1. No category

JURIDISKAFAKULTETEN
vidLundsuniversitet
JesperFredriksson
Äganderättenskonstitutionellagränsövertid
Enkomparativstudieavexpropriationsinstitutets
grundlagsregleringsedan1974
JUAN02Temanioffentligrätt
Kursuppgift
Handledare:BengtLundell
Termin:HT2016
Innehåll
FÖRKORTNINGAR
1
1 INLEDNING
2
1.1
Bakgrund, syfte och frågeställning
2
1.2
Metod och material
3
1.3
Avgränsning
4
1.4
Disposition
5
2 BAKGRUND TILL DEN MODERNA ÄGANDERÄTTEN
6
2.1
Närmare om äganderätt och expropriation
6
2.2
Nationell och internationell reglering
7
3 ÄGANDERÄTTEN I 1974 ÅRS RF
3.1
Utredningar och reformer
3.2
Sammanfattande kommentar
4 UTÖKAT EGENDOMSSKYDD
9
9
10
12
4.1
Reformen 1995
12
4.2
Dagens lydelse
14
5 AVSLUTNING
16
5.1
Komparativ analys
16
5.2
Personliga reflektioner
17
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
19
Förkortningar
Bet.
Betänkande
EKMR
Europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna
EU
Europeiska unionen
ExL
Expropriationslag (1972:719)
FN
Förenta nationerna
HD
Högsta domstolen
HFD
Högsta förvaltningsdomstolen
KU
Konstitutionsutskottet
NJA
Nytt Juridiskt Arkiv
Prop.
Proposition
RF
Regeringsformen
RÅ
Regeringsrättens årsbok
SOU
Statens offentliga utredningar
1
1 Inledning
1.1 Bakgrund, syfte och frågeställning
Mänskliga fri- och rättigheter är något som det ofta hänvisas till i den allmänna debatten, egentligen oberoende av ämne. Asylrätt, religionsfrihet,
samvetsfrihet och yttrandefrihet är fri- och rättigheter som i stor utsträckning har varit dominerande i debatten under en längre tid. En annan mänsklig rättighet – äganderätten – som i mitt tycke är minst lika viktig för ett fungerande och rättssäkert samhälle som de redan nämnda – har i min mening
först på senare år fått den uppmärksamhet som rättigheten förtjänar. Detta är
något som har fångat mitt intresse och gett mig anledning till att undersöka
den närmare, och då både dess omfattning och begränsningar.
Syftet med denna uppsats är att undersöka utvecklingen av äganderätten och
egendomsskyddet i regeringsformen (RF) sedan år 1974, när dagens regeringsform infördes. Särskilt kommer uppsatsen att ägnas åt att utreda det
grundlagsstadgade skyddet mot expropriation, eller rättare sagt, under vilka
förutsättningar som expropriation har ansetts kunna ske enligt grundlagen.
Fokus är på de stora förändringarna avseende äganderättsskyddet, och visst
utrymme läggs även på händelser som har gjort förändringarna nödvändiga.
Därav anläggs ett rättsutvecklingsperspektiv på framställningen.
Uppsatsens frågeställningar är följaktligen följande:
•
Hur har grundlagens skydd för äganderätten och mot expropriation
förändrats sedan 1974?
•
Hur kan förändringarna karakteriseras?
•
Vad har föranlett de eventuella förändringarna?
2
1.2 Metod och material
Eftersom syftet med uppsatsen är att undersöka äganderättens omfattning
och begränsningar i svensk konstitutionell rätt sedan RF 1974 faller det sig
naturligt att utreda dåvarande och nuvarande gällande rätt med hjälp av den
rättsdogmatiska metoden, som enligt Sandgren är den metod vars uppgift är
att fastställa gällande rätt. Den rättsdogmatiska metoden är en kvalitativ sådan som utnyttjar en begränsad mängd källor (se materialvalet nedan).1 I
och med att syftet med framställningen är att jämföra dagens och dåtidens
grundlagsreglering ur ett rättsutvecklingsperspektiv kommer den rättsdogmatiska metoden att kompletteras med en komparativt rättshistorisk metod
som används för att få en tillfredsställande utredning och efterföljande analys av jämförelsen över tid.
