1. No category

TEKNISKT BASÅR DELRAPPORT 2017
2017-03-08
Per Fagrell
Tekniskt basår – med fokus på tjejer
Den här korta rapporten är en delrapport om basårsutbildningar med fokus på
kvinnor. I en fortsatt studie under våren 2017 kommer detta material att
kompletteras med statistik från SCB med gymnasiebakgrund och
socioekonomiska faktorer.
Bakgrund och historik
Behörighetsgivande förutbildning till utbildningar inom högskolan har funnits i
många år, i många former och med olika utbildningsanordnare. Det finns
behörighetsgivande förutbildning i form av basår och basterminer, med sikte på
exempelvis naturvetenskapliga/tekniska och teologiska högskoleutbildningar. Det
finns också förutbildningar i form av språkkurser exempelvis för utländska
studenter. Den här studien fokuserar på behörighetsgivande förutbildningar som
leder till fortsatta studier inom det naturvetenskapliga/tekniska området. I den
fortsatta texten kallas dessa för basår eller basårsutbildning oavsett längd och
inriktning.
Verksamheten bedrivs på universitet och högskolor och regleras i en särskild
förordning, SFS 2007:432 Förordning om behörighetsgivande förutbildning vid
universitet och högskolor. Utbildningen kan sägas ligga i gränslandet mellan
gymnasieskola och högskola; den ger inga högskolepoäng men följer i många fall
ett högskolepedagogiskt upplägg, den ger inte gymnasiebetyg men är på
gymnasial nivå. Detta faktum gör även att verksamheten hamnar mellan olika
myndigheters ansvarsområden; varken Skolverket/Skolinspektionen eller
Universitetskanslersämbetet (UKÄ, f.d. Högskoleverket) har gjort någon
uppföljning av basårsutbildning efter att det gemensamma NOT-projektet
avslutades i början på 2000-talet.
Idén med basårsutbildning startades på Högskolan i Luleå 1973. Målet var då “att
personer med examen från samhällsvetenskaplig och ekonomisk linje på
gymnasiet ska kunna söka M­linjen”. Liknande verksamhet genomfördes under
en tid i Uppsala från 1976. I slutet på 1980­talet ökade oron för brist på sökande
till tekniska utbildningar vilket gjorde att även andra universitet genomförde
försök med basårsutbildningar. Möjligheten att komplettera högskolebehörighet
via fristående kurser fanns även under denna tid via Komvux.
I juni 1992 beslutade regeringen att anta förordningen om behörighetsgivande
förutbildning (SFS 1992:819) och samma hösttermin arrangerade 26 lärosäten
basårsutbildningar med totalt 1 200 platser. Tanken var att knyta utbildningen
närmare högskolan genom att låta högskolorna genomföra utbildningen samtidigt
som studenterna skulle bli antagna till en ordinarie utbildningsplats. Tidiga
problem som kom fram genom frågor till studenterna var oklarheter om platsgaranti samt vilka andra högskolor basåret kunde ge behörighet till.
Från HT97 har högskolorna inte längre fått särskild tilldelning av resurser.
Lärosätena har fått avsätta medel för sina basårsutbildningar inom ramen för det
ordinarie utbildningsuppdraget, även kallat takbeloppet.
Utvecklingen av antalet studenter på basår utvecklades snabbt från de ca 1 200
som fanns vid starten 1992. Redan 1996/97 fanns nära 3 600 platser på basår
inom högskolan, dessutom fanns det ca 4 000 platser inom Komvux. Därefter har
antalet utbildningsplatser på basår inom högskolan varit tämligen konstant i
1 (5)
TEKNISKT BASÅR DELRAPPORT 2017
2017-03-08
Per Fagrell
många år för att i slutet av 00-talet återigen öka och nu de senaste två-tre åren
minska något igen.
Basår idag
En ögonblicksbild från den centrala antagningen till höstterminen 2016 visar att
basårsutbildningar hade ca 6 500 förstahandssökande och drygt 3 500 antogs.
