A Aktuellt FEBRUARI
Krönika: Sjöfart & juridik
ISPS-koden 10 år – Omfattas ISPS-koden
av redaransvaret?
D innefattar den skada
som befälhavaren, en
besättningsmedlem
eller en lots orsakar
genom vårdslöshet i tjänsten. Att upprätthållandet av sjöfartsskyddsbestämmelserna inte skulle omfattas av redaransvar
vore högst osannolikt. Utgångspunkten
måste rimligen vara att redaren svarar
för de skador som befälhavaren, fartygets
skyddschef och övriga besättningsmedlemmar orsakat genom fel och försummelse beträffande efterlevnaden av sjöfartsskyddsbestämmelserna.
befälhavarens eventuella vårdslöshet framfördes bland annat hans bristande kunskap
i hur fartygets skyddslarmsystem (SSAS)
aktiverades, liksom att han inte hade givit
den övriga besättningen tillräckliga instruktioner i hur detta system skulle aktiveras.
Köpenhamns Byret friade dock rederiet eftersom kausalitet inte kunde visas mellan den vårdslöshet som eventuellt hade
visats ombord och själva kapningen.
Østre Landsret fastställde sedermera
byretens dom. Landsreten framhöll att fartyget, på grund av dess låga fartkapacitet ändå
skulle ha blivit upphunnet, samt att inte heller ett korrekt användande av skyddslarmsystemet hade förhindrat kapningen.
I DET DANSKA rättsfallet Danica White
REDARANSVARET OMFATTAR ÄVEN skada
från 2010 belystes frågan om redarens
eventuella ansvar för befälhavarens vårslöshet i tjänsten beträffande upprätthållande av sjöfartsskyddet ombord. Fallet
kan visserligen inte ses som vägledande
eftersom vårdslöshet inte gick att styrka,
men det är ändå principiellt intressant för
svensk sjörätt, dels eftersom det är ett av
de första civilrättsliga mål i världen som
prövats beträffande sjöfartsskyddslagstiftningen, dels eftersom den nordiska sjörätten är närmast enhetlig om redaransvaret.
I fallet hade fartyget med fem mans
besättning blivit kapat utanför Somalias
östkust den 1 juli år 2007 och frigivet först
efter nästan tre månader. Efter frigivningen stämde besättningsmedlemmarna
genom den danska sjömansfackföreningen 3F redaren med åberopande av fel på
befälhavarens sida.
Enligt SOLAS-konventionens sjöfartsskyddskapitel ska fartyg vara utrustat med
ett skyddslarmasystem som ska aktiveras
i händelse av ett angrepp. Som grund för
som vållats av någon annan som på redarens eller befälhavarens uppdrag utfört
arbete i fartygets tjänst. I vilken utsträckning en viss handling ska anses vara
utförd i fartygets tjänst måste bedömas
från fall till fall. Här uppstår en intressant
fråga om i vilken utsträckning beväpnad
säkerhetspersonal kan anses agera i fartygets tjänst i samband med utförande av
vaktuppgifter ombord.
Centralt för denna bedömning är i vilken utsträckning redaren har möjlighet
att bestämma hur arbetet ska utföras, att
avtala om och utfärda instruktioner för
hur arbetet ska utföras och i efterhand
kontrollera kvalitén av det utförda arbetet. Dessa kriterier är uppfyllda när det
gäller beväpnad säkerhetspersonal och
därför är det rimligt att utgå från att redaren blir skadeståndsskyldig för säkerhetspersonalens vårdslöshet i sin bevakning. ¶
ET SJÖRÄTTSLIGA
REDARANSVARET
SJÖFART & JURIDIK
Mattias Widlund skriver tillsammans
med Mats Hesselrud under vinjetten
"Sjöfart & juridik" Båda jobbar på
Skarp Stockholm Advokatbyrå med
juridiska frågor inom Sjö & Transport.
Tillsammans har gruppens sex
medarbetare över 140 års erfarenhet
av sjörätt.
30