TTSNYTT TTSNYTT Nummer 2 2008 Tibbar är precis som vi..... Bildcollage r o R ep Ti b b a ta r In g på g e er c f Jo av rå ir n k h a u N nn o r s ess g e en AV Katarina Herud Styrelse m m tts TTS Postgiro 19 34 46-2 * ORDFÖRANDE Jane Edvinsson, Tallstigen 3, 66733 FORSHAGA, tel. 054-871615, * VICE ORDFÖRANDE TTS Redationen Lena Larsman, Ugglevägen 6, 438 38 Ansvarig utgivare: Anne-Christine Slevin E-Post: [email protected] Landvetter, tel. 031-91 72 23 * SEKRETERARE Anne-Christine Slevin, Kyrkbyn 177, 380 Redaktör: B-M Edvardsson E-Post: [email protected] 62 Mörbylånga, tel. 0485-414 54 * LEDAMÖTER Layout: Henning Clausen E-Post: [email protected] Anki Sjöberg, Munkebäcksgatan 43C 416 53 Göteborg, tel. 031-25 59 41 Ingela Filipsson, Muraregatan 114, 603 Material som ni vill ha med i tidningen skickas till [email protected] För ej beställt material ansvaras ej 60 Norrköping, tel. 011-169008 BrittMarie Edwardsson, Vaseliden 19 438 91 Landvetter, tel. 031-919166 * KASSÖR utom styrelsen Ralph Brännström, Knutgatan 21, 931 42 Skellefteå, tel. 0910 – 77 59 73 * Revisorer Gun-Brith Åsell, Fridhemsvägen 14, 438 94 Härryda, tel. 0301-326 63 Katarina Herud, Stugvägen 8, 438 94 Härryda,tel. 0301-32688 * Revisorssuppleanter Register Sida2 Sida3 Sida4 Sida8 Sida10 Sida11 Sida12 Sida13 Sida14 Lisbeth Hallström-Ljunggren Anna-Lena Friberg * Valberedning Marika Hümpfner sammankallande vald på 1 år tel. 070-277 15 83 Marina C Andersson vald på 2 år. tel. 0320 840 79 Ulla Bergh vald på 1 år. tel. 0411-55 06 70 * Avelskommitén Lena Larsman, tel: 031-91 72 23 Anki Slevin, tel: 0485-414 54 Marina C Andersson, tel: 0320 -840 79 * Uppfödarrepresentant Åsa Fernis-Lindqvist, tel: 026-13 23 42 2 Info Sekreterarens Ord Det er sirkus i byn Bildcollage Mitt första möte med..... Serie Kennlar Juniorhandling Serie Hej allihopa! Har blivit ombedd att skriva lite ”ord från sekreteraren” i webtidningen som omväxling till ”ordförandes ord” som det brukar vara. Jag avgick för några år sedan i hopp om att jag hade gjort mitt, och lite unga friska krafter skulle ta över, men av olika anledningar sitter jag här igen....... måste väl erkänna att jag tycker det är ganska roligt, annars skulle jag inte ha åtagit mig det, men det tar mycket av min hundtid. Det första styrelsen beslutade efter årsmötet var att göra en ny och lättläst hemsida. Jag tror vi lyckats ganska bra med det – responsen har varit överväldigande. Vi vill ju också fortsätta med idén om en TTS-Nytt på webben. Därför uppmanar vi er alla läsare att hjälpa oss att göra en läsvärd och intressant tidning genom att skicka in material! Du kan se på första sidan vart du kan skicka det. Styrelsen har också sett till att färdigställa en ny uppdatering av Championboken. Kristina Forsberg har gjort jobbet denna gång och den kommer att finnas till försäljning på SvKTRs utställning i Håbelby den 5 juli. Den kommer naturligtvis sedan också att kunna köpas genom klubbens försäljning. Alla vet väl vad Championboken är?? Det är ett stycke historia om våra Tibetanska Terriers. Alla championhundar genom tiderna presenterade med stamtavla, uppfödare och ägare och i de flesta fallen också foto. Ha nu en härlig sommar tillsammans med era fyrbenta, och glöm inte det där med värme i parkerade bilar.......... Anki Slevin 3 Det er sirkus i by’n! Tekst og foto av Inger Johannessen voksen i losjen, takk. Mannen i billett luken var nok ikke så vant til det, så han tittet opp på meg, smilte og sa han skulle finne en