1. No category

Vi skärgårdsbor
Nr 1, maj 2016
Tidningen från Skärgårdarnas Riksförbund
I detta nummer, läs om
– Årsstämman med byte av ordförande
– Blåljusgruppens kartläggning
– Miljö & Energi i ett globalt perspektiv
SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND
Tack Skärgårdarnas Riksförbund!
I mitten på april hade Skärgårdarnas Riksförbund sin årliga stämma. Det
här året var det på Arkö i Östergötlands skärgård, i mina hemmavatten.
Årets förbundsstämma var känslomässigt lite annorlunda för mig än förr
om åren. Jag hade tidigt informerat att jag ville avgå som ordförande. Dels
har jag varit ordförande för SRF i väldigt många år. Det var dessutom
en lämplig tid nu, att byta ledning i förbundet. Vi har just fått förnyat
förtroende från Regeringen, med till och med utökade anslag för de kommande åren. En ny programperiod med möjligheter för extra insatser för
skärgårdarna öppnas också för initiativ.
Foto: Anna Hassel
Vi Skärgårdsbor
nr 1, maj 2016
Framsida: Hjälmarens Sjöräddningsbåt
ligger beredd på Vinön.
Foto:Eva Widlund
Men det känns givetvis ändå lite speciellt att sluta ett förtroendeuppdrag
för den organisation som jag ägnat så mycket tid under många år. Innan
stämman tittade jag i de två små skrifter med samlade minnen från SRF
som Anne Forslund en gång skrev. Den första heter ”Hågkomster från 20
år med Skärgårdarnas Riksförbund”. Tillsammans med det andra häftet
sträcker sig de fram till 2007.
sid   2
Jag ser på en av de första sidorna ett lite suddigt porträtt av mig själv, i
betydligt yngre årgång. Det påminner om att jag varit med i arbetet att
forma och utveckla Skärgårdarnas Riksförbund sedan de första stapplande
åren på 1980- och 90-talet. Det är lätt att bli lite sentimental när jag läser
alla namn på de som varit aktiva i förbundet under åren.
sid   9Akuthjälpssystem
på danska öar
Jag har träffat så många skärgårdsbor runt om i landet under alla åren
och fått besöka alla olika skärgårdar. I samband med möten, projekt eller
andra aktiviteter. Givetvis har de flesta av mina resor varit till Stockholm
och Riksdagshuset eller till långa sammanträden och möten med olika
myndigheter. Men upplevelserna ute i skärgårdarna har varit de bästa
och givit många goda vänner och fina minnen.
Tack Skärgårdarnas Riksförbund!
sid   3-6 Årsstämma med ordförandebyte
sid   7 Ny ordförande – vem där?
sid   8 Är öar energitjuvar?
sid 10-11 Färjegruppen besökte
Vaxholms kastell
sid 12-15 Miljö & energi
i ett globalt ö-perspektiv
sid 16-17 Seminarium om
Framtidens skärgårdsskolor
sid 18EU-projekt
kring Marin nedskräpning
Vid årsstämman blev jag varmt och ordentligt avtackad av styrelsekamrater, medarbetare och representanter från alla föreningar som var där.
Jag presentades också högtidligt med en fin tavla. Som klippt och skuren
ur ”Hemsköborna” kan jag nu se mig själv som mångsysslande skeppare
med fullt av intressen, ge mig ut på seglats med en innehållsrik vägvisare.
Tavlan pryder nu sin plats hemma på gården.
sid 19 Ny ö-bok från Anders Källgård
sid 20 Skärgårdsbryggan byter utseende
och Hemsköborna
Så nu är det min tur att tacka för alla de år jag fått förtroendet att vara
med och leda Skärgårdarnas Riksförbund.
SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND
Bengt Almkvist
Vi Skärgårdsbor
Redaktion
Eva Widlund
Förbundets e-postadress
[email protected]
Tidningen är producerad av Skärgårdarnas
Riksförbund och utkommer med fyra
nummer per år.
Postadress
Södra Vinön 112, 715 93 Vinön
Hemsida
www.skargardarna.se
Redaktionens e-postadress
[email protected]
Produktion och tryck
Linderoths Tryckeri, Vingåker 2016
Foto
Om inte annat anges Eva Widlund
ISSN 2000-0448
Ansvarig utgivare:
Bengt Almkvist, ordf. SRF
Skärgårdsbor på årsstämma med nye ordförande Sune Fogelström och avgående ordförande Bengt Almkvist sittande framför gruppen.
Foto: Eva Widlund
Årsstämma med ordförandebyte
Nya styrelsen
I mitten av april var det så dags för
årsstämma i Skärgårdarnas Riksförbund. Den var i år förlagd på Arkö i
Östergötland.
Från en Bengt på Missjö till en Sune
på Möja. Skärgårdarnas Riksförbund
har stor geografisk spridning på sin
styrelse som täcker upp flera skärgårdsområden i vårt land. Det blir
således nu Sune från Stockholms
skärgård som ska styra förbundets
arbete tillsammans med den övriga
styrelsen. Vice ordförande kommer
från Västkusten, Jan-Eric Ericsson
från Skaftö i Bohuslän.
Den stora programpunkten var val
av ny ordförande. Sune Fogelström,
välbekant i skärgårdssammanhang i
Stockholms skärgård, hade tackat ja
till att axla ordföranderollen i riksförbundet. Han blev nu enhälligt vald
vid stämman liksom de styrelseledamöter som stod för omval. Därmed
inga förändringar av styrelsen i övrigt.
Avgående ordförande Bengt Almkvist, som har varit med från början
inom riksförbundet både som ordförande och förbundssekreterare,
har under en tid framfört att det är
dags för en ny ordförande. Vid årsstämman blev han nu avtackad med
en fin tavla av Anders Persson, vår
tecknare som bidrar med små serier
i tidningen.
Avgående ordförande Bengt Almkvist avtackades med en tavla där han kommer körande i en liten båt med ordförandeklubban
i högsta hugg och kikaren om halsen, ifall
det kommer någon intressant fågel. Med i
båten finns så klart djur från Missjö, både
får och kossor.
Övriga ledamöter är från söder till
norr, Sten-Åke Persson från Ven,
Janni Olsson från Skaftö, Anders
Olsson från Gräsö, Lennart Andersson från Söderhamn och Lena Egnell
från Holmön.
Vår nye ordförande presenterar sig
själv på annan plats i tidningen och
vår avgående ordförande skriver också några rader i detta nummer.
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
3
Blåljus och skärgårdsfrågor
Förutom sedvanliga årsmötesförhandlingar kring val av styrelse och
verksamhetsplan innehöll detta möte
flera andra programpunkter. Lämpligt
nog, med tanke på platsen, ingick ett
större pass kring Blåljusfrågor. SRF:s
Blåljusgrupp rapporterade hur långt
man har kommit i sin kartläggning,
vilket följdes av en presentation av
SSRS räddningsstation i Arkösund
med studiebesök på räddningsbåtarna.
Skärgårdssamarbetet i Östergötland
presenterades sedan av skärgårdsutvecklare Carl Hamilton. Rapporteringar från SRF:s arbetsgrupper och
medlemsföreningar inramade hela
träffen som pågick från fredag kväll
till söndag middag.
Blåljusfrågan
Hur ser det ut i
våra skärgårdar?
- Väldigt olika, det är vi väl medvetna
om. Bengt Almkvist inledde passet
kring blåljusen som fortsatte direkt
efter själva stämman.
Under 2015 bildades en ny arbetsgrupp inom SRF, Blåljusgruppen,
vilken har sammanställt den information som har samlats in från landets
olika skärgårdsområden.
För att kunna beskriva förutsättningarna i våra skärgårdar delades
blåljusen in i brand, ambulans, polis,
sjöräddning, utbildning/hjärtstartare
och akut hemsjukvård.
Förhållandena varierar stort. Storstadsnära skärgårdar verkar ändå ha
ganska bra förutsättningar. Men det
är många öar med stora skillnader
och det är svårt att kartlägga.
En ”stor” ö med goda kommunikationer, även nattetid, ger bra blåljus.
Små öar, glest befolkade, där fungerar
det genast sämre.
Vad ser vi i sammanställningen?
De inlämnade uppgifterna är väldigt olika gjorda, men Blåljusgruppen kan ändå se att:
–polisen inte behövs så ofta i skärgårdarna, det vittnar flera skärgårdsbor om.
–utbildning av ö-bor i HLR och
brandskydd är en viktig del.
–systemen förändras hela tiden,
ö-bor måste hela tiden bevaka
blåljusfrågorna.
–det är olika förutsättningar sommar och vinter vad det gäller
folkmängd och transportsystem.
