LUNDS UNIVERSITET
Juridiska Fakulteten
Offentlig rätt (LAGD01) HT 2016
Uppsatsgrupp: B4
2017-01-09
Anmälningsskyldigheternas syfte och förhållande till sekretess samt
tystnadsplikt
Philip Håkansson
1
Innehållsförteckning
1 Inledning ........................................................................................... 3
1.1 Bakgrund ............................................................................................... 3
1.2 Syfte ..................................................................................................... 4
1.3 Material och metod................................................................................ 4
2 Teori.................................................................................................. 4
2.1 lex Maria ............................................................................................... 4
2.2 lex Sarah ............................................................................................... 6
2.3 14 kap. 1 § SOL ..................................................................................... 7
3 Analys ............................................................................................... 9
3.1 Redogörelse för- och nackdelar i bestämmelserna .................................. 9
3.2 Förhållandet till sekretessen ............................................................... 10
4 Källförteckning ................................................................................ 13
2
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Hälso- och sjukvårdsverksamheter samt socialtjänstverksamheter har i vissa
situationer en skyldighet att anmäla alternativt att på begäran lämna ut uppgifter till myndigheter. Dessa olika anmälningsskyldigheter fyller exempelvis
funktionen att belysa missförhållande i vården och hos enskilda. En sådan
anmälningsskyldighet kan oftast inkräkta på uppgifter som är sekretessbelagda eller som det råder tystnadsplikt om. Däremot har dessa anmälningsskyldigheter företräde på grund av reglerade sekretessbrytandebestämmelser.
Uppsatsen ska redogöra bland annat för syftet bakom respektive utvald anmälningsskyldighet samt belysa skillnaderna i sekretess och tystnadsplikt
mellan hälso- och sjukvården och socialtjänst, både i offentlig och privat regi.
Anmälningsskyldigheterna spelar en väldigt viktig roll i uppmärksammandet
av olika missförhållande. Tas inte dessa på största allvar kan det leda till allvarliga konsekvenser. Anmälningsskyldigheten gällande exempelvis orosanmälningar rörande misstanke om att barn riskerar att fara illa och hur viktig
hanteringen av dessa är framkom exempelvis väldigt tydligt 2014, när det visade sig att socialtjänsten hade brustit i sin hanteringen av en orosanmälan,
vid det uppmärksammade fallet om den åttaåriga flickan Yara som misshandlades till döds i Karlskrona.1 Det krävs inte bara att orosanmälningen sker,
utan även att socialstyrelsen agerar snabbt. Uppsatsen kommer inte att redogöra för bristerna vid hanterandet av sådana anmälningar om missförhållandena. Det ovan nämnda exemplet illustrerar enbart vikten av anmälningens
funktion.
Uppsatsen kommer istället att rikta in sig på en redogörelse av tre utvalda
anmälningsskyldigheter lex Maria, lex Sarah samt orosanmälan vid misstanke
om ett barn far illa enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen. Dessa tre har valts av
1
SverigesRadio:<http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6373000>,
besökt 2017-01-03.
3
författaren då de är centrala inom det ”sociala säkerhetsnät” som finns för att
garantera och kvalitetssäkra att inget barn eller annan enskild individ som är
försatt i en svagare position i egenskap av mottagare av vård riskerar att utsättas för missförhållanden. Således kommer dessa anmälningsskyldigheter
fylla den funktionen att ett sådant missförhållande inte ska obemärkt falla
igenom det sociala skyddsnätet.
1.2 Syfte
Uppsatsens syfte är att redogöra för tre stycken utvalda, lagstadgade anmälningsskyldigheter. Dessa återfinns i hälso- och sjukvårdsverksamheter samt
socialtjänstverksamheter, både i offentlig och privat regi. Redogörelsen kommer att först behandla var anmälningsskyldighet för sig och vad de innebär
samt vilket syfte de fyller. Därefter kommer redogörelsen fokusera på hur respektive anmälningsskyldighet förhåller sig till bestämmelserna om sekretess
och tystnadsplikt samt vilka skillnader som finns rörande dessa i offentlig
kontra privat verksamhet.