flott plass til meg. Jeg kan vel trygt si det er over 30 år siden sist jeg besøkte et sirkus, og det hadde nok gått ennå flere år også hadde det ikke vært for en artikkel i Fredrikstad Blad. En artikkel som fortalte om Sirkus Meranos Norges premiere i Fredrikstad 22. februar. Den fortalte i bilder og tekst om hvilke artister vi kunne oppleve og ga oss et lite innblikk i livet bak kulissene. Plutselig så jeg et bilde av en dame og 5-6 hårete hunder. Ja, det kunne jo ikke være annet enn hårete hunder som vekket min sirkus interesse. Bildet ble gransket - størrelsen og typen på flere av hundene så da unektelig ut som Tibetansk terrier, og i teksten stod det å lese om Josefine og hennes Tibetanske hunder! Ja, dette trengte nærmere undersøkelse. Jeg skal si han holdt løftet sitt – første rad og uten en eneste stang eller ledning som kunne ødelegge utsikten til deler av manesjen. Selv om det var hundene jeg i utgangspunktet kom for å se så må jeg si jeg koste meg under hele forestillingen. Alt fra trapesnummer, akrobater, hester, elefanter, geiter og for ikke å glemme klovnen med sin herlige og smittende latter og Jeg hev meg på tråden til Meranos presse ansvarlige, og ble utrolig hyggelig mottatt selv om jeg ga klar beskjed at interessen min for hundene lå på ”hundeklubb plan” og egen interesse. Presse ansvarlige tok på seg jobben og skulle høre med hundetrenerne om de ville møte meg. Parallelt med dette var det bare å stille seg i kø med forventningsfulle barn og deres respektive foreldre og besteforeldre. Det ble bestilt billetter som 2 voksne og et barn, 1 voksen og 2 barn, 1 voksen og 1 barn helt til det var min tur: 1 4 mange krumspring. Det var i hele tatt en utrolig flott kveld og oppvisningen med de utrolig sjarmerende hundene ble jo et høydepunkt for meg. Tenk dere 10 veldresserte hunder som alle kom løpende inn i manesjen som et lite flygende teppe, for så å hoppe opp på hver sin taburett hvor de satt og fulgte spent med på Josefines kommandoer – er det min tur snart etter var det bare å sette seg i bilen å kjøre til Sarpsborg. Midt inn mylderet av vogner og telt, som skulle reises på nytt, fikk jeg et par veldig hyggelige timer sammen med Josefine og Daniel, deres 12 hunder og geiter. Josephine kunne fortelle at hun var født og oppvokst i sirkuslivet og at hun hadde holdt på å opptre i 24 år med forskjellige hundenummer og andre nummer. Geite nummeret, som de nå også hadde, var et resultat av at Daniel fikk en nå tro? Det var helt tydelig mye gjensidig glede her. De 10-15 minuttene som opptredener varte gikk så alt for fort. Det ble gjort nummer med forskjellig vanskelighets grad – hundene hadde enten solo nummer sammen med Josefine eller samarbeidet to og to. De hoppet bukk over hverandre, de gikk slalåm, to av dem hadde pardans, en gikk på forbena, en hoppet tau også videre. Som avslutning stilte de seg opp på rekke og rad, den største først og den minste til sist. Den første stilte seg på bakbena mens forbenene støttet seg til Josefines side, neste hund stilte seg også på to men den støttet seg til ryggen på hunden foran og slik fortsatte de til alle 10 var oppe på to og så marsjerte de i rekke og rad ut av manesjen. Det hele ble gjort med glede og gjensidig respekt og masse godbiter. Nå ja, på typisk tibbers vis så var det en som brøt rekken helt på sisten – hun måtte bare – og tok seg en ekstra liten tur inn i manesjen og tisset en liten skvett….. I pausen fikk jeg gjort en avtale med Josephine om å møte