1. No category

HildaDanielsson
LAGD01
LundsUniversitet,JuridiskaFakulteten
Anmälningsplikt och sekretess inom
hälso- och sjukvård samt socialtjänst
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sida
Avgränsning …………………………………………………………………2.
Lex Maria ……………………………………………………………………2.
Lex Sarah …………………………………………………………………….3.
Anmälningsplikt vid misstanke om barn som far illa..……………………….4.
Sekretess.……………………………………………………………………..5.
Diskussion.………………....…………………………………………………7.
Referenslista..………………………………………………………………... 10.
1
AVGRÄNSNING
Denna uppsats i offentlig rätt behandlar tre av de viktigaste anmälningsplikterna
inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. De tre områdena kommer att presenteras
översiktligt tillsammans med dess förhållande till den sekretess som råden inom
respektive område. Samtliga kommer sedan diskuteras utifrån olika perspektiv;
privat/statligt, socialtjänst/hälso- och sjukvård, eventuella målkonflikter samt för och
nackdelar med dessa anmälningsplikter. Jag har valt följande anmälningsplikter;
•
Lex Maria
•
Lex Sarah
•
Den anmälningsplikt som följer av misstanke om barn som far illa
Lex Maria och Lex Sarah har jag valt på grund av det viktiga inslaget av insyn och
utveckling inom socialtjänst och hälso- och sjukvård. Den sista har jag valt på grund
av barns utsatthet i samhället.
LEX MARIA
För att understryka den skyldighet som återfinns i 31 § hälso- och sjukvårdslag
(1982:763), HSL, som stadgar att kvaliteten inom sjukvården fortlöpande ska
utvecklas och säkras, har lagstiftaren infört regeln om Lex Maria.1 Lex Maria
återfinns i 3 kap. 5 § patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL. Lex Maria innebär att
vårdgivaren ska anmäla händelser som har eller hade kunnat medföra allvarlig
vårdskada till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
Vårdgivare definieras i 1 kap. 3 § PSL. Begreppet omfattar bland annat; statliga
myndigheter, kommun och landsting, samt annan juridisk person eller enskild
näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård.2 Några exempel på vad som bör
anmälas är; fallskador, feldoseringar, och felaktig information till patienten.3 Vid en
händelse som föranleder en Lex Maria anmälan ska patienten underrättas. Patienten
ska även ges möjlighet att beskriva den egna upplevelsen av händelsen i anslutning
till anmälan. Lex Maria anmälan ska komma in till Inspektionen för vård och omsorg
inom två månader från det att den bristande händelsen inträffat.4
1
Se Lerwall, s. 158f.
Ibid. s. 152.
3SeSOSFS2005:28,allmännarådtill4kap.1§.
4SeSOSFS2013:3.6kap.2§.
2
2
LEX SARAH
Den lagstadgade bestämmelsen om Lex Sarah återfinns i 14 kap. 3 §
socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Lex Sarah innebär att den som är verksam inom
socialtjänst eller vid Statens institutionsstyrelse ska rapportera om ett
missförhållande eller en risk för detsamma i om ett sådant upptäcks.
Missförhållandet ska även röra den som är eller kan komma att bli föremål för
verksamheten. I 14 kap. 1 § SoL andra stycket kan läsas;
Rapporteringsskyldigheten fullgörs
1. i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet till den som bedriver
verksamheten,
2. i verksamhet vid Statens institutionsstyrelse till ledningen, och
3. i övrigt till berörd socialnämnd.5
Allvarliga missförhållanden inom Statens institutionsstyrelse, socialtjänst och i
verksamheter enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
(1993:387), LSS, ska anmälas till IVO.6 Skyldigheten gäller inom både statlig och
yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet.7
Lex Sarah består av olika skyldigheter; rapporteringsskyldighet,
anmälningsskyldighet, utredningsskyldighet och skyldigheten att avhjälpa och
undanröja missförhållandet.8 Den som är anställd har en rapporteringsskyldighet.9
Följande anställningsformer faller in under begreppet anställd; uppdragstagare,
praktikant eller motsvarande samt deltagare i arbetsmarknadspolitiskt program.10
Denna person ska rapportera missförhållanden och påtagliga risker för
missförhållanden till den som bedriver verksamheten. Den som bedriver
verksamheten är därefter skyldig att dokumentera, utreda och avhjälpa eller
undanröja det som föranledde rapporteringen. Anmälningsplikten till IVO har den
5
Se 14 kap. 1 § andra stycket socialtjänstlag (2001:453).
