Kan alla unga få jobb? - Temagruppen Unga i arbetslivet

temaunga.se
T E M AG RU P P E N U N G A I A R B E T S L I V E T
?
b
b
o
j
å
f
a
g
un
a
l
l
a
n
Ka etsmarknaden?
b
Kris på art för unga år 2015
Om läge
EUROPEISKA UNIONEN
Europeiska socialfonden
»ALLA UNGA KAN
JOBBA ELLER STUDERA«
Eller kan de det? Temagruppen Unga i
arbetslivet har sedan 2007 följt upp och
analyserat arbetsmarknadsprojekt för
unga med finansiering från Europeiska
socialfonden (ESF). I dag finns en god
kunskap om målgruppen unga som varken
studerar eller arbetar, om metoder för att
stötta unga tillbaka till studier eller till
arbete. Det finns en hel del kunskap om
vilka olika slags hinder som finns för
att tidsbegränsade initiativ eller projekt
ska kunna förstärka redan ordinarie
verksamhet.
I den nya perioden för ESF 2015-2017
fortsätter Temagruppen att ta fram kunskap
om unga som varken arbetar eller studerar.
Både omedelbara insatser är i fokus, men
även det förebyggande arbetet i skolan och
övergångarna mellan skola och arbetsliv.
Kunskapen och erfarenheten ska stötta och
inspirera aktörer på alla nivåer som jobbar
med att få unga till arbete. Till nytta för de
som jobbar med unga och för unga som får
en bättre möjlighet att komma i jobb!
LUCKRA UPP GRÄNSERNA
Hur ser läget egentligen ut på arbetsmarknaden i dag? På seminariet Kris för
unga på arbetsmarknaden? bjöd Temagruppen in forskare och experter som
från olika perspektiv och kunskap gick
igenom hur läget såg ut för unga 2015
– egentligen. På seminariet medverkade
ett urval av forskare, beslutsfattare och
andra nyckelaktörer från kommuner,
statliga myndigheter, näringslivet och
civilsamhället för att diskutera frågor om
ungas etablering. Ett återkommande tema i
diskussionerna var att luckra upp gränserna
mellan att arbeta och att studera – både
under och efter skoltiden.
FRÅGOR SOM TEMAGRUPPEN HAR
IDENTIFIERAT SOM CENTRALA FÖR
UNGAS ETABLERING ÄR:
•
matchning och validering
•
tidiga och flexibla insatser
•
samverkan mellan skola, arbetsliv,
myndigheter och civilsamhälle.
Det kanske inte finns en enskild enkel
lösning för att hantera ungdomsarbetslösheten. Men det finns erfarenheter
och kunskaper som kan komma till
användning då befintlig verksamhet och
nya initiativ utvecklas. Några av dessa har
vi samlat här.
HUR HÖG ÄR UNGDOMSARBETSLÖSHETEN?
Hur begreppet arbetslös definieras påverkar
hur höga arbetslöshetssiffrorna blir, och en
för vid definition av begreppet ger för höga
siffror. En avgörande fråga är om vi ska
räkna med elever och högskolestuderande
som söker feriejobb, och kvälls- och
helgjobb under terminerna.
Eskil Wadensjö är professor i arbetsmarknadspolitik vid Institutet för social
forskning vid Stockholms universitet, och
skrev våren 2015 boken Rätt och fel om
ungdomsarbetslösheten.
Eskil Wadensjö menar att definitionen
av begreppet arbetslös påverkar hur
höga arbetslöshetssiffrorna blir, och en
för vid definition av begreppet ger för
höga siffror. Räknar man exempelvis in
studerande som söker sommarjobb blir
arbetslösheten väldigt hög i maj–juni.
Och de höga siffrorna kan i sin tur leda
till åtgärder som inte påverkar de verkliga
problemen, exempelvis åtgärder som
sänkta löner och halverad arbetsgivaravgift.
