Vi skärgårdsbor
Nr 4, december 2016
Tidningen från Skärgårdarnas Riksförbund
I detta nummer, läs om
– Representantskapsmöte på Svartsö
– ESIN:s årsmöte – ny ordförande
– Inte lätt att bli mikroproducent
SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND
Lokalt ledd utveckling
En ny brygga invigs på ön Karsholm
i Stockholms skärgård. Det blåser hårt,
är nollgradigt och snöar blötsnö.
Ändå samlas en hel massa människor
för att fira en ny brygga, varför då?
För att man tillsammans på ön har
lyckats förverkliga ett gemensamt mål,
kollektivtrafik till ön.
Bäckviken, Ven
Foto: Eva Widlund
Foto: Britt Fogelström
Längs hela vår kust finns massor med gemensamma mål eller visioner
som behöver förverkligas och det saknas inte pengar att göra det, men
det är så krävande att många kanske tvekar att sätta i gång. Det krävs naturligtvis en bra idé som gärna gynnar så många som möjligt. Det krävs
ofta fackkompetens inom vad det nu är som skall göras men framför allt
krävs att man vet var resurserna finns och hur man ansöker.
Skärgårdarnas Riksförbund har en tydlig ambition att bidra med både
goda exempel som inspiration och med ren kompetenshöjning i var man
kan söka och hur man ansöker om stöd. Vi kan se en trend att finansiärerna gärna ser konkreta, gärna fysiskt lättigenkännbara projekt. Typ en
brygga. Men bryggan hade inte blivit av om det inte hade funnits massor
med kompetens inom finansiering, upphandling och inte minst kunnandet just att ansöka.
Därför satsar Skärgårdarnas Riksförbund på att övertyga våra olika projektfinansiärer om betydelsen av lokal kompetenshöjning för att fler skall
våga ta sig an att förverkliga sina idéer och nå sina mål. Kompetensen
att söka stöd måste komma först, annars kommer inte de konkreta lokalt
förankrade projekten. SRF jobbar intensivt med en ansökan till Tillväxtverket som tar sikte på just detta.
Skärgårdarnas Riksförbund har haft ett representantskapsmöte på Svartsö
i Stockholm skärgård. Representantskapsmötet är medlemmarnas tillfälle
att styra verksamheten åt rätt håll. Budgetförslag debatteras, arbetsgrupper och föreningar redovisar sina resultat och det hela skall sammanfattas
i en plan för vad vi skall göra 2017. En hel del av verksamheten är indelad
i arbetsgrupper och en tydlig målsättning är att allt mer skall göras i
arbetsgrupper och i lokala föreningar.
Nu tar vi lite julledigt från alla möten men redan nu planerar vi för nya,
först i raden på det nya året blir ett skärgårdsutvecklarmöte med alla
landsbygdsutvecklare som har skärgård i sitt område.
Vi Skärgårdsbor
nr 4, december 2016
I detta nummer:
Framsida:Missjö
Foto: Anna-Karin Utbult Almqvist
sid 2
Lokalt ledd utveckling
sid 3-4
Möte i Riksdagshuset
sid 5 Hjärtstartare
sid 6-7 Svartsö skola
sid 8-9
Inte lätt att bli mikroproducent
sid 10-12
Representantskapsmöte
sid 13 Hem till Gräsö
sid 14-15 ESIN
sid 16-17
Skärgårdsbönder
sid 18
NSS Helsingfors
sid 19
Nytt verksamhetsår
sid 20
Bilder Levande skärgård
SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND
Med detta önskar jag alla läsare ett riktigt Gott Nytt Skärgårdsår!
Sune Fogelström, Ordförande
Vi Skärgårdsbor
Redaktion
Eva Widlund
Förbundets e-postadress
[email protected]
Tidningen är producerad av Skärgårdarnas
Riksförbund och utkommer med fyra
nummer per år.
Postadress
Södra Vinön 112, 715 93 Vinön
Hemsida
www.skargardarna.se
Redaktionens e-postadress
[email protected]
Produktion och tryck
Linderoths Tryckeri, Vingåker 2016
Foto
Om inte annat anges Eva Widlund
ISSN 2000-0448
Ansvarig utgivare:
Bengt Almkvist, ordf. SRF
En fortsatt levande skärgård behöver stränderna
Möte i Riksdagshuset om utvidgat strandskydd
Skärgårdarnas Riksförbund hade tillsammans med några riksdagsledamöter organiserat ett möte om det nya
förslaget för utvidgat Strandskydd.
Mötet hölls den 23 november och
var förlagt till riksdagshuset i syfte
att underlätta för riksdagsledamöter
att delta.
I mötet deltog ett tiotal riksdagsledamöter från både regeringssidan
och alliansen. Väst- och östkusten
var också representerade liksom
en riksdagsledamot från insjöarna.
Dessutom fanns en representant från
Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län
och kommunrepresentanter från
kommuner i Stockholmsområdet. Vi
var sex personer som representerade
Skärgårdarnas Riksförbund med ordförande Sune Fogelström i spetsen.
fram till situationen idag. Från början
var lagarna utformade så att de angav
vad man fick lov att göra. Under senare år har man vänt på det hela och
strandskyddslagen anger vad man inte
får göra och sedan har man ett antal
undantag från dessa regler. Baserat
på lagar i miljöbalken som kommer
från 2009 med smärre justeringar
handlägger nu våra Länsstyrelser utformningen av Strandskyddet för de
enskilda kommunerna i sina respektive län.
förslagen på utvidgat strandskydd i
Stockholms skärgård och i Bohuslän.
Sune presenterade Skärgårdarnas
Riksförbunds syn på strandskyddet
med följande punkter:
En viktig förändring är att i de nya
förslagen som kommer finns en möjlighet för det utvidgade strandskyddet på 300 meter. Denna möjlighet
kan Länsstyrelserna använda sig av då
det föreligger särskilda eller synnerliga skäl för 300 meters strandskydd.
• Tänk mer funktion än antal meter!
Strandskyddet från början
En fortsatt levande skärgård
Mötet startade med att Mats Green,
som varit medlem av Strandskyddsdelegationen, berättade om Strandskyddets historia från början av 1900-talet
Efter Mats Greens genomgång startade diskussionen som inleddes av
Sune Fogelström, SRF. Han påtalade
den stora skillnaden som finns mellan
• En fortsatt levande skärgård kräver
tillväxt med fler fast- och deltidsboende.
• Ett mer ändamålsenligt strand-
skydd behövs som ger allmänheten tillgång till stranden och som
skyddar djur och växter.
Det är tillgången till stranden och
vattnet som skall garanteras.
• Bättre balans mellan bevarande/
skydd och utveckling behövs.
• Besöksnäringen sysselsätter
154 000 personer. Näringen växer
med 7 % per år och är till stor del
beroende av kontakten med vatten.
• Gör en ny översyn med nya direk-
tiv, kanske är det inte lagen det är
fel på.
Utökat strandskydd var dagens diskussionsämne. Deltog gjorde bland andra Rune Wikström, Anti Avsan, Sune Fogelström,
Mats Green, Bosse Tyrefors, Olle Forsgren, Jan-Eric Ericsson och Sven Laurell. Foto: Sigvard Utbult
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
3
Tilläggas kan, att Skärgårdarnas Riksförbund liksom de politiska partierna
absolut vill ha en strandskyddslag,
men det är hur den skall utformas och
vilka som är med i framtagningen av
lagen som det handlar om.
Lagtexten
I debatten fanns en fråga om nuvarande lagtext i Miljöbalken skall ändras eller ej. Moderaterna kunde tänka
sig detta medan de andra partierna
var mer kallsinniga till detta förslag.
Lars-Arne Staxäng (m) har interpellerat på denna fråga och regeringens
svar var att man inte vill skriva om
lagen just nu. Man vill att nuvarande
lag skall få verka ett tag för att se hur
den används i praktiken. Däremot
fanns en viss samsyn att det är viktigt att beslut i strandskyddsfrågor
där oenighet råder tas till domstol för
uttolkning. Härur kommer en praxis
att framkomma som ger vägledning
till framtida beslut.