missförhållande – Lex Sarah, Inspektionen för vård och omsorg, www.ivo.se/anmala-ochrapportera/anmal-missforhallande---lex-sarah. 7SeClevesköld, [Socialtjänstlagen (2001:453), kommentaren till 14 kap. 1 §].
8
Se Lex Sarah – Handbok för tillämpningen av bestämmelserna om Lex Sarah, s. 16.
9
Se Anmäl missförhållande – Lex Sarah, Inspektionen för vård och omsorg, www.ivo.se/anmala-ochrapportera/anmal-missforhallande---lex-sarah.
10
Se SOSFS 2011:5, 2 kap. 1 §.
6SeAnmäl
3
som bedriver verksamheten. Anmälan ska ske så snart som möjligt.11
Det finns alltid en möjlighet för var och en att vända sig direkt till IVO för att påtala
ett missförhållande. Men det är endast den anställde som har rapporteringsskyldighet
och den ansvarige som har anmälningsskyldighet. En anställd kan även använda sig
av denna möjlighet i det fall rapporterade missförhållanden inte åtgärdas och utreds
av den som är ansvarig för verksamheten som sig bör. Alternativt i det fall
missförhållanden upptäcks utanför den egna verksamheten.12
De missförhållanden som ska rapporteras är såväl faktiska handlingar som
underlåtenhet av handling som ”[…]innebär eller har inneburit ett hot mot eller har
medfört konsekvenser för enskildas liv, säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa”.13
Det ska handla om en uppenbar och konkret risk.14
ANMÄLNINGSPLIKT VID MISSTANKE OM BARN SOM FAR ILLA
Anmälningsplikten vid misstanke om barn som far illa regleras främst i 14 kap. 1 §
SoL. För att anmälningsskyldigheten ska vara uppfylld krävs att någon får kännedom
om eller misstänker att ett barn far illa. Detta betyder att allmänheten som regel ska
utgå ifrån sina egna iakttagelser och sin egen bedömning.15 Om ett barn kan anses
fara illa beror bland annat på barnets ålder.16 Varje människa under 18 år räknas som
barn enligt 1 kap. 2 § SoL.
14 kap. 1 § SoL räknar upp vilka som har anmälningsskyldighet till socialtjänsten vid
misstanke om att barn far illa. Det är; myndigheter och anställda vid verksamhet som
berör barn och unga, inom hälso- och sjukvården, rättspsykiatrisk
undersökningsverksamhet, socialtjänst, Kriminalvård, Säkerhetspolisen och
Polismyndigheten. Vidare är det även de som är verksamma inom yrkesmässigt
bedriven enskild verksamhet som berör barn och unga eller inom hälso- och
11
Se Anmäl missförhållande – Lex Sarah, Inspektionen för vård och omsorg, www.ivo.se/anmalaoch-rapportera/anmal-missforhallande---lex-sarah.
12
Se Clevesköld, [Socialtjänstlagen (2001:453), kommentaren till 14 kap. 1 §].
13
Se SOSFS 2011:5, 2 kap. 3 §.
14
Ibid, 2 kap 3 §.
15
Se Prop. 2012/13:10 s. 137.
16
Se Lundgren & Thunved & Sunesson, socialtjänstlagen (1 januari 2016, Zeteo), kommentaren till
14 kap. 1 §.
