1. No category

Fotografisk Tidskrift #6–2011


I LIBYEN MED michael
Christopher Brown
Robert NETTARP
I RETROSPEKTIV
-------------

rusch på
retusch
-------------
Fotografisk Tidskrift #6–2011
Under första dagen på Koh Chang i Thailand blir jag förförd av en sällsam spegling i en pool.
Balanserande längst ut på poolkanten hittade jag den perfekta bildvinkeln. Risky business med
en splitter ny Phase One P40+ med unik objektivprototyp.
Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad.
Fotografi: Sara Arnald
Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen.
portfolion
michael christopher brown
Gefvert AB Danderydsgatan 14 114 26 Stockholm
Tel 08-440 54 42 Fax 08-678 29 20 [email protected]
fotografisk tidskrift | 2
3 | no 6/2011
portfolion
michael christopher brown
fotografisk tidskrift | 4
5 | no 6/2011
fotografisk tidskrift | 6
»
jag åkte inte till Libyen för att
skildra ett krig utan för att spegla
en politisk rörelse. Efter första
veckan släppte jag min vanliga kamera och
började ta bilder med min Iphone istället. På det
sättet kunde jag komma från den stora flocken
med fotografer och komma närmare skeendet.
Bilderna handlar alltså mycket om min reaktion på vad som hände runt omkring mig.
namn Michael
Christopher Brown
bor usa
arbetsplats Hela världen.
Brown var en av de två som
klarade sig då kollegorna Tim
Hetherington och Chris Hondros om­kom i Libyen i våras.
aktuell Ställer ut bilderna från Libyen
i Houston, Texas 2012. Brown bidrar
kontinuerligt med bilder till tidningar som
New York Times, Newsweek och National
Geographic, med flera.
www.mcbphotos.com
7 | no 6/2011
SVENSKA FOTOGRAFERS FÖRBUND PRESENTERAR STOLT
2
1
0
2
A
N
R
A
G
A
D
S
NORRLAND
LULEÅ
HOTELL NORDKALOTTEN 10-12 FEB
FÖRELÄSARE:
BARBARA DAVIDSON
JOHN S. WEBB ANNIKA ASCHBERG MARTIN VON KROGH
SANNA SJÖSWÄRD FREDRIK ÖDMAN ALICIA SWEDENBORG
LENNART SJÖBERG NORTH KINGDOM:DAVID ERIKSSON LOTTA SCHWARZ
FÖRELÄSNINGAR INSPIRATION NÄTVERKANDE NÖJE ND IMAGE TRADE EXHIBITION
PROCENTER
LEVERANTÖRER: NETWORK INNOVATION GOECKER CANON NIKON GEFVERT GRAFIT
HUVUDSPONSOR:
ÖVRIGA SPONSORER: ICEHOTEL
NORRBOTTENS MEDIA CITYPRINT
BOKNING & PRISER: WWW.NORRLANDSDAGARNA.SE
robert nettarp
åke ericsson
jessica backhaus
20
Innehåll
Portfolio / Michael Christopher Brown / 1
44
16
Hej / Jenny Morelli »Missförstånd om lagförslaget« / 10
Aktuellt / Simon Bergs känsla för kött / 12
Gästen / Martin von Krogh »Jag blev rädd för mig själv« / 13
5 frågor / Anna Gullmark har landat i Malmö/ 14
Bokrecensioner / Åke Ericson, Misha Pedan, Dawid / 16
Aktuellt / Framtidsklot på världsturné / 18
»Det förekommer
photoshoptennis på
elitnivå.« sidan 34
ROBERT NETTARP / Fotografen som smiskade bilder / 20
Tankar om en bild / Jenny Maria Nilsson minns Klövervägen / 30
Rookien / Jacob Zocherman rapporterar från katastroferna / 32
simon berg
Rusch på retusch / Bildbehandlare hetare än någonsin / 34
Praktisk teknik / Skärpning del 3 / 42
Paris Photo / Det bästa från Paris 2011 / 44
Medlemssidor / Barbara Davidson kommer till Luleå /48
Ordfört / »Sluta med gratisjobb« / 49
Floskeltoppen / Rökande artisten / 50
12
9 | no 6/2011
hej
jenny
morelli
chefRedaktör
läsarreaktioner
Mejla oss på [email protected]
hej och hå vad det stormar kring det nya lagförslaget »olovlig fotografering«. Flera stora mediechefer skriver i Dagens Nyheter (2/12/11) att yttrandefriheten hotas, Pressfotografernas klubb anordnar debattkväll och på fotomässan basuneras det ut från stora scenen att det kommer att bli fotoförbud på
allmän plats i Sverige nästa år. Men stopp! Något sådant förbud är väl inte
på gång? Eller? Bland alla upprörda röster cirkulerar mycket felaktig information. Om jag har förstått lagförslaget rätt kommer den nya paragrafen vid ett
eventuellt införande inte alls att påverka yrkesfotografer. Snarare är det just
alla missförstånd kring paragrafen som kan skada proffsfotograferna. Gemene
man tror nämligen att det kommer bli fotoförbud.
Det här är det reella hotet
mot den traditionella
journalistiken, men denna
fara är komplex, diffus och
svår att greppa.
Under pressfotografernas debattkväll i Stockholm anar jag ett av skälen
till de starka känslorna. Medielandskapet har förändrats radikalt de senaste
åren, traditionella mediers makt krymper i samma takt som de ekonomiska
förutsättningarna att göra tidning blir allt sämre. (Aftonbladet sparkade 85
personer i november, 300 journalistjobb ska bort bara i Stockholm enligt Publicistklubben.) Journalistiken som en över hundraårig affärsidé är i gungning.
På samma gång vänder sig läsare, tittare och lyssnare till övrig media – det vill
säga det sociala, globala, okontrollerade och ej ansvarstagande flödet av skvaller och brus som den nya informationsteknologin har gett oss. »Vi har förlorat
kontrollen över offentligheten«, sa Jan Helin som är chef för Sveriges största
tidning Aftonbladet. Det här är det reella hotet mot den traditionella journalistiken, och denna fara är komplex, diffus och svår att greppa.
Det är här jag tror lagförslaget blir en tacksam och enkel fiende att enas
mot. Men paragrafen om olovlig fotografering kommer i första hand att drabba personer som riggar kameror för att filma i före detta sambons hem, eller
den som i smyg fotar nakna tjejer i duschen. Medier med ansvarig utgivare lär
kunna fortsätta sin tynande tillvaro precis som vanligt. Vi lever i en skakig och
spännande tid och gud ske lov för internet, men vi har en hel del problem att
lösa. Till exempel vem eller vilka som ska ta hand om begrepp som trovärdighet, saklighet och relevant information i framtiden? Och vem som ska betala?
Nåväl, nu är det jul och vi gör sista F för i år. Jag är stolt över det här numret
och glad över att arbeta tillsammans med så duktiga medarbetare. När F fick
Stora Publishing-priset slog jag ett slag för att många tillsammans är smartare
än en. Och jag tror verkligen att människor i grupp som strävar åt samma håll
kan åstadkomma mycket gott. Som till exempel en läsvärd tidning och kanske
till och med en ny offentlighet där folk förhoppningsvis inte trycker upp mobilkameror mellan benen på andra. God Jul!
Vad sff:s jurister tycker om lagförslaget kan ni läsa på www.sfoto.se.
reklamfotografi, polisfotografi och alla andra aspekter
av fotografi. Fast vi kan inte
göra alla nöjda i alla nummer. Hoppas du gillar det här
numret bättre.
Mvh Redaktören
Hej! Vem har tagit bilderna
på sidorna 7, 13, 17, 21 och 25
i förra numret? Det blir lite
konstigt att läsa ordförandens
krönika där hon pekar vikten
av att ange upphovsmän och
sedan inte hitta dem i tidningen. Jodå...nu hittar jag byline,
men först efter att ha brutit
upp pärmen. I förbundets egen
tidskrift bör byline läggas så
att man, inte utan besvär, ser
vem som är upphovsman.
/ Thomas Fahlander, fotograf
Hej Thomas! Vi är förstås
noga med bylines och ska
tänka på att de görs tillräckligt stora och placeras så att
de går att läsa ordentligt.
Hej från Redaktören
Stora
Publishingpriset
vanlig
förbundstidning?
En glad chefredaktör fick ta
emot 2 statyer på Münchenbryggeriet i Stockholm den 18
oktober. Först vann F priset i
kategorin medlemstidningar
vilket var kul. Sen knep F
det Stora Publishingpriset i
konkurrens med hundratals publikationer. Juryns motivering:
»För en allt igenom gedigen
produkt som vinner på alla
plan.« Hurra säger vi.
Hej! Jag är besviken på
förra numret. Bara 44 sidor
om (nästan bara) fotoböcker
när det finns så mycket annat!
Med omgörningen blev tidningen toppen men nu känns
den plötsligt som en vanlig
förbundstidning igen. Jag hoppas att ni hittar tillbaka till er
tidigare stil särskilt som ni fått
så fina priser!
/(Be)sviken medlem
Hej! Tråkigt att du inte
gillade förra numret. Att tidningen krympte berodde på
att vi var rädda att inte hålla
budget i år – men annonsförsäljningen har pekat rejält
uppåt under hösten vilket jag
är jätteglad för.
Och F är en förbundstidning, av våra ca 3 000 läsare
är 2 400 proffsfotografer och
jag kan inte lova att vi inte
gör en fotoboksspecial igen.
Fotoböcker har en självklar
plats i F, men det betyder inte
att vi struntar i porträttfotografi, bröllopsfotografi, skolfotografi, fotojournalistik,
jenny morelli
Lagförslag blir en
tacksam fiende
pyttesmå bylines
Roger Ballen är en av fotograferna på
vår facebooksida.
F på Facebook
På Facebooksidan Fotografisk
Tidskrift finns bilder från F:s
stolta förflutna, men även
snapshots på en stor mängd
fotografer som haft med F:s
redaktion att göra det senaste
året. Gilla sidan du med och få
automatisk uppdatering om
det senaste i fotovärlden.
fotografisk tidskrift | 10
M A R K U S A LATALO
PRODUKT f OTO GRAf TILL K ALLH äLL, STOCKHOLM
I snart 100 år har vi på Haglöfs tillverkat utrustning för dem som gillar utmaningar på naturens villkor.
Nu söker vi en fotograf med dokumenterad utbildning som delar våra intressen
och är envis nog att inte ge sig förens varje produkt kommer till sin rätt framför kameran.
HAGLÖFS LOGOTYPE
B A S I C LOGOTY P E . TO B E U S E D A S N E GATI V E WH I TE ON A B LA C K OR D A R K B A C K GR OU N D
Läs mer på www.haglofs.se
OUTSTANDING OUTDOOR EQUIPMENT
PLEASE CONTACT HAGLÖFS IF YOU REQUIRE ASSISTANCE OR ADVICE WITH THE APPLICATION OF THE LOGOTYPE
TEL + 46 226 670 00, FAX +46 226 571 59
Haglöfs är en av världens ledande leverantörer av Technical Outdoor och erbjuder ett ansvarstagande varumärke som fyller var tids behov av produkter med hög funktionsgrad,
god form och prisvärdhet till människor som investerar i ett aktivt uteliv. 2009 uppgick omsättningen till 590 MSEK och företaget uppvisar en genomsnittlig tillväxt på 15,8 procent
de senaste fem åren. Haglöfs ägs sedan den 20 augusti 2010 av ASICS Corporation. www.haglofs.se
simon berg
aktuellt
FÖR FÄNGSLADE
SVENSKAR
Ett geni plåtat av ett annat.
GENIET FRÅN FLEN
Vad har Nelson Mandela, Andy
Warhol, Tove Jansson, Ingmar
Bergman, Evert Taube, Jane
Birkin, Margaretha Krook och
Olof Palme gemensamt? De har
alla blivit porträtterade av den
legendariske fotografen Hans
Gedda.
Nu har Charlie Drevstam
gjort filmen »Geniet från Flen«.
Här möter vi även fotografer
som till exempel Anders Petersen som talar varmt om den
Geddska närvaron. Filmen visas
på SVT i vinter.
RYSK VINTER
Den legendariska modefotografen Deborah Turbeville håller en
workshop i S:t Petersburg mellan den 27 januari – 2 februari
2012. S:t Petersburg har varit
platsen för flera av Turbevilles
poetiska berättelser. Läs mer på
www.nordphotography.com
Simon Berg undersöker människokroppen.
Bergs känsla för kött
fotografen simon berg har under hösten skrivit en masteruppsats med titeln Fysiska
bilder- bilder av en köttslig värld på Högskolan för Fotografi, Göteborg. I kapitel med poetiska och
fantastieggande namn som Korven – Det isolerade människolika objektet och Fläcken – Att smälta ihop
med världen diskuterar han bland annat vanitasbilder av förgänglighet, förhållandet mellan bild
och språk och olika sorters blickar: »På kyrkogården är skillnaden mellan den begreppsliga och
den köttsliga blicken tydlig. Gravstenarna säger ›sjökapten‹ eller ›grosshandlare‹ där det borde
stå ›jord‹«, skriver han bland annat. I uppsatsen intervjuar han och visar bilder av bland andra den kände fotografen Otmar
Thormann. Hela texten finns att läsa i sin helhet på www.simonberg.com.
BOGREN KNEP
SCANPIX
en rörd och glad Martin
Bogren tog emot Scanpixpriset för sitt projekt Lowlands
under en ceremoni i Stockholm i slutet av november.
»Blicken är personlig, samtidigt som den är generös.
Fotografen är säker och
närvarande i sitt fotograferande och sättet denne delar
med sig av denna plats ter sig
alldeles naturligt.« löd juryns
motivering. Lina Haskel och
Åke Ericson var också nominerade och fick varsin Ipad
som tröstpris.
David Magnusson erhöll
Scanpix-stipendiet som delas
erik mårtensson
hans gedda
En grupp göteborgsfotografer bidrog alla med bilder till
en utställning i december
till förmån för de fängslade
journalisterna Johan Persson
och Martin Schibbye i Etiopien.
Intäkterna för bilderna blir en
del i grundplåten till den fond
som har startats till förmån för
de två svenskarna.
– Vi bidrar med det enda
vapen vi har – våra kameror,
skriver GP-fotografen Lisa
Thanner i ett mail.
Martin Bogren, Lina Haskel och Åke
Ericson på Scanpixprisutdelningen.
ut till yngre fotografer för
sina bilder på amerikanska
fäder och döttrar i serien
Purity.
MASTER I BILDJOURNALISTIK
hösten 2012 startar Skandinaviens första masterutbild-
ning i bildjournalistik vid
Mittuniversitetet i Sundsvall.
– Utbildningen kommer att höja kompetensen
inom bildjournalistik och
öka konkurrenskraften på
arbetsmarknaden, säger John
Kimmich-Javier, professor
och ämnesansvarig i bildjournalistik på Institutionen för
Medie- och kommunikationsvetenskap.
