COM(2017) 103 final
Europeiska unionens råd Bryssel den 2 mars 2017 (OR. en) 6888/17 COMPET 157 CHIMIE 19 ENFOPOL 96 ENV 223 MI 180 ENT 56 UD 63 FÖLJENOT från: inkom den: till: Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare 28 februari 2017 Jeppe TRANHOLM-MIKKELSEN, generalsekreterare för Europeiska unionens råd Komm. dok. nr: COM(2017) 103 final Ärende: RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om tillämpning av, och delegering av befogenhet inom ramen för, förordning (EU) nr 98/2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer För delegationerna bifogas dokument – COM(2017) 103 final. Bilaga: COM(2017) 103 final 6888/17 /cs DG G 3A SV EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 28.2.2017 COM(2017) 103 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om tillämpning av, och delegering av befogenhet inom ramen för, förordning (EU) nr 98/2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer SV SV 1. INLEDNING Förordning (EU) nr 98/2013 1 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer (nedan kallad förordningen) trädde i kraft den 1 mars 2013 och började tillämpas den 2 september 2014. Där fastställs harmoniserade bestämmelser om tillhandahållande, införsel, innehav och användning av kemiska ämnen och blandningar, som kan missbrukas för olaglig tillverkning av hemmagjorda sprängämnen. Förordningens bestämmelser om kontroll och begränsningar är tillämpliga på de ämnen som förtecknas i bilagorna till den, och på blandningar och ämnen som innehåller dem. I artikel 18.1 i förordningen uppmanas kommissionen att överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet senast den 2 september 2017, där man behandlar eventuella problem som uppstått till följd av tillämpningen av denna förordning, samt frågan om det är önskvärt och möjligt att föreslå lagändringar som skulle kunna stärka och harmonisera systemet ytterligare. Där ingår möjligheten att utvidga förordningens tillämpningsområde till att omfatta yrkesmässiga användare och inkludera icke förtecknade sprängämnesprekursorer i bilaga II. Kommissionen ska, enligt artikel 14.2, också utarbeta en rapport om delegeringen av de befogenheter som den har tilldelats för en femårsperiod från och med den 1 mars 2013, ”senast nio månader före utgången av perioden av fem år”, det vill säga till den 1 juni 2017. Syftet med denna rapport är att uppfylla de krav som anges i de två ovannämnda artiklarna. För att förenkla rapporteringsproceduren, och med tanke på att delegeringen av befogenheter är ett lagändringsverktyg, anser kommissionen att det är fördelaktigt och lämpligt att slå samman båda rapporterna till en. Syftet med denna rapport är också att förmedla information som skulle förbättra efterlevnaden från ekonomiska aktörers och nationella myndigheters sida av bestämmelserna i förordningen, och att öka insynen i kommissionens beslutsprocess. Kommissionen har utarbetat denna rapport med utgångspunkt i diskussioner och samråd inom den ständiga kommittén för prekursorer, en expertgrupp 2 som består av behöriga myndigheter i EU-medlemsstater och länder utanför EU som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) samt företrädare för de kemiska försörjningskedjorna och detaljhandelns försörjningskedjor, och med utgångspunkt i kommissionens egna överväganden. 2. BAKGRUND 2.1. Status för uppfyllande av förordningen Från och med den 1 januari 2017 har de flesta medlemsstater efterlevt kraven i förordningen: • Alla medlemsstater har inrättat en eller flera nationella kontaktpunkter, med ett tydligt angett telefonnummer och en tydligt angiven e-postadress för rapportering av misstänkta transaktioner och betydande försvinnanden och stölder (artikel 9.2). 