Till följd av att en stor del av uppsatsens utrymme ägnas åt utreda vad som
varit gällande rätt på detta område de senaste fyrtio åren, har valet av
material till stor del bestått av offentligt material, såsom utredningar, propositioner och liknande. Det saknas dock inte annat skrivet material om äganderätt och expropriation, varför jag vid sidan av offentligt material även har
valt att titta på vad som finns skrivet i den juridiska doktrinen i form av
böcker och artiklar. Vad gäller boken utgiven av Ägarfrämjandet som jag
har använt mig av, har den delvis karaktär av en juridisk skrift skriven av jurister och delvis av en bok skriven för att lobba för intresset av mer äganderätt. I min mening har det inte varit speciellt svårt att se var skriften övergår
från att vara informativ om historisk gällande rätt till att vara förespråkande
för en utvidgning av äganderätten. Jag har därför valt att använda mig av de
tidigare avsnitten som en källa, dock med anläggande av ett adekvat mått av
källkritik. På sina håll har boken även hjälpt till att belysa den äganderättsliga debatten och hur diskussionen har sett ut vid tiden för förändringar av
1
Sandgren (2015), s. 43.
3
den grundlagsstadgade äganderätten. Detta material kompletteras av visst
europarättsligt material såsom konventioner och rättsfall.
1.3 Avgränsning
När något ska skrivas om äganderätten saknas det knappast material eller
ämnen att välja. Tvärtom är det så att svårigheten är att avgränsa ämnet till
något som kan avhandlas i en kortare uppsats. Denna uppsats har avgränsats
till äganderätten som svensk rättighet för svenska förhållanden, även om
viss hänsyn tas till Europakonventionens (EKMR) reglering av densamma.
Jag har valt att framför allt att utreda äganderättens begränsning avseende
det svenska expropriationsinstitutet rent principiellt, varför äganderättens
omfattning i stort, eller andra begränsningar av den (som t.ex. allemansrätten), inte kommer att få stort utrymme. Av utrymmesskäl har ämnet fått begränsas till att endast avhandla utvecklingen sedan 1974, trots att det hade
varit intressant att avhandla äganderättens historia även längre tillbaka. När
det gäller själva expropriationsinstitutet är det grundlagsregleringen som jag
har valt att avgränsa mig till, varför detaljerade bestämmelser om expropriation i expropriationslagen (1972:719, ExL), som innehåller regler om hur
expropriationen går till, inte kommer att avhandlas mer än i ytterst korta ordalag. Likaså gäller detta regler om ersättning efter genomförd expropriation, trots att bestämmelsen i RF tar upp även detta. Inte heller domstolspraxis kommer att behandlas i någon större utsträckning. Fokus ligger alltså
på grundlagsregleringen av när expropriation kan ske och inte på vad som
sker efter att expropriationen blivit genomförd, varför det framför allt är nuvarande första stycket i 2 kap. 15 § RF och dess tidigare motsvarigheter som
kommer ett behandlas.
4
1.4 Disposition
Uppsatsen börjar med att ge en bakgrund till ämnet och beskriver äganderätten och expropriation ur ett svenskt allmänt perspektiv. Fokus läggs även på
hur äganderätten regleras i såväl nationell som internationell rätt. I det tredje
avsnittet tittar jag närmare på den ursprungliga regleringen i RF 1974 och
hur motiveringen av denna såg ut, tillsammans med en egen kommentar
kring detta. I avsnitt fyra beskrivs de stora förändringar av äganderätten som
trädde ikraft år 1995, samt hur dagens reglering ser ut sedan revideringen av
RF år 2010. I det avslutande avsnittet gör jag en komparativ analys av utvecklingen av äganderätten i RF med fokus på begränsningar i densamma.
