Remissvar - stärkt ställningarbkrinv
Justitiedepartementet 103 33 Stockholm Stockholm 13 februari 2017 Remissvar: Stärkt ställning för arbetskraftsinvandrare på arbetsmarknaden (SOU 2016 :91) Justitiedepartementet har genom remiss via Saco gett Akademikerförbundet SSR möjlighet att yttra sig över rubricerat betänkande. Betänkandets förslag i korthet: Utredningens uppgift har varit att kartlägga i vilken omfattning och hur arbetskraftsinvandrare utnyttjas på svensk arbetsmarknad. Utredningens uppgift var även att föreslå lämpliga åtgärder för att motverka att arbetskraftsinvandrare som kommer till Sverige utnyttjas. Utredningen föreslår: • • • • • • • En uttrycklig bestämmelse om skenanställning Straffansvar för arbetsgivare Möjlighet att underlåta återkallelse när arbetsgivaren på eget initiativ har vidtagit rättelse Migrationsverket ska medges direktåtkomst till vissa uppgifter från andra myndigheter om de behövs för handläggning av ansökningar om uppehållstillstånd och arbetstillstånd Regeringen ska kunna meddela ytterligare föreskrifter om Migrationsverkets genomförande av kontroller av arbetstillstånd Förkortade tidsfrister för återkallelse av tillstånd och för omställning (om arbete inte påbörjats inom tre månader efter tillståndets första giltighetsdag) Ett system för effektivare prövning av uppehållstillstånd och arbetstillstånd Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018. Våra kommentarer: Vi anser i grunden att det är välkommet att även personer som inte är asylsökande kan söka sig till Sverige och få möjlighet att arbeta här. Vi tycker inte heller att krav på bristyrke behöver ställas, utan att det räcker att personen är efterfrågad i Sverige till kollektivavtalsmässiga villkor. Definitionen av bristyrke är väldigt trubbigt och regionala obalanser kan finnas som gör att det nationellt kanske inte utgör ett Akademikerförbundet SSR Box 128 00, 112 96 Stockholm 08-617 44 00 [email protected] www.akademssr.se SSR Direkt Frågor om anställning och arbetsliv 08-617 44 71 [email protected] Medlemsservice Frågor om medlemskap och avgifter 08-617 44 70 [email protected] bristyrke, men i vissa regioner finns ett arbetskraftsbehov som inte kan tillgodoses på annat sätt. Kravet på bristyrke är inte uppställt i denna utredning, men förs fram i debatten varför vi vill betona att vi inte anser att det kravet bör ställas varken för arbetskraftsinvandrare, deltagande i snabbspår eller spårbytare. Spårbytare är den som söker asyl, men får avslag, och som istället söker arbetstillstånd inifrån Sverige. Idag kan de bara ha rätt att söka arbetstillstånd om det yrke de är utbildade i är ett bristyrke. Om det är ett bristyrke avgörs av Arbetsförmedlingen genom en enkät den ställer till sina arbetsförmedlare och som senare godkänns av parterna i Arbetsförmedlingens partsråd. Rätten att få arbetstillstånd avgörs av andra skäl. Vi anser att kravet, för att få ansöka om arbetskraftstillstånd inifrån Sverige för så kallade spårbytare, att det ska vara ett bristyrke bör tas bort, för att istället stödjas med ett konkret jobberbjudande till kollektivavtalsenliga villkor med ansvar från arbetsgivarnas sida att erbjudandet är seriöst och hyfsat långsiktigt. Av kartläggningen framgår att av 753 avslag var den vanligaste avslagsorsaken villkorsfrågor (50%) och därefter skenanställning (15%). Det förekom även fel i annonsering samt att anställning upphört eller aldrig påbörjats. Det är tydligt att villkorsfrågor samt skenanställningar är de största orsakerna till avslag, som också utgör de största problemen för den individ som söker arbetstillstånd samt att det är dessa fenomen som starkast hotar den svenska arbetsmarknadens funktionssätt. I villkorsfrågorna ingick såväl brister i lönenivån som i försäkringsskyddet. Vi har svårare att tycka att annonseringsfel ska föranleda att individen inte får arbetstillstånd samt om ansökan inkommer för sent. Huvudsaken måste vara att främja en välfungerande arbetsmarknad, inte förhålla sig till att formalliaregler skulle vara viktigare. Därmed anser vi att åtgärder för att stödja i att korrekta villkor och anställningar erbjuds på arbetsmarknaden för de som söker arbetstillstånd såväl från utlandet eller från Sverige som spårbytare är det avgörande att föreslå åtgärder för att förbättra. Vi glädjer oss därför över att utredningens förslag fokuserar på detta. Förslagen: Vår grundläggande uppfattning är att om arbetstagare (också arbetskraftsinvandrare) utnyttjas av arbetsgivare på svensk arbetsmarknad är det arbetsgivaren som gör en straffvärd handling, inte arbetskraftsinvandraren. Därmed