Vi skärgårdsbor Nr 1, maj 2016 Tidningen från Skärgårdarnas Riksförbund I detta nummer, läs om – Årsstämman med byte av ordförande – Blåljusgruppens kartläggning – Miljö & Energi i ett globalt perspektiv SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND Tack Skärgårdarnas Riksförbund! I mitten på april hade Skärgårdarnas Riksförbund sin årliga stämma. Det här året var det på Arkö i Östergötlands skärgård, i mina hemmavatten. Årets förbundsstämma var känslomässigt lite annorlunda för mig än förr om åren. Jag hade tidigt informerat att jag ville avgå som ordförande. Dels har jag varit ordförande för SRF i väldigt många år. Det var dessutom en lämplig tid nu, att byta ledning i förbundet. Vi har just fått förnyat förtroende från Regeringen, med till och med utökade anslag för de kommande åren. En ny programperiod med möjligheter för extra insatser för skärgårdarna öppnas också för initiativ. Foto: Anna Hassel Vi Skärgårdsbor nr 1, maj 2016 Framsida: Hjälmarens Sjöräddningsbåt ligger beredd på Vinön. Foto:Eva Widlund Men det känns givetvis ändå lite speciellt att sluta ett förtroendeuppdrag för den organisation som jag ägnat så mycket tid under många år. Innan stämman tittade jag i de två små skrifter med samlade minnen från SRF som Anne Forslund en gång skrev. Den första heter ”Hågkomster från 20 år med Skärgårdarnas Riksförbund”. Tillsammans med det andra häftet sträcker sig de fram till 2007. sid 2 Jag ser på en av de första sidorna ett lite suddigt porträtt av mig själv, i betydligt yngre årgång. Det påminner om att jag varit med i arbetet att forma och utveckla Skärgårdarnas Riksförbund sedan de första stapplande åren på 1980- och 90-talet. Det är lätt att bli lite sentimental när jag läser alla namn på de som varit aktiva i förbundet under åren. sid 9Akuthjälpssystem på danska öar Jag har träffat så många skärgårdsbor runt om i landet under alla åren och fått besöka alla olika skärgårdar. I samband med möten, projekt eller andra aktiviteter. Givetvis har de flesta av mina resor varit till Stockholm och Riksdagshuset eller till långa sammanträden och möten med olika myndigheter. Men upplevelserna ute i skärgårdarna har varit de bästa och givit många goda vänner och fina minnen. Tack Skärgårdarnas Riksförbund! sid 3-6 Årsstämma med ordförandebyte sid 7 Ny ordförande – vem där? sid 8 Är öar energitjuvar? sid 10-11 Färjegruppen besökte Vaxholms kastell sid 12-15 Miljö & energi i ett globalt ö-perspektiv sid 16-17 Seminarium om Framtidens skärgårdsskolor sid 18EU-projekt kring Marin nedskräpning Vid årsstämman blev jag varmt och ordentligt avtackad av styrelsekamrater, medarbetare och representanter från alla föreningar som var där. Jag presentades också högtidligt med en fin tavla. Som klippt och skuren ur ”Hemsköborna” kan jag nu se mig själv som mångsysslande skeppare med fullt av intressen, ge mig ut på seglats med en innehållsrik vägvisare. Tavlan pryder nu sin plats hemma på gården. sid 19 Ny ö-bok från Anders Källgård sid 20 Skärgårdsbryggan byter utseende och Hemsköborna Så nu är det min tur att tacka för alla de år jag fått förtroendet att vara med och leda Skärgårdarnas Riksförbund. SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND Bengt Almkvist Vi Skärgårdsbor Redaktion Eva Widlund Förbundets e-postadress [email protected] Tidningen är producerad av Skärgårdarnas Riksförbund och utkommer med fyra nummer per år. Postadress Södra Vinön 112, 715 93 Vinön Hemsida www.skargardarna.se Redaktionens e-postadress [email protected] Produktion och tryck Linderoths Tryckeri, Vingåker 2016 Foto Om inte annat anges Eva Widlund ISSN 2000-0448 Ansvarig utgivare: Bengt Almkvist, ordf. SRF Skärgårdsbor på årsstämma med nye ordförande Sune Fogelström och avgående ordförande Bengt Almkvist sittande framför gruppen. Foto: Eva Widlund Årsstämma med ordförandebyte Nya styrelsen I mitten av april var det så dags för årsstämma i Skärgårdarnas Riksförbund. Den var i år förlagd på Arkö i Östergötland. Från en Bengt på Missjö till en Sune på Möja. Skärgårdarnas Riksförbund har stor geografisk spridning på sin styrelse som täcker upp flera skärgårdsområden i vårt land. Det blir således nu Sune från Stockholms skärgård som ska styra förbundets arbete tillsammans med den övriga styrelsen. Vice ordförande kommer från Västkusten, Jan-Eric Ericsson från Skaftö i Bohuslän. Den stora programpunkten var val av ny ordförande. Sune Fogelström, välbekant i skärgårdssammanhang i Stockholms skärgård, hade tackat ja till att axla ordföranderollen i riksförbundet. Han blev nu enhälligt vald vid stämman liksom de styrelseledamöter som stod för omval. Därmed inga förändringar av styrelsen i övrigt. Avgående ordförande Bengt Almkvist, som har varit med från början inom riksförbundet både som ordförande och förbundssekreterare, har under en tid framfört att det är dags för en ny ordförande. Vid årsstämman blev han nu avtackad med en fin tavla av Anders Persson, vår tecknare som bidrar med små serier i tidningen. Avgående ordförande Bengt Almkvist avtackades med en tavla där han kommer körande i en liten båt med ordförandeklubban i högsta hugg och kikaren om halsen, ifall det kommer någon intressant fågel. Med i båten finns så klart djur från Missjö, både får och kossor. Övriga ledamöter är från söder till norr, Sten-Åke Persson från Ven, Janni Olsson från Skaftö, Anders Olsson från Gräsö, Lennart Andersson från Söderhamn och Lena Egnell från Holmön. Vår nye ordförande presenterar sig själv på annan plats i tidningen och vår avgående ordförande skriver också några rader i detta nummer. Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 3 Blåljus och skärgårdsfrågor Förutom sedvanliga årsmötesförhandlingar kring val av styrelse och verksamhetsplan innehöll detta möte flera andra programpunkter. Lämpligt nog, med tanke på platsen, ingick ett större pass kring Blåljusfrågor. SRF:s Blåljusgrupp rapporterade hur långt man har kommit i sin kartläggning, vilket följdes av en presentation av SSRS räddningsstation i Arkösund med studiebesök på räddningsbåtarna. Skärgårdssamarbetet i Östergötland presenterades sedan av skärgårdsutvecklare Carl Hamilton. Rapporteringar från SRF:s arbetsgrupper och medlemsföreningar inramade hela träffen som pågick från fredag kväll till söndag middag. Blåljusfrågan Hur ser det ut i våra skärgårdar? - Väldigt olika, det är vi väl medvetna om. Bengt Almkvist inledde passet kring blåljusen som fortsatte direkt efter själva stämman. Under 2015 bildades en ny arbetsgrupp inom SRF, Blåljusgruppen, vilken har sammanställt den information som har samlats in från landets olika skärgårdsområden. För att kunna beskriva förutsättningarna i våra skärgårdar delades blåljusen in i brand, ambulans, polis, sjöräddning, utbildning/hjärtstartare och akut hemsjukvård. Förhållandena varierar stort. Storstadsnära skärgårdar verkar ändå ha ganska bra förutsättningar. Men det är många öar med stora skillnader och det är svårt att kartlägga. En ”stor” ö med goda kommunikationer, även nattetid, ger bra blåljus. Små öar, glest befolkade, där fungerar det genast sämre. Vad ser vi i sammanställningen? De inlämnade uppgifterna är väldigt olika gjorda, men Blåljusgruppen kan ändå se att: –polisen inte behövs så ofta i skärgårdarna, det vittnar flera skärgårdsbor om. –utbildning av ö-bor i HLR och brandskydd är en viktig del. –systemen förändras hela tiden, ö-bor måste hela tiden bevaka blåljusfrågorna. –det är olika förutsättningar sommar och vinter vad det gäller folkmängd och transportsystem. –det är många aktörer: kommunal räddningstjänst, SSRS, Kustbevakningen, privata aktörer, Sjöfartsverket och Landstinget. –det är nödvändigt med olika lokala system beroende på olika förutsättningar. Från kartläggning till förstudie Sverige är det land i Europa som har flest bebodda öar. 2014 påbörjades SRF:s arbete med kartläggningen efter att frågan hade varit återkommande vid många sammankomster i SRF. Birgitta Källgren, Blåljusgruppen visade på hur man i Smålandskusten har gjort en lathund med viktiga kontaktuppgifter vid räddning, olycksfall och brand. Sjöräddning En viktig aktör inom sjöräddning är Svenska Sjöräddningssällskapet. Besättningsmän från SSRS räddningsstation i Arkösund besökte mötet för att informera om sin verksamhet. Sjöräddningen i Sverige bygger på tät samverkan mellan frivilliga krafter, statliga myndigheter och kommunal räddningstjänst. Ett tungt ansvar vilar på Sjöfartsverkets tolv SAR-samordnare som jobbar med samverkan och utbildning. Göran Johansson är en av dessa SAR-samordnare med ansvar för Bråviken och Gotland. Göran är en skärgårdsbo som kan sin skärgård från att tidigare ha varit yrkesfiskare och kört bogserbåt. 