1.3 Material och metod
Materialet som har använts som grund för uppsatsen består utav juridisk
doktrin samt propositioner och andra utredande offentliga dokument. En avgränsning, som hör till uppsatsens syfte, är att endast tre stycken av dessa
anmälningsskyldigheter kommer att redogöras för. Analysdelen i uppsatsen
kommer att vara uppdelad i två stycken underkategorier för att tydliggöra de
resonemang som hänförs till respektive kategori.
2 Teori
2.1 lex Maria
Patienters säkerhet regleras i Patientsäkerhetslagen (2010:659). I 3 kap. 5 §
patientsäkerhetslagen regleras den så kallade lex Maria-bestämmelsen. Be
stämmelsen innebär att vårdgivaren ska anmäla händelser som har medfört
eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada till Inspektionen för vård
och omsorg, vidare i uppsatsen kallad IVO. IVO utövar tillsyn över hälso- och
sjukvården samt dess personal, socialtjänsten och verksamheten som sker
4
enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, även benämnd
LSS.2
Historien bakom lex Maria-bestämmelsen kommer från den händelse som förekom år 1936 då det inträffade en incident på Maria sjukhus beläget i Stockholm, där fyra patienter blev felbehandlade då de istället för att bli injicerade
med bedövningsmedel fick ett desinfektionsmedel, vilket ledde till att patienterna avled. Redan i januari år 1937 kom den ursprungsbestämmelse som
har föranlett dagens reglering i lex Maria-bestämmelsen.3
Syftet med bestämmelsen är att en vårdgivare är skyldig att anmäla händelser
som medfört eller kunnat ha medföra en allvarlig vårdskada till IVO så att
tillsynsmyndigheten kan få vetskap om allvarliga risker i sjukvården och på
sätt kunna förebygga sådana incidenter genom att sprida kunskap till andra
vårdgivare.4 Anmälningsskyldigheten bidrar således till att risker i vården blir
kända och kan därefter utredas samt analyseras på en nationell nivå. Vilket i
slutet leder till att vårdens sjukvårdsrutiner kan kvalitetssäkras från sådana
risker och på så sätt förstärka patientsäkerheten och göra vården säkrare.5
Sekretessbestämmelser inom det allmänna regleras i Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Sekretess gäller inom hälso- och sjukvården enligt 25
kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Offentlighets- och sekretesslagen
reglerar den offentliga verksamhetens sekretessbestämmelser medan regleringen i 6 kap. 12-16 §§ patentsäkerhetslagen föreskriver en tystnadsplikt gällande för enskilt anställda i privatverksamhet inom hälso- och sjukvården.
Det finns vissa skillnader i regleringen mellan privat och offentlig verksamhet
i det avseendet. För offentliga vårdenheter gäller sekretess medan det för pri-
Inspektionen för vård och omsorg: <http://www.ivo.se/om-ivo/>, besökt 2017-01-04.
Läkartidningen: <http://ltarkiv.lakartidningen.se/2005/temp/pda29711.pdf>, besökt
2017-01-05.
4 Inspektionen för vård och omsorg: <http://www.sls.se/PageFiles/700/F%C3%B6reskrifter%20om%20anm%C3%A4lan%20av%20allvarliga%20v%C3%A5rdskador.pdf>, besökt
2017-01-05.
5 Prop. 2009/10:131 s. 16.
2
3
5
vata vårdenheter gäller tystnadsplikt. En annan skillnad i sekretess och tystnadsplikten är att, trots regleringen i stora drag kan anses vara jämförlig med
varandra, så återfinns det inget skaderekvisit i patientsäkerhetslagen vid utlämnande av information. Istället är tystnadsplikten formulerad på ett annat
sätt då det skaderekvisitet ersätts med ett obehörighetsrekvisit. Obehörighetsrekvisitet ska däremot tolkas med ledning av den reglering som återfinns i
offentlighets- och sekretesslagen.6 Däremot behandlas ett brott mot en bestämmelse om sekretessen alternativt tystnadsplikten på samma sätt enligt
20 kap. 3 § brottsbalken.
