essä Det helIGa barnet Vem är det egentligen som sexualiserar barn? Fotografen, vi själva eller de som yrkar på förbud? Författaren Jens liljestrand skriver om en samtid som portförbjuder nakna barn. text jens liljestrand Goa, Indien, 2009. En skimrande vit sandstrand. Klarblått vatten, molnfri himmel. Vågbrus och det ständiga oväsendet från jetskis. Bakom oss: rödbrun sand, magra kossor som gnager på skräpet och de torra buskarna. Jag ligger i solstolen med en deckare och håller ett halvt vakande öga på min treåriga dotter, som sitter i rosa badbyxor och leker med hink och spade. Hon är blond, blåögd och fantastiskt söt. Människorna i det här landet stirrar på henne, förhäxat kärleksfullt, rör vid hennes hår, pekar på henne. Häromdagen kom kyparen på vår restaurang fram – påtänd? – och bet lätt i hennes mjälla överarm. Framför allt vill de ta hennes bild. I ett land på väg huvudstupa in i framtiden – den lilla vägen tillbaka till hotellet som bara var jord och smuts när vi kom hit för en vecka sedan har nyss smetats över med asfalt – tycks varenda indier vara utrustad Sally Manns bild »Shiva« visas på Moderna museet i utställningen »En annan historia: I kamerans våld (1970–2010)« som öppnar i slutet av februari. möt yuri arcurs fotografisk tidskrift | 34 med mobilkamera. Ofta frågar de mig – mer sällan min fru – om det går bra att ta en bild. Fostrad som jag är i svensk barnpedagogik lämnar jag frågan vidare till min dotter: »Är det okej att de tar en bild på dig?« Jag tänker att det är hennes sak att bestämma. En välklädd, spenslig indisk man i vita långbyxor och vit skjorta kommer vandrande på stranden. Han ler och jollrar mot det lekande svenska barnet och tar upp sin mobiltelefon. Min svägerska är redan där, frågar min dotter, som svarar nej. Mannen bryr sig inte, tar bilderna ändå. Min dotter blir märkbart stressad och orolig av situationen, den främmande mannen som ställt sig framför henne med sin mobil och småskrattande förevigar henne i sin kamera. Min svägerska säger åt honom på skarpen: »Please! No!« Mannen bryr sig inte, fortsätter ta bilder. 35 | no 1/2011 filmnostalgi med alex prager verklighetslängtan i reklamfoto 2011 Microstock- -------------- det heliga barnet ----------------- Fotografisk Tidskrift #1–2011 1 | no 5/2010 Han fick två och femtio för sin första bild. Fyra år senare rankas Yuri Arcurs som etta bland världens alla microstock-fotografer. Fotografisk Tidskrift skickade journalisten Julia Svensson till Århus i Danmark. Det blev ett samtal om faran med att ha en alltför konstnärlig självbild, att nakenfoto är trist och att man ska hålla sig undan från unga vackra flickor. text julia svensson bild martin olson, yuri arcurs teknik fotografisk tidskrift | 1 StefaN ohlSSoN teknikredaktör 2 | no 5/2010 Video och 3D hett på Photokina fotomässan photokina ger en utmärkt bild av den oerhört snabba förändring som branschen går igenom. Alla företag som tidigare var stora lever i dag en skuggtillvaro. Polaroid och Rollei är utmärkta exempel på att man i dag försöker mjölka ut den goodwill som finns kvar i varumärket. Mest påtagligt är dock den amatörisering som den fotografiska marknaden genomgått under de snart 20 år som jag har besökt Photokina. Tidigare såg många tillverkare den professionella marknaden som en dragkraft för amatörmarknaden. En professionell kameramodell lockade köpare, även om de aldrig tänkte köpa en sådan kamera. Denna dragkraft har i stor utsträckning försvunnit. Det är inte bara att skapa en proffskamera, det gäller tS-objektIv fråN SChNeIDer Från den tyska objektivtillverkaren Schneider kommer tre objektiv som både kan parallellförskjutas och har skärpeplan som kan lutas, så kallade TSobjektiv. Två av dessa objektiv passar till Canons, Nikons, Sonys och Pentax kamerahus och finns i brännvidderna 50 mm och 90 mm. Ljusstyrkan på 50:an är f/2,8 och 90:an har en ljusstyrka på f/4. Schneider har också utvecklat ett objektiv som ska passa till Mamiyas och PhaseOnes mellanformatskamera, då med en brännvidd på 120 mm och ljusstyrka på f/5,6. Inte ens Nikon och Canon tjänar de stora pengarna på proffsen. Det är amatörerna som ska köpa kamerorna. att erbjuda ett brett objektivsortiment och en supportstruktur som professionella fotografer behöver. Kostnaden är alltför hög för att det ska vara intressant. Amatörfotograferna bryr sig inte heller om vad proffsen använder. Inte ens Nikon och Canon tjänar de stora pengarna på proffsen. Det är amatörerna som ska köpa kameror i den utsträckning som krävs för att dessa företag ska ha råd med att utveckla proffskameror. Att det går snabbt att tappa marknadsandelar om man inte följer med i utvecklingen är Photokina en utmärkt spegelbild av. Så vad är hett? Under dagarna på Photokina utkristalliseras snabbt tre områden: video, 3D och spegellösa systemkameror. Att stillbildskamerorna och videokameror fortsätter att växa samman är självklart. Att spegellösa systemkameror blir ett viktig segment är lika klart. Vissa företag verkar tro att dessa kameror kommer att medföra att alla dslrkameror i amatörsektorn försvinner och ersätts med spegellösa systemkameror. Olympus, till exempel, annonserade att man inte skulle utveckla flera spegelreflexkameror för amatörmarknaden. Man kommer att fokusera helt på Micro 4/3. 