dem til et lite intervju. Så dagen 5 12 harmoniske hunder som alle gikk sammen i en flokk – tisper som hanner. De kunne selvsagt ikke ha hundene inne i sin egen vogn, så geitene hadde halvparten av en stor vogn og hundene hadde den andre halvparten som sitt hus samt at de begge hadde fine garder å gå i ute. Under mitt besøk så slapp Josefine ut alle 12 hundene på en gang og de fikk løpe løse og leke ute på de store plenene. Det var glade og lekne hunder som tumlet rundt på plenen. Når de kom litt for langt unna så var det kun et lite rop fra Josefine så kom de styrtende tilbake til henne og de ble belønnet hver gang både med godsnakk og godbit. At hundene satte pris på å gjøre kunstner var helt tydelig for ganske så uoppfordret kunne de begynne med noen av sine små kunstner. Jeg ble møtt med vennlighet og nysgjerrighet fra alle 12 hundene – her var det ingen skepsis å spore, nei de var nok mer geit i fødselsdags presang for noen år siden. Han hadde så lurt på om han klarte å få den til å gjøre noen kunstner, deretter hadde det blitt anskaffelse av flere geiter til de nå står med det nummeret de har i dag. De har opptrådt i mange forskjellige land, og er nå for første gang i Norge. I Danmark har de blant annet vært med å lage en video som er ment til undervisning av barn om hvordan ta godt vare på dyrene. At de var opptatt av dyrenes velferd var helt tydelig – de hadde 12 hunder i alder 11 måneder til 13 år og det luktet ikke vondt av en eneste munn og det vare bare myke og tovefrie pelser å kjenne. Sist men ikke minst så var det som alle andre tibber og tok seg til rette om de fant det for godt og flere var kjappe til å finne ut at det var godbiter i lommene mine. For tiden hadde Josefine og Daniel som sagt 12 hunder. En av disse var en Bernersennenhund som var med på geite showet de hadde, dessuten hadde de en 13 år gammel glad og livlig pensjonist som var en Tibetansk terrierblanding. De 10 siste var alle med på Josefine’s hundshow. Grunnen til at de kalte alle hundene for tibetanske hunder var for at fire av dem var rene Tibetanske terriere, mens de 6 andre var blandinger med Tibetansk bakgrunn. Noen av hundene hadde de fra eget oppdrett, mens andre hadde de kjøpt inn. Dette gjaldt også de to Tibetanske terrier tispene Bell og Sam, de var to 11 måneder gamle søstere fra en oppdretter i Belgia. På grunn av deres unge alder så var de bare med på enkle triks og øvelser – som å hoppe tau sammen med Josefine. Ja, prøv det den som har lyst, det 6 ikke kommunisere med dem optimalt noe som sirkusnummeret er helt avhengig av. virket ikke helt enkelt for meg. De 2 eldste hundene i showet var 12 år og Josefine kunne fortelle at dette var deres siste sesong. Til neste år vil de bare være med som pensjonister. Lilly, en av Tibetanske terrier tispene var den som hadde den mest spesielle bakgrunnen. Josefine og Daniel hadde fått overtatt henne fra dyrebeskyttelsen i Tyskland. Hun var funnet mishandlet, ustelt og i det hele dårlig i varetatt. Hun var en veldig redd og engstelig hund, da de overtok henne, bare hund hørte en ballong sprakk så for hun sammen i redsel. Josefine og Daniel jobbet henne sakt og sikkert opp til å bli en trygg og selvsikker hund og i dag elsker hun å opptre midt i manesjen med masse mennesker rundt. Josefine kunne fortelle at når de skal trene opp en hund så begynner de først å studere hundens atferd og se om den har spesielle egenskaper eller ferdigheter. Deretter begynner de å videreutvikle disse