1 EUT L 39, 9.2.2013, s. 1. Gruppreferens E03245, se http://ec.europa.eu/transparency/regexpert/index.cfm?do=groupDetail.groupDetail&groupID=3245&NewSearc h=1&NewSearch=1&Lang=SV. 2 2 • 23 medlemsstater uppfyller helt kraven i förordningen efter att ha fastställt regler om påföljder (artikel 11), regelbundet spridit de riktlinjer som utarbetats av den ständiga kommittén för prekursorer (artikel 9.6) och, i tillämpliga fall, delgivit kommissionen åtgärder som vidtagits för att föreskriva undantag inom ramen för ett tillståndssystem eller registreringssystem (artikel 4.4), och om befintliga system (artikel 13.4). • Fem medlemsstater uppfyller delvis kraven i förordningen, eftersom de inte har fastställt regler om påföljder. I ett försök att garantera att medlemsstaterna helt ska uppfylla förordningen har kommissionen upprättat bilaterala diskussioner om problem i samband med efterlevnaden, och inlett överträdelseförfaranden 3 mot vissa medlemsstater, och diskussionerna kommer att fortsätta hållas så länge det är nödvändigt. Förordningen är relevant för EES och gäller därför också för Island, Liechtenstein och Norge. Eftas övervakningsmyndighet har behörighet att övervaka att förordningen följs i dessa länder. Norge och Liechtenstein uppfyller förordningen, men mot Island väckte Eftas övervakningsmyndighet däremot talan vid Efta-domstolen den 17 november 2016, eftersom landet inte hade vidtagit nödvändiga åtgärder för att införliva förordningen i sin interna rättsordning 4. Slutligen är Schweiz inte bundet av bestämmelserna i förordningen, men överväger ändå att vidta åtgärder för att kontrollera och begränsa sprängämnesprekursorer på nationell nivå. Man har redan utsett en nationell kontaktpunkt för rapportering av misstänkta transaktioner och betydande försvinnanden och stölder. 2.2. Nationella åtgärder för genomförande Enligt artikel 4.1 i förordningen får sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner (som är förtecknade i bilaga I till förordningen) inte tillhandahållas, eller införas av, innehas av eller användas av enskilda personer. Medlemsstaterna kan dock inrätta och upprätthålla tillståndssystem och/eller registreringssystem genom vilka sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner kan tillhandahållas enskilda personer på ett kontrollerat sätt (artikel 4.2–3). Från den 1 januari 2017 har 16 medlemsstater infört tillståndssystem och/eller registreringssystem, medan de återstående 12 medlemsstaterna upprätthåller förbud 5. Det sätt som förordningen har tillämpats på hittills visar därmed att ingen enighet råder på EUnivå om huruvida sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner bör förbjudas eller tillhandahållas på ett kontrollerat sätt. Bland de medlemsstater som har tillståndssystem råder stora skillnader i fråga om ansökningsprocess, kriterier för beviljande och avslag samt giltighetsperiod och giltighetstyp. Vissa medlemsstater anser att tillstånd bör beviljas om det inte finns skäl som har angetts mot detta, medan andra tillämpar motsatt strategi, det vill säga förvägrar tillstånd om det inte finns ett särskilt skäl att bevilja dem. Det har lett till stora skillnader i den andel tillstånd som har beviljats respektive avslagits i de medlemsstater som har delat den 3 I enlighet med artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Efta-domstolen, mål E-18/16. 5 En förteckning över åtgärder finns på http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/crisis-andterrorism/explosives/explosives-precursors/index_en.htm. 4 3 informationen med kommissionen. Hittills känner vi inte till några fall där medlemsstater ömsesidigt har erkänt varandras tillstånd. Vissa medlemsstater föreslår, när det är möjligt, alternativa ämnen eller koncentrationsnivåer som kan användas för lagliga ändamål. De erfarenheter som medlemsstater har rapporterat tyder på att det finns alternativa ämnen för många, om inte de flesta, kända lagliga ändamål. Vissa medlemsstater har sträckt sig längre än de minimikrav som fastställs i förordningen och vidtagit åtgärder som, exempelvis, kräver att ekonomiska aktörer registrerar sig hos behöriga myndigheter och regelbundet