Vi skärgårdsbor Nr 4, december 2016 Tidningen från Skärgårdarnas Riksförbund I detta nummer, läs om – Representantskapsmöte på Svartsö – ESIN:s årsmöte – ny ordförande – Inte lätt att bli mikroproducent SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND Lokalt ledd utveckling En ny brygga invigs på ön Karsholm i Stockholms skärgård. Det blåser hårt, är nollgradigt och snöar blötsnö. Ändå samlas en hel massa människor för att fira en ny brygga, varför då? För att man tillsammans på ön har lyckats förverkliga ett gemensamt mål, kollektivtrafik till ön. Bäckviken, Ven Foto: Eva Widlund Foto: Britt Fogelström Längs hela vår kust finns massor med gemensamma mål eller visioner som behöver förverkligas och det saknas inte pengar att göra det, men det är så krävande att många kanske tvekar att sätta i gång. Det krävs naturligtvis en bra idé som gärna gynnar så många som möjligt. Det krävs ofta fackkompetens inom vad det nu är som skall göras men framför allt krävs att man vet var resurserna finns och hur man ansöker. Skärgårdarnas Riksförbund har en tydlig ambition att bidra med både goda exempel som inspiration och med ren kompetenshöjning i var man kan söka och hur man ansöker om stöd. Vi kan se en trend att finansiärerna gärna ser konkreta, gärna fysiskt lättigenkännbara projekt. Typ en brygga. Men bryggan hade inte blivit av om det inte hade funnits massor med kompetens inom finansiering, upphandling och inte minst kunnandet just att ansöka. Därför satsar Skärgårdarnas Riksförbund på att övertyga våra olika projektfinansiärer om betydelsen av lokal kompetenshöjning för att fler skall våga ta sig an att förverkliga sina idéer och nå sina mål. Kompetensen att söka stöd måste komma först, annars kommer inte de konkreta lokalt förankrade projekten. SRF jobbar intensivt med en ansökan till Tillväxtverket som tar sikte på just detta. Skärgårdarnas Riksförbund har haft ett representantskapsmöte på Svartsö i Stockholm skärgård. Representantskapsmötet är medlemmarnas tillfälle att styra verksamheten åt rätt håll. Budgetförslag debatteras, arbetsgrupper och föreningar redovisar sina resultat och det hela skall sammanfattas i en plan för vad vi skall göra 2017. En hel del av verksamheten är indelad i arbetsgrupper och en tydlig målsättning är att allt mer skall göras i arbetsgrupper och i lokala föreningar. Nu tar vi lite julledigt från alla möten men redan nu planerar vi för nya, först i raden på det nya året blir ett skärgårdsutvecklarmöte med alla landsbygdsutvecklare som har skärgård i sitt område. Vi Skärgårdsbor nr 4, december 2016 I detta nummer: Framsida:Missjö Foto: Anna-Karin Utbult Almqvist sid 2 Lokalt ledd utveckling sid 3-4 Möte i Riksdagshuset sid 5 Hjärtstartare sid 6-7 Svartsö skola sid 8-9 Inte lätt att bli mikroproducent sid 10-12 Representantskapsmöte sid 13 Hem till Gräsö sid 14-15 ESIN sid 16-17 Skärgårdsbönder sid 18 NSS Helsingfors sid 19 Nytt verksamhetsår sid 20 Bilder Levande skärgård SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND Med detta önskar jag alla läsare ett riktigt Gott Nytt Skärgårdsår! Sune Fogelström, Ordförande Vi Skärgårdsbor Redaktion Eva Widlund Förbundets e-postadress [email protected] Tidningen är producerad av Skärgårdarnas Riksförbund och utkommer med fyra nummer per år. Postadress Södra Vinön 112, 715 93 Vinön Hemsida www.skargardarna.se Redaktionens e-postadress [email protected] Produktion och tryck Linderoths Tryckeri, Vingåker 2016 Foto Om inte annat anges Eva Widlund ISSN 2000-0448 Ansvarig utgivare: Bengt Almkvist, ordf. SRF En fortsatt levande skärgård behöver stränderna Möte i Riksdagshuset om utvidgat strandskydd Skärgårdarnas Riksförbund hade tillsammans med några riksdagsledamöter organiserat ett möte om det nya förslaget för utvidgat Strandskydd. Mötet hölls den 23 november och var förlagt till riksdagshuset i syfte att underlätta för riksdagsledamöter att delta. I mötet deltog ett tiotal riksdagsledamöter från både regeringssidan och alliansen. Väst- och östkusten var också representerade liksom en riksdagsledamot från insjöarna. Dessutom fanns en representant från Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län och kommunrepresentanter från kommuner i Stockholmsområdet. Vi var sex personer som representerade Skärgårdarnas Riksförbund med ordförande Sune Fogelström i spetsen. fram till situationen idag. Från början var lagarna utformade så att de angav vad man fick lov att göra. Under senare år har man vänt på det hela och strandskyddslagen anger vad man inte får göra och sedan har man ett antal undantag från dessa regler. Baserat på lagar i miljöbalken som kommer från 2009 med smärre justeringar handlägger nu våra Länsstyrelser utformningen av Strandskyddet för de enskilda kommunerna i sina respektive län. förslagen på utvidgat strandskydd i Stockholms skärgård och i Bohuslän. Sune presenterade Skärgårdarnas Riksförbunds syn på strandskyddet med följande punkter: En viktig förändring är att i de nya förslagen som kommer finns en möjlighet för det utvidgade strandskyddet på 300 meter. Denna möjlighet kan Länsstyrelserna använda sig av då det föreligger särskilda eller synnerliga skäl för 300 meters strandskydd. • Tänk mer funktion än antal meter! Strandskyddet från början En fortsatt levande skärgård Mötet startade med att Mats Green, som varit medlem av Strandskyddsdelegationen, berättade om Strandskyddets historia från början av 1900-talet Efter Mats Greens genomgång startade diskussionen som inleddes av Sune Fogelström, SRF. Han påtalade den stora skillnaden som finns mellan • En fortsatt levande skärgård kräver tillväxt med fler fast- och deltidsboende. • Ett mer ändamålsenligt strand- skydd behövs som ger allmänheten tillgång till stranden och som skyddar djur och växter. Det är tillgången till stranden och vattnet som skall garanteras. • Bättre balans mellan bevarande/ skydd och utveckling behövs. • Besöksnäringen sysselsätter 154 000 personer. Näringen växer med 7 % per år och är till stor del beroende av kontakten med vatten. • Gör en ny översyn med nya direk- tiv, kanske är det inte lagen det är fel på. Utökat strandskydd var dagens diskussionsämne. Deltog gjorde bland andra Rune Wikström, Anti Avsan, Sune Fogelström, Mats Green, Bosse Tyrefors, Olle Forsgren, Jan-Eric Ericsson och Sven Laurell. Foto: Sigvard Utbult Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 3 Tilläggas kan, att Skärgårdarnas Riksförbund liksom de politiska partierna absolut vill ha en strandskyddslag, men det är hur den skall utformas och vilka som är med i framtagningen av lagen som det handlar om. Lagtexten I debatten fanns en fråga om nuvarande lagtext i Miljöbalken skall ändras eller ej. Moderaterna kunde tänka sig detta medan de andra partierna var mer kallsinniga till detta förslag. Lars-Arne Staxäng (m) har interpellerat på denna fråga och regeringens svar var att man inte vill skriva om lagen just nu. Man vill att nuvarande lag skall få verka ett tag för att se hur den används i praktiken. Däremot fanns en viss samsyn att det är viktigt att beslut i strandskyddsfrågor där oenighet råder tas till domstol för uttolkning. Härur kommer en praxis att framkomma som ger vägledning till framtida beslut. En diskussionspunkt var hur olika Länsstyrelser har använt sig av möjligheten att förelägga strandskyddet upp till möjliga 300 meter. I exem- pelvis Bohuslän upplever vi att Länsstyrelsen har lagt ut 300 meter där det över huvud taget är möjligt. Andra Länsstyrelser