Utbildningen vänder sig
till sökande som vill utveckla
sitt visuella bildspråk, med
en akademisk grundutbildning i bildjournalistik eller
närliggande område följt
av minst två års yrkesverksamhet.
fotografisk tidskrift | 12
privat
ann eringstam
gästen
martin
von krogh
frilansfotograf
gustav hugosson
Att stänga av
känslorna
»hur orkar du?« brukar folk fråga när de får höra att jag ofta fotograferar i
krigsdrabbade områden. I våras tog det slut mellan mig och min tjej och jag
orkade ingenting, var på väg till Libyen, men kom överens med min kollega att
jag skulle vila upp mig och ta hand om mig själv istället. Efter det stängde jag
av mina känslor och det fungerade oroväckande bra. Jag gjorde ett jobb under
sommaren, det var en blixtresa till Etiopien när Martin Schibbye och Johan
Persson hade blivit fängslade, resten tackade jag nej till. Eringstam i Växjö och Hugosson i Stockholm.
utställningar
DAIDO MORIYAMA
Galleri Riis, Stockholm
1 december – 15 januari 2012
EN ANNAN HISTORIA
Moderna Museet, Stockholm
1 februari – 19 februari 2012
LIKA MED (återuppförd)
Hasselblad Center, Göteborg
26 november – 15 januari 2012
ANDREAS NILSSON
Breadfield, Malmö
10 december – 21 januari 2012
ANDERS RYMAN
Arbetets museum, Norrköping
19 november – 11 mars 2012
HANNAH MODIGH
Galleri Kontrast, Stockholm
10 december – 15 januari 2012
ROBERT NETTARP
Abecita, Borås
24 november – 29 januari 2012
NORDENS FOTOSKOLA 2010
Galleri Kontrast, Stockholm
21 januari – 19 februari
MARGARET M DE LANGE
Fotografiska, Stockholm
8 december – 4 mars 2012
MALIN YBERG PALMGREN
Clarion, Stockholm
1 december – 29 januari 2012
ANTON CORBIJN
Fotografiska, Stockholm
14 januari – 29 april 2012
AI WEIWEI
Lousiana, Danmark
18 november – 12 februari 2012
STEN A OLSSONS
KULTURSTIPENDIUM
Göteborgs Konstmuseum
Monica Englund, Jens Fänge,
Annika von Hausswolff, Eva
Hild, Jarl Ingvarsson,Maria
Lindberg, Mikael Olsson
och Ola Åstrand.
3 december – 19 februari 2012
BARBRO PAULSSON
Galleri Art Photo Collection, Gbg
26 november – 17 januari 2012
13 | no 6/2011
ANN ERINGSTAM
Växjö Konsthall
3 december – 30 december
Se fler på www.sfoto.se
Sen klättrade han upp i mitt
knä och började undersöka
mitt ansikte, tårarna började rinna på mig. Det var så
mycket som kom till mig där.
När massmorden på Utöya skedde stängde jag av radion. Jag orkade inte ta
till mig det just då, hade för mycket i mitt eget liv att ta hand om. Jag undrade
om jag skulle komma tillbaka alls, för jag hade tappat all inspiration till att ta
upp kameran. I slutet av augusti var det en minnesceremoni i Oslo för offren,
fortfarande känslomässigt avstängd åkte jag dit och tvingade mig själv att inte
känna. Det blev ett rutinjobb, jag ville inte ta in allt, inte just då och där. Jag blev också rädd för mig själv, att stänga av mina känslor fungerade. Men
jag har också haft en deal med mig själv att den dagen jag inte längre känner
något är det dags att lägga av. Några veckor senare blev jag uppringd av Expressen och tillfrågad om jag kunde åka till svältkatastrofen i Kenya. Så var jag igång
igen, och hur fel det än kan låta blev det en underbar resa. I norra Kenya träffade
jag Dekha, en liten 5- årig kille som suttit fastbunden vid ett träd i 2 år. Långsamt började jag att ta bilder av honom, men ganska snart satte han igång att
undersöka mig istället. Han var pigg i blicken och sökte kontakt, klappade mig
långsamt på armen och jag släppte kameran, sen klättrade han upp i mitt knä
och undersökte mitt ansikte, tårarna började rinna på mig.
Det var så mycket som kom till mig där – den enorma saknaden av min lilla familj, min ex-bonusdotter och mitt ex. Att bli sedd och kramad av någon som suttit fastbunden vid ett träd i två år, den genuina känslan går inte att beskriva. För
honom var jag kanske bara ett vitt ansikte som snabbt fladdrade förbi i öknen,
men för mig var Dekha någon som fick mig att börja leva och känna igen.
Ibland har jag kommit hem från resor och behövt ligga hemma i några
månader för att komma tillbaka. Det är som en gråskala när jag kommer hem,
där borta är det svart eller vitt. Du lever eller dör, när du kommer hem så är det
så mycket i det normala samhället som du ska fungera i att det blir som en gråskala, fina nyanser av allt. Inget här hemma är så krasst som att leva eller dö och
då kan man lätt hamna i ett vakuum där man inte längre känner något ofrivilligt. Jag har andra kollegor som krökar eller knarkar för att börja känna igen, eller
för att få bort det som dom varit med om. Den romantiska bilden av konfliktjournalister som kommer hem dammiga och sätter sig på krogen och visar sina
ärr och berättar rövarhistorier finns kvar därute, det funkar bara inte för mig.
Jag hanterar det med att vara hemma med vänner och familj och prata.
anders hansson
5 frågor
Anna Gullmark sätter Malmö på kartan
NAMN Anna Gullberg
Ålder 46
bor malmö
Aktuell Ny chef för Fotoenheten,
Malmö Museer
Grattis till nya jobbet, vad gör du i
Malmö?
– Jag har blivit chef för Fotoenheten
på Malmö Museer. Vi tar bland annat
hand om museets fyra miljoner bilder.
Vi bedriver nutidsdokumentation och
fixar utställningar, med mera.
Kan du berätta om något specifikt
projekt?
– Vi har ett spännande arbete i
gång i Seved, en orolig stadsdel i
Malmö som det skrivits mycket om
på sistone. Där samarbetar vi med
inflyttade somalier om hur de kan
dokumentera sin egen vardag. Vi
arbetar även för att ta hand om en
samling utsmugglade historiska
bilder från Somalia. Vi lär ut hur
man digitaliserar, bildbehandlar och
arkiverar bilder.
Varför är det viktigt?
– För att alla ska kunna bevara
sitt eget kulturarv. På samma sätt
som det är viktigt för oss att bevara
våra bilder i våra arkiv. De som vi vill
tillgängliggöra för en större publik,
exempelvis via webben.
Vad vill du åstadkomma som chef?
– Jag vill att Malmö ska spela en
starkare roll som fotografiskt centrum
för hela Östersjöregionen. Jag vill att
man ska tänka på oss i första hand när
man tänker på fotografi och Malmö.
Kommer du bjuda fotografer till
Malmö – i sådana fall vilka?
– Vi kommer att producera utställningen Årets Bild i mars nästa år. Till
sommaren ska vi ha en stor utställning med Mats Bäcker. Det finns
många fotografer jag skulle vilja visa.
Jonas Bendiksens utställning Vi som
bor här, till exempel, eller ta Koudelka
till Sverige igen. Eller Lauren Greenfield eller varför inte en utställning
med Francesca Woodman...
/ Jenny Morelli
fotografisk tidskrift | 14
w w w. r a j a l a c a m e r a . s e
Vid frågor angående leasing vänligen kontakta oss eller besök någon av våra butiker!
Rajala Pro Shop Stockholm
mail: [email protected]
Herkulesgatan 11
Tel: 08 789 45 00
Rajala Pro Shop Malmö
mail: [email protected]
Drottninggatan 36
Tel: 040 12 13 06
Åke Ericsons bok är en mångbottnad berättelse om sorg.
Bilder från krigets efteråt
böcker
Åke Ericson
Kosovo in progress
nygren&nygren
bokens pärm har blodets röda färg
och sorgens svarta. Symptomatiskt
när det gäller en skildring från forna
Jugoslavien, det område i Centraleuropa som under några turbulenta och
våldsamma år var säte för ursinniga
strider och ofattbara grymheter, som
vi varje dag kunde följa i nyhetsrapporteringarna.
Kanske var det för att detta krig
ägde rum på vår egen kontinent, inte
mer än några hundra mil från Sveriges gränser, som det så påtagligt gick
in i vårt eget blodomlopp. Jag minns
de kyliga vinterhelgerna när människor strömmade till olika platser i
Stockholm för att lämna paket med
förnödenheter; konserver, leksaker,
hygienartiklar, som de packat ihop
hemma, för vidare befordran till det
krigshärjade landet. Aftonbladets kulturredaktion förflyttade sitt arbete till
en provisorisk barackredaktion strax
utanför Sarajevo, och i samma stad
satte Susan Sontag, mitt under brinnande krig upp Becketts pjäs I väntan
på Godot, för att visa sin solidaritet.
åke ericsons bok bär titeln Kosovo
in progress, och pekar alltså framåt.
Den skildrar, med utgångspunkt från
en av Kosovos mest krigshärjade byar,
Loxha, återuppbyggnadsarbetet, krigets efteråt, den svåra vägen tillbaka,
att bygga upp ett nytt liv ur allt som
raserats och tillintetgjorts. Det arbete
som tidningarnas krigsreportage
sällan väljer att fokusera på, eftersom
det inte är lika tacksamt att bildsätta
och ofta saknar den dramatik som
kriget bjuder på.
Krigsromantiken (för det finns
otvetydigt en sådan ingrediens i den
krigsjournalistik som dagligen sköljer
över oss) och den brutala dramaturgin ersätter Åke Ericson i den här
boken med en osviklig närvarokänsla.
Framförallt gäller den de människor
fotografisk tidskrift | 16
i sitt korta förord skriver Kofi
A. Annan, fn:s tidigare generalsekreterare, om just detta efteråt, som
är krigets. »Det är bara när gevären
tystnat och stridsvagnarna för gott
lämnat platsen som verkligheten
kan börja sjunka in. När släktingar
inte återvänder och hus raserats,
måste familjerna brottas med svåra
sanningar och finna en väg framåt.«
Det är den, också fotografiskt svåra
vägen, som Åke Ericsons bilder i den
här boken skildrar. Utmärkande för
dem är deras generösa komplexitet,
varje bild berättar flera olika historier
på en och samma gång. Fokus ligger
på hur människorna interagerar
med varandra, hur livsberättelser
skapas. Ofta med olika generationer
i samspel.
Bilderna är väldigt närgångna, man
känner nästan lukten av soppan som
öses upp på blecktallriken, hör det
skärande ljudet av kritan som gnisslar
mot den svarta skoltavlan, upplever
känslan av att gå på snöblöta vägar i tunna skor. En mångbottnad,
svartkantad berättelse om sorg och
framtidshopp växer fram.
Generositeten balanseras av den
begränsning som fotografen ålagt
sig, i och med att han valt att gestalta
krigets efterdyningar inom ramen
för en enda specifik by, och hans
koncentration på det svartvita fotot,
som här utnyttjas maximalt med sin
renodlade slagkraftighet. Valet av
omslagsbild, närbilden av en kvinnas
ansikte, slår dock an en annan läsart
och speglar inte riktigt den karaktär
av ögonvittnesskildring som utmärker boken som helhet.
Omslaget på Ericsons bok i sorgens
svarta färg.
17 | no 6/2011
missha pedan
åke ericson
vars liv han följt och dokumenterat
under mer än ett decennium, men
den omfattar också själva platsen,
byn, med sina spruckna asfaltgator,
sina tomatodlingar och sin utveckling
från de provisoriska Röda Korstälten,
uppförda efter bombanfallen, till de
fashionabla nybyggen som hemvändande bybor byggt upp.
Misha Pedans stereoseende.
Skarvar, avstånd,
relationer
motorhuvar och
dunkla garage
Misha Pedan
stereo_typ
Dawid
Kars
khimaira förlag, 2011
dog förlag, 2011
Dawid växte upp då bilen fortfarande representerade framtid
och modernitet. Han läste
motortidningar som hette »Hot
rod« och byggde egna bilmodeller i plast. Bilderna på bilar,
eller rättare sagt bilderna på
vad som helst som går att associera till bilar, är hopsamlade
från fem decennier, men mest
härskar 70-talsnostalgin av
den ofarliga VW-bubblan och
Saaben som inte gör en fluga
förnär på en Domusparkering.
Korniga motorhuvar, dunkla garage, snöiga parkeringsplatser,
däckspår, dekaler. Övergiven
plåt. En dawidsk bildvitsighet som mest ser ledsam ut i
backspegeln.
Antingen kan man se »Kars«
som en minnesbok över hur
metall böjdes på 70-talet. Eller
som en dödbok över bilismen.
Kanske kan staten köpa in den
i massupplaga och dela ut i
avskedspresent till alla Saabanställda.
det hade varit lätt att falla för
frestelsen att i ett fotografiskt projekt
av den här karaktären skapa en mer
»svartvit« (i ordets metaforiska
bemärkelse) berättelse. Om de onda
och de goda. Om lyckan över att kriget
är slut. Åke Ericson har inte fallit i den
fällan. Istället visar han på det enorma
arbete det måste innebära att bygga
upp inte bara människors boningar,
utan också deras själar. Han gör det
genom att alltid gestalta och hålla fast
vid värdigheten hos dem han skildrar.
Tvåsamheten har kritiserats
som norm i ett par decennier
nu. Men i Misha Pedans bok
»stereo_typ« förstår man faktiskt vitsen med att ha ett »du«
vid sin sida.
Pedans svartvita och
pastellkolorerade fotografier visades redan för några år
sedan i en utställning på Galleri
Ikon, och dyker även här upp
i duetter, två och två på varje
uppslag. Hand i hand, som
kärlekspar. Varje bildduo är
taget på en och samma plats,
från Grythyttan till Minsk, och
skärs itu av svarta linjer. Endast
förordet, skrivet av författaren
Mara Lee, bryter mot dualismen: det är översatt till tre
språk, förutom svenska även
engelska och ryska.
Ibland verkar fotona tagna
minuterna efter varandra – som
bilderna från Göteborg, där solljuset rör sig sakta över en grön
soffa. I andra fall ryms en evighet mellan en tågvagn i vitryska
Vitebsk, full med vinterpälsar
och kepsar, och bilden bredvid,
kanske tagen genom ett
fönster, av en flock översnöade
Sovjet-gubb-monument.
Det är en form som bryter
med idén att fotografiet
ensamt ska fånga det magiska
ögonblicket, the Kodak moment. Här sker saker i skarvar,
avstånd och relationer. Tiden
står inte still; den har bara
upphört att existera. Jag roar
mig med att hålla för den ena
bilden först, för att sedan få en
aha-upplevelse när den förändras, växer, med sin andra sida. / Marie Lundquist
/ NATALIA KAZMIERSKA
Malena Rydell
En minnesbok över metall?
catherine nelson
aktuellt
NYTT STYCKE
FOTOHISTORIA
Heder åt Nyman.
svenska
färgmästare
Två svenska fotografer, Lars
Nyman och Johanna Henriksson, kvalade båda in i »Annual
Photography Master Cup«, en
internationell tävling för färgfotografi. Lars Nymans bilder från
Srebrenica, Bosnien och Hercegovina, belönades med ett
hedersomnämnande. Johanna
Henrikssons bilder från Mali
nominerades i flera kateogorier
men knep inga priser.