redovisar alla transaktioner, inklusive importer, utvidgar tillämpningsområdet för förordningen så att det omfattar yrkesmässiga användare, fastställer lagringsvillkor, förbereder utbyte av relevant gränsöverskridande information med andra medlemsstater eller fastställer tullmyndighetens roll. Dessutom tillämpar vissa medlemsstater begränsningar och kontroller för icke förtecknade sprängämnesprekursorer, eller strängare begränsningar för förtecknade ämnen. I alla befintliga fall hade medlemsstaterna infört begränsningarna och kontrollerna innan förordningen antogs. Parallellt med att de nationella åtgärderna antogs och vidtogs genomförde de flesta medlemsstater, enligt uppgift, informationskampanjer som riktades till ekonomiska aktörer som ingår i försörjningskedjan för förtecknade sprängämnesprekursorer. Kampanjerna syftar till att öka medvetenheten om både skyldigheten att begränsa och skyldigheten att rapportera misstänkta transaktioner. Vissa medlemsstater engagerar aktivt leverantörer och marknader som finns på internet. Det är fortfarande för tidigt att dra slutsatser från de uppgifter som har inhämtats om tillstånd, registrering, rapporter om misstänkta transaktioner samt tillämpning. I framtiden kommer kommissionen att ha som mål att samla in och analysera relevanta uppgifter för att på EU-nivå identifiera hotande tendenser, bra metoder och områden där det finns utrymme för förbättring eller harmonisering. 2.3. Den ständiga kommittén för prekursorer Sedan den ständiga kommittén för prekursorer inrättades inom ramen för EU:s handlingsplan för bättre sprängämnessäkerhet från 2008 6 har den aktivt jobbat för att förbättra skyddet i Europa mot användning av sprängämnesprekursorer för tillverkning av hemmagjorda sprängämnen. Sedan förordningen antogs 2013 har den ständiga kommittén för prekursorer sammanträtt regelbundet för att underlätta och övervaka genomförandet. Viktigast av allt: kommittén utgör en plattform där medlemsstater och företrädare för de ekonomiska aktörerna i försörjningskedjan kan utbyta information och åsikter om förordningen och det praktiska genomförandet av den. Andra resultat från kommitténs sida omfattar antagande och regelbunden översyn av riktlinjerna 7 och förberedande åtgärder för tre delegerade akter, där ämnen som innebär ett hot tillfogades bilaga II (se avsnitt 4). Den ständiga kommittén för prekursorer har också 6 Rådets handling 8311/08. http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/crisis-and-terrorism/explosives/explosivesprecursors/docs/guidelines_on_the_marketing_and_use_of_explosives_precursors_en.pdf. 7 4 möjliggjort ett större gränsöverskridande informationsutbyte om rapporter om misstänkta transaktioner, försvinnanden och stölder, och beviljande och avslag av tillstånd, och har stöttat kunskapshöjande ansträngningar från den kemiska industrins och detaljhandelns sida. 2013–2015 ledde fyra ledamöter av den ständiga kommittén för prekursorer tillsammans det EU-finansierade projektet för säkerhet i fråga om försäljning av högriskkemikalier, där man utarbetade vägledande material för återförsäljare, både på fysiska platser och på internet, och för behöriga och brottsbekämpande myndigheter. 3. ÖVERSYN Enligt rapporten om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen i Europa från 2016 är hemmagjorda sprängämnen fortfarande terroristernas föredragna vapen, tillsammans med de vanliga skjutvapnen, eftersom de är lätta att få tag på och hantera, samtidigt som de är effektiva. Både i denna rapport och i versionerna från 2015, 2014 och 2013 noterades dock en minskad användning av improviserade och hemmagjorda sprängämnen i förhållande till skjutvapen och/eller brandbomber. Ikraftträdandet av förordningen har bidragit till att minska det hot som sprängämnesprekursorer utgör i Europa. Följande framgår av möten och samråd inom den ständiga kommittén för prekursorer, samt av en undersökning som utförts av ett oberoende