En diskussionspunkt var hur olika
Länsstyrelser har använt sig av möjligheten att förelägga strandskyddet
upp till möjliga 300 meter. I exem-
pelvis Bohuslän upplever vi att Länsstyrelsen har lagt ut 300 meter där
det över huvud taget är möjligt. Andra Länsstyrelser har gjort andra bedömningar. Emellertid kan man notera att regeringen har återremitterat
ärendet om strandskydd i Bohuslän
till Länsstyrelsen i Västra Götaland
för omarbetning. Detta ärende processas fortfarande och vi väntar med
spänning på hur Länsstyrelser och
Regering fortsättningsvis skall agera.
Tolkningsfråga
En annan fråga som diskuterades intensivt var tolkningen av de undantagsregler som finns i Strandskyddslagstiftningen.
Exemplet som mest muntrade upp
församlingen kom från Peter Helander (c) i Dalarna som berättade
om ett mindre dike där det under
snösmältningen på våren fanns en liten rännil med vatten vilket bedömdes vara stor nog för att räcka som
skäl för strandskydd på 300 meter på
ömse sidor av diket.
Under debatten framkom också den
politiska spännvidden i frågan om
strandskydd, där Moderaterna står
på ena sidan och de har som motpol
Miljöpartiet, som på mötet representerades av Emma Norén från Lysekil.
Moderaterna vill mildra exempelvis
300-meters gränsen i lagstiftningen
till 100 alternativt 50 meter medan
Miljöpartiet vill ha 300 meter kvar
och detta utlagt så mycket som möjligt. Emma Noréns åsikt var också att
det är färdigbyggt i skärgården och
att 300-metersgränsen för byggnation inte spelar någon roll.
Något gemensamt beslut eller uttalande togs inte på mötet. Här gavs
dock tillfälle för olika parter intresserade av strandskyddet att mötas och
diskutera frågan. SRF ser detta som
ett avstamp i frågan om strandskydd
och vi förväntar oss att det blir en
process som kommer att ta tid. Efter
mötet känner vi oss ändå mer optimistiska än tidigare att vi skall se en
positiv utveckling i frågeställningen.
Sune Fogelström, ordförande
Jan-Eric Ericsson, vice ordförande
Skärgårdarnas Riksförbund
Regeringsbeslut:
Visingsöfärjan blir inte statlig
Regeringen har nu beslutat om framtiden för färjeleden till Visingsö. Det
har varit en långdragen process om
huvudmannaskapet för färjan till Vätterns pärla Visingsö.
Idag fungerar det så att Trafikverkets
färjerederi bedriver trafiken på uppdrag av Jönköpings kommun. Det
finns ett bokningssystem och det är
en avgift för att åka med färjan. Det
är framför allt bokningsmöjligheten
som visingsöborna värnar om. Det är
också Trafikverkets bedömning att
nuvarande system är det som fungerar bäst för verksamheterna och
befolkningen på Visingsö.
4
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
Jönköpings kommun som nu betalar
för driften anser att den bör vara statlig och hade överklagat ett beslut från
Trafikverket.
Nu har alltså regeringen sagt sitt i
denna fråga och därmed förblir det
en kommunal färja med bokningssystem. Ett beslut som de flesta visingsöbor är mycket belåtna med!
I Vi skärgårdsbor nr 3 2013 berättade
vi om när den nya storfärjan Braheborg byggdes färdig i Vättern, i en
torrdocka i Huskvarna för att sedan
sättas i trafik på Visingsöleden.
Text och bild: Eva Widlund
Den nya storfärjan Braheborg, som sattes i
trafik i juni 2014, går mellan Gränna och
Visingsö i Vättern.
Stor satsning på hjärtstartare
i den småländska skärgården
Blåljusnytt från
Småland
Marcus Höglund, vice ordförande och Birgitta Källgren, ordförande i Smålandskustens skärgårdsförening här tillsammans med Carl-Magnus Mårheden, Sparbanksstiftelsen och Melker Engström, ambulanschef i Västervik.
Foto: Elin Lönn
Hjärtstartare och utbildning till skärgårdsborna i Småland har det blivit
tack vare ett initiativ från Sparbanksstiftelsen. 25 hjärtstartare har placerats ut i den småländska skärgården,
det berättar Birgitta Källgren på Idö,
ordförande i Smålandskustens skärgårdsförening och medlem i Skär
gårdarnas Riksförbunds Blåljusgrupp.
Det började med ett önskemål från
Flatholmen om en hjärtstartare. Det
var då som Carl-Magnus Mårheden,
verkställande tjänsteman på Sparbanksstiftelsen Tjustbygden gjorde
ett större projekt och stiftelsen avsatte medel för inköp av 25 hjärtstartare till den småländska skärgården.
Placering av hjärtstartarna
Kontakt togs med skärgårdsföreningarna och Birgitta Källgren från Smålandskustens skärgårdsförening blev
projektledare. Hon har fördelat hjärtstartarna där det finns mest med folk.
Två av dem finns på de skärgårdsbåtar
som går i trafik och resten på öar med
fastboende befolkning och öar där det
vistas många personer sommartid.
Sparbanksstiftelsen har stått för 80 %
av kostnaden medan byalagen eller öföreningarna har fått betala 20 % av
priset på hjärtstartarna.
Utbildning för öborna
– De boende på öarna har även fått
utbildning i HLR, hjärtlungräddning,
samt utbildning i hur hjärtstartarna
används, berättar Birgitta. Det är Melker Engström, ambulanschefen i Västervik som har sett till att utbildningarna har blivit av. Det har glädjande
nog lockat många, mellan 60 och 70
personer har deltagit i utbildningarna.
Hjärtstartarnas placering kommer att
rapporteras in till Sveriges Hjärtstartarregister när det är klart med var på
öarna de placeras.
Eva Widlund
Hjärtstartarregister
Det blir fler och fler offentliga hjärtstartare
och var dessa finns kan man se på Sveriges
Hjärtstartarregister.
http://www.hjartstartarregistret.se/
Remisser Skärgårdarnas Riksförbund har yttrat sig angående slutbetänkandet (SOU 2016:54)
Till sista utposten, en översyn av postlagstiftningen i ett digitaliserat samhälle
Skärgårdarnas Riksförbund instämmer i
•
utredningens bedömning att samhällsuppdragets omfattning bör förtydligas i de delar som avser undantag
från femdagarsutdelning och var utdelning av postförsändelser ska ske.
• förslaget att ge Post- och telestyrelsen möjlighet att i föreskrifter reglera detta vid behov.
• tydligare reglering av var den samhällsomfattande posttjänsten har sin sista utpost. Det blir då lättare
att definiera postväsendets roll när det gäller statliga insatser för att trygga glesbygdsservice.
Redan i dag är skärgårdarna runt om i Sverige en av de geografier som på ett flertal ställen inte har femdagarsutdelning. Detta påverkar naturligtvis möjligheterna att bo och verka i dessa geografier. Det är också här som den
grundläggande kommersiella- och offentliga service ständigt står hot om nedskärningar.
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
5
Skärgårdsskolor
Svartsö skola,
en av fem skolor inom Värmdö skärgårdsskola
Nätverket för skärgårdsskolor besökte i början av hösten en liten skola i Stockholms skärgård. Vi hade begett oss
till Svartsö i norra delen av Värmdö kommun. Denna fredag var de äldre barnen på den större skolan på Djurö.
De yngre eleverna tog emot oss och var duktiga värdar, som visade oss runt och berättade om sin skola. Vi fick
även se hur fjärrundervisningen fungerade mellan skolan på Möja och skolan på Svartsö.
En fredag morgon i september var vi
några lärare från Nätverket för skärgårdsskolor som hade tagit oss till
Svartsö för att besöka den lilla fina
skolan. Några av oss hade åkt Waxholmsbåten den långa vägen inne
från Stockholm dagen innan, några
kom på morgonen med båten från
Ljusterö och några kom med egen
båt. Redan här upplevde vi det som
är en av utmaningarna för skolverksamheten i skärgården.
Transporter
Eleverna bor på många fler öar än
där det finns en skola, så dagligen
ska skolskjutsar fungera till och från
skolorna. Det är ett uppdrag för kommunen att säkerställa skolskjutsar för
alla barn. Transportfrågan är alltid en
utmaning. Det gäller att få till resorna
så bra som möjligt. Det handlar om
att transportera både elever och lärare till och från de olika öarna. Katarina Gardbeck, som bor och jobbar
på Svartsö skola är också samordnare
för skolorna som ingår i Värmdö
skärgårdsskola. Förutom skolan på
Svartsö gäller det skolorna på Möja,
Runmarö och Djurö.