–det är många aktörer: kommunal
räddningstjänst, SSRS, Kustbevakningen, privata aktörer,
Sjöfartsverket och Landstinget.
–det är nödvändigt med olika
lokala system beroende på olika
förutsättningar.
Från kartläggning till förstudie
Sverige är det land i Europa som har
flest bebodda öar. 2014 påbörjades
SRF:s arbete med kartläggningen efter att frågan hade varit återkommande vid många sammankomster i SRF.
Birgitta Källgren, Blåljusgruppen visade
på hur man i Smålandskusten har gjort en
lathund med viktiga kontaktuppgifter vid
räddning, olycksfall och brand.
Sjöräddning
En viktig aktör inom sjöräddning är
Svenska Sjöräddningssällskapet. Besättningsmän från SSRS räddningsstation i Arkösund besökte mötet för
att informera om sin verksamhet.
Sjöräddningen i Sverige bygger på tät
samverkan mellan frivilliga krafter,
statliga myndigheter och kommunal
räddningstjänst. Ett tungt ansvar vilar på Sjöfartsverkets tolv SAR-samordnare som jobbar med samverkan
och utbildning. Göran Johansson är
en av dessa SAR-samordnare med
ansvar för Bråviken och Gotland.
Göran är en skärgårdsbo som kan sin
skärgård från att tidigare ha varit yrkesfiskare och kört bogserbåt. 1995
startade Göran upp Sjöräddningssällskapets station i Arkösund och
sedan 1996 har han arbetat med sjöräddningsutbildningar på Arkö som
är Sjöfartsverkets kursgård.
För att komma vidare i Blåljusfrågorna har SRF för avsikt att få till ett
projekt som på ett systematiskt sätt
kan fördjupa sig i hur blåljussituationen verkligen ser ut i olika delar av
våra skärgårdar. Detta är en mycket
viktig trygghetsfråga som vi återkommer till här i tidningen.
RoseMarie Hellén från Blåljusgruppen
presenterade kartläggningen så långt man
har kommit.
4
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
För information till SRF:s Blåljusgrupp
kontakta gruppen via [email protected]
Göran Johansson, stationsansvarig på
Arkösunds SSRS-station är även SARsamordnare på Sjöfartsverket.
Foto: Sjöfartsverket
Studiebesök på bryggan där SSRS visade upp två båtar. Den nya båten vid namn Ingegerd Ramstedt ligger här
skymd bakom stationens stora båt, Rescue Erik Collin. Sjöfartsverkets röda övningsbåtar ligger också i hamnen.
Sjöräddningssällskapet har 69 räddningsstationer, cirka 200 båtar och
cirka 2000 frivilliga längs de svenska
kusterna och i de större insjöarna.
Arkösunds station har cirka 25 frivilliga, varav två sjuksköterskor och
en läkare. Stationen har tre båtar, en
täckt svävare och en RIB-båt. Förutom Göran Johansson deltog tre personer ur besättningen denna lördag
och förevisade sina båtar.
Sjöräddningssällskapet startades av
eldsjälar för över hundra år sedan och
fortfarande har alla räddningsbåtar en
frivillig besättning som är beredd att
ställa upp året runt, dygnet runt.
SSRS står för 70 % av sjöräddningen i
Sverige, utan bidrag från staten.
Hela verksamheten bygger på gåvor,
medlemsskap och ideella insatser.
http://www.sjoraddning.se/
Skärgårdssamarbete i Östergötland
Vid SRF:s möten är det alltid intressant att ta del av den plats mötet är
på. Efter att fått information om
Arkö och Arkösund gick vi vidare i
geografin till Östergötland och till
Carl Hamilton, skärgårdsutvecklare
i Östergötland.
Det är Region Östergötland som
tillsammans med skärgårdskommunerna Norrköping, Söderköping
och Valdemarsvik har en anställd
skärgårdsutvecklare, vars uppgift är
att arbeta med utvecklingsfrågor på
plats ute i skärgårdsområdet. Till
skärgården räknas här både öar och
fastland där natur och kultur är präglat av havet. Målet är att skärgården
ska ha en yrkesverksam och året runt
boende befolkning. Skärgården är en
prioriterad del inom landsbygdsutvecklingen.
Carl Hamilton berättade om Skärgårdsrådet, ett viktigt forum för
informationsutbyte och samverkan
mellan företrädare för skärgårdsbefolkningen, skärgårdskommunerna
i Östergötland och Småland samt
Länsstyrelser och regionförbund.
Skärgårdsrådet samverkar kring skär-
gårdsfrågor och tar fram policy och
strategier i viktiga utvecklingsfrågor.
Man jobbar för en samsyn mellan
skärgårdskommunerna.
Utvecklingsplan för skärgården
Ett samarbetsprojekt inom detta
område är en för skärgården särskilt
framtagen utvecklingsplan ”2030
kust och skärgård”.
Det är ett omfattande dokument på
68 sidor med både nulägesanalys och
målbild vad gäller områden som befolkning och boende, infrastruktur
och kommunikationer, service både
kommersiell och offentlig, näringsliv
och arbetsmarknad, natur, kultur och
friluftsliv.
Det finns 2000 personer i skärgårdsområdet och 200-250 personer på
öar utan fast förbindelse. Utvecklingsplanen har varit ute på samråd
och ska beslutas i kommunerna och
regionen till sommaren. Ett tydligt
budskap är att skärgårdsskolorna behövs. Inga barn ska behöva ha långa
resvägar. Nedläggningen av Gryts
skola förra året innebar flyttning av
barnfamiljer från öar iland.
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
5
verkandet, genom bland annat våra
arbetsgrupper, har visat sig vara uppskattat.
De nya skärgårdsborna
En ny grupp som deltog på årets
stämma var representanter för SRF:s
personliga medlemmar. Från Löparö
i Roslagen kom familjen Pensar med
stämmans yngsta deltagare, lilla Elsa
1 år.
-Världens roligaste jobb, menar skärgårdsutvecklare Carl Hamilton att han har. Det
handlar mycket om näringslivsutveckling,
se möjligheter och skapa nätverk.
Öppen och tillgänglig skärgård
Att skapa arbetstillfällen i skärgården
är givetvis en viktig arbetsuppgift och
här är en växande besöksnäring en
möjlig utmaning.
En öppen och tillgänglig skärgård är
något som turisterna uppskattar. Det
är dock brist på betesdjur på öarna.
Bidrag för djurtransporter är därför
en viktig del i skärgårdssatsningen.
240-300 000/år betalas ut i transportstöd.
Johan och Anna Pensar flyttade till
ett skärgårdshemman på Löparö i
Stockholms skärgård för ett och ett
halvt år sedan. De kombinerar nu
sina deltidsjobb som konsulter inom
marknadsföring och affärsutveckling
med ganska många projekt på gården.
Tio gutefår har de till exempel nyligen släppt ut på bete.
Johan och Anna har vistats i skärgården på sin fritid tidigare och gjorde
nu ett aktivt val att förändra sitt liv
och flytta ut till en ö permanent. Från
Löparö har de med lillbåten endast
50 meter till fastlandet och därefter
15 minuters bilresa till central­­orten
Norr­­tälje.
Så mycket bättre
Förutom själva miljön är gemenskapen med andra fastboende skärgårdsbor något som Anna och Johan
uppskattar.
– Det har blivit så mycket bättre än vi
kunde ana med grannar och nätverk,
berättar Anna. På väldigt kort tid har
vi fått fin kontakt med andra fastboende skärgårdsbor på ön, i skärgårdsföreningen och SIKO och nu även i
riksförbundet SRF.
– Vid årsstämman på Arkö förstod
vi bättre varför det är viktigt med
en organisation för fastboende skärgårdsbor, fortsätter Anna. Intressant
att höra att många håller på med
djurhållning och om barnens liv i
skärgården, infrastruktur och allt
mångsyssleri som är typiskt för skärgårdsbor.
Från Skärgårdarnas Riksförbund
hälsar vi de nya skärgårdsborna välkomna in i gemenskapen.
Text och foto:
Eva Widlund
En bra skärgårdstrafik betyder också
mycket för tillgängligheten. Trafikupphandlingen på sju år innebär
att det satsas 10 miljoner om året på
skärgårdstrafiken. Alla kan då åka ut
i skärgården för endast 19 kr.
Ett omväxlande och roligt jobb verkar det vara och det var många i lokalen som önskade att det skulle finnas
flera personer med detta uppdrag i
landets skärgårdar.
Inspireras av varandra
På Arkömötet var det ett omfattande
program. När skärgårdsbor kommer
samman är det även värdefullt med
mingeltid för erfarenhetsutbyte.