har gjort andra bedömningar. Emellertid kan man notera att regeringen har återremitterat ärendet om strandskydd i Bohuslän till Länsstyrelsen i Västra Götaland för omarbetning. Detta ärende processas fortfarande och vi väntar med spänning på hur Länsstyrelser och Regering fortsättningsvis skall agera. Tolkningsfråga En annan fråga som diskuterades intensivt var tolkningen av de undantagsregler som finns i Strandskyddslagstiftningen. Exemplet som mest muntrade upp församlingen kom från Peter Helander (c) i Dalarna som berättade om ett mindre dike där det under snösmältningen på våren fanns en liten rännil med vatten vilket bedömdes vara stor nog för att räcka som skäl för strandskydd på 300 meter på ömse sidor av diket. Under debatten framkom också den politiska spännvidden i frågan om strandskydd, där Moderaterna står på ena sidan och de har som motpol Miljöpartiet, som på mötet representerades av Emma Norén från Lysekil. Moderaterna vill mildra exempelvis 300-meters gränsen i lagstiftningen till 100 alternativt 50 meter medan Miljöpartiet vill ha 300 meter kvar och detta utlagt så mycket som möjligt. Emma Noréns åsikt var också att det är färdigbyggt i skärgården och att 300-metersgränsen för byggnation inte spelar någon roll. Något gemensamt beslut eller uttalande togs inte på mötet. Här gavs dock tillfälle för olika parter intresserade av strandskyddet att mötas och diskutera frågan. SRF ser detta som ett avstamp i frågan om strandskydd och vi förväntar oss att det blir en process som kommer att ta tid. Efter mötet känner vi oss ändå mer optimistiska än tidigare att vi skall se en positiv utveckling i frågeställningen. Sune Fogelström, ordförande Jan-Eric Ericsson, vice ordförande Skärgårdarnas Riksförbund Regeringsbeslut: Visingsöfärjan blir inte statlig Regeringen har nu beslutat om framtiden för färjeleden till Visingsö. Det har varit en långdragen process om huvudmannaskapet för färjan till Vätterns pärla Visingsö. Idag fungerar det så att Trafikverkets färjerederi bedriver trafiken på uppdrag av Jönköpings kommun. Det finns ett bokningssystem och det är en avgift för att åka med färjan. Det är framför allt bokningsmöjligheten som visingsöborna värnar om. Det är också Trafikverkets bedömning att nuvarande system är det som fungerar bäst för verksamheterna och befolkningen på Visingsö. 4 Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 Jönköpings kommun som nu betalar för driften anser att den bör vara statlig och hade överklagat ett beslut från Trafikverket. Nu har alltså regeringen sagt sitt i denna fråga och därmed förblir det en kommunal färja med bokningssystem. Ett beslut som de flesta visingsöbor är mycket belåtna med! I Vi skärgårdsbor nr 3 2013 berättade vi om när den nya storfärjan Braheborg byggdes färdig i Vättern, i en torrdocka i Huskvarna för att sedan sättas i trafik på Visingsöleden. Text och bild: Eva Widlund Den nya storfärjan Braheborg, som sattes i trafik i juni 2014, går mellan Gränna och Visingsö i Vättern. Stor satsning på hjärtstartare i den småländska skärgården Blåljusnytt från Småland Marcus Höglund, vice ordförande och Birgitta Källgren, ordförande i Smålandskustens skärgårdsförening här tillsammans med Carl-Magnus Mårheden, Sparbanksstiftelsen och Melker Engström, ambulanschef i Västervik. Foto: Elin Lönn Hjärtstartare och utbildning till skärgårdsborna i Småland har det blivit tack vare ett initiativ från Sparbanksstiftelsen. 25 hjärtstartare har placerats ut i den småländska skärgården, det berättar Birgitta Källgren på Idö, ordförande i Smålandskustens skärgårdsförening och medlem i Skär gårdarnas Riksförbunds Blåljusgrupp. Det började med ett önskemål från Flatholmen om en hjärtstartare. Det var då som Carl-Magnus Mårheden, verkställande tjänsteman på Sparbanksstiftelsen Tjustbygden gjorde ett större projekt och stiftelsen avsatte medel för inköp av 25 hjärtstartare till den småländska skärgården. Placering av hjärtstartarna Kontakt togs med skärgårdsföreningarna och Birgitta Källgren från Smålandskustens skärgårdsförening blev projektledare. Hon har fördelat hjärtstartarna där det finns mest med folk. Två av dem finns på de skärgårdsbåtar som går i trafik och resten på öar med fastboende befolkning och öar där det vistas många personer sommartid. Sparbanksstiftelsen har stått för 80 % av kostnaden medan byalagen eller öföreningarna har fått betala 20 % av priset på hjärtstartarna. Utbildning för öborna – De boende på öarna har även fått utbildning i HLR, hjärtlungräddning, samt utbildning i hur hjärtstartarna används, berättar Birgitta. Det är Melker Engström, ambulanschefen i Västervik som har sett till att utbildningarna har blivit av. Det har glädjande nog lockat många, mellan 60 och 70 personer har deltagit i utbildningarna. Hjärtstartarnas placering kommer att rapporteras in till Sveriges Hjärtstartarregister när det är klart med var på öarna de placeras. Eva Widlund Hjärtstartarregister Det blir fler och fler offentliga hjärtstartare och var dessa finns kan man se på Sveriges Hjärtstartarregister. http://www.hjartstartarregistret.se/ Remisser Skärgårdarnas Riksförbund har yttrat sig angående slutbetänkandet (SOU 2016:54) Till sista utposten, en översyn av postlagstiftningen i ett digitaliserat samhälle Skärgårdarnas Riksförbund instämmer i • utredningens bedömning att samhällsuppdragets omfattning bör förtydligas i de delar som avser undantag från femdagarsutdelning och var utdelning av postförsändelser ska ske. • förslaget att ge Post- och telestyrelsen möjlighet att i föreskrifter reglera detta vid behov. • tydligare reglering av var den samhällsomfattande posttjänsten har sin sista utpost. Det blir då lättare att definiera postväsendets roll när det gäller statliga insatser för att trygga glesbygdsservice. Redan i dag är skärgårdarna runt om i Sverige en av de geografier som på ett flertal ställen inte har femdagarsutdelning. Detta påverkar naturligtvis möjligheterna att bo och verka i dessa geografier. Det är också här som den grundläggande kommersiella- och offentliga service ständigt står hot om nedskärningar. Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 5 Skärgårdsskolor Svartsö skola, en av fem skolor inom Värmdö skärgårdsskola Nätverket för skärgårdsskolor besökte i början av hösten en liten skola i Stockholms skärgård. Vi hade begett oss till Svartsö i norra delen av Värmdö kommun. Denna fredag var de äldre barnen på den större skolan på Djurö. De yngre eleverna tog emot oss och var duktiga värdar, som visade oss runt och berättade om sin skola. Vi fick även se hur fjärrundervisningen fungerade mellan skolan på Möja och skolan på Svartsö. En fredag morgon i september var vi några lärare från Nätverket för skärgårdsskolor som hade tagit oss till Svartsö för att besöka den lilla fina skolan. Några av oss hade åkt Waxholmsbåten den långa vägen inne från Stockholm dagen innan, några kom på morgonen med båten från Ljusterö och några kom med egen båt. Redan här upplevde vi det som är en av utmaningarna för skolverksamheten i skärgården. Transporter Eleverna bor på många fler öar än där det finns en skola, så dagligen ska skolskjutsar fungera till och från skolorna. Det är ett uppdrag för kommunen att säkerställa skolskjutsar för alla barn. Transportfrågan är alltid en utmaning. Det gäller att få till resorna så bra som möjligt. Det handlar om att transportera både elever och lärare till och från de olika öarna. Katarina Gardbeck, som bor och jobbar på Svartsö skola är också samordnare för skolorna som ingår i Värmdö skärgårdsskola. Förutom skolan på Svartsö gäller det skolorna på Möja, Runmarö och Djurö. På Svartsö skola finns vid vårt besök elever i F-5. De äldre eleverna i 6-9 har rest till Djurö skola denna dag, först åker de cirka 25 minuter med båten till Sollenkroka och sedan med buss till Djurö skola. Två dagar i veckan är undervisningen förlagd till den större skolan för dessa elever för att tillgodose behörighetsfrågan i alla ämnen. Svartsö skola i en inbjudande miljö en solig septemberdag. Det pågår lektion inne i skolsalen när vi anländer. Rektor Lena Möllersten berättar för oss besökare om hur det är att leda verksamheten i de olika enheterna som tillsammans bildar Värmdö skärgårdsskola. 