egenskapene til forskjellige triks / øvelser. På denne måten får de hunder som elsker å opptre da det blir gjort på deres egne premisser. Josefine fortalte også at de kun trener med positiv trening/ forsterkning. Det er faktisk veldig viktig for dem at ikke noen av hundene får dårlige erfaringer under treningene for det kan ødelegge hundens vilje til å gjøre denne øvelsen. Josefine og Daniel bor med alle sin dyr i Tyskland når de ikke er ute på sirkus turneer. De har der eget hus med flotte omgivelser for både seg selv og dyrene. De har ikke ferie når de ikke er ute på reise med et sirkus. Nei da er de å finne på alle slags typer arrangement. De gjør opptredener på skoler og aldershjem, i zoo og bursdagsselskaper, de er med Josefine fortalte at det er flere som reagerer på at hun klipper dem i ansiktet, fordi de har så vakre ansikt når de ikke blir klipt. Det har sin naturlige forklaring at hun må fjerne pelsen rundt øynene for uten direkte øye kontakt med hundene hele tiden så kan hun heller Du kan finne mer informasjon om Josefine, Daniel og deres hunder og geiter på: www.igen-tierrevue.de 7 Tibbar är precis som vi: Dom gillar snabbmat….. Dom behöver tröst ibland…. Dom kan känna sig lite hängiga…. Dom vill ha de senaste associarerna Dom har hemligheter…. Dom gillar frukost i morgonsolen…. 8 Dom längtar efter sin familj… Dom vill inte bli lämnade…. Dom kan bli jättesura…. Dom är nyfikna…. Dom blir bakis och slappar i soffan…. Dom gillar inte vissa lukter…. Foto & Text Av KATARINA HERUD 9 En artikel klippt ur Tibetanska Terriersällskapets första nummer av TTS-Nytt - 1/1972 Mitt första möte med den Tibetanska Terriern av Dr A.R.H Grieg – översatt av Gunnel Andersson 1972 Jag anslöt mig till Women’s Medical Service of India och landade i Bombay den 2 januari 1922. Jag sändes till Cawnpore som tjänsteläkare och chef för kvinno- och barnsjukhuset där. En kväll i slutet av den heta perioden sände husmor bud efter mig till min bungalow. Jag skyndade mig till sjukhuset, undrande över vad som hade hänt. Jag fann en mycket upphetsad husmor som bäst i färd med att försöka förklara för en tibetansk man och hustru att de inte kunde ta med sina två ponnies och sin hund samt alla sina tillhörigheter in på sjukhuset, och sedan bara sitta där och vägra att flytta sig. Lyckligtvis hade vi en nepalesisk sjuksköterska som kunde tala lite tibetanska och lite urdu. Jag kunde själv tala urdu och så lyckades vi ta reda på vad tibetanerna ville. Hustrun sade att hon hade hört att jag hade öppnat magen på en av hennes vänner, och tagit bort den onda ande som höll på att döda henne, och att den onda anden inte hade kommit tillbaka. Nu hade hon kommit för att be mig göra samma sak för henne. Jag undersökte henne och fann att hon hade en enorm cysta i ena äggstocken. Jag sade till henne att jag kunde ta bort den och att hon kunde läggas in på familjesal så att hennes man kunde laga hennes mat när hon sedan blev bättre. Men de två ponnierna måste lämnas i staden och hunden kunde inte få vara här förrän efter operationen. Hon sade att Lille, hennes Tibetanska Terriertik, inte ens skulle låta sin husse röra henne, nu när hon själv var sjuk. Lille satt bredvid henne på sängen. Jag gick fram till sängen och sade till Lille att hon skulle vara en snäll flicka och tills matte blir bättre får du bara träffa henne två gånger om dagen. Jag lyfte upp henne och hon vände på huvudet och slickade mig. Det var mitt första möte med den Tibetanska Terriern. Jag