1. No category

20:e Nordiska kongressen
8-11 Maj 2014
1
Visby
Karta över Visby
2
Historia
De äldsta fynden på platsen för dagens Visby är vad som tolkats som "strandbodar",
med C14-metodendaterade till 700 - 900-talen e. Kr. Längs vikingatidens gotländska kust
fanns en rad hamnar med gravfält och viss bebyggelse. I Visbys omgivning fanns en
vid Kopparsvik ("köpvik") en kilometer söder om Visby, en annan vid Gustavsvik två
kilometer norr om Visby. En sådan fanns troligen även vid Visby, vid Donners plats har man
påträffat rester efter ett vikingatida gravfält. Vid mitten av 1000-talet upphör gravfältet av
användes, ungefär samtidigt kan man skönja de första spåren av permanent bebyggelse i
Visby.
Enligt Gutasagan skall Gotlands första kyrka, Allhelgonakyrkan ha uppförts här, på den plats
där senare S:t Pers kyrka byggdes. Allhelgonakyrkans byggnation kan troligen kopplas till att
man vetat skapa en plats på ön där man kunnat garantera fred för utländska köpmän, på
samma sätt som gotlänningar fick beskydd på utländska orter. Till en början var Visby bara
en av många sådana platser, men Visby blev snart den dominerande platsen. Ett uttryck för
Visbys växande betydelse är de gotländska penningarna, som börjar präglas i staden omkring
1140,] Någon gång mellan 1158 och 1161 uppfördes den äldsta kända byggnaden i
Visby, Kruttornet, vid den gamla hamnen. Årtalet har kunnat anges efter så
kallade årsringsdateringar av en träbjälke i tornets tredje våning.
Visbys framväxt hänger starkt samman med handelsavtal med svenska, danska, och ryska
härskare under 1100-talet. 1161 fick de gotländska köpmännen genom ett fördrag
med Henrik Lejonet av Sachsen sina omfattanden fri- och handelsrättigheter i hela det
sachsiska området bekräftade. I dokumentet, de så kallade Artlenburgfördraget uttrycks en
förhoppning att gutarna flitigare skulle besöka Lübeck nu när freden var återställd.
Dokumentet antyder att någon form av konflikt uppstått mellan gutar och tyskar, och det
ligger nära till hans att anta att de ökade tyska intresset i Novgorodmarknaden sågs som ett
allvarligt hot mot gotlänningarnas intressen. Enligt arkeologiska resultat verkar det så
kallade Rolandstorget, det ekonomiska handelscentrat i staden, ha lagts ut kort före cirka
1200.
Först 1203 omtalas Visby för första gången i bevarat skriftligt källmaterial. Det är Henrik av
Lettland som i sin krönika nämner "Wysby" i samband med att pilgrimer på resa
till Livland kom dit. Namnet måste emellertid ha betydligt längre relevans bakåt, vilket inte
minst syns av att "Wysby" i samma källa nämns som en "civitas", det vill säga en stor stad.
Det bekräftas också av att Visbyrådet, med ett tyskt och ett gutniskt råd kan beläggas redan
omkring år 1231. Det visar också att Visby var enastående jämfört med andra nordiska
städer, där rådsorganisationen införs betydligt senare.
Hansatiden
Skråväsen sigill över tyska köpmän i Visby.