4
sjukvården eller socialtjänsten. Det innebär att samma anmälningsskyldighet gäller
för både offentlig och privat verksamhet.17
Anmälningsplikten hos de ovan nämnda gäller sådana uppgifter som personen har
fått vetskap om i sin yrkesroll. Hos privatpersoner finns det ingen uppgiftsskyldighet,
men enligt 14 kap. 1c § SoL bör allmänheten anmäla när det finns misstanke om att
barn far illa. Det krävs således inte att det klart framgår att socialtjänsten kommer att
behöva ingripa i barnens situation, utan det räcker att misstanke finns.18
Enligt andra stycket i 14 kap. 1 § SoL är anmälningsplikten något begränsad vid
familjerådgivning. Anledningen till det är den särskilda förtroendesituation som
råder vid just sådan rådgivning. Anmälningsplikten är i sådana fall begränsad till
misstanke om barnmisshandel och sexuellt utnyttjande.19 Underlåtenhet att anmälan
enligt 14 kap. 1 § SoL kan innebära tjänstefel enligt 20 kap. 1 § Brottsbalken,
förutsatt att det rör sig om myndighetsutövning.20
Motivet till anmälningsskyldighet inom den sociala barn och ungdomsvården är att
socialnämnden ska kunna ta tillvara på barns intressen på bästa sätt, och att göra
detta genom att få reda på missförhållanden med hjälp av både enskilda och
myndigheter.21
SEKRETESS
Lex Maria är en sekretessbrytande bestämmelse. För offentlig verksamhet gäller
OSL enligt 1 kap. 1 § samma lag. Enligt 10 kap. 28 § OSL, kan uppgifter lämnas till
annan myndighet utan hinder av sekretess om lag eller förordning föreskriver
uppgiftsskyldighet. Här blir bestämmelsen om Lex Maria tillämplig och sekretessen
bryts mellan myndigheter. I 7 kap. 20 § PSL anges att hälso- och sjukvårdspersonal
är skyldig att på begäran lämna över prover, handlingar och lämna uppgifter om
verksamheten som behövs för tillsynen till Inspektionen för Vård och Omsorg.22 För
17
Se Lönnheim, Socialtjänstlag (2001:453) 14 kap. 1 §, Lexino, 2015-08-12.
Se Lundgren & Thunved & Sunesson, socialtjänstlagen (1 januari 2016, Zeteo), kommentaren till
14 kap. 1 §.
19
Ibid.
20Se Socialstyrelsen, Anmäla oro för barn – stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare s. 21. 21
Se Lerwall, s. 131.
22
Se Bohlin, s. 192f.
18
5
den privata verksamheten inom hälso- och sjukvård gäller 6 kap. 12 och 13 §§ PSL.
Paragraferna stadgar att sekretessen endast får brytas av uttrycklig lag.
Bestämmelsen om Lex Maria blir därmed sekretessbrytande även inom den privata
hälso- och sjukvården.
De övergripande bestämmelserna för sekretess vid Lex Sarah samt 14 kap. 1 § SoL
är lika i och med att båda bestämmelserna rör socialtjänst. Anmälningsplikterna inom
offentlig verksamhet möjliggörs genom dess företräde framför självständiga
verksamhetsgrenar inom socialtjänsten och olika myndigheter enligt 10 kap 28 §
OSL. Samma sak gäller för dem som är verksamma inom privat verksamhet genom
15 kap. 1 § SoL.23 Ingen information om enskildas personliga förhållanden får röjas.
Betydelsen av personliga förhållanden finns i vanligt språkbruk. De privata
verksamheter som omfattas är; de som är tillståndspliktiga enligt 7 kap. 1 § SoL samt
verksamhet som kommuner har avtal med enligt 2 kap. 5 § SoL.24
Mer specifikt vid en Lex Sarah anmälan, kan den som anmäler inte vara anonym, i
sådant fall är anmälningsskyldigheten nämligen inte fullgjord i enlighet med 14 kap.