2.2 lex Sarah
Socialtjänstens ansvar regleras i Socialtjänstlagen (2001:453). I 14 kap. 3 §
socialtjänstlagen regleras den så kallade lex Sarah-bestämmelsen. Lex Sarah
innebär att den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller vid Statens institutionsstyrelse (SIS) ska genas rapportera om denne uppmärksammar eller
får kännedom om antingen ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett
sådant missförhållande som rör den som får, eller kan i framtiden komma
ifråga för, insatser inom verksamheten. Skyldigheten gäller i både kommunal
och enskilda verksamheter som bedrivs yrkesmässigt.7 I enskilt yrkesmässigt
bedrivna verksamheter ska anmälan ske till den som bedriver verksamheten.
Däremot så ska det i allvarliga fall anmälas till IVO av den som bedriver verksamheten enligt 14 kap. 7 § socialtjänstlagen.
Bakgrunden till bestämmelsen kommer ifrån att Sara Wägnert, en undersköterska i vården av äldre på ett äldreboende i Solna, uppmärksammade brister
inom den vård och omsorg som erhölls för de patienter hon vårdade.8 Det
fanns vid det tillfället ingen lagstadgad skyldighet att anmäla sådana missförhållanden. Som ett komplement till olika former av kvalitetssäkringsinsatser
Prop. 2016/17:31 s. 41.
Clevesköld, [Socialtjänstlagen (2001:453), kommentaren till 14 kap. 3 § 1 st., not 369].
8 Sveriges Radio: <http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=5516604>, besökt 2017-01-04.
6
7
6
ansåg regeringen att bristerna inom omsorgen av bland annat äldre och funktionshindrande bättre kunde kontrolleras med en lagstadgad skyldighet att anmäla sådana missförhållanden.9
Syftet med bestämmelsen är att uppmärksamma missförhållanden hos insatser som verksamhetensenheten utför. Även om en person omfattas av anmälningsskyldigheten då denna verkar inom socialtjänsten eller SIS, så riskerar
inte den som inte anmäler ett sådant missförhållande att utsättas för repressalier. Tanken med lex Sarah-bestämmelsen är inte att verka som en typ av
hot mot personalen, utan snarare som ett stöd för personalen att kunna göra
en anmälan utan att riskera någon form av sanktion.10
Sekretess och tystnadsplikt gäller för uppgift om det i en anmälan med stöd
av lex Sarah förekommer personuppgifter om enskilda som får sådana insatser eller kan i framtiden komma att få insatser inom socialtjänsten, vid SIS
eller LSS. Det framgår av 26 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen och för
enskilda yrkesmässigt bedrivna verksamheter i 15 kap. 1 § socialtjänstlagen
Precis som i fallet med lex Maria finns det en liknande diskrepans mellan obehörighetsrekvisitet som ställs upp i regleringen i 15 kap. 1 § socialtjänstlagen
för enskilt bedrivna verksamheter och skaderekvisitet i 26 kap. offentlighetsoch sekretesslagen för offentliga enheter.11 Brott mot sekretess eller tystnadsplikt i oavsett offentlig eller privat verksamhet behandlas enligt 20 kap. 3 §
brottsbalken.
2.3 14 kap. 1 § SOL
Anmälningsskyldigheten rörande barn som riskerar att fara illa regleras i 14
kap. 1 § socialtjänstlagen. Enligt paragrafen är myndigheter och yrkesverksamma, vars verksamhetsområde berör någon av punkterna 1-4 som nämns
i paragrafens första stycke, skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om
de i sin verksamhet får kännedom eller misstänker att ett barn far illa. Sådana
Prop. 2009/10:131 s. 14.
9
Prop. 2009/10:131 s. 14.
Socialstyrelsen: <http://www.socialstyrelsen.se/fragorochsvar/lexsarah>, besökt 201701-06.