WORKSHOPPA LOSS
MED FONTCUBERTA
Eyes in Progress är ett internationellt program med säte i
Paris och Barcelona som håller
olika workshops och klasser
med världsberömda fotografer
såsom Richard Dumas, Juan
Manuel Castro Prieto, Patrick
Zachmann, Joan Fontcuberta
med flera. Programmet vänder
sig till professionella fotografer
i första hand. Klasserna startar
i februari 2012.
Nelsons bilder handlar om framtidens minnen.
Turnerande framtidsklot
konstnären och fotografen Catherine Nelson föddes i Sydney, Australien 1970. Hon har
sedan 1990-talet arbetat i många länder med en mängd olika uttrycksformer. Bland annat arbetade hon länge i filmindustrin och har varit med och skapat de visuella effekterna för filmer
som Moulin Rouge och Harry Potter.
Hennes nya stora bilder i serien Future Memories är 1,5 x 1,5 meter stora och består av 20 flytande världar, minutiöst sammansatta med tusentals monterade detaljer. Nu är de fantasifulla
framtidskloten ute på världsturné. De har ställts ut i bland annat Paris, Peking och Singapore.
Så småningom kommer de att landa i usa på Los Angeles Photo Art Fair som börjar den 12
januari 2012. Bilden ovan heter Mareeba Wet, 2010.
Fler klot finns att beskåda på. www.parisbeijingphotogallery.com.
GLÆD DANSKA
TAR ÖVER
gunilla knape, forskningschef på Hasselbladsstiftelsen
i Göteborg, slutar sin tjänst
den sista december 2011 och
danskan Louise Wolthers tar
över rodret.
Louise Wolthers är född
1974 och konsthistoriker
med flerårig erfarenhet som
skribent, forskare och curator.
Hon kommer närmast från
Statens museum för Konst i
Danmark där hon skrivit om
genus i konsten.
– Det bliver spændende at
begynde på Hasselblad, jeg
glæder mig meget! skriver
hon i ett mail.
henrik isaksson garnell
lars nyman
Nu är Niclas Östlind, doktorand
i fotografisk gestaltning, klar
med tredje delen i forskningsprojektet om svensk fotografihistoria. Denna gång handlar
det om fotoutställningen »Lika
med« på Moderna Museet 1991.
Genom utställningen kom en
ny generation av kvinnliga fotografer; Annika von Hausswolff,
Lotta Antonsson och Annica
Karlsson Rixon för att nämna
några, att etablera sig på den
svenska konstscenen.
Garnell på export.
TURK KÖPER
SVENSKT
den svenske fotografen
Henrik Isaksson Garnell har
väckt uppmärksamhet på den
internationella konstmarknaden. Efter att ha ställt ut på
bland annat Swedish Photography i Berlin och i Istanbul
förra året har några av hans
fotografier i serien Unplugged
2.0 blivit sålda. Köparen är en
stor turkisk konstsamlare som
vill vara anonym.
På soda Art Gallerys hemsida beskrivs svensken, som
gärna kombinerar vetenskap
och natur med sin konst, som
»till hälften konstnär, till hälften galen vetenskapsman«.
fotografisk tidskrift | 18
Scoro.
Simply the Best.
Asymmetri 10 bländarstegs oberoende effektkontroll på alla 3 lamputtag
Effektomfång på 3200 J - 3 J med konstant färgstabilitet
Brinntider ställbara ner till extrema 1/8000 t0,1 (1/12.000 t0,5)
Färgtemperatur ställbar i +/- 200 K steg
Uppladdningstider 2400 J varje 0,8 sek
Ring för mer info!
www.broncolor.com
Göran Moberg 070-618 15 78
Niclas Blyberg 070-747 36 12
Hjalmar von Rüdiger 08-680 15 73
Since 1921
Senso.
www.broncolor.com
Light light.
Senso A2 & A4
• Mycket ljus för pengarna
• 13-1200 eller 26-2400 Ws
• 3 lamputtag med 2 kanalers asymmetri
• Stabil färgtemperatur
• Inbyggd radiosynk
• Kompakt med låg vikt
Litos
• Kompakt lamphuvud särskilt anpassat för Senso
• Kompatibel med de flesta ljusformare från broncolor
TIPA-award winner 2011. Kom in för en DEMO!
”Servicedepån för yrkesfotografer"
Västberga Allé 60 • 08-680 15 70 • www.molanders.se
Robert
Nettarp
När fotografen Robert Nettarp oväntat dog, endast 32 år
gammal, var han redan en stjärna i modevärlden. Hans
provokativa bildspråk ifrågasatte skönhetsidealen och rörde
sig ofta i konstens gränsland. Nu visas hans fotografier
retrospektivt i en stor utställning i Borås.
bild robert nettarp text natalia kazmierska
fotografisk tidskrift | 20
p
21 | italienska
no 6/2011
Milk,
Amica
»Jag minns fortfarande skräcken och
fascinationen som den där bilden väckte hos
mig när jag såg den första gången.«
E
n misshandlad flicka, hon ser
inte ut att vara mer än 13–14
år, med hålögd blick, blåtira
och strypmärken runt halsen.
Jag minns fortfarande
skräcken och fascinationen
som den där bilden väckte
hos mig när jag såg den
första gången i slutet på
1990-talet. I dag har Åse beautiful pain publicerats
och ställts ut vid flera tillfällen, senast på Fotografiska 2010.
Men den väcker lika starka känslor nu som för
tio år sedan.
På den tiden dök våldet och smärtan ofta upp
i den unge fotografen Robert Nettarps foton.
Modeller uppklämda mot glasrutor, kvinnor som
hängdes på köttkrokar i slakthallar och män som
kvävdes i genomskinlig plastfolie. Fångade och
instängda, nästan som om de försökte ta sig ut ur
sitt eget skinn.
Att det egentligen inte var på riktigt, var en del
av hela grejen.
Fotot av den blåslagna tjejen är kanske ett av
Nettarps mest kända verk, och på många sätt
typiskt. Inte bara för att modellen var väldigt ung
– som de ofta också var – utan för att bilden var
hårt retuscherad.
Den dök upp i ett modereportage med titeln »Skikt«, som publicerades i den ambitiösa
modetidningen Bibels näst sista nummer, kring
millennieskiftet. Formgivaren Stefania Malmsten,
som då var ad på Bibel, minns att Robert Nettarp
var extremt entusiastisk inför jobbet.
– Han ringde mig flera gånger om dagen i
veckor med olika idéer. Det var som att han hade
miljoner bilder i huvudet som han hade svårt att
uttrycka i ord. Han skulle ha alla de hetaste modellerna just då, det skulle bli många sidor. Han lade
hela sitt arvode på att hyra en speciell van för att
kunna plåta on location. Sedan gjordes alla bilderna i studio och framför allt i efterarbetet. Några
av bilderna var fantastiska. Några valde vi att inte
publicera, säger hon.
Till slut bestämde Bibel i samråd med Robert
och stylisten att publicera en variant av bilden
UK passport no age. Två unga engelska modeller på
vift, fotograferat för svenska Bibel. Om man tittar noga
i deras pass kan man läsa att de bara var 14 år gamla.
Bilden kom att lyftas fram som ett exempel på
»pedofiltrenden«.
Adina loves Lao, engelska Rank (motstående sida).
där den retuscherade misshandeln var något
mer dämpad. För flickan hade förstås inte fått
spö i verkligheten. Blåmärkena målades dit i
Photo­shop.
I dag passerar alla bilder en dator, oavsett om det
är privata semesterfoton som läggs upp på Facebook, eller stylade scener i glansiga magasin.
Men på den tiden var digital retusch inte
något självklart, snarare ett statement, berättar
Stefania Malmsten. Hon menar att det fanns två
paralleller på 90-talet. Dels Heroin Chic, en sorts
realism med osminkade modeller och gör-detsjälv-styling.
– Samtidigt kom de som började jobba med re­
tusch och perfektion, som Inez van Lamsweerde och
Vinoodh Matadin, och i Sverige Camilla Åkrans och
Robert Nettarp. Kanske höll de på med samma sak –
ett ifrågasättande av vad skönhet är, säger hon.
Flera av Robert Nettarps jobb för Bibel väckte
starka reaktioner i svenska medier, till exempel ett
som handlade om två unga engelska modeller på
vift. På en av bilderna höll de upp sina pass mot
kameran, och om man tittade noga kunde man
läsa att de bara var 14 år gamla.
Bilden kom att lyftas fram som ett exempel på
»pedofiltrenden« i en debatt som rasade sommaren 1998, minns Stefania Malmsten.
– I efterhand kan jag se det som att det som var
mest upprörande för våra kritiker var mode i sig.
Och det tror jag Roberts bilder bidrog till. Hans
starkaste bilder har det som de bästa modefotofotografisk tidskrift | 22
23 | no 6/2011
»Genom att själv posera kunde han få modellerna att
göra absurda saker. Lägga sig på en kopierings­apparat,
stoppa råa ägg i uppspärrade munnar...«
[från vänster]
Naked head, lots of thoughts, svenska Bibel
grafierna har, det som gör mode intressant. Ett spel
med yta, någonting skamlöst och otydligt.
Horse, franska Vogue
Shaking girl, svenska Bibel
Robert Nettarps tidiga bilder publicerades först i
Nöjesguiden, i början av 90-talet. Då fotade han
mycket svartvitt, ofta porträtt på unga människor.
Genombrottet kom några år senare när han uppmärksammades för sin egendomliga, datamanipulerade surrealism.
När Robert hastigt och oväntat gick bort 2002
hade han redan hunnit arbeta för internationella
magasin som amerikanska Nylon, brittiska Sleaze
Nation, till och med prestigefulla italienska Vogue,
som av många modefotografer anses vara kronan
på verket under en framgångsrik karriär. Dessutom
hade han gjort reklamfilmer och kampanjer för
märken som Hugo Boss och Diesel, samt belönats
med flera fina utmärkelser.
fotografisk tidskrift | 24
stjärnan även levde intensivt och rastlöst som
människa, och drogs in i »spiralen av stress, press,
fest, krav, resor, glamour, extravagans och till sist,
en destruktivitet, som slogs med hans livsglädje
och kärlek till hem och familj«.
Robert hade precis fått barn, en liten son som
hunnit bli sex månader, och flyttat ihop med
flickvännen i en tvåa på Gärdet i Stockholm, när
det hände.
Som alltid när omsusade människor försvinner florerade många rykten om hans död. Men
sanningen var att han avled ensam i soffan framför
tv:n en kväll, just hemkommen från ett jobb i Paris,
på grund av en långt gången lunginflammation.
Agenten Lena Gullberg berättar att han hade
varit jätteförkyld länge, men ändå jobbat hårt utomhus i Paris-kylan. Nej, missbruksproblem hade
Robert inte, slår hon fast. Även om det förekom en
hel del festande i modevärlden.
– Framför allt lyssnade han inte på sin kropp,
han var inte den som stannade hemma från jobbet
och vilade för att han hade ont i magen. Det var full
fart hela tiden.
Dödsfallet kom som en chock, för hans närstående, men också för den svenska modevärlden.
Här hemma hade Robert Nettarp blivit omtalad
som en rockstjärna, en vild och orädd naturbegåvning. Lena Gullberg, nu på byrån Camera Link
blev hans agent vid 90-talets mitt och var med på
många plåtningar. Hon beskriver honom som en
gränsöverskridande kreatör, som kunde entusiasmera hela teamet. Genom att leva sig in i rollerna
och själv posera kunde han få modellerna att göra
absurda saker. Slicka på glasrutor, lägga sig på en
kopieringsapparat, slita sitt hår, klättra på sjukhussängar, stoppa råa ägg i uppspärrade munnar…
– Robert hade otroligt mycket energi. Ville
han att modellerna skulle stå på knä så stod han
också på knä. Han fick på så sätt folk att slappna
av, tycka att det var helt okej och roligt att göra
allt det där eftersom han också deltog. Det blev
25 | no 6/2011
alltid bra stämning på plåtningarna, berättar Lena.
Hon ger ett exempel på hur hans fantasi kunde
fungera: vid ett tillfälle föreslog hon att han skulle
prova att plåta ett stilleben med skor.
– Då gick han iväg och köpte de dyraste Armaniskorna han kunde hitta på NK. Sen tände han eld
på dem, och plåtade av. Man skrattar nästan så man
gråter när man tänker på det – tanken var ju att man
skulle sälja in skorna! Men det var så med honom,
han tänkte alltid annorlunda och var aldrig rädd för
att experimentera, säger Lena Gullberg.
– Det är därför det inte känns gammalt när man
tittar på hans bilder idag. De funkar fortfarande, för
Robert var så modern och före sin tid.
I en minnestext som publicerades i Dagens Nyheter
strax efter Robert Nettarps död (8/6 2002) beskrev
journalisten Claes Britton hur den unga foto­
Hur långt han hade kunnat gå om han levt vidare
vet förstås ingen. Mycket tydde på att Robert Nettarp under de sista åren var på väg någon annanstans, mot ett friare skapande.
»Jag är ju i grunden modefotograf, men på
senare tid har jag också börjat få idéer till konst­
bilder. De flesta konstfoton består i dag av lite
trista stilleben eller installationer, men jag vill
dra in människor i bilderna och utföra dem på
ett sätt så att man irriterar sig på dem« sa han till
exempel i en intervju, bara några månader innan
han gick bort.
De senare projekten lutade mycket riktigt åt det
konsthållet. Ofta dök komplexa frågeställningar
kring föräldraskap in i bilderna.
I andra fall tog han upp kontroversiella ämnen,
som i reportaget »Plastic surgery« i tidningen
Nylon, där han lät modellerna tänja ut skinnet i
ansiktet med händerna, som en kommentar till vår
tids plastikindustri. Med bilden på den mörbultade
flickan i Bibel-reportaget ville han sätta fokus på
kvinnovåld – utan att någon egentligen skulle
vara offer.
I den stora retrospektiva utställningen som visas
på Abecita konstmuseum i Borås i höst kan man
även se hans första egna riktiga konstprojekt –
som bara visats offentligt vid ett tillfälle tidigare
»Det här måste vi smiska upp«,
sa han alltid. Det betydde att bilden
skulle förbättras digitalt.«
– bildserien Erskine, inspirerad av den berömda
arkitekten. Här flyter människor omkring som
akvariefiskar i vattenfyllda villor.
Hurt plastic boy, engelska Rank
Åse Beautiul pain, svenska Bibel >
Men varifrån kom egentligen dessa mörka, skruvade stämningar i Robert Nettarps verk? Bakom
de fördragna rullgardinerna i en studio i Vasastan
hittar jag den saknade pusselbiten.
Här sitter nämligen Robert Nettarps egen
retuschör – Jenny Stigsdotter. Det var hon som
bearbetade i stort sett alla hans bilder, ända
fram till det sista Paris-jobbet som han lämnade
ofärdigt efter sig.
