A Aktuellt SEPTEMBER Krönika: Sjöfart & juridik De nya möjligheterna till direktkrav har inte fått något genomslag D EN 1 juli 2012 skedde en stor förändring i svensk sjöförsäkring vad gäller en skadelidandes möjlighet att ”hoppa över” redaren och istället rikta sitt krav direkt mot redarens försäkringsbolag, ett så kallat ”direktkrav”. En sådan rätt fanns redan i försäkringsavtalslagen (FAL), men är i princip begränsad till konkurssituationer. Redan vid införandet av FAL tog lagstiftaren höjd för en utökad direktkravsrätt då ”den försäkrade enligt lag eller annan författning är skyldig att ha ansvarsförsäkring som omfattar skadan” (9 kap. 7 § p. 1. FAL). Detta påverkade dock inte sjöfarten eftersom någon försäkringsplikt inte förelegat. SJÖFART & JURIDIK Sören Thorlin skriver tillsammans med Mats Hesselrud, Mattias Widlund och Anders Höglund under vinjetten ”Sjöfart & juridik”. Samtliga är verksamma vid Skarp Stockholm Advokatbyrå, där de arbetar med juridiska frågor inom området Sjö & Transport och ingår i byråns sjö- och transporträttsgrupp. 40 VAD GÄLLER SJÖFÖRSÄKRING utvidgades direktkravsrätten indirekt genom försäkringsdirektivet 2009/20/EG av den 23 april 2009 om fartygsägares försäkring för sjörättsliga skadeståndsanspråk. Därigenom infördes krav på obligatorisk ansvarsförsäkring för redare för att garantera skadelidande ersättning vid sjöolyckor. Försäkringsdirektivet implementerades i Sverige den 1 juli 2012 bland annat genom ändring i sjölagen. I korthet innebär ändringen att redaren för ett svenskt fartyg med en dräktighet om minst 300 ska ha en ansvarsförsäkring som täcker redarens ansvar. Genom att införa en obligatorisk ansvarsförsäkring aktualiserades 9 kap. 7 § p.1 FAL där en av förutsättningarna var en ansvarsförsäkring. På detta sätt öppnades en möjlighet att framställa direktkrav i sjöförsäkringssammanhang som inte rörde konkurs. Har då en anstormning av krav riktats direkt mot försäkringsbolagen? Svaret är märkligt nog nej! Trots att möjligheten funnits i två år har få försäkringsgivare mottagit direktkrav. Från en skadelidandes sida finns flera fördelar med att utnyttja möjligheten. Det är enklare och det går snabbare att få ut skadestånd eftersom man slipper att först framställa krav mot den försäkrade utan kan ha kontakt enbart med försäkringsbolaget. Vidare undviks rättsförluster om den försäkrade inte betalar skadan eller anmäler den till sitt försäkringsbolag. ÄVEN FRÅN REDARENS synvinkel finns det fördelar eftersom denne slipper besvär och kostnader som anspråket kan föranleda genom att ”lämpa över” kravet på försäkringsbolaget, något som i och för sig vanligen sker förr eller senare i en kravprocess. Dock kan det vara så att redaren inte vill ta sin försäkring i anspråk men att ett direktkrav inte ger något val. I sammanhanget är värt att notera att försäkringsbolaget har rätt att träffa en överenskommelse med den skadelidande, även om redaren motsätter sig detta. Inför förändringen fanns farhågor om att denna utökning av direktkravsrätten kunde komma att ge svenska försäkringsbolag konkurrensnackdelar och minska den försäkrades aktsamhet samt att premierna skulle höjas. Än så länge har dock inga av dessa farhågor besannats. Direktkraven torde komma att öka med tiden och en intressant fråga är om det finns någon upplysningsplikt för försäkringstagaren att uppge vilken försäkringsgivare man har, något som inte framgår uttryckligen av svenska FAL. ¶