På Svartsö skola
finns vid vårt besök elever i F-5.
De äldre eleverna i 6-9 har rest
till Djurö skola
denna dag, först
åker de cirka 25 minuter med båten
till Sollenkroka och sedan med buss
till Djurö skola. Två dagar i veckan är
undervisningen förlagd till den större
skolan för dessa elever för att tillgodose behörighetsfrågan i alla ämnen.
Svartsö skola i en inbjudande miljö en solig septemberdag. Det pågår lektion inne i skolsalen
när vi anländer. Rektor Lena Möllersten berättar för oss besökare om hur det är att leda
verksamheten i de olika enheterna som tillsammans bildar Värmdö skärgårdsskola.
6
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
Social kompetens
Det märks att eleverna är vana vid att
samarbeta med olika åldrar, de verkar
också bekväma med att vara värdar
för oss besökare. Det börjar med
att vi bjuds med i en dans i det stora
rummet som kan användas som gympasal, fritids med mera. Vi vuxna är
först lite försiktiga och måste se hur
man gör innan vi också kan vara med
och ha roligt. Efter denna förlösande
öppningsaktivitet lotsar eleverna oss
runt genom dörrar och trappor till
de olika lokalerna. Det finns gott om
utrymmen. Vi får se det nyrenoverade klassrummet, ett litet mysigt
musikrum på vinden med många
instrument. Här ser vi piano, flera
gitarrer och ett trumset. Man satsar
på musiken på skolan och alla elever
från tredje året spelar något instrument. I ett angränsande hus finns en
väl utrustad slöjdsal samt en matsal.
Utanför står cyklar och fyrhjulingar,
inga bilar här! I ett tredje hus finns
förskolan med sina lokaler med extra
grupprum en trappa upp.
Katarina Gardbeck demonstrerar hur fjärr
undervisningen bedrivs mellan skolorna på
Möja och Svartsö.
Fjärrundervisning
Det är här i det lilla rummet på
övervåningen som Katarina visar oss
hur det fungerar med fjärrundervisning. Värmdö skärgårdsskola är
med i en försöksverksamhet i fjärr
undervisning, beviljad av Skolverket.
Fjärrundervisning är en interaktiv
undervisning som bedrivs med informations- och kommunikationsteknik
där elever och lärare är åtskilda i rum
men inte i tid.
Eleverna i år 6 och 7 har två NO-pass
i veckan med fjärrundervisning då
den i ämnet behörige läraren finns på
Möja medan eleverna finns på
Svartsö. Via kommunen har man i
datorerna program som innebär att
eleverna och läraren kan dela dokument. Det blir enkelt att jobba mellan
lärarna också på detta sätt. Fjärrundervisning används även i språk, franska och spanska. All undervisning sker
inte genom fjärrundervisning, eleverna träffar även den behörige läraren
på Djurö skola i slutet av veckan. Resten av tiden jobbar de hemma på
Svartsö skola med andra ämnen.
Pedagoghunden
Lena Möllersten, som är rektor för
Värmdö skärgårdsskola, anländer till
Svartsö med egen båt. Denna dag
har hon med sig sin hund Smilla, en
utbildad social tjänstehund som kan
jobba som vård- och terapihund inom
olika former av vårdboende. Hunden
kan även jobba med barn under 12 år
i skola och förskola. När Lena sätter
på hunden en särskild väst, där det
för övrigt står läshund, då vet hon att
det är jobbtid. Att få sitta tillsammans
med hunden och läsa för den är både
mysigt och tacksamt och kan stärka
Utanför byggnaden där förskolan är inrymd finns en härlig trädgård för lek med sandlåda
och gungor. Här ser vi några av eleverna i skolan tillsammans med personal och gäster.
elever med lässvårigheter. Hunden
lyssnar alltid kravlöst.
Små enheter med ett stort lärande
Den positiva syn som genomsyrar arbetet i Värmdös skärgårdsskola med
fokus på möjligheterna och synen på
att utmaningarna är till för att lösas,
att ingenting är omöjligt grundar sig
i en enig politisk vilja att ha skolor på
öarna för att säkerställa en levande
skärgård. För 2017 finns ett förslag
om en kommunal satsning med
300 000 kr på fjärrundervisning.
Rektor Lena Möllersten, med ett
stort engagemang för sina skolor,
pratar om lokala utmaningar som
persontransporter inom skolans verksamhet. Det kan handla om kulturutbud, temadagar, simundervisning,
arbetsplatsträffar för personalen, fortbildning med mera. Andra utmaningar är utbyggd teknik och fungerande
teknisk infrastruktur som möjliggör
fjärrundervisning i alla skolor.
Flera möjligheter som rektor Lena
påtalar är den lilla skolan med det
stora lärandet samt att den ändå är en
del av en större skolenhet. Skolan har
en fantastisk närmiljö med ett socialt
skyddsnät.
Solen skiner alltid på Svartsö, får
vi höra och denna dag stämmer det
verkligen. Närmiljön bjuder på varierad natur och möjligheterna för bra
utomhuspedagogik är stora, tänker
jag när vi lämnar skolan.
Text och foto: Eva Widlund
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
7
Miljö & Energi
INTE LÄTT ATT BLI MIKROPRODUCENT
Rapport från Lennarts eget solcellsbygge
Intresset för de förnybara energislagen har ökat kraftigt sedan i början
av 90-talet och förnybar energi är nu
den marknad som har snabbast tillväxt. Med ökande miljöproblem och
stigande energipriser blir solenergi
allt viktigare för såväl småhusägare
som för kommunala och privata fastighetsförvaltare och energibolag.
Solcellsrevolutionen startar
1989 monterade jag den första solcellen på vår fritidsstuga i Söderhamns
skärgård. Den solcellen sitter fortfarande kvar och levererar fortfarande
el. Året efter försåg vi en stuga vid
foten av ett litet fjäll med en 11 watts
solcell. Den har försett stugans sex
armaturer med ström. För någon
månad sedan ringde den nuvarande
stugvärden och meddelade att solcellen nu gjort sitt, den orkade inte
ladda batteriet längre. Den har då
varit aktiv i 26 år. De solceller som
tillverkas idag har betydligt längre
livslängd, ända upp till 40 år.
Solenergi vinner i längden och är ett
självklart val inom en rad olika användningsområden. Solstrålningen
kan användas för att generera både
värme och elektricitet. Det sker med
minimal miljöpåverkan och inom
vissa områden till en överlägsen ekonomi.
I vår tidning Vi Skärgårdsbor nr 3
2012 hade vi en artikel om Tjärnviks
gård, som då installerat en stor solcellsanläggning. Hösten 2014 gjorde
Miljö & Energigruppen ett studiebesök på Egen El:s energikulle i Katrineholm, där vi fick se och höra det
mesta om Solenergi och även andra
förnybara energislag.
Sök solcellsbidrag
Jag beslöt att då söka solcellsbidrag
till en egen anläggning. Jag kollade
året efter och fann att jag hade 65
stycken före mig i kön. Tankarna om
en solcellsanläggning försvann, då jag
plötsligt i oktober fick ett brev från
länsstyrelsen med beskedet, ”nu har
du 10 dagar på dig att fundera på om
du skall ta emot bidraget”.
När jag sökte var det 35 % bidrag,
vilket skulle innebära cirka 39 000 i
bidrag till min tänkta anläggning. För
er som tänker söka bidrag nu, är det
20 % som gäller. Jag beslöt att ta emot
bidraget och fick då två månader på
mig att färdigställa anläggningen. Det
blev bråda dagar, nya offerter, nya funderingar om placeringen med mera.
Jag beslutade ganska snabbt och beställde, med hopp om
att allt skulle lösa sig
på den korta tiden, och
att inte vintern skulle
komma så snabbt. Då
kom plötsligen ett beslut från regeringen,
att datumet för att färdigställa anläggningen
hade flyttats fram till
31 december 2019.
Här är de 13 första solpanelerna monterade.
De återstående fem som blev transportskadade ersätts i slutet av december. Det är
en ganska ny typ, tillverkade av koreanska
företaget LG i deras tyska fabrik. De är på
300 W vardera och transparanta så vintertid kan de även ta upp bakgrundsstrålning.
Förhoppningen är att de skall leverera cirka
5200 Kwh under 2017.
En solklar lösning från Näsviken
Men solcellerna var redan på väg från
Tyskland, så ingen återvändo fanns.