5
2 Bakgrund till den moderna
äganderätten
2.1 Närmare om äganderätt och
expropriation
Ägandet och äganderätten är utan tvekan en central del av det moderna samhället, som bl.a. byggs upp av att enskildas rätt till egendom skyddas. Det
kan även relativt okontroversiellt hävdas att det svenska marknadsekonomiska systemet är beroende av att äganderätten garanteras.2 Den privata
äganderätten och frågor däromkring har ingångar i allt från idéhistoria, filosofi och politik och har en lång historia. I en juridisk framställning som
denna står dock det juridiska perspektivet på äganderätten i centrum, vilket
gör att den får ses som en juridiskt reglerad rätt för en person att inneha fast
eller lös egendom och disponera över den relativt fritt samt att vägra andra
tillträde till den.3
Eftersom denna framställning främst syftar till att jämföra hur äganderättens
omfång och gränser har reglerats i svensk grundlag sedan nya RF:s tillkomst
är det på sin plats att närmare definiera det begrepp som kanske är det som
förknippas mest med äganderättens gränser: expropriation. Expropriation
eller liknande förfoganden avser olika former av berövande av egendom,
oftast fast sådan, genom vilken egendom tvångsöverförs från en enskild till
det allmänna eller annan enskild.4 Till skillnad från tidigare är det numera
2
Bogdan (1988), s. 77.
3
Nergelius (2012), s. 11 f.
4
Jfr prop. 1993/94:117, s. 49.
6
vanligare att det är en privat aktör som förses med mark genom expropriation.5 Detaljerade regler om expropriationsändamål och hur ersättningen beräknas finns som nämnts ovan i expropriationslagen (1972:719, ExL).
2.2 Nationell och internationell reglering
I svensk rätt syns det tidigaste uttrycket för äganderätt i Magnus Erikssons
landslag från ca 1350, vilket var början på en lång historia för egendomsskyddet. Skyddet för äganderätten i 1809 års RF var emellertid förhållandevis svagt om man jämför med andra länder vid denna tid, och det var först i
och med RF 1974 som en modern rättighetskatalog skrevs in i den svenska
grundlagen, dock med en fortsatt svag äganderätt.6 I nu gällande RF är det 2
kap. 15 § som innehåller grundläggande bestämmelser om äganderätt och
expropriation.
På ett internationellt plan är rätten till egendom en universellt erkänd
mänsklig rättighet alltsedan FN kungjorde den allmänna förklaringen om de
mänskliga rättigheterna år 1948. Artikel 17 stadgar att var och en har rätt att
äga egendom samt att ingen godtyckligt får fråntas sin egendom. Styrkan i
denna artikel kan dock diskuteras.7
För utvecklingen av äganderätten i Europa under 1900-talets andra hälft har
EKMR haft en stor betydelse. Det var genom artikel 1 i det första tilläggsprotokollet från 1952 som äganderätten fick sitt uttryck i konventionen. Nedan syns första styckets lydelse i svensk översättning (för denna framställning anses andra stycket inte vara relevant):
5
Crafoord & Strömmer (2009), s. 53.
6
Nergelius (2012), s. 21 f.
7
Åhman (2000), s. 20.
7
”Varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt för sin egendom.
Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de
förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser. […]”
Äganderättens främsta syfte är att skydda den enskilde från godtyckliga berövanden av sin egendom och ger den enskilde rätt till ersättning om ett ingrepp sker.8 EKMR har tveklöst haft stor påverkan på äganderättens senare
utformning i svensk rätt, även om Europadomstolen för mänskliga rättigheter (som är den domstol som har att avgöra om en stat gjort sig skyldig till
konventionsbrott) i hög grad har låtit egendomsskyddet vara ett område som
konventionsstaterna fått reglera självständigt.9 Numera har även EU ett
egendomsskydd genom stadgans artikel 17.
Sammanfattningsvis står det alltså klart att den privata äganderätten skyddas
av bl.a. Sveriges grundlag, FN, EKMR och EU, vilket gör den svenska
äganderätten avhängig internationella regleringar.10
8
Åhman (2000), s. 24.
9
Nergelius (1996), s. 560.
10
Sterzel m.fl. (2004), s. 12.
8
3 Äganderätten i 1974 års RF
I detta avsnitt tittar jag till att börja med närmare på regleringen av egendomsskyddet och begränsningarna av detsamma i regeringsformen som den
såg ut när den trädde ikraft år 1975 och de därpå följande åren. Jag belyser
motiven bakom lagstiftningen samt vad som kan sammanfattas av juridisk
doktrin kring detta, med speciellt fokus på expropriationsbestämmelserna.
3.1 Utredningar och reformer
Skyddet för äganderätten i den nya regeringsformen kom på plats genom en
serie grundlagsreformer under 1970-talet. När 1974 års RF trädde i kraft den
1 januari 1975 placerades bestämmelsen om äganderätten i 8 kap 1 § 4 st.