expertkonsortium 8: − Mängden tillgängliga sprängämnesprekursorer på marknaden har minskat. Det beror delvis på att många ekonomiska aktörer tillämpar begränsningarna, och delvis på att vissa tillverkare frivilligt har slutat tillverka dem och vissa ekonomiska aktörer frivilligt har slutat sälja dem. Försörjningskedjan har inte rapporterat att detta ska ha lett till några betydande störningar eller ekonomiska förluster. I vissa medlemsstater som tillämpar tillståndssystem har myndigheterna dessutom rapporterat att antalet ansökningar om tillstånd är betydligt lägre nu än det var under det första ansökningsåret inom ramen för förordningen. Det tyder på att enskilda personer har lyckats hitta alternativa (icke känsliga) ämnen för att fortsätta med sin lagliga, privata verksamhet. − Behöriga och brottsbekämpande myndigheters förmåga att utreda misstänkta incidenter som omfattar sprängämnesprekursorer har ökat. Tack vare en kunskapsökning bland ekonomiska aktörer som hanterar sprängämnesprekursorer har medlemsstaterna rapporterat en ökning av antalet rapporterade misstänkta transaktioner, försvinnanden och stölder. Dessutom har vissa medlemsstater utbytt information på ad hoc-basis om rapporter och tillståndsavslag. Slutligen har de behöriga myndigheterna i medlemsstater som tillämpar tillståndssystem större kunskap om vilka enskilda personer i samhället som innehar ämnen med begränsad tillåten förekomst och vad de tänker använda dem till. Det går ännu inte att göra en mer detaljerad bedömning av förordningens effekt. Men ett antal incidenter som har rapporterats av medlemsstaterna tyder på att tillämpningen av förordningen har varit bidragande i deras ansträngningar att förhindra terroristattacker där hemmagjorda sprängämnen används. 3.1. Utmaningar som har orsakats av att tillämpa förordningen 8 Förberedande undersökning om genomförande av förordning (EU) nr 98/2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer (november 2016). Samordnad av ENCO för Europeiska kommissionen inom ramen för ramtjänsteavtalet HOME/2014/ISFP/PR/CBRN/0025 – post 1. 5 Trots den övergripande positiva effekten av förordningen när det gäller att minska tillgången till och öka kontrollen över sprängämnesprekursorer har tillämpningen av den lett till flera problem och utmaningar. De exempel som nämns i detta avsnitt speglar inte nödvändigtvis de erfarenheter som alla eller huvudparten av medlemsstaterna och ekonomiska aktörer har. Men de har haft en tillräckligt omfattande effekt för att inte kunna tillskrivas de särskilda förhållandena hos en enskild medlemsstat eller aktör. Den största utmaningen för behöriga myndigheter i medlemsstaterna är det stora antalet aktörer som påverkas av begränsningarna och kontrollerna i förordningen. Eftersom många av de kemiska ämnen och blandningar som omfattas av förordningen är hushållsprodukter, är försörjningskedjan betydligt större än för andra produkter som omfattas av särskilda kontrollbestämmelser (till exempel narkotikaprekursorer). Därför har det varit en utmaning för behöriga myndigheter att nå alla ekonomiska aktörer i försörjningskedjan för sprängämnesprekursorer för att informera dem om deras skyldigheter. De behöriga myndigheterna har dock, i samarbete med de organisationer som företräder den kemiska industrin och detaljhandeln, genomfört informationskampanjer och tagit kontakt med en lång rad olika aktörer – från tillverkare till återförsäljare, från stora företag till små enskilda butiker och från internetförsäljare till marknader. En annan utmaning för medlemsstaternas myndigheter är att genomdriva begränsningarna och kontrollerna av internetförsäljning, import och rörlighet inom EU. Produkter med stor volym transporteras och säljs ofta i större mängd (till exempel gödningsmedel) och är därför relativt sett lättare att identifiera och kontrollera. Omvänt säljs andra produkter i mindre mängd och volymer och är därför svårare att fånga