1995 startade Göran upp Sjöräddningssällskapets station i Arkösund och sedan 1996 har han arbetat med sjöräddningsutbildningar på Arkö som är Sjöfartsverkets kursgård. För att komma vidare i Blåljusfrågorna har SRF för avsikt att få till ett projekt som på ett systematiskt sätt kan fördjupa sig i hur blåljussituationen verkligen ser ut i olika delar av våra skärgårdar. Detta är en mycket viktig trygghetsfråga som vi återkommer till här i tidningen. RoseMarie Hellén från Blåljusgruppen presenterade kartläggningen så långt man har kommit. 4 Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 För information till SRF:s Blåljusgrupp kontakta gruppen via [email protected] Göran Johansson, stationsansvarig på Arkösunds SSRS-station är även SARsamordnare på Sjöfartsverket. Foto: Sjöfartsverket Studiebesök på bryggan där SSRS visade upp två båtar. Den nya båten vid namn Ingegerd Ramstedt ligger här skymd bakom stationens stora båt, Rescue Erik Collin. Sjöfartsverkets röda övningsbåtar ligger också i hamnen. Sjöräddningssällskapet har 69 räddningsstationer, cirka 200 båtar och cirka 2000 frivilliga längs de svenska kusterna och i de större insjöarna. Arkösunds station har cirka 25 frivilliga, varav två sjuksköterskor och en läkare. Stationen har tre båtar, en täckt svävare och en RIB-båt. Förutom Göran Johansson deltog tre personer ur besättningen denna lördag och förevisade sina båtar. Sjöräddningssällskapet startades av eldsjälar för över hundra år sedan och fortfarande har alla räddningsbåtar en frivillig besättning som är beredd att ställa upp året runt, dygnet runt. SSRS står för 70 % av sjöräddningen i Sverige, utan bidrag från staten. Hela verksamheten bygger på gåvor, medlemsskap och ideella insatser. http://www.sjoraddning.se/ Skärgårdssamarbete i Östergötland Vid SRF:s möten är det alltid intressant att ta del av den plats mötet är på. Efter att fått information om Arkö och Arkösund gick vi vidare i geografin till Östergötland och till Carl Hamilton, skärgårdsutvecklare i Östergötland. Det är Region Östergötland som tillsammans med skärgårdskommunerna Norrköping, Söderköping och Valdemarsvik har en anställd skärgårdsutvecklare, vars uppgift är att arbeta med utvecklingsfrågor på plats ute i skärgårdsområdet. Till skärgården räknas här både öar och fastland där natur och kultur är präglat av havet. Målet är att skärgården ska ha en yrkesverksam och året runt boende befolkning. Skärgården är en prioriterad del inom landsbygdsutvecklingen. Carl Hamilton berättade om Skärgårdsrådet, ett viktigt forum för informationsutbyte och samverkan mellan företrädare för skärgårdsbefolkningen, skärgårdskommunerna i Östergötland och Småland samt Länsstyrelser och regionförbund. Skärgårdsrådet samverkar kring skär- gårdsfrågor och tar fram policy och strategier i viktiga utvecklingsfrågor. Man jobbar för en samsyn mellan skärgårdskommunerna. Utvecklingsplan för skärgården Ett samarbetsprojekt inom detta område är en för skärgården särskilt framtagen utvecklingsplan ”2030 kust och skärgård”. Det är ett omfattande dokument på 68 sidor med både nulägesanalys och målbild vad gäller områden som befolkning och boende, infrastruktur och kommunikationer, service både kommersiell och offentlig, näringsliv och arbetsmarknad, natur, kultur och friluftsliv. Det finns 2000 personer i skärgårdsområdet och 200-250 personer på öar utan fast förbindelse. Utvecklingsplanen har varit ute på samråd och ska beslutas i kommunerna och regionen till sommaren. Ett tydligt budskap är att skärgårdsskolorna behövs. Inga barn ska behöva ha långa resvägar. Nedläggningen av Gryts skola förra året innebar flyttning av barnfamiljer från öar iland. Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 5 verkandet, genom bland annat våra arbetsgrupper, har visat sig vara uppskattat. De nya skärgårdsborna En ny grupp som deltog på årets stämma var representanter för SRF:s personliga medlemmar. Från Löparö i Roslagen kom familjen Pensar med stämmans yngsta deltagare, lilla Elsa 1 år. -Världens roligaste jobb, menar skärgårdsutvecklare Carl Hamilton att han har. Det handlar mycket om näringslivsutveckling, se möjligheter och skapa nätverk. Öppen och tillgänglig skärgård Att skapa arbetstillfällen i skärgården är givetvis en viktig arbetsuppgift och här är en växande besöksnäring en möjlig utmaning. En öppen och tillgänglig skärgård är något som turisterna uppskattar. Det är dock brist på betesdjur på öarna. Bidrag för djurtransporter är därför en viktig del i skärgårdssatsningen. 240-300 000/år betalas ut i transportstöd. Johan och Anna Pensar flyttade till ett skärgårdshemman på Löparö i Stockholms skärgård för ett och ett halvt år sedan. De kombinerar nu sina deltidsjobb som konsulter inom marknadsföring och affärsutveckling med ganska många projekt på gården. Tio gutefår har de till exempel nyligen släppt ut på bete. Johan och Anna har vistats i skärgården på sin fritid tidigare och gjorde nu ett aktivt val att förändra sitt liv och flytta ut till en ö permanent. Från Löparö har de med lillbåten endast 50 meter till fastlandet och därefter 15 minuters bilresa till centralorten Norrtälje. Så mycket bättre Förutom själva miljön är gemenskapen med andra fastboende skärgårdsbor något som Anna och Johan uppskattar. – Det har blivit så mycket bättre än vi kunde ana med grannar och nätverk, berättar Anna. På väldigt kort tid har vi fått fin kontakt med andra fastboende skärgårdsbor på ön, i skärgårdsföreningen och SIKO och nu även i riksförbundet SRF. – Vid årsstämman på Arkö förstod vi bättre varför det är viktigt med en organisation för fastboende skärgårdsbor, fortsätter Anna. Intressant att höra att många håller på med djurhållning och om barnens liv i skärgården, infrastruktur och allt mångsyssleri som är typiskt för skärgårdsbor. Från Skärgårdarnas Riksförbund hälsar vi de nya skärgårdsborna välkomna in i gemenskapen. Text och foto: Eva Widlund En bra skärgårdstrafik betyder också mycket för tillgängligheten. Trafikupphandlingen på sju år innebär att det satsas 10 miljoner om året på skärgårdstrafiken. Alla kan då åka ut i skärgården för endast 19 kr. Ett omväxlande och roligt jobb verkar det vara och det var många i lokalen som önskade att det skulle finnas flera personer med detta uppdrag i landets skärgårdar. Inspireras av varandra På Arkömötet var det ett omfattande program. När skärgårdsbor kommer samman är det även värdefullt med mingeltid för erfarenhetsutbyte. Medlemsföreningarna i SRF representerar stora delar av den svenska skärgården runt kusterna och i de större insjöarna. Lösningar på olika skärgårdsfrågor i ett område kan överföras till andra områden och nät6 Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 Förutom representanter från SRF:s medlemsföreningar deltog en del personliga medlemmar. Yngsta deltagaren var lilla Elsa 1 år som kom med sina föräldrar Anna och Johan Pensar