Jenny hade precis fått bilderna, som fotats för
tidningen Elle. De bestämde med Robert att ses igen
efter veckoslutet och diskutera retuscheringen.
Samma helg gick han bort.
– Det sista jobbet han gjorde var faktiskt väldigt vackert. Det hade en ljusning i sig. Modellen
gick omkring längs med Seine och dansade. Det
var inte så mörkt och dystert, inte så »dark and
twisted« som Robbans bilder ofta brukade vara,
säger Jenny Stigsdotter.
Något år efter hans död startade hon egna
företaget La Machine, specialiserat på avancerad
digital bildhantering, tillsammans med kollegan
Matilda Persson. Deras lokal vid Vanadisplan är
mörklagd för att inte störa det färg- och ljuskänsliga arbetet vid dataskärmarna.
När Jenny och Robert träffades i slutet på
90-talet jobbade hon på en reprofirma på Södermalm. På den tiden var bildretuschering fortfarande ovanligt i Sverige. Utomlands hade det börjat
bubbla kring den nya tekniken – mac-datorerna,
photoshop-verktyget och det be­händiga ritbordet
– som gjorde det möjligt för vem som helst att
manipulera bilder digitalt.
Tidigare hade bara stora studios haft råd med specialutrustningar och otympliga Quantel-maskiner.
Jenny minns att hon och Robert satt tillsammans framför hennes dator i timmar och expe-
rimenterade med extrema retuscher, försökte
få fram den plastiga huden och de måleriska
ljussättningarna – det som sedan skulle bli den
typiska »Nettarp-stilen«.
De gjorde något nytt, och radikalt.
Många var fortfarande skeptiska till att behandla fotografi på det viset. Folk var till och med
frågande när de levererade bilderna på en dvd –
man var ju van vid att få en färgkopia monterad
på en pappskiva med plastfilm klistrad ovanpå.
– Det var få som förstod vad vi höll på med då.
»Retusch, det är väl att ta bort finnarna i pannan?«. Ungefär där stod Sverige när vi drog igång,
berättar Jenny Stigsdotter.
– Just där och då hade jag inte heller någon
aning om att vi gjorde något stort. Man satt i sin
bubbla, och kände bara – varför har alla så svårt
att acceptera det här? Jag var hungrig, nyfiken,
ville lära mig och hade tålamod nog att sitta still
vid skärmen hur länge som helst. Och Robert
hade enorma idéer och visioner. »Det här måste vi
smiska upp« sa han alltid.
Smiska upp – det betydde att de skulle göra
bilden bättre digitalt.
Jenny beskriver sig som en hantverkare som
kunde realisera Roberts bildvärld. Han satt ofta
bredvid henne vid datorn och tittade på när hon
arbetade, gav lite direktiv. Vanligen pratade han
i telefon under tiden, gjorde redan planer inför
kommande projekt.
Hon nämner ett tillfälle när han hade köpt en
splitterny bmw, som han tänkte använda för att
övningsköra. Efter några veckor fick han för sig att
de skulle »smiska upp« bilen i ett modereportage
för tidningen Rank.
Han ville linda in den i plast, liksom mumi­fiera den.
– Det var typiskt honom. Det var som om han
ville att saker alltid skulle brytas ner. Människor,
vackra ting, lyxprodukter. Allt skulle liksom slås
fotografisk tidskrift | 26
27 | no 6/2011
»Det fanns en dyster estetik i mig. Hur
bra kunde man egentligen göra strypmärken?
Det var bara intressant.«
[från vänster]
Kiara Haute Couture, italienska Amica
Two boys undressed, svenska Plaza
Robert Nettarp fotograferad av Mattias Edwall
sönder. Det fina fick inte vara för fint, saker i djupet
skulle tvingas upp till ytan. Ytan fick inte ta över,
säger Jenny Stigsdotter.
Många bilder fotades just bara för att de skulle
retuscheras rejält i efterhand. Det var inte ens meningen att någon skulle se dem innan de jobbats
igenom grundligt i datorn.
Jenny tar fram sin laptop, där en stor del av deras
verk sparats, och visar ett foto på en brinnande polisbil. Egentligen var det en vanlig tråkig Volvo som
de tände eld på. I en annan bild, en av Roberts mest
berömda, sprutar en halvnaken modell mjölk ur
munnen. Fast från början blåste hon ut cigarettrök.
Mjölken klipptes in efteråt.
Den minderåriga, blåslagna »Åse« från Bibelreportaget är ett annat exempel. Idén med blåmärkena kom de på först i arbetet med retuscheringen,
berättar Jenny:
fotografisk tidskrift | 28
– Vi provade oss fram – hur skulle det vara
om man la en blåtira här? I dag skulle jag aldrig
göra så att en stackars 13-årig New Faces-modell
såg misshandlad ut på bild. Men då kom jag från
Konstfack och var en svartklädd människa som gillade att rita folk med avhugget huvud (skratt)! Det
fanns en dyster estetik i mig, som gjorde att det
inte var någon gräns att kliva över. Hur bra kunde
man egentligen göra strypmärken? Det var bara
intressant.
De lät till och med en kollega slå sig själv på
armen, så att Jenny skulle få se hur ett blåmärke
egentligen såg ut. Nyfikenheten drev dem ständigt
vidare.
Helst visar retuschörer inte bilder »före« och
»efter«, förklarar Jenny. Ser det bra ut så är det en
bra bild – oavsett hur den är gjord. Men jag får
ändå se ett exempel, ett fotografi av en man som
29 | no 6/2011
står med en bebis i famnen, i ett nedklottrat kök.
Egentligen är bilden uppbyggd i flera lager,
visar det sig. Jag blir faktiskt förvånad när jag ser
att köksluckorna lyser rena och vita på originalet,
alltså det som Robert egentligen fotade.
Även tidigare manipulerade ju fotografer sina
bilder, i mörkrummen. Att köra foton genom
Photoshop sågs däremot länge som något fult i
branschen. Än i dag är retuschering ett negativt
laddat ord, ofta associerat till anorektiska smalhetsideal. Få tänker på hur mycket arbete det ligger
bakom exempelvis färgtoner och ljussättning,
menar Jenny.
– Men jag kan börja längta efter när man kan
skita i att retuschera händerna. Folk tror att vi
lägger tid på att göra modellerna smala – de skulle
veta hur mycket arbete det ligger bakom händerna.
De ska vara helt perfekta idag, eleganta, som en
sval handske.
Jenny visar en av Roberts bilder, där några unga
pojkar står mitt i en eldsvåda. Visst hade man kunnat göra lågorna snygga direkt i datorn – men det
hade inte blivit lika rått, förklarar hon.
Istället tände de helt enkelt eld på en utskrift
och fotade av den. Effekten blir trots allt en annan
när något verkligen brinner på riktigt.
För det svåra är inte att göra felfria bilder i
Photoshop – det konstnärliga ligger i att strunta
att göra vissa saker, förklarar Jenny. Stoppa sig själv
i tid, och lägga energin på rätt ställe.
– För Robban var inte fingrarna det viktiga. Att
modellerna skulle se snygga och aptitliga ut, det
var inte relevant överhuvudtaget. Jag kan titta på
gamla bilder som vi gjorde och upptäcka att vi inte
ens har brytt oss om händerna! Men vad händer i
ansiktet? Jo, hon brinner upp. Eller biter på en isbit.
Det var det viktiga, idén och tanken.
I dag arbetar Jenny Stigsdotter med flera andra
framstående modefotografer. Men hon saknar
någon som vågar ta ut svängarna så mycket som
Robert Nettarp gjorde. Rädslan för att gå miste om
stora reklamkonton och förlora viktiga annonsörer
på redaktionerna spelar förmodligen in. Den galna
hängivenheten får stå tillbaka för det snygga. Bara
de mest framstående fotograferna, som inte har
något att förlora, vågar strunta i att retuschera armbågar, eller ta sig friheten att lämna modellernas
händer fnasiga och röda.
Borde inte hennes namn stå bredvid Robert
Nettarps under de hyllade och nyskapande reportagen som de gjorde tillsammans för tio år sedan?
undrar jag.
Nej, på den punkten är Jenny Stigsdotter
bestämd. Det var inte hon som skapade bilderna.
Vem som målade väggarna på Moderna museet är
inte viktigt – det är ju arkitektens verk. På samma
sätt känner hon inför modebilderna.
Inte heller i tidningarnas modereportage brukar
retuschörerna få en byline, fast deras jobb numera
kan vara lika viktigt som stylistens, eller någon
annan i teamet.
– Men det är först nu i efterhand som man har
fått lite erkännande och respekt för det vi ändå
åstadkom på den tiden. Folk kan säga »det var ju
du och Robban som började jobba på det här sättet
i Sverige« – och det känns ju grymt.
Fotnot: Utställningen med ett 60–tal av Robert Nettarps
bilder visas på Abecita konstmuseum i Borås till den
29 januari 2012.
tankar om en bild
»Min själ finns kvar
på Klövervägen«
Jenny Maria Nilsson, fotograf och skribent, minns sin barndoms hotfulla
pojkar och snygga, elaka tjejer i miljonprogrammet. Bilden på hitta.se
öppnade dörren till det förflutnas känslor.
varje gång jag flyttar eller lämnar en plats
där jag vistats mycket blir en bit av min själ kvar,
och trots att jag får nya själsstycken från nya platser
så är det smärtsamt. Mest plågsamt är att en del
av mig, ett blekt, magert åttaårigt jag, ännu irrar
omkring vid Klövervägen i Arlövs miljonprogram –
min hemadress under mina första år.
Mina unga föräldrar, som just undsluppit fattigsveriges grepp och tillbringat sina uppväxter
trångbott och omodernt, tyckte nog Klövervägen
var paradiset, men för mig blev det bestående
minnet rädsla och kyla. I den ständiga och solida
skuggan från de omringande niovåningshusen
utgjorde gården ett pennalistiskt rike. Där härskade
hotfulla pojkar och snygga, elaka tjejer och jag
förlorade min redan hårt ansträngda tillit när jag
misshandlades av ett gäng tonårstjejer som sa att
de skulle döda mig, vilket jag trodde på. »Här rinner
drömmar mellan fingrarna, hånas ambitioner och
här går en god gärning aldrig ostraffad« sa jag till
mig själv. Eller nej, jag hade inte den formuleringsförmågan då, men det var så jag kände.
»Man ska inte demonisera miljonprogrammen«
säger vännerna från medelklassen, som för det
fotografisk tidskrift | 30
hitta.se
mesta bott i villasamhällen, vilket även jag sedermera gjorde. Som art ska vi kanske inte det, men
just jag ska demonisera just det här. När jag senare
flyttat till ett hus i en liten by och gick i tredje klass,
så började en flicka gråta på lektionen för att hon
inte kunde några mattetal. En svart våg av förakt
steg ur djupet av mig mot den svaghet hon visade
genom att gråta inför andra, och detta förakt mot
tillkortakommanden, särskilt mina egna, blev en
betydande del av mig. En del som åren på Klövervägen hade bidragit till.
bilden är från hitta.se. Jag bodde i huset i
mitten på fjärde våningen. Platsen har förändrats
sedan 1970-talet, den där grå plåten högst upp på
huset fanns inte och omgivningarna var mer röriga eftersom nybyggnation pågick lite varstans.
Varken min efterlämnade bit själ eller mina
smärtsamma minnen syns i fotot, vars neutrala
estetik alltså krockar med mina känslor när jag
betraktar den. Kameran, och även mjukvaran som
sytt ihop bilderna till en oändlig promenad på
datorn, är givetvis ointresserade av min affekt.
Blicken, som inte är någon blick utan en tyst
31 | no 6/2011
registrator, skildrar nogsamt och befriat från
sentimentalitet, eller vilken annan känsla som
helst, Klövervägen i början av 2000-talet – inte
mer än så.
bilderna från hitta eller Google Street View
är ett nytt slags allmänningsbilder och jag, som är
förtjust i att definiera mig själv som förståndig och
inte benägen till förtida spekulation, tror ändå att
den här typen av dokumentation är något revolutionerande som kommer att förändra hur vi tänker
på och minns platser.
Medan andra förståndigt varnar för övervakning
och känner obehag av att de åttaögda kamerabilarna kör omkring tänker jag på det otroliga arkiv
som kommer att bli till medan åren går – lager på
lager av år och platser. Ett projekt att jämföra med
de flygande bilarna som vi väntat på, som om vi
äntligen är i framtiden! Hur gick det till när någon
på ett kontor sa »Kan vi inte fota alla gator i hela
världen?« Och någon annan svarade »Jo!«. Min svåger sa att han sett google-bilen på den lilla gatan
i Osby där han bor, med kommentaren »då har de
kommit till världs ände«.
Min besatthet av bildarkiv på internet, analoga
också för den delen, har stundtals hotat mitt jobb
som består av en oändlig räcka deadlines. Jag
vandrar längs hamnen i någon amerikansk stad,
kollar människomassorna i Shanghai, undersöker
var Robert Frank fotograferade The Americans, eller
betraktar platser där jag har bott. Delvis undermedvetet tror jag att jag en dag ska ha sett allt – varje
bild.
sedan jag flyttade tillbaka till Skåne passerar
jag Klövervägen på E22:an ofta. Den bit själ jag lämnade kvar där känner sig mindre ensam med mig i
närheten. Mellan träden skymtar jag rektangulära
lådor uppställda på höjden, utplacerade i en precis
rad som ett svar på något jag inte ens hittat frågan
till. Tvåhundra år in framtiden, på det där sinnessjukt stora arkivet där gatubilderna finns, ber
någon »Kan du plocka fram Klövervägen år 2011, det
var tydligen nån som skrev i Fotografisk tidskrift
om platsen och jag vill se hur det såg ut.«
/ Jenny Maria Nilsson
Jenny Maria Nilsson är fotograf, föreläsare och skribent.
rookien
»Haiti var mitt eldprov«
Betygen räckte inte till att komma in på
läkarlinjen. Efter gymnasiet drog han istället i väg med en ryggsäck och kom tillbaka
när han fyllt 25 och hade skapat sig en
egen bild av världen. Han utbildade sig
till fotograf och skaffade en assistentplats
i New York hos James Nachtwey, en av
världens mest välrenommerade konfliktfotografer.
– Efter ett par månader inträffade
jordbävningen i Haiti. Jag fick i uppdrag
att köpa mat till James som skulle flyga dit
och tänkte: »Jag ska inte göra det här, jag
Namn Jacob Zocherman
ska vara i Haiti!«. Och så åkte jag. Det var
Ålder 30
mitt eldprov.
Utbildning BildMed hjälp av ett löst nätverk med ett
par andra frilansfotografer, social förmåga journalistik i Sundsvall,
som han hoppade av
och en stor skopa tur blev han en av de
efter tre terminer.
första fotograferna på plats, den enda från
Karriär Har arbetat
Sverige.
som utrikesfotograf i
– Jag lyckades få tag på internet och få
tre år. Har knappt gjort
ut mina grejer till svenska dagstidningar.
dagsjobb i Sverige.
