Lärarpensionären Organ för Pensionerade Lärares Riksförbund (PLR) Nr 1 jan. 2015 Gott Nytt PLR-år, sid. 4 Musikfunderingar, sid. 5 Boktips för läshungriga, sid. 10 Kung och fosterland, sid 12 Glädjen att vara med i PLR, sid. 7 Min farfar Lars-Peter, sid. 8 Hjärngympa, sid 13 PENSIONERADE LÄRARES RIKSFÖRBUND PLR Ordförande: Pell Uno Larsson Köpmansgatan 59, 702 23 Örebro Tfn: 070-247 37 80 Epost: [email protected] Sekreterare: Eva Georén Stora Söderby 541, 195 93 Märsta Tfn: 08-59 14 22 79 E-post: [email protected] Kassör: Kjell Ahlberg Svängrumsgatan 18 421 71 V Frölunda Tfn: 031–47 95 66 E-post: [email protected] Plusgiro: 13 67 75 – 4 Hemsida: www.plr.org.se Medlemsregister: Margaretha Sahlin Repslagaregatan 3B, 413 18 Göteborg Tel och fax: 031–28 71 81 E-post: [email protected] _______ LÄRARPENSIONÄREN organ för PENSIONERADE LÄRARES RIKSFÖRBUND PLR Ansvarig utgivare: Pell Uno Larsson Adress, se ovan. Redaktör Astrid Leinstedt Husbondegatan 74 507 60 Borås Tfn: 033-15 64 22 E-post: [email protected] Tryck: Ale Tryckteam AB, Bohus Tidningens utkommer med fyra nummer per år (v 7, 18, 40, 50) Normalupplaga: 2 400 ex Adressändring Meddela din kretskassör eller medlemsregistret, (adress se ovan!). För direktanslutna medlemmar och prenumeranter, meddela förbundskassören eller medlemsregistret. Annonspriser 1/2 sida 2 500:– 1/4 sida 1 500:– Småannonser: 8:– per mm. Fyraraders annons, medlemspris 100:Nästa nummer utkommer v. 18 2015 Sista manusdag 2 april 2015 2 LEDAREN Hälsan tiger still! Efter min hemkomst från Indien har jag fått anledning att fundera på hälsan. God hälsa är verkligen ”lycka,” och betyder mycket för livskvalitén. Allt efter att åren går blir det än viktigare att vårda sin hälsa. Immunsystemet försämras och skelettet blir skörare, vi drabbas av virus som influensa och bältros eller av bakterier med sår som inte vill läka. Det är viktigt att ta tillvara de förebyggande åtgärder som står till buds, t. ex. vaccinationer. Motion och vistelse utomhus kan förebygga benskörhet. Den här vintern har varit mer än vanligt hal och några kommuner har i förebyggande syfte delat ut halkskydd till sina 65+medborgare. Att vara medlem i PLR är hälsobefrämjande. Det är nyttigt att engagera sig, ta del av kretsarnas programutbud, gå på årsmöten och påverka kretsens aktiviteter. Trevliga och intressanta möten ökar välbefinnandet. Små, enkla aktiviteter som att gå promenader, äta lunch eller dricka en kopp kaffe tillsammans kan vara lika bra som en lång föreläsning och är för det mesta enklare att fixa till. Kretsen kan ju också bjuda in kommunpolitiker eller landstingspolitiker och be dem tala om förebyggande åtgärder för bevarande av en god hälsa. Gör reklam för PLRs verksamheter till de pensionerade lärare och övrig skolpersonal som inte hittat till oss. Tala om för dem att de kan ta del av hälsobefrämjande åtgärder för en blygsam medlemsavgift. Min förhoppning är att PLR ska öka sitt medlemsantal under 2015. PLRs förbundsstyrelse har överläggningar med Lärarnas Riksförbund som vi hoppas ska leda fram till ett positivt samarbete för de lärare som gått i pension. PLRs förbundsstyrelse ser framåt på ett aktivt och hälsosamt år 2015. Med vänlig hälsning Pell Uno Larsson Förbundsordförande PENSIONERADE LÄRARES RIKSFÖRBUND PLR har till uppgift att stärka samhörigheten mellan medlemmarna och att tillvarata gemensamma intressen. Förbundets arbete syftar till att ge impulser till aktivitet och engagemang och erbjuda medlemmarna stimulerande och gemenskapsfrämjande programverksamhet. PLR är partipolitiskt, fackligt och religiöst obundet. Pensionerade (även deltidspensionerade) lärare, skolledare och andra med intresse för PLR är välkomna som medlemmar. LP 1/2015 PENSIONÄRSNYTT PLR-kretsarna Gotlandskretsen, Ordf. Eivor Hedengrahn, Väte Annexen 138, 620 20 Klintehamn, Tfn: 0498-24 60 95, E-post: [email protected] Gästriklands krets, Vice ordf. Gunnar Röhstö Lokattvägen 1, 802 64 Gävle Tfn: 026-62 26 73 Göteborgskretsen, Ordf. Karin Berglin, Hinnebäcksgatan 61, 417 44 Göteborg, Tfn: 031-55 69 16, E-post: [email protected] Jönköpings läns krets , Ordf. Cecilia Hjelmqvist Karlsson, Skepperstad, 576 92 Sävsjö, Tfn: 0382-410 83 Kalmar läns krets, Ordf. Görel Andersson Fröbergsgatan 1, 392 37 Kalmar Tfn: 0480-184 52, E-post: [email protected] Skånekretsen, Ordf. Berit Gunnarsson Ebbarpsvägen 27, 283 43 Osby Tfn: 0479 315 88 OBS! OBS! OBS! Som alla vet får vi jobba hårt för att värva nya medlemmar till PLR. För få av pensionärerna vet om att vi finns. Vi behöver synas mera! På förbundsmötet i september 2014 togs ett beslut att disponera 10 % av föregående års eget kapital att användas till rekryteringsåtgärder. Stockholmskretsen, Ordf. Ulla Phalén, Kometvägen 43, lgh 1301, 183 48 Täby, Tfn: 08-758 54 87, E-post: [email protected] Detta möjliggör för kretsarna att äska pengar för specifika insatser för att höja medlemsantalet. Uppsalakretsen. Ordf. Inger Berg, Svartbäcksgatan 43B, 753 16 Uppsala, Tfn: 018-13 15 70 E-post: [email protected] Lycka till! Värmlandskretsen, Ordf. Rolf Jernstedt Granegatan 20, 654 65 Karlstad Tfn: 054-24 07 06, E-post: [email protected] Älvsborgs södra krets. Ordf. Astrid Leinstedt Monica Toftling Vice förbundsordförande Husbondegatan 74, 507 60 Borås Tfn: 033-15 64 22, E-post: [email protected] Örebro läns krets. Ordf. Monica Toftling Venavägen 22, 703 65 Örebro Tfn: 019-31 48 99; E-post: [email protected] Östgötakretsen, Ordf. Jan Ek Långmossen, Skogstorpet, 605 96 Norrköping Tfn: 011-706 81, E-post: [email protected] Från förbundskassören Kopior på kretsarnas årsredovisningar och revisionsberättelser för år 2014 skall insändas till förbundskassören senast den 31 mars 2015. (Kjell Ahlberg, Svängrumsgatan 18, 421 71 Västra Frölunda). Enligt beslut på förbundsmötet är medlemsavgiften till