På en hemsida hittade jag en smart
lösning på en anläggning, som möjliggjorde att man kunde vinkla solcellerna i sommar- och vinterläge.
Efter ett litet detektivarbete hittade
jag också mannen som konstruerat
anläggningen. Det visade sig att han
bara bodde sex mil bort. Ett besök
där och det var bara att sätta igång
och skissa på konstruktionen.
Lars Adolfsson, som han heter hade
inte bara denna konstruktion på sitt
samvete. När vi var i Katrineholm
Här är ställningen inställd i sommarläge 45 grader. Vinterläget är
70 grader, för att kunna utnyttja bakgrundsstrålning. Kostnaden för
ställningen blev 12 000 kr. I detta ingår, virke, gångjärn, skruv, kabelrör,
grävning av kabeldike (50 meter), jordankare, täckplåt, exklusive arbete.
8
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
presenterade Johan Ehrenberg en
person som tillverkat ett gatlyse av
trä, med solceller på, och det var
Lars, så jag hade träffat honom tidigare. I sin lilla by i Hälsingland har
han monterat upp ett antal gatlysen
till grannarnas glädje.
Nu är min ställning klar och 13 av
de 18 solpanelerna är på plats. Tyvärr
blev fem stycken transportskadade
och det dröjer till i slutet på december innan de sista kommer på plats.
JAK-banken
stödjer solcellsanläggningar
Då en solenergianläggning inte har
någon driftskostnad att ta hänsyn till
bestäms energipriset av kapitalkostnaden. En låg ränta och en lång amorteringstid, eller pengar ur madrassen,
ger ofta bra lönsamhet! Jag har satsat
på ett solcellslån från JAK-banken på
tio år. De tar anläggningen i pant.
Till skillnad från andra energislag har
solenergin endast en fast kostnad under avskrivningstiden (oberoende av
energiprisändringar) och är helt gratis när anläggningen är betald. För
mitt vidkommande lär jag aldrig få
uppleva att anläggningen blir betald,
men säkert de som övertar huset så
småningom.
Tanken är att jag i kommande artiklar skall beskriva hur det går med
lönsamheten. Hur mycket levererar
anläggningen, och hur mycket betalt
får man för levererad el ut på nätet.
Skärgårdsforum för solenergi?
Jag vet många fler bland SRF:s medlemmar som satsat på solceller och
kan vara med och delge sina erfarenheter och tips.
Att det inte är helt lätt att bli ”mikroproducent” skall jag försöka beskriva
i kommande nummer. Man måste till
exempel registrera sig för moms. Nu
föreslog regeringen i mars att momsplikten skulle tas bort för alla med liten omsättning (30 000 kr per år). När
man läser regeringens budgetförslag
hittar jag inte detta förslag i texten,
men jag kan ha missat det. Förslaget
om det blir så, skall träda i kraft den
1 januari 2017. Hoppas kan man!
Nu kan man önska sig ett soligt 2017
som julklapp.
Text och bild:
Lennart Andersson
Miljö- och energigruppen SRF
[email protected]
Kalvhaga, en liten by
i Näsviken i Hälsingland,
lyses upp av Lars väglysen.
Solcellerna är på 30 W
och i botten finns ett batteri
som ser till att vägen lyses upp
till ganska sent på kvällarna.
Lars Adolfssons anläggning i vinterläge. Staget som reglerar sommarläget sätter han dit i maj månad.
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
9
Ett trettiotal skärgårdsbor från olika medlemsföreningar kom till Svartsö för att
delta i Skärgårdarnas Riksförbunds representantskapsmöte i november.
Höstens Representantskapsmöte
11-13/11 Svartsö Skärgårdshotell och Vandrarhem
Vi anlände med Waxholmsbåtar under fredagskvällen till ett vitt Svartsö
efter veckans ymniga snöfall som
bland annat drabbat Stockholmsområdet några dagar tidigare. Som
tur var hade det värsta trafikkaoset på
fastlandet lugnat sig så alla kom fram
som de skulle. Waxholmsbåtstrafiken
gick förstås enligt tidtabell.
år sen. Några markägare bestämde
sig för att använda en omöjlig skogsplätt på norra Svartsö till något ön
behövde - övernattning. Markägarna
bildade aktiebolag, fick så småningom
alla tillstånd och köpte in gamla avlagda fängelsebaracker som efter modifiering och upprustning nu är ett
fint vandrarhem med hotellstandard
och konferensutrymmen. Driften arrenderas ut till Lotten Andersson och
många på ön samarbetar kring verksamheten.
Vandrarhemmet på Svartsö med sin
konferensanläggning passade fint för
de trettiotalet deltagare som kom till
Skärgårdarnas Riksförbunds Representantskapsmöte, där även SIKO:s
styrelse med flera hade valt att delta
med egna arbetsgruppsmöten samt
ett styrelsemöte.
Representantskapsmötet
Konferens och boende
Efter lördagens frukost berättade ord
förande Sune Fogelström om vandrarhemmet som kom till för ett par
10
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
Sune Fogelström öppnade så själva
mötet med temat Skärgårdsföretagande och service. Han hälsade också från
före detta ordförande Bengt Almkvist
som numera blivit personlig medlem i
SRF, vilket alla på mötet välkomnade.
Sune påminde om att det är medlemsföreningarna som äger Skärgårdarnas Riksförbund och bestämmer hur SRF ska jobba. Förbundets
styrelse vill mer än de ekonomiska
förutsättningarna medger. Därför
försöker man hitta möjligheter inom
andra tilldelningsområden för att ge
SRF:s arbetsgrupper större resurser
och medlemsföreningarna mer inspiration och verktyg till förbättringar.
Sune tog upp innehållet i TV-serien
”Resten av Sverige” av Po Tidholm,
som nyligen sändes på SVT och ännu
går att se på SVT Play. Försök att se
de tre avsnitten, om ni inte redan
gjort det.
Vi får dessutom en nationell studie
redovisad, beställd av Hela Sverige
Ska Leva, där 50 procent av de tillfrågade ansåg att det är ”mycket viktigt” med en aktiv landsbygdspolitik
och 36 procent tyckte det var ganska
viktigt. Alltså tyckte sammanlagt 86
procent av de tillfrågade att landsbygdspolitiken är viktig. Grundläggande service var klart viktigast när
de tillfrågade fick rangordna.
Sten-Åke Persson från SRF:s styrelse har jobbat med projektansökan ”Vilja – kunna- våga ett pilotprojekt för utveckling av service i skärgården.” Han presenterade denna vid mötet på Svartsö liksom ordförande Sune Fogelström presenterade resultatet av en undersökning som
Hela Sverige ska leva har beställt om vad som upplevs som viktigast för de som bor på landsbygden, 60 procent anger grundläggande service
som post, skola matbutik med mera som viktigast.
Projekt inom lokal service
Tillväxtverket har nyligen utlyst
180 miljoner för projekt inom lokal
service på landsbygden. Därför har
SRF redan skickat in en - av StenÅke Persson, Sune Fogelström och
Anetté Larm Johansson – förarbetad
projektansökan ”Vilja-Kunna-Våga,
ett pilotprojekt för utveckling av service i skärgården” till Tillväxtverket.
Projektet presenterades vid mötet av
Sten-Åke Persson från Ven och en reviderad, slutgiltig version ska skickas
in veckan därpå efter att mötet först
fattat beslut att gå vidare med projektet.
Sen ska allt annat göras också, påpekade Sune, inom ramen för SRF:s
ordinarie budget. Han presenterade
en lista på förbundets olika arbetsuppgifter.
• Svara på remisser
• Delta i övervakningskommittéer,
referensgrupper m.m.
• Lämna vederhäftiga uppgifter till
myndigheter
• Påverka riksdagsmän i ett antal
•
•
•
•
•
•
•
frågor
Ha dialog med Tillväxtverket
Samarbeta med Hela Sverige
Skall Leva
Medverka i Landsbygdsnätverket,
Havsmiljörådet m.m.
Driva Skärgårdsbryggan och
Tidningen Vi Skärgårdsbor
Medverka i ESIN
Ordna samverkan mellan landsbygdsutvecklarna
Förbereda för nästa budgetperiod
Lena Egnell från Holmön
och Lena Egnell, från Holmön, efter
framgångsrikt samarbete med Färjerederiet och Trafikverket.
