JUBN03 - Seminarium Återförsäljaravtal
Gabriella Varga, Josefine Rex, Viktor Sällström
2017-02-06
Paula Lee Ltd vs Robert Zehil Ltd
Redogör för bakgrunden till tvisten
Svaranden, Robert Zehil Ltd (Återförsäljaren) var utsedd till exklusiv återförsäljare i Kuwait och
Saudiarabien för käranden, Paula Lee Ltd (Leverantören). Parterna hade ingått ett återförsäljaravtal
som innebar att Återförsäljaren hade åtagit sig att köpa in 16.000 plagg varje säsong. Avtalet
specificerade dock inte vilka plagg eller vilken kvalitet minimikvantiteterna skulle bestå av.
Återförsäljaren avslutade avtalsförhållandet i förtid (två säsonger kvarstod) varpå Leverantören
stämde Återförsäljaren för avtalsbrott och yrkade skadestånd. Ansvarsfrågan avgjordes i underrätten
och domstolen fastslog att avtalsbrott förelåg. Frågan som prövades av överrätten var hur
skadeståndet skulle beräknas då Återförsäljaren enligt avtalet hade 32 000 plagg kvar att köpa in.
Redogör för parternas yrkanden respektive bestridanden samt grunderna för dessa.
Leverantören yrkade på att skadeståndet skulle beräknas utifrån ett genomsnittligt pris av alla de
plagg som var passande för Återförsäljarens territorium. Återförsäljaren menade istället att
skadeståndet skulle beräknas utifrån de billigaste plaggen i Leverantörens sortiment.
Precisera rättsfrågorna i fallet.
Rättsfrågan i målet var hur skadestånd ska beräknas vid avtalsbrott av ett återförsäljaravtal när avtalet
föreskriver en minimikvantitet men då inte värdet av en denna minimikvantitet närmare framgår av
avtalet.
Redogör för utgången i målet samt de åberopade domskälen.
Vid bedömningen av hur skadeståndet ska beräknas går domstolen igenom ett antal tidigare rättsfall
och konstaterar att det saknas tydliga riktlinjer. Vanligtvis har parterna bestämt exakt vilka varor som
ska levereras eller varornas värde. Eftersom parterna endast har reglerat en minimikvantitet blir frågan
om skadeståndets storlek svår att besvara.
Domstolen konstaterar att skadeståndet bör beräknas med utgångspunkten att avtalet skulle ha
fullbordats och inte utifrån utgångspunkten att avtalsbrott har skett. Det innebär att beräkningen ska
utgå ifrån vad återförsäljaren normalt sett hade köpt in om avtalet fullbordats. Domstolen menar att
det därför inte vore en rimlig slutsats att svaranden enligt avtalet skulle kunna köpa 32 000 klänningar
av samma färg, storlek och typ. Ett sådant inköp skulle vara osäljbart i territoriet. Även om svaranden
enligt kontraktet har stor frihet att själv bestämma vilka klänningar som ska köpas in menar domstolen
att det måste anses föreligga någon form av underförstådd rimlig begränsning avseende distributörens
inköp. Domstolen menar att detta delvis följer av avtalet som stadgar att klänningarna ska vara
passande för försäljning ”i territoriet”.
Domstolens slutsats är att avtalet måste anses innehålla ett underförstått villkor att urvalet av plaggen
skulle ske på ett rimligt vis. Domstolen konstaterar vidare att skadeståndet ska baseras på det rimliga
urval som är minst betungande för svaranden. Den faktiska beräkningen av skadeståndet lämnar
domstolen oavgjord.
Hur kan man formulera det prejudikat som domen lägger fast?
Vid beräkning av skadestånd på grund av avtalsbrott när värdet på minimikvantiteterna inte framgår
av avtalet ska en bedömning göras utifrån vilka metoder som är skäliga och därefter ska den metod
JUBN03 - Seminarium Återförsäljaravtal
Gabriella Varga, Josefine Rex, Viktor Sällström
2017-02-06
tillämpas som är minst ofördelaktig för svaranden. Vid bedömningen av vilka metoder som anses
skäliga ska hänsyn tas till båda parters intressen.
Skadeståndet ska beräknas med utgångspunkten att avtalet hade fullgjorts och inte utifrån att
avtalsbrott har skett.
Hade utgången blivit annorlunda med tillämpning av svensk rätt?
Enligt svensk rätt är huvudregeln vid avtalsbrott att det positiva kontraktsintresset ska utgå. Det
innebär att parten ska sättas i samma position som om avtalet hade fullbordats. Vid beräkningen av
det positiva kontraktsintresset utgår man från det hypotetiska händelseförloppet, det vill säga hur
situationen hade varit om inget kontraktsbrott begåtts och jämför sedan detta händelseförlopp med den
aktuella situationen. Skillnaden mellan de båda händelseförloppen utgör grunden för beräkningen av
skadeståndsbeloppet. En svensk domstol hade troligen vid denna beräkning lagt större vikt vid
partsbruk och följaktligen beaktat ordrarnas storlek från tidigare säsonger.