Till skillnad från vad som föreslogs i propositionen beslutade konstitutionsutskottet (KU) att göra bestämmelsen om ersättning tvingande istället för fakultativ samt den skulle få sin plats i 8 kap. och inte det då korta rättighetskapitlet (2 kap.).11 Stadgandet syftade då endast till att tillförsäkra individen
ersättning ifall dennes egendom skulle exproprieras.12
Fri- och rättighetsutredningen som tillsattes kort därefter föranledde att en
reform av regleringen gjordes år 1976/77, dock endast i form av att äganderättsskyddet flyttades till 2 kap. och att texten fick en mindre redaktionell
ändring.13 Ett par år senare lämnade Rättighetsskyddsutredningen det förslag som resulterade i 1970-talets slutliga grundlagsreform av äganderätten
och som trädde i kraft år 1979. Det var återigen endast en språklig ändring
som gjordes.14
11
Prop. 1973:90 s. 194; KU 1973:26 s. 52, 153.
12
Prop. 1973:90, s. 236.
13
SOU 1975:75 s. 155, 201; KU 1975/76:56 s. 34 f; Sterzel m.fl. (2004), s. 47.
14
SOU 1978:34, s. 21, 164–168; KU 1978/79:39 s. 22 f.
9
Regleringen i 2 kap. 18 § kom att stå sig fram till mitten av 1990-talet och
hade lydelsen som följer:
”Varje medborgare vilkens egendom tages i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestämmes i lag.”
Bestämmelsen avsåg bara expropriation och andra sådana förfoganden, t.ex.
tvångsvisa överföringar av egendom från den enskilde, och omfattade inte
s.k. rådighetsinskränkningar som begränsar individens möjligheter att utnyttja sin egendom.15
Sammanfattningsvis fokuserade alltså den svenska grundlagens skydd för
äganderätten på 1970-talet och framåt på individens rätt till ersättning efter
en expropriation samt vad som skulle ersättas. Den saknade enligt ordalydelsen helt reglering av frågan om när expropriation fick ske.16 Detta var
inte heller något som diskuterades i de ovannämnda utredningarna.
3.2 Sammanfattande kommentar
Det är intressant att notera hur den dåvarande utformningen av paragrafen
inte alls nämnde äganderättens gränser eller när expropriation och andra
tvångsöverföringar fick ske. Även om detta till viss del berodde på kompromisser i kommittéernas arbete är det i min mening relativt tydligt att ambitionen med att inta bestämmelsen i regeringsformen inte var att ge ett starkt
skydd för enskildas egendom utan endast att reglera vad som skedde efter
ett sådant ingrepp. 17 KU ansåg t.ex. att det faktum att ersättningsreglerna
15
SOU 1993:40 del A, s. 88.
16
Bogdan (1988), s. 78 f.
17
Sterzel m.fl. (2004), s. 46.
10
var tvungna att bestämmas genom lag var en betydande garanti för den enskildes rättssäkerhet.18 När en senare kommitté utredde frågan (mer om
detta nedan) kom den fram till att skyddet i svensk lagstiftning mot tvingande ingrepp i annans egendom är starkt, samtidigt som grundlagens egendomsskydd inte var lika välutvecklat.19 Samma uppfattning har även framförts i juridisk doktrin.20
18
SOU 1993:40 del A, s. 41.
19
SOU 1993:40 del A, s. 88.
20
Bogdan (1988), s. 76.