Se förra numret av Vi skärgårdsbor
där Färjegruppens tidigare ledare
Thorbjörn Lindberg avtackades efter
fem år.
Goda exempel
Ordförande Sune Fogelström hoppas
mycket av ett projekt som ska kunna
ge medlemsföreningarna kunskap
och möjligheter att jobba för ökad
lokal service.
Under nästa programpunkt, goda
exempel, berättade SRF:s vice ordförande Jan-Eric Ericsson och Sven
Laurell från Skaftö öråd i Bohuslän,
om örådets projekt med utbyggda
strandpromenader, för att göra kustremsan mer tillgänglig för besökare,
samt planerna på att restaurera en
gammal farled, Islandsbergskanalen.
Av SRF:s arbetsgrupper uppmärksammades särskilt Färjegruppen
I anslutning till lunchen fick vi också
tid för en promenad och ta en titt i
den närmaste omgivningen på norra
Svartsö, i strålande sol och på isiga
vägar. Svartsöbor tillika ledamöter i
SIKO:s styrelse guidade.
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
11
Skärgårdsföretagande
Nya Skärgårdsbryggan
Temat för detta representantskapsmöte var Skärgårdsföretagande och service
och några lokala företagare var inbjudna att komma och berätta om sina respektive verksamheter. Tillbaka efter promenaden fick vi bekanta oss med ett
företag från Ingmarsö, ett från Svartsö och ett från Sandhamn.
Nästa morgon samlades vi igen
kring en god hotellfrukost. Efter det protokollförda representantskapsmötet var det dags att
presentera den ”nya” Skärgårdsbryggan, Skärgårdarnas Riksförbunds nyhetsportal.
Plast på Ingmarsö
Först ut var Lotta Ljungberg som tillsammans med
sin man lite otippat driver en fabriksverksamhet där
man formpressar alla möjliga (och omöjliga) plastkåpor och liknande föremål. Anläggningen finns på
grannön Ingmarsö där familjen också är bosatt. Wetaplast är ett familjeföretag som startades på fastlandet 1955. För 40 år sen flyttade företaget sin verksamhet till Ingmarsö och jubilerade alltså i år vilket
uppmärksammades i tidningen Skärgården i somras
med ett stort reportage.
Sjötransporter på Sandhamn
Karin Almlöf, ordförande i Skärgårdsföretagarna,
bor på Sandhamn och berättade om sin uppväxt i
sjötransportbranchen. Numera driver hon ett eget
företag inom sjötransporter i skärgården. Företaget
äger inga egna fartyg utan samarbetar istället med
andra sjöentreprenader och förmedlar transporterna
efter kundernas önskemål. Karin berättade också om
sitt personliga engagemang för havsmiljön.
Mat på Svartsö
Vid den goda middagen, som
levererades och serverades av
svartsöföretaget Örätt, berättade Cilla Heurlin om verksamheten som hon tillsammans
med Catarina Zederman och
Lena Samuelsson startat sen ett
par år tillbaka och driver under
devisen ”Bra Mat Från Stockholms Skärgård”. Det började
med ”Bra Barnmat” men vid
efterfrågan startade man även
Ölådan: färska matlådor som
numera bland annat serveras
ombord på Waxholmsbåtarna.
En stor fin beredningslokal är
nyligen uppförd på Svartsö.
Cilla förklarade att de satsat
stort redan från början med
”Bra Barnmat” och de högt
ställda krav de innebär att producera.
Catarina Zederman och Cilla Heurlin
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
Redaktionsgruppen efterlyser
fler ”bryggvakter” och/ eller
tips från medlemsföreningarna.
Allt för att få en bättre spridning på nyhetsflödet. Lokala
nyheter är av större intresse
än man tror. Det omfattande
arkivet från den tidigare skärgårdsbryggan kvarstår att lyftas in i den nya portalen innan
övergången är helt slutförd. Gå
gärna in på Bryggan och ta del
av skärgårdsnyheter.
www.skargardsbryggan.com
www.skargardsbryggan.se
Sammanfattningsvis var det en
mycket trevlig helg med tillresta skärgårdsbor från hela
landet. Glädjande nog med inslag av den yngre generationen
med en barnfamilj från Ven med
på SRF-mötet samt ungdomar
från Möja som kom för att delta
i SIKO:s arbetsgruppsmöten.
Nilla Söderqvist från Nämdö
och vice ordf i SIKO
Catarina framför den nybyggda lokalen.
12
Redaktionsgruppen som var på
plats (Anetté Larm Johansson,
Olle Nygren och Nilla Söderqvist) berättade hur de nu kan
lägga upp skärgårdsnotiserna
själva - direkt på sajten, vilket
underlättar arbetet betydligt.
Gruppen hade redan på fredagen, på väg till mötet på Svartsö,
passat på att ha ett redaktionsmöte på fastlandet då även en
fjärde redaktionsmedlem Camilla Strandman deltog. Bengt
Almkvist ingår också i redaktionsgruppen och alla kommunicerar på ett enkelt sätt sins
emellan via en sluten grupp på
Facebook.
Foton: Björn Sjöblom och Eva Widlund
Hem till Gräsö
En betraktelse av en
deltidsboende
Vad är hemma? För de flesta Gräsö
bor är svaret självklart. Men hur är
det för oss fritidsboende? När övergår
man från att vara sommargäst till att
bli hemmahörande på Gräsö? Det har
nog mer med känslor än faktiska förhållanden att göra, i vart fall om man
får göra bedömningen själv.
runtställe för oss, se de vackra vinterbilderna.
Mina föräldrar köpte vårt ställe, Aspnäs i Långviken, i början av 50-talet.
Det var vårt sommarparadis. Hämta
mjölk på Nötsveden, delta i höskörden och dricka ljummen mjölk ur en
brännvinsflaska i skuggan av en hässja. Skärgårdsturer med Rune och
Agnes Söderberg på söndagarna.
Gräsöborna har aldrig varit avoga
mot sommargäster. Tvärtom.
Varför är det så? Gräsö är speciellt.
Exploaterat, men ändå genuint och
ursprungligt. Det går ännu att känna igen sig på de öppna markerna,
gärdsgårdarna och ängsladorna. Men
tiderna förändras. De många småskaliga mjölkgårdarna som fanns när jag
var barn har nästan helt försvunnit.
Det unika och öppna kulturlandskapet riskerar att växa igen. Då får
”hemma på Gräsö” en annan mening.
Men åren går och tiderna förändras.
Nu har vi varit över 60 år på Gräsö.
Aspnäs har utvecklats till ett året-
Men är det hemma? Jo det är det nog.
Engagemanget och känslorna för det
speciella kulturlandskapet, skärgården och goda vänner överglänser de
känslor för andra ställen vi bott och
bor på.
Men att nostalgiskt tänka tillbaks på
barndomens verkliga eller kanske in-
billade folkhemsidyll gör inte mycket
nytta. Utvecklingen måste ta nya banor. Vi måste också vara beredda att
tänka nytt. Även om småskalig mjölkproduktion nog förvunnit för gott på
ön pågår det mycket arbete med att
stimulera andra former av djurhållning, vilket självklart är mycket positivt. Gräsöfondens enträgna arbete
för våra kulturmiljöer är värt allas
vårt stöd.
Men ska vi på sikt hålla markerna
öppna måste vi nog vara beredda att
dela med oss av vår vackra ö till fler.
Fler vandringsleder och cykelstråk
måste till. Tänk om man kunde cykla
eller gå längs hela den östra sidan av
ön! Skärgården måste göras tillgänglig för fler. Bebyggelsen, såväl permanentboende som fritidsbebyggelse
måste nog tillåtas öka. Satsningen på
bredband är självklart ett steg i rätt
riktning. Jag är övertygad om att en
sådan utveckling går bra att kombinera med det ursprungliga och småskaliga.
Som blivande pensionärer hoppas
jag att vi ska kunna öka såväl engagemanget som närvaron på ön. Den
finaste tiden tycker vi numera är tidig höst, då lugnet sprider sig, träden
skiftar färg och det går att komma
med första färjan. När man kör av
färjan på Gräsösidan rinner stress och
annat som kan tynga av en, på ett sätt
som det inte gör någon annanstans.