6 Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 Social kompetens Det märks att eleverna är vana vid att samarbeta med olika åldrar, de verkar också bekväma med att vara värdar för oss besökare. Det börjar med att vi bjuds med i en dans i det stora rummet som kan användas som gympasal, fritids med mera. Vi vuxna är först lite försiktiga och måste se hur man gör innan vi också kan vara med och ha roligt. Efter denna förlösande öppningsaktivitet lotsar eleverna oss runt genom dörrar och trappor till de olika lokalerna. Det finns gott om utrymmen. Vi får se det nyrenoverade klassrummet, ett litet mysigt musikrum på vinden med många instrument. Här ser vi piano, flera gitarrer och ett trumset. Man satsar på musiken på skolan och alla elever från tredje året spelar något instrument. I ett angränsande hus finns en väl utrustad slöjdsal samt en matsal. Utanför står cyklar och fyrhjulingar, inga bilar här! I ett tredje hus finns förskolan med sina lokaler med extra grupprum en trappa upp. Katarina Gardbeck demonstrerar hur fjärr undervisningen bedrivs mellan skolorna på Möja och Svartsö. Fjärrundervisning Det är här i det lilla rummet på övervåningen som Katarina visar oss hur det fungerar med fjärrundervisning. Värmdö skärgårdsskola är med i en försöksverksamhet i fjärr undervisning, beviljad av Skolverket. Fjärrundervisning är en interaktiv undervisning som bedrivs med informations- och kommunikationsteknik där elever och lärare är åtskilda i rum men inte i tid. Eleverna i år 6 och 7 har två NO-pass i veckan med fjärrundervisning då den i ämnet behörige läraren finns på Möja medan eleverna finns på Svartsö. Via kommunen har man i datorerna program som innebär att eleverna och läraren kan dela dokument. Det blir enkelt att jobba mellan lärarna också på detta sätt. Fjärrundervisning används även i språk, franska och spanska. All undervisning sker inte genom fjärrundervisning, eleverna träffar även den behörige läraren på Djurö skola i slutet av veckan. Resten av tiden jobbar de hemma på Svartsö skola med andra ämnen. Pedagoghunden Lena Möllersten, som är rektor för Värmdö skärgårdsskola, anländer till Svartsö med egen båt. Denna dag har hon med sig sin hund Smilla, en utbildad social tjänstehund som kan jobba som vård- och terapihund inom olika former av vårdboende. Hunden kan även jobba med barn under 12 år i skola och förskola. När Lena sätter på hunden en särskild väst, där det för övrigt står läshund, då vet hon att det är jobbtid. Att få sitta tillsammans med hunden och läsa för den är både mysigt och tacksamt och kan stärka Utanför byggnaden där förskolan är inrymd finns en härlig trädgård för lek med sandlåda och gungor. Här ser vi några av eleverna i skolan tillsammans med personal och gäster. elever med lässvårigheter. Hunden lyssnar alltid kravlöst. Små enheter med ett stort lärande Den positiva syn som genomsyrar arbetet i Värmdös skärgårdsskola med fokus på möjligheterna och synen på att utmaningarna är till för att lösas, att ingenting är omöjligt grundar sig i en enig politisk vilja att ha skolor på öarna för att säkerställa en levande skärgård. För 2017 finns ett förslag om en kommunal satsning med 300 000 kr på fjärrundervisning. Rektor Lena Möllersten, med ett stort engagemang för sina skolor, pratar om lokala utmaningar som persontransporter inom skolans verksamhet. Det kan handla om kulturutbud, temadagar, simundervisning, arbetsplatsträffar för personalen, fortbildning med mera. Andra utmaningar är utbyggd teknik och fungerande teknisk infrastruktur som möjliggör fjärrundervisning i alla skolor. Flera möjligheter som rektor Lena påtalar är den lilla skolan med det stora lärandet samt att den ändå är en del av en större skolenhet. Skolan har en fantastisk närmiljö med ett socialt skyddsnät. Solen skiner alltid på Svartsö, får vi höra och denna dag stämmer det verkligen. Närmiljön bjuder på varierad natur och möjligheterna för bra utomhuspedagogik är stora, tänker jag när vi lämnar skolan. Text och foto: Eva Widlund Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 7 Miljö & Energi INTE LÄTT ATT BLI MIKROPRODUCENT Rapport från Lennarts eget solcellsbygge Intresset för de förnybara energislagen har ökat kraftigt sedan i början av 90-talet och förnybar energi är nu den marknad som har snabbast tillväxt. Med ökande miljöproblem och stigande energipriser blir solenergi allt viktigare för såväl småhusägare som för kommunala och privata fastighetsförvaltare och energibolag. Solcellsrevolutionen startar 1989 monterade jag den första solcellen på vår fritidsstuga i Söderhamns skärgård. Den solcellen sitter fortfarande kvar och levererar fortfarande el. Året efter försåg vi en stuga vid foten av ett litet fjäll med en 11 watts solcell. Den har försett stugans sex armaturer med ström. För någon månad sedan ringde den nuvarande stugvärden och meddelade att solcellen nu gjort sitt, den orkade inte ladda batteriet längre. Den har då varit aktiv i 26 år. De solceller som tillverkas idag har betydligt längre livslängd, ända upp till 40 år. Solenergi vinner i längden och är ett självklart val inom en rad olika användningsområden. Solstrålningen kan användas för att generera både värme och elektricitet. Det sker med minimal miljöpåverkan och inom vissa områden till en överlägsen ekonomi. I vår tidning Vi Skärgårdsbor nr 3 2012 hade vi en artikel om Tjärnviks gård, som då installerat en stor solcellsanläggning. Hösten 2014 gjorde Miljö & Energigruppen ett studiebesök på Egen El:s energikulle i Katrineholm, där vi fick se och höra det mesta om Solenergi och även andra förnybara energislag. Sök solcellsbidrag Jag beslöt att då söka solcellsbidrag till en egen anläggning. Jag kollade året efter och fann att jag hade 65 stycken före mig i kön. Tankarna om en solcellsanläggning försvann, då jag plötsligt i oktober fick ett brev från länsstyrelsen med beskedet, ”nu har du 10 dagar på dig att fundera på om du skall ta emot bidraget”. När jag sökte var det 35 % bidrag, vilket skulle innebära cirka 39 000 i bidrag till min tänkta anläggning. För er som tänker söka bidrag nu, är det 20 % som gäller. Jag beslöt att ta emot bidraget och fick då två månader på mig att färdigställa anläggningen. Det blev bråda dagar, nya offerter, nya funderingar om placeringen med mera. Jag beslutade ganska snabbt och beställde, med hopp om att allt skulle lösa sig på den korta tiden, och att inte vintern skulle komma så snabbt. Då kom plötsligen ett beslut från regeringen, att datumet för att färdigställa anläggningen hade flyttats fram till 31 december 2019. Här är de 13 första solpanelerna monterade. De återstående fem som blev transportskadade ersätts i slutet av december. Det är en ganska ny typ, tillverkade av koreanska företaget LG i deras tyska fabrik. De är på 300 W vardera och transparanta så vintertid kan de även ta upp bakgrundsstrålning. Förhoppningen är att de skall leverera cirka 5200 Kwh under 2017. En solklar lösning från Näsviken Men solcellerna var redan på väg från Tyskland, så ingen återvändo fanns. På en hemsida hittade jag en smart lösning på en anläggning, som möjliggjorde att man kunde vinkla solcellerna i sommar- och vinterläge. Efter ett litet detektivarbete hittade jag också mannen som konstruerat anläggningen. Det visade sig att han bara bodde sex mil bort. Ett besök där och det var bara att sätta igång och skissa på konstruktionen. Lars Adolfsson, som han heter hade inte bara denna konstruktion på sitt samvete. När vi var i Katrineholm Här är ställningen inställd i sommarläge 45 grader. Vinterläget är 70 grader, för att kunna utnyttja bakgrundsstrålning. Kostnaden för ställningen blev 12 000 kr. I detta ingår, virke, gångjärn, skruv, kabelrör, grävning av kabeldike (50 meter), jordankare, täckplåt, exklusive arbete. 