Ny forskning visar också, att inbördeskriget mellan
stad och land 1288, inte handlade om motsättningar
i handeln. Den så kallade ”farmannahandeln”
(böndernas handel) hade nämligen, visar källorna, i
stort sett upphört redan före 1200-talet. När
därför ringmuren uppfördes, senast omkring 1270,
skedde det av skyddshänsyn och med "landets"
(böndernas) godkännande. Inbördeskriget i sig
berodde snarast på att Visbyborna av realpolitiska
skäl år 1285 måste anpassa sig till kung Magnus Ladulås’ krav på en skattehöjning, mot
"landets" vilja, vilket föranledde bönderna att stationera en kontrollman i staden, vilken
omtalas 1286. Då borgarna inte ansåg sig kunna acceptera detta införde de 1287, efter att
de 1285 börjat bygga porttorn i den befintliga muren, tullar mot böndernas handel i staden –
och eftersom all gotländsk fjärrhandel vid denna tid utgick från Visbys hamn, till exempel
nämns flera gånger "Gotlands hamn" som om det bara existerade en enda hamn på ön, blev
det ett hårt slag mot bönderna. Något som fick "landet" att gå till attack. Kriget avslutades
med att Magnus Ladulås gick in och i Nyköping tog stadens parti, så att denna för framtiden
blev självständig gentemot "landet". Visserligen fick staden böta 2 000 mark för att man utan
kungens tillstånd fört krig och dessutom låtit uppföra en mur runt staden. Men detta måste
snarast ses som en självklar avgift för att kungen ställde sig på stadens sida och även formellt
godkände uppförandet av muren. Detta är också det äldsta omnämnandet av Visby ringmur.
S:t Mariakyrkans kor invigdes 1225.
Det nya läget i sin tur fick till följd att bönderna som hämnd tycks ha stängt
den stora gutniska handelsgården i Novgorod, "Gutagård" (eller
3
"Gotenhof", som den nämns på tyska), vilket fick till följd att Visbys auktoritet som den
ledande staden i handelsgemenskapen ifrågasattes, och 1294 attackerades Visbys ledande
ställning av Lübeck, som successivt kunde rycka till sig ledarpositionen. Den 27 juli 1225
invigdes S:t Mariakyrkans kor. Biskop Bengt av Linköping utfärdade då ett privilegiebrev för
"burgenses" i staden. Tyska gästande köpmän, som byggt kyrkan, överlämnade nu kyrkan till
de i Visby boende tyskarna som vid kyrkan inrättade två församlingar, en tysk och en gutnisk.
Efter denna tidpunkt är det alltså inte längre relevant att kalla kyrkan för "tyskarnas" kyrka.
De tyska handelsskepp som ankom till staden skulle dock fortfarande ha skyldighet att
erlägga "elemosina" till kyrkans byggnadsfond. Vid denna tid omtalas också en av stadens
skolor, vid S:t Jacobs kapell. Som handelsstad hade Visby också stor betydelse för de baltiska
länderna. 1229 får det så kallade "Köpmanssällskapet" i Visby ta ställning till det så kallade
Smolenskfördraget som slutits mellan staden Riga och fursten i Smolensk. Man ville att
fördraget även skulle innefatta den gotländska kusten. Resultatet blev en Visbyvariant av
samma fördrag, accepterat av Visbys tyska och gutniska invånare och en rad tyska städer.
Det medeltida Visby.
Runt 1228 bildade tiggarmunkar ur Dominikaner
ordenet dåtida Sveriges första kloster i Visby. Den
äldsta stenhusbebyggelsen med sina karakteristiska
trappgavelhus uppfördes utmed Strandgatan. 1263
stod enligt dendrodatering det så kallade "Liljehornska
huset" på Strandgatan färdigbyggt. Byggnaden är med
sina sju våningar det högsta medeltidshuset i det
nuvarande Visby och kan möjligen vara identiskt med
det "mycket stora" hus som den till Lübeck utflyttade Visbyrådmannen Henrik Gildehusen
1393 överlät till sina i Visby kvarstannade barn. En annan fortfarande existerande medeltida
byggnad vid gatan är det Gamla apoteket. Husets bottenvåning är närmast oförändrad sedan
medeltiden. Två bjälkar i taket har dendrodaterats till 1287-1291. Såväl Liljehornska huset
som Gamla apoteket tillhör den "andra generationens" medeltida stenhus, byggda över såväl
ursprunglig träbebyggelse som den första sten bebyggelse som började uppföras i slutet av
1100-talet. 1280 slöts ett fördrag på tio år mellan det tyska borgerskapet i Visby och dess
"speciella vänner", det vill säga borgarna och köpmännen i Lübeck. Fem år senare mötte på
Kalmar slott Magnus Ladulås representanter för kung Erik Magnusson av Norge och tjugotre
hansastäder. Då bekräftades att Gotland ska tillhöra Sverige.
