1. No category

HOBURGSBLADET
Nr 2
Utgivet av Hoburgs hembygdsförening
År 2008
Ordföranden har ordet…
Bilden härintill visar gänget som framträdde som mannekänger i gammaldags underkläder på Bottarvefesten den
27 juli. Den säger egentligen allt om hur det var att arbeta
vid Bottarve sommaren 2008. Glädje, sammanhållning,
glädje igen. Liksom den lätta touche av galenskap som
krävs för att orka med det ganska tuffa jobbet.
Det blev en bra sommar. Det kändes minst sagt pirrigt att
försöka driva gården utan anställda – Kaffestugan och
Butiken var i Stina Lindbergs och Ulla Thomassons trygga händer, och teatern var utarrenderad – men med hjälp
av ett antal hustomtar gick det mycket bra, läs gärna Gunilla Törnqvists beskrivning nedan. Tomtarna svarade på
frågor, städade, plockade, rensade, fanns till hands för
villrådiga och tog däremellan ett handtag i Kaffestugan
när så behövdes.
Programutbudet har varit imponerande. Flera kvällar har
föreläsningarna i ladan lockat bortåt 100 åhörare. Bussutflykten med Stefan Haase till kulturmiljöer runt om på
Gotland drar fler deltagare för varje år liksom trädgårdsvandringarna med Inga Jungstedt och Gunn Ekman Lundberg. Auktionen i glödande sol på parkeringen gav ett gott
tillskott till kassan. Och gudstjänsten i Salen drog nästan
60 besökare som efteråt entusiastiskt sjöng allsång till
ackompanjemang av Inger Ekvalls cittra, Liv Stenströms
dragspel och Andreas Marmbrandts gitarr.
Särskilt bör barnverksamheten nämnas. Fem onsdagar
kunde barngrupper i gammaldags kläder under några timmar följa med Eva eller Elin Kätting tillbaka till 1800talet: mata lammen, bära vatten, diska, leka ringlekar eller
lyssna till Gusti Larssons spännande berättelser nere i källaren. Och sammanlagt bortåt 100 barn passade på att gå
en tipspromenad inomhus och utomhus och lära känna
livet förr vid Bottarve. Det verkar lovande inför planerna
på ett mer omfattande program för barnen framöver.
Även i år har två bröllop firats vid Bottarve. Och samtidigt med det andra bröllopet hölls middag inne i Salen för
den internationella forskargrupp som i tre dagar diskuterade tallprocessionsspinnaren under en konferens på Holmhällar. Tjugotalet forskare från olika europeiska länder
betraktade storögt den exotiska brudvisningen och smakade med viss tvekan på den dricke som bjöds runt. Det blev
för dem en oförglömlig ljum sensommarkväll med sammetsmörker och månsken.
Jag tror att man kan konstatera att vi börjar hitta formerna
för hur Bottarve ska drivas så att ekonomin går runt. Det
Bottarvefesten 2008: mannekänger på yttertrappan.
Foto: Ing-Marie Tellström
gäller helt enkelt att rätta munnen efter matsäcken. Bidraget från EU tillät att vi kunde ha flera anställda under
sommaren, men vi har nu insett att det inte längre är möjligt. Vi vet nu också bättre vad som är genomförbart och
inte. Och vi har fått upp goda och effektiva rutiner för de
arrangemang vi erbjuder.
Så tillbaka till bilden från i somras. Det är en stor glädje
att arbeta i hembygdsföreningen och att få lära känna så
många fina människor, både fastboende och deltidsboende. Att arbeta tillsammans för det man tycker om och tror
på är något jag unnar flera av mina medmänniskor.
Till sist: välkomna till Kaffikalaset den 1 januari 2009
mellan 13 och 17!
Britta Holm
Ordförande
Hald di uppdatern – käik pa www.bottarve.se
Hustomten
Bottarve har skaffat sig hustomtar. Det är som det ska
vara på en 1800-tals gård. På Gotland kände alla i gamla
tider till Bysen och “di sma under jordi”. De ställde väl
mest till förtret, men säkert fanns det också hustomtar,
som hjälpte till på gården med litet av varje.