Medlemsföreningarna i SRF representerar stora delar av den svenska
skärgården runt kusterna och i de
större insjöarna. Lösningar på olika
skärgårdsfrågor i ett område kan
överföras till andra områden och nät6
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
Förutom representanter från SRF:s medlemsföreningar deltog en del personliga medlemmar.
Yngsta deltagaren var lilla Elsa 1 år som kom med sina föräldrar Anna och Johan Pensar
från Löparö i Roslagen.
Ny ordförande
– vem där?
Skärgårdarnas Riksförbund
har fått en ny ordförande.
Vid årsstämman i april valdes
möjabon Sune Fogelström till
ordförande för Skärgårdarnas
Riksförbund.
Foto: Britt Fogelström
Sune Fogelström är känd bland skärgårdsbor i Stockholmsområdet och
han har även varit verksam i Skärgårdarnas Riksförbund tidigare. Men
vem är han? Här presenterar han sig
själv.
Född på Möja i en stor släkt, gått
små­­skola i stan för när det var dags
för skola lönade det sig inte så bra
med fisket utan var bättre att jobba
som timmerman i stan, tyckte i alla
fall mina föräldrar. Ett evigt pendlande tog vid. Dessutom hade skolan
på Möja en låg period när jag var i
småskoleåldern. Dåliga kommunala kommunikationer gjorde att
på 60-talet åkte man egen båt mellan stan och Möja, det är 33 sjömil
från Möja till Slussen. Samåkningen
blomstrade. Ett helt litet tåg med diverse farkoster stävade ut och in till
stan varje lördag och söndag, senare
fredag kväll och söndag kväll.
Redan där fanns alltså tre av våra
eviga frågor, svårt med utkomsten,
skolproblem och dåliga kommunikationer.
Efter tekniskt gymnasium blev det
KTH, examen inom elektronik och
sen lumpen på det. Lumpen som civilingenjör i kustartilleriet. Lång men
bra militärtjänst, mycket båtar, elektronik och placering på öarna nästan
hemma vid Möja.
Efter lumpen tog jobben vid direkt,
kursledare för diverse kurser inom
elektronik och data och sen konsult.
Jag har jobbat 24 år med militära
och civila konsultuppdrag varav 18
år som konsultchef/företagsledning
i många olika former.
– Känns inspirerande
att få komma tillbaka
till styrelsen i SRF
som ordförande!
Kanske inte intressant som ordförande i SRF om det inte varit för
att dessa år innebar jobb på många
ställen i Sverige och på en hel del
ställen i glesbygd. Det var ett sätt att
hitta bra och trogen personal. Det är
inte så stor skillnad på frågorna för
överlevnad i Pajala och i skärgården.
Vi hade som mest 40 anställda där,
många gånger har man ju drömt om
att kunna hitta på något som kunde
generera 40 arbetstillfällen på Möja
men den rätta iden har inte kommit,
ännu.
varit min lilla plan hela tiden, jag ville
aldrig jobba i stan egentligen.
Via Möjas aktiva föreningsliv blev jag
vald till ordförande i SIKO, Skärgårdens Intresseföreningars KontaktOrganisation i Stockholms län och
genom det var jag faktiskt styrelseledamot i SRF.
Åren på Möja har karakteriserats som
för många skärgårdsbor, av mångsyssleri – båtcharter, taxibåtskörande,
snickeri, bredbandsutbyggnad och ett
aktivt föreningsengagemang.
Det känns inspirerande att nu få
komma tillbaka till styrelsen i SRF
som ordförande.
I slutet av maj kommer vi att ha vårt
första lite längre styrelsemöte och
efter det tänkte jag återkomma med
mer om vad SRF skall göra nu, men
det mesta står redan i vår verksamhetsplan.
Sune Fogelström, Ordförande
Skärgårdarnas Riksförbund
[email protected]
Till slut blir man rätt trött på att leda
en massa konsulter, jag tror det var
ca 700 som mest så 1999 slutade jag
och flyttade hem till Möja. Det hade
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
7
Är öar energitjuvar?
Åren 2013-2015 var de tre sven­ska
öarna Ven, Visingsö och Vinön med i
ett europeiskt energiprojekt med totalt femton öar från Italien, Frankrike,
Irland, Åland, Finland och så Sverige,
som deltog under ESINs huvudmannaskap. Målet var att kartlägga öarnas
energiförbrukning, beskriva hur energin tillförs/produceras och i vilken
form, och att planera för alternativa
lösningar.
I projektet deltog en utmärkt blandning av öbor, entreprenörer, politiker och tjänstemän. Särskilt tack till
Sten-Åke Persson och Helena Engleson på Ven, till Bengt Svensson på
Visingsö och till RoseMarie Hellén
på Vinön. Projektledare var Christian
Pleijel, vice ordförande i ESIN.
Hur ska man räkna?
Hur får man rättvisande värden på
hur många personer som förbrukar energi på öarna och vilken energi som ska innefattas i kalkylerna?
Projektet räknade ut öarnas tekniska
befolkning. Det vill säga hur många
persondagar som belastar öns marker,
hav, luft, vägar, vattenledningar, avloppssystem, elnät, hälsovård, bredband, postutbärning, räddningstjänst,
transportsystem med mera. Det är
inte detsamma som antalet mantalsskrivna på ön. På Ven till exempel
finns 368 mantalsskrivna fördelade
på 190 hushåll men 440 brevlådor.
Vi räknade den mänskliga belastningen genom att multiplicera de helårs-
Visingsöborna Emma Adolphsson och Bengt
Svensson tillsammans med Christian Pleijel.
8
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
boende och mantalsskrivna med 365
dagar, de helårsboende men ej mantalsskrivna dito, de delårsboende med
100-200 dagar från fall till fall, de
sommarboende med 45 dagar och
turisterna med en dag, och fick då helt
andra siffror. Den tekniska befolkningen på Ven uppgår till 541, på Visingsö till 1043 och Vinöns tekniska
befolkning till 212 personer.
Energiförbrukning
Hur mycket energi förbrukas och på
vad? Vi gör av med energi i våra hushåll (värme, varmvatten, hushållsel),
landtrafik, sjötrafik, kommunal service
(gatubelysning, vägar, avfall), jordbruk,
fiske samt industri och byggande.
Våra inventeringar av energi­
förbrukningen på hela ön visar:
Ven Visingsö Vinön 13 369 MWh per år
31 121 MWh per år
3 906 MWh per år
Om vi däremot räknar per person,
den tekniska befolkningen, är energiförbrukningen:
Ven Visingsö Vinön 24 705 kWh per år
29 842 kWh per år
18 424 kWh per år
En medelsvensk använder cirka
16 000 kWh per år. Varför ligger vi så
högt? Svaret är att vi måste färdas
över vatten till och från våra öar. Sjötransporter är energikrävande.
Framtidsplaner
Projektet var mycket lärorikt men
som öbo blir man bekymrad när man
Venborna Sten-Åke
och Helena samt
vinöbon RoseMarie
deltog i projektet.
ser hur mycket energi som går åt till
färjetransporter och tänker att ska det
nu sparas i tidtabellen, igen? Men de
mest verksamma åtgärderna ligger
inte i tidtabellen utan i att min­ska på
antalet bilar som vi transporterar över
vattnen.
Det är inte lätt eftersom ingen av
dessa öar är självständig. Ven är ansluten till och uppknuten i fastlandets
system, Visingsö vill arbeta för eldriven biltrafik, kanske med målsättningen att göra Visingsö till Sveriges
första helt eltrafikbaserade samhälle,
Vinön vill utveckla användningen av
solenergi. Det här kräver kommuner
som förstår sig på öar.
Inga energitjuvar
Men vi är inte energitjuvar. Rensat
på sjötransporterna är vi exemplariska samhällen med stor förmåga att
uppta växthusgaser, att vara så kal�lade ”kolsänkor”, i skog och genom
de vattenytor som omger och är en
naturlig del av våra öar.
Christian Pleijel
Mer om projektet
finns att läsa på
ESINs hemsida
http://europeansmallislands.com/smilegov/
Antal öbor
Ven
Visingsö
Vinön
Mantalsskrivna helårsboende
368
736
100
Mantalsskrivna omräknat i personårsdagar
134 320
268 640
36 500
Teknisk befolkning räknat i personårsdagar
197 520
380 640
77 500
541
1 043
212
Teknisk befolkning omräknat till personår
Akuthjälpsystem
på danska öar
Ö-räddning är något som vi har haft
som en aktuell fråga inom Skärgårdarnas
Riksförbund under en längre tid och nu
är det ännu tydligare i och med den nya
Blåljusgruppens arbete. Hur fungerar det
på andra öar i andra länder?
