,1 12,5 11,3 10,4 9,7 9,6 9,5 9,2 9,1 9,1 Skåne län Norrbottens län Västerbottens län Värmlands län Dalarnas län Västra Götalands län Hallands län Blekinge län Jönköpings län Kronobergs län Hela landet 9,0 8,8 8,4 8,2 8,1 8,1 7,4 6,4 5,5 5,1 10,8 Utöver skillnader i nivå på antalet anmälda fall av våld mot polis mellan olika myndigheter är det även intressant att undersöka utvecklingen. Genom en analys1 av tidsserier har vi undersökt om det finns myndigheter som utvecklingsmässigt liknar varandra eller skiljer sig från varandra. Resultatet av analysen är att vi kan identifiera fyra grupper av myndigheter med något olika utvecklingsmönster. Den första gruppen har haft en relativt stabil nivå av antalet anmälda fall av våld mot poliser, och en myndighet har till och med en minskande trend: Gotland. De myndigheter som tillhör denna grupp är: Gotland, Västra Götaland, Halland, Dalarna och Uppsala. Den andra gruppen, som har haft relativt svaga ökningar av våldet mot poliser, består av myndigheterna Kronoberg, Kalmar, Gävleborg, Västmanland, Stockholm, Skåne och Värmland. Den tredje gruppen, som har haft relativt starka ökningar, består av myndigheterna Västerbotten, Jönköping, Blekinge och Norrbotten. Den fjärde gruppen, som har haft starkast ökningar består av Östergötland, Örebro, Jämtland och Södermanland. Figurerna 2-5 nedan redovisar tidsserierna i de olika grupperna. 1 Analysen har gjorts av indexerade tidsserier med 5-års glidande medelvärden. Anledningen till att glidande medelvärden använts är att vi vill fånga den stora utvecklingsbilden och att de glidande medelvärdena tar bort årsvisa variationer som kan förvränga resultaten. Anledningen till indexeringen är att vi vill fånga utvecklingen av antalet anmälda brott inte nivån. Figur 2. Utvecklingen av antalet anmälda fall av våld mot polis. Länen med relativt stabil nivå. (tidsserien är indexerad och bygger på 5 års glidande medelvärden). 250 200 Gotlands län Västra Götalan 150 Västernorrland Hallands län 100 Dalarnas län Uppsala län 50 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Figur 3. Utvecklingen av antalet anmälda fall av våld mot polis. Länen med relativt svag ökning av det anmälda våldet mot polis. (tidsserien är indexerad och bygger på 5 års glidande medelvärden). 250 200 Kronobergs län Kalmar län 150 Gävleborgs län Västmanlands l 100 Stockholms län Skåne län 50 Värmlands län 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Figur 4. Utvecklingen av antalet anmälda fall av våld mot polis. Länen med relativt stark ökning av det anmälda våldet mot polis. (tidsserien är indexerad och bygger på 5 års glidande medelvärden). 250 200 Västerbottens 150 Jönköpings län Blekinge län 100 Norrbottens lä 50 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Figur 5. Utvecklingen av antalet anmälda fall av våld mot polis. Länen med starkast ökning av det anmälda våldet mot polis. (tidsserien är indexerad och bygger på 5 års glidande medelvärden). 250 200 Östergötlands 150 Örebro län Jämtlands län 100 Södermanlands 50 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Polisens vapenanvändning Statistiken kring polisens vapenanvändning är uppdelad på varningsskott och verkanseld och avser antalet händelser där vapen använts. Totalt är det 128 händelser under åren 2011-2013. Hälften av händelserna rör varningsskott och hälften rör verkanseld. I landet totalt sett är det 1,3 händelser per 100 000 invånare där vapen har använts under treårsperioden, men antalet händelser per myndighet varierar mellan 0 i PMY Gotland och överstigande 3 i PMY Västmanland. Det bör också framhållas att antalet händelser var högst år 2011 då nästan hälften av alla händelser under de tre åren registrerades. Tabell 2. Antal händelser med vapenanvändning från polisens sida per myndighet och per 100 000 invånare åren 20112013. Källa:RPS. Antal händelser Blekinge Dalarna Gotland Gävleborg Halland Jämtland Kalmar Jönköping Kronoberg Norrbotten Skåne Stockholm Södermanland Uppsala Värmland Västerbotten Västernorrland Västmanland Västra Götaland Örebro Östergötland Totalt 1,3 1,1 0,0 1,1 1,3 1,6 0,9 0,9 1,6 1,2 1,6 1,9 1,4 0,6 1,1 1,5 0,4 3,1 0,7 1,8 0,5 1,3 Finns det något samband mellan våld mot poliser och användning av tjänstevapen? Vi kan nu använda oss av ovanstående observationer till att på myndighetsnivå undersöka om det finns ett samband mellan våld mot poliser och polisens vapenanvändning. Det är två aspekter som vi kan undersöka. Dels om myndigheter med fler våldshändelser har en mer omfattande vapenanvändning, dels om myndigheter där våldet har ökat under 2000-talet oftare har en mer omfattande vapenanvändning. För att möjliggöra jämförelser är antalet uttryckt per 100 000 invånare i länen. Om vi börjar med att titta på sambandet mellan antal anmälda fall av våld mot poliser under 2000talet och vapenanvändning kan vi se att korrelationen på myndighetsnivå är i stort sett obefintlig (figur 6). Mindre än 1 procent av variationen i vapenanvändning kan relateras till variationen i hur många fall av våld mot poliser som anmälts. Det finns således inga belägg för att påstå att vapenanvändningen är mer omfattande i de myndigheter där fler fall av våld mot poliser anmäls. Figur 6. Sambandet mellan vapenanvändning och nivå av anmälda fall av våld mot poliser. När det gäller utvecklingen av våldet mot poliser och vapenanvändning finns det en starkare samvariation (figur 7). Knappt 16 procent av variationen i vapenanvändning kan relateras till variationen utvecklingen av våld mot poliser på myndighetsnivå2. Om myndigheten som kraftigt avviker exkluderas från analysen ökar samvariationen och omkring 30 procent av variationen i vapenanvändning kan relateras till variation i utvecklingen av antalet anmälda fall av våld mot poliser (figur 7b). Det finns således en indikation på att vapenanvändningen är mer omfattande i de myndigheter där våldet mot poliser har ökat3. 2 3 Resultatet är signifikant (p<0,1) Resultatet är signifikant (p<0,1). Figur 7a. Sambandet mellan vapenanvändning och utveckling av antalet anmälda fall av våld mot poliser under 2000-talet. Figur 7b. Sambandet mellan vapenanvändning och utveckling av antalet anmälda fall av våld mot poliser under 2000-talet. Västmanland exkluderad (outlier). I tabell 3 använder vi oss av gruppindelningen som gjordes utifrån utvecklingen av det anmälda våldet mot poliser i de olika myndigheterna och undersöker den genomsnittliga vapenanvändningen på gruppnivå. Utifrån denna jämförelse kan vi se att det är en tydligt lägre vapenanvändning i den grupp av myndigheter som har haft en relativt stabil nivå av våld mot poliser. Denna grupp har en lägre nivå av vapenanvändning än övriga grupper4. Vad gäller de grupper som har haft olika grad av ökningar av våldet mot poliser finns inga signifikanta skillnader i vapenanvändning. Tabell 3. Grupper av polismyndigheter med olika utvecklingstrend rörande våld mot poliser (se figur 2-5) samt genomsnittligt antal händelser med vapenanvändning per 100 000 invånare. Grupp av PMY 1 2 3 4 4 Vapenanv./100 000 inv 0,68 1,61 1,23 1,33 Resultatet är signifikant (p<0,05). Bilaga6 Arbetsskadeanmälningar 2014 där ytterligare beskrivning av händelse/skada funnits. Kategori: Skadad avsiktligt av annan person. Plats Initialtärende Skada Klassificering Mycket allvarlig Antalsjukdagar Rutinpatrullering Vittflimmeriögonen Arrest Toalettbesök Blåmärke,stukning, muskelskada Arrest Toalettbesök huvud,arm Mycket allvarlig Mycket allvarlig 4-14dagar Inre polispersonal Inre polispersonal Bråk Fraktur,sårskada,kross, ansiktehuvudnäsa Mycket allvarlig 4-14dagar SPT Våldsamperson Muskelskada,operation planerad Mycket allvarlig Längrefrånvaro Kommendering Stadscentrum gripande smärtamuskelskador, huvudnacke Mycket allvarlig 21dagar IG Batong Antalsjukdagar Tjänstgöring Konsertomr. Plats Initialt Skada Klassificering 4-14dagar IG Anmärkning Körbana Tunnelbana 3dagar Tjänstgöring Anmärkning Ipolisbil LOB Dragenihåret,Stukad tumme Ipolisbil LOB Blåmärken,bula Allvarlig 3dagar IG OC Ipolisbil Gripen Fot Allvarlig 4dagar IG Körbana Gripen Stukadtumme Allvarlig 10dagar IG Vidpolisbil LOB Hjärnskakning Allvarlig 0 Näpo Restaurang Avvisning Sårskada,bula Allvarlig 2dagar SPT Ficksys Restaurang Bråk Sårskada,bula Allvarlig 1-3dagar SPT Ficksys Arrest Bråk Knä,höftled Allvarlig 7dagar SPT Bostadsomr Medtagförprov Hjärnskakning Allvarlig 1-3dagar IG Kvinnliggm Koncertomr Gripande Dragenihåret,slagmot huvud Allvarlig 1-3dagar Kommendering Arrest LOB Skadapåinreorgan(buk) Allvarlig 1-3dagar IG Körbana Efterföljande Nacke,rygg Allvarlig 4-14dagar IG Vidpolisbil gripande Kraftigbulaögonbryn Allvarlig 2dagar IG Bostadsomr Våldsamperson Stukning,muskelskada Allvarlig 15dagar IG Sjukhus Nark Muskelskada,stukningfot Allvarlig 7dagar IG/yttretjänst Arrest Förhör Skadapåöra Allvarlig 5dagar Utredare ficksys Bostad Efterlyst Hjärnskakning,avsvimmad Allvarlig 2dagar Okänt Bostad LVU Frakturihand Allvarlig 25dagar IG kvinnliggm Bostad Omhändertagande avbarn Brustnaledband Allvarlig 4-14dagar Länskrim Gipsad, Kvinnliggm Ipolisbil intransport Sprickorirevben Allvarlig Längrafrånvaro IG Flykting förläggning Gripande hand Allvarlig 4dagar Okänt Stationsomr snatteri frakturhand Allvarlig 4-14dagar IG körbana trafik skelettskador,krosskador mm Allvarlig 1dag KUT Ipolisbil omhändertagande frakturbröst Allvarlig Längrafrånvaro IG Allvarlig 4-14dagar IG Gipsadtumme Antalsjukdagar Tjänstgöring Plats Initialt Skada Klassificering Körbana LOB Skadoriryggen(evgammal skadasomslagitsupp Bostadsomr Avvisitering Hjärnskakning Mindreallvarlig 6dagar IG Bostad Hjälpåtgärd Örat Mindreallvarlig 1-3dagar IG P-plats Gripande Klämskadaben Mindreallvarlig 30dagar IG Vidpolisbil LOB Blåmärken,bula,handskada Mindreallvarlig 2dagar IG Stadscentrum Våldsamperson muskelskadaaxelarmnacke Mindreallvarlig 4-14dagar IG Stadscentrum Våldsamperson Stukningavfinger Mindreallvarlig 4-14dagar IG Bostadsomr krosskadafot Mindreallvarlig 12dagar Piket Psykisktsjuk Mindreallvarlig 1-3dagar NÄPO Anmärkning Bilaga 7 Polisiär användning av elchockvapen Forskningsöversikt Rikspolisstyrelsen, Polisavdelningen 2014-12-18 Dokument Sida RAPPORT 2 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 Polisiär användning av elchockvapen INNEHÅLL 1 INLEDNING ............................................................................................................................... 3 1.1 Bakgrund till forskningsöversikten .................................................................................... 3 1.2 Översiktens syfte ................................................................................................................ 5 1.2.1 Avgränsning ............................................................................................................................... 5 2 HUR ANVÄNDS OCH FUNGERAR ETT ELCHOCKVAPEN. .......................................... 5 3 ELCHOCKVAPEN OCH VÅLDSTRAPPAN ........................................................................ 6 4 KORT KOMPARATIV SAMHÄLLSVETENSKAPLIG ANALYS ..................................... 9 5 FORSKNINGSANALYS: ÖVERSIKT AV PÅVERKAN AV ELCHOCKVAPEN GÄLLANDE ANVÄNDNING AV SKJUTVAPEN?............................................................. 11 6 FORSKNINGSANALYS: MINSKAR BENÄGENHETEN TILL FÖRHANDLING? ..... 15 7 ANDRA OBSERVATIONER GJORDA I FORSKNINGSSTUDIERNA .......................... 17 8 SLUTSATSER .......................................................................................................................... 19 9 REKOMMENDATIONER ...................................................................................................... 22 10 REFERENSER.......................................................................................................................... 