8 Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 presenterade Johan Ehrenberg en person som tillverkat ett gatlyse av trä, med solceller på, och det var Lars, så jag hade träffat honom tidigare. I sin lilla by i Hälsingland har han monterat upp ett antal gatlysen till grannarnas glädje. Nu är min ställning klar och 13 av de 18 solpanelerna är på plats. Tyvärr blev fem stycken transportskadade och det dröjer till i slutet på december innan de sista kommer på plats. JAK-banken stödjer solcellsanläggningar Då en solenergianläggning inte har någon driftskostnad att ta hänsyn till bestäms energipriset av kapitalkostnaden. En låg ränta och en lång amorteringstid, eller pengar ur madrassen, ger ofta bra lönsamhet! Jag har satsat på ett solcellslån från JAK-banken på tio år. De tar anläggningen i pant. Till skillnad från andra energislag har solenergin endast en fast kostnad under avskrivningstiden (oberoende av energiprisändringar) och är helt gratis när anläggningen är betald. För mitt vidkommande lär jag aldrig få uppleva att anläggningen blir betald, men säkert de som övertar huset så småningom. Tanken är att jag i kommande artiklar skall beskriva hur det går med lönsamheten. Hur mycket levererar anläggningen, och hur mycket betalt får man för levererad el ut på nätet. Skärgårdsforum för solenergi? Jag vet många fler bland SRF:s medlemmar som satsat på solceller och kan vara med och delge sina erfarenheter och tips. Att det inte är helt lätt att bli ”mikroproducent” skall jag försöka beskriva i kommande nummer. Man måste till exempel registrera sig för moms. Nu föreslog regeringen i mars att momsplikten skulle tas bort för alla med liten omsättning (30 000 kr per år). När man läser regeringens budgetförslag hittar jag inte detta förslag i texten, men jag kan ha missat det. Förslaget om det blir så, skall träda i kraft den 1 januari 2017. Hoppas kan man! Nu kan man önska sig ett soligt 2017 som julklapp. Text och bild: Lennart Andersson Miljö- och energigruppen SRF [email protected] Kalvhaga, en liten by i Näsviken i Hälsingland, lyses upp av Lars väglysen. Solcellerna är på 30 W och i botten finns ett batteri som ser till att vägen lyses upp till ganska sent på kvällarna. Lars Adolfssons anläggning i vinterläge. Staget som reglerar sommarläget sätter han dit i maj månad. Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 9 Ett trettiotal skärgårdsbor från olika medlemsföreningar kom till Svartsö för att delta i Skärgårdarnas Riksförbunds representantskapsmöte i november. Höstens Representantskapsmöte 11-13/11 Svartsö Skärgårdshotell och Vandrarhem Vi anlände med Waxholmsbåtar under fredagskvällen till ett vitt Svartsö efter veckans ymniga snöfall som bland annat drabbat Stockholmsområdet några dagar tidigare. Som tur var hade det värsta trafikkaoset på fastlandet lugnat sig så alla kom fram som de skulle. Waxholmsbåtstrafiken gick förstås enligt tidtabell. år sen. Några markägare bestämde sig för att använda en omöjlig skogsplätt på norra Svartsö till något ön behövde - övernattning. Markägarna bildade aktiebolag, fick så småningom alla tillstånd och köpte in gamla avlagda fängelsebaracker som efter modifiering och upprustning nu är ett fint vandrarhem med hotellstandard och konferensutrymmen. Driften arrenderas ut till Lotten Andersson och många på ön samarbetar kring verksamheten. Vandrarhemmet på Svartsö med sin konferensanläggning passade fint för de trettiotalet deltagare som kom till Skärgårdarnas Riksförbunds Representantskapsmöte, där även SIKO:s styrelse med flera hade valt att delta med egna arbetsgruppsmöten samt ett styrelsemöte. Representantskapsmötet Konferens och boende Efter lördagens frukost berättade ord förande Sune Fogelström om vandrarhemmet som kom till för ett par 10 Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 Sune Fogelström öppnade så själva mötet med temat Skärgårdsföretagande och service. Han hälsade också från före detta ordförande Bengt Almkvist som numera blivit personlig medlem i SRF, vilket alla på mötet välkomnade. Sune påminde om att det är medlemsföreningarna som äger Skärgårdarnas Riksförbund och bestämmer hur SRF ska jobba. Förbundets styrelse vill mer än de ekonomiska förutsättningarna medger. Därför försöker man hitta möjligheter inom andra tilldelningsområden för att ge SRF:s arbetsgrupper större resurser och medlemsföreningarna mer inspiration och verktyg till förbättringar. Sune tog upp innehållet i TV-serien ”Resten av Sverige” av Po Tidholm, som nyligen sändes på SVT och ännu går att se på SVT Play. Försök att se de tre avsnitten, om ni inte redan gjort det. Vi får dessutom en nationell studie redovisad, beställd av Hela Sverige Ska Leva, där 50 procent av de tillfrågade ansåg att det är ”mycket viktigt” med en aktiv landsbygdspolitik och 36 procent tyckte det var ganska viktigt. Alltså tyckte sammanlagt 86 procent av de tillfrågade att landsbygdspolitiken är viktig. Grundläggande service var klart viktigast när de tillfrågade fick rangordna. Sten-Åke Persson från SRF:s styrelse har jobbat med projektansökan ”Vilja – kunna- våga ett pilotprojekt för utveckling av service i skärgården.” Han presenterade denna vid mötet på Svartsö liksom ordförande Sune Fogelström presenterade resultatet av en undersökning som Hela Sverige ska leva har beställt om vad som upplevs som viktigast för de som bor på landsbygden, 60 procent anger grundläggande service som post, skola matbutik med mera som viktigast. Projekt inom lokal service Tillväxtverket har nyligen utlyst 180 miljoner för projekt inom lokal service på landsbygden. Därför har SRF redan skickat in en - av StenÅke Persson, Sune Fogelström och Anetté Larm Johansson – förarbetad projektansökan ”Vilja-Kunna-Våga, ett pilotprojekt för utveckling av service i skärgården” till Tillväxtverket. Projektet presenterades vid mötet av Sten-Åke Persson från Ven och en reviderad, slutgiltig version ska skickas in veckan därpå efter att mötet först fattat beslut att gå vidare med projektet. Sen ska allt annat göras också, påpekade Sune, inom ramen för SRF:s ordinarie budget. Han presenterade en lista på förbundets olika arbetsuppgifter. • Svara på remisser • Delta i övervakningskommittéer, referensgrupper m.m. • Lämna vederhäftiga uppgifter till myndigheter • Påverka riksdagsmän i ett antal • • • • • • • frågor Ha dialog med Tillväxtverket Samarbeta med Hela Sverige Skall Leva