11
4 Utökat egendomsskydd
År 1982 blev Sverige som första land fällt för brott mot artikel 1 i första tillläggsprotokollet till EKMR genom fallet Sporrong-Lönnroth.21 De två personernas fastigheter hade under en längre tid varit belagda med byggnadsförbud och expropriationstillstånd utan att någon expropriation kom till
stånd, och de saknade möjlighet att väcka talan mot tillstånden. Europadomstolen ansåg att inskränkningarna i egendomsskyddet utgjorde en oproportionerlig inskränkning i Sporrong och Lönnroths rätt.22
4.1 Reformen 1995
Sporrong-Lönnrothfallet var tillsammans med att EKMR föreslogs bli inkorporerad i svensk rätt två av anledningarna till att regeringen i början av
1990-talet såg ett behov av grundlagsreformer på äganderättens område. Regeringen tillsatte Fri- och rättighetskommittén som skulle överväga frågan
om en regel, som bl.a. slår fast att den enskilda äganderättens princip är
orubblig, skulle införas.23 Kommittén kom fram till att bestämmelsen i RF
skulle utvidgas så att egendomsskyddet även skulle föreskrivas att avse rådighetsinskränkningar av fast egendom samt paragrafen skulle utökas till
fler stycken. Förslaget ledde nästan oförändrat till den grundlagsreform som
trädde ikraft år 1995 och som utvecklade 2 kap. 18 § RF till följande utformning (3 st som handlade om allemansrätten har liksom delar av 2 st här
utelämnats såsom irrelevant för denna uppsats del):24
21
Europadomstolens dom den 23 september 1982 i målet Sporrong och Lönnroth, Ser. A.
Vol. 52
22
Nergelius (2009), s. 89.
23
Dir. 1991:119, s. 4.
24
SOU 1993:40 del A, s. 39 ff; prop. 1993/94:117, s. 13 ff; bet. 1993/94:KU24, s. 20 ff.
12
”Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå
sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna
allmänna intressen.
Den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå
sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. […] Ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag. […]”
Paragrafens inledande portalstadgande om att varje medborgares egendom
är tryggad har enligt förarbetena ingen självständig rättslig betydelse utan
anger endast bestämmelsens övergripande syfte och ram, som är att den
svenska rättsordningen ska ge ett betryggande skydd för den enskildes egendom. Ett motiv till att införa en sådan principiell regel i grundlagen var enligt propositionen att skyddets innebörd enligt EKMR skulle preciseras för
svenska förhållanden.25
I slutet av första stycket syns de två huvudtyper av ingrepp i äganderätten
som är undantagna från huvudregeln om att egendomen är skyddad; nämligen expropriation eller liknande förfoganden samt rådighetsinskränkningar,
som endast får ske för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Till
skillnad från EKMR lades ordet ”angelägna” in i regeringsformen, vilket
rent språkligt ger ett starkare skydd än vad som ges enligt EKMR.26 Någon
egentlig skillnad i sak har emellertid inte avsetts.27
De allmänna intressena kan bestå av samhällets behov av bl.a. mark för naturvårds- och miljöintressen, totalförsvarsändamål och bostadsbyggande.
Regeringen medgav emellertid att den närmare innebörden av begreppet angelägna allmänna intressen var omöjlig att beskriva mer i detalj, och att den
i praktiken i viss mån får bli föremål för en politisk värdering där beslut tas
25
Prop. 1993/94:117, s. 15.
26
Crafoord & Strömmer (2009), s. 57 f.
27
Sterzel m.fl. (2004), s. 50.
13
med hänsyn till vad som är godtagbart ur rättssäkerhetssynpunkt.28 Bedömningen får enligt propositionen göras från fall till fall i enlighet med vad
som kan anses acceptabelt i ett demokratiskt samhälle.29 Svårigheten att närmare avgöra vad som är angelägna allmänna intressen är något som har uppmärksammats och kritiserats i doktrinen, även om Bertil Bengtsson ansåg att
grundlagsregeln stämmer väl överens med gällande rätt åtminstone såvitt
avser expropriation och liknande förfoganden.30
Högsta domstolen (HD) och Högsta förvaltningsdomstolen (HFD, då Regeringsrätten) har vid några tillfällen haft att avgöra vad som kan anses utgöra
angelägna allmänna intressen och hur intresseavvägningen bör gå till.31 Eftersom fallen har varit särpräglade anses det emellertid vara svårt att säga att
rättsläget blivit särskilt klargjort.32 Vägledning för att kunna avgöra gränsen
mellan allmänna och enskilda intressen får därför ges genom tolkning av bestämmelsens ordalydelse och förarbeten samt genom tillämpning av proportionalitetsprincipen. En rimlig balans mellan de båda intressena måste
alltså finnas.33
4.2 Dagens lydelse
Efter riksdagsvalet 2010 röstades den senaste stora förändringen av regeringsformen igenom, då även bestämmelsen om äganderätten ändrades och
fick sin nuvarande utformning och placering i 2 kap. 15 §. För tydlighetens
skull visas nedan paragrafen i sin helhet:
28
Prop. 1993/94:117, s. 48 f.