På varje ö finns ett akutskåp med hjälpmedel för första hjälpen. Det är bara de utbildade akuthjälparna på ön
som har koden för att låsa upp skåpet. Här på Omö är skåpet placerat på öns fina aktivitetshus.
Foto: Eva Widlund
Vid ett besök på Omö i Danmark fick
vi se det stora akutskåpet på väggen
till öns aktivitetshus. Ett ganska stort
grått skåp med en larmlampa på taket, lättillgängligt placerat på ön.
Dorthe Winther, lärare och bosatt på
Omö, berättade att det på ön finns ett
antal utbildade 112-akuthjälpare och
att det bara är dessa personer som
har tillgång till skåpet som innehåller hjärtstartare, syrgas, adrenalin och
annan utrustning som behövs snabbt
vid ett akutfall.
Det danska akuthjälpsystemet
Systemet med 112-akuthjälpare fun­
gerar ungefär på samma sätt på alla
danska öar, med lite variation från
Foto: Dorthe Winther
Alla som är med i Första hjälpen beredskapen har särskilda jackor när de går ut på
larm. De syns bra och det har mer än en
gång visat sig att läkare på besök därmed
har erbjudit sin hjälp.
region till region. Öarnas förstehjälpare är frivilliga, obetalda öbor som
utbildas av regionerna, vilka ansvarar
för första hjälpen beredskapen.
Alla akuthjälpare får en avancerad
utbildning i första hjälpen. I Region
Själland, som Omö tillhör, sker utbildningen på varje ö, läraren kommer till ön och till deltagarna och
håller kurs. Grundkursen går över
tre helger och därutöver får alla akuthjälpare en repetitionskurs en gång
om året. De får också tillsyn när de
har kallats ut på ett uppdrag – och det
är viktigt, poängtera öborna.
Vid ett larm
När en olycka inträffar på en ö och
112 larmas får alla akuthjälpare ett
textmeddelande med adressen till
olycksplatsen. De akuthjälpare som
finns hemma på ön skyndar sig till
platsen och på vägen dit kör de förbi
akutskåpet med hjälpmedel och tar
defibrillator med mera med sig. När
den första akuthjälparen öppnar skåpet med en kod, tänds en lampa på
taket, så de andra kan se att utrustningen är hämtad och därmed inte
behöver slösa tid att köra till skåpet.
När skåpet öppnas, skickas samtidigt
meddelande till den akuta enheten,
som då ser att akutskåpet har öppnats.
Framme vid olycksplatsen hjälper de
den skadade, tar hand om anhöriga,
och har ständig telefonkontakt med
första hjälpen-avdelningen på larmcentralen, som ger dem goda råd om
vad de ska göra i förhållande till den
sjuke. Likaså kan de ha kontakt med
läkaren ombord på ambulanshelikoptern. Akuthjälparna stannar hos den
sjuke/skadade tills helikoptern anländer och läkaren därmed tar över.
De flesta av öarna har också en frivillig brandkår. På några öar är det
samma beredskap för brand och för
akuthjälp. Vissa människor är då gemensamma för båda räddningsinsatserna.
Började i södra Danmark
Det var Region Syddanmark som
tog det första initiativet till att få
etablera en första hjälpen beredskap
på de syddanska öarna. Det har sedan
spridit sig till flera regioner, och inte
bara till öar utan även till landsbygdsområden som ligger långt från större
städer.
Första hjälpen beredskapen är finansierad av den regionala ”pre-hospitala” enheten som ser en klar fördel i
att tiden från larm till en första hjälpen insats minskas rejält med detta
system.
Dorthe tycker det är en bra idé med
akuthjälpare. De bidrar till att skapa
förtroende bland både öbor och turister. Systemet är enkelt och fungerar riktigt bra - också för att det alltid
följs upp så att eventuella fel rättas
till. Det finns vissa öar som har både
läkare och sjuksköterskor, men de har
fortfarande en akut hjälpkår. Läkaren
kan mycket väl vara utanför ön.
Eva Widlund
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
9
Färjegruppen
besökte
Vaxholms kastell
Vårmöte med Trafikverket
Foto: Bengt Ottosson
Färjesamordnare Staffan Eriksson Trafikverket på vårmöte med Färjegruppens
ledamöter Bengt Ottosson, Lena Kjellman, Jan-Evert Jäderlund med Thorbjörn
Lindberg bakom sig, RoseMarie Hellén och rederichef Anders Werner.
Färjegruppens ledamöter, Lena Kjell­
man från region väst, Bengt Ottosson
från region mitt, Jan-Evert Jäderlund från region öst och Thorbjörn
Lindberg från region norr samt Blåljusgruppens RoseMarie Hellén var
kallade till möte den 5 april med
Trafik­­verkets färjesamordnare Staffan
Eriksson och Färjerederiets rederi­chef
Anders Werner. Syftet med mötet var
att diskutera och synliggöra eventuella
förändringar och förbättringar på Trafikverkets färjeleder i Sverige.
Studiebesök på Kastellet
Färjegruppen sammanstrålade i Vaxholm för att därifrån åka taxibåt över
till kastellet, vilket är ett imponerande byggnadsverk som ägs av Statens
Fastighetsverk. I kastellet finns museum, kontor, säng med frukost samt
restaurang.
Simulatorutbildning
I Kastellet har Färjerederiet hyrt in
sig och skapat en modern simulatorutbildning, fyra separata besättningar
kan träna sig att köra färja samtidigt,
10
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
på ett miljömässigt och säkert sätt.
Eleverna ser rörliga bilder på väggarna som visar färjelägen och färjan. I varje rum kör besättningarna
simulatorfärjorna med reglage och
instrument som finns i dagens färjor.
Instruktörerna kan lägga in olika förutsättningar på de fyra färjorna, allt
för att skapa verklighetsanpassade
förutsättningar för en bra utbildning.
Den nya simulatoranläggningen ska
dels användas för Färjerederiet att utbilda sina anställda, och dels ser man
gärna att andra aktörer hyr in sig på
utbildningarna. Kustbevakningen
har till exempel hört av sig för att
utbilda sina anställda. Anläggningen
imponerade på Färjegruppens ledamöter, som ser klara miljöfördelar
med satsningen.
Storfärja och app
Vi förflyttade oss därefter till ett
mötesrum där vi påbörjade dagens
informationsutbyte. Trafikverket/
Färjerederiet var först ut med att informera om trafikutveckling samt om
beställning av en stor 80-bilars färja.
Ett estniskt varv fick den ordern.
Staffan Eriksson informerade vidare
om att en privat aktör har skapat en
app för Iphone, där färjeinfo kan
hämtas. Dessutom blev vi uppmanade att ha dialog med de kommuner
där färjorna är sysselsatta. Om kommunerna kan ställa upp ekonomiskt
(vissa kommuner har redan gjort det)
så kan Trafikverket och Färjerederiet
utöka servicen på denna färjeled. Färjesamordnaren berättade också hur
Trafikverket lägger upp ekonomin
för färjeservicen.
Regionerna rapporterar
Därefter behandlades våra olika regioners synpunkter med början i Region Syd, Aspöfärjan i Blekinge. Där
är man till stor del nöjda med servicen
men påpekar att man vill förändra
turlistan, helst till samma turlista året
om. Telefonprat av besättningen under lastningen vänder man sig mot.
Reservfärjor vill man ha eftersom
man ofta har driftproblem på färjan
Yxlan, som numera går i trafik i Blekinge.
Region Mitt tog sedan vid och där
fungerar servicen, men på Vinön
upplever man att det är svårt att få till
stånd kontakt med ledchefen, vilket
gör att samarbetet haltar. Blåljusfrågan kvarstår. Kommande sommartrafik vill man diskutera med ledchefen.
Info från Visingsö säger att den nya
färjan Braheborg råkat ut för ett styrhaveri, vilket innebär att trafiken till
ön upprätthålls av den minsta färjan,
med stora problem som följd.
Region Väst, genom Lena Kjellman, har gjort en rejäl genomgång
av många leder, där tyvärr ett antal
inte har svarat på uppropet. Hemma
hos Lena har man dock startat en
trafikgrupp. Någon kommun har
planer på en bro, men det stannar
nog vid planer. Justering av turlistor
är önskvärda, dessutom finns önskemål om väntkur på en led. Samordning med anslutningstrafik brister
på någon led. Vissa kallelserutiner
bör ses över, personalen ser olika på
när man skall kalla. Viss munterhet
uppstod när Lena berättade att någon resenär hade problem med när
sommar- och vintertid införs, vilket
innebär att turen kan försvinna eller
bli dubbel. Någon led i väst drivs av
el via kabel, önskemål finns om att
det utökas till fler leder. Det ständigt återkommande ärendet med för
smala körfält på färjorna belystes, vilket är ett allvarligt säkerhetsproblem.
