1. No category

Justitiedepartementet
103 33 Stockholm
Stockholm 13 februari 2017
Remissvar: Stärkt ställning för
arbetskraftsinvandrare på
arbetsmarknaden (SOU 2016 :91)
Justitiedepartementet har genom remiss via Saco gett Akademikerförbundet SSR
möjlighet att yttra sig över rubricerat betänkande.
Betänkandets förslag i korthet:
Utredningens uppgift har varit att kartlägga i vilken omfattning och hur
arbetskraftsinvandrare utnyttjas på svensk arbetsmarknad. Utredningens uppgift var
även att föreslå lämpliga åtgärder för att motverka att arbetskraftsinvandrare som
kommer till Sverige utnyttjas.
Utredningen föreslår:
• • • • • • • En uttrycklig bestämmelse om skenanställning
Straffansvar för arbetsgivare
Möjlighet att underlåta återkallelse när arbetsgivaren på eget initiativ har vidtagit
rättelse
Migrationsverket ska medges direktåtkomst till vissa uppgifter från andra
myndigheter om de behövs för handläggning av ansökningar om
uppehållstillstånd och arbetstillstånd
Regeringen ska kunna meddela ytterligare föreskrifter om Migrationsverkets
genomförande av kontroller av arbetstillstånd
Förkortade tidsfrister för återkallelse av tillstånd och för omställning (om arbete
inte påbörjats inom tre månader efter tillståndets första giltighetsdag)
Ett system för effektivare prövning av uppehållstillstånd och arbetstillstånd
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018.
Våra kommentarer:
Vi anser i grunden att det är välkommet att även personer som inte är asylsökande
kan söka sig till Sverige och få möjlighet att arbeta här. Vi tycker inte heller att krav
på bristyrke behöver ställas, utan att det räcker att personen är efterfrågad i Sverige
till kollektivavtalsmässiga villkor. Definitionen av bristyrke är väldigt trubbigt och
regionala obalanser kan finnas som gör att det nationellt kanske inte utgör ett
Akademikerförbundet SSR
Box 128 00, 112 96 Stockholm
08-617 44 00
[email protected]
www.akademssr.se
SSR Direkt
Frågor om anställning och arbetsliv
08-617 44 71
[email protected]
Medlemsservice
Frågor om medlemskap och avgifter
08-617 44 70
[email protected]
bristyrke, men i vissa regioner finns ett arbetskraftsbehov som inte kan tillgodoses på
annat sätt. Kravet på bristyrke är inte uppställt i denna utredning, men förs fram i
debatten varför vi vill betona att vi inte anser att det kravet bör ställas varken för
arbetskraftsinvandrare, deltagande i snabbspår eller spårbytare.
Spårbytare är den som söker asyl, men får avslag, och som istället söker
arbetstillstånd inifrån Sverige. Idag kan de bara ha rätt att söka arbetstillstånd om det
yrke de är utbildade i är ett bristyrke. Om det är ett bristyrke avgörs av
Arbetsförmedlingen genom en enkät den ställer till sina arbetsförmedlare och som
senare godkänns av parterna i Arbetsförmedlingens partsråd. Rätten att få
arbetstillstånd avgörs av andra skäl.
Vi anser att kravet, för att få ansöka om arbetskraftstillstånd inifrån Sverige för så
kallade spårbytare, att det ska vara ett bristyrke bör tas bort, för att istället stödjas
med ett konkret jobberbjudande till kollektivavtalsenliga villkor med ansvar från
arbetsgivarnas sida att erbjudandet är seriöst och hyfsat långsiktigt.
Av kartläggningen framgår att av 753 avslag var den vanligaste avslagsorsaken
villkorsfrågor (50%) och därefter skenanställning (15%). Det förekom även fel i
annonsering samt att anställning upphört eller aldrig påbörjats.
Det är tydligt att villkorsfrågor samt skenanställningar är de största orsakerna till
avslag, som också utgör de största problemen för den individ som söker
arbetstillstånd samt att det är dessa fenomen som starkast hotar den svenska
arbetsmarknadens funktionssätt. I villkorsfrågorna ingick såväl brister i lönenivån som
i försäkringsskyddet.
Vi har svårare att tycka att annonseringsfel ska föranleda att individen inte får
arbetstillstånd samt om ansökan inkommer för sent. Huvudsaken måste vara att
främja en välfungerande arbetsmarknad, inte förhålla sig till att formalliaregler skulle
vara viktigare.
Därmed anser vi att åtgärder för att stödja i att korrekta villkor och anställningar
erbjuds på arbetsmarknaden för de som söker arbetstillstånd såväl från utlandet eller
från Sverige som spårbytare är det avgörande att föreslå åtgärder för att förbättra. Vi
glädjer oss därför över att utredningens förslag fokuserar på detta.