såg sedan att Lille skulle ha valpar och tyckte att hon skulle ha det bättre hos sin matte i familjesalen, nu när matte hade återhämtat sig så bra efter operationen. Lille fick fyra valpar, två hanar och två tikar. När dom var omkring 7 veckor gamla kom tibetanerna med alla fyra till mig och sade: ”Det här är heliga hundar och bara ett fåtal har tillåtelse att ha dem, men vi skulle vilja att ni valde den av dem som ni tycker bäst om som tack för att ni räddade mitt liv”. Jag valde en guldfärgad och vit tikvalp och kallade henne ”Bunty”. Året därpå återvände tibetanerna för att tala om att den onda anden inte hade återvänt. Med sig hade de en vit hanhund. De stannade kvar tills Bunty löpte och de hade parat sig. Bunty fick tre valpar, två hanhundar och en tik. Även året därpå återvände de och hade nu med sig en guldfärgad hanhund för Bunty. Hon fick återigen tre valpar. Jag behöll en guldfärgad och vit hanvalp och kallade honom Mr Binks, som när han blev vuxen, blev världens första Tibetanska Terrierchampion. När Mr Binks var tre månader gammal hade jag rätt till 10 månaders ledighet, så jag lämnade honom och hans syster hos husmor och en vän tog hand om den andra hanvalpen. När jag återvände från min ledighet berättade min vän följande: När valpen var omkring 10 månader gammal tog hon honom med sig på sin sommarsemester i ett semesterläger uppe i bergen. En rabiessjuk schakal störtade in i lägret med kurs mot henne där hon stod utanför tältet. Hon var förstenad av fasa och kunde inte röra sig, men valpen slängde sig förbi henne och angrep schakalen. Han räddade hennes liv men trots att lägerläkarna gjorde vad de kunde, fick han rabies och dog. På den tiden bad den indiska regeringen alla som hade förlorat ett husdjur i rabies, att de skulle sända dess hjärna till Pasteurinstitutet i Kasauli för att de därav skulle kunna framställa serum och vacciner för att kunna rädda de människor som blev bitna av rabiessmittade djur. I sinom tid fick min vän ett brev från chefen för institutet som tackade henne för att hon sänt in valpens hjärna och tillade: ” Jag vet inte vad det här var för sorts hund, men den var helt unik. Den hade lika många hjärnvindlingar som ett mycket intelligent sexårigt barn. Denna hund kunde tänka, överlägga med sig själv och komma fram till en slutsats precis som ett mycket intelligent barn” Jag har själv också funnit att de äkta Tibetanska Terrierna både kan tänka och dra slutsatser. Kort efter det jag hade återvänt till Cownpore gjorde de infödda uppror mot alla ”vita”. Dagen innan jag fick den officiella varningen om upproret kom en fakir (indisk botgörare) och satte sig under ett fikonträd nära grinden vid ingången till trädgården runt min bungalow. Detta var ett tecken för alla infödda att jag och mitt husfolk och mina husdjur var under fakirens beskydd och inte fick ofredas eller skadas på något sätt. Eftersom militären förklarat att de inte kunde försvara de civila linjerna , alla dessa fabrikers tjänstemän och deras familjer, måste männen själva bilda beridna förband, beredda att undsätta de angripna hushållen. Men eftersom tre-fyra hus samtidigt angreps kunde inte alla försvaras på så sätt, och många av mina vänner dödades under de sex veckor upproret varade. En morgon när jag gick ut för att se till min häst reste sig fakiren och tilltalade mig: ”Salaam Miss Sahib-jee”. Jag blev mycket förvånad eftersom fakirer vanligtvis inte tilltalar kvinnor, men svarade ”Salaam Fakir-jee”. Han sade