Personal på däck vid lastning är ett
krav från Färjegruppen, vilket rederichefen Werner lovade att åtgärda.
Från Region Öst påpekas att toalett på
färjor är ett önskemål, dessutom har
några av färjorna körts så hårt att man
fått skador på bilar när man kolliderat med dykdalber. Färjan Castella har
haft en hel del haverier på styrningen.
Synpunkter finns även på den nya
linfärjan till kastellet, där miljö- och
säkerhetsanmärkningar finns.
I Region Norr är lederna Gräsö och
Hemsön i stort sett nöjda med trafiken. Hemsön har vissa problem med
en ljussignal till linfärjan som besökare inte känner till. På Holmöleden
har man flera frågetecken om terminal- och färjelägen, även turlistan
önskar man förändra. Än finns inget
färdigt förslag eller tidsram för färjelägen och terminaler på Holmöleden.
Frågor om vad som skall göras på varvet (Capella skall på varv 24/4) ställdes men ingen upplysning stod att få.
Holmöleden har inte fått någon informationstavla monterad, bör komma snart enligt rederichefen. Vägen
till Norrfjärden bör rustas upp, den är
i bedrövligt skick. Bokningsmöjlighet
för bilar av bofasta Holmöbor efterlystes. Ledchefen kan ta beslut.
Viktiga dialogmöten
Tiden för vårt möte blev i kortaste
laget, vi var tvungna att fika under det
att vi fortsatte med bollandet av po-
sitiva och nödvändiga åtgärder. Flera
aha-synpunkter kom fram, där både
Werner och Eriksson lovade att kolla,
förbättra och åtgärda vissa av dagens
frågor som framkom under mötet.
Färjegruppens möten med Trafikverket/Färjerederiet är värdefulla för en
förbättrad samfärdsel i vår skärgård.
Tacksamma om ännu fler skärgårdssamhällen hör av sig till Färjegruppens representanter om man vill lyfta
frågor om förbättringar/förändringar.
En mycket intressant och lärorik dag
var till ända. Hösten möte skall hållas
den 22 september i Solna.
Thorbjörn/Holmön
Färjegruppen
Thorbjörn Lindberg
Färjegruppen inom
Skärgårdarnas Riksförbund
www.skargardarna.se
HEM / ARBETSGRUPPER / FÄRJEGRUPPEN Remisser
Vattnet är vår väg
Skärgårdarnas Riksförbund har yttrat sig angående ett pm ”Lika beskattning av diesel­
bränsle i båtar, skepp och arbetsmaskiner inom vattenbruk, skogsbruk och jordbruk”.
I promemorian föreslås att dieselbränsle som används i fartyg i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- och
vattenbruksverksamhet ska beskattas på samma sätt som när det används i arbetsmaskiner i dessa näringar.
Denna inställning innebär att alla de företag som behöver köra fartyg inom sitt företagande måste betala
betydligt högre bränslepris. Det gäller de som har egna transportlösningar för gods inom tillverkning,
skärgårdskrogar som själv får hämta varor och köra iland sopor, självverksamma skogsägare med egna fartyg,
skärgårdsbönder som flyttar betesdjur mellan öar etc.
Varför ska skärgårdsborna få skattereduktion på bränslet? Det finns en mycket enkel och tydlig orsak till att
skärgårdsborna inte skall betala bränsleskatterna. Vattnet är nämligen vår väg och vi måste många gånger
klara våra frakter själva. På land finansieras vägnätet med olika typer av skattemedel från fordon och bränsle.
Läs remissvar på SRF:s hemsida!
www.skargardarna.se
Eva Widlund
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
11
Miljö & Energi i ett globalt ö-perspektiv
För drygt hundra år sedan blev oljan det energislag som befriade världen från energibrist. Tidigare kämpade vi
människor med att gräva efter kol, hugga ner skog, samla virke som flöt i land. Oljan förändrade allt på en kort
tid. Den var billig, den sprutade upp och det var lätt att samla in och transportera. Jordbruket blommade upp.
Konstgödning gjorde arbetet enklare. Maskiner för att plöja, skörda och transportera, gjorde allt arbete mycket
lättare. Men allt är inte guld och gröna skogar.
Nu har vi insett att den fossila energin har många nackdelar, och är dessutom inte oänderlig. Folkmängden
ökar ständigt, energibehovet ökar i
ännu högre takt. Idag består vårt energibehov av 80 % fossila bränslen,
kol, olja och gas. Nu strävar vi efter
att ersätta dessa 80 % med förnybara
bränslen, vilken utmaning!
Paris-överenskommelsen
I höstas jublade hela världen åt Paris­
överenskommelsen, som innebar en
ännu kraftfullare satsning än som var
planerat. Men det man kom överens
om, var ju att minska användandet av
fossil energi, och kraftfullt öka användandet av förnybar energi. Men
riktig hur det skall gå till, annat än att
vi ska, har man inte sett så mycket av.
Agenda 21-arbetet
Den globala diskussionen om energi
och miljön startade på allvar i slutet av 1980-talet när FN utsåg Gro
Harlem Brundtland att förbereda
Riokonferensen 1992. Det var denna konferens som startade Agenda 21
arbetet, som trängde ner till de lokala
samhällena och skapade planer för
arbetet med miljö och energi ända
ner på föreningsnivå.
Fyra punkter att jobba med
1) Vi får inte ta upp fossilt material och mineraler
ur jorden i högre takt än de nybildas.
12
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
2) Vi får inte sprida material – sopor och föroreningar, i större mängder än som naturligt kan
brytas ner.
3) Vi måste bevara utrymmen för växter och djur.
4) Hänsyn måste tas till kommande generationer
och utvecklingsländer.
Trots att alla skrev under Agenda 21
avtalet, mötte det stort motstånd i
bland annat USA. Republikanerna
satte sig till motvärn och skapade en
kommitté som till varje pris skulle
motsätta sig avtalet. Så Obamas löfte
från Parisöverenskommelsen hänger
löst om Republikanerna får makten
till hösten.
sökte vi även ön Samsö som då på
bara sju år ändrat hela sin energiförbrukning från importerad kolenergi
till att då leverera överskotts-el till
fastlandet. Hur det gick till, finns att
läsa i Vi skärgårdsbor nr 3 2010. Samsö har fortsatt på den inslagna linjen
och jobbar mycket med att förnya sin
bilpark, som skall el-anpassas så fort
som möjligt.
Öar i Skottland
I Skottland finns många öar som inte
bara gjort fina planer, utan också gått
från ord till handling.
Vi har i Sverige planer för Agenda
21. Riksdagen har antagit miljömålen, kommunerna har upprättat planer, men har också insett att målen är
svåra att uppnå. Att nå målen kräver
resurser, som är lätt att pruta bort i
budgetarna.
De bästa resultaten nås om vi alla
insåg vikten av detta arbete och började med oss själva. Vad kan vi åstadkomma?
Från Kastellorizo till Eigg
I förra numret visade vi på en ö med
stora problem, Kastellorizo i Grekland. Men det finns också många öar
som tagit tag i problemen och gjort
stora förändringar. 2010 höll ESIN
sitt årsmöte i Danmark och då be-
En sådan ö är Eigg, en liten ö på
nord­västra sidan av Skottland. Ön har
bara 80 invånare och har aldrig haft
någon kontakt med fastlandet när det
gäller energi. Man har haft bullriga
dieselelverk som levererat den energi
Varje hushåll på Eigg kan komplettera med egna vindkraftverk eller
solceller. Ön har också en stor batteribank som kan lagra 60 kW. Det
finns perioder, när det är torrt och
lite vind och man måste spara på energin. Dock finns ett dieselelverk på
70 kW som kopplas automatiskt in
om batteribanken sinar. Varje hus har
en maxgräns på 5kW vilket räcker till
vattenkokare, tvättmaskin och TV eller 50 stycken 100 watts glödlampor.
Energikällorna på Eigg består av fyra små
vindkraftverk, tre små vattenkraftgeneratorer och två solcellsanläggningar.
som man behövt. Redan 1997 började man tänka på att bygga upp ett
centralt elverk, bestående av förnybara energikällor. 2008 var första
gången som öborna hade tillgång till
el dygnets alla timmar, en revolution
för befolkningen på Eigg.
Elnätet på Eigg består av fyra små
vindkraftverk på 6 kW, totalt 24 kW.
Den största energikällan är dock 3
vattenkraftverk, som vi i Sverige också betraktar som små. De levererar
totalt 110 kW. Solceller är än så länge
få och levererar 10 kW. Men här siktar man på en stor ökning framöver.