Förslagen:
Vår grundläggande uppfattning är att om arbetstagare (också
arbetskraftsinvandrare) utnyttjas av arbetsgivare på svensk arbetsmarknad är det
arbetsgivaren som gör en straffvärd handling, inte arbetskraftsinvandraren. Därmed
tycker vi att den vanliga straffåtgärden när fel har begåtts – att
arbetskraftstillståndet återkallas – omotiverat straffar arbetstagaren och i mindre
omfattning arbetsgivaren. Givetvis måste straff riktas mot den som gör den
straffvärda handlingen – inte den som utsätts för den. Därmed stödjer vi speciellt det
andra förslaget om straffansvar för arbetsgivare.
• En uttrycklig bestämmelse om skenanställning
Vi stödjer förslaget om att förtydliga utlänningslagen att arbetstillstånd ska avslås
om ett erbjudande uteslutande har upprättats i syfte att kringgå reglerna om
uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Vi anser visserligen att arbetstagaren
drabbas även här, men lindrigare än när hen är i landet, eftersom resa och
anställning i normalfallet ej påbörjats.
• Straffansvar för arbetsgivare
Vi anser att det behövs en tydlig prevention i att göra rätt som arbetsgivare och
att det inte räcker med självrättelse i efterhand. Då böter troligvis inte skulle vara
2 (5)
tillräckligt avskräckande ställer sig Akademikerförbundet SSR bakom förslaget
om ett straffansvar med fängelse i straffskalan. I sammanhanget är det dock
viktigt att erinra sig om att parterna har ett gemensamt ansvar för att verka för
transparans och förutsebarhet i syfte att möjliggöra för arbetsgivare att veta vad
som utgör ”kollektivavtalsenliga villkor” för den aktuella anställningen.
• Möjlighet att underlåta återkallelse när arbetsgivaren på eget initiativ har vidtagit
rättelse
Vi anser att det är rimligt att arbetsgivare ska kunna göra självrättelse och
därmed att återkallelse dras tillbaka. Dock menar vi att det aldrig kan vara
arbetstagaren som ska straffas när arbetsgivaren har gett villkor som inte är
kollektivatalsenliga. Det är arbetsgivaren som gör den straffvärda handlingen och
som ska straffas.
Om rättelse har gjorts utan påpekande från Migrationsverket och uppsåt inte har
funnits bör det anses som en förmildrande omständighet som bör föranleda
straffrihet. Vi anser dock inte att det ska vara utan straffansvar för arbetsgivaren
att göra rättelse först efter påpekande från Migrationsverket. Det skulle skapa
incitament för att aldrig göra rätt från början eftersom arbetsgivaren då skulle
kunna avvakta en myndighetskontroll och rätta därefter och slippa alla gånger
myndighetskontroll inte görs av för dåliga villkor. Många arbetsgivare skulle då
chansa eftersom det inte ens vid upptäckt var något annat straff än rättelse. Ett
sådant system skulle leda till att Migrationsverket tvingades kontrollera alla
löpande, vilket rimligen inte kan vara meningen. Det bör vara en tydlig prevention
som gör att arbetsgivaren har incitament att göra rätt från början, även om hen
inte kontrolleras. Ett tydlig incitament att göra rätt för arbetsgivaren kan också
vara att den arbetsgivare som gör rätt, utan rättelse har ett Fast Track i
behandlingen av nya arbetskraftsinvandringsärenden på Migrationsverket, och
den som får rättelse får prick i certifieringssystemet och därmed långsammare
hantering.
Varken vid självrättelse före eller efter kontroll anser vi att arbetstagen bör
straffas i form av återkallelse arbetskraftstillstånd.
• Direktåtkomst - Migrationsverket ska medges direktåtkomst till vissa uppgifter
från andra myndigheter om de behövs för handläggning av ansökningar om
uppehållstillstånd och arbetstillstånd
Akademikerförbundet SSR ställer sig bakom förslaget att ge Migrationsverket
möjlighet att få vissa uppgifter från andra myndigheter. Dock menar vi att
varsamhet bör finnas vad gäller uppgifter från hälso- och sjukvården mm där
sekretess föreligger
• Efterkontroller - Regeringen ska kunna meddela ytterligare föreskrifter om
Migrationsverkets genomförande av kontroller av arbetstillstånd
Akademikerförbundet SSR ställer sig bakom förslaget
• Förkortade tidsfrister för återkallelse av tillstånd och för omställning (om arbete
inte påbörjats inom tre månader efter tillståndets första giltighetsdag).
Vi har lite svårt att förstå varför man ska försvåra för arbetstagaren att hitta ett
nytt arbete om återkallelse har gjorts av arbetskraftstillstånd genom att förkorta
omställningstiden från fyra till tre månader. Att hitta ett nytt arbete kan ta tid för
alla på svensk arbetsmarknad, inte minst för den som troligen inte talar språket,
har sämre nätverk och sin hemort i annat land. Om enhetlighet eftersöks menar vi
att det är lämpligare att alla i förslaget nämnda tidsgränser harmoniseras till fyra
månader. Även här anser vi att ett återkallat arbetstillstånd beror på
tillkortakommanden hos arbetsgivare och inte hos arbetstagaren varför den
senare inte ska få försämringar. Dock anser vi det rimligt med en tidsgräns
3 (5)
eftersom individen måste ha försörjningsfrågan löst inom rimlig tid, och annars
återvända till sitt hemland.