10
11
7
anmälningar kan även komma från enskilda, skillnaden är däremot att enskilda inte är skyldiga att göra anmälan.12 Däremot bör det tilläggas, att trots
ingen skyldighet att anmäla föreligger för allmänheten så uppmanas dessa
ändå att anmäla sådana missförhållanden, det framgår av 14 kap. 1 c § socialtjänstlagen.13
Skyldigheten gäller även de som är verksamma inom en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet, som utför uppgifter som berör barn och unga eller
inom annan sådan verksamhet, som faller inom hälso- och sjukvården eller
på socialtjänstens område enligt 14 kap. 1 § 1 stycket 1-4 punkterna socialtjänstlagen. Det innebär således att anmälningsskyldigheten gäller oavsett om
verksamheten är i offentlig eller privat ledning.14
Syftet med regleringen i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen är att socialnämnden
behöver få kännedom om barn som misstänks fara illa så att de kan fullgöra
sina uppgifter samtidigt som de då ges möjligheten att förbygga, erbjuda
stödinsatser eller vidta sådana åtgärder som krävs för barnet ska skyddas.
Utgångspunkten med anmälningsskyldigheten är således att så långt som
möjligt ge socialtjänsten de förutsättningar som krävs för att de ska få den
kännedom om att ett barn far illa eller misstänks fara illa så att de kan fullgöra
sina uppgifter.15 Socialtjänsten har ett ansvar i kommunerna för att barn och
unga ska växa upp under goda och trygga förhållanden.
Sekretessen inom socialtjänsten regleras i 26 kap. offentlighets- och sekretesslagen. Anmälningsskyldigheten som regleras i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen bryter sekretessen mellan myndigheter med stöd av 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen i den offentliga verksamheten. Detta för att samverkan mellan myndigheterna ska underlättas. För de enskilt yrkesmässigt
bedrivna verksamheterna vars verksamhet gör att de får kännedom om att ett
Clevesköld, Lundgren & Thunved, s. 93.
Socialstyrelsen: <https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19456/2014-6-5.pdf>, besökt 2017-01-06.
14 Prop. 1996/97:124 s. 190.
15 Prop. 2012/13:10 s. 44.
12
13
8
barn far illa eller misstänker att det kan fara illa, ska på grund av sin skyldighet anmäla detta till socialtjänsten.
3 Analys
Syftet med denna uppsats har varit att redogöra för de tre anmälningsskyldigheter som i min rent subjektiva mening betraktas som de viktigaste. De anmälningsskyldigheterna som har behandlats här i uppsatsen är lex Maria, lex
Sarah samt orosanmälan för barn som riskerar att fara illa i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen. Var anmälningsskyldighet fyller alla ett viktigt syfte för att kontrollera hur vården utförs, undvikande av missförhållande samt att inga barn
ska fara illa. De tre anmälningsskyldigheterna handlar alla om att åskådliggöra någon form av missförhållande som inte tåls accepteras, dessa har därför
valts på grundval av just deras bakomliggande syfte, att se till att berörda inte
ska fara illa utan att någon inte anmäler detta. Anmälningsskyldigheterna
upprätthåller på så vis möjligheten till säkerställandet av det sociala säkerhetsnätet.
3.1 Redogörelse för- och nackdelar i bestämmelserna
Lex Maria behandlar anmälningsskyldigheten som en vårdgivare har vid händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada till
IVO. Bestämmelsens klara fördelar är att tillsynsmyndigheten får vetskap om
allvarliga risker i vården och ges därmed möjlighet att förebygga sådana incidenter genom att sprida kunskap så att sådana vårdskador i framtiden kan
undvikas. Det finns ingen direkt nackdel i bestämmelsen. Det enda som kan
skapa en viss problematik är den del i bestämmelsen som menar på att vårdgivaren ska anmäla en händelse som hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada. Eftersom det då antagligen då inte har skett en allvarlig vårdskada, så
känns det som att en del anmälningar faller bort, då utfallet av dessa händelser inte ledde till en allvarlig vårdskada.