förbundet oförändrad, 120 kr. för enskild medlem och 60 kr. för familjemedlem. För medlemmar som fyllt 90 år betalas ingen avgift till förbundet (Plusgiro 13 67 75-4). LP 1/2015 3 Gott Nytt PLR-år från Örebro Nu när vi ändrat en siffra i årtalet så manar det oss till eftertanke omkring det gångna året och förhoppningar inför det nya året. Den övergripande utmaningen är att under året göra PLR mera känt genom att på olika sätt presentera vår verksamhet för att värva medlemmar. Eftersom vi alla är skolfolk är vårt program fortfarande uppdelat i terminer. Så här såg vårt läsår ut: Vårens möten 2014 inleddes i januari med besök av f.d. rektor Birgitta Perols, som ledde oss genom fem olika läroplaner. Efter det sedvanliga årsmötet i februari njöt vi av härlig musik med Henrik Wing. I mars fick vi möta Elisabeth Sollin som presenterade sin bok ”Det tredje steget” med tankar omkring pensionsåldern. I april mötte vi politikerna och samtalade om äldrevård och omsorg i framtiden. Våren avslutade vi tillsammans med Olle Munksten som guidade oss i Ödeby kyrka med omnejd. tillsammans med SPRF. Denna gång till Stripa Gruva och Stjernfors herrgård. Höstprogrammet fortsatte i oktober i musikens tecken där Iréne Balkmar med stort engagemang bjöd på gamla kända låtar. I oktober fick vi besök av Håkan Henriksson från Arkivcentrum, som på ett mycket inspirerande sätt berättade om Arkivens betydelse för vår historia. Årets sedvanliga adventsfirande var i november med Ulla-Britt Falk, Angelika Mårtensson och ungdomar från Karl Johansskolan. Det blev en fin avslutning på 2014. mötestillfällen har varit Caféträffar på Sveas konditori vid Stortorget. Vi har träffats fyra torsdagar kl.14.00 under hösten. Eftersom träffarna varit välbesökta och stämningen god har det fria samtalet flödat fritt och vi planerar en fortsättning inför våren. Några från styrelsen har funnits med vid alla tillfällen. Våra bilder är tagna vid sista träffen inför julen. Naturligtvis kommer vårt ordinarie program att fortsätta som vanligt en gång i månaden med föreläsningar, musikinslag och utflykter. Vi hoppas och tror att kommande år ska bli minst lika innehållsrikt och inspirerande och vi ser fram emot 2015 med stor tillförsikt. Återigen Ett Gott Nytt År till er alla önskar Örebrokretsen MonicaToftling En lyckad satsning på nya Höstens program startade med en utflykt till Arboga med guidning i kyrkan och stadsvandring. Därefter ännu en intressant resa 4 LP 1/2015 Musikfunderingar De flesta av oss har ett uråldrigt sätt att tidsfästa händelser. ”Jo, det var den våren när Anna fick sin första tand” eller ”Jovisst, det hände strax efter Anders första permis”. I såväl det gamla Egypten som i Rom angavs förfluten tid med när en viss farao eller vissa konsuler innehaft sina ämbeten, inte med något speciellt årtal, något som förutsätter gemensam tideräkning, vilket är en sen uppfinning. Helt nyligen mötte vi det här sättet att ange tid: ”….Detta var den första skattskrivningen och den hölls, när Qurinius var ståthållare över Syrien…” Alldeles säkert fanns musik med hos farao Ekenathon eller konsulerna Sulla och Pompejus eller för den delen hos Annas eller Anders föräldrar, då när det begav sig, för precis som när det gäller det uråldriga sättet att ange tid, är musik något uråldrigt. Då, för länge sedan, kan man tänka sig att det mest handlade om trummad rytm, surrande, vinande, knäppande, tonande från allehanda ljudskapande föremål, och naturligtvis sång. Musik har alltid uppfattats ha en oerhörd kraft. Minns Bibelns berättelser om hur basunerna fick Jerikos murar att störta samman eller om hur David med sitt harpospel gav lindring åt en plågad kung Saul. Eller den medeltida nordiska balladen om Harpans kraft, där brudgummen med sin gullharpa spelar tillbaka sin brud från Näcken i forsen. För att inte tala om hetsande krigstrumpeter och medryckande marscher ända in i modern tid… Det är inte svårt att föreställa sig hur de sumeriska kungarna Gilgamesh eller Sargon I skred fram för nästan fyratusen år sedan i krigiska triumftåg till ackompanjemang av trumrytmer och gälla flöjter. Under den grekiska antiken betraktades musiken som ett tonande universum, innefattande även den enskilda människan. Musikens akustiska förhållanden ansågs ha LP 1/2015 samband med matematik, d. v. s. avstånd mellan toner kunde beskrivas i matematiska termer. Musiken ansågs ha kraft att nästan obönhörligt påverka människan. Musiken hade mycket nära samband med andra konstarter som poesi, dans och drama, med den sammanfattande beteckningen musiké techné. En konstnär uppfattades inte som konstnär i vår mening utan som en som avbildar, en sorts avancerad hantverkare. Det avbildade hämtades från det som var synligt för ögat, t ex naturen, eller också – kanske lite motsägelsefullt – från en del av en högre, andlig verklighet. De viktigaste instrumenten i det forntida och antika Grekland var lyran och dubbelflöjten, båda med ursprung i öster. Lyran, vidareutvecklad i khitaran, kunde ha lite olika utseenden och vara försedd med upp till sju strängar, någon gång ända till tolv. ”Lyra” har förresten givit oss ordet lyrik. Musiken, tonen, hade samband med textens metriska utformning. Allt som framfördes muntligen anses ha varit ackompanjerat av musik på lyra eller khitar. Dubbelflöjten, aulos - snarare dubbeloboen - var ett blåsinstrument av trä eller metall eller ben med två pipor med var sitt dubbla rörblad. Ibland spelades den med ett särskilt band runt nacken på den spelande, förmodligen för att lufttrycket vid anblåsningen måste vara mycket starkt. Aulos var ett vanligt instrument, det förekom vid fester och riter, t ex den extatiska dionysoskulten, och ansågs härma människorösten på ett lidelsefullt sätt och ackompanjerade både dans och arbete. Därtill kom ofta trummor, som