Men det är inte bara energifrågorna
som man har tagit tag i. Öar i Atlanten är ju också en källa för flytande
sopor, som plastnät, plastdunkar och
flaskor, bojar och allehanda skräp
som flyter. Öborna ordnar strandstädning varje år och samlar in flera
ton plastskräp, som man transporterar in till fastlandet för återvinning.
Vattenkraft och elbilar på Mull
Lite längre söderut har vi en betydligt större ö, nämligen Mull. Där
hade ESIN årsmöte 2012. Intressant
med ön Mull är organisationen ”Mull
& Iona Community Trust”, som är en
övergripande organisation, kan liknas vid SIKO hos oss. De har ingått
partnerskap med alla öns olika organisationer, såsom idrottsföreningar,
fågelklubbar, musik- och dansgrupper med mera. Bor man på ön betalar
man fem pund per år i medlemskap,
men du kan också bara vara stödjande
genom ett Friends membership.
Mull&Iona Community Trust är
orga­­nisationen som arbetar med att
Mull ska bli en framgångsrik ö med
egen ägd energi och minskade koldioxidutsläpp. Mull & Iona Community Trust jobbar hårt för att få folk
att övergå till elbilar. Man har ett
antal elbilar för utlåning och även en
Citroën Berlingo Van, som företag
kan låna. Det finns laddare på flera
platser på ön. Man erbjuder också
kurser för blivande och elbilsägare.
Servicecenter
Mull & Iona Community Trust samordnar och stimulerar genom bidrag
till olika verksamheter som gagnar
ön. På ön finns också en fantastisk
serviceanläggning. I den finns läkaroch tandläkarmottagning, mötesrum,
datorrum, loppis, toaletter med mera.
Servicecentret finns intill ett färjeläge.
Hit kommer läkare och tandläkare
vissa dagar i veckan. Istället för att åka
färja in till närmsta stad, kommer servicen ut till ön. Det fanns 2012 sjutton sådana här anläggningar byggda
i Skottland på öar eller i glesbygden.
Ett annat stort projekt är Mull:s Garmony Hydrosystemet. Ett vattenkraftprojekt som skall producera
320 kW. När projektet är klart skall
230 bostäder på ön få grön energi.
200 personer har investerat i aktier i
projektet och idag är aktiekapitalet på
över 450 000 pund.
Mer om ön Mull finns att läsa i
Vi Skärgårdsbor nr 3 2012
Vid ESINs möte på Mull serverades välkomstkaffe i öns Servicecenter och självklart
blev det ett besök i second hand butiken i
samma hus vid färjeläget i Craignure.
Se hemsidan http://www.mict.co.uk/
Foto: Eva Widlund
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
13
Flera skotska öar
På flera andra öar på nordvästra sidan
av Skottland pågår olika energiprojekt. Det handlar om vindkraft, sol­
anläggningar, kampanjer för elbilar,
och sophantering,
Det är öarna, Bute, Argyll, Gigha
och Fetlar. Alla strävar efter att bli en
grön ö. Samma inställning har många
öbor i Irland också. De har stor kunnighet hur man utnyttjar EU-bidrag
på rätt sätt, och skapar framgångsrika
energiprojekt.
I en annan del av världen
Det finns andra länder som ställer
om, till exempel det lilla landet Bhutan som ligger djupt inne i Himalaya mellan Kina och Indien. Landet
har bara 750 000 invånare som bor
i branta sluttningar och i djupa dalgångar. Landet är idag Koldioxid­
neutralt. Det är deras skogar som
absorberar mer koldioxid varje år än
utsläpp från industrier, transporter
och bostäder.
På Eigg har man skaffat sig några elbilar av
märket Renault Twizy. Det är en modell avsedd
för stadsbruk, men ett skotskt företag har byggt
om dem, med kraftigare hjul och med en bagagehylla. Genom att vägnätet är ganska kort,
passar bilen perfekt för att transportera folk och
bagage ut till stugor och hotell.
Bhutan, det lilla landet mellan Indien och Kina, är ett Kungarike med 750 000 invånare. Premiärministern som heter Tshering Tobgay deklarerar att han åker inte limousinen och bor inte i premiärbostaden. Han tillhörde tidigare oppositionen i landet, och driver miljöfrågorna mycket hårt.
Kraftfulla målsättningar
Green Islands 2010-2013
Målen som man satt upp är att 2020
skall man producera 100 % ekologisk
mat. 2030 skall växthusgaserna nått
0-netto-utsläpp. Man har också en
lag på att 60 % av landets skog inte
får avverkas, och 0-export av skogsmaterial. Nyligen satte 100 frivilliga
världsrekord i skogsplantering. Man
satte 49 672 träd på bara en timme.
När Kung Khesar och Drottning Jetson firade födseln av sitt första barn
planterade 82 000 hushåll ett träd,
och frivilliga planterade dessutom
26 000 till som gåva.
Projektet som SRF initierade 2008,
men som startade 2010 i Skärgårdsstiftelsens regi. Vi var för liten organisation för att hantera ett sådant
stort projekt. Totalt blev det 10 öar,
5 öar i Sverige, 4 i Finland och en ö
i Estland.
BNL, ett annat sätt att tänka
I landet Bhutan har man också infört
ett annat sätt att bedöma bruttonationalprodukten BNP, istället använder
de ett index som mäter bruttonational-lyckan.
På Mull har man ett antal elbilar för utlåning
samt även en Citroën Berlingo Van, som företag
kan låna. Det finns laddare på flera ställen på ön
och man håller kurser för blivande elbilsägare.
I det lilla landet Bhutan har man skyltar lite
överallt som vänder sig till turisterna i första
hand. Skulle väl också kunna vara gångbara
här i Sverige.
14
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
Idén med projektet var den samma
som öarna i Skottland lanserat. Resultaten blev några allmängiltiga
miljödokument och ett fåtal konkreta
planer.
Två öar lyckades få igång några konkreta projekt, mycket beroende på
några miljöentusiaster. I de allra flesta fall är det någon eller några som är
de som driver miljöarbetet framåt. Så
har det varit i Skottland, och även här
i Norden.
Problemet för oss i Sverige är att våra
öar inte är egna kommuner, med
några undantagsfall. De flesta öar har
också el framdraget, och än så länge
är egen el inte ekonomiskt försvarbart på kort sikt. De problem som öar
i Sverige just nu brottas med, är VAlösningar.
Vi kommer att följa arbetet på Koster, och hur det kommer att hanteras.
Kommunalt VA som dras ut från
Strömstad, eller egna lösningar på
Kosteröarna.
Vi är tacksamma på tips från er i
ö-världen hur Miljöarbetet och
Energifrågorna fortskrider. Gärna
om lyckade projekt och lösningar,
men naturligtvis också, om det finns
problem av olika slag.
Samsö - from best to next practise
Samsö ligger inte på latsidan, utan
har flera nya utvecklingsprojekt.
Sören Hermansen är mannen som
leder Samsö Energi mot nya mål.
Utvecklingen fortsätter och just nu
har man planer på Biogasprojekt,
för att bland annat driva färjorna
med biogas. Nästan alla kommunala tjänstebilar är eldrivna, och
man planerar nu att även post- och
busstransporterna skall drivas av
egen producerad el.
Mer om Samsö finns att läsa i
Vi skärgårdsbor nr 3 2010
Foto: Lennart Andersson
Janne Gröning från Iniö i Åbo Skärgård och Lars Olsson från Ornö var två entusiaster som
lyckades förverkliga, en del av sina idéer i projektet Green Islands. Lars Olsson som också deltog
i vår arbetsgrupp Miljö & Energi, gick hastigt bort i början på året efter en kort tids sjukdom.Vi
kommer att sakna hans sympatiska utstrålning och hans gedigna kunskaper.
Foto: fam. Dressler
Sören Hermansen, Samsö Energi
Foto: Lennart Andersson
En man som också betytt mycket för
miljö och energiutvecklingen på den
danska ön Samsö är Sören Hermansen på Samsö Energy Academy.
Vi i Sverige har mycket att lära av de
skotska öarna, Samsö, och Bhutan.
Skall vi nå Parismötets mål, får vi
inte ligga på soffan, utan skrida till
omedelbar handling.
Camille Dressler är en fransyska som betytt oerhört mycket för de skotska öarnas miljöarbete.
Hon har också ingått i ESIN:s styrelse under många år. Hon besökte ön Eigg och blev så fascinerad över miljön och beslutade sig för att flytta dit. Hon var med och förhandlade om köpet av
ön 1997. Hon var också med och bildade energibolaget som idag förser öborna med el.
Hon har också skrivit boken Eigg The story of an Island, som beskriver öns historia och köpet
av ön. En otrolig historia hur man lyckades ena öns befolkning och dessutom få stöd av myndigheter, utvandrade öbor och många stödjande personer från hela Skottland.