24 Dokument Sida RAPPORT 3 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 1 Inledning Den inflytelserika samhällsvetaren Max Weber pekade för dryga hundra år sedan på våldsmonopolets betydelse för en stabil samhällsutveckling. Han påtalade likväl behovet av att sätta gränser för detta, då statens legitimitet är starkt beroende av att det upplevs som legitimt och befogat. De styrandes legitimitet är nämligen beroende av att medborgarna godtar våldsmonopolet. Ett fortsatt styre är nämligen beroende av stabilitet. Egon Bittner menade på 1970-talet att Polisen i egenskap av ordningsmakt var beroende av dess möjlighet att använda våld. Undersökningar (se tex. police use of force s 179) visar på att våldsanvändning är något relativt ovanligt, statistiskt sett, då det endast i en procent av alla möten med civilsamhället uppstår ett behov av våldsanvändning. Bittner framhöll dock att dessa få undantag kunde vara traumatiska och präglade medborgarnas perceptioner. Precis som maktens legitimitet, är således även Polisens legitimitet sammanhängande med att våldsanvändningen upplevs som legitim och befogad. Den tekniska utvecklingen, som bidragit med fler mindre dödliga alternativ och en högre grad av mediegranskning likväl som en komplexare demografisk struktur har accentuerat detta faktum mer än någonsin. En grundläggande utgångspunkt för denna rapport är således om användningen av elchockvapen kan komma att upplevas som ett befogat och legitimt hjälpmedel i Polisens utövande av våldsmonopolet. 1.1 Bakgrund till forskningsöversikten Det har under 2014 uppmärksammats på flera håll i media och från andra bedömare att Polisens användning av tjänstevapen resulterar i att ett ökat antal dödsfall de senaste två åren. Man ifrågasätter om användandet av tjänstevapen i flera fall är befogat. Saken har diskuterats ur ett antal aspekter, bl.a. att det i flera fall (fem av de sju fallen under 20132014) handlat om personer som misstänkts lida av en psykisk störning och/eller varit starkt påverkade av alkohol/narkotika. Kritiker har menat att individer som dessa hade kunnat hanteras med andra - icke-dödliga – medel. En annan diskuterad fråga har berört ammunitionen som används i tjänstevapnen, som kritikerna menar föranleder onödigt stora skador på de som hamnar under verkanseld vid ett ingripande. Debatten har föranlett Rikspolisstyrelsen att ånyo se över våldsanvändningen och framförallt då i syfte att analysera användningen av icke-dödliga/mindre-dödliga vapen. Sedan tidigare finns utöver grepptekniker/självskydd och batong även OC-spray till förfogande. Frågan kring ett införande av elchockvapen har tidigare utretts av Rikspolisstyrelsen. Ett införande har tidigare förordats på flera håll inom Polisen. Rikspolisstyrelsen har dock tidigare meddelat att ett införande inte varit aktuellt. Detta efter att det etiska rådet tagit ställning mot ett införande under 2005. Etiska rådet anförde som grund för sitt ställningstagande att Polisen då nyligen infört OC-spray. Etiska rådet ansåg vidare att behovsbilden var oklar. Rådet ansåg att antalet hjälpmedel av naturliga skäl måste vara begränsat och att det inte är möjligt att bära med sig hur mycket som helst. Till detta kopplades också att det rapporterats om att skador uppstått vid trafikolyckor p.g.a. den utrustning poliser redan bar på kroppen. Vidare tog man upp frågan om hur allmänheten skulle uppfatta en polis med en mängd vapen i sin utrustning och menade att risken fanns att det uppfattades som att ingripande med våld var huvudalternativet. Dokument Sida RAPPORT 4 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 Etiska rådet ansåg också att det skulle kunna finnas svårigheter i avvägningen av vilket hjälpmedel som skulle användas. ”Skall elchockvapen vara ett reservhjälpmedel till pepparsprayen eller vice versa?”, var en av Etiska rådets frågor. Rådet såg också en risk för överanvändning och att elchocksvapnen i första hand skulle bli en ersättning för OCspray. Påståenden om att elchockvapenen skulle minska antalet skadade och döda bemötte Etiska rådet med att någon statistik som stödjer detta inte fanns. Slutligen hänvisade också Etiska rådet till Amnesty Internationals rapport (AMR 51/139/2004) om användning av elchockvapen som anger att fler än 70 personer har dött efter att ha blivit utsatta för elchockvapen. Etiska rådet anförde att även om ett adekvat samband mellan påskjutning och dödsfall inte kunde konstateras i flertalet händelser, fanns enligt rapporten ändå flera fall där rättsläkare ”have found the taser (elpistol) directly contributed to the death, along with other factors such as drug abuse and heart disease.” En omfattande utredningen som behandlade både polisens uniformering, samtliga befintliga hjälpmedel för våldsanvändning men även ytterligare ett antal hjälpmedel som övervägts eller efterfrågats genomfördes av Rikspolisstyrelsen under 2006 och presenterades i maj 2007. Utredningens slutsats avseende elchockvapen var att sådana inte nämnvärt skulle minska risken för att polisen tvingas använda tjänstepistolen vid en nödvärnssituation. Vidare ansåg utredningen att detta i kombination med den stora kostnaden för anskaffande, underhåll och utbildning, gjorde att inte svensk polis skulle utrustas med elchockvapen. Ställningstagandet och motiveringarna från det Etiska rådet och Rikspolisstyrelsens rapport gäller fortsatt och därmed blir kärnan i studien att undersöka om de rönen ändrats eller reviderats under det senaste decenniet. I syfte att få en översikt över forskningsläget samt studier över användingen i andra länder har en rad studier gåtts igenom. Biblioteket vid Polishögskolan har varit behjälplig i framtagandet av forskningsartiklar och andra relevanta studier. Vidare har en del sökningar på nätet bidragit med ytterligare material. Denna översikt har inga vetenskapliga anspråk utan syftar snarare till att ge en god översikt över för- och nackdelar som har framkommit vid studier i några länder som redan har infört elchockvapen. De länder som det förekommer forskningsartiklar och annat material från är: USA, Kanada, UK, Australien, Nederländerna, Tyskland, Österrike, Frankrike och Schweiz. I analysen av materialet är det av vikt att faktorer gällande landets politiska system, vapenkultur i landet, polisstyrkornas organisation och utbildningsnivå beaktas. En annan viktig faktor att ta i beaktande berör landets storlek, demografiska struktur och rättsstruktur. Dokument Sida RAPPORT 5 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 1.2 Översiktens syfte Om utgångspunkten tas i den pågående debatten om Polisens våldsanvändning och det tidigare ställningstagandet från det etiska rådet, framstår det föreligga två huvudsyften med denna översikt. Det överliggande syftet är att försöka få större klarhet i om ett införande av mindre-dödliga vapen i andra jämförbara länder lett till en minskad användning av tjänstevapnet. Den viktigaste parametern är att se om en minskning i antalet fataliteter kan skönjas. Ett annat huvudsyfte är att försöka se om det fortsatt finns stöd för det tidigare antagandet som gjorts i det etiska rådets ställningstagande att polisen uppfattas ha våld som primär åtgärd i konflikter eller att benägenheten att använda kommunikation för konfliktlösning avtar efter införande av elchockvapen. Av detta framstår det även som att ett bisyfte blir att försöka påvisa andra effekter av införande av elchockvapen. Efter en sammanfattande analys kommer rekommendationer att lämnas. 1.2.1 Avgränsning Denna rapport behandlar inte de medicinska riskerna med användning av elchockvapen. Detta ämne behandlas i en separat rapport. 2 Hur används och fungerar ett elchockvapen. Elchockvapen räknas till kategorin ”mindre dödliga vapen” (Less Lethal Weapon i internationell litteratur). Till denna kategori räknas även OC-spray, men också vapen av typen distansbatonger/beanbags, tårgas, distraktionsgranater m.fl. Tidigare var benämningen ”icke dödliga vapen” men då tveksamheter funnits kring dess eventuellt dödliga effekt har benämningen ändrats till ”mindre dödliga vapen”. Vapnet verkar genom att det leder ström genom kroppens muskulatur - endera genom att vapnet trycks mot en person eller genom att avlossa projektiler som är trådförbundna med utskjutningsanordningen eller via en projektil som har ett eget batteri. Genom att trycka vapnet mot en person orsakas i första hand smärta. När vapnets utskjutningsanordning används sprids elchocken över en större del av kroppen och orsakar en sammandragning, en sorts kramptillstånd, i musklerna som berörs av elgenomströmning. Personen kan inte själv styra sina muskler och faller handlöst till marken. Genom att strömmen får musklerna att låsa sig uppnås inte en neutraliserande effekt genom smärta, så som hos exempelvis OC-spray. Detta utgör en fördel när ingripandet sker mot personer som har låg känslighet för smärta, t.ex. på grund av drogpåverkan eller psykatriska störningar. Vid utskjutning leds strömmen in i kroppen via två ledare/elektroder/pilar förbundna med huvudenheten via koppartrådar. Pilarna skjuts iväg med hjälp av nitrogenpatroner. Spänningen erhålls genom ett uppladdningsbart litiumbatteri i huvudenheten. Det maximala skjutavståndet är då mindre än 10 meter. Det finns även en större variant av vapen Dokument Sida RAPPORT 6 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 som kan skjuta iväg en batteriförsedd enhet som vid träff fäller ut två kontakter som skapar en strömkrets mellan sig via kroppen på den person som träffas. Elchockvapen som trycks direkt mot kroppen kallas för ”stun guns”. Det finns även elbälten och elchockbatonger som fungerar enligt samma princip som stun guns. Projektilskjutande elchockvapen kallas ofta för elchockvapen för Tasers efter det amerikanska företaget TASER International, Inc. (tidigare Tasertron) vilket var det första att lansera en fungerande produkt av denna typ men också det företag som har den absolut största delen på marknaden. Den produkt som låg till grund för utvecklingen av senare tids elchockvapen uppfanns år 1974 av ingenjören Jack Cover. Han benämnde sin produkt TSER efter en novell Taylor Swift and his Electric Rifle. De första produkterna var krutdrivna och hade en begränsad verkan. På 1990-talet startade två bröder företaget TASER International som år 1999 började sälja sin modell M26 med effekten 26 Watt och spänningen 50 000 volt för att några år senare följa upp med modellen X26 med lägre effekt och en ström på 2,1 mA. TASER X2, vilken kan laddas med två patroner, samt TASER X26P (en uppdaterad version av TASER X26), har en strömstyrka på 1,3 mA. Den aktuella effekten som når personen ligger dock endast på 1500-5000 V. Pilarna, som är kopplade till huvudenheten med som längst 7,6 m långa kopparkablar, skjuts iväg med en hastighet på 50 m/s. När en person träffas av pilarna från en TASER pulserar strömmen mellan dessa två elektroder i ungefär fem sekunder. Upprepad aktivering kan ske efter träff genom nytt tryck på avtryckaren. När en patron avlossas så sprids mellan 30-40 konfetti på platsen med den aktuella patronens tillverkningsnummer för att kunna fastställa vem som brukat vapnet. Dessutom finns allt användande loggat i vapnet. Det finns modeller som kan avfyras med nya projektiler upp till tre gånger efter varandra. Andra tillverkare av elchockvapen är Stinger/Karbon Arms. 3 Elchockvapen och våldstrappan En viktig frågeställning är att beakta var elchockvapnet ska placeras in i den så kallade våldstrappen (continuum of force på engelska). Av de studerade rapporterna (se till exempel Police Use of Force, Tasers and other Less-Lethal Weapons) framgår att uppfattningarna, påståendena, diskussionerna samt påföljande kritik vid införandet av elchockvapen på många sätt överensstämmer med de som uttrycktes vid det tidigare införandet av OC-spray (pepparspray). OC-spray började införas på bred front bland polisorganisationer i framförallt USA under det sena 80-talet och början av 90-talet som ett alternativ till andra kemiska substanser, framförallt tårgas. Kritiken växte och föranledde att organisationer för mänskliga rättigheter som Amnesty International (AI) och American Civil Liberties Union (ACLU) hävdade att sprayen orsakade dödsfall bland gripna och omhändertagna. Vidare anfördes att sprayen överanvändes vid ingripanden. I de studier som gjordes vid tiden framkom att dödsfal- Dokument Sida RAPPORT 7 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 len ofta gick att härleda till s.k. lägesbetingad syrgasbrist (positionsasfyxi), att individen led av ett nedsatt hälsotillstånd eller narkotikapåverkan. Från polisiärt håll visades samtidigt på ett minskat våld mot poliser och minskat antal skador på poliser och motpart. Elchockvapen började införas i framförallt USA under slutet av 90-talet och fortsatte spridas i stor omfattning under 2000-talet. 