Idag är det snälla människor som leker hustomtar. Jag var
en av dem i somras på Bottarve. Det var trevligt.
Som barn tyckte jag om att hjälpa till i hushåll eller trädgård hemma hos någon annan familj – hellre än hemma.
Det kanske fanns andra barn där som man kunde skoja
eller prata med eller vuxna som berömde en extra mycket.
Nyfikenhet spelade också en roll. Hur gick det till hemma
hos andra?
Det var likadant med arbetet på Bottarve. Det blev roligare att putsa fönster där än hemma. Jag kände mig snällare,
mer som en tomte. Någon museibesökare kom förbi och
berömde mig. Fönsterputs låter som ett tungt arbete, men
det var varken fråga om att baka eller byka eller mjölka
kor. Man skulle framför allt vakta gården och se till att
allt fungerade som det skulle och blev trivsamt och vackert. Alltså plockade jag bort vissna blad och blommor i
rabatter och krukväxter, torkade fönsterkarmar, städade
bort döda flugor, sopade stugan och såg till att toaletterna
var rena.
Det fanns också trevligt sällskap att umgås med, Stina
som arbetade i butiken och Ulla som skötte Kaffestugan.
Ulla kunde jag hjälpa att vispa våffelsmet eller mata de
små moderslösa lammungarna. Åt Stina kunde jag vakta
butiken, om hon ville ta sig en kopp kaffe.
Själv kunde jag också gå in i Kaffestugan och säga: “Nu
skulle jag vilja ha en kopp kaffe och en smörgås.” Att ta
en matpaus vid de vitmålade trädgårdsborden minns jag
som extra trevligt. Tomten hade som sig bör både skyldigheter och rättigheter, idag liksom i gamla tider då man
ställde ut grötfat till tomten som tack för god hjälp.
Jag började min första dag som hustomte vid Bottarve
med att lyssna på två ljudband, som berättade husens historia. Det ena handlade om människorna som bott på
gården, deras födelse, liv och död i en lång följd. Det
andra bandet berättade om byggnadernas användning och
konstruktion. De var mycket lärorika och intressanta. Sen
var det inte svårt att leva sig in i bottarvemänniskornas liv
och hårda arbete i hus och ladugårdar, på åker och äng.
Bottarve var ingen fattig gård men arbete saknades aldrig.
Dess historia berättar om både välmåga och visst förfall.
Var det något jag inte trivdes med på gården ? Det skulle i
så fall vara dammsugaren. Den var tung och hade långa,
trassliga sladdar. Men den hörde ju å andra sidan inte alls
till en 1800tals gård.
Gunilla Törnqvist
Hamra
Sjöfartsverket lägger ner fyrar!
För fyrtio år sedan inleddes automatiseringen och avbemanningen av fyrarna i Sverige. Nu är själva fyrarna föremål för en nedläggningsvåg. Sjöfartsverket vill inte längre
betala för fyrar som man bedömer har mindre värde för
yrkessjöfarten. Idag använder yrkesfarten andra hjälpmedel för navigering och det är yrkessjöfarten som bekostar
fyrväsendet genom avgifter. På Gotland lägger nu Sjöfartsverket ner fyrarna på Norsholmen (Fårö), Valar och
Heligholm (Vamlingbo), Östergarnholms Västra, Lausholm samt Näsrevet. För att bevara dessa fyrar står nu ett
antal hembydsföreningar redo att ta över ägandeskapet.
För att finansiera fortsatt drift och underhåll kommer en
fyrstiftelse bildas på Gotland. Fyrstiftelsen kommer också
kunna erbjuda kvalificerad teknisk hjälp vid driftstörningar av en fyr. Inom varje hembygdsförening som tar över
en fyr så kommer en ”fyrmästare” utbildas som har till
uppgift att titta till fyren. Hembygdsrörelsen och Svenska
fyrsällskapet anser att det är viktigt att våra kustnära fyrar
bevaras och är i fortsatt drift. Många av dem används av
kustbefolkningen i samband med fiske och nöjesturer till
sjöss och de är symboler för trygghet och närvaro i en
annars så nedlagd landsbygd. För Hoburgs hembygdsförening så är det Heligholms och Valars fyrar som är aktuella
för ett eventuellt övertagande och fortsatt drift med stöd
från en nybildad fyrstiftelse.