sedan, att hans arbete nu var avslutat och att han skulle lämna oss. Jag frågade honom vem som hade sänt honom och han svarade att det var de mycket vise från de mycket avlägsna höga bergen, och tittade i riktning mot Tibet. Sedan såg han på mina tre Tibetanska Terrier som hade följt med mig ut och sade: ” Lova, Miss Sahib, att aldrig låta ”Småfolket” från klostren dö ut”. Naturligtvis lovade jag det och de lamamunkar som hade sänt fakiren, gav mig genom honom ett dubbelt löfte i utbyte; ett löfte som de troget hållit ända sen dess. Jag förflyttades sedan till Karachi och medan jag var där lyckades jag få ut en annan vit valp från Tibet och jag hade dessutom Mr Binks två döttrar, en vit och en guldfärgad och vit. Jag förflyttades sedan upp till Quetta och kort därefter fick jag ett telefonsamtal från sekreteraren till styresmannen för den inhemska staten som bodde i närheten. Han frågade om jag hade dom heliga hundarna från Tibet som han hade hört sägas. När jag svarade ja, frågade han om jag kunde tillåta styresmannen och hans nära vän, abboten för ett mycket gammalt, mycket stort och mycket betydelsefullt Tibetanskt kloster, att se dem. När abboten såg mina tre Tibetanska Terrier sade han på urdu att de var äkta heliga hundar. Abboten undrade om någon av tikarna väntade valpar och jag svarade att den ena kanske var dräktig, men att jag tvivlade på det. Han frågade om han i så fall kunde få en valp. Tikarna i hans kloster hade på sista tiden nästan bara fått söner och han hoppades att en utkorsning skulle ändra på det. Han hade hört att det skulle finnas Tibetanska Terrier i östra Tibet och han skulle därför bege sig dit. Resan skulle troligen ta omkring sex månader. Min tik fick inga valpar, men jag skrev till min mor i England och frågade om hon hade en bra hanhund runt året som hon kunde sända hit för abbotens räkning. Hon sände mig en mycket bra vit son till Ch Thoombay of Ladkok. Jag hade haft honom omkring en månad när sekreteraren ringde och sade att abboten återvänt och att han undrade om jag hade någon valp för honom. När abboten såg honom sade han att det var en äkta helig hund och ett mycket vackert exemplar. Han var mycket tacksam för att han fick honom och berättade följande historia om rasen. Dessa hundar fanns redan för femtiotusen år sedan. Det tog naturen tjugo- trettiotusen år att utveckla den dubbla pälsen. Den var utbildad för fjortontusen år sedan och naturen har gjort den till ett fullständigt skydd mot många av farorna i naturen, bett av blodsugande flygande insekter som sprider smittosamma sjukdomar t.ex. Tovigheten i underullen hindrar de infraröda strålarna att tränga in till huden medan den släpper igenom de hälsosamma ultravioletta.” Jag hoppas att ägarna till denna urgamla, säregna, nästan mänskliga hundras hjälper mig att hålla mitt löfte som jag gav för femtio år sedan; att inte låta rasen dö ut, utan att avla Småfolket från klostren endast med varandra och att inte tillåta dem att paras med dem som är av blandras – för det skulle bli Småfolkets undergång. fotnot: Dr A.R.H. Grieg är som ni säkert redan vet, den som innehade den första Tibetanska Terrierkenneln utom Tibet, med det välkända namnet Lamleh. Dr. Grieg’s syster och mor födde också upp hundar under namnen Latmah och Ladkok. Dr. Grieg var vid 83-års ålder fortfarande verksam som uppfödare, men måste på grund av åldersskäl avveckla sin kennel 1972. 