från Löparö i Roslagen. Ny ordförande – vem där? Skärgårdarnas Riksförbund har fått en ny ordförande. Vid årsstämman i april valdes möjabon Sune Fogelström till ordförande för Skärgårdarnas Riksförbund. Foto: Britt Fogelström Sune Fogelström är känd bland skärgårdsbor i Stockholmsområdet och han har även varit verksam i Skärgårdarnas Riksförbund tidigare. Men vem är han? Här presenterar han sig själv. Född på Möja i en stor släkt, gått småskola i stan för när det var dags för skola lönade det sig inte så bra med fisket utan var bättre att jobba som timmerman i stan, tyckte i alla fall mina föräldrar. Ett evigt pendlande tog vid. Dessutom hade skolan på Möja en låg period när jag var i småskoleåldern. Dåliga kommunala kommunikationer gjorde att på 60-talet åkte man egen båt mellan stan och Möja, det är 33 sjömil från Möja till Slussen. Samåkningen blomstrade. Ett helt litet tåg med diverse farkoster stävade ut och in till stan varje lördag och söndag, senare fredag kväll och söndag kväll. Redan där fanns alltså tre av våra eviga frågor, svårt med utkomsten, skolproblem och dåliga kommunikationer. Efter tekniskt gymnasium blev det KTH, examen inom elektronik och sen lumpen på det. Lumpen som civilingenjör i kustartilleriet. Lång men bra militärtjänst, mycket båtar, elektronik och placering på öarna nästan hemma vid Möja. Efter lumpen tog jobben vid direkt, kursledare för diverse kurser inom elektronik och data och sen konsult. Jag har jobbat 24 år med militära och civila konsultuppdrag varav 18 år som konsultchef/företagsledning i många olika former. – Känns inspirerande att få komma tillbaka till styrelsen i SRF som ordförande! Kanske inte intressant som ordförande i SRF om det inte varit för att dessa år innebar jobb på många ställen i Sverige och på en hel del ställen i glesbygd. Det var ett sätt att hitta bra och trogen personal. Det är inte så stor skillnad på frågorna för överlevnad i Pajala och i skärgården. Vi hade som mest 40 anställda där, många gånger har man ju drömt om att kunna hitta på något som kunde generera 40 arbetstillfällen på Möja men den rätta iden har inte kommit, ännu. varit min lilla plan hela tiden, jag ville aldrig jobba i stan egentligen. Via Möjas aktiva föreningsliv blev jag vald till ordförande i SIKO, Skärgårdens Intresseföreningars KontaktOrganisation i Stockholms län och genom det var jag faktiskt styrelseledamot i SRF. Åren på Möja har karakteriserats som för många skärgårdsbor, av mångsyssleri – båtcharter, taxibåtskörande, snickeri, bredbandsutbyggnad och ett aktivt föreningsengagemang. Det känns inspirerande att nu få komma tillbaka till styrelsen i SRF som ordförande. I slutet av maj kommer vi att ha vårt första lite längre styrelsemöte och efter det tänkte jag återkomma med mer om vad SRF skall göra nu, men det mesta står redan i vår verksamhetsplan. Sune Fogelström, Ordförande Skärgårdarnas Riksförbund [email protected] Till slut blir man rätt trött på att leda en massa konsulter, jag tror det var ca 700 som mest så 1999 slutade jag och flyttade hem till Möja. Det hade Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 7 Är öar energitjuvar? Åren 2013-2015 var de tre svenska öarna Ven, Visingsö och Vinön med i ett europeiskt energiprojekt med totalt femton öar från Italien, Frankrike, Irland, Åland, Finland och så Sverige, som deltog under ESINs huvudmannaskap. Målet var att kartlägga öarnas energiförbrukning, beskriva hur energin tillförs/produceras och i vilken form, och att planera för alternativa lösningar. I projektet deltog en utmärkt blandning av öbor, entreprenörer, politiker och tjänstemän. Särskilt tack till Sten-Åke Persson och Helena Engleson på Ven, till Bengt Svensson på Visingsö och till RoseMarie Hellén på Vinön. Projektledare var Christian Pleijel, vice ordförande i ESIN. Hur ska man räkna? Hur får man rättvisande värden på hur många personer som förbrukar energi på öarna och vilken energi som ska innefattas i kalkylerna? Projektet räknade ut öarnas tekniska befolkning. Det vill säga hur många persondagar som belastar öns marker, hav, luft, vägar, vattenledningar, avloppssystem, elnät, hälsovård, bredband, postutbärning, räddningstjänst, transportsystem med mera. Det är inte detsamma som antalet mantalsskrivna på ön. På Ven till exempel finns 368 mantalsskrivna fördelade på 190 hushåll men 440 brevlådor. Vi räknade den mänskliga belastningen genom att multiplicera de helårs- Visingsöborna Emma Adolphsson och Bengt Svensson tillsammans med Christian Pleijel. 8 Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 boende och mantalsskrivna med 365 dagar, de helårsboende men ej mantalsskrivna dito, de delårsboende med 100-200 dagar från fall till fall, de sommarboende med 45 dagar och turisterna med en dag, och fick då helt andra siffror. Den tekniska befolkningen på Ven uppgår till 541, på Visingsö till 1043 och Vinöns tekniska befolkning till 212 personer. Energiförbrukning Hur mycket energi förbrukas och på vad? Vi gör av med energi i våra hushåll (värme, varmvatten, hushållsel), landtrafik, sjötrafik, kommunal service (gatubelysning, vägar, avfall), jordbruk, fiske samt industri och byggande. Våra inventeringar av energi förbrukningen på hela ön visar: Ven Visingsö Vinön 13 369 MWh per år 31 121 MWh per år 3 906 MWh per år Om vi däremot räknar per person, den tekniska befolkningen, är energiförbrukningen: Ven Visingsö Vinön 24 705 kWh per år 29 842 kWh per år 18 424 kWh per år En medelsvensk använder cirka 16 000 kWh per år. Varför ligger vi så högt? Svaret är att vi måste färdas över vatten till och från våra öar. Sjötransporter är energikrävande. Framtidsplaner Projektet var mycket lärorikt men som öbo blir man bekymrad när man Venborna Sten-Åke och Helena samt vinöbon RoseMarie deltog i projektet. ser hur mycket energi som går åt till färjetransporter och tänker att ska det nu sparas i tidtabellen, igen? Men de mest verksamma åtgärderna ligger inte i tidtabellen utan i att minska på antalet bilar som vi transporterar över vattnen. Det är inte lätt eftersom ingen av dessa öar är självständig. Ven är ansluten till och uppknuten i fastlandets system, Visingsö vill arbeta för eldriven biltrafik, kanske med målsättningen att göra Visingsö till Sveriges första helt eltrafikbaserade samhälle, Vinön vill utveckla användningen av solenergi. Det här kräver kommuner som förstår sig på öar. Inga energitjuvar Men vi är inte energitjuvar. Rensat på sjötransporterna är vi exemplariska samhällen med stor förmåga att uppta växthusgaser, att vara så kal�lade ”kolsänkor”, i skog och genom de vattenytor som omger och är en naturlig del av våra öar. Christian Pleijel Mer om projektet finns att läsa på ESINs hemsida http://europeansmallislands.com/smilegov/ Antal öbor Ven Visingsö Vinön Mantalsskrivna helårsboende 368 736 100 Mantalsskrivna omräknat i personårsdagar 134 320 268 640 36 500 Teknisk befolkning räknat i personårsdagar 197 520 380 640 77 500 541 1 043 212 Teknisk befolkning omräknat till personår Akuthjälpsystem på danska öar Ö-räddning är något som vi har haft som en aktuell fråga inom Skärgårdarnas Riksförbund under en längre tid och nu är det ännu tydligare i och med den nya Blåljusgruppens arbete. Hur fungerar det på andra öar i andra länder? På varje ö finns ett akutskåp med hjälpmedel för första hjälpen. Det är bara de utbildade akuthjälparna på ön som har koden för att låsa upp skåpet. Här på Omö är skåpet placerat på öns fina aktivitetshus. Foto: Eva Widlund Vid ett besök på Omö i Danmark fick vi se det stora akutskåpet på väggen till öns aktivitetshus. Ett ganska stort grått skåp med en larmlampa på taket, lättillgängligt placerat på ön. Dorthe Winther, lärare och bosatt på Omö, berättade att det på ön finns ett antal utbildade 112-akuthjälpare och att det bara