Lennart Andersson
Miljö & Energigruppen
Skärgårdarnas Riksförbund
www.skargardarna.se
HEM / ARBETSGRUPPER / MILJÖ & ENERGI Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
15
Seminarium om Framtidens skärgårdsskolor
i Sverige, på Åland och i Finland
Ett 50-tal deltagare från Sverige, Åland och Finland kom till Stockholm den 16 februari för att samtala om
”Framtidens skärgårdsskolor”. Det var tillresta skärgårdsbor, skolpersonal, tjänstemän och politiker som
samlades på Länsstyrelsen i Stockholm. Seminariet arrangerades av Nordiska Skärgårdssamarbetet i samarbete
med Skärgårdarnas Riksförbund.
– Bra skolundervisning är en
nyckelfråga för att få barnfamiljer att bosätta sig i skärgården
vilket är viktigt för en levande
skärgårdsmiljö, sade landshövdingen Chris Heister när hon
öppnade seminariet om skärgårdsskolornas förutsättningar
En levande skärgård
En levande skärgård förutsätter en arbetande bofast befolkning och ett livskraftigt näringslivs- och lantbruksföretagande som bevarar grundläggande service och ett
öppet landskap. För att våra skärgårdsmiljöer ska vara
attraktiva alternativ är det viktigt det finns möjligheter
till ett vardagsliv där arbete, familj och vardagspussel går
ihop. Där spelar skärgårdsskolorna, och möjligheterna till
bra undervisning, en viktig roll.
De yttre ramarna innebär dock utmaningar att förflytta
lärare och elever mellan öarna. Djurö har broförbindelse
och här finns en stor F-9 skola med 360 elever. På Möja,
Svartsö och Runmarö finns de mindre enheterna med 20
barn i varje skola och några barn i förskolan. På Sandhamn vilar skolan men det finns förskolebarn och fritids.
Flexibel skola i skärgårdsmiljö
Skärgårdarnas Riksförbunds Nätverk för skärgårdsskolor
berättade om olika samarbetsprojekt mellan skärgårdsskolor i hela Sverige. En gemensam sagobok skriven av
elever i tretton skärgårdsskolor är ett av de mest uppskattade projekten. Liknande samarbetsprojekt pågår mellan skolorna i den åländska skärgården. Kaj Törnros från
Kumlinge skola berättade att man nyligen fått beviljat ett
EU-projekt för att utveckla en flexibel skola i skärgårdsmiljö där en del lärare finns på distans.
Program med goda exempel
Dagen bjöd på ett fullspäckat program med många goda
exempel på hur den moderna tekniken kan utveckla skolornas samarbete sig emellan. ”Det gränslösa klassrummet”
presenterades från Björkö-Arholma skola, ”En flexibel
skola i skärgårdsmiljö” från Kumlinge skola i den åländska
skärgården samt Expertnätverket från Svenskfinland som
erbjuder en databas och ett nätverk av experter, vilka kan
medverka i gymnasieskolan i den finska skärgården.
Möjligheterna är unika
Från Värmdö skärgårdsskola,
med enheter på fem öar, har
man devisen ”Ingenting är
omöjligt”. Rektor Lena Möllersten berättade att här läggs
schemapusslet efter båtarnas
tidtabell, vilka ändras ett par
gånger under ett år. Kommunikationerna måste ses i tid
och inte i kilometer. Närmiljön ger fina tillfällen för naturupplevelser med unika möjligheter.
16
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
Utöka samarbetet mellan kommunerna
Från Ålands landskapsregering kom överinspektör Andreas Wiklund och informerade om det åländska utbildningssystemet. Åland har 16 kommuner och 22 grundskolor totalt. Det finns sju 1-6 skolor varav fem finns på
öarna Brändö, Kumlinge, Sottunga, Föglö och Kökar och
två på fasta Åland, där det även finns flera 1-6 skolor och
två 7-9 skolor. I Mariehamn finns ett gymnasium och
en högskola. I den åländska skärgården talar man aldrig
om att lägga ned några skolor, även om det är få elever. I
stället diskuterar man att utöka samarbetet mellan kommunerna.
En politisk vilja
Från svensk sida framhölls vikten av en politisk vilja att
utveckla och inte avveckla skärgårdsskolorna och att man
ser skolan som en del av ett året runt levande skärgårdssamhälle.
Skolan, bygdens nav
Åse Classon, ordförande i organisationen Hela Sverige ska
leva gav en mycket
personlig berättelse
om hur skolan i byn
påverkar utveckling
eller avveckling av en
Åse Classon och Magdalena Cedering
by, ort, kommun och
i samspråk om betydelsen av den lilla
län. Under tre och ett
byskolan.
halvt år pågick ett intressant skolprojekt ”Små skolor i utveckling” där även
Skärgårdarnas Riksförbund var delaktiga. Boken ”En
skola i tiden” från projektet och själva slutrapporten fanns
med på seminariet.
Magdalena Cedering, Uppsala universitet gav en intressant presentation av sin forskning om hur barns vardagsliv påverkas vid skolnedläggelse. Den borde alla beslutsfattare läsa och reflektera över. Barnens uppfattningar
och upplevelser är inte vanligen i fokus då man diskuterar
skolnedläggningar. Alla barn påverkas dock av en skolnedläggning.
Skype fungerade utmärkt både när det gällde arbetslagsmöten kolleger emellan och när eleverna på de små
skolorna skulle jobba ihop. Fjärrundervisning är en del
av det gränslösa klassrummet där undervisningen sker
samtidigt men där den behörige läraren kan finnas i ett
annat klassrum än eleverna.
Pedagogiska metoder och möjligheter
Lars Nyberg, samordnare för skärgårdsfrågor vid Länsstyrelsen i Stockholm och styrelseordförande i det nordiska skärgårdssamarbetet hamnade mitt i skärgården när han
skulle sammanfatta dagen.
Bland de viktiga frågor som diskuterades var pedagogiska metoder
och möjligheter som IT-teknik
ger, hur man klarar lärarkompetens och rekrytering, och de små
skärgårdsskolornas styrkor.
– En viktig slutsats var att även lyssna på barns och ungdomars önskemål. I dag behöver den unga skärgårdsbefolkningen flytta iväg för att utbilda sig, men en bra
uppväxtmiljö ökar sannolikheten att de vill återvända till
skärgården senare i livet, säger Lars Nyberg.
En utförlig rapport från hela seminariet med alla presentationer finns på Nordiska Skärgårdssamarbetets hemsida
www.skargardssamarbetet.org under Aktuellt och Resultat från seminariet Framtidens skärgårdsskolor.
Text och foto:
Eva Widlund
Det gränslösa klassrummet
Bo Gidlöf och Kicki Hammarlund berättade om samarbetsprojekt mellan de små skärgårdsskolorna i Norrtälje
kommun. När de geografiska avstånden är stora kan den
digitala kontakten underlätta samverkan. Fjärrundervisning är en möjlighet för att tillgodose lärarbehörighet,
tillgång på ämnesval och samtidigt öka den sociala funktionen hos eleverna.
Under seminariets olika inslag talades det om många utmaningar
men även om många möjligheter för en bra skola i en levande
skärgård. Särskilt betonades följande:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Kommunikationer måste ses i tid
Långsiktiga beslut ger arbetsro
Utbyggd IT för distans- och fjärrundervisning
Skolan är bygdens nav
Använd småskaligheten
Möjligheterna på den lilla skolan är unika
Ett stort lärande i små grupper
Samarbeta med andra
Ta vara på närmiljön
Hitta och använd det unika
Bygg upp stolthet för bygden
Låt barnen vara delaktiga
Bosse, Annika, Birgitta och Kicki ingår i SRFs
skolgrupp för Nätverket för skärgårdsskolor.
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
17
EU-projekt kring Marin nedskräpning
Håll Sverige Rent driver ett mycket aktivt arbete mot nedskräpningen
av våra hav. I år är det stort fokus på frågan och Håll Sverige Rent
medverkar i flera EU-projekt om marin nedskräpning.
Foto: Eva Widlund
Nedskräpning är ett symptom på
att något inte står rätt till. Att vi inte
längre bryr oss. Där nedskräpningen
ökar, ökar också känslan av osäkerhet och otrygghet. Det är också ett
slöseri på resurser. 2050 kommer det
vara mer plast än fisk i havet om inte
vi får stopp på skräpet. Håll Sverige
rent medverkar i flera EU-projekt
om marin nedskräpning.