Medverka i Landsbygdsnätverket, Havsmiljörådet m.m. Driva Skärgårdsbryggan och Tidningen Vi Skärgårdsbor Medverka i ESIN Ordna samverkan mellan landsbygdsutvecklarna Förbereda för nästa budgetperiod Lena Egnell från Holmön och Lena Egnell, från Holmön, efter framgångsrikt samarbete med Färjerederiet och Trafikverket. Se förra numret av Vi skärgårdsbor där Färjegruppens tidigare ledare Thorbjörn Lindberg avtackades efter fem år. Goda exempel Ordförande Sune Fogelström hoppas mycket av ett projekt som ska kunna ge medlemsföreningarna kunskap och möjligheter att jobba för ökad lokal service. Under nästa programpunkt, goda exempel, berättade SRF:s vice ordförande Jan-Eric Ericsson och Sven Laurell från Skaftö öråd i Bohuslän, om örådets projekt med utbyggda strandpromenader, för att göra kustremsan mer tillgänglig för besökare, samt planerna på att restaurera en gammal farled, Islandsbergskanalen. Av SRF:s arbetsgrupper uppmärksammades särskilt Färjegruppen I anslutning till lunchen fick vi också tid för en promenad och ta en titt i den närmaste omgivningen på norra Svartsö, i strålande sol och på isiga vägar. Svartsöbor tillika ledamöter i SIKO:s styrelse guidade. Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 11 Skärgårdsföretagande Nya Skärgårdsbryggan Temat för detta representantskapsmöte var Skärgårdsföretagande och service och några lokala företagare var inbjudna att komma och berätta om sina respektive verksamheter. Tillbaka efter promenaden fick vi bekanta oss med ett företag från Ingmarsö, ett från Svartsö och ett från Sandhamn. Nästa morgon samlades vi igen kring en god hotellfrukost. Efter det protokollförda representantskapsmötet var det dags att presentera den ”nya” Skärgårdsbryggan, Skärgårdarnas Riksförbunds nyhetsportal. Plast på Ingmarsö Först ut var Lotta Ljungberg som tillsammans med sin man lite otippat driver en fabriksverksamhet där man formpressar alla möjliga (och omöjliga) plastkåpor och liknande föremål. Anläggningen finns på grannön Ingmarsö där familjen också är bosatt. Wetaplast är ett familjeföretag som startades på fastlandet 1955. För 40 år sen flyttade företaget sin verksamhet till Ingmarsö och jubilerade alltså i år vilket uppmärksammades i tidningen Skärgården i somras med ett stort reportage. Sjötransporter på Sandhamn Karin Almlöf, ordförande i Skärgårdsföretagarna, bor på Sandhamn och berättade om sin uppväxt i sjötransportbranchen. Numera driver hon ett eget företag inom sjötransporter i skärgården. Företaget äger inga egna fartyg utan samarbetar istället med andra sjöentreprenader och förmedlar transporterna efter kundernas önskemål. Karin berättade också om sitt personliga engagemang för havsmiljön. Mat på Svartsö Vid den goda middagen, som levererades och serverades av svartsöföretaget Örätt, berättade Cilla Heurlin om verksamheten som hon tillsammans med Catarina Zederman och Lena Samuelsson startat sen ett par år tillbaka och driver under devisen ”Bra Mat Från Stockholms Skärgård”. Det började med ”Bra Barnmat” men vid efterfrågan startade man även Ölådan: färska matlådor som numera bland annat serveras ombord på Waxholmsbåtarna. En stor fin beredningslokal är nyligen uppförd på Svartsö. Cilla förklarade att de satsat stort redan från början med ”Bra Barnmat” och de högt ställda krav de innebär att producera. Catarina Zederman och Cilla Heurlin Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 Redaktionsgruppen efterlyser fler ”bryggvakter” och/ eller tips från medlemsföreningarna. Allt för att få en bättre spridning på nyhetsflödet. Lokala nyheter är av större intresse än man tror. Det omfattande arkivet från den tidigare skärgårdsbryggan kvarstår att lyftas in i den nya portalen innan övergången är helt slutförd. Gå gärna in på Bryggan och ta del av skärgårdsnyheter. www.skargardsbryggan.com www.skargardsbryggan.se Sammanfattningsvis var det en mycket trevlig helg med tillresta skärgårdsbor från hela landet. Glädjande nog med inslag av den yngre generationen med en barnfamilj från Ven med på SRF-mötet samt ungdomar från Möja som kom för att delta i SIKO:s arbetsgruppsmöten. Nilla Söderqvist från Nämdö och vice ordf i SIKO Catarina framför den nybyggda lokalen. 12 Redaktionsgruppen som var på plats (Anetté Larm Johansson, Olle Nygren och Nilla Söderqvist) berättade hur de nu kan lägga upp skärgårdsnotiserna själva - direkt på sajten, vilket underlättar arbetet betydligt. Gruppen hade redan på fredagen, på väg till mötet på Svartsö, passat på att ha ett redaktionsmöte på fastlandet då även en fjärde redaktionsmedlem Camilla Strandman deltog. Bengt Almkvist ingår också i redaktionsgruppen och alla kommunicerar på ett enkelt sätt sins emellan via en sluten grupp på Facebook. Foton: Björn Sjöblom och Eva Widlund Hem till Gräsö En betraktelse av en deltidsboende Vad är hemma? För de flesta Gräsö bor är svaret självklart. Men hur är det för oss fritidsboende? När övergår man från att vara sommargäst till att bli hemmahörande på Gräsö? Det har nog mer med känslor än faktiska förhållanden att göra, i vart fall om man får göra bedömningen själv. runtställe för oss, se de vackra vinterbilderna. Mina föräldrar köpte vårt ställe, Aspnäs i Långviken, i början av 50-talet. Det var vårt sommarparadis. Hämta mjölk på Nötsveden, delta i höskörden och dricka ljummen mjölk ur en brännvinsflaska i skuggan av en hässja. Skärgårdsturer med Rune och Agnes Söderberg på söndagarna. Gräsöborna har aldrig varit avoga mot sommargäster. Tvärtom. Varför är det så? Gräsö är speciellt. Exploaterat, men ändå genuint och ursprungligt. Det går ännu att känna igen sig på de öppna markerna, gärdsgårdarna och ängsladorna. Men tiderna förändras. De många småskaliga mjölkgårdarna som fanns när jag var barn har nästan helt försvunnit. Det unika och öppna kulturlandskapet riskerar att växa igen. Då får ”hemma på Gräsö” en annan mening. Men åren går och tiderna förändras. Nu har vi varit över 60 år på Gräsö. Aspnäs har utvecklats till ett året- Men är det hemma? Jo det är det nog. Engagemanget och känslorna för det speciella kulturlandskapet, skärgården och goda vänner överglänser de känslor för andra ställen vi bott och bor på. Men att nostalgiskt tänka tillbaks på barndomens verkliga eller kanske in- billade folkhemsidyll gör inte mycket nytta. Utvecklingen måste ta nya banor. Vi måste också vara beredda att tänka nytt. Även om småskalig mjölkproduktion nog förvunnit för gott på ön pågår det mycket arbete med att stimulera andra former av djurhållning, vilket självklart är mycket positivt. Gräsöfondens enträgna arbete för våra kulturmiljöer är värt allas vårt stöd. Men ska vi på sikt hålla markerna öppna måste vi nog vara beredda att dela med oss av vår vackra ö till fler. Fler vandringsleder och cykelstråk måste till. Tänk om man kunde cykla eller gå längs hela den östra sidan av ön! Skärgården måste göras tillgänglig för fler. Bebyggelsen, såväl permanentboende som fritidsbebyggelse måste nog tillåtas öka. Satsningen på bredband är självklart ett steg i rätt riktning. Jag är övertygad om att en sådan utveckling går bra att kombinera med det ursprungliga och småskaliga. Som blivande pensionärer hoppas jag att vi ska kunna öka såväl engagemanget som närvaron på ön. Den finaste tiden tycker vi numera är tidig höst, då lugnet sprider sig, träden skiftar färg och det går att komma med första färjan. När man kör av färjan på Gräsösidan rinner stress och annat som kan tynga av en, på ett sätt som det inte gör