Det var då jag kände… nu ÄR jag fotograf,
Skriver också – ganska
säger han.
ofta – sina egna
Sedan dess har Jacob Zocherman fortsatt
reportage.
sin katastrof-odyssé över världen. Om man
Drivkraft: Jag vill
vill vara cynisk kan man säga att han livnär
hjälpa utsatta mänsig på människor i nöd, och han har fundeniskor. Och vara där
rat mycket över den problematiken.
det händer, uppleva
– Grunden är att jag vill att mitt material
det som kommer att
ska göra skillnad för dem jag skildrar. Sefinnas i historieböckdan finns det så klart en egoistisk drivkraft;
erna om 25 år.
jag lär mig mycket, både om mig själv och
om världen, säger Jacob.
– Jag testade mig själv i Haiti. Jag märkte
att min första instinkt om jag ser något
hända är att hjälpa till rent fysiskt. Och det
händer ganska ofta att jag ingriper, det går
självklart före en bra bild. Han har tagit för vana att lämna lite
pengar till medicin, några brädor eller mat
om han har möjlighet efter att någon har
självporträtt
Jacob Zocherman är försenad. Han jagar
visum till Etiopien. Han har tjatat i timmar
men det etiopiska konsulatet ignorerar
hans ansökan. Igår kom han hem från Turkiet, efter att ha firat sin trettioårsdag på en
efterlängtad semester. Utan kamera.
– Det kändes som att lämna ifrån sig sitt
barn, säger han när han har samlat ihop
sitt hår i en hästsvans och fått ett stort glas
kaffe.
Jacob Zocherman ägnar sig åt utlandsreportage på heltid. Framför allt handlar det
om att besöka konflikthärdar, men han kan
blanda upp med ett och annat resereportage för att vila själen en smula.
Det senaste året har han bland annat besökt Kenya, Albanien och Afghanistan. Han
har gjort reportage om politisk opposition,
om hiv-smittade, om svältkatastrofer. Han
har haft Swazilands blivande president
sittande på sin hotellsäng. Han har åkt till
Kamerun efter att ha hört en kvinna i Ring
P1 berätta om hur mödrar bränner sönder
sina döttrars bröst för att de ska slippa
våldtäkt. Jacob Zocherman är arg. Han har
alltid varit arg. Speciellt under skoltiden
när vuxna menade att det bara fanns ett
sätt att göra saker. – Då var jag destruktiv. Jag ville för det
mesta slå någon på käften. Men nu har jag
hittat ett sätt att göra något bra av den där
kraften, säger Jacob på mjuk göteborgska.
bjudit in honom i sitt liv. Han vill ta avsked
på ett sätt som gör honom välkommen
åter.
Givandet och tagandet blir naturligt när
man stannar till lite längre. Jacob är ingen
nyhetsfotograf, utan letar berättelser; människor som är en del av det stora sammanhanget. Och han letar skönheten.
– Visst har jag ett bildspråk. Även om jag
fotar ett svältande barn, så kan jag se att,
ah, där är det vackert ljus. Fast det känns
lite sjukt att tänka så.
För ett år sedan träffade han fotografen
Johan Persson och bestämde sig för att
dela kontor med honom och journalisterna
Martin Schibbye och Anna Roxvall i Hägersten. Nu är det ganska tomt på kontoret.
Johan och Martin sitter fängslade i Etiopien
i väntan på rättegång.
Han ska flyga dit om några dagar, stötta
sina vänner och följa rättegången med sin
kamera. Säkerhetsmässigt har han egentligen inte förändrat strategi, jobben är alltid
väl förberedda och riskkalkylerade.
Och även om det blir mycket resande nio utrikesturer det senaste året – är Jacob
tydlig med att basen finns i Sverige. Här
finns flickvännen, familjen och »hemma«.
Det är viktigt.
– Vi bor på Söder, men jag vill gärna
flytta ut på landet och få naturen närmare.
Det är så stressigt i stan, säger Jacob Zocherman.
/ Josefin olevik
Den övre bilden är från Kenya, 2009, och den undre
från Haiti, 2011.
fotografisk tidskrift | 32
33 | no 6/2011
framtidsjobb
Rusch på
retusch
Om en fotograf tidigare hade fyra dagar på sig att plåta en
klocka ska de nu hinna med fyra klockor på en dag. Inte konstigt
kanske att efterfrågan på bildbehandlare ökar. Dessutom blir
kunderna allt mer medvetna om av vad man göra med en bild.
Följ med Linus Höök genom retuschbranschen.
text linus höök
A
tt den fotografiska branschen
fortfarande talar om digital bildbehandling är lite pinsamt. För även om
det analoga mörkrummet har tagit en
viss revansch de senaste åren borde
det lilla tillägget digital lagts till handlingarna för
länge sedan. Möjligen lever det kvar eftersom det
är det enda begrepp som samlar all den spretiga
kunskap som bildredigering i dator handlar om.
Dessutom låter det kanske lite modernt. Förvånansvärt många envisas ju fortfarande med att
säga digitalkamera.
På de skolor som bjuder kurser i ämnet talas
i samtliga fall om digital bildbehandling. Även
på Fotoskolan i Stockholm, som för drygt fyra år
sedan invigde Sveriges första utbildning i ämnet:
Yrkeslinjen Digital bildbehandling.
– Vi ska ta bort digital, men det är en administrativ fråga. Vi får ta det allt eftersom och kommer ta bort »digital« inom ett år, förklarar linjens
kursansvarige, Mikael Cronwall.
Utbildningen kom till efter påtryckningar från
branschfolk. Bildredigerare med lika bred som
spetsig kompetens inom bildhantering efterfråga-
des och Fotoskolan såg nya möjligheter. Det har
visat sig att de varit rätt ute.
– När den senaste kullen studenter gick ut hade
vi fått fler konkreta jobberbjudanden till skolan än
vi hade studenter. Modern bildbehandling kräver
nya specialistkunskaper för att bli tidsmässigt ekonomisk. Även om det fortfarande kanske är mest
rock-n-roll att jobba med retusch inom reklam och
mode ryms mycket mer i yrkesrollen som bildbehandlare idag.
När Mikael Cronwall beskriver kunnandet hos
en färdig student konstaterar han att det handlar
fotografisk tidskrift | 34
Foto: Martin Vallin > Reklam för La Rinascente,
varuhuset i Milano > Bilden är tagen med en
digital mellanformatskamera. Vi plåtade flera
set med olika kläder på modell, skrev ut printarna, gjorde kollage direkt på studiogolvet och
reproplåtade. Kändes som en rolig sak att göra
nu när så mycket görs i Photoshop.
35 | no 6/2011
Foto: Martin Vallin > Redaktionell bild för tidningen Perfect Magazine. > Jag ville konstruera något som kändes organiskt med beautyprodukter. Allt är tagit i en exponering. Retuschen handlade
mest om att göra rent i bakgrunden och att sätta dit lite färger.
stefan ohlsson
om yrkesroller som ännu inte fått moderna namn,
men att alla vid examen ska klara av det jobb som
förut sköttes av en skannerförare, reprofotograf,
originalare, reprotekniker eller kopist, för att
nämna några.
– För bara några år sedan gick det att kalla sig
proffs inom digital bildbehandling bara genom
att kunna mycket inom Photoshop och liknande
redigeringsverktyg. Nu finns krav på kunnande
inom flera andra nivåer av bildkommunikation. Det
gör att det tidigare systemet med lärlingar och assistenter inte ger den bredd som efterfrågas nu.
Han menar att det är en växande bransch, inte
minst tack vare de 18 elever per år som skolan
examinerar.
– Det gör också att till exempel behovet av retuschörer kanske blir mättat framöver. Men den som
istället vill jobba med till exempel färgstyrning
kommer inte att få problem att hitta jobb.
En av skolans lärare, som också varit med och
utformat kursplanen, är bildbehandlaren Eva-Teréz
Gölin. Hon har sett hur de flesta avgångseleverna
hittat jobb inom branschen.
– Efterfrågan har varit stor redan innan utbildningen började. Medvetenheten om vad som är
möjligt att göra med en bild har ökat både hos fotografer och hos kunder. Dels beror det på att tryck
och utskriftsmöjligheter blivit bättre, men också
för att det blivit lättare att göra provtryck, bland
annat genom en standard som kallas Fogra. Det har
blivit svårare för fotografer eller tryckeri att skylla
på varandra om något inte ser ut som det gjorde på
skärmen.
pia eklund tog sin examen i våras. Tillsammans med några andra klasskamrater startade hon
nyligen byrån Rétine som är en byrå för avancerad
bildredigering med inriktning på mode, reklam och
stilleben.
– Tack vare att vi har breda kunskaper från utbildningen kan vi bredda oss mer än så. De senaste
veckorna har vi till exempel gjort en bok, teaterkulisser och reklammontage i stora format. Den
digitala utvecklingen har gått väldigt snabbt och
det märks att kraven ökar i samma takt. Vi märker
»Medvetenheten om vad som är möjligt att göra
har ökat både hos fotografer och hos kunder «
.
/ eva-teréz gölin, bildbehandlare
fotografisk tidskrift | 36
Foto: Frederik Lieberath > Retusch: Retine > Här var det viktigt att hålla koll på kornstrukturen i de olika bilderna. Vi sökte efter en surrealistisk känsla, men att flaskan ändå känns äkta med
reflektionerna i formerna. Vilket i sin tur framhäver formerna ytterligare.
hur viktigt det är att det finns en djupare kunskap
om till exempel färghantering och anpassning efter
mediet, säger Pia Eklund.
M
odefotografiet har en lång
tradition av retusch. Även om tekniska framsteg gjort det möjligt för
fotograferna själva att styra en del
av redigeringen pekar mycket på att
retusch idag fått en större roll.
– Retuschörerna är mycket närmare slutkunden
nu än tidigare, säger modefotografen Martin Vallin,
som representeras av agenturen Camera Link.
Han har sett hur det blivit vanligare för stora
företag att knyta till sig en speciell byrå som gör all
deras retusch under ett år, oavsett fotograf.
– Jag försöker så långt det går att alltid jobba
med samma personer som behandlar mina bilder.
Ju närmare jag jobbar med någon, ju mer effektivt
blir det eftersom de har lärt känna mitt bildspråk.
Oftast kan de se var jag är på väg med en bild bara
genom att gå igenom grundurvalet.
Martin Vallin ser också att teknikerna för retusch
gjort det möjligt att göra fler bilder per dag, men
37 | no 6/2011
har för egen del inte märkt att det för den skull
blivit mindre jobb. Snarare tvärtom.
– Däremot har jag hört från några schweiziska
fotografer som plåtar klockor att de får mindre
fototid per jobb. Om de tidigare skulle fotografera
en klocka i fyra dagar ska de nu hinna med fyra
klockor på en dag. Istället är det retuschörerna
som får jobbet. Det beror på att det är möjligt att
bygga färdigt varianter av bilderna i datorn snarare
än under fotograferingen. Det går att plocka blänk
och reflexer på ett sätt som inte gick lika lätt
tidigare.
Han tror också att bildbehandlarens roll blivit
tydligare eftersom det ur vissa aspekter är ett svårare jobb idag än tidigare.
– Retusch är betydligt mer avancerat nu och kan
i många fall vara lika viktigt som själva fotograferingen. Det tekniska kunnandet har också blivit
viktigare hos en bildbehandlare eftersom där
fotografer tidigare kunde lämna en färdig fotoprint
kommer nu en digital fil som ska tryckas. Då måste
bildbehandlingen vara gjord så att bilden ser ut
som det är tänkt även i trycket.
Samtidigt har han också sett hur retuschören
de senaste åren blivit mer osynlig i det slutliga
resultatet.
– För några år sedan fanns en trend där bilderna
verkligen skulle se retuscherade ut, modeller med
nästan plastig hy och trådsmala midjor. Nu handlar
jobbet snarare om att få bilden att verka nästan
orörd, en mer minimalistisk redigering. Något som
ställer större krav på retuschören.
Han ser inte att fotografyrket hotas för att bildbehandlare och retuschörer får mer jobb.
– En bra fotograf kommer alltid att ha sina
gamla traditionella vapen att konkurrera med:
idéer, komposition, trender och känsla, säger
han.
En av dem som sett den digitala bildredigeringen
växa fram under 15 år är Matilda Persson på retuschstudion La Machine. Hon började sin karriär
ungefär samtidigt som Photoshop 3.0 var senaste
modell.
– Efterfrågan är jättestor. Kvalitetskraven ökar
också hela tiden eftersom alla kunder vill skrika
högst med de finaste kampanjerna och de mest
spektakulära bilderna. Samtidigt som rollen
Foto: Fredrik Ödman >The Workshop (2003) > Bilden tillhör en serie där jag jobbat med universum,
skapelsen, energien och känslor
som tema. Nästan alla delar i bilden är fotograferade vid samma
tillfälle med studioblixt. En stor
del av bilden är sammansatt i
efterarbetet. Jag satt dag och
natt i en vecka med bilden innan
jag nådde fram dit jag ville.
fotografisk tidskrift | 38
fredrik ödman
»Själv använder jag till 90% bara det
mest grundläggande i Photoshop.«
/ fredrik ödman, fotograf
sällan får några bylines. Ibland går det hand i hand
med små budgetar. En bransch som inte syns kan
tyvärr också bli en bransch som helst inte får kosta.
Foto: Anna Clarén > I efterbehandlingen gav jag bilden en
cyanfärgad, blek och kall ton. Det förstärker en känsla av förgänglighet, eller i alla fall rädslan för det. Liksom en känsla av
något som är lite fel i en perfekt situation. Naturligtvis styrs min
efterbehandling av sammanhanget.
som bildbehandlare har blivit mer definierad har
branschen också breddats. Du kan jobba med allt
från moderetusch till att skanna dokument i ett
arkiv.
Inom den avancerade bildbehandlingen ser
hon hur två grenar vuxit fram. En väg som mer
liknar det analoga mörkrummet där målet är att
lyfta fram ett bra fotografi. En annan som är mer
retuschbaserad där fotografi och 3D-tekniker kombineras till ofta surrealistiska bilder.
– En del reklambilder som tas fram nu har aldrig
varit i närheten av en kamera. Eftersom jag jobbar
mest mot modebranschen handlar mitt jobb till
stor del om att kopiera en bild på ungefär samma
sätt som tidigare gjordes i mörkrummet. 80 procent av retuschjobbet kan vara att ställa färgbalansen i en bild.
Kunskapen om bildkvaliteter har förmodligen
också ökat i takt med att möjligheten att göra
avancerad bildbehandling har blivit tillgänglig för
fler. De retuschstationer för miljoner som fanns på
marknaden när Matilda Persson började i branschen
har bytts mot en vanlig dator och Photoshop.
– Men det spelar ingen roll hur många verktyg
som finns, för att vara en bra retuschör måste
du fortfarande ha det konstnärliga ögat, liksom
lyhördheten för att inse vad en fotograf vill med
sina bilder. Du måste också vara nöjd med att jobba
i det dolda. Vi är en yrkeskår som inte ska synas och
39 | no 6/2011
hennes kollega anders wadin på byrån Retouch
Stockholm ser hur slutkunderna blivit mer medvetna om vad som är rimligt att förvänta sig av en
bildbehandlare.