2012 hade elchockvapen av märket Taser sålts till över 16 730 polisorganisationer, privata säkerhetsföretag och militära organisationer (How Are TASER weapons used by the NSW Police Force?, Ombudsman New South Wales, 2012). I diskussionerna kring elchockvapnens dödlighet och en påstådd överanvändning från ordningsmakten, har en diskussion liknande den avseende OC-sprayen kunnat skönjas. I många polisorganisationer i USA infördes elchockvapen utan att man tog fram policys, riktlinjer eller föreskrifter i någon större utsträckning. Efter hand kritiken har växt och frågeställningarna kring användandet har ökat har också kraven på tydliga riktlinjer ökat. Några nationellt fastställda riktlinjer för användning av elchockvapen har dock ännu inte införts i USA (Conducted Energy Devices: Development of Standards for Consistency and Guidance, 2006, The Influence of Agency Policies on Conducted Energy Device Use and Police Use of Lethal Force, 2014). I Sverige har länge den s.k. våldstrappan använts som ett pedagogiskt verktyg för att förklara hur olika våldshjälpmedel och tekniker för våldsanvändning förhåller sig till varandra. Trappmodellen har också fått mycket kritik då den upplevts utgöra en alltför stor förenkling av alla de parametrar en polis måste ta hänsyn till i en komplex situation. Trappan har också upplevts användas på ett felaktigt sätt, bl.a. i samband med utredningar och rättsfall. Exempel på andra, mer komplexa, modeller finns bl.a. i Kanada. I rapporten “Restoring public confidence”, 2009, redovisas en cirkelmodell som utöver de olika hjälpmedlen och teknikerna för våldsanvändning också pekar på motpartens motstånd och fysiska kapacitet och andra taktiska omständigheter. I rapporten The Influence of Agency Policies on Conducted Energy Device Use and Police Use of Lethal Force, från 2014 har forskarna studerat vilken påverkan utformningen av olika amerikanska polisorganisationers policys för användning av elchockvapen har på användningen av dessa vapen men också vilken påverkan policyutformningen hade på användningen av skjutvapen. Inte oväntat visar studien att i polisorganisationer som har policys som tillåter användning av elchockvapen på en låg nivå av motstånd (passivt motstånd) också har en högre grad av användning av vapnet. Forskarna konstaterar att detta stämmer med tidigare forskning och att resultatet stödjer att utformningen av policyn har påverkan på användningen. Ett mindre väntat resultat var att polisorganisationer med policys som tillät användning av elchockvapen mot personer som endast utförde passivt motstånd (vägrar följa upp- Dokument Sida RAPPORT 8 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 maningar från polisen i samband med frihetsberövande) visade lägre antal händelser där personer avlidit efter att ha skjutits av polisen. Detta särskilt i jämförelse med polisorganisationer som endast tillät användning på en relativt hög nivå, mot personer som utövade direkt våld mot polisen. Samtidigt visade dock studien att det fanns ett samband mellan policys som tillät elchockvapen mot personer som gjorde ett aktivt motstånd (spjärnade emot, försökte ta sig loss) utan att bruka direkt våld mot polisen och en ökning av antalet avlidna efter att ha skjutits av polis. Ett samband fanns alltså endast mellan färre dödliga skjutningar och de policys som var allra minst restriktiva. Varför det fanns ett samband mellan policys som var lite mer restriktiva och endast tillät elchockvapen mot personer som gjorde ett aktivt motstånd och ett ökat antal dödliga skjutningar fann forskarna inget svar på. Forskarna diskuterade om det kan vara så att poliser som möter en uppenbart hotfull och aggressiv person, där hotet är uppenbart, har mer tid på sig att förbereda ett ingripande med elchockvapen eller OC-spray än i situationer där personen inledningsvis gör mindre motstånd men där våldet plötsligt ökar. En policy som tillåter tidig användning av elchockvapen skulle då kunna göra att våldet kan avbrytas på en tidigare nivå, innan situationen tvingar fram ett dödligt våld. Forskarna konstaterar dock att detta endast är spekulationer och mer forskning krävs för att utreda vilka mekanismer som spelar in. Andra resultat var att det fanns ett samband mellan förekomsten av s.k. use-of-force continuum (jfr våldstrappa) och användningen av både elchockvapnet och skjutvapen. Polisorganisationer som hade placerat in elchockvapnet i ett ”use-of-force continuum” visade lägre grad av skjutvapenanvändning men högre grad av elchockvapenanvändning. Vidare visade polisorganisationer som krävde årlig fortbildning avseende elchockvapnets användning också lägre grad av dödliga skjutningar. Mindre väntat visade dock polisorganisationer med fler timmar grundutbildning avseende elchockvapnet högre antal avlidna i samband med skjutningar. Forskarnas antagande var att organisationer som använde use-of-force continuum och krävde fortbildning utövade högre grad av kontroll och tillhandahåll mer riktlinjer till poliserna för användningen. Detta skulle kunna vara faktorer som har ett samband med större återhållsamhet i användningen av dödligt våld till förmån för mindre dödligt sådant. Sambandet mellan fler timmar grundträning och högre antal dödliga skjutningar fann studien ingen förklaring till. Forskarna såg dock en möjlig förklaring i att polisorganisationer som redan hade högt antal dödliga skjutningar lade mer tid på sin grundträning avseende det mindre dödliga våldet. I en dom från 2010 (Bryan v. McPherson) konstaterar the Ninth Circuit Court of Appeals, som bl.a. omfattar staten Arizona, att de fysiologiska effekterna och den höga smärtan orsakad av en Taser gör användandet av denna allvarligare än användandet av andra mindre dödliga vapen som t.ex. pepparspray. I rapporten “A Force to be Reckoned With, Taser use and policies in 20 Arizona law enforcement agencies” från 2011 hävdar The American Civil Liberties Union of Arizona att elchockvapen inte hör hemma på den lägre delen av våldstrappan (use of force continuum) som utgör motsats till skjutvapen i den andra änden. Mot bakgrund av det flertal rapporter om dödsfall och skador kopplade till användning av elchockvapen, anser ACLU att dessa hör hemma närmare skjutvapen i våldstrappan. Dokument Sida RAPPORT 9 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 I en rapport från den engelska Independent police complaints comission (IPCC): IPCC review of Taser compaints and incidents 2004-2013 från 2014 konstateras utifrån många klagomål, ickepolisiära vittnen och mediarapportering, att elchockvapen uppfatttas som en tämligen allvarlig form av våld utanför polisen. I en belgisk universitetsstudie (Les armes électriques de neutralisation momentanée, Université de Liège, Ecole de Criminologie) har forskarna tittat på belgiska polisens elchockvapenanvändning och kommer med några rekommendationer. I utredningen har man gått igenom en rad användningsområden och situationer för användingen av elchockvapen. Ett fokus ligger på hur man ska kunna reducera skador och eventuell dödlighet för de som utsätts för ett ingripande med hjälp av elchockvapen. Det konstateras att användningen i Belgien bör inskränkas till speciellt utvalda enheter samt att endast använda elchockvapen i insatser mot individer. En användning vid insatser mot folksamlingar diskuteras men avfärdas. Vidare anses det att användningen bör kopplas till ett omfattande och återkommande utbildningsinslag. Reduceringen av skador anser de vara kopplat till tydliga utbildningsinsatser. Ovanstående slutsatser stöds även i en studie i Journal Canadién de Medicin Urgence (CJEM, 2009;11 (1): 87-88, les pistolets Taser, un risque inacceptablement èlevé ou suffisamment bas por être acceptable?). Där betonas likt ovan nämnd studie att det finns få medicinska risker med användingen av elchockvapen, men att vikten av utbildning och tydliga gränser i dess användning är relevanta, speciellt i syfte att minska riskerna. Detta uttrycks i stil med att elchockvapen som alla andra vapen är extra farligt i händerna på personer utan tillbörlig utbildning. Även i Schweiz finns tydligt denna inställning till användningen av elchockvapen. Användningen har begränsats till vissa enheter och det finns tydliga rättsliga och förordningsmässiga gränser för användningen. I en omfattande studie till det Schweiziska parlamentet är detta en av de tydligaste rekommendationerna. En annan tydlig rekommendation är betoningen på utbildning för de som ska hantera vapnen (Taser-Einsätze regelmässig auswerten, Schweiz, Bundesrat veröffentlicht Bericht über die Evaluation der Destabilisierungsgeräte, Medienmitteilungen, EJPD, 16.02.2011). Sammanfattningsvis kan man således slå fast att elchockvapen placeras in relativt högt i våldstrappan, åtminstone i Europa, då dess användning i stor utsträckning begränsats till specialiserade enheter. Detta speglas även i att användningen begränsats i ett flertal länder till att i förordningar och tjänsteriktlinjer begränsats till vilka individer som elchockvapen får användas på. Som oftast exkluderas grupper som är minderåriga, äldre eller gravida för att ge några exempel. Dessa begränsningar har kommit ur den inledande diskussionen kring de problem som kritikerna pekade på efter införandet i framförallt USA. 4 Kort komparativ samhällsvetenskaplig analys Vilka slutsatser kan man dra kring de olika länder som förekommit i de studier som ligger till grund för denna översikt? Hur våldsanvändningen, poliskårens organisation, brottsdemografin och den politiska strukturen ser ut i landet i fråga påverkar vilken relevans de har för de svenska förhållandena. Hur polistaktiken läggs upp operativt står i relation till samhällsklimatet i stort. En annan viktig faktor är hur vanligt det är med Dokument Sida RAPPORT 10 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 skjutvapen i samhället. Även riktlinjer för våldsanvändningen och de situationer som en polis rimligtvis kan tänkas hamna i är också beroende av hur samhället i stort är organiserat. Därför är det rimligt att anta att man i ett land med liknande förutsättningar och samhällsstruktur ser paralleller till hur en användning av elchockvapen kan gestalta i Sverige samt vilka effekter som är att vänta. USA är det land som använt elchockvapen längst. Det är också det största och mest inflytelserika landet i västvärlden och därmed av de länder som ingått i denna jämförande studie. Det föreligger dock betydande och markanta skillnader från det svenska samhällsbygget som delvis påverkar relevansen i jämförelse med de förhållanden som råder i Sverige. USA har omkring 300 miljoner innevånare och vapeninnehavet i samhället är mycket utbredd. Även antalet mord och andra brott där skjutvapen är involverade är mycket höga i jämförelse med Sverige. Detta påverkar polistaktiken och kan sägas orsaka en tydligare aggressionsspegling i samhället. Polismyndigheterna är organiserade i tre huvudsakliga nivåer; stads-, läns- och federal polis. Ett antal andra beväpnande och rättsupprätthållande myndigheter förekommer utöver detta, som tex. Department of Homeland Security, FBI och DEA. Storleken på polismyndigheterna varierar från NYPD som har en polisstyrka större än många nationalstaters resp. myndigheter med endast ett 10-tal poliser. Den mest markanta skillnaden med Sverige ligger i samhällets