Brandskattningen av Visby 1361.
1361 attackerades Gotland av den danske
kungen Valdemar Atterdag. Enligt en legend skall
denna erövring ha följts av brandskattningen av
Visby, men historiska fakta är osäkra. Det sannolika
scenariot är, att Visbyborna frångått en
överenskommelse med bönderna om gemensamt
försvar mot inkräktaren. Legenden förtäljer
4
ursprungligen att "Nils Guldsmed" (en köpman Claus Goltsmit kan beläggas i staden något
senare) dragit till kungen och tubbat honom att skona staden för att istället plundra
bönderna. Vid den avgörande drabbningen på Korsbetningen, öster om muren, mellan
danskar och gutniska bönder, förblev staden passiv och åsåg hur bönderna, som förmodligen
förlitat sig på hjälp och stöd från staden, slaktades av de danska knektarna. Efter slaget
förhandlade Visbys invånare med kung Valdemar och överlämnade staden utan strid mot att
i gengäld få sin ställning som hansestad bekräftad genom nya privilegier. Striden, och den
efterföljande skatt som stadsborna utan tvekan erlagt (påståendet om "brandskatt" kan vara
ett taktiskt försök att urskulda stadsborna som svikit en överenskommelse med bönderna),
förändrade emellertid inte Gotlands statsrättsliga position på annat sätt än att den blev
osäker. Valdemars brandskatt bestående av tre fyllda bryggkar med silver sägs ha gått
förlorad vid Karlsöarna. Kung Valdemar kallade sig själv inte "kung över Gotland" förrän
1362, då det första kriget mot hanseaterna stod för dörren, och hade förmodligen
ursprungligen inga andra avsikter med attacken mot ön än att berika sig själv, och finansiera
erövringen av Skånelandskapen. Hansedagen 1364 deklarerade också att Visby var en fri
hansestad, undersåte varken under Danmark eller Sverige. Men inte förrän efter att Tyska
orden 1408, efter 10 års av gotlänningarna mycket uppskattat innehav av ön återlämnat den
till unionsriket, kan man räkna Gotland och Visby som danskt.
Ett offer från Valdemar
Atterdags invasion 1361.
Danskarnas erövring av ön hade alltså inte några
omedelbara konsekvenser för Visby. Men handeln
hade dock redan börjat ta andra vägar, framför allt
över Lübeck i Tyskland. Konjunkturen hade planat ut
och började från 1300-talets slut gå nedåt. Under
kriget mellan Albrekt av Mecklenburg och drottning
Margareta hade "sjörövare", kända under namne
tvitaliebröderna, etablerat sig på Gotland. Dessas framfart drabbade Visbys borgare hårt och
då dessa hade nära band till Tyska orden såg sig högmästaren Konrad von Jungingen
nödsakad att ingripa. I mars 1398 landsteg således en ordensarmé bestående av 4000 man
på ön. Öns befälhavare Sven Sture drog sig tillbaka till Visby, men misslyckades med att
mobilisera borgarna mot orden, varvid det stod klart att han inte skulle kunna segra.
Förhandlingarna mellan de bägge parterna påbörjades därför snart och den 5 april
överlämnades Gotland till orden. Sven Sture lovades fritt avtåg och lämnade ön tillsammans
med sina soldater, vilket även större delen av ordensarmén gjorde, endast 200 man
lämnades kvar för att övervaka ön.
Avtal mellan Tyska orden och Gotland 1399.