– För bara drygt tio år sedan var bildbearbetning
för många något som skedde nästan lite magiskt
på reproanstalten. Sug på det ordet. Det användes
faktiskt på riktigt.
När den digitala tekniken gjorde sitt inträde på
riktigt var det under en period många kunder som
hade svårt att se begränsningarna.
– Jag hade retuscherat en bild på en popgrupp
men fick tillbaka den från skivbolaget eftersom de
tyckte att en av artisterna hade för kort kjol. Mitt
uppdrag blev att klä på henne ett par shorts. Det
hade naturligtvis varit billigare och enklare att ta om
hela bilden. Idag finns en annan respekt och insikt i
vårt jobb, trots att vi är en relativt ny yrkesgrupp.
När han började sin karriär fanns bara omkring
fem bolag specialiserade på digital retusch.
– Jag tror att vi vände upp och ner på hela den
grafiska branschen och i många delar gav tillbaka
fotograferna makten över sina bilder. Tidigare var
det ett ganska opersonligt förhållande mellan fotograf och bildhanterare. Fotografen kunde självklart
förespråka ett visst reproföretag, men det var svårt
att få välja att en viss person skulle fixa bilderna.
Nu har fotografen oftast ett nära samarbete med en
eller ett fåtal retuschörer.
Anders Wadin har också sett hur tekniken fört
fotografer och bildbehandlare närmare varandra.
– Det förekommer även photoshoptennis på en
sorts elitnivå numera. Det vill säga att fotografen
fortsätter där retuschören slutat och gör de sista
ändringarna själv, eller tvärtom.
Ur ett geografiskt perspektiv har avståndet i
samarbetet däremot ökat.
– Flertalet fotografer sitter idag med väl kalibrerade skärmar. Det gör att godkännandet av bild
oftast sker över nätet och många givande kaffestunder uteblir. Det är tidseffektivt men inte alls
lika trevligt.
Även om efterfrågan växer idag har han svårt att
sia om branschens framtid.
– Det kommer nog inte ske några större förändringar de närmaste fem åren. På längre sikt är det
mer ovisst. De automatiska funktionerna i bildbe-
handlingsprogrammen har hittills, milt uttryckt,
inte varit fullkomliga. Men vem vet. Min nu femåriga
dotter kom för över ett år sedan fram till min skärm
och sa: »Pappa, hon är alldeles för mörk under ögonen. Och den bruna färgen på klänningen tycker jag
inte om, du måste ta och göra något åt det.«
O
m trenden inom modevärlden går
mer mot minimalism finns en annan
linje som fler kanske kopplar samman
med avancerad bildbehandling; de
spektakulära sagovärldarna. I Photoshops unga år kallades skaparna av den sortens
bilder för photoshopgurus. Då handlade det oftast
om att kunna göra bilder så galna och overkliga
det bara var möjligt. Att med olika knep bygga surrealistiska effekter som fick betraktarna att tappa
hakan i nyhetens behag. Fredrik Ödman har tagit
den manipulerade bilden till en mer förfinad nivå.
Där känslan i fantasivärlden ska vara att det kanske
kunde varit på riktigt.
– Jag kallas photoshopguru ibland. För mig är det
någon som kan allt om Photoshop, alla genvägar
och galna specialeffekter. Själv använder jag till 90 %
bara det mest grundläggande i Photoshop – markeringsverktyget, suddgummit och kurvor. Ibland
kanske jag till exempel lägger på lite rörelseoskärpa,
men det mesta görs vid olika fotograferingstillfällen.
Foto: Fredrik Ödman > Oslo project (2008) > Bilden är ett montage av många olika arkitekturbilder, stadslandskap och detaljer.
Bilderna är alla tagna i liknande väderförhållanden. Jag gjorde
hela serien då jag var nyinflyttad i Oslo. Jag kände inte till staden
och kände inte så många människor där. Oslo project blev mitt
sätt att tackla situationen.
Foto: Patrick Miller > Retusch: Rétine > NK och Bukowskis har ett samarbete kring temat klassiker, där vi gjorde bilder att ha i NK:s fönster medan de skyltade om inför julen, samt på Bukowskis
fasader i Berzelii Park. Det skulle tryckas på tyg i minst 5 gånger 2,5 meter, vilket ställde en del krav på färger och skärpning. De hängde i november, så vi ville att det skulle kännas varmt och
välkomnande, och givetvis med fokus på konstverken. Det skulle även kännas drömskt, med rök och mystiska objekt.
sanna lund
Han gör all sin retusch själv även om han ibland
övervägt att anlita en firma.
– Jag inser att det skulle vara som att ge bort
min pensel och be någon annan att måla klart.
För mig formas bilderna så mycket i efterarbetet, en bild kan bestå av allt från två till kanske
femtio delar och för att få slutresultatet som
jag vill åt måste jag nog göra det själv. Oavsett
om det är ett montage eller ett rent fotografi
jag gör.
Sitt kunnande och sin känsla för montage tror
han till stor del bygger på hans bakgrund som
målande konstnär.
– Naturligtvis krävs det tekniska kunnandet.
Men om jag skulle rekommendera en bildbehandlare att gå en kurs vore det en kurs i måleri
eller teckning. Åtminstone om han eller hon vill
jobba med den sortens bilder jag gör. Att lära
sig grunderna i hur ljus faller och hur realistiskt
måleri tas fram är mycket värdefullt. Ofta ser jag
montage som inte riktigt funkar och det kan bero
på att de här grundkunskaperna inte funnits med
i datorn.
A
tt kalla digital bildbehandling för
en växande bransch är dock osäkert.
Hittills finns ingen statistik över
omsättningen eller efterfrågan på
tjänsterna.
En som tvivlar på att bildbehandlare är ett framtidsyrke är Anders Jensen, en flitigt anlitad lärare i
bildbearbetning. I samarbete med sina kolleger på
företaget Moderskeppet ger han kurser på högskolenivå.
– Branschen för renodlade bildbehandlare är
knappast något som kommer att explodera även om
det alltid kommer att finnas ett visst behov inom
reklamvärlden. Att kunna redigera bilder kommer
däremot att vara en värdefull kompetens att ha på
sitt cv. Men mer som ett komplement till något annat, som redigerare på en tidning eller som fotograf.
Anders Jensen har däremot noterat en annan
växande nisch:
– Något jag tror kommer att efterfrågas mycket
framöver är kombinationen 3D-renderingar och
bildbehandling. Att kunna ta en renderad bild och
»skita till« den i till exempel Photoshop för att få
den mer äkta. Dessutom tror jag att fotografer kommer mer och mer att återta hela skapandeprocessen.
Som det var under fotografins första decennier. Om
du fotograferar så gör du också framkallningen.
Att det inte var så under större delen av 1900-talet
beror ju på att det var dyrt och opraktiskt att ha labb
hemma liksom att det var tekniskt svårt.
Tekniskt mer avancerade bildbehandlingsprogram, där till exempel skärpedjup och fokus bestäms i datorn, eller där blixt läggs på i efterhand,
kommer också tvinga fotograferna att ta större
ansvar för kopieringen. Bilden från kameran kommer bara vara halvfärdig.
– Det är en utveckling som jag inte tror ligger
speciellt långt fram i tiden. Därför är det viktigt för
fotografer att fortbilda sig inom bildbehandling, annars kommer deras roll med all rätt att ifrågasättas.
Den stora förändringen de senaste åren tycker
han syns inom dagspressen.
– Framförallt när det kommer till featurereportage har det blivit tillåtet för vanliga bildjournalister
att gå ganska långt i sin kreativa redigering. Det gör
att det finns fler och mer lättillgängliga källor till
»Fotografer kommer mer och mer
att återta hela skapandeprocessen «
/anders jensen, lärare i bildbearbetning
fotografisk tidskrift | 40
Utbildningar
Här är ett urval av de utbildningar i digital bildbehandling och retusch som finns att söka.
Yrkeslinjen Digital bildbehandling
Fotoskolan Stockholm
fyra terminer, heltid
Utbildningen riktar sig till dig som med
fotografisk grund vill bearbeta, återskapa
och förbättra bilder med datorns hjälp.
Efter genomförd utbildning ska du ha
sådana färdigheter inom samtida fotografi
och digital bildproduktion, att du kan få
anställning som digital bildbehandlare,
restuschör, kopist eller projektledare på företag med bilden som verksamhetsområde.
Digital bildbehandling
Högskolan i Jönköping
distanskurs, 7.5hp, kvartsfart
Kursens mål är att du ska kunna bildbehandla och förbättra dina egna foton med
hög kvalitet och noggrannhet. Du ska
förstå varför du gör det och på vilka sätt
din behandling påverkar bildberättandet.
Lektionerna ges på video.
inspiration nu än tidigare. Jag kan läsa dn och tänka:
»Wow, cool effekt. Den måste jag prova.«
en av landets äldsta utbildningar för högre
studier i bildjournalistik är Nordens fotoskola på
Biskops-Arnö. Sedan fotografen Anna Clarén tog
över ansvaret för utbildningen 2006 har bildredigering fått större plats.
– När jag tog över kursplanen fanns fortfarande
en delkurs som hette datakunskap. Jag ändrade ganska snabbt på det. Nu är bildredigering en stor del
av utbildningen med flera tentamina på olika delar.
Idag förstår alla i vår bransch att man måste vara väl
förankrad i Photoshop för att lyckas med sitt jobb.
Det är en utveckling som hon tror började med
att analoga kameror automatiserades.
– Tidigare var det en stor kunskap bara att hantera
kameran och exponera rätt. Dessutom skulle du
kunna blanda kemi och kopiera. Men eftersom alla
idag kan ta en bild som fungerar rent tekniskt räcker
det inte längre för att du ska kunna ta betalt för dina
bilder. Då återstår att på ett effektivt sätt få fram sin
berättelse också på ett emotionellt plan, och det emotionella lyfts till stor del fram i efterbehandlingen.
Hon poängterar sitt resonemang genom att
beskriva ljuset och kompositionen i tagningsögonblicket som hälften av skapandeprocessen, den
andra halvan av bildens uttryck formas i efterbearbetningen. Men för att pricka rätt hjälper inte alla
photoshopkunskaper i världen.
– För att lyckas återberätta en känsla måste du
också vara en god poet.
41 | no 6/2011
Digital bildhantering
Göteborgs universitet
7,5 hP, heltid
I kursen Digital bildhantering lär du dig
grunderna för digital bildhantering, den
digitala bildens uppbyggnad och möjligheter. Vidare lär du dig om digitalisering
av bilder från olika media.
Digital retusch,
Göteborgs universitet
7,5 hp, heltid.
En fortsättningskurs där du lär dig flera
möjligheter som finns med ett bildredigeringsprogram. Du ges en bred genomgång
av ett bildredigeringsprograms möjligheter vid olika användningsområden,
exempelvis vid bildförbättring, bildmanipulation, montage och vid restaurering av
skadade bilder. Kursen är huvudsakligen
inriktad på praktisk tillämpning av olika
metoder och övningar. Kursen Digital retusch är en verktygskurs, dvs en praktisk
kurs i tekniska verktyg inom fotografi.
Digital Färghantering
Göteborgs universitet
7,5 hp, heltid.
En fortsättningskurs där du lär dig färglära, färgprofilhantering, avancerade sätt
att redigera färger i datorn samt att skapa
en ICC-profil för t ex en skrivare eller
skärm. Vi går igenom ISO-standarder för
färghantering vid dator och skärm och gör
en grundläggande genomgång av färgstyrning och förutsägbarhet med hjälp av
ICC-profiler. Vi går även igenom avancerade verktyg och metoder för färgkontroll,
kontrastkontroll och skärpa.
Digital bildbehandling G1N
Högskolan i Skövde
7,5 hp, halvfart.
Kursen ger dig kunskaper om hur man
läser in och bearbetar bilder med hjälp
av datorbaserad teknik. Förbättra gamla
foton, rätta till färgstick och montera in
nya element i en bild. Möjligheterna är
närmast oändliga och i kursen får du en
grund som du kan växa vidare på.
Digital bildbehandling
och bildanalys
Blekinge tekniska högskola
7,5 hp, halvfart
Kursen syftar till att du ska utvidga dina
kunskaper (dvs. terminologi, teorier, modeller och metoder) inom digital bildtagning, bildbehandling och bildanalys t.ex.
analys och konstruktion av tvådimensionella filter.
Digital stillbild A, B
Mittuniversitetet
distanskurs, 7,5 hP per kursdel,
halvfart.
Här får du lära dig professionell digital
bildbehandling från grunden. Du lär dig
vad färgrymder innebär för hur dina bilder
visas på skärm eller i en tidning, hur
bildstorlekar förändrar bilders kvalitet, vad som skiljer olika filformat från
varandra, hur du använder verktygen i ditt
bildbehandlingsprogram på ett korrekt
sätt med mera.
Bildbehandling Elements 1
Fotografiska akademin
6 kurstillfällen
Kursen är för dig som vill lära dig grunderna i digital bildbehandling. Du får kunskap
om det digitala arbetsflödet – från att
ladda in bilderna till utskrift och publicering på webb. Men framför allt kommer
du lära dig de verktyg som behövs för att
göra dina digitala bilder ännu bättre.
Bildbehandling
Högskolan i Dalarna
7,5 Hp, halvfart.
Under kursen utvärderas digitala bild­
original där tonomfång analyseras, tonkomprimering samt bildkomprimering gås
igenom för att uppnå optimal kvalité för
publicering på skärm och i olika tryckta
medier. Vi går även igenom avancerad
bildhantering i Adobe Photoshop.
SFF:s egen utbildningsplattform börjar ta
form. www.sffutbildning.se
Ovan: Före skärpningen. Nedan: Efter det att en selektiv skärpning har gjorts på kaktusens mitt.
fotografisk tidskrift | 42
praktik
Skärpning del 3
Överdriv inte selektiv skärpning
Bildens skärpa är en viktig metod för
att styra hur betraktaren tar till sig
en bild. Skarpa delar av bilden ser vi
snabbare och bedömer dem som viktigare än suddiga partier. Att kunna
skärpa delar av bilder så att de lyfts
fram ordentligt är därför en viktig del
av bildbearbetningen.
Det är lätt att en sådan selektiv
skärpning överdriver resultatet och
gör att bilden känns skärpt, inte
skarp. Därför använder jag en rätt
komplicerad skärpning i flera steg.
Varje enskild del görs mycket försiktigt, men den sammanlagda effekten
blir rätt kraftig.
Slutresultatet blir ett lager som
innehåller en skärpt version av
bilden. Detta lager har en mask som
döljer skärpningen. För att få fram
skärpningen målar jag med en pensel
med mycket ludd och låg opacitet
på penseln. Genom att måla masken
med denna pensel och med vit färg
över de partier som jag vill lyfta fram
kommer det skärpta lagret att bli
synligt i dessa partier. För att se hur
skärpningen kommer fram har jag
alltid skärmvisningen inställd på
100%, så att jag ser en bildpixel för
varje skärmpixel.