angav rytmen. Ända fram till slutet av klassisk tid var huvudregeln att all diktning skulle sjungas. För t ex Homeros verk fanns ett antal fasta melodier, som naturligtvis kunde varieras av den enskilde sångaren men som ändå utgjorde stommen till det framförda. När dramat hade utvecklats finner man särskilt hos Euripides, att musiken blir dramatiskt mer verkningsfull och friare, som ickestrofisk solosång eller som duetter. Dramatikerna Aiskylos, Sofokles och Euripides kan alltså betraktas också som ett slags kompositörer. De ackompanjerande instrumenten var främst en eller två aulos och en khitara. Med instrumenten av östlig härstamning följde säkert östligt betonad musik. Hur det lät vet man av naturliga skäl inte, även om det finns olika sorters svårtolkad notskrift bevarad från hettitisk och grekisk tid. Lite fascinerande är framlidne professorns i arkeologi Paul Åström tankar kring kvardröjande ljud från forntiden. Han tänkte sig, att spåren av den drejande handen i ett lerkärl kunde fungera som ljudupptagare och ljudbevarare på samma sätt som de gamla vaxkakornas spår. Han konsulterade någon schweizisk expert på ljudåtergivning och fick väl åtminstone teoretiskt medhåll, men mera blev det inte, tyvärr. Tänk om man kunde fått höra autentisk musik från ett Aiskylos- drama! Eller hur Sokrates lät när han föreläste bland grälande stadsbor på Athens agora…. Skällde hundarna på samma sätt som i våra dagar? Så småningom växte det fram en hel flora av musikteoretisk litteratur, som berörde och bestämde vad som passade i vilket sammanhang och i vilket framförande. Så t ex skilde sig musiken radikalt mellan fester till gudarna Apollons respektive Dionysos ära. Vid apollonfesterna gällde framför allt stränginstrument som lyra och khitara, vid dionysosfesterna aulos med sin skarpa klang. Utan att fördjupa oss alltför mycket i musikteorin kan vi i alla fall konstatera att olika tonarter ansågs ha olika karaktärer och därmed åstadkomma olika känslolägen eller kanske t o m känslostormar hos åhörarna. Man hade också en ganska bestämd uppfattning om vad som→ var ”hög” respektive ”låg” musik. 5 Ett musikstycke påverkar alltid både utövare och åhörare – på gott och på ont, beroende på musikens karaktär. Den som säger detta heter Damon, som var lärare för både Perikles och Pindaros och betydde mycket för Platon. Damon menade att statens ledare måste använda musiken som ett led i uppfostran och att man inte kan rucka på musikens lagar utan att detta går ut över samhällsordningen. Via Platon kom Damons tankar om etos att få betydelse långt fram i tiden: ”Grundtanken i etosläran är att bestämda melodirörelser i sig har kvaliteter, vilka skapar motsvarande sinnesrörelser i lyssnarens själ. Konst är uttryck för själstillstånd och väcker en återklang av dessa hos den person som upplever konsten. Det finns således ett sammanhang mellan rörelserna i musiken och rörelserna i själen. Musiken betyder alltid något, den representerar själsliga hållningar och påverkar alltid lyssnaren positivt eller negativt. Det är därför det är viktigt att skapa och använda god musik, som kan verka endast i positiv riktning, och det gäller att påverka barnen från det de är små. Platon har en mycket bestämd syn på de olika tonarterna och deras egenskaper. Han godkänner endast dorisk och frygisk. Enligt grekisk tradition bidrar den doriska tonarten till att dana en väl utformad, värdig och balanserad personlighet. Den frygiska passar bra för soldater, därför att den främjar en krigisk mentalitet och utvecklar manlighet och beslutsamhet, de joniska och lydiska däremot slapphet och benägenhet för dryckenskap.” (Finn Benestad, Musik och tanke, s 26) Men det här känner vi igen! En del musik är ”finare” än annan, har man ju hört… Vilket inte hindrar oss från att ha favoriter, inte sällan förknippade med speciella händelser. Själv har jag inom mig en gammal sextiotalshit, ”Brigitte Bardot, Bardot”, som spelades nästan dygnet 6 runt under min första greklandsvistelse på 60- talet i Camp Typaldos i den lilla staden Xylokastron vid Korintiska viken. Jag behöver bara ana namnet Bardot, så känner jag doften av dammig macchia, ser mina medresenärer och hör ljudet av ”strändernas svall”. Förmodligen är det så för de flesta av oss, att vi går och bär på minnen av händelser och platser, ackompanjerade av en sorts inre ”filmmusik”. Förmodligen är det också liknande emotionella avtryck, som gör att musik i just film är så stark och viktig, alldeles oavsett den långa, långa historiska traditionen av att dramatik och musik går hand i hand. Vem vill vara utan James Bondtemat eller Jönssonligans glada trudelutt? Eller de mäktiga ackorden i Star Wars eller den finstämda sprödheten kring alverna i Sagan om Ringen? Men i mitt inre såväl som i många andras finns samtidigt ljudoch melodislingor av helt annat slag, där t ex Bach, Mozart, Schubert, Stravinsky och Pärt satt spår. Utan att den veterligen är förknippade med platser eller händelser tycker jag, att den typen av musik bäst kan beskrivas med adjektiv som ändå har något konkret och rumsligt, något tidsmässigt eller naturmässigt i sig: avlägset, nära, rakt, böljande, vidsträckt, flera nivåer, botten, rymd, tätt, sammansatt, före- efter, färg. Helt klart påverkas själen av musiken, alldeles så som Damon framhöll. Vi körsångare har ett speciellt förhållande till musiken. Alldeles oavsett det där med rätt andning, stöd och tonbildning finns det något annat rent fysiskt i körsjungandet, som på ett egendomligt sätt förenar sig med det mentala. Det finns inte heller så många andra tillfällen, där det individuella och det kollektiva går samman så som sker i körsången, där den individuella prestationen långt från att vara betydelselös ändå bara är en del av den kollektiva prestationen, den ibland överväldigande och