Drottning Margareta krävde snart att ön skulle överlämnas
till Kalmarunionen samtidigt som högmästaren krävde att orden
skulle ersättas för de kostnader den tvingats stå för genom sin
5
kontroll av ön. Förhandlingarna drog ut på tiden och drottning Margaretas tålamod tröt,
varvid hon ställde som ultimatum att ett avtal skulle ha ingåtts innan 11 november 1403,
annars skulle hon återta ön med vapenmakt. Således kom danska styrkor att landstiga på ön
och kunde påbörja en belägring av Visby i januari 1404. Det lilla antalet tyska trupper som
fanns i staden fick starkt stöd från stadens borgare och kunde därför åsamka
unionsstyrkorna stora förluster under stormningsförsöket den 25 februari. De återstående
unionsstyrkorna kom därefter att ställas mot den ordensarmé som anlände efterföljande
månad. Då unionsstyrkorna uppfört skansar kring staden kom det att följa ett segdraget
belägringskrig innan ett stilleståndsavtal kunde slutas i juli samma år. Unionsstyrkorna
lämnade då ön som förblev under ordens kontroll ännu några år innan orden år 1408
avträdde ön till unionen i utbyte mot 9000 engelska nobler.
1411 kom kung Erik av Pommern för första gången till Gotland. Här påbörjade han nu
byggandet av Visborgs slott i de södra delarna av Visby. Staden var enligt kungen tänkt att bli
en fast flottbas som skulle behärska hela Östersjön. Kungens planer var nämligen att utöka
Kalmarunionen till att gälla alla länder runt Östersjön.
Det är troligtvis Visborgs slott som omtalas i en
krönika,
skriven
vid
denna
tid
av
en franciskanermunk. I denna står att en befästning
detta år uppförs i Visby. En delvis bevarad bjälke i
muren till detta slott har enligt årsringsdatering
huggits vintern 1411-1412.1437 bosatte sig kungen i
Visborg efter att ha lämnat Danmark. Han börjad
också bedriva sjöröveri på Östersjön med den stora
flotta han samlat på Visbys redd. 1446 anlände
unionskungen Kristofer av Bayernmed 40 skepp och 2 000 soldater till Gotland. Efter en
belägring av Visborg ingicks ett vapenstillestånd. Två år senare landsteg den nyblivne
svenske kungen Karl Knutsson Bonde på Gotland. Svenskarna intog Visby, men inte borgen,
som personligen försvarades av Erik av Pommern. Den nye danske kungen Kristian I sände en
stor flotta med krigsfolk till Erik av Pommerns hjälp. Erik undsattes på detta sätt och
överlämnade Visborg till Kristian I med löfte om att i gengäld få tre danska slott samt 10 000
gylden årligen. Han bosatte sig sedan i sin födelsestad Rügenwalde i nuvarande Polen, där
han dog 1459.
Egentligen är det inte förrän Erik av Pommerns överlämnande av Visborg slott till Olof
Axelsson Tott år 1448 som den danska perioden kan sägas börja. Kung Erik var för övrigt den
som mer än de flesta bidrog till Visbys tillbakagång. Kriget mot hanseaterna han startade
1426 blev förödande för stadens handel och när han själv 1437 slog sig ned på Visborg slott
började en period av isolering och problem. 1441 skriver en borgare att han inte kunde ta sig
från ön på grund av "krig, örlog och nödsaker". Än värre än kung Erik var dock länsherren
Jens Holgersson (Ulvstand). Han tillträdde 1487 och redan fem år senare kom en kommission
till ön för att undersöka klagomål, sedan sändebud från ön i hemlighet sänt bud till Sten
Sture, att de skulle resa sig och kasta ut danskarna om han bara ville landstiga med en styrka.
Kommissionen fann att alla klagomål ägde berättigande, men efter att de återvänt fortsatte
han precis som förut. När den nye länsherren, Lauritz Schinkel, tillträdde 1509 angav han att
det fanns högst 80 personer i staden som han tordes lita på.