Och så har vi tänkt att det ska förbli.
Text och bild:
Fredrik Wersäll, Gräsö
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
13
Ledamöter från nio medlemsländer samlade för ett ESIN-möte i Bryssel.
ESINs årsmöte 2016
ESIN höll sitt årsmöte för 2016 i
Bryssel tre dagar under sista veckan
av september. Till mötet kom nio av
de elva medlemsstaterna, alla med
större eller mindre skärgårdar. Störst
delegation kom från Grekland som
innehar Europas största arkipelag
med stora och små öar.
ESIN möter EU
Mötet hölls i lokaler som ställts till
förfogande av EU. Så vi var i byggnader man ser på bilder då EU skall
symboliseras. Och ett av syftena med
mötet var att ESIN och EU ömsesidigt skulle lära känna varandra lite
mer. Andra syftet var att hålla ett sedvanligt årsmöte för organisationen.
Och ESIN har verkligen skäl att göra
sig själv och de områden som man
representerar mer kända och synliga
inom EU:s olika organ. I en nyligen
presenterad utredning av EU anges
bara Gotland och Öland som svenska
öar. Mindre öar hamnade ”under radarn” som man uttryckte det. Därmed gav alla andra öar inget avtryck
i EU:s statistik.
på bordet på ett normalt sätt inom
EU. Dessa diskussioner hölls med
representanter som kom från EUkommissionen och dess olika organ.
Här ligger intresse och ansvar hos
ESIN att följa upp hur denna fråga
utvecklas inom EU.
MEP:ar
Den politiskt valda delen av EU
är parlamentet med sina MEP:ar.
(Member of Parliament) Dessa var
något svårfångade. Det var endast
några parlamentsledamöter från
Irland som kom och hälsade på sin
delegation för ESIN. Här är det upp
till våra medlemmar att locka någon
av våra MEP:ar till ett eventuellt nytt
ESIN-möte hos EU.
För att hitta
parlamentsledamöter i EU:
www.europarl.europa.eu/
meps/en/map.html
De mindre öarna måste synas
Första dagens möte handlade mycket
om diskussionen att få med alla mindre öar i EU:s statistik så att frågor
som rör dessa öar kan komma upp
14
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
ESINs nya ordförande
Camille Dressler och
Jan-Eric Ericsson,
SRF Sverige
Annual Meeting
Andra dagens möte hade som huvudpunkt årsmötesförhandlingar för
organisationen. Man redovisade vad
som har hänt under det gångna året.
Den ekonomiska situationen reviderades och redovisas. Här kan noteras
att organisationens kassa är liten och
man måste hitta projekt som kan ge
ESIN pengar. Man måste även klara
av likviditeten för kommande projekt. Detta kommer att bli styrelsens
huvuduppgift under det kommande
verksamhetsåret.
Ordförandeklubban till Skottland
Det förrättades även val till styrelsen
för kommande år. Här kan noteras att
sittande ordförande Bengt Almqvist
från Sankt Annas skärgård i Östergötland avgick efter att ha varit ordförande för ESIN sedan nätverket
startades i Sverige 2001, på ett möte i
Stockholms skärgård. Bengt avtackades för sin insats och mottog hedersbetygelser från alla närvarande från
de olika medlemsländerna. Bengt
kommer att sitta kvar i styrelsen som
svensk representant. Som kassör för
ESIN valdes Anetté Larm Johansson från Skärgårdarnas Riksförbund.
Som ny ordförande i ESIN valdes
Camille Dressler från Skottland, ursprungligen fransyska men hon har
bott i Skottland i många år. Camille
är dubbelspråkig med både flytande
franska och engelska, vilket var en
stor tillgång inom EU. Hon har ingått i ESINs styrelse under många år.
Ny upplevelse
Att delta i möten inom EU är en ny
upplevelse som skiljer sig från vad
man är van vid på möten i våra föreningar hemma i Sverige. Speciellt för
mig som var på mitt första möte hos
EU och ESIN. Möteskulturen skiljer sig mellan länderna. Men jag tror
att den kan vara speciell hos EU, där
plötsligt någon dignitär kommer in
på mötet då han fått en timma över.
Och då kastas agendan om så den
hastigt inkomna personen får chans
att tala om sin verksamhet och ställa
några frågor till oss. Detta hände ett
antal gånger.
Vi har även miljön där man hör flera
europeiska språk. Men engelskan
dominerar och det var bara representanterna från Grekland som hade
tolkar till sitt förfogande.
Jan-Eric Ericsson
Fem frågor om ESIN
ställda till Bengt Almkvist
Bengt Almkvist tackades för sina år
som ESIN:s ordförande med kort och presenter.
Vad var bakgrunden till att ESIN
bildades?
Det fanns ett behov av att jämföra
hur olika länder arbetade på EUnivå. Både jordbrukspolitiken och
fiskepolitiken var flyttade från nationalstaterna till EU-nivån. Vi fick ofta
höra att saker och ting var beslutade
på EU-nivå och att man inte fick
göra på ett visst sätt. Men i Danmark
gick det bra att göra saker som vi inte
kunde göra i Sverige. Så vi behövde
utbyta erfarenheter och jämföra med
andra EU-länder för att vara pålästa i
vår egen kontakt med myndigheterna.
Var, när och hur gick det till
när ESIN bildades?
Skärgårdarnas Riksförbund bjöd in
till ett möte på Möja 19–23 maj 2001.
Sex länder kom till mötet, Danmark,
Finland, Frankrike, Irland, Skottland och Sverige. På båten från Möja
skrevs ett uttalande om att nätverket
var bildat. Irländarna tog på sig att
driva en hemsida.
Vad har varit det svåraste
med ESIN-arbetet under åren?
Få kontakt med myndigheterna på
EU-nivå. Men också att trimma
ihop de olika länderna, mycket var
lika men det fanns också en del kulturella och praktiska skillnader mellan länderna.
Vad är det viktigaste som ESIN
har uppnått under de här åren?
ESIN blev en organisation på mötet
på Eigg 2004. Strax efter det startade ett Interregprojekt, som drevs
av irländarna. I detta projekt fick
öbor komma samman för att utbyta
erfarenheter. Att lära känna varandra
har lett till fler utbyten och projekt
mellan medlemsländerna. ESIN har
också blivit mer och mer känt av andra organisationer och vi blir inbjud-
na till att delta på olika möten. ESIN
har vuxit under åren och består nu av
elva medlemsländer.
Om vi blickar framåt, med vad och
hur arbetar ESIN om fem år?
ESIN arbetar tillsammans med fler
närbesläktade organisationer av typen CPMR. Arbetet med erfarenhetsutbyten fortsätter och ESIN
driver något eller flera projekt.
Anetté Larm Johansson
Foto: ESIN: Anetté
Läs mer på ESINs hemsida:
www.europeansmallislands.com
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
15
Skärgårdsbönder
Skärgårdsbönder och fäbodbrukare
har mycket gemensamt
Kanske någon undrar varför det
plötsligt finns en artikel om fäbodbruk i en tidning som handlar om
skärgården. Men, varför inte? Vi känner ofta att gruppen skärgårdsbönder
är en liten skara men väl så viktig för
att behålla den biologiska mångfalden i den svenska skärgården.
Där skärgården växer igen, försvinner många arter. Det kan vara svårt
att göra sig hörd, att försöka påverka
hur till exempel miljöersättningar
ska kunna utformas för att även de
udda marker som många öar utgör
ska passa in i systemen. Att motivera
skärgårdsbönder att hålla igång sina
gårdar och få en rimlig ersättning för
det arbete det innebär att hålla djur
året runt i skärgården, flytta får och
kossor till bete på olika öar, frakta
maskiner, vinterfoder och så vidare.
Samarbete stärker
Ett sätt att stärka det småskaliga skär
gårdsjordbruket är att samarbeta med
andra grupper som också jobbar med
en betesdrift där naturen avgör förutsättningarna för vilken typ av djurhållning vi har, där verksamheten bygger
på ett traditionellt sätt att på bästa vis
utnyttja markerna för att både samla
vinterfoder och hålla betesdjur och
som också känner att de inte riktigt
passar in i den vanliga bilden av ett
jordbruk.