någon annanstans. Och så har vi tänkt att det ska förbli. Text och bild: Fredrik Wersäll, Gräsö Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 13 Ledamöter från nio medlemsländer samlade för ett ESIN-möte i Bryssel. ESINs årsmöte 2016 ESIN höll sitt årsmöte för 2016 i Bryssel tre dagar under sista veckan av september. Till mötet kom nio av de elva medlemsstaterna, alla med större eller mindre skärgårdar. Störst delegation kom från Grekland som innehar Europas största arkipelag med stora och små öar. ESIN möter EU Mötet hölls i lokaler som ställts till förfogande av EU. Så vi var i byggnader man ser på bilder då EU skall symboliseras. Och ett av syftena med mötet var att ESIN och EU ömsesidigt skulle lära känna varandra lite mer. Andra syftet var att hålla ett sedvanligt årsmöte för organisationen. Och ESIN har verkligen skäl att göra sig själv och de områden som man representerar mer kända och synliga inom EU:s olika organ. I en nyligen presenterad utredning av EU anges bara Gotland och Öland som svenska öar. Mindre öar hamnade ”under radarn” som man uttryckte det. Därmed gav alla andra öar inget avtryck i EU:s statistik. på bordet på ett normalt sätt inom EU. Dessa diskussioner hölls med representanter som kom från EUkommissionen och dess olika organ. Här ligger intresse och ansvar hos ESIN att följa upp hur denna fråga utvecklas inom EU. MEP:ar Den politiskt valda delen av EU är parlamentet med sina MEP:ar. (Member of Parliament) Dessa var något svårfångade. Det var endast några parlamentsledamöter från Irland som kom och hälsade på sin delegation för ESIN. Här är det upp till våra medlemmar att locka någon av våra MEP:ar till ett eventuellt nytt ESIN-möte hos EU. För att hitta parlamentsledamöter i EU: www.europarl.europa.eu/ meps/en/map.html De mindre öarna måste synas Första dagens möte handlade mycket om diskussionen att få med alla mindre öar i EU:s statistik så att frågor som rör dessa öar kan komma upp 14 Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 ESINs nya ordförande Camille Dressler och Jan-Eric Ericsson, SRF Sverige Annual Meeting Andra dagens möte hade som huvudpunkt årsmötesförhandlingar för organisationen. Man redovisade vad som har hänt under det gångna året. Den ekonomiska situationen reviderades och redovisas. Här kan noteras att organisationens kassa är liten och man måste hitta projekt som kan ge ESIN pengar. Man måste även klara av likviditeten för kommande projekt. Detta kommer att bli styrelsens huvuduppgift under det kommande verksamhetsåret. Ordförandeklubban till Skottland Det förrättades även val till styrelsen för kommande år. Här kan noteras att sittande ordförande Bengt Almqvist från Sankt Annas skärgård i Östergötland avgick efter att ha varit ordförande för ESIN sedan nätverket startades i Sverige 2001, på ett möte i Stockholms skärgård. Bengt avtackades för sin insats och mottog hedersbetygelser från alla närvarande från de olika medlemsländerna. Bengt kommer att sitta kvar i styrelsen som svensk representant. Som kassör för ESIN valdes Anetté Larm Johansson från Skärgårdarnas Riksförbund. Som ny ordförande i ESIN valdes Camille Dressler från Skottland, ursprungligen fransyska men hon har bott i Skottland i många år. Camille är dubbelspråkig med både flytande franska och engelska, vilket var en stor tillgång inom EU. Hon har ingått i ESINs styrelse under många år. Ny upplevelse Att delta i möten inom EU är en ny upplevelse som skiljer sig från vad man är van vid på möten i våra föreningar hemma i Sverige. Speciellt för mig som var på mitt första möte hos EU och ESIN. Möteskulturen skiljer sig mellan länderna. Men jag tror att den kan vara speciell hos EU, där plötsligt någon dignitär kommer in på mötet då han fått en timma över. Och då kastas agendan om så den hastigt inkomna personen får chans att tala om sin verksamhet och ställa några frågor till oss. Detta hände ett antal gånger. Vi har även miljön där man hör flera europeiska språk. Men engelskan dominerar och det var bara representanterna från Grekland som hade tolkar till sitt förfogande. Jan-Eric Ericsson Fem frågor om ESIN ställda till Bengt Almkvist Bengt Almkvist tackades för sina år som ESIN:s ordförande med kort och presenter. Vad var bakgrunden till att ESIN bildades? Det fanns ett behov av att jämföra hur olika länder arbetade på EUnivå. Både jordbrukspolitiken och fiskepolitiken var flyttade från nationalstaterna till EU-nivån. Vi fick ofta höra att saker och ting var beslutade på EU-nivå och att man inte fick göra på ett visst sätt. Men i Danmark gick det bra att göra saker som vi inte kunde göra i Sverige. Så vi behövde utbyta erfarenheter och jämföra med andra EU-länder för att vara pålästa i vår egen kontakt med myndigheterna. Var, när och hur gick det till när ESIN bildades? Skärgårdarnas Riksförbund bjöd in till ett möte på Möja 19–23 maj 2001. Sex länder kom till mötet, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Skottland och Sverige. På båten från Möja skrevs ett uttalande om att nätverket var bildat. Irländarna tog på sig att driva en hemsida. Vad har varit det svåraste med ESIN-arbetet under åren? Få kontakt med myndigheterna på EU-nivå. Men också att trimma ihop de olika länderna, mycket var lika men det fanns också en del kulturella och praktiska skillnader mellan länderna. Vad är det viktigaste som ESIN har uppnått under de här åren? ESIN blev en organisation på mötet på Eigg 2004. Strax efter det startade ett Interregprojekt, som drevs av irländarna. I detta projekt fick öbor komma samman för att utbyta erfarenheter. Att lära känna varandra har lett till fler utbyten och projekt mellan medlemsländerna. ESIN har också blivit mer och mer känt av andra organisationer och vi blir inbjud- na till att delta på olika möten. ESIN har vuxit under åren och består nu av elva medlemsländer. Om vi blickar framåt, med vad och hur arbetar ESIN om fem år? ESIN arbetar tillsammans med fler närbesläktade organisationer av typen CPMR. Arbetet med erfarenhetsutbyten fortsätter och ESIN driver något eller flera projekt. Anetté Larm Johansson Foto: ESIN: Anetté Läs mer på ESINs hemsida: www.europeansmallislands.com Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 15 Skärgårdsbönder Skärgårdsbönder och fäbodbrukare har mycket gemensamt Kanske någon undrar varför det plötsligt finns en artikel om fäbodbruk i en tidning som handlar om skärgården. Men, varför inte? Vi känner ofta att gruppen skärgårdsbönder är en liten skara men väl så viktig för att behålla den biologiska mångfalden i den svenska skärgården. Där skärgården växer igen, försvinner många arter. Det kan vara svårt att göra sig hörd, att försöka påverka hur till exempel miljöersättningar ska kunna utformas för att även de udda marker som många öar utgör ska passa in i systemen. Att motivera skärgårdsbönder att hålla igång sina gårdar och få en rimlig ersättning för det arbete det innebär att hålla djur året runt i skärgården, flytta får och kossor till bete på olika öar, frakta maskiner, vinterfoder och så vidare. Samarbete stärker Ett sätt att stärka det småskaliga skär gårdsjordbruket är att samarbeta med andra grupper som också jobbar med en betesdrift där naturen avgör förutsättningarna för vilken typ av djurhållning vi har, där verksamheten bygger på ett traditionellt sätt att på bästa vis utnyttja markerna för att både samla vinterfoder och hålla betesdjur och som också känner att de inte riktigt passar in i den vanliga bilden av