tycker vi att den vanliga straffåtgärden när fel har begåtts – att arbetskraftstillståndet återkallas – omotiverat straffar arbetstagaren och i mindre omfattning arbetsgivaren. Givetvis måste straff riktas mot den som gör den straffvärda handlingen – inte den som utsätts för den. Därmed stödjer vi speciellt det andra förslaget om straffansvar för arbetsgivare. • En uttrycklig bestämmelse om skenanställning Vi stödjer förslaget om att förtydliga utlänningslagen att arbetstillstånd ska avslås om ett erbjudande uteslutande har upprättats i syfte att kringgå reglerna om uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Vi anser visserligen att arbetstagaren drabbas även här, men lindrigare än när hen är i landet, eftersom resa och anställning i normalfallet ej påbörjats. • Straffansvar för arbetsgivare Vi anser att det behövs en tydlig prevention i att göra rätt som arbetsgivare och att det inte räcker med självrättelse i efterhand. Då böter troligvis inte skulle vara 2 (5) tillräckligt avskräckande ställer sig Akademikerförbundet SSR bakom förslaget om ett straffansvar med fängelse i straffskalan. I sammanhanget är det dock viktigt att erinra sig om att parterna har ett gemensamt ansvar för att verka för transparans och förutsebarhet i syfte att möjliggöra för arbetsgivare att veta vad som utgör ”kollektivavtalsenliga villkor” för den aktuella anställningen. • Möjlighet att underlåta återkallelse när arbetsgivaren på eget initiativ har vidtagit rättelse Vi anser att det är rimligt att arbetsgivare ska kunna göra självrättelse och därmed att återkallelse dras tillbaka. Dock menar vi att det aldrig kan vara arbetstagaren som ska straffas när arbetsgivaren har gett villkor som inte är kollektivatalsenliga. Det är arbetsgivaren som gör den straffvärda handlingen och som ska straffas. Om rättelse har gjorts utan påpekande från Migrationsverket och uppsåt inte har funnits bör det anses som en förmildrande omständighet som bör föranleda straffrihet. Vi anser dock inte att det ska vara utan straffansvar för arbetsgivaren att göra rättelse först efter påpekande från Migrationsverket. Det skulle skapa incitament för att aldrig göra rätt från början eftersom arbetsgivaren då skulle kunna avvakta en myndighetskontroll och rätta därefter och slippa alla gånger myndighetskontroll inte görs av för dåliga villkor. Många arbetsgivare skulle då chansa eftersom det inte ens vid upptäckt var något annat straff än rättelse. Ett sådant system skulle leda till att Migrationsverket tvingades kontrollera alla löpande, vilket rimligen inte kan vara meningen. Det bör vara en tydlig prevention som gör att arbetsgivaren har incitament att göra rätt från början, även om hen inte kontrolleras. Ett tydlig incitament att göra rätt för arbetsgivaren kan också vara att den arbetsgivare som gör rätt, utan rättelse har ett Fast Track i behandlingen av nya arbetskraftsinvandringsärenden på Migrationsverket, och den som får rättelse får prick i certifieringssystemet och därmed långsammare hantering. Varken vid självrättelse före eller efter kontroll anser vi att arbetstagen bör straffas i form av återkallelse arbetskraftstillstånd. • Direktåtkomst - Migrationsverket ska medges direktåtkomst till vissa uppgifter från andra myndigheter om de behövs för handläggning av ansökningar om uppehållstillstånd och arbetstillstånd Akademikerförbundet SSR ställer sig bakom förslaget att ge Migrationsverket möjlighet att få vissa uppgifter från andra myndigheter. Dock menar vi att varsamhet bör finnas vad gäller uppgifter från hälso- och sjukvården mm där sekretess föreligger • Efterkontroller - Regeringen ska kunna meddela ytterligare föreskrifter om Migrationsverkets genomförande av kontroller av arbetstillstånd Akademikerförbundet SSR ställer sig bakom förslaget • Förkortade tidsfrister för återkallelse av tillstånd och för omställning (om arbete inte påbörjats inom tre månader efter tillståndets första giltighetsdag). Vi har lite svårt att förstå varför man ska försvåra för arbetstagaren att hitta ett nytt arbete om återkallelse har gjorts av arbetskraftstillstånd genom att förkorta omställningstiden från fyra till tre månader. Att hitta ett nytt arbete kan ta tid för alla på svensk arbetsmarknad, inte minst för den som troligen inte talar språket, har sämre nätverk och sin hemort i annat land. Om enhetlighet eftersöks menar vi att det är lämpligare att alla i förslaget nämnda tidsgränser harmoniseras till fyra månader. Även här anser vi att ett återkallat arbetstillstånd beror på tillkortakommanden hos arbetsgivare och inte hos arbetstagaren varför den senare