9/2016 Social- och hälsovårds- och landskapsreformen: Kostnadseffektiva tjänster för alla på lika villkor Social- och hälsovårds- och landskapsreformen är en av de största förvaltnings- och verksamhetsreformer som någonsin har genomförts i Finland. Reformen berör hundratusentals människors arbete och tjänster som används av alla medborgare. Ändringarna gäller också social- och hälsovårdens finansiering och styrning samt beskattningen. Målet är att ordnandet av social- och hälsotjänsterna och andra regionala uppgifter överförs till landskapen den 1 januari 2019. Syftet med social- och hälsovårds- och landskapsreformen är att modernisera tjänsterna och göra de offentliga finanserna mer hållbara. Genom reformen skapas förutsättningarna för Finlands framtida social- och hälsovårdsmodell. I de nya landskapen ska man ta i bruk de effektivaste och mest verkningsfulla verksamhetssätten, så att tjänsterna kan produceras verkningsfullt och kostnadseffektivt. Målet är att minska skillnaderna i människornas välfärd och stävja kostnadsökningen. Tjänsterna integreras klientfokuserat i enlighet med människornas behov. Basservicen stärks och informationstekniken utnyttjas bättre än i nuläget. Reformen innebär att alla offentliga social- och hälsotjänster samlas under samma ledning, dvs. under landskapet. Landskapet har ansvar för att samordna tjänsterna till klientorienterade helheter och fungerande service- och vårdkedjor. Detta gäller offentliga social- och hälsotjänster på såväl basnivå som specialnivå. Ur klientens perspektiv innebär det att det blir mindre onödiga besök, väntetider och köer i och med att tjänsterna blir bättre organiserade. De viktigaste närtjänsterna för människorna tryggas och sätten att tillhandahålla tjänster blir mångsidigare. Tjänsterna kommer inte nödvändigtvis att vara bundna till en viss plats eller ett visst verksamhetsställe. Tjänster kan också tillhandahållas i hemmet eller i form av elektroniska eller ambulerande tjänster. Enligt förslaget ska staten finansiera de offentliga social- och hälsotjänsterna. All finansiering går via landskapet till tjänsteproducenterna. Kommunerna kommer inte längre att ordna, producera eller finansiera social- och hälsotjänster. Kommunerna kommer dock fortfarande att ha den viktiga uppgiften att främja hälsa och välfärd. De offentligt finansierade social- och hälsotjänsterna kan även i fortsättningen produceras av aktörer från den offentliga, privata och tredje sektorn, det vill säga av landskapen samt av företag och organisationer. Landskapet ska i sin egen verksamhet skilja åt ordnandet av social- och hälsovård och produktionen av tjänster. Enligt förslaget produceras landskapets egna tjänster av landskapets serviceinrättning. Landskapet ska bolagisera de tjänster som omfattas av klienternas valfrihet. Landskapets bolag är 9/2016 offentligt ägda bolag. Bolagiseringen innebär alltså inte privatisering. av tjänsterna och för att man ska få så verkningsfulla tjänster som möjligt för pengarna. I och med reformen stärks också den statliga styrningen av social- och hälsovården för att människorna ska få tjänster på lika grunder och kostnadsökningen ska kunna bromsas upp. Ansvaret för ersättningar för resor inom sjukvården och ersättningar för läkemedel inom öppenvården överförs eventuellt till landskapen. Ersättningarna från sjukförsäkringen för privat hälso- och sjukvård kommer att slopas efter en övergångstid. Vid den fortsatta beredningen bedöms även valfrihetens inverkan på klientavgifterna. Ett utkast till regeringsproposition som gäller social- och hälsovårdsreformen är på remiss till och med den 9 november. Efter det färdigställer regeringen sin proposition och lämnar den till riksdagen. En regeringsproposition som gäller klientens valfrihet och förenklingen av finansieringen kommer att lämnas till riksdagen under våren 2017. Klienten får större valfrihet I fortsättningen kan klienten välja en tjänsteproducent från den offentliga, privata eller tredje sektorn i fråga om tjänster som omfattas av valfriheten. Syftet med valfriheten är att stärka framför allt tjänsterna på basnivå och att trygga bättre möjligheter än hittills att snabbt få vård. Valfriheten kommer efter reformen att vara huvudregel på basnivå och i tillämpliga delar omfatta social- och hälsotjänster på specialiserad nivå. De huvudsakliga metoderna för att genomföra valfriheten i den finländska modellen är enligt regeringens riktlinjer följande: — — — — en social- och hälsocentral med ett brett utbud av tjänster på basnivå ett eget vårdteam eller en social- och hälsostation med ett mindre tjänsteutbud en servicesedel en personlig budget. Landskapet har i uppgift att säkerställa att de tjänster inom den offentliga, privata och tredje sektorn som omfattas av klientens valfrihet fungerar ihop, att informationen förmedlas smidigt och att tjänsterna uppfyller kvalitetskriterierna. Kostnadsökningen dämpas Avsikten är att en stor del av offentlighetsunderskottet i den offentliga ekonomin ska avhjälpas genom reformen. Av regeringens besparingsmål på 10 miljarder är avsikten att cirka 3 miljarder ska uppnås genom reformen av social- och hälsovården under åren 2019–2029. Följande metoder används för att tygla kostnaderna: • • • • Finansieringen av social- och hälsovården förenklas • Finansieringen av social- och hälsovården, som för närvarande sker via flera kanaler, ska förenklas för att stödja landskapet i dess ansvar för att ordna hälso- och sjukvården. Landskapet har det övergripande ansvaret för finansieringen • • Människornas arbets- och funktionsförmåga upprätthålls genom olika samhällspolitiska medel. Landskapet leder tjänsterna som en helhet: resurserna används effektivt och sätts in vid rätt tidpunkt, vård- och servicekedjorna fungerar smidigt. Verksamhetssätten reformeras: i tjänsterna ligger betoningen på förebyggande arbete, etjänsterna utökas, människor uppmuntras till egenvård, äldres funktionsförmåga och möjlighet att bo kvar hemma främjas, arbetsfördelningen mellan olika yrkesgrupper ses över. Tjänsterna tillhandahålls i form av helheter som svarar mot klienternas behov. Det säkerställs att informationssystemen är interoperabla. Människornas vardagsmiljöer hemma och på arbetsplatserna byggs så att de stöder hälsa och välbefinnande. Servicenätverket, inklusive sjukhusnätverket, ordnas på ett sätt som är ändamålsenligt i regionalt hänseende. regionreformen.fi