ett jordbruk. Naturbete som ger mersmak I vår tidning Vi skärgårdsbor, nummer 3 2015, finns en artikel om djurhållning som ger höga naturvärden, så kallade HNV-farming, High Nature Value Farming. Många skärgårdsbönder och fäbodbrukare jobbar just med HNV-farming, kanske utan att egentligen tänka på det. I en tid när många av Sveriges smågårdar lägger ner sin verksamhet och allt mer går över i stordrift, ensidiga grödor, stora rationella åkrar utan diken och så vidare, behöver vi lyfta fram det natur- och kulturvårdsjordbruk som ännu finns både i skärgården och till exempel på fäbodar. Samtidigt som lönsamheten många gånger är låg och arbetsinsatsen stor, så är det glädjande att lokalproducerad mat uppmärksammas och uppskattas allt mer. Gärna från naturbetesmarker där djuren fått röra sig fritt och välja sin föda bland gräs, örter, buskar och träd. Det är spännande att höra de lyriska ord som nämns om kött från långsamväxande djur som gått på skogsbeten eller andra naturbetesmarker. Så långt från snabbväxande djur som stått still på stall med ensidig föda av ensilage och kraftfoder. Kan vi lära oss att både visa skillnaden mellan ett betat och ett övergivet landskap, de naturvärden som följer av djurens betande och tramp i markerna och samtidigt lyfta fram produkterna som kommer från dessa djur, förädla och ge dem en historia, så kan vi förhoppningsvis både få en bättre lönsamhet och ett intresse för våra natur- och kulturvårdande arbeten. Så, därför har vi bett Föreningen Sveriges Fäbodbrukare att skriva en artikel som beskriver lite av deras verksamhet också. Anna-Karin Utbult Almkvist Skärgårdsbönder, ett nätverk inom Skärgårdarnas Riksförbund Små dexterkvigor på väg till nytt bete. Missjö, Sankt Anna Foto: Anna-Karin 16 Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 Det svenska fäbodbruket är, och har alltid varit, ett komplement till ett småskaligt gårdsbruk i skogs- eller fjällbygd, där inägan; åker och mark runt hemgården, skall producera livsmedel och/ eller vinterfoder och inte räcker till för att föda kreaturen året runt. Långa arbetsdagar kräver middagsvila. Med den alltmer ökade rovdjursnärvaron i våra betesområden, föredrar korna att komma hem för att idissla. Ett aktivt fäbodbruk är en del i en näringsverksamhet med djurhållning året runt, där fäboden och skogsbetet är en nödvändig del av verksamheten. Det är dessutom ett ekologiskt, miljövänligt och resurssnålt sätt att ta tillvara betet i våra skogar och fjällområden, för lokal produktion av mat av hög kvalité. ”Naturbetet med örter och vedartade växter tillför produkterna många nyttigheter.” Så beskriver vi fäbodbruket på vår hemsida: www.fabod.nu. Det intresse som vårt traditionella brukningssätt skapar har många brukare utvecklat som företagsidé och knyter besöksverksamhet till sitt fäbodbruk. Andra som inte är egentliga brukare, exempelvis krögare och charkföretag utan anknytning till en endaste fäbod, slår också mynt av värderingen av ordet ”fäbod” genom att namnge sina produkter med ett fäbodinslag. Detta tilltag blev ett nysvenskt ord år 2013, så kallad ”fäbodifiering”! Men grunden för att bedriva fäbodbruk bygger på möjligheten att bedriva året runt djurhållning och mjölkproduktion. Turismen är en bisyssla - inte tvärt om. Eftersom ett charkföretag redan på 1980-talet varumärkesskyddade ”fäbod” i både ord och bild, kan vi som ser oss som fäbodbrukare inte själva använda oss av det i vår mark- nadsföring. Stundtals upplever vi ifrågasättande, att vi som nutida fäbodbrukare inte är äkta vara. Då är det viktigt att påminnas om innebörden av CDB, den så kallade Riokonventionens, artikel 8j och 10c: In situ bevarande av biologisk mångfald respektive hållbart nyttjande av densamma. Dessa artiklar i konventionen berör samer, kustnära fiskare, fäbodbrukare, skärgårdsbönder, fjällbönder och andra vars levnadssätt bygger på traditionella kunskapssystem som har kopplingar till biologisk mångfald, Det är vi som brukare som har rätten att identifiera oss som bärare av denna kunskap. Det finns idag cirka 200 svenska lantbrukare som ännu använder utmarksbetet och söker miljöersättning för fäbodbete inom Landsbygdsprogrammet. Ännu fler, okänt antal, gör så utan att binda upp sig i osäkra regelverk för fem år i taget. Men hur utbrett det svenska utmarksbetesbruket är vet ingen exakt eftersom ingen heltäckande kartläggning gjorts. Det vi kallar ”fäbodbältet” sträcker sig från mellersta Värmland snett genom Dalarna ut mot kusten vid Gävle och norrut. Men det finns fäbodar mycket längre norrut, i Västernorrland, Västerbotten och längs Tornedalen i Norrbotten. Vi kan slå fast att det bara är en bråkdel av den forna utbredningen och den stora betespotential som vi har kvar än idag. I Norge däremot, med vilka vi har en gemensam kulturhistoria, har utmarksbetesbruket fortsatt varit starkt och viktigt för både gårdsekonomin och landet som helhet. Där har forskare och tjänstemän räknat ut och värderat i kronor vad utmarksbetet inbringar till statskassan. Föreningen Sveriges Fäbodbrukare arbetar tillsammans med de tre lokalföreningarna i Värmland, Dalarna och Gävleborg för att kunskapen om och förutsättningarna för ett fortsatt utmarksbetesbruk i Sverige skall förbättras. Genom samarbete med internationella organisationer ser vi också till att hålla kontakt med grupper som har liknande djurhållning och brukningsmetoder. Vi vill gärna se ett ökat samarbete med Sveriges övriga lokalsamhällen med traditionellt levnadssätt för att påskynda implementeringen av CDB och specifikt artikel 8j och 10c även här i Sverige. Pauline Palmcrantz, styrelseledamot Föreningen Sveriges Fäbodbrukare Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 17 Framtidens skärgårdsskolor Uppföljningsseminarium i Helsingfors Det andra seminariet på temat ”Framtidens skärgårdsskolor” arrangerades den 29 november i Helsingfors. Temat visade på olika aspekter som man behöver ta hänsyn till när det gäller en levande skärgård. För att kunna verka och bo behövs en väl fungerande samhällsservice där skolorna har en stor betydelse. Professor Karl Jan Solstad, Nordlandsforskning Nordiska skärgårdssamarbetet NSS anordnar seminarier kring viktiga frågor för skärgården. I februari samlade temat ”Framtidens skärgårdsskolor” ett femtiotal deltagare vid ett seminarium i Stockholm. I november var det dags för en uppföljning i Helsingfors. mindre skolors sociala hållbarhet är en viktig aspekt. Många skolor i glesbygden är på fallrepet även om skolornas betydelse är central då det gäller att upprätthålla en balanserad demografi, service på orten och antalet skattebetalare i bygden. Stort intresse Tankar och erfarenheter – Det första skolseminariet var så uppskattat att vi beslutade att göra en uppföljning i Helsingfors. Nordiska skärgårdssamarbetet arrangerar seminarier om framtidens skärgårdsskolor eftersom det finns ett stort behov av att diskutera skolornas betydelse i skärgården och på glesbygdsorter överlag, säger verksamhetschef Annastina Sarlin. Seminariet inspirerade deltagare som representerade olika myndigheter, pedagoger och sakkunniga. Innehållet är sammanställt i en rapport som går att ladda ner från NSS:s hemsida. Avsikten är att delge kunskap och erfarenheter om småskolornas betydelse och framgång för beslutsfattare, tjänstemän och politiker. Exempel från Finland, Åland, Norge och Sverige visades fram. Samma utveckling med nedläggning av små skolenheter och därmed en utarmning av bygden fanns i