Den svenska ungdomsarbetslösheten har
kallats skyhög men i själva verket har en
frisk tjugoåring med gymnasiebetyg och
goda kunskaper i svenska inga problem
att etablera sig på arbetsmarknaden. Större
svårigheter har den som inte har fullföljt
gymnasiet, har kommit till Sverige som
tonåring eller har en funktionsnedsättning
som påverkar arbetsförmågan. I dessa
grupper är arbetslösheten hög och det är
för dem vi behöver underlätta inträdet på
arbetsmarknaden.
En särskild riskgrupp är de unga som
varken arbetar eller studerar, UVASgruppen (eller NEET på engelska). Vissa
av dem sitter hemma och har ingen inkomst
men andra är på jordenruntresa eller jobbar
som dykinstruktörer i Australien. Vi måste
därför använda oss av metoder för att ta
reda på vilka personer som ingår i gruppen
UVAS som behöver stöd och sedan sätta in
individuellt anpassade åtgärder.
Utbildningsgaranti en tänkbar väg
Gymnasiebetyget har alltså stor betydelse
och en utbildningsgaranti skulle kunna
öka möjligheterna för dem som hoppar
av gymnasiet. Ett förslag kan vara att när
Arbetsförmedlingen och kommunerna
upprättar individuella handlingsplaner
för ungdomar i den här gruppen, bör de
också innehålla inslag av utbildning. Med
en utbildningsgaranti skulle kommunerna
och Arbetsförmedlingen ansvara för att
dessa personer får utbildning eller andra
aktiviteter fram till att de fyller 25.
HAR VI EN FÖRLORAD
UNGDOMSGENERATION?
Det har inte blivit svårare för unga generellt att få jobb de senaste åren, och de
traditionella ungdomsjobben inom service
och handel har inte minskat.
– Om man ser på en kurva för ungdomsarbetslösheten under senare år ser det ut
att bli värre och värre. Så är det inte. De
flesta unga har inte så stora problem. Men
det finns några grupper som har problem
och som behöver stödinsatser, sade
Anders Forslund, professor och verksam
vid Institutet för arbetsmarknads- och
utbildningspolitisk utvärdering.
Anders Forslund och Mattias Engdahl har
följt en grupp från att de var 16 år tills
de blev 30 år, och under den perioden
pendlar många mellan studier, arbete och
arbetslöshet. När de är 30 år har de allra
flesta jobb men det är tre grupper som har
svårt att komma in på arbetsmarknaden:
• Unga med funktionsnedsättningar knappt 10 procent av de unga, eller cirka
140 000
• Unga med utländsk bakgrund, vilket här
betyder att de själva är födda utomlands
eller har minst en utlandsfödd förälder knappt 40 procent, eller cirka 580 000
• Unga utan fullständiga gymnasiebetyg cirka 20 procent av åldersgruppen.
Individuella åtgärder behövs
Forskarna räknar med att fler i dessa
grupper kommer att bli utan jobb, och
generella åtgärder påverkar inte deras
möjligheter. Det behövs individuell
anpassning. Dessutom behövs förändringar
i grundskolan som gör att alla blir
behöriga till fortsatta studier och inte
fastnar i individuella programmet eller
introduktionsprogrammet.
HUR GÅR DET FÖR 20-ÅRINGAR
SOM INTE HAR SLUTBETYG FRÅN
GYMNASIET?
För att få reda på mer om hur det går för
20-åringar på arbetsmarknaden som inte
har gymnasiebetyg så har Tor Hatlevoll,
utredare på Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL), följt årskullen som
föddes 1981, från tonåren fram till 29 års
ålder. Slutsatsen är att det inte är helt enkelt
att etablera sig på arbetsmarknaden för den
20-åring som saknar slutbetyg.