Får jag för kraftig effekt är det
enkelt att byta till svart färg och måla
över de partierna där jag behöver
43 | no 6/2011
dämpa effekten. På så sätt är det
enkelt att kontrollera att skärpningen
inte blir för kraftig. Som vanligt när
det gäller skärpning är det bättre
att ligga lite lågt än att överskärpa
bilden.
Jag vill inte göra några justeringar
i färg eller kontrast efter det att jag
har gjort denna skärpning, därför
gör jag det som det sista momentet
under bildbearbetningen. Det enda
som ska göras efter denna skärpning
är anpassningen till den slutliga
publiceringsformen.
Skapa ett skärpelager
Själva skärpningen sker genom att
jag slår samman alla lager som bilden
innehåller till ett enda.Snabbkommandot för detta är skift+alt+cmd/
ctrl+E. Photoshop lägger då samman alla bildlager till ett enda lager
och placerar detta nya lager direkt
ovanför det lager som är markerat.
Eftersom detta nya lager ska ligga
högst upp i lagerstapeln är det därför
viktigt att jag markerat det översta
lagret innan jag trycker detta snabbkommando.
Sedan använder jag filtret Oskarp
mask med en extremt hög mängd och
en mycket liten radie. Direkt efter det
att jag gjort denna skärpning använder jag kommandot Tona (Redigera
>Tona). Där ändrar jag blandningsläget till »Luminiscens« och drar ner
mängden till 20%. Sedan fortsätter jag
med en lägre mängd och större radie
och upprepar därefter min toning.
Detta upprepas flera gånger till dess
att jag har en mycket låg mängd och
en mycket hög radie.
När jag gjort alla steg i denna
skärpning tar jag bort skärpeeffekten
i de allra ljusaste och mörkaste partierna genom att använda en lagerstil.
Denna skärpning är rätt komplicerad att göra. Framförallt att komma
ihåg varje enskilt steg är inte så lätt.
Ska du använda denna skärpning
är det därför självklart att skapa
Får jag för kraftig
effekt är det enkelt
att byta till svart färg
och måla över de partier där jag behöver
dämpa effekten.
ett makro av alla dessa steg. Och
naturligtvis har jag gjort detta makro
åt dig, som du kan ladda ner från
sfoto-webben.
Efter det att du läst ner makrot
installerar du det i Photoshop genom
att gå till Fönster>Funktionsmakron.
I den panel som då öppnas klickar du
på triangeln i det övre högra hörnet
av panelen.
Bildbearbetaren
Om du vill rationalisera arbetet
ytterligare kan du lägga på detta skärpelager på ett antal bilder. Då kan du
i efterhand gå in i bilderna och måla
på skärpningen på de partier som du
vill lyfta fram.
Jag börjar detta genom att markera
de bilder där jag vill addera ett sådant
skärpelager i Bridge. Jag väljer sedan
kommandot »Bildbearbetaren« (Verk
tyg>Photoshop>Bildbearbetare). Då
öppnas dialogrutan »Bildbearbetare«
i Photoshop, där jag kan välja detta
makro. Efter ett litet slag har alla
mina bilder sparats i den mapp som
jag valt att spara dem i. Då kan jag
öppna dem en och en och måla dit
den extra skärpa jag vill ha.
/ Stefan Ohlsson
Läs mer och se bilder på inställningarna på
www.sfoto.se.
teknik
Stefan
ohlsson
teknikredaktör
Låt oss slippa
misshandlade bilder
den digitala produktionskedjan ställer nya krav på fotograferna. sff har nu
samarbetat med en rad andra organisationer för att ta fram en specifikation
hur digitala bilder ska vara utformade för att de ska fungera. Första resultatet
av detta samarbete var de leveransrekommendationer för digitalt bildmaterial
som utformades för några år sedan.
I detta nummer får ni en bilaga i tre delar, kallad Felboken. Förhoppningen
är att materialet ska göra leveransrekommendationerna mer kända bland
flera bildproducenter och -användare. Till Felboken hör också en webbsida med
adressen www.felboken.se. Där kan du läsa dels kommentarer och förklaringar
till de tryckta bilderna du ser, dels rekommendationer hur du ska göra för att
kontrollera att dina bilder kan återges i tryck eller på en webbsida med hög
teknisk kvalitet. Denna checklista bör du använda varje gång du skickar iväg
ett bildmaterial. Då är du säker på att dina bilder kommer att fungera tekniskt
för alla normala användningsområden.
Det första som slog oss var
hur svårt det var att göra
fel. Vi hade verkligen
ansträngt oss för att få
fram bilder som var felaktiga.
Det tryckta materialet börjar med en serie bilder med hög färgmättnad, fortsätter med exempel på olika inställningar av tryckskärpning, olika placeringar
av svart- och vitpunkt, olika hudtonsåtergivning och vad som händer med
en bild om en felaktig färgrymd används. På de avslutande sidorna hittar du
exempel på bilder i olika upplösningar, bilder tagna med olika kameror och till
slut en bild som innehåller olika antal valörsteg.
Ladda ner de publicerade bilderna, ta upp dem på din skärm och jämför
med de tryckta bilderna. Då får du bra kontroll över att skärmen är väl kalibrerad. Laddar du ner de tryckprofiler som har använts vid trycksepareringen och
installerar dessa kan du använda Photoshops korrekturinställningar och på så
sätt simulera den tryckta bildens utseende på din skärm. Om du ser de tryckta
bilderna under ett bra betraktningsljus ska bilderna på skärmen stämma överens med bilderna i tryck. Om de inte gör det har du en dålig skärmkalibrering.
När vi öppnade lådorna med Felböcker från tryckerierna var det första som
slog oss hur svårt det var att göra fel. Vi hade verkligen ansträngt oss för att få
fram felaktiga bilder, men i många fall ser de bättre ut än vad vi förväntade oss.
Digitala bilder är robusta och det finns en stor tolerans för fel. Det ser ändå
ganska bra ut i det färdiga trycket.
När jag besöker tidskriftsredaktioner ser jag ändå alltför ofta bilder som är
så extremt misshandlade att de inte blir bra. Bilder som har utfrätta högdagrar, helt felaktig färgbalans och en färgintensitet som är omöjligt att återge
i tryck. Arbetsgruppens förhoppning är att slippa se sådana bilder levererade
av professionella fotografer framöver.
Arbetsgruppen bestod av Jonas Berggren, Eva-Teréz Gölin, Bosse Kinnås och Stefan Ohlsson.
Canons nya
proffskamera
hasselblad tar
alla bakstycken
Canons nya proffsmodell heter
EOS-1 DX och ska ersätta både
EOS-1 Ds mkIII och EOS-1 D
mkIV i Canons sortiment. Kameran har en fullformatssensor
på 18 MP och kan fotografera
i en hastighet på upp till 12
bilder/sek. Fäller man upp
spegeln kan hastigheten ökas
till 14 bilder/sek.
Känsligheten kan varieras
mellan 100 och 51200 ISO och i
ett utökat läge kan man nå upp
till 204 000 ISO. Vi har hittills
inte fått se några testbilder,
men Canons representanter
beskriver sensorns prestanda
som ett stort steg framåt i
brusprestanda. För att klara av
den höga fotograferingshastigheten har man dubbla Digic 5+
processorer, en förbättrad processor jämfört med den nyligen
lanserade Digic 5-processorn.
Kamerans autofokus har
gjorts om helt och hållet och arbetar nu med 61 fokuspunkter,
varav 41 är korslagda och 5 är
dubbla korslagda för förbättrad
precision.
Kameran lanseras 40 år efter Canons första proffsmodell,
Canon F-1, och är den tionde
generationen av yrkeskameror
från Canon. Samtidigt som
detta jubileum firar Canon att
man har tillverkat 50 miljoner kameror av EOS-kameror
sedan man började med denna
beteckning 1987 med EOS 650.
För de som vill använda ett
kamerahus från Hasselblad
men bakstycken från andra
tillverkare har bara de äldsta
modellerna fungerat. Men
nu släpper Hasselblad en ny
version av sin H4-kamera,
kallad H4X, där så gott som
alla bakstycken som tillverkats
kan anslutas. Man kan även
använda ett filmmagasin.
Hasselblad hoppas att de
som sitter med H1:or eller H2:or
ska uppgradera sin kamera till
denna nya modell, samtidigt
som man räknar med att ta
marknadsandelar från andra
tillverkare.
Canons proffsvideosystem
Canon överraskades över det
stora intresset för att göra
film med 5DmkII. Även om
kameran hade många brister
ergonomiskt för filmare blev
den uppskattad, inte minst för
den stora sensorns höga bildkvalitet och möjlighet till korta
skärpedjup.
När Canon märkte att det
fanns en efterfrågan på marknaden för en kamera med dessa
fotografisk tidskrift | 44
Adobe ändrar uppgraderingspolicy
Tidigare har man kunnat köpa
en licens till Adobes programvaror för det rabatterade
uppgraderingspriset om man
har en licens till en version som
är tre generationer gammal.
Har du alltså en CS2 kan du
uppgradera till CS5, men sitter
du med en CS-licens måste du
betala fullt pris.
Nu säger Adobe att bara de
som har den senaste versionen
kommer att kunna uppgradera
till detta rabatterade pris. När
CS6 släpps krävs det alltså att
du har en CS5-version för att du
ska få uppgradera billigt.
nytt 25 mm
från Zeiss
Från Zeiss kommer ett ljusstarkt f/2 25 mm objektiv med
bajonett för Canon och Nikons
kamerahus. Objektivet är konstruerat av 11 linser i 10 grupper,
varav 2 linser har asfäriska ytor.
Detta gör att Zeiss har lyckats
minska den kromatiska aberrationen kraftigt. Objektivet ska
också vara konstruerat så att
ljuskällor i eller precis utanför
bildfältet inte ska skapa ströljus och interna reflexer. Detta
och den höga ljusstyrkan gör
att objektivet lämpar sig väl för
reportage under befintligt ljus.
Vidvinkel till
Leica S2
Leica breddar sitt sortiment till
sin S2-modell med en vidvinkel
på 30 mm, vilket ger en bildvinkel som motsvarar 24 mm
på en kamera med småbildssensor. Elmarit-S 30mm f/2.8
ASPH är Leicas fullständiga
namn på objektivet. Leica räk45 | no 6/2011
nar med att det nya objektivet
kommer att bli populärt bland
landskaps- och arkitekturfotografer.
Wacom vidareutvecklar ritplattan Bamboo
Charles & Jennifer Maring
Profoto monolights
Wacom tillverkar två serier av
ritplattor, den mer avancerade
Intous och den något enklare
Bamboo. Nu har man tagit
fram den tredje generationen
av Bamboo-plattor. Nytt är att
Bamboo kan arbeta trådlöst.
Pennan har också förbättrats
med ett mjukare grepp och
programmeringsbara knappar.
Kompakt från
Panasonic
Panasonic GF1 blev en framgångsrik modell för företaget.
De uppgraderingar av kameran
som sedan skett har framförallt
siktat mot att göra den mer
anpassad för en bredare amatörmarknad. Men nu lanseras
en mer avancerad version,
kallad Panasonic GX1. Kameran
har fått en ny sensor på 16 MP
och en pekskärm som både kan
användas för inställningar i
menysystemet, fokusering och
som avtryckare.
51-986. © Charles & Jennifer Maring. Kampanjen gäller t.o.m. 31 december 2011.
egenskaper bestämde man sig
för att utveckla ett separat system med kamera och objektiv
för video. Den första kameran
i detta system heter EOS C300.
Kameran är baserad på en
nyutvecklad CMOS-sensor som
har en storlek på 24,6 x 13,8
mm, som ska motsvara filmens
Super 35-format. Sensorn har
en upplösning på 8 MP, som ger
en bildstorlek på full HD, dvs.
1920 x 1080 pixlar.
Kameran finns i två versioner, en för Canons EF-objektiv
och en för PL-objektiv, en
branschstandard för filmoptik.
Skrivare för A3+
Pixma Pro-1 heter Canons nya
A3+ skrivare. Skrivaren använder ett pigmenterat bläck, en
vidareutveckling av Canons
Lucia-bläck. Skrivaren använder 5 nyanser av neutrala bläck.
Enligt Canon ska skrivaren ge
svartvita utskrifter av högsta
kvalitet. Den ersätter Canons
tidigare Pixma Pro 9500 och
ska ge utskrifter med högre
upplösning än tidigare modell.
Skrivaren använder bläckpatroner som är 2,5 ggr större
än tidigare, vilket ska medföra
en bättre utskriftsekonomi.
Skrivaren ska också ge högre
utskriftshastighet. En A3+
utskrift i hög kvalitet ska ta 2
minuter och 55 sekunder, i förhållande till 7 minuter och 55
sekunder i den äldre modellen.
Inte nog med att Charles och Jennifer Maring känner igen
perfekt ljus när de ser det. De vet dessutom hur man skapar det.
Besök Profoto.com/marings och se den hyllade duon förklara
varför just Profoto D1 är deras favoritblixt.
Ready to go pro?
Profoto D1 Studio Kit är skräddarsytt
för porträtt-och bröllopsfotografering samt
redaktionellt arbete. Ett Studio Kit innehåller
två kompaktblixtar, två stativ, två vita
paraplyer och en specialsydd väska,
i vilken allt detta får plats. D1-blixtarna
finns som 250, 500 och 1000 w/s, och
de levereras med eller utan vårt
populära Air Remote-system.
Se mer på www.ni.se/profoto
Network Innovation
www.ni.se/profoto
A 1D51%
R
A
P
S lla Profoto Kit!
På a
»Sense of Space – Prayer« av de kinesiska fotograferna Gao Zhen och Gao Qiang som går under namnet Gao Brothers. Bröderna som
arbetar i Peking, Kina, har hållit på med måleri, installation, foto, skulptur och performance sedan 1980-talet. De kinesiska myndigheterna
uppskattar inte deras konst och stänger ofta ned deras utställningar. Särskilt ilskna blev de då bröderna ställde ut en knäböjande Mao
under namnet »Maos skuld«. Bilden på de nakna männen inträngda i klaustrofobiska lådor sägs vara en allegori över människans tillstånd.
Paris Photo 2011
Här är några smakprov från årets festival.
Andra medverkande konstnärer i Paris. Ovan fr. v:
Nino Migliori, »Il tuffatore«, från 1951
Alec MacLean, »Tirage Photographique«
Anna Fox, »Ocean Hotel Restaurant, Butlins«
fotografisk tidskrift | 46
Finns naturligtvis
att läsa på Ipad.
Surfa in på
www.sfoto.se eller
köp F på qiozk.com.
Small size
great light
Vill du kunna hålla ett högt tempo men samtidigt leverera bästa kvalitet?
Behöver du en batteriblixt som inte bara är kraftig, pålitlig och
enkel att använda, utan också liten och lätt? Du kan sluta leta.
Köp en AcuteB2 AirS nu och få lamphuvudet på köpet.
51-987. Photo © tom Muñoz. * Kampanjen gäller t.o.m. 31 december 2011.