faktiskt nästan hänförande upplevelsen i ett riktigt lyckat framförande. När allt fungerat, de svåra tonstegen, tempot, dynamiken, lyhördheten i förhållande till texten, fraseringarna, röstklangen… då kan lyckokänslan och euforin vara nästan svår att uthärda – och detta trots att man bara är en i mängden. Att resa med musik är särskilt tacksamt, vilket många av oss haft lyckan och möjligheten att göra. Vi har då vi kunnat erfara, hur sången och musiken skapat kontakt, en sorts intimitet även obekanta människor emellan, eftersom musik ger intellektuell och känslomässig stimulans hos lyssnare och utövare men också förmedlar gemensamhetsskapande, icke verbala budskap. En körsångares värld är en värld av tidsmarkörer. Årets – och livets – gång präglas av advents- och julsånger, av våren serenader, av Den berömda teatern i Epidauros, där en av körerna Gunilla medverkade i fick tillfälle att sjunga ett par sånger under Greklandsturnén 1999. LP 1/2015 sommarens naturglada visor och av höstens mer mollstämda repertoar. En körsångare lever på det sättet i den urgamla cirkulära tidsuppfattningen till skillnad från annars, då vi numera uppfattar tidens förlopp som linjär. Men det gör ju också att årets lopp i sin cirkulära form fylls av förväntan hos körsångaren: åh, nu är det dags för Bachs Juloratorium igen, nu ska vi strax börja repetera de härliga vårsångerna! Det kanske inte är så egendomligt egentligen, att det intensiva jobbet med toner och melodislingor får dem att fastna alldeles extra bra inne i ens inre någonstans och att sedan de stora verkens tonspår poppar upp i helt andra sammanhang. Ofta har en altaria ur Matteuspassionen blivit ”ledmotivet” i skidtrampandet uppför fjällsidan eller längs med den stora sjön – perfekt takt - eller att favoritbasarian ur samma passion bildat ”beatet” i utförsåkningens svängar. Häromkvällen dök det upp en slinga i huvudet och jag kunde inte begripa vad det var förrän en lång stund senare, då jag kom på, att det faktisk var Matteuspassionens inledningskör (har Matteuspassionen en särställning i mitt musikmedvetande? – Ja!!). Det här med sång och musik har ju andra sidor också. Otaliga är de tillfällen när rytmen i en replik eller associationerna till en händelse fått mig och mina närstående att brista ut i en sångstump, som enligt vårt ”öra” på något sätt har anknytning till det sagda eller inträffade. Faktiskt så frekvent att andra närstående klagande utropar: ”Ååååhhhh!!!” (med fallande tonhöjd!!). Tänk dessutom på alla födelsedags- och andra visor som kommit till med hjälp av kända melodier!!! Men. Till syvende och sist är musik en omistlig del av tillvaron, som upplevelse, som kontakt, som tidsmarkör, som redskap för alternativa uttrycksformer. För en tid sedan kunde man läsa i en tidningsrubrik: ”Sjunga i kör är bra för hjärtat”. Då avsågs inte bara de sociala dimensionerna och det nära kamratskapet som utvecklas i körsångarleden och som ju verkligen är av godo, utan mer fysiska ting som att rätt andning och rätt avslappning i gruppen får hjärtat att slå på ett optimalt lugnt sätt, som är till gagn för hela kroppen. Saker och ting blir inte sämre av att den kontakt körsångare får med varandra i sjungandet understundom kan utveckla sig till verklig vänskap. Flera av oss har funnit sin livskamrat i körsjungandet. Hjärtats nyckel heter sång! Gunilla Genell Styrsö Bilden föreställer guden Apollon med lyra/khitar. Han offrar en skål med vin Glädjen att vara med i PLR Jag har varit med i Pensionerade lärares riksförbund så länge som jag har varit pensionär. Minns dock inte hur jag kom med MEN jag måste tacka för alla helt fantastiska aktiviteter som de programansvariga har hittat på. Jag har försökt vara med på alla program, då de har varit intressanta och spännande. Vidare har jag på uppmaning av en tidigare redaktör skrivit LP 1/2015 artiklar om Stockholmskretsens aktiviteter vilket har varit väldigt kul, då jag gillar att skriva. Men det gör mig inte glad att Stockholmskretsen har svårt hitta nya medlemmar men i Stockholm finns förstås olika möjligheter att vara med i en förening för äldre och i avgiften ingår också en fantastisk tidning Lärarpensionären som ges ut till alla Sveriges PLRmedlemmar. bara den är värd årsavgiften. Redaktören nu lägger ner ett väldigt arbete på att utforma tidningen och det är jag henne mycket tacksam för. Slutligen vill jag tacka Stockholmskretsen för allt den gett mig av upplevelser på äldre dagar. Anna Lisa Karlqvist Vällingby 7 Min farfar Lars-Peter Farfar Lars-Peter Lars-Peter var barn nr 6 av 10, som föddes hos Johan och Cajsa i Billarp och i Slättö Norregård. Hans farfar blev skadad i kriget i början av 1800-talet, så hans far blev faderlös redan som 3-åring. Farmor Maria drev dock torpet vidare och Johan hade turen att gifta sig rikt. Hans svärfar köpte en gård till dem i Slättö, där priserna var humana. Det berodde på att Slättösands flygsand plågade folket i Slättö, så en efter en utvandrade gårdsägarna till Amerika. Johan och pojkar- na löste sandproblemet vid gårdsgränsen genom att bygga en hankgärdsgård. När sanddrivan nådde över gärdsgården, byggde man en ny gärdsgård ovanpå. Det är en rejäl driva, som ligger där som minne idag. Johan och Cajsa hade otur med sina barn för 4 av dem dog späda - däribland den enda dottern och sedan dog Cajsa i lunginflammation och Johan fick flytta ihop med änkan på andra sidan vägen. August stannade hemma på Norregården, sedan han varit ute några år som rallare. Familjen ordnade så att han fick gifta sig med Tilda i Uddagård och det blev ett rikt hem. De andra fem pojkarna gav sig också ut på olika arbeten och det slutade sedan med emigration till Michigan och gruvorna där. Storebror Johannes var först ut och träffade där Marta från Trondheimstrakten. Han jobbade och slet tills han var 95 och efter honom finns det 5 familjer, som jag har kontakt med. Anders Johan fick inte Lars-Peters och Minas familj samlad utanför boningshuset 1913-14 8 många år i gruvan förrän han omkom och Carl han tröttnade på gruvarbetet och sökte sig västerut till guldet i Californien - fast det fanns inget kvar till honom, så han fortsatte västerut till Korea med sina kompisar och rapporterades därifrån död 1907. Viktor flyttade till Minneapolis och blev byggmästare där, bodde i Florida på vintern, men hade otur med barn och familj. 