inte ska få försämringar. Dock anser vi det rimligt med en tidsgräns 3 (5) eftersom individen måste ha försörjningsfrågan löst inom rimlig tid, och annars återvända till sitt hemland. • Ett system för effektivare prövning av uppehållstillstånd och arbetstillstånd Vi har redan varit inne på resonemang om att arbetsgivare som har goda intentioner med att ta emot arbetskraftsinvandrare och som erbjuder kollektivavntalsenliga villkor på arbetsmarknaden bör ha ett betydligt snabbare och enklare system för nya ansökningar för arbetskraftstillstånd. Vi tänker oss ett certifieringssystem som utarbetas i samråd med arbetsmarknadens parter och som innebär att företag med gott Track Record får en certifiering som gör att deras nästa ansökan behandlas snabbt och gynnsamt. De med dåligt Track Record får längre behandlingstid, men möljighet till inkvalificering till en gynnsamare behandling vid tydlig rättelse. Förstagångsansökare bör börja med en gynnsam behandling. Förlängningsansökningar bör alltid gå mycket snabbt. Alternativa överväganden: Utredningen innehåller en rad alternativa överväganden, som avfärdats av olika skäl. Det gäller bland annat krav på bindande anställningsvillkor och förbud mot försämrade villkor, en försäkringslösning till skydd för arbetskraftsinvandaren och möjlighet till skadestånd till arbetskraftsinvandraren. Akademikerförbundet SSR hade önskat att se vidare resonemang avseende dessa förslag då samtliga dessa förslag innebär ett bättre skydd för arbetskraftsinvandrare jämfört med det förslag som lagts fram. Utredningen avvisar såväl kravet på bindande anställningsavtal som förbud mot försämrade villkor med hänvisning till att detta skulle leda till att sätta arbetskraftsinvandrare i en bättre position än andra arbetstagare på svensk arbetsmarknad. Akademikerförbundet SSR anser dock att det kan finnas skäl att skydda denna grupp då den är i en mer utsatt position. Vi instämmer dock i att frågan är komplicerad, men menar att det borde gått att lösa och hade önskat se mer skarpa förslag inom detta område. Likaså hade det varit intressant med ett mer utvecklat resonemang kring möjligheten till en försäkring till skydd för den arbetskraftsinvandrare som kommit till Sverige för att arbeta men istället utnyttjas av arbetsgivaren genom att inte få lön alls eller få sämre villkor än vad anställningserbjudandet innebar. Vidare resoneras relativt kortfattat kring ett förslag om möjlighet till skadestånd till den arbetskraftsinvandrare som fått sämre villkor än vad som utlovats. Utredningen hänvisar till att andra arbetsrättsliga lagar ger möjlighet till allmänt skadestånd. Akademikerförbundet SSR delar inte den bilden utan menar att det idag inte finns någon möjlighet till kränkningsersättning i svensk rätt i situationer av att en arbetskraftsinvandrare utnyttjas eller får sämre villkor. Vi anser inte heller att det faktum att arbetskraftsinvandrare kan ha svårare att driva en process mot en arbetsgivare skulle kunna utgöra skäl till att inte införa en bestämmelse om kränkningsersättning. Avslutningsvis Akademikerförbundet SSR anser övergripande att svensk arbetsmarknad vinner på större rörlighet för arbetskraften även över gränser både till och från Sverige om de som arbetar i Sverige arbetar under kollektivavtalsenliga villkor. Det menar vi gäller för såväl asylsökande, personer med uppehållstillstånd, spårbytare och arbetskraftsinvandrare. Vi menar inte heller att ett krav på att det är ett så kallat bristyrke bör uppställas. Det krav som bör ställas är att efterfrågan finns, vilket är fallet varje gång en person erbjuds en anställning till kollektivavtalsenliga villkor. 4 (5) Vi menar också att lagstiftningen hittintills i alldeles för stor utsträckning har riktat in sig på att det straff som ska utdelas är återkallelse av arbetstillstånd. Det drabbar i normalfallet både arbetsgivare och arbetstagare, men i huvudsak arbetstagaren som ofta är i en mer utsatt situation och som därmed är mer skyddsvärd. Vi glädjer oss därför över att utredningen flyttar fokus också till att arbetsgivaren har ett ansvar och att underlåtenhet att ta det kan vara, och oftare ska vara, en straffvärd handling. Vi hade dock gärna sett förslag innebärande ett bättre skydd för arbetskraftsinvandraren direkt, såsom genom krav på bindande anställningsavtal eller förbud mot försämrade villkor, och inte bara genom den preventiva effekt som straffansvaret medför. Heike Erkers Förbundsordförande Ursula Berge Samhällspolitisk chef Malin Sjunnebo Förbundsjurist [email protected] [email protected] [email protected] 5 (5)
© Copyright 2024