Paula Lee Ltd. v. Robert Zehill Ltd. Adam Loewenstein, Magnus
Seminarium 3 Återförsäljaravtal - Paula Lee Ltd. v. Robert Zehill Ltd. Adam Loewenstein, Magnus Melin Bakgrund Robert Zehill är sole agent för produkter tillverkade av Paula Lee Ltd . I avtalet parterna emellan fanns en klausul om minimikvantiteter, enligt vilken Robert Zheill åtog sig att sälja minst 16000 plagg per säsong. Robert Zehill har nu, vilket fastställts av domstol, brutit mot kontraktet genom att säga upp avtalet två säsonger för tidigt. Frågan som domstolen nu ska besvara är hur beräkningen av Paula Lees förlust ska beräknas till följd av kontraktsbrottet. Rättsfrågor Frågan i fallet är hur köparens skada på grund av säljarens kontraktsbrott ska beräknas. Närmare bestämt hur åtagandet om försäljning av minst 16000 plagg ska värderas. Redogör för parternas yrkanden respektive bestridanden samt grunderna för dessa. Robert Zehill menar att de fullgör sitt åtagande genom att ersätta Paula Lee Ltd för den uteblivna vinsten för 32000 plagg av den billigaste modellen. De menar att de endast åtagit sig att sälja 16000 valfria plagg per säsong och att något kontraktsbrott ej förelegat ifall de endast köpt in 16000 exemplar av den billigaste modellen under 2 säsonger. Paula Lee menar att ersättningen ska baseras på ett medelpris av alla plagg som de erbjuder. Detta medelpris skulle grundas på en prognos av framtida försäljning. Redogör för utgången i målet samt de åberopade domskälen. Vilka rättsregler eller principer använder sig domstolen av? Domstolen gick först igenom tre olika utgångar, där det första alternativen var att låta det billigaste plagget ligga till grund för beräkningen, det andra var att använda sig av ett medelpris och det tredje var att göra en framtidsbedömning av kommande försäljning baserad på tidigare historik. Enligt domstolen var inget av dessa alternativ rimliga. Enligt domstolen kunde Robert Zehill inte fullgöra sitt åtagande genom att köpa in 16000 plagg per säsong av den billigaste modellen. Köpet av plaggen skulle vara ämnade “för territoriet”. Detta tolkade domstolen som ett inbyggt krav kläderna skulle väljas på ett omsorgsfullt sätt, för att kunna säljas på marknaden. Däremot ansåg domstolen det inte föreligga någon skyldighet för Robert Zehill att köpa lika dyra plagg som tidigare år, varför en bedömning baserad på tidigare säsonger skulle vara orättvis. Enligt rättsfallet Abraham v. Herbert Reiach Ltd. kan man inte bli skadeståndsskyldig för åtagande som man enligt avtal inte är tvungen att vidta. Det enda åtagandet i detta fallet, var att köpa in 16000 plagg ämnade “för territoriet”. Vad domstolen slutligen kom fram till var att en bedömning måste göras med båda parters intressen i åtanke. Åtagandet att köpa in 16000 plagg “för territoriet” kan uppfyllas på flera olika sätt. Av dessa möjliga alternativ, ska det som är minst som är betungande för svarande väljas. Hur kan man formulera det prejudikat som domen lägger fast? Rättsfallet ställer fast hur skada ska beräknas, då det funnits flera möjliga alternativ för part att uppfylla ett åtagande. Det alternativet som är minst betungande för parten som ska uppfylla åtagandet, bör läggas till grund för att beräkna skadan. Hade utgången blivit annorlunda med tillämpning av svensk rätt? Vid avtalsbrott ska part, enligt svensk rätt, försätta motparten i samma ekonomisk situation som om avtalsbrott ej förelegat. Med de aktuella omständigheterna torde en liknande utgång funnits rimlig även enligt svenska rätt, varför resultatet troligtvis att varit detsamma.
© Copyright 2024