upp när de levereras eller transporteras in i och genom Europa. För att ta itu med det problemet ökar de brottsbekämpande myndigheterna och tullmyndigheterna ansträngningarna för att identifiera fall av olagligt förvärv och innehav genom att exempelvis öka samarbetet mellan myndigheter och utbyta information på EU-nivå. En stor utmaning för ekonomiska aktörer, särskilt sådana i detaljhandelssektorn, har varit att identifiera produkter som hör hemma inom förordningens tillämpningsområde. Produkter som innehåller sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner måste märkas som sådana. Om det inte görs tidigt i försörjningskedjan är det svårt för aktörerna på detaljhandelsnivå att bekräfta ordentligt att etiketten har fästs och att restriktionen gäller. Dessutom behöver inte de sprängämnesprekursorer som förtecknas i bilaga II till förordningen, och som inte omfattas av restriktioner, märkas. Ekonomiska aktörer, särskilt sådana med hög personalomsättning, måste lägga mycket tid på att identifiera produkter av intresse och utbilda personalen ordentligt. Ekonomiska aktörer som driver gränsöverskridande verksamhet inom EU ställs också inför uppgiften att behöva anpassa sig till de specifika särdragen hos de olika systemen i varje enskild medlemsstat. Förordningen medger att medlemsstaternas myndigheter fastställer centrala aspekter av tillämpningen på sitt territorium. Därför måste de ekonomiska aktörerna vara medvetna om vilken typ av system som gäller i den specifika medlemsstat som produkten är avsedd för, och de måste registrera försäljningen, bekräfta ett tillstånd eller förbjuda försäljningen i enlighet därmed. Vissa företag har stabila interna system för tillbörlig aktsamhet, som underlättar efterlevnad av komplexa regelverk. Men för företag som inte har sådana system, ofta mindre företag, är detta en tidsödande process. Slutligen har ekonomiska aktörer som säljer till både enskilda personer och andra typer av slutanvändare rapporterat att det är svårt att bedöma med rimlig säkerhet om den person som skaffar ett ämne som omfattas av restriktioner handlar för ändamål som omfattas av dennes 6 närings- eller yrkesverksamhet eller för andra ändamål. Inga kriterier fastställs i förordningen för hur man ska bedöma vad som räknas som yrkesrelaterat och hur man kontrollerar yrkesmässig bakgrundsinformation. Dessa överväganden görs av myndigheterna i medlemsstaterna, och därför kan kriterierna skilja sig åt mellan olika territorier. En ständig utmaning för kommissionen är att följa med i säkerhetshotens utveckling. För att anpassa förordningen till användningen av nya kemiska ämnen, eller nya koncentrationer av de förtecknade ämnena, förlitar sig kommissionen på information och uppgifter från medlemsstaterna. Under 2016 ledde ansträngningar som kanaliserades genom den ständiga kommittén för prekursorer till att tre ämnen som innebär ett hot tillfogades bilaga II (se avsnitt 4). Att hantera ovannämnda utmaningar är en prioritering för kommissionen. Kommissionen kommer, i nära samarbete med den ständiga kommittén för prekursorer, att använda de verktyg man har tillgång till (inklusive rättsakter, vägledningsdokument och praktiskt stöd) för att öka förmågan hos medlemsstaternas myndigheter och ekonomiska aktörer att fullgöra sitt ansvar med full tillförsikt. 3.2. Önskvärdheten och möjligheten att ytterligare förbättra och harmonisera systemet Det hot som terroristers användning av kemiska sprängämnesprekursorer vid tillverkning av hemmagjorda sprängämnen utgör, är fortsatt stort och utvecklas hela tiden. Utöver ett fullständigt genomförande av befintliga bestämmelser prioriterar kommissionen att överväga vilka åtgärder och insatser som skulle kunna förbättra systemet i framtiden 9. Förändringar i förordningen kan medföra ytterligare börda för offentliga myndigheter, ekonomiska aktörer och konsumenter. För att se till att dessa bördor står i proportion till de mål man