är dessa personer som har tillgång till skåpet som innehåller hjärtstartare, syrgas, adrenalin och annan utrustning som behövs snabbt vid ett akutfall. Det danska akuthjälpsystemet Systemet med 112-akuthjälpare fun gerar ungefär på samma sätt på alla danska öar, med lite variation från Foto: Dorthe Winther Alla som är med i Första hjälpen beredskapen har särskilda jackor när de går ut på larm. De syns bra och det har mer än en gång visat sig att läkare på besök därmed har erbjudit sin hjälp. region till region. Öarnas förstehjälpare är frivilliga, obetalda öbor som utbildas av regionerna, vilka ansvarar för första hjälpen beredskapen. Alla akuthjälpare får en avancerad utbildning i första hjälpen. I Region Själland, som Omö tillhör, sker utbildningen på varje ö, läraren kommer till ön och till deltagarna och håller kurs. Grundkursen går över tre helger och därutöver får alla akuthjälpare en repetitionskurs en gång om året. De får också tillsyn när de har kallats ut på ett uppdrag – och det är viktigt, poängtera öborna. Vid ett larm När en olycka inträffar på en ö och 112 larmas får alla akuthjälpare ett textmeddelande med adressen till olycksplatsen. De akuthjälpare som finns hemma på ön skyndar sig till platsen och på vägen dit kör de förbi akutskåpet med hjälpmedel och tar defibrillator med mera med sig. När den första akuthjälparen öppnar skåpet med en kod, tänds en lampa på taket, så de andra kan se att utrustningen är hämtad och därmed inte behöver slösa tid att köra till skåpet. När skåpet öppnas, skickas samtidigt meddelande till den akuta enheten, som då ser att akutskåpet har öppnats. Framme vid olycksplatsen hjälper de den skadade, tar hand om anhöriga, och har ständig telefonkontakt med första hjälpen-avdelningen på larmcentralen, som ger dem goda råd om vad de ska göra i förhållande till den sjuke. Likaså kan de ha kontakt med läkaren ombord på ambulanshelikoptern. Akuthjälparna stannar hos den sjuke/skadade tills helikoptern anländer och läkaren därmed tar över. De flesta av öarna har också en frivillig brandkår. På några öar är det samma beredskap för brand och för akuthjälp. Vissa människor är då gemensamma för båda räddningsinsatserna. Började i södra Danmark Det var Region Syddanmark som tog det första initiativet till att få etablera en första hjälpen beredskap på de syddanska öarna. Det har sedan spridit sig till flera regioner, och inte bara till öar utan även till landsbygdsområden som ligger långt från större städer. Första hjälpen beredskapen är finansierad av den regionala ”pre-hospitala” enheten som ser en klar fördel i att tiden från larm till en första hjälpen insats minskas rejält med detta system. Dorthe tycker det är en bra idé med akuthjälpare. De bidrar till att skapa förtroende bland både öbor och turister. Systemet är enkelt och fungerar riktigt bra - också för att det alltid följs upp så att eventuella fel rättas till. Det finns vissa öar som har både läkare och sjuksköterskor, men de har fortfarande en akut hjälpkår. Läkaren kan mycket väl vara utanför ön. Eva Widlund Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 9 Färjegruppen besökte Vaxholms kastell Vårmöte med Trafikverket Foto: Bengt Ottosson Färjesamordnare Staffan Eriksson Trafikverket på vårmöte med Färjegruppens ledamöter Bengt Ottosson, Lena Kjellman, Jan-Evert Jäderlund med Thorbjörn Lindberg bakom sig, RoseMarie Hellén och rederichef Anders Werner. Färjegruppens ledamöter, Lena Kjell man från region väst, Bengt Ottosson från region mitt, Jan-Evert Jäderlund från region öst och Thorbjörn Lindberg från region norr samt Blåljusgruppens RoseMarie Hellén var kallade till möte den 5 april med Trafikverkets färjesamordnare Staffan Eriksson och Färjerederiets rederichef Anders Werner. Syftet med mötet var att diskutera och synliggöra eventuella förändringar och förbättringar på Trafikverkets färjeleder i Sverige. Studiebesök på Kastellet Färjegruppen sammanstrålade i Vaxholm för att därifrån åka taxibåt över till kastellet, vilket är ett imponerande byggnadsverk som ägs av Statens Fastighetsverk. I kastellet finns museum, kontor, säng med frukost samt restaurang. Simulatorutbildning I Kastellet har Färjerederiet hyrt in sig och skapat en modern simulatorutbildning, fyra separata besättningar kan träna sig att köra färja samtidigt, 10 Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 på ett miljömässigt och säkert sätt. Eleverna ser rörliga bilder på väggarna som visar färjelägen och färjan. I varje rum kör besättningarna simulatorfärjorna med reglage och instrument som finns i dagens färjor. Instruktörerna kan lägga in olika förutsättningar på de fyra färjorna, allt för att skapa verklighetsanpassade förutsättningar för en bra utbildning. Den nya simulatoranläggningen ska dels användas för Färjerederiet att utbilda sina anställda, och dels ser man gärna att andra aktörer hyr in sig på utbildningarna. Kustbevakningen har till exempel hört av sig för att utbilda sina anställda. Anläggningen imponerade på Färjegruppens ledamöter, som ser klara miljöfördelar med satsningen. Storfärja och app Vi förflyttade oss därefter till ett mötesrum där vi påbörjade dagens informationsutbyte. Trafikverket/ Färjerederiet var först ut med att informera om trafikutveckling samt om beställning av en stor 80-bilars färja. Ett estniskt varv fick den ordern. Staffan Eriksson informerade vidare om att en privat aktör har skapat en app för Iphone, där färjeinfo kan hämtas. Dessutom blev vi uppmanade att ha dialog med de kommuner där färjorna är sysselsatta. Om kommunerna kan ställa upp ekonomiskt (vissa kommuner har redan gjort det) så kan Trafikverket och Färjerederiet utöka servicen på denna färjeled. Färjesamordnaren berättade också hur Trafikverket lägger upp ekonomin för färjeservicen. Regionerna rapporterar Därefter behandlades våra olika regioners synpunkter med början i Region Syd, Aspöfärjan i Blekinge. Där är man till stor del nöjda med servicen men påpekar att man vill förändra turlistan, helst till samma turlista året om. Telefonprat av besättningen under lastningen vänder man sig mot. Reservfärjor vill man ha eftersom man ofta har driftproblem på färjan Yxlan, som numera går i trafik i Blekinge. Region Mitt tog sedan vid och där fungerar servicen, men på Vinön upplever man att det är svårt att få till stånd kontakt med ledchefen, vilket gör att samarbetet haltar. Blåljusfrågan kvarstår. Kommande sommartrafik vill man diskutera med ledchefen. Info från Visingsö säger att den nya färjan Braheborg råkat ut för ett styrhaveri, vilket innebär att trafiken till ön upprätthålls av den minsta färjan, med stora problem som följd. Region Väst, genom Lena Kjellman, har gjort en rejäl genomgång av många leder, där tyvärr ett antal inte har svarat på uppropet. Hemma hos Lena har man dock startat en trafikgrupp. Någon kommun har planer på en bro, men det stannar nog vid planer. Justering av turlistor är önskvärda, dessutom finns önskemål om väntkur på en led. Samordning med anslutningstrafik brister på någon led. Vissa kallelserutiner bör ses över, personalen ser olika på när man skall kalla. Viss munterhet uppstod när Lena berättade att någon resenär hade problem med när sommar- och vintertid införs, vilket innebär att turen kan försvinna eller bli dubbel. Någon led i väst drivs av el via kabel, önskemål finns om att det utökas till fler leder. Det ständigt återkommande ärendet med för smala körfält på färjorna belystes, vilket är ett allvarligt säkerhetsproblem. Personal på däck vid lastning är ett krav från Färjegruppen, vilket rederichefen Werner lovade att åtgärda. Från Region Öst påpekas att toalett på färjor är ett önskemål, dessutom har några av färjorna körts så hårt att man fått skador på bilar när man kolliderat med dykdalber. Färjan Castella