Petter W Rimfors
2:e Vice ordförande Gotlands hembygdsförbund
Vad allt kan inte en liten fårbajs rymma!
Åtskilliga fårbajsar har redaktören undersökt under åren
här nere i Sundre. Bajsar som våra gutefår lämnat efter sig
här på alvarmarkerna.
Vid ett besök vid Bottarve i Vamlingbo, i början av september [2007] blev nyfikenheten övermäktig. I hagen gick
pälsfår och dessa hade givetvis lämnat en del bomärken
efter sig. Finklädd och med endast en liten plastask till
hands, plastasken fylldes, trots klädseln, med en bajsplätt
och locket lades på. […]
Vid hemkomsten lades bajsen i vatten – upp kom mängder
med dyngbaggar – nu blev det bråttom att tillvarataga
dessa för artbestämning.
Resultatet redovisas nedan,
•
markbeskaffenheten och värmeinstrålning […]
•
rikedomen i fårbajsen […]
Markbeskaffenhet och värmeinstrålning
Det övre skiktet, grässvålen (markförnan – humuslagret=matjordslagret), ca 10 cm tjockt. Skiktet under matjordslagret ett sandblandat sandlager, lättgrävt då fuktigheten lämplig. Vid provtagningen var fuktigheten sannolikt optimal.
Solstrålning under tidsperioden tidig morgon till 19.00 (ej
sommartid), lugnt område. Förmodligen kan dock under
slutet av september nätterna bli svala. […]
Rikedomen i fårbajsen
Bajsens storlek var inte större än ca 7 cm i diameter och
ca 5 cm hög, fuktig, förmodligen endast 1-2 dygn gammal. Överst var en del bajs i pillerform.
Inte mindre än 8 arter dynglevande skalbaggar upptäcktes.
Alla fluglarver m fl andra troliga insekter tillvaratogs ej då
dess inte kunde upptäckas. […]
Antalet individer i bajsvolymen
Bajsens volym uträknades till ca 158 kubikcentimeter.
Antalet individer.
Hydrophilidae
(landlevande vattenbaggar) 21 individer
Aphodius
(dyngbaggar )
122 individer
Onthophagus
(bladhorningar)
6 individer
Staphylinidae
(kortvingar)
6 individer
Summa individer
155 individer
Individer pr/kubikcentimeter = 0,98
Vilken trängsel!
Ur Körkmacken nr 48, nov 2007, s 2-5.
Mats Björck, Sundre/Burgsvik
Redaktör för Körkmacken
Rapport från forskarmöte om spinnare
Den 5-7 september hölls på Pensionat Holmhällar en internationell konferens med titeln Processionsspinnare – ekologi och medicinska aspekter.
Tallprocessionsspinnaren är en nattfjäril som förekommer
allmänt på sydligaste Gotland. Dess larver orsakar under
somrarna betydande hälsoproblem för både boende och
tillfälliga besökare.
Tre arter av processionsspinnare finns i Europa. Larverna
från den nordiska arten, som förekommer främst i södra
Östersjöområdet, och en nära släkting runt Medelhavet
lever på tallbarr. Den tredje arten, ekprocessionsspinnaren,
finns i Mellaneuropa och har nyligen kommit över till London. Larverna hos alla tre arterna har på sin ryggsida mikroskopiska nålar som kan frisättas och spridas i luften på
samma sätt som pollen. Nålarna fastnar i hud och på slemhinnor i mun och luftvägar där de kan ge upphov till klåda,
utslag, astma och ibland svåra besvär hos människor. Även
djur drabbas.