vill uppnå kommer kommissionen under 2017 att bedöma effekter av åtgärder – samt kostnader och fördelar för alla berörda aktörer och möjligheter till förenkling – som syftar till följande: − Skärpa begränsningar och kontroller genom att tillfoga nya ämnen som inger betänkligheter till förordningens tillämpningsområde och genom att stärka begränsningarna av ämnen som redan omfattas. − Öka förmågan hos de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att övervaka försäljning och innehav av sprängämnesprekursorer. Behöriga myndigheter bör veta vilka de ekonomiska aktörer är som tillhandahåller sprängämnesprekursorer på marknaden och vilka enskilda personer som skaffar, innehar och använder sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner. Till dessa enskilda personer hör personer som handlar för yrkesmässiga ändamål. Med detta mål i åtanke kommer kommissionen att undersöka effekten av åtgärder som kravet att ekonomiska aktörer ska registrera sig hos sin behöriga myndighet och regelbundet skicka sitt register över transaktioner till de behöriga myndigheterna. Kommissionen kommer också att överväga effekten av att fastställa gemensamma kriterier för tillstånd, för att harmonisera villkoren för beviljande och avvisande av ansökningar och för att underlätta ömsesidigt erkännande mellan medlemsstater. 9 COM(2015) 624 final. 7 − Öka förmågan hos de behöriga och brottsbekämpande myndigheterna i medlemsstaterna att upptäcka och utreda eventuella överträdelser av förordningen. Kommissionen kommer att överväga åtgärder för att förbättra systemet för rapportering av misstänkta transaktioner, försvinnanden och stölder genom att, exempelvis, se till att information som skulle kunna vara relevant över gränserna delas. Kommissionen kommer också att överväga åtgärder för att stärka systemet i fråga om införsel av sprängämnesprekursorer från tredjeländer (dvs. import) och tullmyndigheternas operativa roll vid unionens yttre gränser. − Öka de ekonomiska aktörernas förmåga längs försörjningskedjan. Kommissionen kommer att överväga åtgärder för att förbättra överföring av information längs den kemiska försörjningskedjan och detaljhandelns försörjningskedja genom att, exempelvis, göra en ny bedömning av bestämmelserna om märkning i förordningen. Där så är möjligt kommer kommissionen också att försöka minska rättsliga osäkerheter för ekonomiska aktörer. Parallellt kommer kommissionen att på nytt undersöka överföringen av bestämmelser i anknytning till ammoniumnitrat från Reach ((EG) nr 1907/2006) 10 till förordningen 11 och, vilket anges i den första rapporten om framsteg i riktning mot en effektiv och verklig säkerhetsunion 12, även undersöka resultaten av EU-finansierade forskningsprojekt som har potential att minska det hot som utgörs av hemmagjorda sprängämnen genom att, exempelvis, neutralisera de explosiva egenskaperna hos vissa ämnen och produkter. Kommissionen kommer också att överväga andra än lagstiftande åtgärder, som kan stärka systemet ytterligare. Det kommer man att göra genom att, exempelvis, stärka Europols roll, inrätta ad hoc-undergrupper till den ständiga kommittén för prekursorer, som ska diskutera specifika utmaningar (till exempel tillgång och kontroll i samband med internetförsäljning, eller tullens roll), underlätta möten mellan nationella kontaktpunkter och stödja ansträngningar för att förbättra samarbetet på regional nivå. 3.3. Önskvärdheten och möjligheten att utvidga förordningens tillämpningsområde till att omfatta yrkesmässiga användare De begränsningar som föreskrivs genom förordningen gäller bara för allmänheten. Personer som handlar för ändamål som omfattas av deras handels-, närings- eller yrkesverksamhet (vanligtvis kallade yrkesmässiga användare) kan fortsätta att tillgå sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner, utan begränsning. Undantaget för yrkesmässiga användare beror på 1) ett antagande att denna typ av användare inte