1975 fann jag hans namn i telefonkatalogen Farmor Mina och hittade huset, som han byggt till sig själv - en kopia av huset i Norregård. Hans änka levde på ett äldreboende och när vi kom till henne, så upptäckte min Ragnhild och hon att de suttit och pratat med varandra under dagens gudstjänst på Svenskarnas dag. Farfar Lars-Peter föddes 1863 på Norregård och efter några år på olika arbeten i Sverige, så bar det 1888 iväg till Michigan och gruvarbetet. 1901 återvände han till hemlandet och hämtade Tildas syster Mina - jag tror att det var bestämt så mellan familjerna. Han var 38 och hon 27 och det bar raskt iväg tillbaka till Ispeming, där bröllopet stod. De fick 2 barn där, men farmor trivdes inte, så det blev flyttning först till Minneapolis och sedan till Californien. I Mariposa LP 1/2015 uthärdade man knappt 2 år, så på hösten 1907 återvände de till Slättö och Norregården delades i två lika delar. Lars-Peter och Mina fick bygga en ny gård på marken norr om flygsandsfältet - namnet på gården blev Sanna. Nu fanns det bara 4 av pojkarna kvar i livet, så August köpte Viktors andel i arvet och Lars-Peter Johannes del. Enligt överenskommelsen innan man lämnade Californien, så skulle det finnas färdigt virke till den nya gården på hösten men August trodde inte att de skulle komma, så det fanns inget att bygga med. Man fick bo i en torpstuga och farfar fick hugga sitt virke på Toftö under vintern. Eftersom virket inte hann torka ordentligt, så blev boningshuset dragigt. Torpet, som låg på den åker, som farfar skulle ha, fick flytta på sig till skogen och där odla en ny åker - Karolineträan. Det blev ett hårt arbete att bygga nytt boningshus och ny ladugård. Dessutom fick han bryta ny mark och på så sätt skaffa sig mera åker. Till detta kom att han drabbades av tuberkulos, så man kan undra hur orkade han. En del av åkrarna fick han låna ut till Svärfar, som kom flyttande med sin stuga, Lilla Ryd, från Uddagården. I Lilla Ryd byggdes även en liten ladugård, så att svärföräldrarna blev självförsörjande med en ko. Hemma på Sanna fick paret ytterligare 3 barn. Laurens gifte sig med Elsa i granngården och flyttade till Bredaryd. Tina fann en Karl och flyttade till Gösbo. Ester mötte en Arvid från Södra Unnaryd och flyttade också de till Bredaryd. Josef fann en Märta från Dannäs och de tog Lilla Ryd över Sannagården och fortsatte förbättringsarbetena. Märta flyttade in i Sanna 1933, då samlades fortfarande flygsanden på fönsterrutorna. Yngsta tösen Vivi fick flytta med de gamla till Lilla Ryd. Hon blev barnpiga åt min mor, men drabbades av tuberkulos och dog som 18-åring på Eksjö sanatorium. Mitt minne av Lars-Peter är att han var en stillsam man, med mycken hosta, då han hostade upp mängder av slem. Som liten pojke sägs det att jag grävde upp det han grävt ner. Domsöndagen 1940 kom en andfådd farmor och förtvivlat berättade att farfar dött i Lilla Ryd - det är ett minne som man aldrig glömmer. Sedan fick farmor Mina fortsätta sitt liv i ytterligare 14 år i sitt Lilla Ryd. Idag är Lars-Peters sonsonson Bo kravmjölkbonde på Sanna. Evert Josefsson Sanna från luften för 10-15 år sedan. LP 1/2015 Besök vår hemsida www.plr.org.se 9 BOKTIPS FÖR LÄSHUNGRIGA Efter jul- och nyårshelgdagar har nu det nya året hunnit en bit på väg och vardagen kommit i gång igen. Vi som tycker om att läsa har hunnit avverka julklappsböckerna och det kan vara dags att hitta något nytt att försjunka i. Nedanstående titlar kanske kan tilltala dig. Alla som brukar lyssna på radion har någon gång hört Kjell Albin Abrahamson. Han är född 1945 i Östersund. Han studerade vid Stockholms universitet och är utbildad journalist. Han är även en flitig författare och har givit ut ett femtontal böcker. I många år har han arbetat som Sveriges radios östeuropakorrenspondent och varit stationerad i bl.a. Warszawa, Moskva och Wien. 2011 gav han ut en bok, som jag läste för en tid sedan. Den har titeln UKRAINA YKPAÏHA öster om väst / väster om öst. Författaren ger oss här en mycket vederhäftig och omfattande skildring av det stora landet Ukraina, till ytan Europas näst största med ett invånarantal på nästan 50 miljoner människor. Vi får ta del av landets historia med nordisk anknytning, från vikingatid och framåt. Vi möter hetmanen Ivan Mazepa, känd från Karl XII-tiden, andra kosacker och tatarer, vi gör ett 10 besök i Gammalsvenskby m. m. - Det värsta en ukrainare kan tänka sig är svält, menar författaren. Det visar bl.a. ett monument i Kiev, Holodomor Memorial, som vill minna om de svåra svältkatastroferna på 1920-talet, 1930-talet och 1940-talet. Orsakerna var olika men följderna för folket lika förödande varje gång. Naturligt nog ägnas stora delar av boken åt att noga skildra landets nutid. Vi läser om politiska strider, korruption bland politiker, mäktiga oligarker, som på sitt vis styr utvecklingen, människors engagemang för sitt land osv. Förhållandet till Ryssland, önskemål om att få tillhöra väst samt människors dagliga strävan för att få leva ett drägligt liv utgör även inslag i boken. Författaren tar oss med till skilda delar av det stora landet och visar oss, hur vackert det är. Med sitt medryckande sätt att skriva blir detta en bok att minnas, bl.a. för skribentens djupa kunskaper, hans medkänsla samt hans