våldsbenägenhet, dvs. förekomsten av skjutvapen framtvingar taktiker som förutsätter vapenförekomst vid i princip varje insats. Användningen av elchockvapen är inte enhetligt reglerad och har använts sedan lång tid. En förklaring är det federala systemet, som ger stora lagstiftande rättigheter på delstats och kommunalnivå. Därför kan det rimligtvis antas att flera aspekter av de amerikanska studierna inte alltid är översättbara till svenska eller för den delen europeiska förhållanden. Studierna kan dock ha relevans när det kommer till att bedöma dödlighet och skaderisker. Även andra medicinska risker kan ha viss relevans. Kanada och Australien har omkring 25 miljoner innevånare. Vapeninnehavet påminner om Sverige, då många är jägare, men att polistaktiken inte förutsätter skjutvapen. Polisen i Kanada och Australien är organiserad på ett federalt sätt med betydande självstyre för de regionala polisstyrkorna. Australien har dock vissa drag av centrala regleringar. Det finns dock en hel del relevans för de svenska förhållandena, speciellt när det kommer till att bedöma dödlighet i användningen och andra skaderisker. När det gäller de länder som finns i Europa är Schweiz, Österrike och Belgien de förmodligen närmast jämförbara länderna. Det är länder som har ungefär jämförbar folkmängd (åtta till tio miljoner) och polisstyrka (omkring 20000 – 30000). Även den demografiska strukturen i länderna (BNP/Capita, inkomstfördelning och antalet utlandsfödda) är relativt liknande. När det kommer till vapenförekomst och användning länderna emellan är länderna inte alltför skilda. Även taktik och brottsstatistiken i samhället är inte helt disparata. Det är därför klart att dessa länders användning och slutsatser kring användning av elchockvapen har en större relevans för Sverige. Trots att Tyskland är ett land som har en befolkning på 82 miljoner, hanteras polisarbetet huvudsakligen av delstaterna. Där finns det flertalet som har en motsvarande struktur, demografi och BNP/Capita med Sverige. Undersökningar gjorde i Tyskland kan därför antas vara översättbara till svenska förhållanden. Dokument Sida RAPPORT 11 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 Elchockvapen infördes i Tyskland stegvis, då frågan faller på delstatsnivå. 2001 infördes elchockvapen i Berlin, därefter infördes det i andra delstater under 2000-talet. Man begränsade användningen till delstatens (Berlin är en egen delstat) specialförband SEK, som grovt motsvaras av de svenska piketenheterna. Vid införandet var poliserna som tilldelades vapnet tvungna att underkasta sig en elchockvapeninsats innan de fick utrustas med vapnet. I andra delstater infördes vapnet på liknande sätt, dvs. begränsat till specialenheter. Frankrike faller inom i huvudsak samma kategori som Tyskland ur ett demografiskt perspektiv. Frankrike skiljer sig dock något från övrigt Europeiska länder då elchockvapen är klassificerade som ett klass B vapen (tex. som en 357 Magnum) vilken lägger det högt i våldstrappan. Taser X-26 används sedan 2004 av den nationella polisen och det franska gendarmeriet. I september 2008 utökades användningen till de kommunala polismyndigheterna. Man har i Frankrike tydligt reglerat användning av detta vapen genom rättsliga ramar. Vidare finns förordningar som "starkt avstyrker" användning i vissa fall som mot hjärtpatienter, gravida kvinnor, drogpåverkade samt personer som impregnerat sig i brandfarliga vätskor. Vidare tolereras inte användning på föraren av ett motorfordon som fortfarande är igång. X-26 används fortfarande i alla polisenheter i Parisregionen och i vissa provinsiella städer. 3800 elchockvapen finns hos den nationella polisen, gendarmeriet och den kommunala polisen (vilket är många ur ett europeiskt perspektiv). Noterbart är att Frankrike är enda land i Europa som utrustats med en så kallad kamera, Taser-CAM, som möjliggör inspelning (bild och ljud) vid uppstart av anordningen. I Schweiz tilläts användning av vapnet för första gången 2003 på kantonnivå. Under 2000-talet rullades användningen ut i olika kantoner. 2009 godtogs även att federala poliser använde det i viss utsträckning. I de flesta kantoner har man valt att begränsa användningen till specialenheter, motsvarande piket eller nationella insatsstyrkan. Österrike införde elchockvapen 2006. Man valde även här att begränsa tilldelningen till federala specialförband (COBRA och WEGA). 5 Forskningsanalys: Översikt av påverkan av elchockvapen gällande användning av skjutvapen? Även om flertalet studier pekar på minskade skador på både poliser och motpart har däremot, vilket är mer förvånansvärt, begränsad forskning som tydligt visar att det dödliga våldet minskar, alltså användningen av skjutvapen hittats. Orsaken, som kan ses som en brist i detta avseende, är att flertalet studier har varit inriktade på att studera vilken effekt användningen av mindre dödliga vapen har i förhållande till andra tekniker och hjälpmedel för våldsanvändning men då med inriktning mot de icke-dödliga teknikerna och hjälpmedlen, så som grepp, slag, batong och hund. Däremot har jämförelser med skjutvapenanvändningen inte gjorts. I flera fall beror detta helt enkelt på att bruket av skjutvapen varit så lågt att det inte funnits något material som skulle ge ett statistiskt säkerställt resultat. I en fransk sammanställning som redovisas i en belgisk studie, som i sig baserats på statistik samlat av elchockvapen TASERs dotterföretag i Frankrike (Les armes électri- Dokument Sida RAPPORT 12 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 ques de neutralisation momentanée, Université de Liège, Ecole de Criminologie) Den antagna direkt/eller indirekta dödligheten i samband med insatser av våldmedel för åren 2000 – 2005 ser ut enligt följande. Detta är dock en synnerligen grov indikator med anledning av att andra faktorer, som samhällsvetenskapligt sammanhang, utbredning av elchockvapen, OC-spray osv, inte analyserats. Det ger dock en finervisning om antalet som avlider till följd av en insats med skjutvapen, OC-spray respektive elchockvapen . I en rapport från 2014 (The Influcence of Agency Policies on Conducted Energy Device Use and Police Use of Lethal Force av F. V. Ferdik, R. j. Kaminski, M. D. Cooney och E. L. Sevigny) återges resultat från ett antal studier som undersökt förhållandet mellan användningen av elchockvapen och skjutvapen i amerikanska polisorganisationer. Även i denna studie konstateras att forskningen på förhållandet mellan användningen av elchockvapen och dödsfall i samband med användning av skjutvapen är begränsat. I en omfattande studie av användning av elchockvapen mot personer med psykisk ohälsa (Impact of Conducted electrical wapons in a mentally ill population: A breif report, Ho m.fl. 2007) analyserades rapporter som lämnats till tillverkaren TASER av polisorganisationer. Analysen visade att i närmare 50 % av de fallen där elchockvapen använts hade det funnits förutsättningar att använda dödligt våld. Studien angav vidare Dokument Sida RAPPORT 13 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 att 1100 liv sannolikt hade räddats under en 6-årsperiod p.g.a. användningen av elchockvapen. En studie (Conducted electrical devices: A prospective, populationsbased study of the medical safety of law enforcemant use, Eastman m.fl. 2008) av 426 händelser där elchockvapen använts i större amerikanska polisorganisationer kom fram till att möjligheten att använda elchockvapen förebyggt dödligt våld i 5,4 % av fallen, vilket motsvarade 23 tillfällen. Studiens resultat fick även stöd i en senare studie från 2010 av Sousa m.fl. som jämförde skillnader i åtgärder mellan poliser utrustade med elchockvapen och poliser utan. Studien visade att elchockvapenutrustade poliser var signifikant mindre benägna att använda dödligt våld än poliser utan elchockvapen. I rapporten från 2014 påpekas dock att ovan angivna resultat inte specifikt är inriktade mot förhållandet mellan användningen av elchockvapen och antalet dödsfall. I rapporten pekas också på att det finns studier som visar ett motsatt resultat. Som exempel ges en studie av Lee m.fl. från 2009 (Relation of Taser deployment to increase in in-custody sudden deaths) där händelser med användning av elchockvapen i 50 av Kaliforniens 123 poliskårer undersökts. Studien visade att användningen av elchockvapen inte minskade antalet personer som avlidit efter att ha skjutits av polis. I den översyn (Restoring public confidence, 2009) som följde på den i Kanada mycket uppmärksammade händelse år 2007 där Robert Dzienkanski avled efter att en polis från The Royal Canadian Mounted Police använt en el-pistol mot honom gjordes en granskning av antalet personer som avlidit efter att ha skjutits av polis innan och efter införandet (1999) av el-chockvapen. Granskningen (Restoring public confidence, 2009, s 279280) visade inte någon minskning av dödsfallen. Även om antalet dödsfall visade låga siffror (0-7 per år) så kunde en svag ökning ses under den granskade perioden (1992 till 2007) och även efter införandet av el-chockvapen. Detta även när hänsyn togs till befolkningsökningen. På liknande sätt visar en rapport från australiensiska Corruption and Crime Commission, (The use of Taser Weapons by Western Australia Police, WAPOL) från oktober 2010 en ökning av skjutvapenanvändningen efter införande av elchockvapen. Rapporten visade att poliserna i WAPOL fördubblat sin skjutvapenanvändning från 6 % 2007 till 12 % 2009, detta efter att elchockvapen införts 2007. I en studie utförd av det amerikanska Police Executive Research Forum på uppdrag av the National Institute of Justice, (Comparing safety outcomes in police use-of-force cases for law enforcement agencies that have deployed Conducted Energy Devices and a matched comparison group that have not: A quasi-experimental evaluation) från september 2009 jämförs ett antal olika polisorganisationer i USA som valt att införa elchockvapen med några som valt att inte införa sådana, totalt 13 organisationer. Jämförelsen har gjorts över en tid av fyra år. Flertalet av organisationerna har redan vid införandet av elchockvapen haft tillgång till skjutvapen och OC-spray. Studien visar att de polisorganisationer som infört elchockvapen visat positiva resultat för sex av de nio parametrar som forskarna analyserat: skador på poliser, skador på misstänkta, allvarliga skador på misstänkta, skador på poliser som krävt medicinskt omhändertagande, skador på misstänkta som krävt medicinskt omhändertagande samt skador på misstänkta som krävt någon form av sjukhusvård. Dokument Sida RAPPORT 14 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 Däremot har inte någon skillnad kunnat konstateras mellan polisorganisationer som infört elchockvapen och de som inte infört dem, avseende antalet avlidna misstänkta, allvarliga skador på poliser eller skador på poliser som krävt sjukhusvård. Det dödliga våldet har vid införandet av elchockvapen varit lågt (totalt 44 döda under den undersökta perioden) i de undersökta organisationernas områden men ur ett svenskt perspektiv högt. Det har inte kunnat påvisas någon minskning av händelser där personer skjutits till döds av polis. Däremot kan man anta att elchockvapnen använts istället för OC-spray i flera fall. Vissa studier pekar dock mot ett motsatt resultat. I studien Less Lethal Weapon Effectiveness, Use of force, and Suspect & Officer Injuries: A five-year Analysis – A Report to the National Institute of Justice från 2008, konstateras att av 4 303 analyserade händelser hade det funnits förutsättningar att använda dödligt våld i 500 av dessa p.g.a. att den misstänkte hade någon form av vapen (trubbigt föremål, eggvapen, skjutvapen eller motorfordon). En rapport från PricewaterhouseCoopers “Association of Chief Police Officers: Independent Evaluation of the Operational Trial of Tasers – Final Report” från 2004, visar att elchockvapen använts vid 58 tillfällen där poliser givits tillstånd att bära skjutvapen. En slutsats i rapporten utifrån intervjuer med vapenbärande poliser var att ”Tasers verkar ha varit effektiva hjälpmedel för att minska behovet av att använda dödligt våld i händelser där de använts.”