• Ett system för effektivare prövning av uppehållstillstånd och arbetstillstånd
Vi har redan varit inne på resonemang om att arbetsgivare som har goda
intentioner med att ta emot arbetskraftsinvandrare och som erbjuder
kollektivavntalsenliga villkor på arbetsmarknaden bör ha ett betydligt snabbare
och enklare system för nya ansökningar för arbetskraftstillstånd. Vi tänker oss ett
certifieringssystem som utarbetas i samråd med arbetsmarknadens parter och
som innebär att företag med gott Track Record får en certifiering som gör att
deras nästa ansökan behandlas snabbt och gynnsamt. De med dåligt Track
Record får längre behandlingstid, men möljighet till inkvalificering till en
gynnsamare behandling vid tydlig rättelse. Förstagångsansökare bör börja med
en gynnsam behandling. Förlängningsansökningar bör alltid gå mycket snabbt.
Alternativa överväganden:
Utredningen innehåller en rad alternativa överväganden, som avfärdats av olika skäl.
Det gäller bland annat krav på bindande anställningsvillkor och förbud mot
försämrade villkor, en försäkringslösning till skydd för arbetskraftsinvandaren och
möjlighet till skadestånd till arbetskraftsinvandraren. Akademikerförbundet SSR hade
önskat att se vidare resonemang avseende dessa förslag då samtliga dessa förslag
innebär ett bättre skydd för arbetskraftsinvandrare jämfört med det förslag som
lagts fram.
Utredningen avvisar såväl kravet på bindande anställningsavtal som förbud mot
försämrade villkor med hänvisning till att detta skulle leda till att sätta
arbetskraftsinvandrare i en bättre position än andra arbetstagare på svensk
arbetsmarknad. Akademikerförbundet SSR anser dock att det kan finnas skäl att
skydda denna grupp då den är i en mer utsatt position. Vi instämmer dock i att frågan
är komplicerad, men menar att det borde gått att lösa och hade önskat se mer skarpa
förslag inom detta område.
Likaså hade det varit intressant med ett mer utvecklat resonemang kring möjligheten
till en försäkring till skydd för den arbetskraftsinvandrare som kommit till Sverige för
att arbeta men istället utnyttjas av arbetsgivaren genom att inte få lön alls eller få
sämre villkor än vad anställningserbjudandet innebar.
Vidare resoneras relativt kortfattat kring ett förslag om möjlighet till skadestånd till
den arbetskraftsinvandrare som fått sämre villkor än vad som utlovats. Utredningen
hänvisar till att andra arbetsrättsliga lagar ger möjlighet till allmänt skadestånd.
Akademikerförbundet SSR delar inte den bilden utan menar att det idag inte finns
någon möjlighet till kränkningsersättning i svensk rätt i situationer av att en
arbetskraftsinvandrare utnyttjas eller får sämre villkor. Vi anser inte heller att det
faktum att arbetskraftsinvandrare kan ha svårare att driva en process mot en
arbetsgivare skulle kunna utgöra skäl till att inte införa en bestämmelse om
kränkningsersättning.
Avslutningsvis
Akademikerförbundet SSR anser övergripande att svensk arbetsmarknad vinner på
större rörlighet för arbetskraften även över gränser både till och från Sverige om de
som arbetar i Sverige arbetar under kollektivavtalsenliga villkor. Det menar vi gäller
för såväl asylsökande, personer med uppehållstillstånd, spårbytare och
arbetskraftsinvandrare. Vi menar inte heller att ett krav på att det är ett så kallat
bristyrke bör uppställas. Det krav som bör ställas är att efterfrågan finns, vilket är
fallet varje gång en person erbjuds en anställning till kollektivavtalsenliga villkor.
4 (5)
Vi menar också att lagstiftningen hittintills i alldeles för stor utsträckning har riktat in
sig på att det straff som ska utdelas är återkallelse av arbetstillstånd. Det drabbar i
normalfallet både arbetsgivare och arbetstagare, men i huvudsak arbetstagaren som
ofta är i en mer utsatt situation och som därmed är mer skyddsvärd. Vi glädjer oss
därför över att utredningen flyttar fokus också till att arbetsgivaren har ett ansvar
och att underlåtenhet att ta det kan vara, och oftare ska vara, en straffvärd handling.
Vi hade dock gärna sett förslag innebärande ett bättre skydd för
arbetskraftsinvandraren direkt, såsom genom krav på bindande anställningsavtal eller
förbud mot försämrade villkor, och inte bara genom den preventiva effekt som
straffansvaret medför.
Heike Erkers
Förbundsordförande
Ursula Berge
Samhällspolitisk chef
Malin Sjunnebo
Förbundsjurist
[email protected]
[email protected]
[email protected]
5 (5)