skulle använda sprängämnesprekursorer på ett olagligt sätt för att tillverka hemmagjorda sprängämnen och/eller 2) att man anser att det skulle vara oproportionerligt betungande för ekonomiska aktörer om restriktionerna utvidgades till den typen av användare. Kommissionen uppfattar dock att detta undantag av yrkesmässiga användare från begränsningar som föreskrivs i förordningen skulle kunna utgöra en säkerhetslucka. Därför kommer kommissionen att överväga effekten av nya åtgärder, som utvidgar förordningens tillämpningsområde till att omfatta yrkesmässiga användare, samtidigt som man noggrant ser över de bördor som detta skulle medföra för de ekonomiska aktörerna. Ekonomiska 10 EUT L 396, 30.12.2006, s. 1. Kommissionens åsikter om överföringen efterfrågades inom ramen för artikel 18.2 i förordningen och lades fram i COM(2015) 122 final. 12 COM(2016) 670 final. 11 8 aktörer kan till exempel behöva registrera alla transaktioner som omfattar yrkesmässiga användare och tillhandahålla dokumentation till behöriga myndigheter som vill göra en inspektion. De ovannämnda åtgärderna skulle ge behöriga och brottsbekämpande myndigheter en bättre bild av vem som har tillgång till vilka prekursorer, och i vilket syfte. Det skulle också göra det lättare att tidigt inleda en utredning om, och ett lagförande av, påstått missbruk. Kommissionen kommer också att överväga att införa en harmoniserad definition av ”yrkesmässig användare”, och gemensamma kriterier för att bestämma vem som ska betraktas som yrkesperson eller för att kontrollera yrkesmässig bakgrundsinformation. 3.4. Önskvärdheten och möjligheten att inkludera icke förtecknade sprängämnesprekursorer i bestämmelserna om rapportering av misstänkta transaktioner, försvinnanden och stölder Kommissionen överväger inte att tillämpa bestämmelserna om rapportering av misstänkta transaktioner, försvinnanden och stölder på den allmänna kategorin ”icke förtecknade sprängämnesprekursorer”. Det skulle medföra en oproportionerligt stor börda och en omotiverad grad av osäkerhet för ekonomiska aktörer, som inte nödvändigtvis känner till vilka kemiska ämnen som vid en viss tidpunkt kan användas som sprängämnesprekursorer. Kommissionen anser dock att bilaga II måste uppdateras så ofta som det behövs, så att specifika ämnen kan tillfogas som utgör ett hot som sprängämnesprekursorer, och har redan använt sina befogenheter till att anta delegerade akter i detta syfte (se avsnitt 4). Dessutom kommer kommissionen att bedöma om det är relevant att lägga till ämneskategorier till bilaga II. Man kommer till exempel att bedöma effekten, bland annat från ett ekonomiskt perspektiv, av att inkludera alla hydrater av de förtecknade nitraterna på samma sätt som för salter av narkotikaprekursorer i förordning (EG) nr 273/2004 13, samt alla gödningsmedel med hög kvävehalt. Ovannämnda tillägg skulle tillsluta befintliga luckor i förordningen och också kunna underlätta uppgiften för de ekonomiska aktörerna, genom att förenkla de riktlinjer som är relevanta för ämnen. Kommissionen kommer dock att bedöma tilläggens exakta inverkan på försörjningskedjan innan man antar något förslag. 4. UTÖVA BEFOGENHETER ATT ANTA DELEGERADE AKTER I enlighet med artikel 12 i förordningen har kommissionen befogenhet att anta delegerade akter om ändring av gränsvärdena i bilaga I i den mån det är nödvändigt för att ta hänsyn till utvecklingen i fråga om missbruk av ämnen som sprängämnesprekursorer, eller på grundval av forskning och försök. Kommissionen kan också anta delegerade akter beträffande tillägg av ämnen till bilaga II när det är nödvändigt för att ta hänsyn till utvecklingen i fråga om missbruk av ämnen som sprängämnesprekursorer. År 2016 använde kommissionen sin befogenhet att anta delegerade akter till att tillfoga tre ämnen till bilaga II: 13 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer, EUT L 47, 18.2.2004, s. 1. 