Vid den tvärvetenskapliga konferensen möttes insektsforskare och medicinare ifrån Europa. Föredragen belyste ekologin hos de tre arterna, effekter av ett förändrat klimat på
utbredning och risk för utbrott samt möjligheter och svårigheter att bekämpa insekten. Bekämpning med biologiska
medel utförs på flera håll i Medelhavsområdet mot en närstående art av processionsspinnare. Det verkar inte som om
samma metoder skulle vara framgångsrika på Gotland.
Vidare rapporterades om hur människor drabbas på Gotland och i övriga Europa, vidare om möjligheter att ställa
diagnos samt förebygga och behandla symptom. Nålarna
tränger in i huden och sitter sedan där under ibland flera
veckor. Det går alltså inte att duscha bort nålar som fastnat.
Människor reagerar mycket olika på nålarna. En del får
svår klåda efter några timmar och sedan utslag med blåsor.
Hos andra personer är symptomen lindriga trots att de kan
vara lika kraftigt exponerade. Det finns alltså individuella
faktorer som bestämmer reaktionsbenägenheten. En sådan
kan vara allergi mot larverna. Men andra hittills okända
faktorer spelar säkert in. Det finns ingen specifik behandling. Man använder antihistaminpreprat och andra klådstillande medel. Kall dusch och avkylande baddning med alsolsprit kan lindra klådan. I svårare fall kan kortison lokalt
eller ev i tablettform behövas. Utslagen och klådan brukar
lindras efter 1-2 veckor men kan var kvar längre. Man bör
söka läkare om man inte blir bättre. I sällsynta svåra fall
behövs akut läkarbesök.
På konferensen redovisades också resultaten från en enkät
till fastighetsägare på södra Gotland med frågor om exposition för larver och symptom hos de personer som bodde
på fastigheten sommaren 2006. Uppgifter om mer än 4000
personer kom in. Fler än 700 personer (18%) uppgav sig
haft besvär, en tredjedel svåra symptom. Främst rörde det
sig om kliande hudutslag, men cirka var 10:e person hade
också astma, ögoninflammation, mun/svalgbesvär samt
allmänsymptom. Variationen var stor beroende på larvtätheten. Över 40% av innevånarna i Vamlingbo (87% i
Nore) hade symtom och i Hamra 17%, men mindre än
10% i Öja, Fide, Grötlingbo.
*
Mycket uppskattad av deltagarna var en middag i salen
vid Bottarve med idel gotländska specialiteter inklusive
dricke. Samtidigt firades ett glatt bröllop i ladan. De internationella forskarna betraktade storögt den brudvisning
som fyllde storgården. En magisk sammetsmörk kväll
med månsken och ljumma vindar.
Bilder på spinnarna finns på Google:
pine processionary caterpillar
Göran Holm
Vamlingbo
Efterlysning
Sommaren 2009 blir temat för utställningen vid Bottarve
”Bröllop”. Vi efterlyser bilder från bröllop, gamla och
nya: brudpar, brudföljen, måltidsbilder etc. Fotona ska
kopieras, och originalen återlämnas självklart. Om du har
bilder att låna ut kan du lämna in dem till Anita Widén på
biblioteket, måndag och torsdag mellan 10.00 och 19.00.
Vi behöver också uppgifter om vad man åt, klädsel, gåvor,
utstyrsel, traditioner, gäster… Om du har minnen att berätta eller kläder och annat som skulle passa på utställningen, kontakta Ing-Marie Tellström, 0498 497280.
Rapport från den ekonomiska föreningen
Bottarve museigård ekonomisk förening har så här långt
prioriterat arbetet med att söka externa medel för att kunna
skapa något attraktivt för barn och ungdomar på den av
Torsten Gislestam donerade åkern. Förra hösten och vintern sökte vi stöd av kommunens regionala utvecklingsenhet, men efter en utdragen process blev det avslag. Vi har
därefter sökt medel från Arvsfonden och Framtidens kultur, men utan resultat.