har haft en hel del haverier på styrningen. Synpunkter finns även på den nya linfärjan till kastellet, där miljö- och säkerhetsanmärkningar finns. I Region Norr är lederna Gräsö och Hemsön i stort sett nöjda med trafiken. Hemsön har vissa problem med en ljussignal till linfärjan som besökare inte känner till. På Holmöleden har man flera frågetecken om terminal- och färjelägen, även turlistan önskar man förändra. Än finns inget färdigt förslag eller tidsram för färjelägen och terminaler på Holmöleden. Frågor om vad som skall göras på varvet (Capella skall på varv 24/4) ställdes men ingen upplysning stod att få. Holmöleden har inte fått någon informationstavla monterad, bör komma snart enligt rederichefen. Vägen till Norrfjärden bör rustas upp, den är i bedrövligt skick. Bokningsmöjlighet för bilar av bofasta Holmöbor efterlystes. Ledchefen kan ta beslut. Viktiga dialogmöten Tiden för vårt möte blev i kortaste laget, vi var tvungna att fika under det att vi fortsatte med bollandet av po- sitiva och nödvändiga åtgärder. Flera aha-synpunkter kom fram, där både Werner och Eriksson lovade att kolla, förbättra och åtgärda vissa av dagens frågor som framkom under mötet. Färjegruppens möten med Trafikverket/Färjerederiet är värdefulla för en förbättrad samfärdsel i vår skärgård. Tacksamma om ännu fler skärgårdssamhällen hör av sig till Färjegruppens representanter om man vill lyfta frågor om förbättringar/förändringar. En mycket intressant och lärorik dag var till ända. Hösten möte skall hållas den 22 september i Solna. Thorbjörn/Holmön Färjegruppen Thorbjörn Lindberg Färjegruppen inom Skärgårdarnas Riksförbund www.skargardarna.se HEM / ARBETSGRUPPER / FÄRJEGRUPPEN Remisser Vattnet är vår väg Skärgårdarnas Riksförbund har yttrat sig angående ett pm ”Lika beskattning av diesel bränsle i båtar, skepp och arbetsmaskiner inom vattenbruk, skogsbruk och jordbruk”. I promemorian föreslås att dieselbränsle som används i fartyg i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverksamhet ska beskattas på samma sätt som när det används i arbetsmaskiner i dessa näringar. Denna inställning innebär att alla de företag som behöver köra fartyg inom sitt företagande måste betala betydligt högre bränslepris. Det gäller de som har egna transportlösningar för gods inom tillverkning, skärgårdskrogar som själv får hämta varor och köra iland sopor, självverksamma skogsägare med egna fartyg, skärgårdsbönder som flyttar betesdjur mellan öar etc. Varför ska skärgårdsborna få skattereduktion på bränslet? Det finns en mycket enkel och tydlig orsak till att skärgårdsborna inte skall betala bränsleskatterna. Vattnet är nämligen vår väg och vi måste många gånger klara våra frakter själva. På land finansieras vägnätet med olika typer av skattemedel från fordon och bränsle. Läs remissvar på SRF:s hemsida! www.skargardarna.se Eva Widlund Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 11 Miljö & Energi i ett globalt ö-perspektiv För drygt hundra år sedan blev oljan det energislag som befriade världen från energibrist. Tidigare kämpade vi människor med att gräva efter kol, hugga ner skog, samla virke som flöt i land. Oljan förändrade allt på en kort tid. Den var billig, den sprutade upp och det var lätt att samla in och transportera. Jordbruket blommade upp. Konstgödning gjorde arbetet enklare. Maskiner för att plöja, skörda och transportera, gjorde allt arbete mycket lättare. Men allt är inte guld och gröna skogar. Nu har vi insett att den fossila energin har många nackdelar, och är dessutom inte oänderlig. Folkmängden ökar ständigt, energibehovet ökar i ännu högre takt. Idag består vårt energibehov av 80 % fossila bränslen, kol, olja och gas. Nu strävar vi efter att ersätta dessa 80 % med förnybara bränslen, vilken utmaning! Paris-överenskommelsen I höstas jublade hela världen åt Paris överenskommelsen, som innebar en ännu kraftfullare satsning än som var planerat. Men det man kom överens om, var ju att minska användandet av fossil energi, och kraftfullt öka användandet av förnybar energi. Men riktig hur det skall gå till, annat än att vi ska, har man inte sett så mycket av. Agenda 21-arbetet Den globala diskussionen om energi och miljön startade på allvar i slutet av 1980-talet när FN utsåg Gro Harlem Brundtland att förbereda Riokonferensen 1992. Det var denna konferens som startade Agenda 21 arbetet, som trängde ner till de lokala samhällena och skapade planer för arbetet med miljö och energi ända ner på föreningsnivå. Fyra punkter att jobba med 1) Vi får inte ta upp fossilt material och mineraler ur jorden i högre takt än de nybildas. 12 Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 2) Vi får inte sprida material – sopor och föroreningar, i större mängder än som naturligt kan brytas ner. 3) Vi måste bevara utrymmen för växter och djur. 4) Hänsyn måste tas till kommande generationer och utvecklingsländer. Trots att alla skrev under Agenda 21 avtalet, mötte det stort motstånd i bland annat USA. Republikanerna satte sig till motvärn och skapade en kommitté som till varje pris skulle motsätta sig avtalet. Så Obamas löfte från Parisöverenskommelsen hänger löst om Republikanerna får makten till hösten. sökte vi även ön Samsö som då på bara sju år ändrat hela sin energiförbrukning från importerad kolenergi till att då leverera överskotts-el till fastlandet. Hur det gick till, finns att läsa i Vi skärgårdsbor nr 3 2010. Samsö har fortsatt på den inslagna linjen och jobbar mycket med att förnya sin bilpark, som skall el-anpassas så fort som möjligt. Öar i Skottland I Skottland finns många öar som inte bara gjort fina planer, utan också gått från ord till handling. Vi har i Sverige planer för Agenda 21. Riksdagen har antagit miljömålen, kommunerna har upprättat planer, men har också insett att målen är svåra att uppnå. Att nå målen kräver resurser, som är lätt att pruta bort i budgetarna. De bästa resultaten nås om vi alla insåg vikten av detta arbete och började med oss själva. Vad kan vi åstadkomma? Från Kastellorizo till Eigg I förra numret visade vi på en ö med stora problem, Kastellorizo i Grekland. Men det finns också många öar som tagit tag i problemen och gjort stora förändringar. 2010 höll ESIN sitt årsmöte i Danmark och då be- En sådan ö är Eigg, en liten ö på nordvästra sidan av Skottland. Ön har bara 80 invånare och har aldrig haft någon kontakt med fastlandet när det gäller energi. Man har haft bullriga dieselelverk som levererat den energi Varje hushåll på Eigg kan komplettera med egna vindkraftverk eller solceller. Ön har också en stor batteribank som kan lagra 60 kW. Det finns perioder, när det är torrt och lite vind och man måste spara på energin. Dock finns ett dieselelverk på 70 kW som kopplas automatiskt in om batteribanken sinar. Varje hus har en maxgräns på 5kW vilket räcker till vattenkokare, tvättmaskin och TV eller 50 stycken 100 watts glödlampor. Energikällorna på Eigg består av fyra små vindkraftverk, tre små vattenkraftgeneratorer och två solcellsanläggningar. som man behövt. Redan 1997 började man tänka på att bygga upp ett centralt elverk, bestående av förnybara energikällor. 