. I en rapport (A Force to be Reckoned With, Taser use and policies in 20 Arizona law enforcement agencies) från 2011 anger The American Civil Liberties Union of Arizona att deras studie avseende användningen av elchockvapen i 20 polisorganisationer i delstaten inte visat att införandet minskat användningen av dödligt våld. I en rapport från 2004, återgiven i ovan nämnd rapport, har The Arizona Republic analyserat 377 rapporter från the Phoenix police departement avseende händelser där elchockvapen använts. I nästan 9 av 10 händelser har elchockvapnet använts utan att motparten hotat polisen med något vapen. I en fransk vetenskaplig studie (La Revue de Médecine Légale, Volume 3, Issue 2, May 2012, Pages 57–63) konstateras att elchockvapen är användbart för att neutralisera personer med maximal säkerhet, dvs. utan att skada allvarligt eller döda. Man har där gått igenom 42 fall som inkommit till sjukvården efter ett ingripande. Detta gäller både för den som grips likväl för den som ingriper. Under samma omständigheter när skjutvapen används ökar dödligheten upp till 50 %. I detta sammanhang noteras i en Schweizisk rapport till parlamentet att i den kanadensiska provinsen British Columbia, användes elchockvapen under åren 1999 till 2007 3145 gånger. Åtta personer dog i samband med insatserna. Det utgör av 2,5 promille av alla insatser. Det kunde inte i något av dessa fall styrkas att elchockvapen varit den avgörande faktorn bakom dödsfallen. Andra faktorer som fallskador och nedsatt hälsa bedömdes som relevantare för utgången. (Taser-Einsätze regelmäßig auswerten, Schweiz, Bundesrat veröffentlicht Bericht über die Evaluation der Destabilisierungsgeräte, Medienmitteilungen, EJPD, 16.02.2011). Dokument Sida RAPPORT 15 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 Vid sidan av forskningen finns en del rapporter om minskad skjutvapenvapenanvändning efter införande av elchockvapen. I en rapport från polisen i Madison, Wisconsin, 2005, anges att användningen av elchockvapen minskat polisens användning av dödligt våld samt minskat risken för skador både på poliser och misstänkta. Polisen i Miami, Florida rapporterade att det efter införandet av elchockvapen 2003 inte inträffade några händelser där poliser avlossade skjutvapen under 20 sammanhängande månader. Under samma period rapporterade även polisen i Seattle, Washington om utebliven skjutvapenanvändning efter införande av elchockvapen. Enligt ett uttalande av en polischef berodde detta åtminstone delvis på elchockvapnens införande (Hector Castro, ”Police chief, NAACP´s Mack face Taser Zap” Seattle Post-Intelligencer, 17 sep, 2004.) I en artikel i The New York Times den 7 mars 2004, ”As shocks replace police bullets, deaths drop but questions arise” skriver Sarah Kershaw att Polisen I Phoenix, Arizona rapporterade om de längsta antalet avlidna efter att ha skjutits av polis på 14 år. Charisse Jones skriver i USA Today, 14 juli, 2004, ”Police Say Taser Shocks are Replacing Deadly Shots”, att Polisen I Portland, Oregon konstaterat att det kriterierna för att använda dödligt våld varit uppfyllda vid 25-30 procent av de händelser där elchockvapen använts. 6 Forskningsanalys: Minskar benägenheten till förhandling? I flera studier pekas på riskerna för överanvändning av elchockvapen. (Comparing safety outcomes in police use-of-force cases for law enforcement agencies that have deployed Conducted Energy Devices and a matched comparison group that have not: A quasi-experimental evaluation, 2009, RCMP Quarterly Report on Conducted Energy Weapons: January 1 2010 – March 30 2010, April 1 2010 – Juni 30 2010, July 1 2010 – September 30 2010) I The Royal Mounted Police kvartalsrapporter avseende användningen av elchockvapen konstaterades en ökning från 45 % 2007 till 49 % 2008 och 60 % 2009 av alla händelser där elchockvapnet använts men där det endast dragits ur hölstret utan att avlossas. Kommentaren från Corruption and Crime Commission (CCC) var att detta från polisens håll uppfattades som ett bevis på att vapnet var effektivt för att lösa konflikter men en annan möjlighet var att det i ökad utsträckning används för att tvinga personer till medverkan istället för att förhandla fram en mer frivillig medverkan Även i en rapport från Corruption and Crime Commission (CCC) själva, “The Use of Taser Weapons by Western Australia Police”, från 2010 diskuteras om den konstaterade konstanta ökningen av framtagande av elchockvapnet utan att det avlossats eller använts för direkt tryck mot kroppen, tyder på att vapnet endast används för att tvinga personer att medverka utan att något våld eller konkret hot om våld förekommit. I rapporten ”A Force to be Reckoned With, Taser use and policies in 20 Arizona law enforcement agencies” från 2011 uttalar The American Civil Liberties Union of Arizona att de stödjer ett ansvarsfullt användande av Taser. Samtidigt påtalar de att Tasers allt för ofta används i förebyggande syfte mot personer som inte utgör något överhängande Dokument Sida RAPPORT 16 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 hot mot någons säkerhet men även otillbörligt för att tillfoga smärta i syfte att få någon att medverka. I en artikel samt i en rapport till det schweiziska parlamentet (Neue Zürcher Zeitung, 20.01.2014 samt Bundesrat veröffentlicht Bericht über die Evaluation der Destabilisierungsgeräte Medienmitteilungen, EJPD, 16.02.2011) konstateras att användningen av elchockvapen har ökat i Schweiz sedan införandet av dessa på nationell nivå 2009. Möjligheter att använda elchockvapen på kanton-nivå, det vill säga regionalnivå, infördes redan 2003. Under perioden 2003 till 2010 användes elchockvapen 52 gånger. Användningen under åren 2010 till 2013 har dock ökat från år till år. Under åren 2012 och 2013 användes elchockvapen fler gånger än under åren 2003 till 2010. (2010 – 15, 2011 – 18, 2012 – 23, 2013 – 30). Det bör nämnas att artikeln inte analyserar faktorerna bakom ökningen. Ökningen är dock betydande. Slutligen konstaterar artikeln att ingen av de som blev utsatta för elchockvapen erhöll några skador. I England och Wales började elchockvapen införas 2003. Enligt rapporten IPCC review of Taser compaints and incidents 2004-2013, Independent police complaints comission, 2014 var från början vapnet ämnat som ett alternativ till skjutvapen och begränsades endast till särskilt utbildade skjutvapenbärande poliser. Sedan 2007 har användning tilllåtits en vidare typ av situationer och andra kategorier poliser har också tilldelats vapnet. Statistik från Home Office visar att bruket av elchockvapen ökat med 232 % mellan åren 2009-2013. Klagomålen kopplat till bruket har enligt IPCC ökat i linje med detta. Dock ligger det genomsnittliga antalet klagomål i förhållande till antalet tillfällen då vapnet brukats kvar på en konstant nivå på ca 1 procent per år. Statistiken visar också på stora skillnader mellan olika poliskårer när det gäller användningen av elchockvapnet. Rapporten återger också resultaten av en undersökning från 2010 utförd av Home Office avseende hur allmänheten uppfattar polisens bruk av elchockvapen. Där framgår bl.a. att 71 % av de tillfrågade stödjer polisens användning av elchockvapen och 73 % anser i stor eller ganska stor utsträckning att polisen använder vapnet på ett ansvarsfullt sätt. I sina slutsatser i rapporten skriver IPCC att ”There can be little doubt that there remains considerable public concern about the use of Taser, as well as limited understanding of how and why it is deployed. There is an obvious mismatch between the public perception that Taser is a high level use of force that should only be considered when faced with the most serious threats of violence, and the police´s most frequent rationale for use, that Taser presents a lower risk than other equipment such as CS spray, physical restraint or a baton.” I en rapport till det schweiziska parlamentet (Bundesrat veröffentlicht Bericht über die Evaluation der Destabilisierungsgeräte Medienmitteilungen, EJPD, 16.02.2011) framkommer slutsatser gällande huruvida det skett ett missbruk från polisens sida i Schweiz under åren 2003 till 2010. Där konstateras att endast i ett fall har en gripen inlämnat en polisanmälan efter användning av elchockvapen. Anmälan avskrevs dock, då den bedömdes vara utan substans. Under perioden användes elchockvapen 52 gånger varav 10 gånger i preventivts syfte. Dokument Sida RAPPORT 17 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 7 Andra observationer gjorda i forskningsstudierna Det kan sägas finnas tre huvudspår inom forskningen avseende elchockvapen, effekter på skador på poliser och motpart vid användingen av elchockvapen i förhållande till annan våldsanvändning, föreskrifter, policys och utbildningens inverkan på användningen av elchockvapen respektive medicinska risker och dödsfall i samband med användningen av elchockvapen. Sammanfattningsvis kan sägas att flertalet studier visar att både införandet och användningen av OC-spray och elchockvapen minskar skador på poliser och motpart. Det som skiljer studierna åt är i vilken omfattning minskningen sker och vilken grad av allvarlighet de skador man kan se en minskning av har. Det finns dock avvikande rapporter (Conducted energy devices (CEDs) and citizen injuries. The schocking empirical reality, 2012) som visar att användandet av elchockvapen istället ökar risken för skador på de personer polisen ingriper mot. Den största bidragande orsaken till att den angivna rapporten visar högre skadestatistik vid användning av elchockvapen än då grepp och slag med händer används är att i den aktuella studien har skador som orsakats av direktkontakt med elchockvapnet och dess pilar räknats in i statistiken, något som flertalet andra studier inte gjort. Det handlar då om mindre brännskador och sår som orsakats av pilarna eller elektroderna från vapnet. Argumentet för att räkna in dessa skador i denna studie är att om dessa skador inte skulle räknas så skulle heller inte skador som t.ex. skottskador efter skjutvapenanvändning eller utgjutningar p.g.a. användning av batonger räknas vid användningen av sådana vapen. I rapporten Examining the effect of organizational policy change on Taser utilizations, av M. E. Miller från 2008, har effekterna av en förändring av policyn för användning av elchockvapen hos polisen i Orlando undersökts. Studien har granskat totalt 890 händelser där elchockvapen använts, ett år före resp. ett år efter policyändringen. Policyförändringen innebar att elchockvapnet flyttades högre upp i våldstrappan och krävde högre grad av motstånd från motparten för att medge användning. Förändringen resulterade i lägre användning av vapnet. Studien visade dock att detta inte medförde någon ökning i vare sig antal skador eller skadornas allvarlighet, varken hos misstänkta eller poliser. I rapporten A Multi-Method Evaluation of Police Use of Force Outcomes: Final Report to the National Institute of Justice, M. R. Smith, R. J. Kaminski, G. P. Alpert m.fl.,2010 presenteras en nationell amerikansk studie avseende frekvens, orsaker och förhållande mellan skador vid polisiär våldsanvändning. Studien bygger på statistik från polisorganisationer i U.S.A. Studien består av flera olika delstudier som dels undersökt förhållandena i 12 olika polisorganisationer och över 20 000 ingripanden, dels jämfört förhållandena i tre särskilt utvalda polisorganisationer. I en av delstudierna har information avseende mindre dödliga vapen, policys och träning kring dessa samt hur data samlas in avseende våldsanvändningen inhämtats. En annan delstudie har särskilt undersökt skillnader och likheter i våldsanvändningen mellan de tre poliskårerna i Seattle, Miami-Dade och Richland Couty i South Carolina. I ytterligare en annan del har data från 12 olika polisorganisationer samlats in och predikatorer Dokument Sida RAPPORT 18 