1. No category

Molly Frisk Lundgren 5c 3/2-17 Fantasy
Trollkarlsprinsessan
Hjälp!
Det var det första som jag hörde efter det hårda slaget i huvudet. Jag
kollade omkring mig och såg att jag var omringad av jättar. Jag förstod
genast vad som slagit mig i huvudet. De stora jättarna höll i stora grenar
som om grenarna var små pinnar de hittat på marken. Jag kollade
bakom de och såg andra trollkarlar springa för livet. Den enda som var
kvar det var Marko. Han stod och kastade förbannelser mot en av
jättarna som skrattade dovt. Det här var slutet, tänkte jag. Nu skulle
trollkarlarnas prinsessa dö. Och en av jättarna skulle mosa mig. Jag la
mig på marken och väntade på slutet.
Plötsligt skrek en av jättarna. Jag öppnade ögonen och såg Markos
svarta hår susa förbi jättens fot. Han använde en besvärjelse som fick en
taggbuske att flyga rakt in i jättens ansikte. För första gången på hela
dagen fick jag hopp om att få leva.
- Lily! ropade Marko. Spring! Jag sprang rakt mot honom och gömde
mig bakom ryggen på honom. Jag skickade ut en förbannelse som
gjorde en drake av eld som jagade bort jättarna.
När jättarna försvann log Marko mot mig. Jag log tillbaka.
- Hur kom du på att gå till bergen?frågade Marko.
- Jag ville bara se jättarna, svarade jag. Annars skulle jag ju aldrig få
se dom. Sedan jagade dom mig hit. Jag kollade runt i dalen. Det
var bara lite gräs på marken och alla taggbuskar var uppdragna.
Jag kollade ner mot skogen. Jag såg jättarna långt borta, springa
för sina liv.
Markos mantel var sönderriven och han hade ett stort rivsår över den
högra kinden som var täckt med blod.
- Du ser hemsk ut ,sa han till mig. Då kollade jag på mig själv. Mitt
blonda hår var täckt med blod och min mantel var lika sönderriven
som Markos om inte mer. Jag märkte att jag hade ett stort sår i
Molly Frisk Lundgren 5c 3/2-17 Fantasy
pannan som blödde ner för kinden. Jag kramade Marko så hårt jag
kunde. Jag hade överlevt. Med hjälp av Marko.
När jag kom hem till slottet stod mamma i dörröppningen och sträckte ut
armarna. Jag kramade henne och ville aldrig släppa. Det var så skönt att
vara hemma i mitt slott. Jag kollade på mamma. Tårar rann ner för
kinderna på henne.
- Jag har varit så orolig för dig, snyftade mamma.
- Det är bra nu, sa jag. Marko räddade mig. Jag log mot Marko. Han
log tillbaka. Jag gick in och Marko följde efter mig.
Jag gick in i mitt rum och bytte om till min rosa mantel. Den var gjord i
sammet med guld spets i kanterna. Jag trollade bort såret i pannan och
sköljde av allt blod från ansiktet. Till sist öppnade min byrålåda och tog
fram min tiara. Den var gjord i silver med en stor rosa diamant i mitten av
tiaran.Jag satte mig i min stora säng och kollade ut genom fönstret på
den stora trädgården.
Det knackade på dörren och Marko kom in. Han såg lika hemsk ut som
förut. Han ställde sig vid fönstret och kollade ut.
- Kom, sa jag. Han satte sig bredvid mig. Jag kollade på honom.
- Vi måste fixa nya kläder åt dig, sa jag. Jag gick till rummet där
pappa hade bott innan han lämnade mig och mamma. Jag letade
igenom garderoben och hittade en passande mantel. Jag gav
honom nya byxor och en ny tröja. Allt i mörkblått.
När jag gick in till mitt rum igen satt Marko i sängen och kollade på
kläderna med en underlig min. Sedan kollade han på mig.
- Ska jag ha på mig prinskläder?,frågade han förvånat.
- Ja, sa jag. Om du ska bo här så…
- Bo här!? frågade Marko förvånat. Han stirrade på mig med
vidöppen mun.
Molly Frisk Lundgren 5c 3/2-17 Fantasy
- Du räddade mig, sa jag. Klart du ska bo här. Vi kan faktiskt behöva
dig här. Om du inte hellre vill bo ensam.
- Klart jag vill bo här! sa han. Det är fantastiskt att jag kommer bo i
ett slott! Han såg på mig upphetsat. Han kollade runt i mitt rum
sedan tog han kläderna och jag gick ut så han fick byta om ifred.
När han kom ut kollade han på mig och sen på sig själv. Jag kollade på
honom. Den mörkblå klädnaden fick han att se ut som en riktig prins.
Han hade fixat såret så det var borta och allt blod var också borta.
- Det fattas något, sa jag och tog fram en krona. Jag satte den på
hans huvud. Han kollade på mig. Nu är du en riktig trollkarls prins,
sa jag.
- Jag, prins?! sa han.
- “De som räddar en prinsessas liv får bli prins”, citerade jag. Han
kollade på mig förvånat. Sedan log han.
- Så…, sa jag. Vill du bli prins?
- Ja, sa han. Om du blir min prinsessa.