Nu har vi lämnat in en ansökan till Leader Gotland, som
är en del av EUs landsbygdsprogram. Vi har ansökt om
429 000 kronor för att skapa en upplevelsepark för barn
och där barnen också görs delaktiga i kulturarvet. Vi har
gett parken arbetsnamnet Barnens Bottarve.
Ambitionen är att skapa en upplevelsepark där barn ges
utlopp för sina naturliga rörelsebehov och för sin kreativitet och fantasi. Genom att sammanföra främst pedagogisk
och kulturhistorisk erfarenhet och kompetens kan Barnens
Bottarve också ge upplevelser och erfarenheter som kan
leda till bestående intresse för vår historia och vårt kulturarv.
Vi har studerat andra besöksmål som riktar sig till barn
och ungdomar, inte minst på fastlandet. Som förebild har
vi i första hand fastnat för Palstorps hage utanför Nyköping. Ett lantbrukarpar har på sin gård anlagt en upplevelsepark där barn verkligen får röra på sig och får utlopp för
sin fantasi och sin skapande förmåga. Balansera på stockar, klättra över hinder, gå på hängbroar, åka linbana, åla
genom rör, gunga och hoppa i hö för att nu nämna några
exempel. Allt detta har lantbrukarparet skapat genom eget
arbete och Palstorps hage har idag trots en mycket begränsad marknadsföring närmare 10 000 besökare årligen. Unikt för Palstorps hage är också att mycket har
skapats genom återanvändning av delar av gamla jordbruksredskap och annat som finns på ett lantbruk.
Se vidare på www.palstorpshage.se
Finansiering genom Leader förutsätter att de ideella insatserna genom eget arbete och/eller gåvor och rabatter uppgår till ett lika stort belopp som bidraget från Leader. Det
innebär alltså 429 000 kronor och varje timmas ideellt
arbete får räknas som en insats på 175 kronor. Vi har i
ansökan budgeterat ett tusen timmar ideellt arbete och
därtill bidrag från den ekonomiska föreningen och från ett
antal privatpersoner och företag. Ett tusen timmar kan
förefalla mycket, men vid den stora täckatingen häromåret då ladugårdstaket lades om uppgick antalet ideella
timmar enbart under själva täckatingsdagen säkert till
uppemot två tusen timmar.
Bottarve har tidigare fått medel från det som hette Leader+. Nu heter det Leader Gotland, som nyligen inlett sin
verksamhet och som vi har inlett en dialog med kring vår
ansökan. Vi räknar med att kunna få besked under den
närmaste månaden.
Sören Larsson
Vamlingbo
Klotter vid Bottarve!
För några år sedan byggdes en ny sandstensspis upp i
Bottarves vardagsstuga med nyhuggna sidstycken och
bottensten. Av den ursprungliga sandstensspisen återstod
bara det fint huggna men bitvis illa åtgångna överstycket
som låg uppe på loftet, se sid 6. Längst upp till höger kan
man se en rad runor, delvis hårt slitna, som upptäcktes på
1930-talet och med jämna mellanrum återupptäcks av nya
medarbetare. Runorna kan med latinska bokstäver återges
med and:s:hans-en, se bild nedan. Detta har av flera
forskare tolkats som And. S. Hansén.
Överstycket har årtalet 1768. I mitten finns ett manshuvud med en stiliserad peruk och något som liknar en
prästkrage av dansk modell, varför teorin som framförts
att det är en präst som avbildats är rimlig.
Runristningen vid Bottarve
Låt oss tänka oss att spisöverstycket ursprungligen kommer från den närliggande Vamlingbo prästgård. Mellan
1774 och 1798 hette prästen i Vamlingbo Jakob Andersson
Hansén = .and:s:hans-en!
Någon gång har kanske prästen Hansén tagit ett spetsigt
verktyg och ristat in sitt namn i runskrift, en konst som
många lärda män på den tiden kände väl till. Att
and:s:hans-en, som framkastats, skulle vara stenhuggarens signatur verkar mindre troligt.