3 § SoL. Vidare så kan namnet på den som anmält inte sekretessbeläggas utan stöd
av OSL. Under vissa förutsättningar gäller dock sekretess enligt 26 kap. 5 § OSL.25
Där anges att sekretessen endast gäller endast ifall det kan uppkomma fara för den
som har anmält eller någon närstående till denne utsätts för våld eller lider men på
annat sätt om uppgiften röjs. Denna bestämmelse gäller dock endast om anmälan
lämnas in av någon som inte gör det i egenskap av tjänst eller befattning.26
Närmare om sekretessen vid anmälan enligt 14 kap. 1 § SoL, så är det sådant som har
betydelse för den aktuella situationen som ska lämnas in till socialtjänsten.
Sekretessprövningen för vad som ska lämnas ut görs vid respektive myndighet. Om
en begäran att ta del av information vägras, kan ett sådant beslut överklagas enligt
OSL.27
23
Se Lerwall, s. 144.
Se Lönnheim, socialtjänstlag (2001:453) 15 kap. 1 §, Lexino, 2015-09-03.
25
Se Clevesköld, [Socialtjänstlagen (2001:453), kommentaren till 14 kap. 3 §].
26
Ibid.
27
Se Lundgren & Thunved & Sunesson, socialtjänstlagen (1 januari 2016, Zeteo), kommentaren till
14 kap. 1 §.
24
6
Vidare så är familjerådgivning speciellt nämnt i 14 kap. 1 § andra stycke SoL.
Sekretessen vid familjerådgivning framkommer genom tystnadsplikten. För
offentligt tillhandahållen familjerådgivning gäller 26 kap. 3 § OSL. För den privata
motsvarigheten är det frågan om 15 kap. 2 § SoL. Tystnadsplikten får inte brytas
utan att det uttryckligen står i lagtext. 28 Genom anmälningsplikten i 14 kap. 1 §
andra stycket SOL blir det dock möjligt att bryta sekretessen för att uppfylla
anmälningsskyldigheten om det kommer fram misstankar om fysisk eller psykisk
misshandel eller sexuella övergrepp. Den privata och den offentliga
familjerådgivningen är därmed likvärdig ur ett sekretessperspektiv.
DISKUSSION
Samtliga anmälningsskyldigheter som jag har valt att se närmare på gör ingen
skillnad på anmälningsskyldigheten inom den privata och den offentliga
verksamheten. Skillnaden mellan anmälningsplikten inom hälso- och sjukvård och
socialtjänst är inte heller stor vid en jämförelse mellan Lex Maria och Lex Sarah. De
båda anmälningsplikterna är uppbyggda på liknande sätt; anställda ska rapportera om
händelser eller missförhållanden till den som är ansvarig för verksamheten. Och det
är sedan den ansvarige som ska anmäla händelsen till IVO. De båda har även likande
syften, att förbättra hälso- och sjukvård respektive socialtjänst.
Anmälningsplikten vid misstanke om barn som far illa har en bredare
anmälningsplikt som grund. Det är även den enda av de tre där det finns en viss
lagstadgad anmälningsskyldighet även hos allmänheten i 14 kap. 1c § SoL. Inom Lex
Sarah och Lex Maria finns det istället en icke-lagstadgad möjlighet för vårdtagaren
eller dennes anhöriga att anmäla.
En annan skillnad finns i syftet och målen till bestämmelserna, något som troligt
även är orsaken till den bredare anmälningsskyldigheten i 14 kap. 1 § SoL. Syftena
för Lex Maria och Lex Sarah är att förbättra vården genom utredningar av
anmälningar av vårdskador, så att färre misstag görs och organisatoriska problem kan
åtgärdas. Det leder till en säkrare vård och socialtjänst för individen, som också är
målet med bestämmelserna. Vid anmälan om misstanke att barn far illa är individens
28
Se Lönnheim, Socialtjänstlag (2001:453) 15 kap. 2 §, Lexino, 2016-11-02.