BLASTIC,
plastens väg från staden till havet
Ett nytt EU-projekt är Blastic, där
länder runt Östersjön ska ta reda på
hur plastskräp sprids från städerna ut
till havet. 80 procent av allt skräp som
hamnar i havet kommer från land och
60 procent av allt skräp är plast. Marint skräp tar inte hänsyn till länders
gränser och kan färdas långt från sin
ursprungskälla. Effekterna av marint
skräp är både miljömässiga, ekonomiska och sociala.
Syftet med detta projekt är att ta
fram en vägledning för hur kommunerna kan arbeta för att minska nedskräpningen av makroskräp av plast
i havet. En omfattande och konkret
åtgärdslista, användbar för hela centrala Östersjöområdet, kommer att
presenteras så småningom.
I Sverige kommer Södertälje kommun vara pilotområde i detta projekt som pågår mellan 2016 och
2018. Projektet finansieras av Centrala Östersjöprogrammet. Havs- och
Vattenmyndigheten delfinansierar
projektet.
18
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
Ren kustlinje
Ett annat EU-projekt är Ren kustlinje, ett gränsöverskridande samarbetet
kring den gemensamma utmaningen
marint avfall i området ÖresundKattegatt-Skagerrak.
Projektet ska utveckla nya smartare
och mindre kostsamma metoder, modeller och tekniker för att hantera det
marina avfallet effektivare i framtiden och det syftar till att reducera
tillflödet och mängden marint avfall
i havet och på stränderna. Genom
ökad samverkan har berörda aktörer
inom Öresund-Kattegatt-Skagerrak
området goda förutsättningar för att
kunna skapa en fungerande organisation och struktur för ökad och bättre
hantering av det marina avfallet.
Projektet ska etablera innovativa
samarbeten mellan forsknings-institutioner och offentliga förvaltningar
i Sverige, Norge och Danmark. Sotenäs kommun i Sverige är projektledare. EU-programmet Interreg
Öresund-Kattegatt-Skagerrak stöttar projektet.
MARELITT Baltic
I mars startade ytterligare ett EUprojekt, som handlar om att minska
antalet förlorade fiskeredskap, så
kallade spökgarn, i Östersjön. Borttappade fiskeredskap är ett stort problem som kan ge förödande konsekvenser. De sjunker till botten eller
flyter runt i havet och blir en livsfarlig fälla för fiskar och fåglar som kan
fastna i näten.
Projektet ska, förutom att kartlägga
problematiken, städa bort spökgarn i
utvalda problemområden med hjälp
av draggning från båtar eller dykning
på vrak. Ett resultat av projektet ska
bli en handbok med information hur
man kan dragga och städa upp spökgarn och vad städaktiviteter kan kosta. Marint centrum i Simrishamns kommun leder det treåriga projektet där
förutom Håll Sverige Rent också organisationer från Estland, Finland,
Tyskland och Polen deltar.
Projektet är finansierat av Östersjöprogrammet och pågår mellan 20162018. Havs- och vattenmyndigheten
delfinansierar projektet.
Ett skräp om dagen
Utöver dessa större EU-projekt finns
ett vardagsprojekt där alla människor
lätt kan vara med. Genom att plocka
ett skräp om dagen deltar du i en gemensam aktion för att vi tillsammans
kan skapa ett rent och tryggt Sverige
för alla.
Läs mer om #ettskräpomdagen på
http://www.hsr.se/
Eva Widlund
Källa: Håll Sverige Rent
Från Ö till A
Ny ö-bok från Anders Källgård
I Anders Källgårds värld börjar alfabetet med Ö. Han är väldigt, väldigt
intresserad av öar, han har skrivit sju böcker om öar, han har just kommit ut
med en åttonde och han tänker gärna baklänges.
”Livet forstås baglaens, men må leves
forlaens” skrev Søren Kierkegaard
1843: Livet måste levas framlänges
men kan bara förstås baklänges. Så
tror jag Anders Källgård tänker. Han
är en logisk och engagerad person
som i sin nya bok ”Nära Nauru. Varför vi behöver öar” är på resa för att
förstå hur världen har kunnat bli som
den är, varför vi lever framlänges i allt
högre fart.
Han försöker ta sig till den lilla söderhavsön Nauru, som länge kallades Pleasant Island, ”den behagliga
ön”. Ön har en naturresurs – fosfat
– som efter att ön blev självständig år
1968 exploaterades hämningslöst och
gjorde Nauru till en av världens allra
rikaste nationer, i några decennier.
Öborna slog världsrekord i fetma,
diabetes och slöseri. I dag är naturresursen slut, landskapet förstört, alla
pengarna borta, Nauru räknas som
en av världens fattigaste nationer och
försörjer sig som flyktingförläggning
åt Australien.
Anders Källgård gör två försök att
ta sig till Nauru, med flera års mellanrum. Innan han kommer fram på
tredje försöket hinner han med utflykter och utvikningar till öar, ämnen, personer och platser som Örnsköldsvik, äldres värdighet, Xavier
de Maistre, World Trade Center,
Van Diemens land, Trobrianderna,
hundraåringar på Sardinien, Pitcairn, Ovodda, Nowhereisland, Malaita, Longyearbyen, Kiribati, Islands
kung Jørgen Jørgensen, Hobart,
Louise Girardin, Georges Simenon,
frequent flyers, Hammer deRoburt,
m/v Chertan, Bismarck samt Australien, som trots att det egentligen är
en kolossal ö är så långt det går att
komma från Anders Källgårds ö-ideal
i storlek, sans och politik.
Boken börjar med att Anders Källgård skriver sin bok på Svalbard och
slutar med att han just lämnar Nauru.
Han får mig att tänka på Clint Eastwood när han 2003 intervjuades av
Michael Parkinson: ”I know it doesn’t
work that way, but if everybody could
make their careers first and then have
children in their sixties, everything
would be so much better.”
Anders Källgård tycker att vi mis�sköter vår jord. Han har skrivit en
underbar bok som inbjuder till att
tänka baklänges, från framtiden. Ta
en ö! Tänk på det du önskar, det du
drömmer om, hur du vill att det ska
vara där borta, i framtiden. Gå sedan
bakåt genom tidens alfabet hit till nutidens A och se därefter till att du gör
det du bör, bokstav för bokstav, för att
framtiden ska bli den du vill.
Det är en härlig bok. Läs den!
Christian Pleijel
Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016
19
Skärgårdarnas Riksförbund
Nothaga gård, Södra Vinön 112
715 93 VINÖN
Skärgårdsbryggan byter utseende
Arbetet med SRF:s nyhetsportal Skärgårdsbryggan pågår och snart
kommer det även att synas för besökarna.
SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND
De bofasta skärgårdsbornas riksorganisation
Våra medlemsföreningar
Bohusläns Skärgårdsråd
Under vintern och våren har arbetet med att förändra layouten på Skärgårdsbryggan fortskridit. Parallellt med detta har arbetet med att få med de
37 000 notiserna som finns i den gamla databasen pågått.
Det är nu drygt ett år sedan Skärgårdarnas Riksförbund tog över Skärgårdsbryggan. Ett år med många lärdomar och erfarenheter men också många
ideella timmar som har lagts ner av ”Bryggvakterna”. Just nu är det fyra
personer som en vecka i taget letar rätt på/skriver egna notiser. Notiserna
har behandlat både små och stora ting som berör skärgårdslivet.
Därutöver har vi skärgårdsintresserade som skickar in färdiga notiser eller
kommer med förslag på vad vi kan skriva om. I mån av tid gör vi en notis
av dessa tips. Men det finns plats för fler som vill vara med att medverka, så
tveka inte att höra av dig om du är intresserad.
Den som redan nu är välbekant med Skärgårdsbryggan kommer att känna
igen sig och även fortsättningsvis kommer ni att kunna ta del av skärgårdsbryggans gedigna arkiv, något vi hoppas att våra läsare har nöje av.
Anetté Larm Johansson
Hvens Byalag
Blekinge Kust- och Skärgårdsförening
Smålandskustens Skärgårdsförening
Östergötlands Skärgårdsförening
Visingsörådet
Vinöns Kultur- och Hembygdsförening
Sörmlands Skärgårds Intresseförening
SIKO Skärgårdens Intresseföreningars
Kontaktorganisation (Stockholm)
Gräsö Skärgårdsråd
Söderhamns Kust- och Skärgårdsförening
Hemsö Skärgårdsförening
Holmöns Utvecklingsforum
Luleå Skärgårdsförening
SURF Skärgårdens Ungas Riksförening
Du hittar sidan på www.skargardsbryggan.com eller www.skargardsbryggan.se
För kontakt med Skärgårdsbryggans redaktionsgrupp – [email protected]
Hemsköborna
Originalserie av Anders Persson /Copyright 2016
Läs mer om våra föreningar på hemsidan
www.skargardarna.se
...Tackar Bengt stort och Välkomnar Sune!