Så småningom har sandstensspisen kanske befunnits omodern och kastats ut i trädgården, något som verkar sannolikt med tanke på de skador som finns på stenen. Det ser ut
som om den trampats av många fötter.
Och när Bottarve blev museum 1922 fraktades så överstycket dit, i likhet med många andra gamla föremål som
ansågs värda att bevara.
Ovanstående bygger på en artikel av Elias Wessén i Gotlands runinskrifter, uppgifter i Runverket samt samtal med Börje Westlund, docent i
nordiska språk, sommaren 2008.
Britta Holm
Vamlingbo
Kaffi-kalas i helgmillum
bäi Bottare den 1 januari 2009
Kum u ga sum däu vill millum ett u fem
(13.00-17.00)
Kaffi me atminstn femtn sårtars smakakar,
u dain me danne.
Skaffare serverar riktigt kokkaffe lagat över öppen eld
i köket. Glögg serveras i brygghuset.
Kaffe med påtår 15 kr. Bröd och kakor 5 - 15 kr.
Kom till oss vid Bottarve och upplev en riktigt gammaldags julstämning med enbart levande ljus, brasor i alla rum
och hela gården julpyntad.
Välkumne!
Skomakarlampa efterlyses
Köket vid Bottarve behöver en fotogenlampa, en enkel
skomakarlampa. Om du har en sådan att skänka eller sälja
till överkomligt pris, hör av dig till Ing-Marie Tellström,
0498-497280.
Foto: Börje Westlund
Kultur får människan att utvecklas och må bra.
Därför stöder vi annonsörer Hembygdsföreningen!
Tel: 0498-49 74 42 • www.gotland.net/majstregarden
Sundre Hoburgen • 623 30 Burgsvik
Tel: 0498-49 80 30
Fax: 0498-49 80 56
JONSSONS
EL AB
Vamlingbolaget
Tyger och kläder
Design Kristina Torsson
Tillverkning i Vamlingbo
Besök vår hemsida
www.vamlingbolaget.com
Välkommen till vår butik
För öppettider ring: 0498-49 80 80
Nybyggnader
Ombyggnader
Reparationer
Pietetsfulla renoveringar
Tel. 0498-49 71 52
073 08 77 001
HOBURGSBYGGEN AB
Vamlingbo Kvarne 611, 623 31 BURGSVIK, tel. 0498-49 81 61
Handelsbanken
BURGSVIK
Hemse
Telefon: 0498 - 25 34 60
www.handelsbanken.se/hemse
0498-49 70 90
Hamnvägen Burgsvik
www.stenfabriken.se
Tel: 0498-49 70 01
Hushållsnära tjänster
Har ogräset och slyet vuxet dig över huvudet?
Jag utför gräs- och slyröjning med omsorg och
bra redskap.
Ing-Marie Tellström, Öja. Tel: 073-9709259
Hembygdsföreningen önskar såväl medlemmar som
samarbetspartner och andra intresserade en riktigt
GOD JUL
och ett
GOTT NYTT ÅR
Om en spiselfris och gamla stenhus på
Sudret
I mellanrummet mellan gästladan och butiken i den gamla
agtakslagården vid Bottarve står en stenplatta med text på.
Jag fick för ett tag sedan i uppdrag att ta reda på varifrån
stenen hade kommit, och helst också varför den har hamnat
just vid Bottarve.
Att det är en gammal spiselfris från en gård var inte så
svårt att konstatera, men från vilken gård var den?
Texten på frisen lyder:
Anno MDCCXCIV
OLS MPD
IOS CMD
På båda sidorna om texten är ett fantasidjur inhugget, ett
djur på fyra ben med hög svansföring.
Sådana här friser var en gång högsta mode i bondgårdarna.
Man satte upp dem ovanför spisen, från början i vardagsstugan, (oftast ett litet trähus med ett större rum och kammare) och senare när man byggde stora gotlandshus, i salen. De stora stenhusen började uppföras strax före sekelskiftet 1800 och kom därefter att bli det förhärskande.
Bönderna fick skattelättnad av staten för att bygga i sten.