3D är inte nytt. 3D-kameror har tillverkats sedan 1850-talet. Och även om vi i dag mest ler åt 3D-filmer från 1950-talet är nog 3D här för att stanna denna gång. Tv- och spelmarknaden svarar för detta. Och om 20 till 30 procent av alla tv-apparater som säljs kommer att vara 3D inom essä ett par år, finns det anledning att tro att man också vill fotografera i 3D. Man kanske tror att det inte spelar någon roll hur det går för företagen i amatörsektorn, men det är där som företagen ska skrapa ihop de pengar de behöver för utvecklingen av proffsmodellerna.Välmående företag tycker sig ha råd att utveckla professionella kameror, företag som kämpar för sin överlevnad gör det inte. På så sätt ställer ett besök på Photokina den riktigt avgörande frågan till oss: Behövs yrkesfotografen framöver? Photokinas största positiva överraskning var Fuji X100, den största negativa överraskningen var frånvaron av nya professionella kameror från Nikon eller Canon. NIkoN tar fram ljuSStark vIDvINkel D7000 heter Nikons uppföljare till D90, Nikons första stillbildskamera med videofunktioner. Man har förbättrat autofokuseringen med en sensor med 39 mätpunkter, varav 9 är korslagda. Videofunktionerna har också förbättrats med filmning i HD-kvalitet (1080p) med kontinuerlig autofokus. Från Nikon kommer också ett nytt 35 mm f/1,4. Nikon har använt sin nya antireflex-behandling Nano Crystal, som ska ge en märkbart förbättrad återgivning vid fotografering där ljuskällor slår rakt in i objektivet. Fokusering sker med Nikons Silent Wave motor, som ska ge en snabb autofokus. Objektivet är också damm- och fuktsäkrat. Här är Knut Foto tekNISk kamera fråN arCa Arca Rm3di heter den nya kameran från Arca Swiss. Det är en kamera med rörlig front som gör det möjligt att både tilta och shifta objektivet. Kameran kan ta filmbakstycken i storlekar upp till 6 x 9 cm, men kan naturligtvis också använda bakstycken från olika tillverkare. Arca har också visat ett nytt stativhuvud, Arca R4. Huvudet har micrometerskruvar för inställningar i alla tre planen, vilket gör det mycket enkelt att positionera kameran exakt. Reportage, person porträtt och det nyaste inom fotografi och teknik. Den lekande fotografen. Med leksakskameror, appar till mobiltelefoner och direktpublicering på nätet vittnar många proffsfotografer om att lusten att ta bilder återvänt. text christian wigardt fotografisk tidskrift | 20 21 | no 5/2010 Nytt fråN alpa Alpa 12 STC är en kamera med rörlig front, anpassad till ett stort antal digitala bakstycken. Kameran är konstruerad för att vara så lätt som möjlig, kamerahuset väger bara 600 gram. Alpa har också konstruerat en hållare fotografisk tidskrift | 1 Mode & moral »Swedish Red« av Joakim Eneroth. Ställs ut i Berlin under hösten 2010. D Vad har modefotografens Mikael Janssons bilder av kvinnor med Sara Lidmans kvinnoporträtt att göra? Bör modefotografer ta ansvar för vilka bilder de skapar? Jenny Maria Nilsson, kulturjournalist och fotograf, tar ett stort grepp om modefotografens moral och gräver i modefotots historia. text jenny maria nilsson »Vi ser det himmelskt blåa från brinnande sopor, den gyllene manteln av solsken, eller mjöldagg; trädskottet som försöker tränga sig upp ytterligare en gång genom ännu en spricka i asfalten på parkeringen är lyriskt grön.« Citatet är från förordet till William Egglestons bok The Democratic Forest, från 1989, där den amerikanska författaren Eudora Welty återger fotografen Egglestons känsliga och exakta bruk av färg i sina fotografier. Dennis Freedman, redaktör för det betydande amerikanska modemagasinet W, och modefotografen Bruce Weber tycker båda att det är det mest poetiska som skrivits om fotografi och och gör därför 1997 en fotografisk road trip till Mississippi för att besöka Eudora Welty. Den androgyna supermodellen Kristen Owen och hennes barn är också med på resan. Bagaget består av en hel massa kläder för fotografering av människor de slumpmässigt skulle träffa och ville ha med i bilderna, för Mississippi Yearning, som Weber döpte bildserien från expeditionen till, kom inte bara att