Av de antagna var 39 procent kvinnor och 77 procent var 24 år eller yngre. Under
läsåret tillkommer dessutom de som påbörjar en bastermin under vårterminen
2017. Som jämförelse hade ca 6 300 personer en högskoleingenjörsutbildning
som sitt förstahandsval inför hösten 2016 och ca 4 300 antogs 1. Det är alltså ett
högre söktryck på basårsutbildningar än på högskoleingenjörsutbildningar. På
KTH är basåret till och med det överlägset mest sökta utbildningsprogrammet.
Det har fler förstahandssökande än t.ex. arkitektprogrammet eller industriell
ekonomi. Hösten 2016 sökte 1200 personer (i första hand) till basår på KTH
medan 884 resp 718 personer sökte arkitekt eller industriell ekonomi.
Basårsutbildning med inriktning mot naturvetenskap och teknik startades hösten
2016 på 21 universitet och högskolor runt om i Sverige.
Generellt krävs grundläggande högskolebehörighet med tillägget matematik 2 alt.
matematik B för att kunna söka till en basårsutbildning.
Basårsutbildningar kan något förenklat delas in i tre olika grupper:
•
•
•
Tekniskt basår, med tydlig koppling till ingenjörsutbildningar både vad
gäller platsgaranti och kurser.
Naturvetenskapligt basår, ger bredare behörigheter utan koppling till
ingenjörsutbildningar.
Tekniskt/Naturvetenskapligt basår, ger platsgaranti till
ingenjörsutbildningar men ger en bredare behörighet.
Andelen kvinnor i basårsutbildningar är totalt ca 40 procent och har så varit under
en ganska lång period. Könsskillnader mellan olika basårsutbildningar följer
ungefär samma mönster som på efterföljande ingenjörsutbildningar. Basårsutbildningar som förbereder mot data- och elektrotekniska ingenjörsutbildningar
har en låg andel kvinnliga studenter, ca 5-15 procent, medan basår som leder till
typiskt sett kvinnodominerade ingenjörsutbildningar inom exempelvis kemi, miljö
och bioteknik har en andel på 55-65 procent kvinnliga studenter. Extremen är en
basårsutbildning som förbereder studenterna för textilingenjörsprogrammet på
Högskolan i Borås som hösten 2016 antog 81 procent kvinnliga studenter.
Innehållet i basårsutbildningarna har i princip inte förändrats sedan starten. De
förändringar som ändå har gjorts är följder av förändringar i gymnasieskolan
och/eller förändringar av behörighetskrav till högskoleutbildningar.
Varifrån och vart?
Under 2013 och 2014 genomfördes på KTH en utredning som analyserade alla
personer som antagits till utbildningar på KTH under en tioårsperiod. Syftet med
utredningen var att skaffa sig bättre kunskap och förståelse om studenters vägar
1
All statistik i denna del kommer från statistik.uhr.se. Antal antagna från URVAL 2.
2 (5)
TEKNISKT BASÅR DELRAPPORT 2017
2017-03-08
Per Fagrell
genom systemet för att därigenom få ett bättre underlag för olika överväganden
och beslut. Materialet omfattar bland annat alla antagna programstudenter för
perioden HT 2002 t.o.m. HT 2011 i form av utdrag från Ladok (ca 37 000 poster).
Med hjälp av denna databas kan faktorer som antagning, poängproduktion,
avhopp och examen analyseras kopplat till exempelvis kön, ålder och urvalsgrupp. Materialet innehåller dock inte uppgifter om gymnasiebakgrund i form av
gymnasieprogram eller meritvärde från gymnasiebetyg. Socioekonomiska
faktorer finns inte heller med i databasen.