2008 var första gången som öborna hade tillgång till el dygnets alla timmar, en revolution för befolkningen på Eigg. Elnätet på Eigg består av fyra små vindkraftverk på 6 kW, totalt 24 kW. Den största energikällan är dock 3 vattenkraftverk, som vi i Sverige också betraktar som små. De levererar totalt 110 kW. Solceller är än så länge få och levererar 10 kW. Men här siktar man på en stor ökning framöver. Men det är inte bara energifrågorna som man har tagit tag i. Öar i Atlanten är ju också en källa för flytande sopor, som plastnät, plastdunkar och flaskor, bojar och allehanda skräp som flyter. Öborna ordnar strandstädning varje år och samlar in flera ton plastskräp, som man transporterar in till fastlandet för återvinning. Vattenkraft och elbilar på Mull Lite längre söderut har vi en betydligt större ö, nämligen Mull. Där hade ESIN årsmöte 2012. Intressant med ön Mull är organisationen ”Mull & Iona Community Trust”, som är en övergripande organisation, kan liknas vid SIKO hos oss. De har ingått partnerskap med alla öns olika organisationer, såsom idrottsföreningar, fågelklubbar, musik- och dansgrupper med mera. Bor man på ön betalar man fem pund per år i medlemskap, men du kan också bara vara stödjande genom ett Friends membership. Mull&Iona Community Trust är organisationen som arbetar med att Mull ska bli en framgångsrik ö med egen ägd energi och minskade koldioxidutsläpp. Mull & Iona Community Trust jobbar hårt för att få folk att övergå till elbilar. Man har ett antal elbilar för utlåning och även en Citroën Berlingo Van, som företag kan låna. Det finns laddare på flera platser på ön. Man erbjuder också kurser för blivande och elbilsägare. Servicecenter Mull & Iona Community Trust samordnar och stimulerar genom bidrag till olika verksamheter som gagnar ön. På ön finns också en fantastisk serviceanläggning. I den finns läkaroch tandläkarmottagning, mötesrum, datorrum, loppis, toaletter med mera. Servicecentret finns intill ett färjeläge. Hit kommer läkare och tandläkare vissa dagar i veckan. Istället för att åka färja in till närmsta stad, kommer servicen ut till ön. Det fanns 2012 sjutton sådana här anläggningar byggda i Skottland på öar eller i glesbygden. Ett annat stort projekt är Mull:s Garmony Hydrosystemet. Ett vattenkraftprojekt som skall producera 320 kW. När projektet är klart skall 230 bostäder på ön få grön energi. 200 personer har investerat i aktier i projektet och idag är aktiekapitalet på över 450 000 pund. Mer om ön Mull finns att läsa i Vi Skärgårdsbor nr 3 2012 Vid ESINs möte på Mull serverades välkomstkaffe i öns Servicecenter och självklart blev det ett besök i second hand butiken i samma hus vid färjeläget i Craignure. Se hemsidan http://www.mict.co.uk/ Foto: Eva Widlund Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 13 Flera skotska öar På flera andra öar på nordvästra sidan av Skottland pågår olika energiprojekt. Det handlar om vindkraft, sol anläggningar, kampanjer för elbilar, och sophantering, Det är öarna, Bute, Argyll, Gigha och Fetlar. Alla strävar efter att bli en grön ö. Samma inställning har många öbor i Irland också. De har stor kunnighet hur man utnyttjar EU-bidrag på rätt sätt, och skapar framgångsrika energiprojekt. I en annan del av världen Det finns andra länder som ställer om, till exempel det lilla landet Bhutan som ligger djupt inne i Himalaya mellan Kina och Indien. Landet har bara 750 000 invånare som bor i branta sluttningar och i djupa dalgångar. Landet är idag Koldioxid neutralt. Det är deras skogar som absorberar mer koldioxid varje år än utsläpp från industrier, transporter och bostäder. På Eigg har man skaffat sig några elbilar av märket Renault Twizy. Det är en modell avsedd för stadsbruk, men ett skotskt företag har byggt om dem, med kraftigare hjul och med en bagagehylla. Genom att vägnätet är ganska kort, passar bilen perfekt för att transportera folk och bagage ut till stugor och hotell. Bhutan, det lilla landet mellan Indien och Kina, är ett Kungarike med 750 000 invånare. Premiärministern som heter Tshering Tobgay deklarerar att han åker inte limousinen och bor inte i premiärbostaden. Han tillhörde tidigare oppositionen i landet, och driver miljöfrågorna mycket hårt. Kraftfulla målsättningar Green Islands 2010-2013 Målen som man satt upp är att 2020 skall man producera 100 % ekologisk mat. 2030 skall växthusgaserna nått 0-netto-utsläpp. Man har också en lag på att 60 % av landets skog inte får avverkas, och 0-export av skogsmaterial. Nyligen satte 100 frivilliga världsrekord i skogsplantering. Man satte 49 672 träd på bara en timme. När Kung Khesar och Drottning Jetson firade födseln av sitt första barn planterade 82 000 hushåll ett träd, och frivilliga planterade dessutom 26 000 till som gåva. Projektet som SRF initierade 2008, men som startade 2010 i Skärgårdsstiftelsens regi. Vi var för liten organisation för att hantera ett sådant stort projekt. Totalt blev det 10 öar, 5 öar i Sverige, 4 i Finland och en ö i Estland. BNL, ett annat sätt att tänka I landet Bhutan har man också infört ett annat sätt att bedöma bruttonationalprodukten BNP, istället använder de ett index som mäter bruttonational-lyckan. På Mull har man ett antal elbilar för utlåning samt även en Citroën Berlingo Van, som företag kan låna. Det finns laddare på flera ställen på ön och man håller kurser för blivande elbilsägare. I det lilla landet Bhutan har man skyltar lite överallt som vänder sig till turisterna i första hand. Skulle väl också kunna vara gångbara här i Sverige. 14 Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 Idén med projektet var den samma som öarna i Skottland lanserat. Resultaten blev några allmängiltiga miljödokument och ett fåtal konkreta planer. Två öar lyckades få igång några konkreta projekt, mycket beroende på några miljöentusiaster. I de allra flesta fall är det någon eller några som är de som driver miljöarbetet framåt. Så har det varit i Skottland, och även här i Norden. Problemet för oss i Sverige är att våra öar inte är egna kommuner, med några undantagsfall. De flesta öar har också el framdraget, och än så länge är egen el inte ekonomiskt försvarbart på kort sikt. De problem som öar i Sverige just nu brottas med, är VAlösningar. Vi kommer att följa arbetet på Koster, och hur det kommer att hanteras. Kommunalt VA som dras ut från Strömstad, eller egna lösningar på Kosteröarna. Vi är tacksamma på tips från er i ö-världen hur Miljöarbetet och Energifrågorna fortskrider. Gärna om lyckade projekt och lösningar, men naturligtvis också, om det finns problem av olika slag. Samsö - from best to next practise Samsö ligger inte på latsidan, utan har flera nya utvecklingsprojekt. Sören Hermansen är mannen som leder Samsö Energi mot nya mål. Utvecklingen fortsätter och just nu har man planer på Biogasprojekt, för att bland annat driva färjorna med biogas. Nästan alla kommunala tjänstebilar är eldrivna, och man planerar nu att även post- och busstransporterna skall drivas av egen producerad el. Mer om Samsö finns att läsa i Vi skärgårdsbor nr 3 2010 Foto: Lennart Andersson Janne Gröning från Iniö i Åbo Skärgård och Lars Olsson från Ornö var två entusiaster som lyckades förverkliga, en del av sina idéer i projektet Green Islands. Lars Olsson som också deltog i vår arbetsgrupp Miljö & Energi, gick hastigt bort i början på året efter en kort tids sjukdom.Vi kommer att sakna hans sympatiska utstrålning och hans gedigna kunskaper. Foto: fam. Dressler Sören Hermansen, Samsö Energi Foto: Lennart Andersson En man som också betytt mycket för miljö och energiutvecklingen på den danska ön Samsö är Sören Hermansen på Samsö Energy Academy. Vi i Sverige har mycket att lära av de skotska öarna, Samsö, och Bhutan. Skall vi nå Parismötets mål, får vi inte ligga på soffan, utan skrida till omedelbar handling. Camille Dressler är en fransyska som betytt oerhört mycket för de skotska öarnas miljöarbete. Hon har också ingått i ESIN:s styrelse under många år. Hon besökte ön Eigg och blev så fascinerad över miljön och beslutade sig för att flytta dit. Hon var med och förhandlade om köpet av ön 1997. Hon var också med och bildade energibolaget som idag förser öborna med el. Hon har också skrivit boken Eigg The story of an Island, som beskriver öns historia och köpet av ön. En otrolig historia hur man lyckades ena öns befolkning och dessutom få stöd av myndigheter, utvandrade öbor och många stödjande personer från hela Skottland. Lennart