Stockholm den 9 februari 2017
R-2017/0096
Till Finansdepartementet
Fi2017/00011/S3
Sveriges advokatsamfund har den 20 januari 2017 beretts tillfälle att inom
konsultationsförfarande inför kommande Rådsarbetsgruppsförhandlingar lämna
synpunkter avseende Europeiska kommissionens förslag (KOM[2016] 825 slutlig) till
Europaparlamentets och rådets förordning om kontroller av kontanta medel som förs in i
eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005.
Advokatsamfundet har tidigare i fråga om tullkontroll vid förflyttningar av kontanta
medel – bland annat till följd av principerna om ändamål, behov och proportionalitet –
avstyrkt förslag om att kriminalisera brott mot anmälningsplikt av kontanta medel, att
införa möjlighet till kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning, samt att tillåta ett
kvarhållande av medel i högst tre dagar utan överklagandemöjlighet. I övrigt hade
Advokatsamfundet ingen erinran mot detta tidigare förslag.1
Advokatsamfundet, som i fråga om övriga lagstiftningsinitiativ i kampen mot penningtvätt
och finansiering av terrorism hänvisar till sina senaste yttranden i denna fråga,2 har i
huvudsak ingen erinran mot EU-kommissionens nuvarande förslag för att förhindra
olaglig överföring av kontanta medel in eller ut ur den Europeiska unionen, men har vissa
invändningar enligt följande.
1
Se Advokatsamfundets remissyttrande den 8 januari 2007 över promemorian om tullkontroll av förflyttningar
av kontanta medel, till vilket det i nu aktuella delar hänvisas.
2
Se Advokatsamfundets remissyttranden den 26 april 2016 över betänkandet Ytterligare åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism – Fjärde penningtvättsdirektivet – samordning – ny penningtvättslag –
m.m. (SOU 2016:8) och synpunkter på EU-kommissionens förslag till revidering av direktiv 2015/849/EU om
förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (COM[2016]
450 final).
2
Advokatsamfundet anser att stor försiktighet bör iakttas i fråga om ett utvidgat
informationsutbyte mellan behöriga myndigheter inom EU för kontroller av kontanta
medel.
Även om förordningsförslaget inte innebär att det skapas någon EU-gemensam databas
där uppgifter lagras centralt och inte heller att medlemsstaterna kommer att ha
direktåtkomst till andra staters uppgifter avseende införsel av kontanta medel, anser
Advokatsamfundet att förslaget kan ha en rad integritetskränkande risker.
Att förändra och intensifiera informationsutbytet rörande kontanta medel måste sättas in i
ett större sammanhang. Inom en stor mängd områden har på senare tid beslutats eller
föreslagits ett utökat informationsutbyte i olika frågor.3 Mot denna bakgrund och med
hänvisning till de synpunkter rörande informationsutbyte som tidigare framförts, anser
Advokatsamfundet att den i förslaget åsyftade förbättrade ”ramen för utbyte av
information om kontroller av kontanta medel mellan behöriga myndigheter inom EU”,
måste omgärdas av betydligt starkare rättssäkerhets- och integritetsskyddsmekanismer än
vad som är fallet i kommissionens nuvarande förslag (se artikel 8 – 12).
Advokatsamfundet ifrågasätter även den föreslagna möjligheten för myndigheter att
registrera detaljer om förflyttningar av kontanta medel även för belopp under det
uppställda tröskelvärdet för anmälan eller redovisning (artikel 6). Att hänvisa till att
eventuella sådana åtgärder enbart kommer vidtas ”om en tillräckligt hög tröskel
överskrids” är varken rättssäkert eller ändamålsenligt.
Enligt Advokatsamfundet är det vidare alltför oklart vilka krav som ska ställas för att
myndigheter – oberoende av belopp – ska kunna kvarhålla kontanta medel (artikel 7). Att,
liksom i artikel 6, enbart hänvisa till ”om det finns tecken på brottslig verksamhet” kan
inte anses tillräckligt vid en så pass ingripande åtgärd, även om det skulle vara fråga om
ett tillfälligt kvarhållande. Åtminstone bör det tydliggöras att det måste vara fråga om
skälig misstanke om brott. Vidare bör det vid dylika kvarhållanden av kontanter, oaktat att
det skulle vara fråga om ”en rent administrativ skyddsåtgärd…”, dessutom alltid göras en
proportionalitetsprövning i det enskilda fallet. Advokatsamfundet hänvisar i detta
hänseende till den svenska lagstiftningen om kraven för dispositionsförbud i
penningtvättslagstiftningen 3 kap. 8 och 9 §§ PTL), där kraven ställs betydligt högre.
Utöver kravet på effektiva rättsmedel, bör under förhandlingsarbetet även rätt till
skadestånd övervägas för enskild, som på felaktiga grund drabbas av tillfälligt
kvarhållande av kontanta medel.
Avslutningsvis råder alltför stora oklarheter när det gäller förslaget om möjligheten att
införa sanktioner vid bristande efterlevnad av anmälningsplikten (artikel 13). Detta gäller
3
Se t.ex. Advokatsamfundets remissyttrande den 18 februari 2016 över kommissionens förslag till direktiv om
ändring i direktiv 2011/16/EU vad avser automatiskt informationsutbyte i fråga om beskattning, den 1 december
och den 25 november 2015 avseende förslagen i departementspromemorian Informationsutbyte vid samverkan
mot grov organiserad brottslighet (Ds 2014:30) och den 23 september 2011 över promemorian Utbyte av
uppgifter ur kriminalregister mellan EU:s medlemsstater (Ds 2011:15).
3
särskilt såvitt avser vilka typer av sanktioner som ska kunna aktualiseras nationellt, liksom
förutsättningarna för att sådana ska kunna åläggas en enskild som brister i sin
anmälningsplikt. Detta är oklarheter, som måste åtgärdas inom ramen för det fortsatta
förhandlingsarbetet. Med beaktande av att det i den föreslagna artikeln anges att en
sanktion inte avvärjer behovet av en separat utredning av möjliga brott, som ligger utanför
förordningens tillämpningsområde, bör även frågan om förbudet mot dubbelbestraffning
(ne bis in idem) noggrant analyseras.
SVERIGES ADVOKATSAMFUND
Anne Ramberg