alla deltagande länder. Mindre skolor ger bättre resultat Medverkade gjorde även en forskare från Norge, professor emeritus Karl Jan Solstad, Nordlandsforskning. Han talade om flera undersökningar som visar att mindre skolor i själva verket visar ett bättre inlärningsresultat och elevprestationer. Även 18 Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 Birgitta Söderberg som också deltog i seminariet har själv vuxit upp på en ö, där skolan var en naturlig mötesplats för invånarna, och hon har inte upplevt det som någon nackdel utifrån utbildningssynpunkt. - Det innebar förstås en del begränsningar när det gällde aktiviteter utanför skolan och att kunna välja det jag var mest intresserad av, men det fanns trots allt alltid möjligheter att utvecklas. En liten skola har både för- och nackdelar. Den passar inte alla och där ser jag nödvändigheten av att det finns en reell möjlighet att utnyttja det fria skolvalet. När skolor läggs ned är ekonomin oftast den viktigaste faktorn även om det officiella skälet ofta blir att den sociala och pedagogiska miljön inte är tillräcklig. Det argumentet har i den dokumentation jag tagit del av inte någon bäring, understryker Birgitta. Möjligheten att välja det som passar mitt barn bäst måste gå i första hand och det innebär att den lilla skolan bör finnas kvar som alternativ. Nätverkande På seminariet samtalades det om att lärare i mindre skolor ofta känner sig ensamma med de utmaningar och möjligheter mindre elevgrupper innebär och ett mindre kollegium. För att underlätta utbyte av erfarenheter, kunskap och som ett stödjande nätverk kunde ett forum för lärare i mindre skolor grundas. Det kunde vara regionala, nationella och även ett nordiskt nätverk för lärare. Spännande att följa för SRF:s nätverk Skärgårdsskolor. Läs mer Vi skärgårdsbor nr 1 2016, om det första seminariet i Stockholm. www.skargardssamarbetet.org Utförlig rapportering från hela seminariet med alla presentationer. Eva Widlund Skärgårdsskolor i nätverk SRF Annastinas sammanfattande punkter från seminariet i Helsingfors Mindre skolor har kapacitet att erbjuda en trygg och socialt hållbar skolmiljö samt en hög kvalitativ undervisning. Flera skolor både i Norge och till exempel på Utö skola i Sverige visar att elever har betyg som är klart över medelnivån. De ekonomiska besparingarna i samband med indragning av skolor är överskattade. Löner, elevtransporter och ombyggnationer av existerande skolor slukar ofta de tänkta besparingarna. Fjärr- och distansundervisningen kan utvecklas allt mer vilket erbjuder både elever och personal inbesparade restider, ett större utbud av tillvalsämnen och möjligheter att använda nya undervisningsmetoder och kunskap i tekniska lösningar. Detta borde dock beaktas i undervisningen av lärare eftersom det kräver ett nytänk i planerandet av lektioner och didaktik. Ett nytt verksamhetsår knackar på dörren Jubileumsåret 2017 Ett verksamhetsår är snart till ända. Ett nytt knackar på dörren. 2017 är därtill ett jubileumsår, då är det 35 år sedan Skärgårdarnas Riksförbund bildades 1982. Vad det nya året bär med sig vet vi inte så mycket om ännu. Men en tillbakablick på det gångna verksamhetsåret ger vid handen att mycket har hänt i förbundet under 2016. I början av 2016 ansökte Skärgårdanas Riksförbund om verksamhetsbidrag hos Näringsdepartementet. En bit in på det nya året fick vi det glädjande beskedet att riksförbundet beviljats ett treårigt verksamhetsbidrag, ett verksamhetsbidrag som sträcker sig fram till och med 2018. Årets årsstämma hölls på Arkö, Östergötland. En årsstämma, som utöver de sedvanliga stämmoförhandlingarna också blev lite speciell. Bengt Almkvist slutade efter många år i förbundet och avtackades med en tavla av vår tecknare Anders Persson. Till ny ordförande valdes Sune Fogelström, Möja. Våra arbetsgrupper har fortsatt sitt idoga arbete. Under hösten samlades de flesta arbetsgrupperna på Vinön för arbetsgruppsmöten, utbildning och planering inför kommande verksamhetsår. Under hösten sjösattes också den nya Skärgårdsbryggan med ny layout och ett enklare sätt för redaktörerna att lägga upp notiser. Minst tre gånger i veckan läggs det ut notiser som tar upp aktualiteter som berör boende i skärgårdarna runt om i Sverige. Under hösten hölls även årsmöte i ESIN. Denna gång samlades medlemsländerna i Bryssel. Bengt Almkvist valde att ta ett steg tillbaka från ordförandeposten och till ny ordförande valdes Camille Dressler från Skottland. Årets höstmöte med representantskapet hölls på ett snöigt Svartsö i Stockholms skärgård i november. Utöver detta så har förbundet gett ut tidningen Vi Skärgårdsbor, deltagit i ett stort antal möten. Vi har bland annat funnits representerade på möten i två övervakningskommittéer, möten kring strandskydd, bränslebeskattning och integration, dialogmöten, Havsmiljöråd, Centralt Samordnings Forum, Landsbygdsnätverkets arbetsgrupper och en Fiskekonferens. Därtill har det även svarats på ett antal remisser. Mycket har gjorts men mer behöver göras. Våra medlemsföreningars och förbundets dagliga arbeten är idoga och grannlaga och till för de som bor i skärgården. Ett arbete som kräver engagemang, förmåga att lösa problem och en stor uthållighet. Under 2017 kommer vi att fokusera på vikten av att mobilisera krafterna som finns och som vill utveckla våra skärgårdar så att vi och förhoppningsvis några fler kan bo och verka i denna unika geografi. Med detta önskar jag er alla En God Jul och Ett Gott Nytt jubileumsår. Anetté Larm Johansson Verksamhetsledare Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016 19 Skärgårdarnas Riksförbund Nothaga gård, Södra Vinön 112 715 93 VINÖN Vi efterlyser era bilder på temat SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND De bofasta skärgårdsbornas riksorganisation EN LEVANDE SKÄRGÅRD Våra medlemsföreningar Skärgårdarnas Riksförbund 35 år 2017 Bohusläns Skärgårdsråd SRF har under alla dessa år, på olika sätt, arbetat för en levande skärgård året om. Vad innebär en levande skärgård? Bilder berättar ofta mer än ord. Vi är övertygade om att det finns många fotografer som har dokumenterat livet i skärgården till vardags och fest. Inför SRF:s jubileumsår 2017 efterlyser vi nu era fotografier som visar på en levande skärgård. SRF önskar få bilder från hela Sveriges skärgårdar inklusive våra större insjöar. Bilder som har fångat det verkliga livet. Hvens Byalag Blekinge Kust- och Skärgårdsförening Smålandskustens Skärgårdsförening Östergötlands Skärgårdsförening Visingsörådet Vinöns Kultur- och Hembygdsförening Bilderna vill vi kunna använda i SRF:s olika presentationer av skärgårdens vardagsliv, i vår tidning, på vår hemsida och på Skärgårdsbryggan och förhoppningsvis i en jubileumskalender. Sörmlands Skärgårds Intresseförening Skicka dina bilder under årets första kvartal till [email protected] Gräsö Skärgårdsråd Tänk på att ➢ bilden ska vara av god kvalitet, minst 2 MB ➢ ha ett godkännande om ansikten syns ➢ tala om var bilden är tagen ➢ skriva en bildtext ➢ ange fotografens namn Söderhamns Kust- och Skärgårdsförening Hemsö Skärgårdsförening Holmöns Utvecklingsforum Luleå Skärgårdsförening SURF Skärgårdens Ungas Riksförening Eva Widlund Skärgårdarnas Riksförbund Hemsköborna Originalserie av Anders Persson /Copyright 2016 Gott Nytt År! SIKO Skärgårdens Intresseföreningars Kontaktorganisation (Stockholm) Läs mer om våra föreningar på hemsidan www.skargardarna.se ...siktar mot nya höjder i framtiden!
© Copyright 2024