humor. Dessutom är den en bra bakgrund till det, som händer i Ukraina i dag. Linda Olsson berättade jag om för två år sedan i samband med hennes bok Det goda inom dig. Nu vill jag nämna en ny bok av henne med titeln I skymningen sjunger koltrasten. I ett hyreshus på Söder i Stockholm, i samma trappuppgång, bor Elias, Otto och Elisabeth. Alla tre är speciella, var och en på sitt sätt. Elias, som bor i våningen under Otto, är en ung man med mycket dåligt självförtroende. Ändå har han utvecklats till en av världens bästa serietecknare. Han har dock ett stort handikapp. Han är gravt dyslektisk och har mycket svårt att läsa och skriva. Han uttrycker vad han vill säga i sina bilder. Men i en serie behövs även det skrivna ordet. Han klarar inte detta. Han är förtvivlad och vet inte, hur han ska lösa sitt problem. Otto är en man i sjuttioårsåldern. Han är änkling sedan flera år tillbaka. Han härstammar från Österrike och känner sig ibland som en främling, trots många år i Sverige.. Han bjuder Elias på middag en gång i veckan och har försökt att hjälpa honom med hans läsning. Ottos största passion i livet är böcker och han har berättat innehållet i flera böcker för Elias och därigenom vidgat dennes perspektiv på tillvaron. Elisabeth är tämligen nyinflyttad i huset. Hon flyr livet efter en grym besvikelse och isolerar sig i sin lägenhet. Varken Elias eller Otto vet något om henne. Hon undviker att gå ut, i varje fall på dagtid. Det är endast för är att handla något att äta, som hon lämnar sin lägenhet. Men även något så enkelt är svårt för henne. Så griper slumpen in och dessa tre personers liv flätas på olika sätt in i varandra. Detta är en av mina starkaste läsupplevelser på länge. Bokens innehåll präglas av ett stort vemod men ändå skönjer man ett stänk av hopp om en framtid i glädje. Människors inneboende förmåga till hjälpsamhet och empati samt kärlek till sina medmänniskor är ett genomgående tema i denna gripande berättelse, mycket väl värd att lägga några lästimmar på. I skymningen sjunger koltrasten är en berättelse, som man tar till sitt hjärta, begrundar och låter den stanna där. LP 1/2015 Patrick Modiano heter som bekant 2014 års nobelpristagare. Jag har läst en av hans böcker, som jag blev förtjust i. Den heter De dunkla butikernas gata. Handlingen börjar år 1957 i Paris. Privatdetektiven Hutte har just avvecklat sin detektivbyrå, pensionerat sig och flyttat till Nice. Kvar i Paris blir hans medhjälpare, Guy Roland. Denne lider av minnesförlust. Hutte fann honom på en gata, tog hand om honom och gav honom ett namn. Nu är Guy fast besluten att söka sitt förflutna och sin identitet. Under detta sökande får vi träffa många udda individer från krigsårens ockuperade Paris. Vi får vandra på Paris gator och besöka flera, ofta förfallna gamla hus. Letandet för också Guy ut på resor, på slutet bl.a. till en ö i Stilla Havet. Detta är en ganska spännande historia men dess största förtjänst är sättet, på vilket den är skriven. Personteckningarna är målande, klara och tydliga. Man upplever verkligen att man möter dessa människor, man tycker om dem eller ogillar dem. Miljöskildringarna är strålande. Speciellt gator och gränder i Paris tecknas på ett sätt som gör, att man tycker sig gå där, man ser vad Guy ser och man känner sig hemma på de smala gatorna och de breda boulevarderna. Med en Pariskarta bredvid sig skulle man mycket väl kunna följa i Guys fotspår. De restauranger, lägenheter, butiker o.d. man besöker framträder med stor tydlighet, man vet hur det ser ut där. Språket är briljant och läsningen flyter lätt. En värdig pristagare, tycker jag, och en trevlig bokbekantskap. LP 1/2015 Mitt sista tips för denna gång är en bok, som gavs ut på Bokförlaget Forum år 2013. Den heter Läsarna i Broken Wheel rekommenderar och är författarens, Katarina Bivald, debutbok. Katarina, som är född år 1983, är bosatt i Älta söder om Stockholm. Under sin uppväxt arbetade hon ofta extra i en bokhandel. Som vuxen har hon arbetat med konsultverksamhet för olika ideella organisationer. Numera skriver hon på heltid och hennes nästa bok beräknas utkomma i augusti 2015. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar handlar om Sara Lindqvist, 28 år, från Haninge. Hon anser inte, att hon duger till något särskilt, tycker att hon är ful och har inga vänner förutom dem hon läser om i olika berättelser. Hon är nämligen besatt av att läsa böcker och har arbetat i en bokhandel, som måste läggas ner, så hon är arbetslös. Under några år har hon brevväxlat med en kvinna, den 65-åriga Amy Harris, som är lika bokintresserad som Sara. Amy är bosatt i Broken Wheel i Iowa, USA. Sara har fått veta det mesta om den lilla staden och dess invånare genom Amy. Slutligen bestämmer hon sig för att resa dit och hälsa på Amy. Men när hon väl anländer, finns Amy inte längre i livet. Sara stannar ändå kvar i staden, på invånarnas enträgna önskan. Hon är den första turisten i denna lilla ort på mycket länge. Alla är mycket vänliga och hjälpsamma och hon funderar på, vad hon skall göra för att återgälda detta. Hon beslutar att öppna en bokhandel och få invånarna att börja läsa Amys böcker. I början går det trögt men så sker det saker, som förändrar det hela. Småningom närmar sig den tid, då Saras turistvisum går ut, men hon vill stanna. För första gången har hon fått vänner, som hon känner samhörighet med och för första gången mår hon riktigt bra. Så vad kan göras? Själv vet hon, att hon måste resa hem till Sverige. Men vännerna går samman för att försöka lösa problemet. Detta är en härlig bok, skriven med humor och glädje. Ett och annat brev från Amy finns inlagt mellan kapitlen, vilket är ett bra sätt att presentera människor och miljöer. Ibland ler man igenkännande, ibland skrattar man högt vid läsningen av denna berättelse, som man har svårt