Alessandra Ljung, Amalia Hammarlund, Georg Holmén Sön 12 Februari 2012 Diktanalyser – August Strindberg August Strindberg var en av Sveriges främsta författare. Han hade en mångfasetterad karaktär, karriär och författarskap. Vi har läst tre av hans dikter som vi ska analysera. ”Vid avenue de Neuilly” 1891 tog Strindbergs sexton år långa äktenskap med Siri Von Essen slut. Med krossat hjärta och vanförd själ bosatte sig skribenten i Berlin. I staden kom han att möta sin andra fru, Frida Uhl, men detta äktenskap var ytterst kortvarigt och därefter reste Strindberg till Paris. Det var under de kringvandrande åren på kontinenten efter hans skilsmässa som han upplevde sin Infernokris. Denna plågsamma period förde även gott med sig, då den genomsyrades av kreativitet. I den franska huvudstaden skrev han bland annat den vackra dikten ”Vid avenue de Neuilly”. I första strofen av dikten skildrar han det Paris som han dagligen vandrade igenom, under de åren då han bodde i staden. En dag, då han passerar slakteriet på Avenue de Neuilly, ser han ett kalvhjärta upphängt på glasdörrn. Det skälver, som om det vore levande och mottagligt för känslor som rädsla och kyla. Åsynen får honom att tänka tillbaka till bokhandeln där han gav ut sina böcker, Norrbro Bazarn i Stockholm. Dikten flyter på fint, uppdelad i strofer med rimmande fraser berikade med en mångfald adjektiv och kontraster. Den vita, kalla, livlösa marmorn och omgivningen bryter av mot det röda, varma, nästan levande köttet. Men skönheten i dikten ligger främst i metaforen Strindberg målar upp och dess skörhet; det urtagna skälvande kalvhjärtat är för honom en tunnklädd liten bok. Han menar att man som författare blottar sitt känsliga inre för allas kyliga kritik och dömande. ”Lördagskväll” I denna dikt skildrar Strindberg den lugna stunden i Stockholms skärgård efter veckans tumult. Stämningen i dikten är mild och harmonisk, poeten skildrar sin skärgårdsidyll. Stockholms skärgård stod Strindberg mycket nära och han skrev ofta kärleksfyllda dikter och böcker om den. ”Hemsöborna” är ett exempel på ett skärgårdsverk. I denna skriver han oblygt realistiskt om invånarna, som sedan kritiserade Strindberg för att han blottat dem. På grund av detta inser Strindberg att han inte längre kommer att vara välkommen till sitt kära Kymmendö. En lördagskväll skrevs några år tidigare. Dikten är uppdelad i fem lika långa strofer med kvinnliga rim i varje rad. Poeten radar upp platser där man förbereder sig inför söndagen. ”Allting rustar sig till vilodagen.” Både människorna och naturen: djuren, gården, vinden, viken, till och med det rastlösa havet stannar upp ”det är bara dyningar från veckans stormar”. I denna lättsamma dikt bemöts vi med enstaka alliterationer som ”vinden vilar” samt ”ljumma juninatten”. Tonen förblir fridfull och lugn under dess gång, vi får detaljerade beskrivningar som låter oss följa med och se denna ljumma junikväll i skärgården. ”Naturvetenskapen, du som är så säker...” Alessandra Ljung, Amalia Hammarlund, Georg Holmén Sön 12 Februari 2012 I denna dikt visas Strindbergs opinion om naturvetenskap och hans intresse för den. Dikten skiljer sig från de föregående eftersom den inte beskriver något konkret, utan här tilltalar han istället naturvetenskapen. Den börjar som en hyllning men visar sig snart vara en kritik mot just naturvetenskapen, som blir allt hårdare genom dikten. Språket i den är bland annat en uppradning av ironiska bragder, ”du som har upptäckt att fåret bräker”, med antiteser ”väger det ovägbara”, ”mäter det ej har mått” utförda av naturvetenskapen. Dikten är full av inledande anaforer som ”du”,” svar”, ”och”. Den är ej uppdelad i strofer men verserna har varannat manligt och kvinnligt rim. Enligt Strindberg har naturvetenskapen inget svar på existentiella frågor, om frågor som rör människan: ”Vilken väg de döda har gått? Vart vi alla må föra? Var vår vagga från början stått?” ”svar på inget som oss rör” Dikten avslutas med att poeten August Strindberg utdelar det slutgiltiga hugget genom att säga att naturvetenskapen sägs bringa upplysning, men för istället mörker. August Strindberg sa om sig själv: ”Jag är en djefvul till karl som kan många konster.”Hans ord må ha varit arroganta, men är trots allt en träffande beskrivning. Av dessa tre analyser kan man konstatera att Strindberg, bland mycket annat, var begåvad som lingvist och filosof samt erhöll egenskaper som globetrotter och skärgårdsälskare.