Tor Hatlevoll har undersökt vilken
betydelse utbildningen har för ungas
möjligheter att få jobb, och för att få reda
på det har han följt årgången födda 1981
från tonåren fram till 29 års ålder. När de
var 20 år var det cirka 20 procent som inte
hade slutbetyg från gymnasiet, men fram
till 29 år är det cirka två tredjedelar av dem
som faktiskt skaffar sig ett betyg. I gruppen
som var arbetslösa när de var 29 var det
en stor andel som inte hade fått slutbetyg
från gymnasiet. Risken att bli arbetslös
var 86 procent större för 29-åringarna utan
slutbetyg. Det är fler män som inte går
igenom gymnasiet, tidigare kunde ändå få
jobb som gick att försörja sig på men de
möjligheterna har minskat.
Öka andelen som går ut gymnasiet
De ungdomar som jobbade extra under
gymnasiet hade större chans att få ett första
jobb efter utbildningen och de har lättare att
få nytt jobb om det förlorar ett. När de som
saknar slutbetyg inte snabbt får ett första
jobb blir det svårare ju längre tiden går.
Tre förändringar som skulle underlätta
för ungdomar att få jobb och för den som
vill anställa att hitta rätt personal:
• Öka andelen som fullföljer gymnasiet
• Förändra utbildningssystemet så att fler
män når längre
• Koppla ihop arbetsmarknad och
utbildning
SÅ KAN ALLA UNGA FÅ ETT JOBB
Fem åtgärder för att underlätta en bra
etablering i arbetslivet
1. Reformera grundskolan så att alla elever
blir behöriga till gymnasiet. Kraven på
skolan ökar när många elever är nyanlända
från andra länder.
2. Etablera kontakt med ungdomar som
varken arbetar eller studerar och ge dem
möjligheter att komma in i samhället.
De behöver ofta speciallösningar med en
kombination av arbete och studier.
3. Ge möjligheter till tidig kontakt med
arbetslivet. Elever behöver kontakt med
arbetslivet tidigare än de sena skolåren på
högstatdiet. Skolan kan samarbeta med
arbetsplatser i närheten på olika sätt utöver
den viktiga PRAO:n, genom studiebesök
och att låta föräldrar komma och berätta om
sina arbeten i skolan.
4. Förbättra samverkan mellan skolan
och arbetslivet. Många arbetsgivare har
problem med att hitta unga med utbildning
som stämmer med företagets behov. Det
behövs en större flexibilitet och öppenhet
mot större skillnader i utbildnings- och
praktikkrav beroende på vilken bransch
man utbildas inom.
5. Förbättra statistiken. Statistiken behöver
bli bättre på att visa var problemen finns så
att vi vet vilken typ av insatser som behövs.
Ny forskning skulle också kunna visa
vilken sorts insats som ger bäst effekt i en
specifik situation så att det blir rätt åtgärd
för rätt person.
ALLA UNGA SKA KUNNA JOBBA ELLER STUDERA
– vi förmedlar kunskap om metoder och arbetssätt.
Genom att ta fram kunskap om unga som varken arbetar eller studerar ska
Temagruppens arbete förbättra ungas möjligheter att slutföra sina
studier och etablera sig i arbetslivet.
Vill du veta mer?
Läs hela dokumentationen av seminariet Kris för unga på arbetsmarknaden 2015? på
Temagruppens webb www.temaunga.se
På Temagruppens webb kan du även ladda ned rapporter och publikationer om kunskap,
metoder och arbetssätt från ESF:s arbetsmarknadsprojekt.
Tema Unga i arbetslivet är ett samarbete mellan Myndigheten för ungdoms- och
civilsamhällesfrågor (MUCF) Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skolverket, Nordens
Välfärdscenter, Kronofogden och Sveriges Kommuner och Landsting.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor
Arbetsförmedlingen • Nordens Välfärdscenter
Försäkringskassan • Tillväxtverket • Kronofogden
Sveriges Kommuner och Landsting • Skolverket
EUROPEISKA UNIONEN
Europeiska socialfonden