Naturbete som ger mersmak
I vår tidning Vi skärgårdsbor, nummer
3 2015, finns en artikel om djurhållning som ger höga naturvärden, så
kallade HNV-farming, High Nature
Value Farming. Många skärgårdsbönder och fäbodbrukare jobbar just
med HNV-farming, kanske utan att
egentligen tänka på det. I en tid när
många av Sveriges smågårdar lägger ner sin verksamhet och allt mer
går över i stordrift, ensidiga grödor,
stora rationella åkrar utan diken och
så vidare, behöver vi lyfta fram det
natur- och kulturvårdsjordbruk som
ännu finns både i skärgården och till
exempel på fäbodar.
Samtidigt som lönsamheten många
gånger är låg och arbetsinsatsen
stor, så är det glädjande att lokalproducerad mat uppmärksammas och
uppskattas allt mer. Gärna från naturbetesmarker där djuren fått röra
sig fritt och välja sin föda bland gräs,
örter, buskar och träd. Det är spännande att höra de lyriska ord som
nämns om kött från långsamväxande
djur som gått på skogsbeten eller andra naturbetesmarker. Så långt från
snabbväxande djur som stått still på
stall med ensidig föda av ensilage och
kraftfoder. Kan vi lära oss att både
visa skillnaden mellan ett betat och
ett övergivet landskap, de naturvärden som följer av djurens betande
och tramp i markerna och samtidigt
lyfta fram produkterna som kommer
från dessa djur, förädla och ge dem
en historia, så kan vi förhoppningsvis
både få en bättre lönsamhet och ett
intresse för våra natur- och kulturvårdande arbeten.
Så, därför har vi bett Föreningen
Sveriges Fäbodbrukare att skriva en
artikel som beskriver lite av deras
verksamhet också.
Anna-Karin Utbult Almkvist
Skärgårdsbönder, ett nätverk
inom Skärgårdarnas Riksförbund
Små dexterkvigor på väg till nytt bete.
Missjö, Sankt Anna
Foto: Anna-Karin
16
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
Det svenska fäbodbruket
är, och har alltid varit,
ett komplement till ett
småskaligt gårdsbruk i
skogs- eller fjällbygd, där
inägan; åker och mark
runt hemgården, skall
producera livsmedel och/
eller vinterfoder och inte
räcker till för att föda
kreaturen året runt.
Långa arbetsdagar kräver middagsvila. Med den alltmer ökade rovdjursnärvaron i våra
betesområden, föredrar korna att komma hem för att idissla.
Ett aktivt fäbodbruk är en del i en
näringsverksamhet med djurhållning
året runt, där fäboden och skogsbetet
är en nödvändig del av verksamheten. Det är dessutom ett ekologiskt,
miljövänligt och resurssnålt sätt att ta
tillvara betet i våra skogar och fjällområden, för lokal produktion av mat
av hög kvalité.
”Naturbetet med örter och vedartade
växter tillför produkterna många nyttigheter.” Så beskriver vi fäbodbruket
på vår hemsida: www.fabod.nu. Det
intresse som vårt traditionella brukningssätt skapar har många brukare
utvecklat som företagsidé och knyter
besöksverksamhet till sitt fäbodbruk.
Andra som inte är egentliga brukare,
exempelvis krögare och charkföretag
utan anknytning till en endaste fäbod,
slår också mynt av värderingen av ordet ”fäbod” genom att namnge sina
produkter med ett fäbodinslag. Detta
tilltag blev ett nysvenskt ord år 2013,
så kallad ”fäbodifiering”! Men grunden för att bedriva fäbodbruk bygger
på möjligheten att bedriva året runt
djurhållning och mjölkproduktion.
Turismen är en bisyssla - inte tvärt
om. Eftersom ett charkföretag redan
på 1980-talet varumärkesskyddade
”fäbod” i både ord och bild, kan vi
som ser oss som fäbodbrukare inte
själva använda oss av det i vår mark-
nadsföring. Stundtals upplever vi
ifrågasättande, att vi som nutida fäbodbrukare inte är äkta vara. Då är
det viktigt att påminnas om innebörden av CDB, den så kallade Riokonventionens, artikel 8j och 10c: In
situ bevarande av biologisk mångfald
respektive hållbart nyttjande av densamma. Dessa artiklar i konventionen
berör samer, kustnära fiskare, fäbodbrukare, skärgårdsbönder, fjällbönder och andra vars levnadssätt bygger
på traditionella kunskapssystem som
har kopplingar till biologisk mångfald, Det är vi som brukare som har
rätten att identifiera oss som bärare
av denna kunskap.
Det finns idag cirka 200 svenska
lantbrukare som ännu använder utmarksbetet och söker miljöersättning
för fäbodbete inom Landsbygdsprogrammet. Ännu fler, okänt antal, gör
så utan att binda upp sig i osäkra
regelverk för fem år i taget. Men
hur utbrett det svenska utmarksbetesbruket är vet ingen exakt eftersom ingen heltäckande kartläggning
gjorts. Det vi kallar ”fäbodbältet”
sträcker sig från mellersta Värmland
snett genom Dalarna ut mot kusten
vid Gävle och norrut. Men det finns
fäbodar mycket längre norrut, i Västernorrland, Västerbotten och längs
Tornedalen i Norrbotten. Vi kan slå
fast att det bara är en bråkdel av den
forna utbredningen och den stora betespotential som vi har kvar än idag.
I Norge däremot, med vilka vi har
en gemensam kulturhistoria, har utmarksbetesbruket fortsatt varit starkt
och viktigt för både gårdsekonomin
och landet som helhet. Där har forskare och tjänstemän räknat ut och
värderat i kronor vad utmarksbetet
inbringar till statskassan.
Föreningen Sveriges Fäbodbrukare
arbetar tillsammans med de tre lokalföreningarna i Värmland, Dalarna
och Gävleborg för att kunskapen om
och förutsättningarna för ett fortsatt
utmarksbetesbruk i Sverige skall förbättras. Genom samarbete med internationella organisationer ser vi också
till att hålla kontakt med grupper
som har liknande djurhållning och
brukningsmetoder. Vi vill gärna se ett
ökat samarbete med Sveriges övriga
lokalsamhällen med traditionellt levnadssätt för att påskynda implementeringen av CDB och specifikt artikel
8j och 10c även här i Sverige.
Pauline Palmcrantz, styrelseledamot
Föreningen Sveriges Fäbodbrukare
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
17
Framtidens skärgårdsskolor
Uppföljningsseminarium i Helsingfors
Det andra seminariet på temat ”Framtidens skärgårdsskolor” arrangerades
den 29 november i Helsingfors. Temat visade på olika aspekter som man
behöver ta hänsyn till när det gäller en levande skärgård. För att kunna
verka och bo behövs en väl fungerande samhällsservice där skolorna har
en stor betydelse.
Professor Karl Jan Solstad,
Nordlandsforskning
Nordiska skärgårdssamarbetet NSS
anordnar seminarier kring viktiga frågor för skärgården. I februari samlade
temat ”Framtidens skärgårdsskolor”
ett femtiotal deltagare vid ett seminarium i Stockholm. I november var det
dags för en uppföljning i Helsingfors.
mindre skolors sociala hållbarhet
är en viktig aspekt. Många skolor i
glesbygden är på fallrepet även om
skolornas betydelse är central då det
gäller att upprätthålla en balanserad
demografi, service på orten och antalet skattebetalare i bygden.
Stort intresse
Tankar och erfarenheter
– Det första skolseminariet var så
uppskattat att vi beslutade att göra
en uppföljning i Helsingfors. Nordiska skärgårdssamarbetet arrangerar
seminarier om framtidens skärgårdsskolor eftersom det finns ett stort
behov av att diskutera skolornas
betydelse i skärgården och på glesbygdsorter överlag, säger verksamhetschef Annastina Sarlin.
Seminariet inspirerade deltagare som
representerade olika myndigheter,
pedagoger och sakkunniga. Innehållet är sammanställt i en rapport som
går att ladda ner från NSS:s hemsida.
Avsikten är att delge kunskap och
erfarenheter om småskolornas betydelse och framgång för beslutsfattare,
tjänstemän och politiker. Exempel
från Finland, Åland, Norge och Sverige visades fram. Samma utveckling
med nedläggning av små skolenheter
och därmed en utarmning av bygden
fanns i alla deltagande länder.
Mindre skolor ger bättre resultat
Medverkade gjorde även en forskare
från Norge, professor emeritus Karl
Jan Solstad, Nordlandsforskning.