Lex Sarah-bestämmelsen behandlar den situationen när en som fullgör uppgifter i socialtjänsten eller SIS, genast ska rapportera om denne får kännedom
9
om ett missförhållande eller misstänker en påtaglig risk för ett sådant missförhållande rör någon som får insatser, eller någon som kan komma att få
insatser inom verksamheten. Precis som lex Maria anser jag att den enda markanta nackdelen är att det ”förebyggandesyftet” blir haltande, eftersom att det
är svårt att förutse hur ett handlande eller icke-handlande kommer att falla
ut i ett missförhållande i de insatser som socialtjänsten eller SIS står för.
Enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen så är myndigheter och yrkesverksamma,
skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom eller misstänker att barn far illa. Socialtjänsten har ett ansvar i kommunerna för att barn och unga ska växa upp under goda och trygga förhållanden. Fördelen med den här bestämmelsen anser jag vara hur långtgående
den är, att även enskilda uppmanas att anmäla ifall de misstänker eller får
kännedom om att ett barn far illa. Den främsta nackdelen kring bestämmelsen
som jag har uppmärksammats, som även illustreras i uppsatsens bakgrundsdel, är att den ansvariga nämnden, inte hanterar anmälningarna tillräckligt
snabbt vilket kan leda till förödande konsekvenser för barn och enskilda.
Denna problematik är inte direkt hänförlig till bestämmelsen, utan snarare,
uppfyllandet av bestämmelsen faktiska syfte.
3.2 Förhållandet till sekretessen
En del i uppsatsen har varit att redogöra för skillnaden mellan hälso- och
sjukvårdens och socialtjänstens förhållande till sekretessen. Offentlighetsoch sekretesslagen innehåller de sekretessbestämmelser som gäller för det offentliga när exempelvis myndigheter handlägger ärenden eller genomför insatser i socialtjänst alternativt hälso- och sjukvården i 25 kap. respektive 26 kap.
offentlighets och sekretesslagen. För privata aktörer inom vården och enskilt
yrkesmässigt bedrivna verksamheter utför insatser inom socialtjänsten regleras istället en tystnadsplikt i 15 kap. socialtjänstlagen samt 6 kap.
12-16 §
patientsäkerhetslagen.
10
Sekretessbestämmelserna kring myndigheter innebär att det finns särskilda
gränser för hur uppgifter kan lämnas ut gentemot andra myndigheter och enskilda. Dessa sekretessbelagda uppgifter kan däremot bryta sekretessen ifall
det rör sig om någon uppgiftsskyldighet eller anmälningsskyldighet som med
stöd av 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen, en sådan kan exempelvis finnas inom hälso- och sjukvården i lex Maria-bestämmelsen som återfinns i 3 kap. 5 § patientsäkerhetslagen. Likaså finns det i hälso- och sjukvården även sådana uppgifts- och anmälningsskyldigheter inom socialtjänsten,
där bland annat lex Sarah-bestämmelsen och orosanmälan om barn som far
illa enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen huserar. En annan sekretessbrytande
bestämmelse är ifall samtycke ges av den enskilde, då hindrar inte sekretessen att en uppgift lämnas ut till en annan enskild eller annan myndighet enligt
10 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen.
På motsvarande sätt finns det bestämmelser om tystnadsplikt som begränsar
uppgifters utlämnande i privata och enskilt yrkesmässigt bedrivna verksamheter. I fallet gällande anmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen bryter skyldigheten att anmäla den tystnadsplikt som råder för den privata verksamheten.