7
bästa både syfte och mål. Syftet med anmälningsplikten är att barn som lever i utsatta
situationer ska kunna tas omhand, som förhoppningsvis leder till ett bättre liv för
barnet, vilket är målet med bestämmelsen.
Målkonflikterna som kan uppstå vid användandet av anmälningsplikten enligt Lex
Maria och Lex Sarah är statens intresse att förbättra vården mot vårdgivarens intresse
att driva en bra vårdanstalt. Dessutom har hälso- och sjukvårdspersonalen ett intresse
av att inte hamna under IVO:s tillsyn och att förlora sin legitimation, som ställs mot
intresset att upprätthålla god vård och insyn. Exempel på sanktioner som kan komma
i fråga vid anmälan av Lex Maria och Lex Sarah till IVO, och som är en del av
målkonflikten, är att verksamheterna får föreläggande att fullgöra sina skyldigheter.
För att få ett föreläggande krävs det att det inte är uppenbart obehövligt, att
skyldigheterna i 3 kap. PSL inte är uppfyllda och att underlåtenheten kan medföra
fara för patientsäkerheten eller för andra. Föreläggandet kan utdömas tillsammans
med vite enligt 7 kap. 24 § PSL. I allvarliga fall kan IVO även förbjuda
verksamheten enligt 7 kap. 26 § PSL.29
De åtgärder som kan vidtas mot hälso- eller sjukvårdspersonal är till exempel att
personalen blir ställd under skärpt tillsyn av IVO under en prövotid om 3 år enligt 8
kap. 1 § PSL. En annan sanktion som kan riktas mot individen är återkallelse av
legitimation enligt 8 kap. 3 § PSL. IVO kan även meddela om förelägganden vid
anmälan om Lex Sarah enligt 13 kap. 5 och 8 §§ SoL. Inspektionen kan även
återkalla tillståndet för verksamheten genom 13 kap. 9 § SoL.30 Till skillnad från
inom hälso- och sjukvård så har IVO endast verksamhetstillsyn vid socialtjänst,
således ingen individtillsyn.
I rapporten Statensinsatservidanmälningavvårdskador–kommerpatiententill
tals? lyfts två olika synsätt på orsaken till vårdskador fram. Tidigare sågs individen
som orsaken till de misstag som orsakade skadorna, men idag har man ett mer
systembaserat tänkande – att det är verksamheten som möjliggör misstag och därför
den som bör förändras. Ett argument för det som lyfts fram är att det är viktigare att
förhindra framtida vårdskador än att bestraffa den som redan gjort ett misstag. Ett
29
30
Se Lerwall s. 165.
Ibid s. 142.
8
argument för den andra sidan, den individinriktade är att hot om straff har en
preventiv verkan. Den dominerande åsikten i debatten idag är att sanktioner
motverkar viljan att anmäla misstag inom vården, något som leder till att
inhämtningen av information minskar.31 Här blir intressekonflikten inom hälso- och
sjukvård tydlig. Å ena sida vill staten ha en sanktion mot den som missköter sig som
en preventiv åtgärd, å andra sidan finns det belägg för att sanktioner medför att färre
fall av vårdskador anmäls. Detta anser jag vara ett mycket svårt dilemma, men att ta
bort sanktioner helt är inget jag tror på. Jag anser att det måste finnas styrka bakom
en sådan fundamental bestämmelse som att alla har rätt till god vård. Att det dock är
många anmälningar som inte görs på grund av sanktionerna är troligen tyvärr sant. I
det fall synsättet går mot att det beror på organisatoriska problem, och inte
individbaserade så har man kanske en lösning. Samtidigt anser jag att man måste
kunna återkalla läkarlegitimationer och ha vårdpersonal under uppsikt, då de mer
eller mindre kan styra över liv och död i vissa sammanhang.