Andersson Miljö & Energigruppen Skärgårdarnas Riksförbund www.skargardarna.se HEM / ARBETSGRUPPER / MILJÖ & ENERGI Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 15 Seminarium om Framtidens skärgårdsskolor i Sverige, på Åland och i Finland Ett 50-tal deltagare från Sverige, Åland och Finland kom till Stockholm den 16 februari för att samtala om ”Framtidens skärgårdsskolor”. Det var tillresta skärgårdsbor, skolpersonal, tjänstemän och politiker som samlades på Länsstyrelsen i Stockholm. Seminariet arrangerades av Nordiska Skärgårdssamarbetet i samarbete med Skärgårdarnas Riksförbund. – Bra skolundervisning är en nyckelfråga för att få barnfamiljer att bosätta sig i skärgården vilket är viktigt för en levande skärgårdsmiljö, sade landshövdingen Chris Heister när hon öppnade seminariet om skärgårdsskolornas förutsättningar En levande skärgård En levande skärgård förutsätter en arbetande bofast befolkning och ett livskraftigt näringslivs- och lantbruksföretagande som bevarar grundläggande service och ett öppet landskap. För att våra skärgårdsmiljöer ska vara attraktiva alternativ är det viktigt det finns möjligheter till ett vardagsliv där arbete, familj och vardagspussel går ihop. Där spelar skärgårdsskolorna, och möjligheterna till bra undervisning, en viktig roll. De yttre ramarna innebär dock utmaningar att förflytta lärare och elever mellan öarna. Djurö har broförbindelse och här finns en stor F-9 skola med 360 elever. På Möja, Svartsö och Runmarö finns de mindre enheterna med 20 barn i varje skola och några barn i förskolan. På Sandhamn vilar skolan men det finns förskolebarn och fritids. Flexibel skola i skärgårdsmiljö Skärgårdarnas Riksförbunds Nätverk för skärgårdsskolor berättade om olika samarbetsprojekt mellan skärgårdsskolor i hela Sverige. En gemensam sagobok skriven av elever i tretton skärgårdsskolor är ett av de mest uppskattade projekten. Liknande samarbetsprojekt pågår mellan skolorna i den åländska skärgården. Kaj Törnros från Kumlinge skola berättade att man nyligen fått beviljat ett EU-projekt för att utveckla en flexibel skola i skärgårdsmiljö där en del lärare finns på distans. Program med goda exempel Dagen bjöd på ett fullspäckat program med många goda exempel på hur den moderna tekniken kan utveckla skolornas samarbete sig emellan. ”Det gränslösa klassrummet” presenterades från Björkö-Arholma skola, ”En flexibel skola i skärgårdsmiljö” från Kumlinge skola i den åländska skärgården samt Expertnätverket från Svenskfinland som erbjuder en databas och ett nätverk av experter, vilka kan medverka i gymnasieskolan i den finska skärgården. Möjligheterna är unika Från Värmdö skärgårdsskola, med enheter på fem öar, har man devisen ”Ingenting är omöjligt”. Rektor Lena Möllersten berättade att här läggs schemapusslet efter båtarnas tidtabell, vilka ändras ett par gånger under ett år. Kommunikationerna måste ses i tid och inte i kilometer. Närmiljön ger fina tillfällen för naturupplevelser med unika möjligheter. 16 Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 Utöka samarbetet mellan kommunerna Från Ålands landskapsregering kom överinspektör Andreas Wiklund och informerade om det åländska utbildningssystemet. Åland har 16 kommuner och 22 grundskolor totalt. Det finns sju 1-6 skolor varav fem finns på öarna Brändö, Kumlinge, Sottunga, Föglö och Kökar och två på fasta Åland, där det även finns flera 1-6 skolor och två 7-9 skolor. I Mariehamn finns ett gymnasium och en högskola. I den åländska skärgården talar man aldrig om att lägga ned några skolor, även om det är få elever. I stället diskuterar man att utöka samarbetet mellan kommunerna. En politisk vilja Från svensk sida framhölls vikten av en politisk vilja att utveckla och inte avveckla skärgårdsskolorna och att man ser skolan som en del av ett året runt levande skärgårdssamhälle. Skolan, bygdens nav Åse Classon, ordförande i organisationen Hela Sverige ska leva gav en mycket personlig berättelse om hur skolan i byn påverkar utveckling eller avveckling av en Åse Classon och Magdalena Cedering by, ort, kommun och i samspråk om betydelsen av den lilla län. Under tre och ett byskolan. halvt år pågick ett intressant skolprojekt ”Små skolor i utveckling” där även Skärgårdarnas Riksförbund var delaktiga. Boken ”En skola i tiden” från projektet och själva slutrapporten fanns med på seminariet. Magdalena Cedering, Uppsala universitet gav en intressant presentation av sin forskning om hur barns vardagsliv påverkas vid skolnedläggelse. Den borde alla beslutsfattare läsa och reflektera över. Barnens uppfattningar och upplevelser är inte vanligen i fokus då man diskuterar skolnedläggningar. Alla barn påverkas dock av en skolnedläggning. Skype fungerade utmärkt både när det gällde arbetslagsmöten kolleger emellan och när eleverna på de små skolorna skulle jobba ihop. Fjärrundervisning är en del av det gränslösa klassrummet där undervisningen sker samtidigt men där den behörige läraren kan finnas i ett annat klassrum än eleverna. Pedagogiska metoder och möjligheter Lars Nyberg, samordnare för skärgårdsfrågor vid Länsstyrelsen i Stockholm och styrelseordförande i det nordiska skärgårdssamarbetet hamnade mitt i skärgården när han skulle sammanfatta dagen. Bland de viktiga frågor som diskuterades var pedagogiska metoder och möjligheter som IT-teknik ger, hur man klarar lärarkompetens och rekrytering, och de små skärgårdsskolornas styrkor. – En viktig slutsats var att även lyssna på barns och ungdomars önskemål. I dag behöver den unga skärgårdsbefolkningen flytta iväg för att utbilda sig, men en bra uppväxtmiljö ökar sannolikheten att de vill återvända till skärgården senare i livet, säger Lars Nyberg. En utförlig rapport från hela seminariet med alla presentationer finns på Nordiska Skärgårdssamarbetets hemsida www.skargardssamarbetet.org under Aktuellt och Resultat från seminariet Framtidens skärgårdsskolor. Text och foto: Eva Widlund Det gränslösa klassrummet Bo Gidlöf och Kicki Hammarlund berättade om samarbetsprojekt mellan de små skärgårdsskolorna i Norrtälje kommun. När de geografiska avstånden är stora kan den digitala kontakten underlätta samverkan. Fjärrundervisning är en möjlighet för att tillgodose lärarbehörighet, tillgång på ämnesval och samtidigt öka den sociala funktionen hos eleverna. Under seminariets olika inslag talades det om många utmaningar men även om många möjligheter för en bra skola i en levande skärgård. Särskilt betonades följande: • • • • • • • • • • • • Kommunikationer måste ses i tid Långsiktiga beslut ger arbetsro Utbyggd IT för distans- och fjärrundervisning Skolan är bygdens nav Använd småskaligheten Möjligheterna på den lilla skolan är unika Ett stort lärande i små grupper Samarbeta med andra Ta vara på närmiljön Hitta och använd det unika Bygg upp stolthet för bygden Låt barnen vara delaktiga Bosse, Annika, Birgitta och Kicki ingår i SRFs skolgrupp för Nätverket för skärgårdsskolor. Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 17 EU-projekt kring Marin nedskräpning Håll Sverige Rent driver ett mycket aktivt arbete mot nedskräpningen av våra hav. I år är det stort fokus på frågan och Håll Sverige Rent medverkar i flera EU-projekt om marin nedskräpning. Foto: Eva Widlund Nedskräpning är ett symptom på att något inte står rätt till. Att vi inte längre bryr oss. Där nedskräpningen ökar, ökar också känslan av osäkerhet och otrygghet. Det är också ett slöseri på resurser. 2050 kommer det vara mer plast än fisk i havet om inte vi får stopp på skräpet. Håll Sverige rent medverkar i flera EU-projekt om marin nedskräpning. BLASTIC, plastens väg från staden till havet Ett nytt EU-projekt är Blastic, där länder runt Östersjön ska ta reda på hur plastskräp sprids från städerna ut till havet. 