29
Prop. 1993/94:117, s. 16.
30
Se t.ex. Bengtsson (1994), s. 924.
31
Se t.ex. NJA 1996 s. 110, RÅ 1996 ref. 40, 44, 56 och RÅ 1999 ref. 76.
32
Nergelius (2012), s. 25.
33
Crafoord & Strömmer (2009), s. 57 ff.
14
”Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin
egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller
något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna
allmänna intressen.
Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas
avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. Ersättning ska också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller att skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag.
Vid inskränkningar i användningen av mark eller byggnad som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl gäller dock vad som följer av lag
i fråga om rätt till ersättning.
Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad som
föreskrivits ovan.”
Som synes har det stycke som är mest relevant i denna framställning – första
stycket – lämnats utan saklig ändring, och enligt andra stycket har begreppet
”full” lagts till innan ersättning, för att tydliggöra huvudprincipen om full
ersättning vid expropriation.34 Vad gäller egendomsskyddet mot expropriation har alltså i praktiken ingen förändring skett sedan år 1995.
34
Prop. 2009/10:80, s. 253.
15
5 Avslutning
I detta avslutande avsnitt besvaras till att börja med de frågeställningar som
presenterades ovan i avsnitt 1.2:
•
Hur har grundlagens skydd för äganderätten och mot expropriation
förändrats sedan 1974?
•
Hur kan förändringarna karakteriseras?
•
Vad har föranlett de eventuella förändringarna?
Efter den komparativa analysen redogör jag för några av mina personliga reflektioner och synpunkter på dagens lydelse av 2 kap. 15 § RF.
5.1 Komparativ analys
Utvecklingen av regeringsformens egendomsskydd kan karakteriseras som
sprungna ur hänsyn till rättssäkerheten och rättighetssynpunkt för den enskilde, samtidigt som det egentligen är svårt att dra slutsatsen att rättsläget
väsentligen blivit förändrat i och med denna utveckling. Medan RF 1974:s
ursprungliga lydelse endast syftade till att reglera expropriationsersättningens lagkrav är bestämmelsen idag betydligt fylligare och inleds med ett tydligt ramstadgande om att allas egendom är tryggad. På 1970-talet verkade
det som att lagstiftaren ansåg att det var en tillräcklig garanti för den enskildes rättssäkerhet att expropriationsersättningen skulle bestämmas genom
lag. Det finns säkert många politiska och andra anledningar till att detta var
den rådande uppfattningen under den tiden, men vid en jämförelse av hur
diskussionen gick tjugo år senare verkade detta vara en uppfattning som
lämnades kvar i historien, vilket är intressant att notera. Det står således
klart att det idag finns ett betydligt starkare konstitutionellt uttryckt egendomsskydd för den enskilde än vad som fanns för 40 år sedan.
16
Det är onekligen så att EKMR och Europadomstolen – framför allt genom
domen i Sporrong-Lönnrothfallet och konventionens inkorporering i svensk
rätt – har spelat en stor roll för utvecklingen av det svenska egendomsskyddet. Det kan också skönjas att den nationella politiska debatten över tid verkar ha blivit mera äganderättsvänlig och överlag inriktad på att stärka det
konstitutionella skyddet för mänskliga rättigheter. För att sammanfatta kan
alltså regeringsformens utveckling på äganderättsområdet karakteriseras
som att ha blivit utförligare och i högre grad fokuserad på att stärka individens rättighetsskydd.
Onekligen är det så att äganderättsbestämmelsen på pappret har genomgått
stora förändringar, men av vad som har framkommit i framställningen är det
emellertid mera oklart om det faktiska rättsläget har förändrats i motsvarande mån. Själva paragrafen har utvecklats från en kort sådan utan egentligt
egendomsskydd till en med uttryckligt rättighetsfokus, men går det att säga
att egendomsskyddet mot expropriationer och andra tvångsöverföringar har
blivit starkare? Lagstiftaren avsåg inför reformen 1995 att precisera egendomsskyddet såsom det anges i EKMR, och doktrin på området har som
nämnts ovan gjort bedömningen att grundlagsreformerna har varit i linje
med gällande rätt, vilket talar för att verkliga egendomsskyddet i stort fortfarande är detsamma som vid RF 1974:s tillkomst.
