Gud skapar ljus! Julandakt 2014
Jesu födelse, ur Lukasevangeliet kap 2
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.
1
Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. 3Alla gick
2
då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4Och Josef, som genom sin härkomst hörde till
Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, 5för att
skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7och hon födde sin son, den förstfödde.
6
Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i
härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. 9Då stod Herrens ängel
8
framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran.
Men ängeln
10
sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.
dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.
ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”
I
11
Och detta är tecknet för er:
12
Och plötsligt var där
13
tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
”Ära i höjden åt Gud
14
och på jorden fred åt dem han har utvalt.”
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till
15
Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.”
fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban.
de vad som hade sagts till dem om detta barn.
sade.
När de hade sett det berättade
17
Alla som hörde det häpnade över vad herdarna
18
Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.
19
De skyndade i väg och
16
Och herdarna vände tillbaka och
20
prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.
Gud skapar ljus!
Från urminnes tider, när rymden virvlar i ett kaos, sa Gud ”Ljus bli till!” (det läser
vi ur första moseboken kap.1 vers 3) Då blev ljuset till och ur det har allt skapats.
Vad var det som hände? Var detta solens och månens födelse eller var det
godhetens och rättfärdighetens födelse? Eller var det självaste livets födelse?
Eller var det samtidigt allt detta, ljusets, rättfärdighetens och livets födelse på en och
samma gång. Treenighet, tre i en. Det vi vet är att ur intet skapar Gud ”varat”.
Tiden går, profeter på gamla testamentets tid, får bära fram löften om en son
framför andra, en människoson, Guds son! I Johannesevangeliets första kapitel läser
vi följande ord : Det sanna ljuset, som ger alla människorna ljus, skulle komma in i
världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen
kände honom inte. (Joh 1: 9-10) Det är liv, gemenskap och harmoni som skapas här.
Kanske någon t.o.m skulle säga att ”lyckan” skapas här. I krubban, i stallet i
Betlehem för drygt 2000 år sedan.
Så springer jag runt, både med glädje och förväntan i alla julförberedelser, men
också med stressen och den tvingande känslan att skapa den perfekta julen hemma.
Eller känner du som jag, som har mist alla mina föräldrar gestalter, att nu blir det
aldrig helt längre, därför att nu kan vi inte träffas alla generationerna längre. Nu är jag
äldst! Dom som fött mig en gång, finns inte längre.
Så går mina tankar till Betlehem igen, till natten som efteråt beskrivs så magisk.
Visst var det magiskt! På samma gång så unikt som det är när ett barn föds.
Samtidigt så vanligt som det är när ett barn föds. Det vanliga och det unika, möts och
strålar samman i barnet som läggs på krubbans strån. Gud och människa, två i ett.
Mitt i kaos skapar Gud ljus. I kosmos kaos, skapades sol, stjärnor och jord.
I rättslöshetens kaos, skapades ordning och ett skiljande mellan ont och gott. Som en
följd uppmanas vi till att visa barmhärtighet, då skapas möjligheterna till liv.
I människans s.k. mörker av hot, politisk oro och med sned maktfördelning, ger Gud
människorna ett hopp i form av en hjälplös baby. Babyn växer sedan och ”blir till”
sociologiskt och psykologiskt, i sin familj med halvsyskon och bonusförälder. Som
vuxen fullbordar han sin kallelse och blir vår räddare och frälsare genom tid och rum.
Så hur är det nu med vår egen jul, hemma? Kanske är det här, genom allt, som
är både ofullbordat och traditionsbundet, som något faktiskt föds. I ditt och mitt hjärta
lägger Gud ”Julens frid” som ett nyfött barn. Behövande ibland skrikande, ibland
jollrande. Uppfodrande: ta hand om mig! Så ska jag ta hand om dej.
I texten läste vi ”Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.”
Annika Vårblom Sandström