De största nackdelarna som har uppmärksammats är skillnaden i regleringen
av sekretess mellan offentlig- och privatverksamhet. I det här fallet främst gällande bestämmelsen lex Maria. Det finns en markant skillnad i att sekretess
gäller inom den offentliga verksamheten medan det endast råder en tystnadsplikt inom det privata verksamhetsområdet. Tystnadsplikten bör ses som en
mindre långtgående än sekretessen även om den bör tolkas med ledning av
det som är gällande i motsvarande situation i offentlighets- och sekretesslagen. I lex Sarah och 14 kap. 1 § socialtjänstlagen, som både regleras inom
socialtjänstlagen, finns på samma sätt en reglerad tystnadsplikt för enskilt
yrkesmässigt bedriva verksamheter, fast den återfinns i 15 kap. 1 § socialtjänstlagen. Gemensamt för alla tre bestämmelserna som har behandlats i
uppsatsen är att de även ska följas i privatverksamhet, den stora skillnaden
11
återkommer då skillnaden att i sekretessen i det offentliga görs det en menprövning med tanke på det skaderekvisit som finns i sekretessbestämmelserna och för de privata verksamheterna råder det tystnadsplikt där finns
istället ett obehörighetsrekvisit, för vilken information som det råder tystnadsplikt för. Enbart på första planet kan det uppstå en diskrapens i bedömningen
samt agerandet av likartad information beroende på om det ska prövas mot
sekretess kontra tystnadsplikt, med andra ord, ifall man tar emot insatser
från det offentliga kontra det privata. En annan problematik finns i det avseendet att tystnadsplikten inte har någon legaldefinition som sekretessen har i
3 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen.
På grund av ovan nämnda problematik kan det då bli av betydelse för en patient om denne vårdas eller den enskilde som tar emot likvärdiga insatser som
socialtjänsten alternativt en enskilt yrkesmässigt bedriven verksamhet tillhandahåller. Det blir då en fråga om patientens rätt till integritetsskydd som
kan äventyras beroende på om det är offentligt eller privat. Ett grundläggande
syfte med bestämmelserna om sekretess och tystnadsplikt är att de ämnar att
ge ett skydd till en enskilds personliga integritet. En enskild ska utan förbehåll
kunna känna sig säker om att uppgifter om dennes hälsotillstånd alternativt
missförhållande inte kan spridas till obehöriga.
12
4 Källförteckning
Tryckta källor
Propositioner
Proposition 1996/97:124
Ändring i Socialtjänstlagen
Proposition 2009/10:131
Lex Sarah och socialtjänsten –
förslag om vissa förändringar
Proposition 2012/13:10
Stärkt stöd och skydd för barn
och unga
Proposition 2016/17:31
Stärkt meddelarskydd för privatanställda i offentligt finansierad
verksamhet
Elektroniska källor
Nyhetsartiklar
”Sarah Wägnert: Lex Sarah kommer alltid att behövas inom vården”, Sveriges
Radio,<http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=5516604>, besökt 2017-01-04.
Göran Wennergren: ”Fyra dödande injektioner ledde till Lex Maria”, Läkartidningen, <http://ltarkiv.lakartidningen.se/2005/temp/pda29711.pdf>, besökt 2017-01-05.
Maya Abdullah: ”Socialtjänsten brister i handläggningen av orosanmälningar”,
Sveriges Radio,
<http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6373000>, besökt 2017-01-03.
Myndigheter
Inspektionen för vård och omsorg: ”om IVO”, <http://www.ivo.se/om-ivo/>,
besökt 2017-01-04.
13
Inspektionen för vård och omsorg: ”Remiss - förslag till föreskrifter om anmälan av allvarliga vårdskador-(lex-Maria)”,-<http://www.sls.se/PageFiles/700/F%C3%B6reskrifter%20om%20anm%C3%A4lan%20av%20allvarliga%20v%C3%A5rdskador.pdf>,-besökt 2017-01-05.
Socialstyrelsen: ”Anmäla oro för barn – Stöd för anmälningsskyldiga och anmälare”, <https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19456/2014-6-5.pdf>, besökt 2017-01-06.
Socialstyrelsen: ”Frågor och svar om lex Sarah”, <http://www.socialstyrelsen.se/fragorochsvar/lexsarah>, besökt 2017-01-06.
Lagkommentarer
Clevesköld, Lars: [Socialtjänstlagen (2001:453), kommentaren till 14 kap. 3 §
1 st., not 369], i Karnov, internet 2017-01-04.
Litteratur
Clevesköld, Lars, Lundgren, Lars & Thunved, Anders, Handläggning inom socialtjänsten, 7., [rev. och utök.] uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2003.
14