Utredningen var intern, men vi har med KTHs goda minne fått tillgång till de
uppgifter som kan kopplas till basårsutbildningar. Eftersom KTH har den största
antagningen i Sverige på basårsutbildningar (ca 650-800 studenter per år) blir
materialet väldigt intressant. De frågeställningar som rönt särskilt intresse är hur
övergången från basår till efterföljande programutbildning sker och om det skett
en förändring över tid. Andra frågor handlar om att jämföra basårsstudenters
poängproduktion, avhopp och examensfrekvens med studenter som kommer in
direkt på ett program via gymnasiebetyg eller högskoleprov.
Resultaten från utredningen visar att 30 procent av alla antagna civilingenjörsstudenter på KTH under mätperioden hade hoppat av innan vårterminen år 2.
Men bara 13 procent av de kvinnliga studenterna med en bakgrund från basår
hade hoppat av under samma period. För högskoleingenjörsutbildningarna var
motsvarande siffror 28 procent avhopp innan vårterminen år 2 oavsett bakgrund
och bara 14 procent bland kvinnliga studenter som gått basåret. Överhuvudtaget
kan den stora andelen avhopp på ingenjörsutbildningar mana till eftertanke, men
det är glädjande att se att basåret, och framför allt kvinnliga basårsstudenter,
bidrar till en kvalitetshöjning i det avseendet.
På samma sätt går det att studera examinationsgraden beroende på vilket sätt
studenterna antogs till utbildningen. Här visar det sig att hela 67 procent av
”basårstjejerna” tar en civilingenjörsexamen från KTH jämfört med 46 procent för
alla studenter oavsett kön eller hur man har antagits. När det gäller motsvarande
siffror för högskoleingenjörsutbildningarna var det dock ingen signifikant skillnad
mellan grupperna (45 procent för ”basårstjejer” mot 43 procent för samtliga
antagna).
Jämförelser med andra universitet och högskolor
I syfte att kunna jämföra en del av materialet från KTH med situationen på andra
lärosäten har vi genom ett samarbete med sju lärosäten samlat in statistik om
antagningen till basår vid tre olika tillfällen; 2005, 2010 och 2015, samt efterföljande års antagning till ingenjörsprogram. De medverkande lärosätena är
Umeå universitet, Högskolan i Gävle, Karlstads universitet, KTH, Högskolan
Väst, Chalmers tekniska högskola samt Jönköping University. Totalt svarar dessa
sju högskolor för drygt hälften av alla antagna basårsstudenter varje år. De uppgifter som har samlats in och analyserats är antal antagna män och kvinnor på
basårsutbildningar och alla antagna till efterföljande års programutbildningar.
Med hjälp av materialet går det att dels analysera direktövergången från basårsutbildningar till korta och långa programutbildningar, dels analysera könsfördelningen från de som antas till en programutbildning via basår respektive via
gymnasiebetyg och högskoleprov. Det går dock inte att som i KTHs interna
utredning analysera studieresultat i form av poängproduktion, avhopp och uttag
av examen.
3 (5)
TEKNISKT BASÅR DELRAPPORT 2017
2017-03-08
Per Fagrell
Det viktigaste resultatet från denna delstudie är att direktövergången från de som
tar sig genom en basårsutbildning till en programutbildning på de här sju högskolorna har ökat från 37 procent 2005/06 till 58 procent 2015/16. På KTH och
Chalmers är direktövergången nu 67-68 procent.
Däremot kan man inte generellt se att andelen kvinnor på efterföljande programutbildningar ökar tack vare basårsutbildningar. Andelen tjejer på ingenjörsutbildningar har ökat under många år. KTH, Chalmers och Umeå hade hösten
2016 exempelvis ca 35 procent tjejer som började på civilingenjörsutbildningarna.
Jönköping, en av Sveriges tre största högskolor för högskoleingenjörsutbildningar
hade 33 procent tjejer bland sina nybörjare i höstas. Andelen tjejer som fortsätter
från basårsutbildningar till efterföljande programutbildningar har ökat i samma
takt och bidrar därmed till den totala ökningen.
En intressant detalj är att den andel studenter som under perioden börjat en
programutbildning och som tidigare har gått en basårsutbildning har ökat. 2006
hade 9 procent av alla antagna programstudenter gått en basårsutbildning. 2016
hade den siffran ökat till ca 15 procent. Fler och fler ingenjörsstudenter har med
andra ord en bakgrund från en basårsutbildning.