Det var inte för att det möjligtvis var vackrare, mer praktiskt eller sundare att bo i stenhus, utan för att myndigheterna fruktade att all skog skulle ta slut på Gotland. Orsaken var dels 1700-talets snabba folkökning som skapade
överbetning av boskap samt större behov av trä, och dels
kalktillverkningen på ön som krävde mycket brännved.
Redan vid 1700-talets slut fanns det minimalt med skog
kvar på vår södra del av ön. Norrut var det bitvis lite bättre.
Men åter till friserna. I dag sätter vi upp foton på våra väggar, för ett par hundra år sedan fanns inga foton och knappast heller porträttmålare ute i socknarna. Men ett minne
av husets ägare kunde man ändå sätta upp. Mallen för friserna var överallt densamma, årtal med latinska bokstäver
samt ägarnas initialer. Det var vanligt att man i gårdarna
tog vara på den gamla spiselfrisen när man byggde ett nytt
stort stenhus, och murade in den över den finaste spisen i
det nya huset. På i stort sett alla gårdar på Sudret uppfördes
någon gång under 1800-talet eller tidigt 1900-tal ett nytt
stort stenhus.
På den här frisen blir årtalet 1794. Två ägarpar har fått med
sina namn på frisen, vilket nog var rätt ovanligt. Jag har
aldrig träffat på det tidigare.
Jag började leta i Boken om Vamlingbo och Sundre, som
jag var med och gav ut på 1990-talet. Jodå, jag hittade gården den kom från. Det var Hallvards i Vamlingbo.
Just det året 1794 gifte sig Olof Larsson och Margareta
Persdotter i den ena av Hallvardsgårdarna. Olof var född
där 1768 och Margareta kom från Lilla Sindarve i Hamra,
och var född 1762.
Det verkar rätt troligt att frisen var en bröllopsgåva från
den äldre generationen i gården, eftersom det är deras
namn som står inristat under brudparets. De hette Jacob
Olofsson och Catharina Mårtensdotter. Catharina var
född 1745 vid Kastelle i Vamlingbo, och ingift vid Hallvards 1767 med sonen i gården Lars Olofsson. Han dog
tidigt och Catharina gifte 1782 om sig med Jacob, likaså
född 1745, som kom från Långmyre i Hamra. Catharina
Mårtensdotter och Jacob Olofsson var alltså mor och styvfar till Olof Larsson.
Huset till den här gården var rätt förfallet vid 1800-talets
slut. Folket vid den andra gården emigrerade till Amerika
1873, och deras hus var i bättre skick. Den här gårdens folk
rev då sitt hus och övertog den andra byggningen, med
tillhörande jord. Troligen tog man ut spiselfrisen vid rivningen, men hade ingenstans att sätta in den på nytt. Den
blev väl stående i något uthus, för att i sinom tid lämnas till
det nystartade museet vid Bottarve.
Det är lite synd att frisen står undanställd där i mellanrummet i ladan. Den har sin historia. Kanske den skulle passa
bättre på en mindre undanskymd plats i ett hus vid Hallvards?
Kerstin Jonmyren
Burgsvik
Spisöverstycket vid Bottarve.
Foto: Börje Westlund
TACK till alla som stött vår föreningsverksamhet med
penninggåvor som inbetalats i samband med årsavgiften.
Ingen nämnd och ingen glömd!
Hoburgs hembygdsförening
Stöd oss gärna genom att bli medlem i föreningen.
Medlemsavgift 100 kr/år sätts in på vårt
plusgiro 4391880-4.
Glöm inte att ange namn och adress och
ev. e-postadress.
Vi är glada för penninggåvor!
Hoburgs hembygdsförening
Vamlingbo Bottarve 112
623 31 Burgsvik
tel (vinter): 0498-497280
tel: 0498-498240
e-post: [email protected]
hemsida: www.bottarve.se
Ansvarig utgivare: Hoburgs hembygdsförening
Redaktör: Britta Holm
Layout: Elin Olausson
Tryck: Gahnströms Bygg & Tryckeri, Alva