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 för skador har analyserats utifrån policy resp. händelsenivå. I den sista delstudien har skadestatistik från polisorganisationer i Orlando resp. Austin analyserats över en längre period för att utreda vilka effekter på skador på gärningsmän och poliser införandet av elchockvapen gav. Sammanfattningsvis visar studien positiva effekter av införandet och användningen av både OC-spray och elchockvapen. På en övergripande nivå minskar skadorna både på poliser och motpart vid införandet av OC-spray och elchockvapen. Skadorna är också mindre vid användning av OC-spray och elchockvapen än vid andra metoder för våldsanvändning, så som grepp, slag, batong och hund. Vid användning av våld med hjälp av händer, fötter och nävar ökade risken för skador på motpart med mer än 50 % samtidigt som användningen av spray och elchockvapen minskade risken för skador på motparten med mellan 65 och 70 %. Däremot var skadefrekvensen för poliser oförändrad vid användning av elchockvapen medan risken för skador på poliser vid användning av OC-spray var något förhöjd (ca 21 %). På en mer detaljerad nivå är dock inte resultaten helt entydiga. Jämförelsen mellan polisorganisationerna i Seattle, Richland county resp. Miami-Dade visade att resultaten för skaderiskerna vid användningen av elchockvapen resp. OC-spray var olika. Se nedan tabell. Bär OC-spray Minskning av skaderisk för motpart vid anv. av OC Minskning av skaderisk för polis vid användning av OC Minskning skaderisk för motpart vid användning av elchockvapen Minskning av skaderisk för polis vid användning av elchockvapen Miami-Dade Nej Richland County Ja Seattle Ja - Ja Ja - Ja Nej Ja Nej Ja Ja Nej Nej Forskarna har ingen förklaring till skillnaderna i skaderisker. En delförklaring till att användningen av el-chockvapen tydligt minskar skaderiskerna i Miami-Dade men inte i Richland County och inte när det gäller skador på poliser i Seattle skulle kunna vara att poliserna i både Seattle och Richland county redan vid införandet av elchockvapen var utrustade med OC-spray medan poliserna i Miami-Dade inte har oc-spray. Eftersom OC-spray har en liknande påverkan på skador som el-chockvapen är det sannolikt att ett införande av el-pistoler har mindre effekt på skaderisken i en polisorganisation som redan har OC-spray än i en organisation där OC-spray inte finns. Dokument Sida RAPPORT 19 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 8 Slutsatser Denna forskningsöversikt har till stor del haft sin utgångspunkt i det ställningstagande som gjordes av etiska rådet 2005: - - - Rådet ansåg att antalet hjälpmedel av naturliga skäl måste vara begränsat och att det inte är möjligt att bära med sig hur mycket som helst. Till detta kopplades också att det rapporterats om att skador uppstått vid trafikolyckor p.g.a. den utrustning poliser redan bar på kroppen. Vidare tog rådet upp frågan om hur allmänheten skulle uppfatta en polis med en mängd vapen i sin utrustning och menade att risken fanns att det uppfattades som att ingripande med våld var huvudalternativet. Rådet såg också en risk för överanvändning och att elchockvapen i första hand skulle bli en ersättning för OC-spray. Etiska rådet ansåg också att det skulle kunna finnas svårigheter i avvägningen av vilket hjälpmedel som skulle användas. ”Skall elchockvapenen vara ett reservhjälpmedel till pepparsprayen eller vice versa?”, var en av Etiska rådets frågor. Påståenden om att elchockvapenen skulle minska antalet skadade och döda bemötte Etiska rådet med att någon statistik som stödjer detta inte fanns. Slutligen hänvisade också Etiska rådet till Amnesty Internationals rapport (AMR 51/139/2004) om användning av elchockvapen som säger att fler än 70 personer hade avlidit efter att ha blivit utsatta för elchockvapen. Etiska rådet anförde att även om ett adekvat samband mellan påskjutning och dödsfall inte kunde konstateras i flertalet händelser, fanns enligt rapporten ändå flera fall där rättsläkare ”have found the taser (elchockvapen) directly contributed to the death, along with other factors such as drug abuse and heart disease.” När det gäller den första invändningen från det etiska rådet, om antalet vapen som kan bäras med, visar flera rapporter att införandet av elchockvapen skett utan att något annat vapen utgått. Polisorganisationerna har i flertalet fall redan varit utrustade med både skjutvapen, batong och oc-spray på samma sätt som svenska poliser är idag. I vissa länder, framförallt i Europa, har polisorganisationerna dock valt att begränsa tillgången till elchockvapen till ett mindre antal poliser och/eller enheter. Oftast handlar det om specialenheter. Detta är fallet i de mest relevanta jämförelseländerna som Schweiz, Österrike och Tyskland men också i Storbritannien. I Frankrike förekommer en större utbredning av elchockvapen men där föreligger strikta rättsliga och förordningsmässiga ramar för användingen. Tänkbara alternativ för svensk polis skulle kunna vara att enbart utrusta vissa enheter t.ex. piket-/regionala insatsenheter med vapnet alternativt att vapnet medförs i fordonet. Båda dessa lösningar skulle dock begränsa möjligheten att dra nytta av vapnet i många situationer där det annars kanske vore tillämpligt. I nämnda länder har även i hög grad försök gjorts i syfte att begränsa användningen av elchockvapen genom att införa tydliga rättsliga regleringar. I hög grad har även användningen mot i första hand minderåriga, äldre medborgare samt gravida begränsats eller förbjudits i förordningar eller myndighetsföreskrifter. När det gäller etiska rådets synpunkt angående allmänhetens uppfattning av polisens alternativ för konflikthantering så har forskningsunderlaget varit mycket begränsat. Det Dokument Sida RAPPORT 20 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 engelska Home Office undersökning visar dock att ca 70 procent av de tillfrågade medborgarna har tilltro till att polisen brukar vapnet ansvarsfullt. Däremot har flera studier tagit upp frågor om hur polisers förhandlingsbenägenhet påverkas. Bl.a. framkommer att användingen av elchockvapen verkar öka med tiden, åtminstone kraftigast direkt efter införandet eller en tid därefter, något som också tycks stämma med svensk polis erfarenheter av införandet av OC-spray. I Schweiz som är ett land som är synnerligen relevant ur ett komparativt perspektiv, har en ökning i användningen av elchockvapens konstaterats under åren 2010 till 2013, detta sedan tillgängligheten utökades till den federala polisen 2009. Även i andra länder som Kanada och Australien har en konstant ökning i användandet i samband med införandet observerats. Orsakerna bakom detta har dock inte analyserats på ett tillfredsställande sätt. Likväl framgår inte om anledningen till ökningen är för att det är ett effektivt sätt att hantera en situation eller för att det är en avtrubbning hos användande poliser som ligger bakom. I exemplet Schweiz ligger användingen fortsatt på en låg nivå, under 2013 användes elchockvapens vid 30 tillfällen. I samma undersökning konstateras att endast vid ett tillfälle anmälde den mot vilken elchockvapnet användes polisen efter insatsen. Åklagaren betecknade anmälan som omotiverad och avskrev ärendet. I flera av de amerikanska studierna diskuteras risken för överanvändning. Dock kan konstateras att det i USA inte finns något nationellt ramverk för användningen av elchockvapen och bl.a. människorättsorganisationen ACLU har uttryckt ett stöd för användning av elchockvapen om det sker under ansvarsfulla former som stöds av ett tydligt ramverk och utbildning. Utifrån detta bör det finnas goda möjligheter att genom tydliga föreskrifter, god grundutbildning och återkommande fortbildning påverka användningen att ske inom former som uppfattas som legitima av medborgarna. På frågan om i vilka situationer OC-spray respektive elchockvapen får eller bör användas och att användningskonflikter kan komma att uppstå, visar de granskade studierna att olika länder och olika polisorganisationer hanterat detta på olika sätt. I flera fall har elchockvapen bedömts som en svårare form av våld än t.ex. oc-spray eller grepptekniker och därför placerats högre i en tänkt våldstrappa, vilket givit poliserna tydliga direktiv om vilket hjälpmedel som är tillämpligt utifrån omständigheter i situationen. I vissa fall, framförallt i de europeiska länderna har selektiv tilldelningen av elchockvapnet till i första hand specialenheter riktat användningen mot i första hand allvarligare situationer. Dock kommer det givetvis alltid finnas situationer där flera olika hjälpmedel eller tekniker är tillämpliga och ett val utifrån polisens kunskap och erfarenhet måste göras. Där har givetvis utbildning en viktig uppgift att fylla. Ett alternativ är att byta ut något befintligt vapen till förmån för elchockvapnet. Närmast till hands för utbyte ligger då sannolikt OC-spray eller batong. Ett annat tänkbart alternativ, som skulle syfta till att minska skjutvapenanvändningen men som givetvis kräver vidare diskussioner och grundliga överväganden, är att närma sig de norska eller engelska exemplen med poliser som i normalfallet inte bär skjutvapen. Skjutvapen skulle då kunna finnas tillgängligt hos särskilda enheter eller i fordon. Möjlighet finns då också att utrusta med skjutvapen med bättre precision och kapacitet än den idag befintliga tjänstepistolen. Den egentliga kärnproblematiken i detta är huruvida elchockvapen reducerar det dödliga våldet och minskar personskador och en av det etiska rådets huvudinvändningar var att man inte kunde hitta något stöd för detta i forskningen. Det är fortsatt få studier som Dokument Sida RAPPORT 21 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 undersökt hur införandet av elchockvapen påverkar frekvensen i användingen av skjutvapen. Flera olika studier ger motstridiga svar. Något tydligt stöd för att elchockvapen minskar användingen av skjutvapen eller antalet avlidna i samband med polisingripanden har inte kunnat konstateras. Avgörande i denna fråga är sannolikt hur vapnet används och i vilka situationer. Om poliser känner trygghet i att använda elchockvapnet i situationer där annars skjutvapen skulle ha använts, trots de begränsningar som finns med elchockvapnet, är det inte osannolikt att enskilda dödsfall kan undvikas. När det gäller skador på individer och polistjänstemän är bilden inte heller helt entydig. Dock tenderar det att finnas ett stöd för att elchockvapnet, på samma sätt som OCspray, minskar användningen av tekniker som tvingar in polisen i fysisk närkamp med motparten, vilket i sin tur minskar riskerna för skador, både på polis och motpart. Några av de mer omfattande studier som granskats i denna översikt ger ett sådant stöd och i något fall rekommenderas även ett införande i syfte att minska skador vid ingripanden där våld behöver användas. En i sammanhanget avgörande skillnad mellan amerikans polis och svensk polis, som bör tas i beaktande när slutsatser ska dras utifrån studierna, utgörs av att amerikanska poliser ofta arbetar ensamma medan svenska poliser i normalfallet arbetar i par. Detta innebär stora skillnader i taktiska förutsättningar då bl.a. två poliser kan välja varsitt hjälpmedel/vapen och använda dessa utifrån hur situationen utvecklas. En ensam polis har svårare då denna måste byta vapen om situationen utvecklas på ett oväntat sätt. Den slutgiltiga invändningen från det etiska rådet gällande dödligheten vid användingen av elchockvapen, är inte en del av denna analys. Den behandlas i en separat analys från en utredare med medicinsk kompetens. Det ska dock i sammanhanget nämnas att det inte finns några belägg i de forskningsöversikter som gjorts här som ger stöd för att elchockvapen i sig skulle ha orsakat dödsfall. En tysk studie belägger snarare att det knappast är möjligt att döda med hjälp av elchockvapen. De dödsfall som inträffat i samband med elchockvapnets användning är inte orsakade av vapnet självt utan av en kombination av personens