Han talade om flera undersökningar
som visar att mindre skolor i själva
verket visar ett bättre inlärningsresultat och elevprestationer. Även
18
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
Birgitta Söderberg som också deltog i
seminariet har själv vuxit upp på en ö,
där skolan var en naturlig mötesplats
för invånarna, och hon har inte upplevt det som någon nackdel utifrån
utbildningssynpunkt.
- Det innebar förstås en del begränsningar när det gällde aktiviteter utanför skolan och att kunna välja det
jag var mest intresserad av, men det
fanns trots allt alltid möjligheter att
utvecklas. En liten skola har både
för- och nackdelar. Den passar inte
alla och där ser jag nödvändigheten
av att det finns en reell möjlighet att
utnyttja det fria skolvalet.
När skolor läggs ned är ekonomin
oftast den viktigaste faktorn även om
det officiella skälet ofta blir att den
sociala och pedagogiska miljön inte är
tillräcklig. Det argumentet har i den
dokumentation jag tagit del av inte
någon bäring, understryker Birgitta.
Möjligheten att välja det som passar
mitt barn bäst måste gå i första hand
och det innebär att den lilla skolan
bör finnas kvar som alternativ.
Nätverkande
På seminariet samtalades det om att
lärare i mindre skolor ofta känner
sig ensamma med de utmaningar
och möjligheter mindre elevgrupper
innebär och ett mindre kollegium.
För att underlätta utbyte av erfarenheter, kunskap och som ett stödjande
nätverk kunde ett forum för lärare i
mindre skolor grundas. Det kunde
vara regionala, nationella och även
ett nordiskt nätverk för lärare. Spännande att följa för SRF:s nätverk
Skärgårdsskolor.
Läs mer
Vi skärgårdsbor nr 1 2016, om det första seminariet i Stockholm.
www.skargardssamarbetet.org
Utförlig rapportering från hela seminariet med alla presentationer.
Eva Widlund
Skärgårdsskolor i nätverk SRF
Annastinas sammanfattande punkter
från seminariet i Helsingfors
Mindre skolor har kapacitet att erbjuda en
trygg och socialt hållbar skolmiljö samt en
hög kvalitativ undervisning. Flera skolor
både i Norge och till exempel på Utö skola
i Sverige visar att elever har betyg som är
klart över medelnivån.
De ekonomiska besparingarna i samband
med indragning av skolor är överskattade.
Löner, elevtransporter och ombyggnationer
av existerande skolor slukar ofta de tänkta
besparingarna.
Fjärr- och distansundervisningen kan
utvecklas allt mer vilket erbjuder både
elever och personal inbesparade restider,
ett större utbud av tillvalsämnen och möjligheter att använda nya undervisningsmetoder och kunskap i tekniska lösningar.
Detta borde dock beaktas i undervisningen
av lärare eftersom det kräver ett nytänk i
planerandet av lektioner och didaktik.
Ett nytt verksamhetsår knackar på dörren
Jubileumsåret 2017
Ett verksamhetsår är snart till ända. Ett nytt knackar på dörren. 2017 är därtill ett jubileumsår, då är det 35 år sedan
Skärgårdarnas Riksförbund bildades 1982. Vad det nya året bär med sig vet vi inte så mycket om ännu. Men en tillbakablick på det gångna verksamhetsåret ger vid handen att mycket har hänt i förbundet under 2016.
I början av 2016 ansökte Skärgårdanas Riksförbund om verksamhetsbidrag hos Näringsdepartementet. En bit in på det nya året fick vi det glädjande beskedet att riksförbundet
beviljats ett treårigt verksamhetsbidrag, ett verksamhetsbidrag som sträcker sig fram till och
med 2018.
Årets årsstämma hölls på Arkö, Östergötland. En årsstämma, som utöver de sedvanliga
stämmoförhandlingarna också blev lite speciell. Bengt Almkvist slutade efter många år i
förbundet och avtackades med en tavla av vår tecknare Anders Persson. Till ny ordförande
valdes Sune Fogelström, Möja.
Våra arbetsgrupper har fortsatt sitt idoga arbete.
Under hösten samlades de flesta arbetsgrupperna på
Vinön för arbetsgruppsmöten, utbildning och planering inför kommande
verksamhetsår.
Under hösten sjösattes också den nya Skärgårdsbryggan med ny layout
och ett enklare sätt för redaktörerna att lägga upp notiser. Minst tre
gånger i veckan läggs det ut notiser som tar upp aktualiteter som berör
boende i skärgårdarna runt om i Sverige.
Under hösten hölls även årsmöte i ESIN. Denna gång samlades medlemsländerna i Bryssel. Bengt Almkvist valde att ta ett steg tillbaka från
ordförandeposten och till ny ordförande valdes Camille Dressler från
Skottland.
Årets höstmöte med representantskapet hölls på ett snöigt Svartsö i
Stockholms skärgård i november. Utöver detta så har förbundet gett ut
tidningen Vi Skärgårdsbor, deltagit i ett stort antal möten. Vi har bland
annat funnits representerade på möten i två övervakningskommittéer,
möten kring strandskydd, bränslebeskattning och integration, dialogmöten, Havsmiljöråd,
Centralt Samordnings Forum, Landsbygdsnätverkets arbetsgrupper och en Fiskekonferens. Därtill har det även
svarats på ett antal remisser.
Mycket har gjorts men mer behöver göras. Våra medlemsföreningars och förbundets dagliga arbeten är idoga och
grannlaga och till för de som bor i skärgården. Ett arbete som kräver engagemang, förmåga att lösa problem och
en stor uthållighet. Under 2017 kommer vi att fokusera på vikten av att mobilisera krafterna som finns och som vill
utveckla våra skärgårdar så att vi och förhoppningsvis några fler kan bo och verka i denna unika geografi.
Med detta önskar jag er alla
En God Jul och Ett Gott Nytt jubileumsår.
Anetté Larm Johansson
Verksamhetsledare
Vi Skärgårdsbor nr 4 december 2016
19
Skärgårdarnas Riksförbund
Nothaga gård, Södra Vinön 112
715 93 VINÖN
Vi efterlyser
era bilder på temat
SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND
De bofasta skärgårdsbornas riksorganisation
EN LEVANDE SKÄRGÅRD
Våra medlemsföreningar
Skärgårdarnas Riksförbund 35 år 2017
Bohusläns Skärgårdsråd
SRF har under alla dessa år, på olika sätt, arbetat för en levande skärgård året
om. Vad innebär en levande skärgård? Bilder berättar ofta mer än ord. Vi är
övertygade om att det finns många fotografer som har dokumenterat livet i
skärgården till vardags och fest.
Inför SRF:s jubileumsår 2017 efterlyser vi nu era fotografier som visar på en
levande skärgård. SRF önskar få bilder från hela Sveriges skärgårdar inklusive
våra större insjöar. Bilder som har fångat det verkliga livet.
Hvens Byalag
Blekinge Kust- och Skärgårdsförening
Smålandskustens Skärgårdsförening
Östergötlands Skärgårdsförening
Visingsörådet
Vinöns Kultur- och Hembygdsförening
Bilderna vill vi kunna använda i SRF:s olika presentationer av skärgårdens
vardagsliv, i vår tidning, på vår hemsida och på Skärgårdsbryggan och förhoppningsvis i en jubileumskalender.
Sörmlands Skärgårds Intresseförening
Skicka dina bilder under årets första kvartal till [email protected]
Gräsö Skärgårdsråd
Tänk på att
➢ bilden ska vara av god kvalitet, minst 2 MB
➢ ha ett godkännande om ansikten syns
➢ tala om var bilden är tagen
➢ skriva en bildtext
➢ ange fotografens namn
Söderhamns Kust- och Skärgårdsförening
Hemsö Skärgårdsförening
Holmöns Utvecklingsforum
Luleå Skärgårdsförening
SURF Skärgårdens Ungas Riksförening
Eva Widlund
Skärgårdarnas Riksförbund
Hemsköborna
Originalserie av Anders Persson /Copyright 2016
Gott Nytt År!
SIKO Skärgårdens Intresseföreningars
Kontaktorganisation (Stockholm)
Läs mer om våra föreningar på hemsidan
www.skargardarna.se
...siktar mot nya höjder i framtiden!