Varför anordnar universitet och högskolor basår?
Från ett ännu ej avslutat examensarbete från KTH hämtar vi några preliminära
slutsatser av mer kvalitativ art. Examensarbetet försöker kvalitativt besvara
frågan varför universitet och högskolor anordnar basårsutbildningar och har
kommit fram till fem olika, men till viss del överlappande, anledningar.
Fler studenter
Den första anledningen är det ursprungliga syftet som fortfarande finns kvar på
många ställen där för få studenter söker till deras ingenjörsutbildningar. Att få fler
studenter ger en stärkt rekrytering och fokuserar på att fylla lärosätets studieplatser med behöriga studenter utan större hänsyn till vilka studenter som antas.
Andra studenter
En annan anledning är att få in andra studenter och som syftar till att bredda
rekryteringen. Breddad rekrytering avser här ett fokus på olika minoriteter av
studenter inom ingenjörsutbildningen. T.ex. kvinnor, studenter med invandrarbakgrund eller från studieovana miljöer.
Bättre studenter
Rekrytering via basår med syfte att ta in studenter med så stor studiekapacitet
som möjligt, trots att man förmodligen kan ta in behöriga studenter via andra
antagningskvoter. I detta fall handlar det inte om att ta in studenter till utbildningar
med lågt söktryck, men genom basårsutbildningen blir dessa studenter bättre
förberedda på fortsatta studier och klarar dessa bättre. Här kan det finnas
studenter som redan är behöriga till ingenjörsutbildningar men som antingen är
osäkra på sin studieförmåga eller som vill öka sin chans att komma in på en
specifik utbildning via garantiplatser.
Ekonomisk flexibilitet
Som regelverket ser ut för högskoleutbildning idag så måste ett lärosäte som tar
in studenter till en utbildning garantera dessa studenter möjligheten att få läsa
hela sin utbildning. Detta gör att varje utbildning ett lärosäte erbjuder binder upp
en mängd pengar i det antal år utbildningen pågår. För en civilingenjörsutbildning
betyder det att lärosätet binder upp medel i minst 5 år.
4 (5)
TEKNISKT BASÅR DELRAPPORT 2017
2017-03-08
Per Fagrell
Behörighetsgivande förutbildning får inte vara längre än ett år och kommer därför
inte att binda upp medel i mer än ett år. Ett lärosäte kan då välja att använda
basåret som en typ av buffert då man har medel över men inte vet om detta
överskott finns kvar nästa år.
Samhällsansvar
En sista anledning som examensarbetet har identifierat handlar om en känsla om
samhällsansvar, att det är viktigt att möjligheten för studenter att ”välja om” finns
och att basårsutbildning erbjuder denna möjlighet.
Om rapporten
Denna delrapport om basårsutbildningar innehåller fakta som kommer från en
mängd olika källor. De främsta källorna listas nedan. Rapporten är skriven av Per
Fagrell med god hjälp av Lasse Källander. Delar av materialet är taget direkt från
ett tidigare publicerat konferensbidrag från 2015 skrivet av Per Fagrell, Tom
Cederborg Wincent och Per-Viktor Bryntesson.
SFS 1992:819. Förordning om behörighetsgivande förutbildning vid universitet
och högskolor. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
SFS 2007:432. Förordning om behörighetsgivande förutbildning vid universitet
och högskolor. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Skolverket & Verket för högskoleservice (1994). Tekniskt naturvetenskapligt
basår, Nothäfte nr 1/1994.
Universitets- och högskolerådet. http://statistik.uhr.se/
Bryntesson, P-V., Cederborg Wincent, T. & Fagrell, P. Varför finns basår?
Konferensbidrag till 5:e Utvecklingskonferensen för Sveriges
ingenjörsutbildningar, Uppsala universitet, 18-19 november 2015.
5 (5)