dåliga hälsa, drogpåverkan, psykisk ohälsa, utdragen fysisk kamp och i flera fall upprepad användning av elchockvapnet. Den typen av dödsfall har även inträffat i samband med användning av OC-spray men också utan att något mindre dödligt vapen använts över huvud taget, utan enbart grepptekniker och/eller batong och/eller handfängsel. Däremot har som sagt svåra skador och till och med dödfall inträffat p.g.a. att personen handlöst fallit omkull och slagit i huvudet, fallit från höga höjder eller ner i vatten och drunknat. Noterbart för denna rapport är att man i fallet Schweiz under 2013 inte sett ett enda exempel på skador eller dödsfall kopplade till användningen av elchockvapen. Kan man slutligen besvara frågeställningen som inledde denna rapport, nämligen om elchockvapenanvändning kan komma att uppfattas som en befogad och legitim del av våldsanvändingen? Baserat på de antaganden som gjorts i analysen ovan kan man tendera att besvara den frågan jakande. Elchockvapnet orsakar givetvis en smärtupplevelse och en allmänt obehaglig upplevelse då musklerna ofrivilligt dras samman och personen faller till marken. Smärtupplevelsen är givetvis individuell, men kan inte anses oansenlig. Pilarna från vapnet ger mindre sår-/brännskador om de träffar huden. Jämfört med den smärta som orsakas av OC-spray, ledskador efter brottning eller frakturer/hemmatom efter batongslag, är den från ett elchockvapen att betrakta som kort i tid Dokument Sida RAPPORT 22 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 och begränsad i omfattning. För att inte tala om den effekt som verkanseld från ett skjutvapen har. Likväl föreläggs statistik i denna rapport som indikerar att elchockvapen har en betydligt lägre risk för fataliteter än framförallt skjutvapen1, men även i jämförelse med OC-spray2. En våldsanvändning som begränsar obehaget i ingreppet, reducerar riskerna för skador för den gripne samt minskar antalet fataliteter har uppenbara chanser att upplevas som både legitimt och befogat i medborgarnas ögon. 9 Rekommendationer Även om forskningen ger mycket värdefull kunskap som kan ligga till grund för beslut om införande eller ej, placering av hjälpmedlet i våldsnivå, föreskrifter och utbildning, ger det inte några entydiga och enkla svar. Flera slutsatser pekar också på behov av vidare forskning men också analyser och bedömningar av förhållanden som är aktuella för den våldsanvändning som brukas i det enskilda landet och av den egna polisorganisationen. Bl.a. pekas på sambandet mellan liberala föreskrifter för användning och låg frekvens av personer avlidna efter att polis brukat skjutvapen. Detta ger upphov till frågan om förlopp vid skjutvapenanvändning. Det bör därför undersökas i den fortsatta förstudien om händelseutvecklingen i samband med situationer där poliser brukat skjutvapen utvecklats från synbart harmlösa situationer till plötsligt livsfarliga eller om hotet varit uppenbart i ett tidigt skede. I detta ligger också frågan om vilken typ av vapen/ våld från motparten som är vanligast förekommande. Även om stödet för att ett införande av elchockvapen skulle minska användningen av skjutvapen eller antalet dödfall framstår som begränsat, visar ingen studie att dödfallen ökar vid ett införande. Möjligheten att undvika dödligt våld i enskilda situationer bör därför vägas in utifrån den taktiska situation svensk polis verkar i. Det är viktigt att i ett eventuellt övervägande om införande väga in de begränsningar, maximalt verkansavstånd, ej träffande, fästande eller tillräckligt inträngande elektroder m.m. men också risker, skador p.g.a. fall, riskgrupper, val av fel vapen, överanvändning m.m. som framkommer i studierna. Det är på samma sätt viktigt att väga in de positiva effekter som de mer omfattande studierna visar och då i första hand den minskade risken för skador på både poliser och motpart i förhållande till användning av vissa andra typer av våldshjälpmedel eller våldstekniker. Utifrån det material som studerats avseende införandet, användning och uppföljningen av användningen av elchockvapen i Storbritannien bör en fortsatt studie kring dessa delar ingå som en del i den fortsatta förstudien. Vid ett eventuellt införande av elchockvapen inom Polisen bör försiktighet föreskrivas avseende användning av vapnet mot vissa riskgrupper – äldre, personer med hjärtproblem, gravida och minderåriga. I övrigt bör de rekommendationer som finns angivna i 1 La Revue de Médecine Légale, Volume 3, Issue 2, May 2012, Pages 57–63, se sidan 14 i denna rapport. Les armes électriques de neutralisation momentanée, Université de Liège, Ecole de Criminologie. Se statistik på sidan 12 i denna rapport. 2 Dokument Sida RAPPORT 23 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 rapporten Conducted Energy Devices: Development of Standards for Consistency and Guidance från 2006 tas i beaktande vid framtagande av föreskrifter för användningen. Dokument Sida RAPPORT 24 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 10 Referenser A brain penetration after Taser injury: Controversies regarding Taser gun safety, Isabelle Le Blanc-Louvry, Cyril Gricourt, Emmanuel Touré, Fréderique Papin, Bernard Proust, Forensic Science International, 2012. A Force to be Reckoned With, Taser use and policies in 20 Arizona law enforcement agencies, The American Civil Liberties Union of Arizona, 2011 A Multi-Method Evaluation of Police Use of Force Outcomes: Final Report to the National Institute of Justice, M. R. Smith, R. J. Kaminski, G. P. Alpert m.fl., 2010 AMR 51/139/2004, Amnesty Internationals Bundesrat veröffentlicht Bericht über die Evaluation der Destabilisierungsgeräte Medienmitteilungen, EJPD, 16.02.2011 Comparing safety outcomes in police use-of-force cases for law enforcement agencies that have deployed Conducted Energy Devices and a matched comparison group that have not: A quasi-experimental evaluation, Bruce Taylor, Daniel Woods, Bruce Kubu, Chris Koper m.fl. 2009 Conducted electrical devices: A prospective, populationsbased study of the medical safety of law enforcement use, Eastman m.fl. 2008 Conducted Energy Devices: Development of Standards for Consistency and Guidance, The Creation of National CED Policy and Training Guidelines, James M. Cronin, Joshua A. Ederhemimer, U.S. Department of Justice, 2006 Conducted energy devices (CEDs) and citizen injuries. The shocking empirical reality, William Terril, Eugene A. Paoline III, 2012 Dom, Bryan v. McPherson, the Ninth Circuit Court of Appeals, 2010 Etiska rådets övervägande om utrustning som prövas eller avses att prövas i s.k. fältförsök, Rikspolisstyrelsens Etiska råd, 2005-08-16. How Are TASER weapons used by the NSW Police Force? Ombudsman New South Wales, 2012 Impact of Conducted electrical weapons in a mentally ill population: A breif report, Ho m.fl. 2007 IPCC review of Taser complaints and incidents 2004-2013, Independet police complaints comission, 2014. Journal Canadién de Medicin Urgence (CJEM, 2009;11 (1): 87-88, les pistolets Taser, un risque inacceptablement èlevé ou suffisamment bas por être acceptable? Dokument Sida RAPPORT 25 (25) Upprättad av Datum Diarienr Saknr Version Fredrik Spik, Martin Lundin 2014-12-18 A298.574/2014 104 03.01 La Revue de Médecine Légale, Volume 3, Issue 2, May 2012 Les armes électriques de neutralisation momentanée, Université de Liège, Ecole de Criminologie Less Lethal Weapon Effectiveness, Use of force, and Suspect & Officer Injuries: A five-year Analysis – A Report to the National Institute of Justice, 2008 Police use of force, A global perspective, Joseph B. Kuhns, Johannes Knutsson, 2010. Police Use of Force, Tasers and other Less-Lethal Weapons, NIJ, U.S. Department of Justice, 2011. Police chief, NAACP´s Mack face Taser Zap, Hector Castro, Seattle Post-Intelligencer, 17 sep, 2004. Police Say Taser Shocks are Replacing Deadly Shots, Charisse Jones, USA Today, 14 juli, 2004 Policing Science: The Lessons of Taser, Abi Dymond, Brian Rappert, 2014. RCMP Quarterly Report on Conducted Energy Weapons: January 1 2010 – March 30 2010, April 1 2010 – Juni 30 2010, July 1 2010 – September 30 2010 Relation of Taser deployment to increase in in-custody sudden deaths, Lee m.fl. 2009 Restoring public confidence, Restricting the Use of Conducted Energy Weapons in British Columbia, Braidwood commission on conducted energy weapon use, 2009 Taser-Einsätze regelmäßig auswerten, Schweiz, Bundesrat veröffentlicht Bericht über die Evaluation der Destabilisierungsgeräte, Medienmitteilungen, EJPD, 16.02.2011 The Influence of Agency Policies on Conducted Energy Device Use and Police Use of Lethal Force, av F. V. Ferdik, R. J. Kaminski, M. D. Cooney och E. El Sevigny, från 2014 The use of Taser Weapons by Western Australia Police, WAPOL, Corruption and Crime Commission, 2010 Utredning om polisens uniformering och polisens särskilda hjälpmedel vid våldsanvändning, Rikspolisstyrelsen, 2007. Uppdaterad sammanfattning och bedömning av befintlig forskning kring eventuella hälsorisker förknippade med användning av elpistoler från TASER International, Inc. Mårten Risling, professor, Karolinska institutet. Bakgrund-‐ TASER och Stun guns TASER international startades 1993 och man har utvecklat flera olika varianter av så kallade Conducted Electrical Weapons. Air Taser Model 34000 började säljas 1994. Den modell som förefaller ha fått störst spridning, X26, kom ut på marknaden 2003. Tillverkningen av X26 läggs ned vid årsskiftet 2014/2015 och ersätts av X26P och X2, som har mer avancerad elektronik. Man beskriver då att man gått över från analog till digital teknik. X2 kan dessutom laddas med 2 ”skott”. Avsikten med att använda ett TASER vapen är att kunna stoppa en angripare/våldsam person utan att orsaka någon permanent skada. Den viktigaste effekten är att framkalla kortvariga muskelkramper, som hindrar denna person från att röra sig. TASER är en akronym/förkortning för Thomas A. Swift's Electric Rifle. Tom Swift är en figur i science fiction litteratur. I den fortsatta texten används TASER som benämning för vapen från TASER international. TASER är ett av de mest kända exemplen på NLW (non-‐ lethal weapons), dvs vapen som enligt NATO:s definition har utvecklats specifikt för att vara icke dödliga. Ofta används benämningen LLW, less lethal weapons, då man troligen aldrig helt kan garantera den icke dödliga effekten. Det har funnits många varianter av elpistoler före modellerna från TASER. Det som var nytt med TASER var lösningen att skjuta iväg 2 pilar mot målet/objektet (med hjälp av komprimerad gas). Pilarna är förbundna med ett batteri i den pistolliknande huvudenheten via tunna sladdar. Om pilarna sitter fast i en människa så uppstår en sluten krets. Huvudenheten sänder ut ca 10 korta strömstötar (pulser) per sekund. Pulsernas form har modifierats när nya modeller utvecklats och kommit att mer effektivt penetrera genom tjocka klädesplagg. Pulserna har högspänning (ca 50000 volt) men mycket låg strömstyrka. Pulserna är avsedda att framkalla kramp i skelettmuskulatur, men ej i annan muskulatur (t.ex hjärtat). Verkningsmekanismen för krampen är omtvistad, men förmodas bygga på spridning av pulser via de perifera nerver som löper mot den drabbade muskulaturen. Elektroniken i vapnet kan anpassa pulserna för att kompensera för olika överledningsförhållanden (klädesplagg/hud etc). Det anses viktigt att man har ett visst avstånd mellan pilarna/elektroderna för att få god effekt (Ho et al., 2012). Detta avstånd är lättast att uppnå inom bålen, men effekt kan fås även vid träff inom andra kroppsdelar. Förutom kramper så uppstår även påtaglig smärta under stimuleringen. Det finns konkurrerande märken som arbetar med likande principer, men TASER dominerar marknaden för denna typ av vapen. Andra typer av elpistoler kallas ofta för Stun Guns. De används genom att man håller elektroderna mot objektets hud. Även dessa framkallar kramp och smärta. Kramperna är vanligen mindre generella (drabbar färre muskler) då avståndet mellan elektroderna 1 är bara