5.2 Personliga reflektioner
Uttrycket ”tillgodose angelägna allmänna intressen” är i min mening ett problematiskt sådant eftersom den saknar en närmare definition och därför öppnar för omtvistade bedömningar och beslut. Den är svår att tolka och gå efter när det är två motstående intressen som står mot varandra, speciellt då
praxis på området inte ger någon vidare vägledning. Detta är i mitt tycke
inget som gagnar en rättssäker bedömning och som borde ses över genom
17
att bestämmelsen antingen ändras till att bli mera lättolkad eller att lagmotiven görs tydligare på så sätt att den icke uttömmande listan som idag finns
blir mer strikt eller uttömmande.
Avslutningsvis förefaller det i mitt tycke alltså finnas svårigheter med att
idag närmare definiera vad det allmänna kan besluta skulle vara ett rimligt
expropriationsändamål. Med tanke på att det numera är vanligare att privata
aktörer – med vinstintresse – förses med egendom med hjälp av det allmänna, kan man också fråga sig om det är rimligt att de har samma möjligheter till expropriation från enskilda som det allmänna har.
18
Käll- och litteraturförteckning
Offentligt tryck
Propositioner
Proposition 1973:90. Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m. m.; given Stockholms slott den 16
mars 1973.
Proposition 1993/94:117. Inkorporering av Europakonventionen och andra
fri- och rättighetsfrågor.
Proposition 2009/10:80. En reformerad grundlag.
Utskottsbetänkanden
KU 1973:26. Konstitutionsutskottets betänkande 1973:26 med anledning av
propositionen 1973:90 med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m.
KU 1975/76:56. Konstitutionsutskottets betänkande 1975/76:56 med anledning av prop. 1975/76:209 om ändring i regeringsformen (fri- och rättigheter i grundlag).
KU 1978/79:39. Konstitutionsutskottets betänkande 1978/79:39 med anledning av propositionen 1978/79:195 om förstärkt skydd för fri- och rättigheter m.m.
1993/94:KU24. Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och
rättighetsfrågor.
Utredningsdirektiv
Direktiv 1991:119. Utvidgat skydd för grundläggande fri- och rättigheter
samt ökade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut.
Statens offentliga utredningar
SOU 1975:75. Medborgerliga fri- och rättigheter: betänkande.
SOU 1978:34. Förstärkt skydd för fri- och rättigheter.
19
SOU 1993:40 del A. Delbetänkande av fri- och rättighetskommittén.
Litteratur
Bengtsson, Bertil, ’En problematisk grundlagsändring’, Svensk Juristtidning
1994 s. 920–934.
Bogdan, Michael, ’Grundlagsskyddet för äganderätten’, Förvaltningsrättslig
Tidskrift 1988 s. 73–94.
Crafoord, Clarence & Strömmer, Gunnar, ’Bravaden i Burlöv – några
reflektioner om äganderätten, staten och kapitalet’, i: Åhman, Karin
(red.), Äganderätten: dess omfattning och begränsningar, s. 53–67,
Iustus, Uppsala, 2009.
Nergelius, Joakim, Konstitutionellt rättighetsskydd: svensk rätt i ett
komparativt perspektiv, Fritze, Diss. Lunds universitet, Stockholm,
1996.
Nergelius, Joakim, ’Hur påverkas svensk äganderätt av Europadomstolens
praxis?’ i: Åhman, Karin (red.), Äganderätten: dess omfattning och
begränsningar, s. 85–95, Iustus, Uppsala, 2009.
Nergelius, Joakim, De europeiska domstolarna och det svenska
äganderättsskyddet, Norstedts juridik, Stockholm, 2012.
Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material,
metod och argumentation, 3 uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2015.
Sterzel, Fredrik, Åhman, Karin & Lönnberg, Ulf (red.), Äganderätten:
ansvar, skydd: en översikt, Ägarfrämjandet, Stockholm, 2004.
Åhman, Karin, Egendomsskyddet: äganderätten enligt artikel 1 första
tilläggsprotokollet till den Europeiska konventionen om de mänskliga
fri- och rättigheterna, Iustus, Diss. Uppsala universitet, Uppsala, 2000.
20