Fem anledningar till varför vi älskar sociala medier
Jag önskar att jag hade hennes ben.
Jag sitter och scrollar genom Kendall Jenners flöde.
Etthundratjugosju minuter. Sjutusensexhundratjugo
sekunder. Jag har en deadline och jag måste hinna
skriva en artikel med inriktning på sociala medier
innan kontorsbyggnaden stänger.
Jag trummat nervöst på kontorets ounika skrivbord med
fingerspetsarna. Samtidigt ser jag Anna, min kollega,
sitta två skrivbord längre bort med det blåa
datorljuset avspeglat i hennes runda glasögon. Jag ser
att hon har hunnit långt. Jag vänder blicken till min
datorskärm. 0 tecken. Anna skriver om sociala mediers
positiva påverkan på ekonomin. Matskribenten Samuel
skriver om hur man ska kunna baka de perfekta
browniesarna som man bara måste lägga ut bilder på.
Det starka, gula ljuset från taklampan bländar mig och
får mig att bara kunna koncentrera mig på en enda sak.
Hur trötta mina ögon är och hur mycket jag verkligen
borde ha legat ifrån mig mobilen tidigare. Men för
varje minut som gick lovade jag mig själv att bara
scrolla en sekund till. Bara en sekund. Likadant som
jag gör nu, tittar på kändisars sociala medier och
försöker att intala mig själv att jag inte
prokrastinerar, att detta magiskt kommer att ge mig
inspiration till min artikel. Men innerst inne vet jag
att jag har fel.
Alla som knappar på tangenterna gör mig otroligt
stressad, och jag känner hur varje litet tangentslag
känns som ett stort hån mot mig. Det är meningen att
jag ska skriva om de humanska effekterna med sociala
medier då jag har en utbildning i psykologi. Hur de
påverkas oss mentalt. Men mitt huvud är lika tomt som
dokumentet framför mig. Klockan tickar och jag vet att
snart kommer vår demoniska chef, Marcus ”Förtryckaren”
Ryhlberg, komma in och se hur långt vi kommit (eller
inte kommit) och se till att vi verkligen gör vårt jobb
så att artiklarna kan gå i press. Jag upptäcker mig
själv att frenetiskt bita på tumnageln och tvingar mig
själv att sluta utöva den hemska ovanan. Plötsligt så
får jag en vision från himlen. Jag skriver ivrigt in
min rubrik och tittar nöjt på skapelsen. ”Fem
anledningar till varför vi älskar sociala medier”.
Skräplitteratur, men roligt och relaterbart. Chefen
blir nog nöjd.
All stress som jag tidigare känt rinner av mig. Jag
tittar på stället där texten borde stå, men ingen
inspiration kommer till mig. Varför älskar
vi egentligen sociala medier? Snart inser jag att jag
inte alls älskar sociala medier. Inte alls. Inte ens
lite. Jag inser att alla egentligen bara borde kasta
sina mobiler i marken och stampa på dem lite grand. Jag
fylls av en stark ilska och börjar snabbt och
aggressivt trycka ner datortangenterna.
Som i en dröm hör jag en kusligt välbekant röst långt,
långt (ungefär två skrivbord) bort.
-Ja, och jag ser att det går bra för dig här, säger
rösten som skulle få den ondaste av de onda att bli
livrädd.
-Jag håller på att finslipa det sista säger Anna
belåtet.
Chefen hade kommit till kontoret. Jag känner en närmare
och närmare svettodör och plötsligt hör jag väsande
röst tätt intill örat.
-Här har någon inte kommit så långt ser jag, säger han
med en sötsur stämma.
-Jag fick lite förhinder, men det går bra nu, säger jag
sammanbitet. Vem dog och gjorde honom till chef?
-Därför ska man inte låta småflickor göra någonting.
Ska det göras ordentligt ska man låta männen göra det.
Det är därför jag är chef och inte du.
Jag biter ihop käkarna och knyter nävarna under bordet.
Småflickor. Jag är faktiskt tjugosex. När han
självbelåtet svassar iväg är jag mer besluten än
någonsin att skriva klart artikeln och visa det
sexistiska svinet.
Jag försöker att tänka tillbaka på tillfällen då jag
själv har behövt fly undan sociala medier.
Jag skriver om det tillfälle då jag insåg att sociala
medier hade tagit mig ifrån min största hobby,
läsningen.
Jag skriver om det tillfälle när jag tyckte att jag
inte såg ut som de vackra modellerna och låg darrandes
på det kalla kaklet framför toaletten med en tandborste
i halsen.
Jag skriver om det ögonblicket då min lillasyster
tappade lusten på livet när hennes flöde bestod utav
fler hatkommentarer än positiva.
Mörkret utanför fönstret är mycket mer påtagligt nu.
Jag vänder bort blicken från den svarta gatan, låser
beslutsamt upp mobilen, och raderar instagram.
FilippaBurmanFessé8A