10 11 Milington's Carina Hansson, Nol 0303-74 30 50 Kennlar Här hittar du Svenska tibbekennlar som är medlemmar i TTS. Mogawens Anette Therén, Linköping 013-141028 Scapegrace Kajsa Andreasson, Landvetter 031-91 81 48 Kennlar Norra Sverige Skällviks Helena Mellgren, Söderköping 012-141012 Ahra-Kim’s Carina Johansson, Östersund 063-515567 Su-Rams Britt-Marie Edwardsson, Landvetter 031-91 91 66 Flashline's Jennie & Barbro Parneryd, Bureå 0910-781900 Sun-Zoo Marika Humpfner, Hässelby 08-580 303 38 Midnight Fantasy Marianne Brännström, Skellefteå 0910-775973 Tazzjazz Kristina Forsberg, Lindome 031-7951307 Puppies From Heaven Marianne Ericsson-Westin, Boden 0921-655 10 Thanee's Anki Sjöberg, Göteborg 031-24 59 41 Shang Di's Katrin Lundmark, Skellefteå 0910-52336 Xcel's Mia Magnusson, Rimbo 0175-706 17 Tale's Of Fantasy Marlene & S-E Larsson, Skelelfteå 0910-520 27 Zelandonis Berit Edlund, Norrköping 011-340 332 Tchangku´s Mia Wulff, Häggenäs 0703629913 Zhigous Åse Fernis Lindqvist, Årsunda 026-13 23 42 Thokkadis Susanne Engström, Boden 0921-55929 Österlyckan's Emma-Sofie Bellmark, Täby 08-768 13 86 Torpgläntan's Chatarina Forsberg, Piteå 0911-192 66 Södra Sverige Ömsikka's Rigmor Bygdén, Lycksele 0950-13167 Alli-Um’s Lena Malmqvist, Nybro 0480-54033 Mellansverige Brightly's Lena Oredsson, Bromölla 0456-260 62 A-Mas Margareta Sundqvist, Märsta 08-591 162 91 Ca-Ma-Mo’s Marina C Andersson, Kungsätere 0320- 840 79 Allboys Maud Granqvist, Torsåker 0290-40762 Arcturus AnnSofie Lundqvist, Dala-Husby 0225-460 76 Chilu's Ann-Britt Nilsson, Tvååker 0340-135 31 Bräckas Hans & Kristina Högblad, Vålberg 054-545139 Emaho Johanna Söder, Färjestaden 0485-31017 Carouselle's Agneta Olsson, Upplands Väsby 08-51023536 Khambas Eva Clementson, Hjärnarp 0431-455025 Dorje's Lena Larsman, Landvetter 031-917223 Lhinacre Liane Wendt, Väröbacka 0340-66 56 27 Janing's Jane Edvinsson, Forshaga 054-871615 Mocowodo Neta & Bengt Thomsson, Färjestaden 0485 - 350 92 Kuai Le Gou's Gunilla Albrigtsen, Åkers Styckebruk 0159-306 40 Nivels Ann-Christine Slevin, Mörbylånga 0485-414 54 Kyang's Gunilla Klang, Lödöse 0520-65 32 71 Sandsholm's Annette Syrén Karlsson, Oskarshamn 0491-94008 Lokattens Mirielle Pousard, Iggesund 0650-202 79 12 Juniorhandling Jag heter Monica Andersson och ställer ut både i ras-ring och juniorhandling. Jag har hållit på med juniorhandling tillsammans med min tibetanska terrier Rex i ca 4 år men tränat på allvar de senaste två åren. Om du på någon utställning har sett en ring med uppklädda ungdomar som ställer ut hundar så är det juniorhandlingen du sett. Juniorhandling är mer än vanlig utställning, det handlar om hur vi ungdomar hanterar våra hundar och hur hela ekipaget ser ut. Vi har fler och annorlunda figurer att springa. Det vanligaste man alltid får göra både i vanlig utställning och i juniorhandling är att springa fram & tillbaka samt i en triangel. I juniorhandlingen råkar man också ut för att göra svårare figurer som t ex L och T. Dessa är svårare genom att du alltid ska ha hunden mellan dej själv och domaren. Den allra svåraste figuren är en 8 den används i bara i finalen på vissa utställningar. Om du på en tävling blir utvald till finalisterna så får du i regel ställa någon annans hund också. Klädseln är viktig det skall vara strikt och snyggt jag har försökt att ställa i jeans men då har man inte en chans att komma bland finalisterna. Reglerna för juniorhandling hittar du på SKKs hemsida. Är du intresserad av att veta mer får du gärna ta kontakt med mej. Monica Andersson e-post: [email protected] 13 14