att släppa innan men vet, hur det ordnar sig för Sara och de andra. Trevliga lässtunder! Görel Andersson Kalmar Tack! Ett varmt tack till alla som bidragit med vackra bilder, artiklar, reportage, dikter m. m. så att jag har kunnat göra detta nummer av Lärarpensionären. Jag uppskattar verkligen alla som medverkat och jag hoppas på många nya bidrag, både texter och bilder, till nästa tidning Med vänlig hälsning Astrid Leinstedt 11 Kung och fosterland -TILLIT- samma ord från vilket håll man än läser det. Den svenska tilliten har bestått i tusen år. Ledare och allmoge har mötts på ting och beslutat tillsammans. Svensk bonde har aldrig varit livegen. Språk och musik förenar ett folk. GUSTAV III instiftade två akademier, Den Svenska och Den Musikaliska. Han grundade två nationalscener, Kungliga Operan och Kungliga Dramatiska Teatern. Guld, röd sammet och marmor för överklassen. 150 år senare föreslår ecklesiastikministern i dåvarande arbetarregering att det bör inrättas en tredje nationalscen. “Icke blott de välbärgade och välutbildade i huvudoch länsstäder skola ha tillgång till god musik, dans och teater. Icke blott de vuxna utan även barn och ungdomar.” 1934 tas beslutet i Sveriges Riksdag. Regeringen ska alltid tillsätta ordförande och två ledamöter i den nationella styrelsen. Ute i landet bildas ideellt arbetande riksteaterföreningar, som ofta har förmånen att fortsätta i redan upptrampade spår. Föreningsvana från arbetarrörelsens Folkets Hus, bonderörelsens Bygdegårdar och nykterhetsrörelsens Ordenshus. Och skådespelarna får nya arenor. Några av dem lämnar storstadens palats och reser ut till landsortens små trähus. Hur ser det ut idag – 80 år senare? Eldsjälar i 230 riksteaterföreningar arbetar ideellt hundratusentals timmar varje år. i Jönköpings län finns Riksteatern i 12 av länets 13 kommuner. Vilka är vår publik? Inte de välbeställda och välutbildade. De fara trähus förbi, ty de föredra marmorpalatsen i Stockholm, Göteborg och Malmö, och det gör de alldeles rätt i, ty eljest skulle där stå många tomma stolar. Vår publik har bara folkbildning och folkvett 12 nog att ställa upp när det bjuds. Den vet hur mycket det arbetas ideellt med idrott, kyrkor, brassband, hembygdsföreningar - och sådant bör man i anständighetens namn stödja. Utomhusscenen Dalhalla har tillkommit tack vare en operasångerskas Margareta Dellefors envishet och kärlek till konsten. Allt arrangörsarbete utförs av ideella krafter. En sommarkväll 2014 får jag se och höra världstenoren José Carrera. Han berättar att Dalhalla är en av de högst rankade scenerna i Europa, som varje sommar presenterar ett 20-tal konserter inom olika genrer med svenska och internationella artister. Birgit Nilsson invigde Dalhalla för 20 år sedan och henne har han sjungit med på Metropolitan. I sitt lilla tal vänder han sig också till “Kungliga högheter”. Jo, där sitter de ju, snett bakom mig, Kungen och hans fru, till synes utan uppvaktning och livvakter. När händer något sådant i en folkrepublik, att statschefen sitter ute bland publiken? Inte främst utan bakom turister. som rest långt liksom han för en gemensam upplevelse av världsstjärna och huvudstadens symfoniorkester. Och fylla utomhusscenen, kalkbrottet i Dalarna? Nej, det var bara halvsatt. Publiktal är mätbart, kan skrivas i siffror liksom antalet artister och andra yrkesgrupper i teatervärlden som får arbete. Riksteatern - den tredje nationalscenen finns i hela landet. Huru länge? Publiken är teaterns livvakt. Sviker den, går ridån ner. För alltid. Tysta dagar Tysta dagar har funnits, dagar som blev till år. Tysta dagar då hjärtat brände som öppet sår. Solfläckarna i gräsets sa ingenting om ljus, skuggorna under träden var som ett öde hus. Tysta dagar då molnen drog under himlen fram utan att fälla tårar över all synd och skam. Orden ville ej formas, pennan uddlös och svag, skrivblocket kastat på hyllan dag efter dag efter dag. Då när hjärtat låg öde vinden gick isig och kall, tysta dagar gick vilse bland dagar som komma skall. Tysta dagar gick vilse, lämnade trasiga spår. Tysta dagar har funnits, dagar som blev till år. Vera Sollerman Rut Lönnell Gnosjö LP 1/2015 HJÄRNGYMPA 11 FÖR NYFIKNA SENIORER HJÄRNGYMPA 11 FÖR NYFIKNA SENIORER Här följer följer tio tio problem, problem, några Här några med med anknytning anknytningtill tillårstiden. årstiden.Glöm Glöminte inteatt attgissa gissaoch ochpröva. pröva.Att Attrita ritafigurer figurer ger stöd för tänkande och diskussion med problemlösningsvänner. I Svar och kommentarer på s 14 ger stöd för tänkande och diskussion med problemlösningsvänner. I Svar och kommentarer på s xxfinns finns lösningsförslag. Givande Givande upplevelser lösningsförslag. upplevelser önskar önskar Göran GöranEmanuelsson, Emanuelsson,[email protected] [email protected] 1 Mitt i år Vilken dag är mitt i 2015? 2 Dela på tre Går det att med två räta linjer dela upp urtavlan så att summorna av talen i de tre delarna är lika stora? 3 Tal som ljud Här är en serie tal som beskriver en vardagshändelse. Vilka tal kommer härnäst? 12, 1, 1, 1, 2, 1, 3, … 4 Kvadratflytt Hur får du en femte kvadrat genom att flytta bara en av de utlagda kvadraterna? Finns det fler än en möjlighet? 5 Öron att räkna med Några seniorer sitter i ett rum och dricker te, men Cecilia får ingen kopp, när hon tittar in. För att uppmärksamma detta säger hon litet listigt: Har ni tänkt på att det finns fjorton öron i rummet. Hur många sitter vid bordet? 