80 procent av allt skräp som hamnar i havet kommer från land och 60 procent av allt skräp är plast. Marint skräp tar inte hänsyn till länders gränser och kan färdas långt från sin ursprungskälla. Effekterna av marint skräp är både miljömässiga, ekonomiska och sociala. Syftet med detta projekt är att ta fram en vägledning för hur kommunerna kan arbeta för att minska nedskräpningen av makroskräp av plast i havet. En omfattande och konkret åtgärdslista, användbar för hela centrala Östersjöområdet, kommer att presenteras så småningom. I Sverige kommer Södertälje kommun vara pilotområde i detta projekt som pågår mellan 2016 och 2018. Projektet finansieras av Centrala Östersjöprogrammet. Havs- och Vattenmyndigheten delfinansierar projektet. 18 Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 Ren kustlinje Ett annat EU-projekt är Ren kustlinje, ett gränsöverskridande samarbetet kring den gemensamma utmaningen marint avfall i området ÖresundKattegatt-Skagerrak. Projektet ska utveckla nya smartare och mindre kostsamma metoder, modeller och tekniker för att hantera det marina avfallet effektivare i framtiden och det syftar till att reducera tillflödet och mängden marint avfall i havet och på stränderna. Genom ökad samverkan har berörda aktörer inom Öresund-Kattegatt-Skagerrak området goda förutsättningar för att kunna skapa en fungerande organisation och struktur för ökad och bättre hantering av det marina avfallet. Projektet ska etablera innovativa samarbeten mellan forsknings-institutioner och offentliga förvaltningar i Sverige, Norge och Danmark. Sotenäs kommun i Sverige är projektledare. EU-programmet Interreg Öresund-Kattegatt-Skagerrak stöttar projektet. MARELITT Baltic I mars startade ytterligare ett EUprojekt, som handlar om att minska antalet förlorade fiskeredskap, så kallade spökgarn, i Östersjön. Borttappade fiskeredskap är ett stort problem som kan ge förödande konsekvenser. De sjunker till botten eller flyter runt i havet och blir en livsfarlig fälla för fiskar och fåglar som kan fastna i näten. Projektet ska, förutom att kartlägga problematiken, städa bort spökgarn i utvalda problemområden med hjälp av draggning från båtar eller dykning på vrak. Ett resultat av projektet ska bli en handbok med information hur man kan dragga och städa upp spökgarn och vad städaktiviteter kan kosta. Marint centrum i Simrishamns kommun leder det treåriga projektet där förutom Håll Sverige Rent också organisationer från Estland, Finland, Tyskland och Polen deltar. Projektet är finansierat av Östersjöprogrammet och pågår mellan 20162018. Havs- och vattenmyndigheten delfinansierar projektet. Ett skräp om dagen Utöver dessa större EU-projekt finns ett vardagsprojekt där alla människor lätt kan vara med. Genom att plocka ett skräp om dagen deltar du i en gemensam aktion för att vi tillsammans kan skapa ett rent och tryggt Sverige för alla. Läs mer om #ettskräpomdagen på http://www.hsr.se/ Eva Widlund Källa: Håll Sverige Rent Från Ö till A Ny ö-bok från Anders Källgård I Anders Källgårds värld börjar alfabetet med Ö. Han är väldigt, väldigt intresserad av öar, han har skrivit sju böcker om öar, han har just kommit ut med en åttonde och han tänker gärna baklänges. ”Livet forstås baglaens, men må leves forlaens” skrev Søren Kierkegaard 1843: Livet måste levas framlänges men kan bara förstås baklänges. Så tror jag Anders Källgård tänker. Han är en logisk och engagerad person som i sin nya bok ”Nära Nauru. Varför vi behöver öar” är på resa för att förstå hur världen har kunnat bli som den är, varför vi lever framlänges i allt högre fart. Han försöker ta sig till den lilla söderhavsön Nauru, som länge kallades Pleasant Island, ”den behagliga ön”. Ön har en naturresurs – fosfat – som efter att ön blev självständig år 1968 exploaterades hämningslöst och gjorde Nauru till en av världens allra rikaste nationer, i några decennier. Öborna slog världsrekord i fetma, diabetes och slöseri. I dag är naturresursen slut, landskapet förstört, alla pengarna borta, Nauru räknas som en av världens fattigaste nationer och försörjer sig som flyktingförläggning åt Australien. Anders Källgård gör två försök att ta sig till Nauru, med flera års mellanrum. Innan han kommer fram på tredje försöket hinner han med utflykter och utvikningar till öar, ämnen, personer och platser som Örnsköldsvik, äldres värdighet, Xavier de Maistre, World Trade Center, Van Diemens land, Trobrianderna, hundraåringar på Sardinien, Pitcairn, Ovodda, Nowhereisland, Malaita, Longyearbyen, Kiribati, Islands kung Jørgen Jørgensen, Hobart, Louise Girardin, Georges Simenon, frequent flyers, Hammer deRoburt, m/v Chertan, Bismarck samt Australien, som trots att det egentligen är en kolossal ö är så långt det går att komma från Anders Källgårds ö-ideal i storlek, sans och politik. Boken börjar med att Anders Källgård skriver sin bok på Svalbard och slutar med att han just lämnar Nauru. Han får mig att tänka på Clint Eastwood när han 2003 intervjuades av Michael Parkinson: ”I know it doesn’t work that way, but if everybody could make their careers first and then have children in their sixties, everything would be so much better.” Anders Källgård tycker att vi mis�sköter vår jord. Han har skrivit en underbar bok som inbjuder till att tänka baklänges, från framtiden. Ta en ö! Tänk på det du önskar, det du drömmer om, hur du vill att det ska vara där borta, i framtiden. Gå sedan bakåt genom tidens alfabet hit till nutidens A och se därefter till att du gör det du bör, bokstav för bokstav, för att framtiden ska bli den du vill. Det är en härlig bok. Läs den! Christian Pleijel Vi Skärgårdsbor nr 1 maj 2016 19 Skärgårdarnas Riksförbund Nothaga gård, Södra Vinön 112 715 93 VINÖN Skärgårdsbryggan byter utseende Arbetet med SRF:s nyhetsportal Skärgårdsbryggan pågår och snart kommer det även att synas för besökarna. SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND De bofasta skärgårdsbornas riksorganisation Våra medlemsföreningar Bohusläns Skärgårdsråd Under vintern och våren har arbetet med att förändra layouten på Skärgårdsbryggan fortskridit. Parallellt med detta har arbetet med att få med de 37 000 notiserna som finns i den gamla databasen pågått. Det är nu drygt ett år sedan Skärgårdarnas Riksförbund tog över Skärgårdsbryggan. Ett år med många lärdomar och erfarenheter men också många ideella timmar som har lagts ner av ”Bryggvakterna”. Just nu är det fyra personer som en vecka i taget letar rätt på/skriver egna notiser. Notiserna har behandlat både små och stora ting som berör skärgårdslivet. Därutöver har vi skärgårdsintresserade som skickar in färdiga notiser eller kommer med förslag på vad vi kan skriva om. I mån av tid gör vi en notis av dessa tips. Men det finns plats för fler som vill vara med att medverka, så tveka inte att höra av dig om du är intresserad. Den som redan nu är välbekant med Skärgårdsbryggan kommer att känna igen sig och även fortsättningsvis kommer ni att kunna ta del av skärgårdsbryggans gedigna arkiv, något vi hoppas att våra läsare har nöje av. Anetté Larm Johansson Hvens Byalag Blekinge Kust- och Skärgårdsförening Smålandskustens Skärgårdsförening Östergötlands Skärgårdsförening Visingsörådet Vinöns Kultur- och Hembygdsförening Sörmlands Skärgårds Intresseförening SIKO Skärgårdens Intresseföreningars Kontaktorganisation (Stockholm) Gräsö Skärgårdsråd Söderhamns Kust- och Skärgårdsförening Hemsö Skärgårdsförening Holmöns Utvecklingsforum Luleå Skärgårdsförening SURF Skärgårdens Ungas Riksförening Du hittar sidan på www.skargardsbryggan.com eller www.skargardsbryggan.se För kontakt med Skärgårdsbryggans redaktionsgrupp – [email protected] Hemsköborna Originalserie av Anders Persson /Copyright 2016 Läs mer om våra föreningar på hemsidan www.skargardarna.se ...Tackar Bengt stort och Välkomnar Sune!
© Copyright 2024