FOTOGRAFISK
< TIDSKRIFT
Se mer på www.ni.se/profoto
Profoto AcuteB2 600 AirS
Profoto AcuteB2 är vår minsta batteriblixt –
perfekt för bröllop, porträtt, redaktionellt arbete
och andra situationer där du behöver vara rörlig.
Köp den nu och få
lamphuvudet gratis!
Network Innovation
www.ni.se/profoto
Barbara Davidson
medlem
NYA MEDLEMMAR
Jean-Baptiste Béranger,
Stockholm; Lasse Burell,
Stockholm; Daniel Ekbladh,
Sundsvall; Anna Ekros,
Bålsta; Staffan Eliasson,
Uppsala; Magnus Förnberg, Gustavsberg; Lotta
Gustavsson, Stockholm;
Gustav Hallmer, Stockholm;
Lena Hådal, Gävle; Anders
J Larsson, Spånga; Emily
Laye, Stockholm; Nils Petter Löfstedt, Malmö; Lena
Malmström, Malmö; Sonia
Martinez Coll, Solna; Emil
Mkrttchian, Kista; Jane
Nilsson, Tyresö; Andreas
Paulsson, Malmö; Johan
Pehrson, Falköping; Sara Ravid, Upplands Väsby; Calle
Sigrell, Täby; Magnus Ström,
Marsfjäll; Ola Sundberg,
Grästorp; Emmie Thorstenson, Svedala; Bashar Waleed,
Stockholm; Hannah Welander, Stockholm; Hanna
Ågren, Malmö; Erik Åström,
Kristofer Lönnå hoppas på många besökare.
Barbara Davidson kommer till Luleå, kommer du? Bilden är från hennes Pulitzerprisbelönta reportage om offer för gängkrig.
Norrlandsdagarna närmar sig
den 10-12 februari bär det av norrut för proffsfotografer ifall man bor söder om Luleå och söderöver om man bor norr om Luleå. Barbara Davidson som jobbar på la-Times och kammade hem
Pulitzerpriset för sin serie om gängvåld för la-times kommer till Sverige och talar om sina projekt.
Annika Aschberg, Fredrik Ödman, Martin von Krogh, Sanna Sjöswärd, John S. Webb, Alicia
Swedenborg och Lennart Sjöberg är också klara föreläsare. Listan kan komma att fyllas på.
Läs mer på facebook.com/norrlandsdagarna2012
Hej NYa MEDLEM!
Jean-Babtiste Béranger, varför
gick du med i SFF?
– Jag hoppas få juridisk och
ekonomisk rådgivning ifall jag
behöver det. Jag är utbildad
konstnär men jag gör en hel del
fotojobb och fotodokumentaion. Det känns bra att kunna
referera till SFF i möten med
mina kunder.
KULTURLYFTET
projektet Kulturlyftet är
igång. sff har huvudansvaret
för temat Media och kommunikation. Utbildningarna har
olika startperiod och när det
närmar sig för just ditt tema
kommer du att bli kontaktad
via mail. Läs mer på www.
sfoto.se eller kontakta projektledare Sophie Holgersson:
[email protected]
SLIPP BLUFFFAKTUROR
problemet med bluffakturor
och oseriösa företag växer
lavinartat. sff erbjuder sina
medlemmar en lösning.
Företaget Varningsinfo är ett
företag som har specialiserat
sig på att hantera bluffakturor och oseriösa företag i
sina uppdragsgivares ställe.
fredrik reining
jean-babtiste béranger
Linköping.
God jul från kansliet. Från vänster: Paul Vestergren, Hanna Langefelt, Yvonne
Sundin, Catharina Ekdahl, Jenny Morelli, Niklas Briselius
Medlemmar får 30 procent
rabatt på tjänsten. Läs mer på
www.sfoto.se
toriserad på digital bild, det
vill säga få A-loggan. Kolla på
www.sffutbildning.se.
UTBILDNINGSPLATTFORMEN
JULTIDER
sff:s utbildningsplattform
börjar ta form. Här finns
information om hur man går
tillväga om man vill bli auk-
mellan den 24 december och
9 januari har växeln på kansliet stängt. Vid brådskande
ärenden hänvisar vi till vår
jourmail: [email protected]
fotografisk tidskrift | 48
fråga
juristen
plåta konstverk –
vad gäller?
Hej! Jag har fotograferat en hel
del konstverk utomhus och
som jag nu avser att sälja. Vad
gäller rent upphovsrättsligt om
detta? Hälsningar Lena
Svar: Hej Lena. Om ett konst-
verk är stadigvarande placerat på allmän plats utomhus
får ett konstverk avbildas
t.ex. genom att fotografi utan
att upphovsmannens samtycke behöver inhämtas.
Det är således viktigt att
konstverket är stadigvarande
d.v.s. en vandringsutställning utomhus av konstverk
omfattas då inte. Det måste
också vara ett konstverk på
allmän plats medan konstverk inne i ett museum eller
i en kyrka inte omfattas av
undantaget. Att observera i
sammanhanget är att man
med avbilda i sammanhanget menar enbart fysiska
trycksaker och andra tvådimensionella former, så även
om nu fotot av konstverket
faller in under undantaget
kan fotot inte användas på
internet utan konstnärens
samtycke.
Som du förstår av mitt
svar är det en hel del avvägande och bedömningar som
måste till. Kontakta gärna
mig för vidare rådgivning.
jag hittar Ingen
upphovsman
Hej! Jag har ärvt en stor samling med fotografier som är väldigt spännande, men dessvärre
finns inget angivet någonstans
om vem som är fotograf och
jag vet inte heller när personen
dog. Jag vill använda fotografierna i en bok som jag arbetar
med. Jag har verkligen försökt
att få reda på vem fotografen
är men dessvärre inte lyckatsvad ska jag göra? /Bosse
49 | no 6/2011
niklas
briselius
förbundsjurist
sff
Svar: Hej Bosse! Upphovsrättslagen delar in fotografier
i två kategorier: fotografiska
verk och fotografiska bilder.
Fotografiska bilder är
generellt sett något som
återfinns i ett semesteralbum
även om sådana bilder de
facto kan ha verkshöjd. Fotografiska verk har alltid s.k.
verkshöjd d.v.s. originalitet.
Enligt den gamla fotolagen
skyddades bilder i 25 år från
det år bilden togs, medan
foton med vetenskapligt
och konstnärligt värde hade
ett skydd motsvarande det
som fotografiska verk har i
dag d.v.s. 70 år från upphovsmannens dödsår. Om man
använder bilder som tagits
innan 1969, och som inte har
vetenskapligt eller konstnärligt värde krävs inget tillstånd
från fotografen eftersom
skyddstiden har löpt ut.
Men eftersom du inte vet
om skyddstiden har löpt ut
eller inte, så vet du inte om
en eventuell rättsinnehavare
kan komma med anspråk för
användandet om du väljer
att publicera. För att svara på
din fråga kan du således inte
publicera bilderna utan risk
för anspråk.
upphovsrätt när
man är två?
Hej! Vid mitt senaste uppdrag
fotograferade jag tillsammans
med en annan fotograf. Nu är
en bildbyrå intresserade av det
som vi fotograferade tillsammans. Vad är det som gäller om
upphovsrätten i ett sådant fall?
/Måns
Svar: Hej Måns! Huvudre-
geln är att upphovsmännen
endast i förening får förfoga
över verket. Det innebär att
tillstånd från er båda behövs
för att sälja bilderna till
bildbyrån.
ordfört
lotta
Schwarz
ordförande
sFF
Ingen ska jobba
utan lön
allt arbete som utförs har ett värde. Detta måste inte alltid mätas i pengar.
Vill man jobba med välgörenhet i någon form och ger sin tid till någon mer
behövande, är det ett eget val. I en sådan situation värderar man sig själv –
och uppskattas av omgivningen – genom mått av godhet och altruism.
Att arbeta gratis åt någon är
någonting helt annat.
I ordböcker heter det slav
eller träl, i vår bransch
heter det att »få in en fot«.
Att vara en som arbetar gratis åt någon som bedriver affärsverksamhet är
någonting helt annat. I ordböcker heter det slav eller träl, i vår bransch heter
det »att få in en fot«. Jag talar inte om några dagars provjobb för att se om man
kan trivas ihop eller om man klarar uppgifterna. Det handlar inte heller om
praktik under pågående utbildning. Nej, jag talar om långvarigt utnyttjande
av personer, vuxna människor, ofta välutbildade, som uppenbarligen inte har
något värde för arbetsgivaren, och inte heller skattar sig själv särskilt högt. Individer som tror att det runt hörnet finns en möjlighet att få egna kunder och
börja fakturera, men som inte ser att så länge man inte ger sig själv ett värde så
kommer ingen annan heller att göra det. Från den bottenpositionen är det en
lång och svår väg upp, och hela tiden måste någon annan stå för försörjningen.
En mamma, McDonalds eller kanske socialen.
När man talar om detta med en del kolleger får man då och då till svar att
vederbörande minsann själv jobbade gratis som assistent när denne var ung.
Om denne var ung på 80-talet kan jag säga: Du blev lurad! Vi andra hade firma
och fakturerade varenda assistenttimme. Vi tjänade faktiskt ganska bra. Kunderna var också vana vid att det fanns en assistentpost på fakturan. Nu har vi i
vår bransch vant kunderna vid att en assistent är värdelös.
Visserligen har staten aktivt och destruktivt medverkat genom olika tokiga
åtgärdspaket, till exempel alu som var en »arbetsmarknadsåtgärd« som til�lämpades i Sverige från 1993 till 1996. Gratis arbetskraft från kulturarbetsförmedlingen. Man kunde få både två och tre stycken. Man kunde också använda
dem till att gå ut med hunden eller hämta barnen på dagis om man blev sen,
och man kunde offerera några tusen mindre. Alla var nöjda. Eller? Kanske inte
den som trodde att den skulle få in en fot, men aldrig fick det.
Vi har en arbetslagstiftning som är tydlig. Det skall finnas anställningsavtal
mellan arbetsgivare och arbetstagare där arbetsvillkoren framgår. Även om
ett sådant inte finns, så skulle det arbete en assistent utför åt en fotograf med
största sannolikhet tolkas som ett regelrätt förvärvsarbete. Som ersättning för
sitt förvärv erhåller arbetstagaren lön. Begreppet används för att skilja sådant
arbete från hushållsarbete eller arbete som utförs ideellt och utan att ge utföraren en ekonomisk inkomst.
Så detta är en uppmaning till både gratis-arbetsgivare och gratis-arbetstagare att tänka om. Ingen skall arbeta utan lön. Och till dig som jobbar gratis: Res
på dig! Känn ditt värde! Gör fotografi till ditt yrke, inte till din hobby.
floskeltoppen
dags att rensa portfolion under julveckorna? I januari stundar kanske ett möte med en ad och då vill du visa
upp ditt goda öga och din stora tekniska kompetens. Men du, kolla igenom portfolion. För om du plockar bort de
värsta floskelbilderna ökar dina chanser att få jobbet. Här är några tidningsformgivares värsta portfolioklyschor. Alla
exempel finns samlade på www.sfoto.se. Eftersom vi står på proffsfotografernas sida fortsätter serien och vi tar gärna
emot fler exempel från dig, maila till [email protected].
Idé: Oskar Hammarkrantz text: oskar hammarkrantz, jenny morelli
kan plåta
musiker och
författare
med livserfarenhet
också.«
»Alla bilder från Tokyos tunnelbana. Jag
har sett tusentals. Visa mig nåt nytt.«
istockphoto
»Aha, du
/ Janne Pettersson, layout, M-magasin
»En handdrejad skål fylld med sommarens godsaker. Hålls fram mot kameran
så att händerna omsluter skålen. Och
med kort skärpedjup.«
/ Mari Wigren, ad, Residence
»Vithårig man som står och ser ledsen
ut. Ingen ögonkontakt. Varför står han
bara där? I en brynja kanske, ensam ute
på sin tomt. Vad tittar han på? Han är
inte på väg någonstans, han vilar inte.
Han poserar.«
/ Martin Genberg, ad, Scanorama
/ Beatrice hellman,
ad, damernas värld
»Modebilder där fotografen mest fokuserat på att få modellen att se ut som
om hon vill ligga med honom.«
/ Johanna Jonsson, ad, Vi Läser
»Bilden på ett öde fallfärdigt ruckel på
landet som ska visa hur tragiskt det
är med avfolkningen av landsbygden.
Ruinromantikbilder – har sett dem
till leda.«
/ Pompe Hedengren, AD, Barn och Äventyr m.m.
»Alla bilder där folk låtsaspratar i mobiltelefoner eller låtsasarbetar framför en
dator har jag sett nog av.«
/ Maria Lindén, AD, Vattenfall Magazine och Shape
Fotografisk Tidskrift
Nr 6 2011, årgång 123
Chefredaktör och ansvarig utgivare
Jenny Morelli
[email protected]
AD Anders Birgersson
[email protected]
Formgivning Maria Loohufvud
[email protected]
Teknikredaktör Stefan Ohlsson
[email protected]
Redaktionsråd Mia Bengtsson
Plynning , Tove Falk-Olsson,
Johan Gunséus
Korrektur Åsa Sandzén
Repro Projektor
Tryckeri Trydells tryckeri ab, Laholm
Omslagsbild Michael Christopher
Brown, Libya
Bildbylines Knut Koivisto
Webbadress
www.sfoto.se/f
Redaktionsadress
Årstaängsvägen 5 b, 7 trappor
117 43 Stockholm
För icke beställt material
ansvaras ej.
Prenumeration
Yvonne Sundin
08-702 03 45
[email protected]
450 kronor/helår
500 kronor/helår, utland
postgiro 13 0199-3
bankgiro 274-9075
Annonser
Annonshuset
Linnégatan 22
114 47 Stockholm
08-662 75 00
[email protected]
Vill du sälja Fotografisk Tidskrift?
Mejla [email protected]
Ägare
Svenska Fotografers Förbund (sff)
Årstaängsvägen 5 b, 7 trappor
117 43 Stockholm
08-702 03 45
[email protected]
www.sfoto.se
F sälj digitalt genom Qiozk.com
ISSN 284-7035
Lösnummer kan beställas från kansliet för 75 kronor inklusive moms.
fotografisk tidskrift | 50
Under första dagen på Koh Chang i Thailand blir jag förförd av en sällsam spegling i en pool.
Balanserande längst ut på poolkanten hittade jag den perfekta bildvinkeln. Risky business med
en splitter ny Phase One P40+ med unik objektivprototyp.
Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad.
Fotografi: Sara Arnald
Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen.
portfolion
michael christopher brown
Gefvert AB Danderydsgatan 14 114 26 Stockholm
Tel 08-440 54 42 Fax 08-678 29 20 [email protected]
fotografisk tidskrift | 2
Fotografisk Tidskrift #6–2011


I LIBYEN MED michael
Christopher Brown
Robert NETTARP
I RETROSPEKTIV
-------------

rusch på
retusch
-------------
Fotografisk Tidskrift #6–2011