6 Kattrike I den nattgamla snön finns det flera kattspår. Hur många katter finns det i kvarteret, frågar grannen. Två tredjedelar av alla katter i kvarteret och fem ytterligare, svarar jag surt! Hur många är det? 7 Fem jägare och tre harar Två söner, två fäder och en farfar är på jakt i nyfallen spårsnö. De har god jaktlycka som ger tre harar. De delar dem lika mellan sig, så att de får en hare var. Hur går det till? 8 Över ån efter haren Det har frusit till under natten, men isen på ån håller inte att gå på. Den är 2 m bred och går i nittio graders krök som figuren visar. Vi vill ta oss över för att följa harspåren i rimfrosten, men vågar inte försöka hoppa. I gräset hittar vi två kraftiga plankor, men – de är 5 cm för korta för att nå andra sidan. Kan vi ändå ta hjälp av dessa för att ta oss över ån? 9 Avvägd bilkörning Det har fallit mycket snö. Mellan Aletjärn och Björkvattnet går det inte att ploga så brett att bilar kan mötas utom vid en parkeringsficka, där en bil får plats men inte två. En kväll kör två bilar från Aletjärn och tre bilar från Björkvattnet. Hur kan de komma förbi varandra? Björkvattnet Aletjärn 10 Gardinlist Elise flyttar in i en ny lägenhet. I det gamla badrummet var fönstret 45 cm högt och 80 cm brett, och gardinen som täckte fönstret var precis ny. Motsvarade fönster i nya lägenheten är kvadratiskt med sidan 60 cm. Genom att klippa itu den blommiga gardinen på ett listigt sätt vill Elise sy ihop den till en passande kvadratisk gardin med en enda skarv. Hur ska det gå till? LP 1/2015 13 Svar och kommentarer till Hjärngympa 11 Svar och kommentarer till Hjärngympa 11 (på annat uppslag) Här följer exempel på resonemang och svar. Välkommen med frågor, synpunkter, andra lösningar och nya problem till [email protected] 1. 2 juli. 2015 har 365 dagar, som är 182 + 1 + 182 dagar. Månaderna januari – juni har sammanlagt 181 dagar. 2. Se figur. Det går att pröva sig fram. Det går också att räkna ut vilken summa talen ska ha: Summan av alla klockslag 1 + 2 + 3 + … + 11 + 12 kan beräknas som (1 + 12) + (2 + 11) + (3 + 10) + (4 + 9) + (5 + 8) + (6 + 7) = 6 · 13 = 78. Linjerna delar urtavlan i tre delar. Summan i varje ska vara 78/3 = 26. 3. Tal som följer: 1, 4, 1, 5, … De nedskrivna talen svarar mot klockslag hel- och halvtimme från 12 och framåt. 4. Se figurer. Andra möjligheter? 5. 5, Cecilia inräknad. De fyra kopparna har varsitt öra. 6. 15. Det är tydligen så att 1/3 svarar mot 5 katter. 7. Är de fem i själva verket tre? Samma person kan benämnas på olika vis. Exempel: Oscar, Oscars far och farfar räcker för att få två söner, två fäder och en farfar. Texten är en variant på ett sk vandringsproblem. Motsvarande tankenöt/frågeställning finns formulerad i olika kulturer och tidsperioder. 8. Se figur Plankorna är litet för korta men kan läggas som bilden visar. Det kan vi försäkra oss om genom att rita i skala eller räkna oss fram. Är det tillräcklig tjocklek så tar vi oss över ån. 9. Så här t ex: Den bruna bilen kör först in i parkeringsfickan. De tre bilarna från Björkvattnet kör sedan förbi fickan och då kör den bruna bilen ut på vägen mot Björkvattnet. De tre bilarna får sedan backa tillbaka så att den gula bilen kan köra in i fickan. Sedan kan de tre bilarna köra mot Aletjärn och den gula därefter mot Björkvattnet. 10. Klipp enligt bilder Genom att sammanfoga de två bitarna i vänstra bilden får Elise en kvadratisk gardin som i bilden till höger. 14 LP 1/2015 Ordet för dagen Julkrysset I det senaste korsordet. Julkrysset, fanns en inadvertens under Lodrätt 7. Där stod ”Gör alliansen”, och lösningen skulle bli ”regerar”. Det vi förbisåg i somras, när vi gjorde krysset, var ett riksdagsval i september. Det borde ha stått ”s och mp” i stället för ”alliansen”. En inadvertens är ’ett (mindre) fel, orsakat av förbiseende’, t.ex. ’en del inadvertenser förekommer i översättningen’. Ordet inadvertens har funnits i vårt svenska språk sedan 1801. Det är sammansatt av ’in-’ och ’latinets advertere, vända uppmärksamheten emot’. 1:a pris – fyra trisslotter Thorvald Jangvik, MOTALA Gunnar Netterfors 2:a pris – tre trisslotter Ingemar Norberg, SVANESUND Vinnare 3:e pris – två trisslotter Siri Klintberg, ESKILSTUNA Följ med på fjällresa! 4:e – 7:e pris – en trisslott var Margit Martinsson, VÄSTRA FRÖLUNDA Kjell Åslund, HISINGS KÄRRA Birgitta och Lennart Graneld, KUNGSBACKA Elvy Norberg, GÖTEBORG Gunnar Netterfors Den 8-15 augusti gör vi årets bussresa till Walles fjällhotell, Bruksvallarna. Beräknad kostnad 5 990 kr, enkelrum + 750 kr. Resan anordnas av Göteborgs PLR-krets i samarbete med Rekåresor. PLR-medlem är försäkrad under resan. Anmälan före den 15 mars till Ingemar Windt, 031-22 04 08 eller Gunnel Johansson, 031-22 16 00, som också lämnar mer information om resan. Göteborgs PLR-krets Ett hungrigt rådjur vid fågelbordet. Bilden tagen från mitt köksfönster. Astrid Leinstedt LP 1/2015 15 Avsändare: PLR c/o Astrid Leinstedt Husbondegatan 74 507 60 Borås POSTTIDNING B Tjugo djur i den världsvida faunan Frågan är vilka tjugo djur det handlar om här nedan, där bokstäverna har blivit en aning omkastade. Tävlingen är gjord av Maggie Åquist och Gunnar Netterfors. Du skickar lösningen till Gunnar Netterfors, Gitarrgatan 1, 421 41 VÄSTRA FRÖLUNDA. Den skall vara honom tillhanda senast fredagen den 6 mars. Märk kuvertet med ”Tjugo djur”! Vinsterna utgörs som vanligt av trisslotter. Lycka till! Rosa Blast ......................................... Tor R Skyl .........………………....….. Arne V P K Singij …………………..…...…. . Pär E H Rundi …………………………... . Eva K Skallot ………………………….... Pär Chas Kugge ………………………….. Ludde M Fars ………………………….... Dante O Pillan …………………………... Ingo H S N Örn …………………………..... Gun Krek Fassi …………………………... Ada L S Maner ………………………….... Lars Tigi Boss …………………………... Dan Ovo Karmo ………………………….... Ole G Kitt ……………………..……... Gärd M Sävnubb ………………………...... Agaton Palisi ………………………....... Per R Grävia ………………………….... Ole J Jöns …………………………... Lena T B V Tuffe ………………………….. Lili N D Krook …………………………... Namn:……………………………………………………… Adress: ………………………………………………......... ..............................................................................................