9 • Kommissionens delegerade förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 vad gäller tillägg av aluminiumpulver till förteckningen över sprängämnesprekursorer i bilaga II 14. • Kommissionens delegerade förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 vad gäller tillägg av magnesiumnitrathexahydrat till förteckningen över sprängämnesprekursorer i bilaga II 15. • Kommissionens delegerade förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 vad gäller tillägg av magnesiumpulver till förteckningen över sprängämnesprekursorer i bilaga II 16. Det var medlemsstaterna som föreslog för den ständiga kommittén för prekursorer att lägga till ovannämnda ämnen till bilaga II. Vid förberedelserna av de delegerade akterna samrådde kommissionen, i enlighet med förordningen, med alla berörda aktörer, särskilt inom den kemiska industrin och detaljhandeln, och presenterade en analys som visade att tilläggen inte skulle medföra en oproportionerligt stor börda för ekonomiska aktörer eller konsumenter. Ledamöter i den ständiga kommittén för prekursorer samt observatörer diskuterade tilläggen, som fick ett brett stöd. Före antagandet lade kommissionen också fram utkasten till delegerade akter för ett offentligt samråd 17. Under förfarandet och beslutsprocessen såg kommissionen till att relevanta handlingar översändes till Europaparlamentet och till rådet i god tid och på lämpligt sätt. Under den period som omfattas av denna rapport har kommissionen inte använt de befogenheter som den tilldelats för att ändra något av gränsvärdena i bilaga I. Även om kommissionen i nuläget inte har identifierat ytterligare ämnen som skulle kunna bli föremål för rapporteringskravet, eller sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner vilkas gränsvärde bör ändras, kan sådana behov uppkomma i framtiden och då behöva hanteras snabbt genom delegerade akter, för att garantera den allmänna säkerheten. Därför anser kommissionen att den befogenhet att anta delegerade akter som den har tilldelats genom förordningen bör förlängas med en femårsperiod genom tyst medgivande, i enlighet med artikel 14.2 i förordningen. 5. SLUTSATS Ikraftträdandet av förordning (EU) nr 98/2013 har bidragit till att minska tillgången till farliga sprängämnesprekursorer som kan missbrukas för att tillverka hemmagjorda sprängämnen, eftersom den har infört begränsningar och kontroller av ämnen som särskilt inger betänkligheter. Det hot som hemmagjorda sprängämnen utgör fortsätter dock att vara stort och att utvecklas hela tiden. I en union med fri rörlighet för personer, varor och tjänster förväntar sig EU:s medborgare och invånare åtgärder på EU-nivå mot terrorism. Därför måste kommissionen, medlemsstaterna och försörjningskedjan för sprängämnesprekursorer i Europa gemensamt öka sina insatser för att genomföra befintliga bestämmelser fullt ut och identifiera åtgärder och insatser som förbättrar systemet kring hemmagjorda sprängämnen i framtiden. 14 C(2016) 7647 final. C(2016) 7650 final. 16 C(2016) 7657 final. 17 Som en del av sina insatser på området för bättre lagstiftning välkomnar kommissionen återkoppling från allmänheten på offentliggjorda lagförslag, på https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/share-yourviews_sv. 15 10 Kommissionen har redan, i nära samarbete med den ständiga kommittén för prekursorer, börjat se över förordningen genom att lägga till tre ämnen som är sprängämnesprekursorer till bilaga II. Detta är ett viktigt steg för bättre kontroll av ämnen som innebär ett hot. Men den praktiska erfarenhet av genomförande som har inhämtats sedan den 2 september 2014 gör det, tillsammans med den globala utvecklingen, nödvändigt att överväga ytterligare förändringar av förordningen för att öka förmågan hos alla aktörer att genomföra och verkställa begränsningarna och kontrollerna. Med detta mål i åtanke kommer kommissionen noggrant att bedöma effekten av ett antal möjliga nya åtgärder som kan föreslås inom kort. 11
© Copyright 2024