innehålla ett av de mest kända porträtten av Welty från hennes senare år, utan även kommersiella modebilder. I Mississippi Yearning »framkallar« Weber en bildvärld delvis utifrån Eudora Weltys litterära kosmos. Attityden han har till sitt arbete är karakteristiskt för det allra yppersta modefotot som under 1900-talet bildar sin egen fotogenre. Schwedische, bitte! I slutet av 1800-talet börjar diverse fotostudior i Paris få beställningsjobb från modemagasinet Les Modes Magazine. Kvinnor med en idealiserad, klassisk skönhet och uppblåst byst och håruppsättning står framför fondväggar – sammetsgardin till vänster, pelare till höger – klädda i de plagg som skulle säljas. De här »scenerna« brukar kallas modefotots ursprung, vilket bara delvis är sant. Mer träffande vore att beskriva dem som katalogfotots början. Visserligen har bilderna som förekommer i vår tids prestigefyllda modemagasin det gemensamt med de ur Les Modes Magazine att de är tagna på uppdrag för att visa och sälja kläder och andra accessoarer – men det är inte vad som präglat det moderna modefotots estetiska uttryck mest. Kännetecknande för modefofotografisk tidskrift | 32 Galleristen Nina Grundemark har flyttat till Berlin för att kränga svenskt foto till tyskarna som älskar allt vad Sverige heter. De svenska fotograferna Joakim Eneroth, Pernilla Zetterman och Peter de Ru visar bilder som aldrig förr. Vi bad Berlinkännaren Mikael Jansson och författaren Lotta Lundberg att leta efter det svenska fotografiet i staden som av sin egen borgmästare kallas fattig men sexig. text lotta lundberg bild joakim eneroth pernilla zetterman peter de ru sara appelgren (porträtt) »Daria Nightclub Story« för Interview Magazine 2010 2 | no 4/2010 fotografisk tidskrift | 34 et är fredagskväll i Berlins Mitte. Strumplös höst och ljumma vindar. Inga löv är röda än, ett och annat krispigt gult har fallit ner på gatan, annars är det fortfarande sommar. Man får mer sommar i Berlin, en extra månad på våren och en på hösten, man får ett extra glas på krogen för samma hundralapp, ett par extra kilometer i taxin och ett extra rum när man betalar hyran. Det är billigare att leva i Berlin än i Sverige och de flesta konstnärer är fattiga, det är ett faktum, men det kan inte vara det enda skälet till att verka här, i så fall hade vi ju lika gärna kunnat dra till Calcutta eller Tbilisi. I de gamla judiska kvarteren strax norr om floden Spree är husen lite lägre, gatorna lite trängre, men bakgårdarna lika många som i övriga stan. Tjugo år efter murens fall är fortfarande inget färdigt. Under kommunisttiden fanns inte de pengar som behövdes för att restaurera hus och fylla bombluckor. I en har man planterat gräs och gör fotbollsplan, i en annan smäller man upp några tält och öppnar restaurang. Många hus står fortfarande och svajar, vissa våningar är obeboeliga och trapphusen mörka och sotiga. Färgen är sedan länge uppäten av kol och avgaser, lägger man fingret över kulhålen och blundar kan man höra mörkläggningssirenen och dova rop från den sönderbombade källaren. Man kan förfasa sig över skitig grafitti och slafsiga bohemer och ropa på skönhetsrådet. Man kan bli sorgsen eller upplivad. Berlin är inte klart. Berlin ser inte klokt ut. För här finns varken skönhetsråd, folkhälsovårdsinstitut eller normanpassade diskbänkar. När svenskarna köar för att få svinsprutan ger tyskarna alla order uppifrån fingret. Senast någon bestämde vad vi skulle göra gick det åt helvete, tänker berlinaren, därför gör vi som vi vill. Försöker åtminstone förhålla oss kritiskt. Det kallas att ha Schnauze. (Tyska för tryne, käft.) Det är avspänt, det är romantiskt, det är kaxigt och det är fullt med möjligheter. Den som vill bo 35 | no 5/2010 Fotografisk Tidskrift FOTOGRAFISK TIDSKRIFT – ETT KVALITETSMAGASIN FÖR ALLA SOM INTRESSERAR SIG FÖR DEN FOTOGRAFISKA BILDEN Här finner du notiser, nyheter, krönikor, intressanta utställningar och initierade reportage. Vi skriver om fotografi som intresse och passion, yrke och mission. Om allt från estetik till teknik och juridik. Vi vrider och vänder på allt man behöver veta för att hänga med som fotograf/bildmakare/ kreatör här och nu. Vi bevakar Sverige och den stora världen. Fotografisk Tidskift har funnits ända sedan 1888 men är i högsta grad ett magasin mitt i samtiden. Det är en medlemstidning för Sveriges Fotografers Förbund, SFF och har 3000 prenumeranter. Tidningen kommer ut med sex nummer per år. En helårsprenumeration (6 nr) kostar 400 kronor/helår för prenumeranter i Sverige och 500 kronor/helår för prenumeranter utanför Sverige. Pris 75 kr, med 30% rabatt till återförsäljaren. Fotografisk Tidskrift – chefredaktör Jenny Morelli – [email protected]