S Ö D E R F O R S E N G E L S K A PA R K
Söderfors English park
The park is a so-called English park and follows nature’s form
in its composition. Adolf Ulric Grill, who found inspiration
during his trips to England, began work on the park in 1784.
The park was established in 1795, a date today found chiseled
with roman numerals in a large stone in the park. On account
of famine, many people from nearby Hedesunda were granted
work with the park’s construction. Söderfors locals have
traditionally called the park “Hedesunda brödkaka” because
of this - literally, “Hedesunda bread” (and butter). The temple
in the park was built at the same time in Doric style and
reflects the current wakening interest in antiquity. The
structure was first constructed in wood, probably following
the plans of Louis Jean Desprez, but was reworked in 1803 by
P A Tamm with Gustaf af Sillén as architect. The wooden
pillars were replaced with masonry columns covered with
stucco. A wooden barrel vault spans the building’s interior.
The temple is completely open and lacks the Greek cella, the
inner room located within the columns.
Stångjärnsstämpeln var brukens
varumärke och borgade för hög
och jämn kvalitet.
The bar iron stamp was the
trademark of the Bruks and
guaranteed a high and
consistent quality.
Several memorials are found in the park. A stone block stands
by the Dalälven with text from 1797; these are Anna Johanna
Grill the Younger’s commemorative words for her
mother-in-law Anna Johanna Grill the Elder. Further in is a
grotto together with a marker commemorating Adolf Ulric
and Anna Johanna Grill’s only child who died at the age of
four. A double anchor was erected in 1876 in the park’s
southern end. A Chinese temple was demolished in 1910.
Söderfors bruk was declared a historically protected site in
1985.
Söderfors engelska park
Parken är en sk engelsk park, anlagd med naturen som
förebild. Arbetet påbörjades 1784 av Adolf Ulric Grill, som
inspirerats till anläggningen under sina Englandsresor. Parkens
grundläggningsår är 1795 vilket finns inhugget med romerska
siffror i en stor sten. På grund av nödår fick många
hedesundabor arbete vid parkens anläggande och den har
därför i folktraditionen kallats "Hedesunda brödkaka".
Templet i parken uppfördes vid samma tid i dorisk stil och
speglar det vaknande intresset för antiken. Byggnaden
uppfördes först i trä, troligen efter ritningar av Louis Jean
Desprez, men omarbetades 1803 av P A Tamm med Gustaf af
Sillén som arkitekt. Träpelarna ersattes med kolonner, murade
i tegel och överdragna med puts. Invändigt har byggnaden ett
tunnvalv i trä. Templet är helt öppet och saknar den grekiska
förebildens cella, dvs ett inre rum innanför kolonnerna.
I parken finns några minnesmärken. Vid Dalälven står ett
stenblock med en text från 1797, som är Anna Johanna Grill
d.y:s minnesord över svärmodern Anna Johanna Grill d.ä.
Vidare finns i en grotta, en minnessten över Adolf Ulric och
Anna Johanna Grills enda barn som dog fyra år gammalt. Två
stora ankare uppsattes 1876 i parkens södra del. En kinesisk
tempelbyggnad revs 1910. Söderfors bruk är sedan 1985
byggnadsminnesmärkt.
VALLONBRUK
Industrisamhällen där naturtillgångar bearbetas kallas ofta bruk. I Uppland fanns
alla nödvändiga naturresurser för järnframställning; malm från Dannemora,
skogar till träkol och vattenkraft till masugnar och smedjor. Ett trettiotal järnbruk
växte upp i landskapet. De kallas vallonbruk efter de vallonska yrkesmän som
hade en nyckelroll vid järnframställningen. Vallonerna värvades till Sverige av
framsynta företagsledare, främst Louis De Geer, som insåg värdet av deras
yrkesskicklighet. Vallonsmidet pågick från tidigt 1600-tal till en bit in på
1900-talet. Stångjärnet från vallonbruken var under lång tid världsledande i
kvalitet, och en stor del av produktionen gick på export, främst till England.
I dag är de flesta vallonbruken välbevarade, unika besöksmål och några har
fortfarande en världsledande metallindustri.
An industrial village where natural resources are processed is called a "bruk" in
Swedish. Within the Uppland region all the necessary raw materials for iron
production were available: ore from the Dannemora mines, forests for charcoal,
and water for powering blast furnaces and forges. More than thirty ironworks
were established in the region. These "vallonbruk" derive their name from the
skilled workers who came to Sweden from Walloonia in present day Belgium.
The craftsmen were brought here by far-seeing industrial entrepreneurs, among
them Louis De Geer, who recognized the value of their professional skills.
Walloon forging was the principal iron working method here from the early 17th
century until the early 20th century. The vallonbruks bar iron was for many years
the finest quality available in the world, and much of the production was
exported with the greater part going to England.
Today most of the vallonbruks are well-preserved, unique tourist attractions and
a few still maintain world-leading metal industries.
Produktion: Vallonbruk i Uppland i samarbete med Länsstyrelsen i Uppsala län. Bild: Leif Högström Info: www.vallonbruken.nu