Den målkonflikt som kan uppkomma vid tillämpningen av anmälningsskyldigheten
vid misstanke om barn som far illa, är bland annat uppgiftslämnarens intresse av
anonymitet och den anmälde förälderns intresse av att veta vad anmälan innehåller i
syfte att till exempel kunna bemöta det vid en eventuell prövning.32 Personlig
trygghet, integritet och offentlighet och sekretess ställs då emot varandra. I artikeln
Sekretesslagens skydd för anmälare kan man bland annat läsa att anmälaren får räkna
med att dess identitet röjs vid en anmälan om det inte finns en tydlig hotbild. Det är
på grund av den starka presumtionen för insyn i 26 kap. 5 § OSL.33 Även detta kan
ifrågasättas. Jag tror att det finns många fall där personer känner sig otrygga när
deras namn står med i en anmälan enligt 14 kap 1 § SoL. Även om anmälaren inte
utsätts för en direkt fara, kan det vara nog så obehagligt att inte känna sig säker.
31
Se Rir 2007:23 statens insatser vid anmälning av vårdskador – kommer patienten till tals? s. 21f.
Se Ekroth, s.35.
33
Ibid. s. 35.
32
9
REFERENSLISTA
TRYCKTA KÄLLOR
Offentligt tryck
Propositioner och övrigt riksdagstryck
Prop. 2012/13:10 Stärkt stöd och skydd för barn och unga.
Rir. 2007:23 Statens insatser vid anmälningar av vårdskador – kommer patienten till
tals?
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
SOSFS 2013:3 Socialstyrelsens föreskrifter om ändring i föreskrifterna och allmänna
råden (SOSFS 2005:28) om anmälningsskyldighet enligt Lex Maria.
SOSFS 2011:5 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Lex Sarah.
SOSFS 2005:28 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
anmälningsskyldighet enligt Lex Maria.
Litteratur
Bohlin, Alf, Offentlighetsprincipen, 9., [omarb.] uppl., Norstedts Juridik, Stockholm,
2015.
Ekroth, Jesper, ´Sekretesslagens skydd för anmälare inom hälso- och sjukvård samt
socialtjänst´, Förvaltningsrättslig Tidskrift, 2005 nr 1.
Lerwall, Lotta (red.), Makt, myndighet, människa: en bok i speciell förvaltningsrätt,
2., [rev.] uppl., Iustus, Uppsala, 2016.
ELEKTRONISKA KÄLLOR
Lagkommentarer
Clevesköld, Lars: [Socialtjänstlagen (2001:453), kommentaren till 14 kap. 1 §], i
Karnov, besökt 2017-01-06.
Lundgren, Lars & Thunved, Anders & Sunesson, Per-Anders: Socialtjänstlagen: en
kommentar, (1 januari 2016, Zeteo), besökt 2017-01-05.
Lönnheim, Charlotte: Socialtjänstlag (2001:453) 14 kap. 1 §, Lexino, 2015-08-12,
besökt 2017-01-08.
10
Lönnheim, Charlotte: Socialtjänstlag (2001:453) 15 kap. 1 §, Lexino, 2015-09-03,
besökt 2017-01-08.
Lönnheim, Charlotte: Socialtjänstlag (2001:453) 15 kap. 2 §, Lexino, 2016-11-02,
besökt 2017-01-08.
Övriga elektroniska källor
Anmäl missförhållande – Lex Sarah, Inspektionen för vård och omsorg,
www.ivo.se/anmala-och-rapportera/anmal-missforhallande---lex-sarah, besökt 201701-06.
Anmäla oro för barn – stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare,
Socialstyrelsen (2014), finns tillgänglig på internet
www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19456/2014-6-5.pdf,
besökt 2017-01-06.
Lex Sarah – Handbok för tillämpningen av bestämmelserna om Lex Sarah,
Socialstyrelsen,
www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19339/2014-1-24.pdf,
besökt 2017-01-07.
11