några cm. Pulserna och strömförhållanden (spänning & strömstyrka) är snarlika som för TASER. Även TASER kan hållas direkt mot huden. Fördelen med att skjuta iväg elektroder är att man kan uppnå en avståndsverkan, vilket ger operatören (polis/militär) större säkerhet. För den som exponeras (målet) blir inte säkerheten större. TASER X26 och dess efterföljare har en räckvidd på ca 7m. TASER har utvecklat vapen med större räckvidd, främst XREP (extended range projectile) där elektronik och strömförsörjning skjuts iväg som en projektil med en räckvidd på ca 20m. XREP har dock visats ha dålig precision och osäker effekt och är ännu inte något alternativ (Kunz et al., 2013). Man har även utvecklat en prototyp för ett ”landmine”-‐ liknande vapen -‐ Taser Area Denial Device (TADD), som kan utlösas på distans eller via kontakt, varvid ett större antal projektiler sprids. Alla dessa varianter har liknande biologisk verkan och lösning för strömspridning. Typer av forskning kring TASER Fysiska tester av funktion. Genomförs t.ex. nu på flera håll (t.ex hos The Home Office Centre for Applied Science and Technology (CAST) i Storbritannien) av de nyare X26P och X2 modellerna. • Experimentell forskning med bland annat försöksdjur för att bättre klarlägga mekanismer för verkan och eventuella risker för påverkan på hjärta (Jauchem et al., 2011; Jauchem et al., 2014) • Empirisk forskning, sammanställning av erfarenheter från träning och testning på människa. Sammanställning av användarrapporter mm. Ett problem med de hittills publicerade studierna är att en stor andel av dessa finansierats av TASER international. Dock finns även ett stort antal som varit helt oberoende av TASER international. Det finns inget unikt i att ett företag finansierar forskning, samma sak gäller många studier av läkemedels effekt och biverkningar. • Erfarenheter från användning TASER används sedan flera år polisiärt i flera länder. TASER finns även i militära styrkor och möjligen inom kriminalvård. Mesta praktiska erfarenheten finns från användning i USA och från träning. Man räknar med att människor har exponerats för TASER mer än 3 miljoner gånger. Drygt 2 miljoner i samband med polisingripanden. TASER hävdar på sin hemsida att man har räddat över 135000 människoliv genom att erbjuda ett NLW alternativ till konventionella vapen. Uträkningen kan naturligtvis ifrågasättas, men troligt är att många av de ingripanden där TASER använts hade kunnat få en dödlig utgång om konventionella pistoler hade varit det enda alternativet. Man hävdar ofta att TASER har bättre effekt än eldhandvapen, då en TASER effektivare och snabbare kan stoppa en angripare. Observerade hälsorisker • • Pilarna kan orsaka skador när de penetrerar hud, eller i värsta fall ögon. Sårskador, blödningar, i enstaka fall brännmärken har beskrivits. Penetration av lungor eller hjärna har också beskrivits (Hinchey & Subramaniam, 2009), men är ovanligt. En undersökning av eventuell risk för bakterieinfektion då pilarna tränger in genom huden har genomförts av en amerikansk forskargrupp. Undersökningen, 2 • • • • • som kommer att publiceras vid ett symposium i Ettlingen i maj 2015, anses visa att det inte föreligger någon risk för infektion vid TASER exponering. Förekomsten av plötsliga dödsfall efter exponering för TASER har fått stor uppmärksamhet (se nedan). Påverkan på andning genom effekt på andningsmuskulatur. Förmodas dock inte vara utlösande mekanism för plötsliga dödsfall Om verkan uteblir kan detta givetvis medföra risker för den inblandade personalen och tredje person Risk för antändning av gaser, t.ex. om insatsen föregåtts av användning av tårgas -‐ CS gas. Har studerats och risken förefaller i praktiken vara inte så stor. Bensinångor kan utgöra en annan risk (Clarke & Andrews, 2014). Risk för detonation av explosivämnen har diskuterats, t.ex. hos misstänkt självmordsbombare – men dessa risker är ofullständigt studerade. Fallskador. Plötsliga dödsfall Man har observerat att ett antal personer som exponerats för TASER har avlidit inom några timmar efter insatsen. Detta har ofta inträffat när de varit i förvar, så kallad 'death in custody'. I vissa fall har personen avlidit på plats inom några minuter efter insatsen. Dessa dödsfall har fått ganska stor uppmärksamhet (Jauchem, 2010). • Olika medborgarrättsorganisationer har försökt sammanställa dessa rapporter om dödsfall. Se t.ex. (http://electronicvillage.blogspot.se/2009/05/taser-‐related-‐ deaths-‐in-‐united-‐states.html) där man rapporterar 634 dödsfall i USA sedan 2001, efter TASER användning. • Vissa av fallen har prövats i domstol, varvid i ett mindre antal fall ansett att det funnits ett säkert samband mellan TASER insatsen och dödsfallet. • I vetenskapliga sammanställningar kommer man i allmänhet fram till ett betydligt lägre antal fall där det föreligger indicier som tyder på samband med just TASER användningen. Man har också observerat ett antal riskfaktorer: o Hjärtsjukdom, dock är troligen användning av pacemaker inte någon direkt riskfaktor, då en modern pacemaker har hög säkerhet mot elektriska störningar. Vissa tillstånd med rubbning i hjärtats elektriska överledning av normala impulser (ex så kallad förlängd Q-‐T tid) är troligen mer riskabla. Man har också diskuterat om TASER skulle kunna utlösa hjärtflimmer (Zipes, 2012) utan bakomliggande sjukdom, men eftersom t.ex. förlängd Q-‐T tid kan förekomma utan att man vet om det så är det svårt att göra analys av detta i efterhand. o Långvarigt drogmissbruk. Kokain och metamfetamin förefaller att dominera. Ofta har man kunnat dra slutsatsen att den avlidna personen utvecklat ett riskabelt tillstånd som kallas ”excited delirium” (ED) (Strote & Range Hutson, 2006). Personer med ED har förhöjd kroppstemperatur och ämnesomsättning, muskelnedbrytning och uppträder förvirrat och ofta aggressivt (Blaho et al., 2000; Sztajnkrycer & Baez, 2005). Vid detaljerade rättsmedicinska undersökningar har man kunnat konstatera att ett antal av de avlidna haft en ovanlig form av förtjockning av väggarna i hjärtats blodkärl (ej att förväxla med så kallad åderförkalkning) och förändringar i signalsubstansfördelningen i vissa delar av hjärnan. Om ED pågått under viss tid kan man se utfällning av muskelprotein i njurarna. 3 Personer med ED uppfattas löpa stor risk för plötsliga dödsfall, med eller utan användning av TASER eller andra NLW. Plötsliga dödsfall hos person med ED har även förekommit efter ingripande med pepparspray – eller tvångsingripande överhuvudtaget. Vissa författare anser dock att ED ensamt inte är trolig orsak till plötslig död (Jauchem, 2010). o Psykisk sjukdom. Troligen oftast i samband med Neuroleptic malignant syndrome (NMS) -‐ malignt neuroleptikasyndrom som förekommer som ovanlig biverkan vid behandling med antipsykostiska droger. Symtomen är mycket lika de vid ED, dvs hög kroppstemperatur, förvirring och muskelpåverkan. Man kan då observera att riskfaktorer föreligger hos drogmissbrukare och psykospatienter (O'Brien & Thom, 2014), dvs personer som troligen hör till de viktigaste grupperna som i händelse att de utvecklar tillstånd av förvirring och aggressivitet skulle kunna bli föremål för ingripande med TASER (Edinger & Boulter, 2011). Dock bör man inse att t.ex. ED i sig självt innebär en hög risk för dödsfall och att det har ifrågasatts om TASER verkligen ökar den risken. Det är oklart hur vanligt ED är i Sverige. Undertecknad har diskuterat med rättsläkare (prof Henrik Druid) och läkare i beroendevården (bland annat dr Tom Palmstierna, nu verksam inom rättspsykiatrin). Säker statistik saknas. Tillståndet är troligen inte alls vanligt och de droger som utgör störst risk för utveckling av ED, dvs kokain och metamfetamin, är ännu mindre vanliga här än i USA. Vilken risk nyare syntetiska droger utgör är för tidigt att säga. Vad kan göras för att begränsa risker (om de föreligger)? • • • God utbildning. Flera av de beskrivna dödsfallen har förekommit efter upprepad exponering. God utbildning är också en säkerhet för att man inte skall utnyttja vapnet när det inte behövs eller bör användas TASER vapen kan utrustas med videokameror som registrerar förloppet vid insats. TASER kan även kasta ut konfetti som markerar var skytten stod, vilket kan underlätta rapportering om hur insatsen gått till. TASER vapen kan alltså ge god dokumentation som kan utnyttjas till att bygga erfarenhet om hur lyckade och mindre lyckade insatser gått till En exponerad person bör kanske undersökas på sjukhus för att fastställa att de riskfaktorer som beskrivits ovan inte föreligger. Bedömning Användning av TASER förefaller att vara ett säkrare alternativ än traditionella skjutvapen vid omhändertagande av förvirrade, aggressiva och beväpnade personer. Med kännedom om riskfaktorer för skada och dödsfall, så bör man med goda regler för träning, insats och uppföljning kunna reducera riskerna vid användning. I andra situationer med större antal personer inblandade måste man beakta risker för penetrationsskador och fallskador. 4 Litteratur: En sökning på den internationella litteraturdatabasen PUBMED (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed) ger idag 263 träffar för TASER som sökbegrepp. Excited delirium ger 93 träffar. Här inkluderas endast en litet urval referenser. Blaho, K., Winbery, S., Park, L., Logan, B., Karch, S.B. & Barker, L.A. (2000) Cocaine metabolism in hyperthermic patients with excited delirium. Journal of clinical forensic medicine, 7, 71-‐76. Clarke, C. & Andrews, S.P. (2014) The ignitability of petrol vapours and potential for vapour phase explosion by use of TASER(R) law enforcement electronic control device. Science & justice : journal of the Forensic Science Society, 54, 412-‐420. Edinger, J. & Boulter, S. (2011) Police use of TASERs in the restraint and transport of persons with a mental illness. Journal of law and medicine, 18, 589-‐593. Hinchey, P.R. & Subramaniam, G. (2009) Pneumothorax as a complication after TASER activation. Prehospital emergency care : official journal of the National Association of EMS Physicians and the National Association of State EMS Directors, 13, 532-‐ 535. Ho, J., Dawes, D., Miner, J., Kunz, S., Nelson, R. & Sweeney, J. (2012) Conducted electrical weapon incapacitation during a goal-‐directed task as a function of probe spread. Forensic science, medicine, and pathology, 8, 358-‐366. Jauchem, J.R. (2010) Deaths in custody: are some due to electronic control devices (including TASER devices) or excited delirium? Journal of forensic and legal medicine, 17, 1-‐7. Jauchem, J.R., Cerna, C.Z., Lim, T.Y. & Seaman, R.L. (2014) Exposures of Sus scrofa to a TASER((R)) conducted electrical weapon: no effects on 2-‐dimensional gel electrophoresis patterns of plasma proteins. Forensic science, medicine, and pathology, 10, 526-‐534. Jauchem, J.R., Seaman, R.L. & Fines, D.A. (2011) Survival of anesthetized Sus scrofa after cycling (7-‐second on/3-‐second off) exposures to an electronic control device for 3 minutes. The American journal of forensic medicine and pathology, 32, 124-‐130. Kunz, S.N., Adamec, J., Zinka, B., Munzel, D., Noel, P.B., Eichner, S., Manthei, A., Grove, N., Graw, M. & Peschel, O. (2013) Wound ballistic evaluation of the Taser(R) XREP ammunition. International journal of legal medicine, 127, 119-‐126. O'Brien, A.J. & Thom, K. (2014) Police use of TASER devices in mental health emergencies: a review. International journal of law and psychiatry, 37, 420-‐426. Strote, J. & Range Hutson, H. (2006) Taser use in restraint-‐related deaths. Prehospital emergency care : official journal of the National Association of EMS Physicians and the National Association of State EMS Directors, 10, 447-‐450. 5 Sztajnkrycer, M.D. & Baez, A.A. (2005) Cocaine, excited delirium and sudden unexpected death. Emergency medical services, 34, 77-‐81. Zipes, D.P. (2012) Sudden cardiac arrest and death following application of shocks from a TASER electronic control device. Circulation, 125, 2417-‐2422. 6
© Copyright 2024