6
Efter medeltiden
Visby i slutet av 1600-talet ur Suecia antiqua et
hodierna.1525 rådde konflikt mellan Lübeck och den
på Visborg slott residerande Sören Norby, vilken
stödde den avsatte Kristian II och därför gick hårt åt
såväl svensk och dansk som hanseatisk handel. Det
fick till följd att man i gryningen 12 maj 1525 överraskande attackerade staden, då Norby var
iväg på krigståg i Blekinge. De till slottet flyende försvararna stack då staden i brand på fyra
ställen, för att fördröja de anfallande, så att knektarna skulle hinna ta skydd bakom slottets
murar, och tre kyrkor, dominikanernas S:t Nicolai, nunnornas S:ta Gertrud och den redan
övergivna S:t Jacob, blev offer för lågornas rov. De övriga kyrkorna övergavs i och med
reformationen, och i midfastan 1528 började borgerskapet kompensera sig för lübeckarnas
plundring genom att börja plocka ut "ransoner" ur Drottens kyrka. Alla kyrkor övergavs nu,
utom S:t Hans, som blev stadskyrka. Av fortifikatoriska skäl rev dock länsherren, Henrik
Rosencrantz, 1533/1534 de bägge tornen på de sammanbyggda S:t Hans och S:t Per, och
istället blev "Vår kära frus kyrka", Visby domkyrka, den nya stadskyrkan. Detta är nu något
som gynnar dagens turistnäring och Visby är i vår tid känt som rosornas och ruinernas stad.
Stadens djupa fattigdom från 1500- till 1700-tal är också skälet till att så många medeltida
minnesmärken finns kvar. Man hade helt enkelt inte råd att riva och bygga nytt.
Visborg år 1679.
Visby blev åter svensk stad 1645, vid freden i
Brömsebro, men i kriget 1675-1679 besattes ön åter
av danskarna. Tidigt på våren 1676 sändes danska
amiralen Niels Juel med en eskader för att
inta Rügen och Gotland. Utan att röna något som
helst motstånd landsteg Juel den 29 april
i Klintehamn och redan två dagar därefter hade han tvingat Visbys fåtaliga besättning att
kapitulera, varefter ön förblev i danskt våld till krigets slut.] När de sedan i freden tvingades
utrymma ön sprängde den danske befälhavaren Visborg slott, som var en av Nordens största
borganläggningar, i luften. Under andra halvan av 1600-talet började uppröjningen i den illa
åtgångna staden. Delar av den förfallna medeltidsbebyggelsen inreddes igen eller byggdes
om till lägre och enklare hus. Andra delar jämnades bara med marken; sten från de gamla
byggnaderna återanvändes till nya stenbyggnader under slutet av 1600-talet och början av
1700-talet.
Den 22 april 1808, under Finska kriget, landsteg 2000 ryssar under amiral Nikolaus
Bodisco vid Slesviken i Grötlingbo på sydöstra Gotland och tågade utan något slags motstånd
till Visby. Den 24 april tågade ryssarna in i Visby och tog staden i besittning. Visby stads
invånare fick stå för både mat och logi till alla ryska soldater. Amiral Bodicso inkvarterades i
borgmästare Grevemühls våning i rådhuset. Han utnämnde sig själv till generalguvernör över
Gotland och tog över landshövdingens uppgifter. Den 16 maj ankrade amiral Olof Rudolf
Cederström med tre linjeskepp i Sandviken i Östergarn och landsatte där svenska
7
trupper.[13] Bodisco kapitulerade utan att en blodsdroppe hade spillts och ryssarna tågade ut
genom Österport den 17 maj och marscherade till Slite där de inskeppades för vidare
transport till Libau i Lettland. Den avsatte ryske guvernören Bodisco blev efter krigsslutet i
stället kommendant på Sveaborg i Finland. Ryssarna kom efter påsk enligt gregorianska
kalendern, men före påsk enligt den i Ryssland då ännu gällande julianska kalendern, varför
man i Visby det året firade påsk två gånger. Visby domkyrka är därmed den första av
Sveriges domkyrkor där man celebrerat rysk-ortodox liturgi.
I och med Visbys gradvisa men allmänna nedgång under kommande århundraden medfördes
ett byggnadsmässigt förfall. Samtidigt räddades kyrkoruiner, stadsmur och köpmanshus från
aktiv rivning. Under början av 1800-talet väcktes intresset för Visby som historiskt
monument, främst bland författare och konstnärer. Samtidigt utvecklades Visbys kulturliv
och ekonomi. Utanför ringmuren växte bebyggelsen fram med nya bostäder, småindustrier,
järnvägsanläggningar och militärförläggningar. I mitten av 1800-talet uppstod en första
turism, som vid sekelskiftet år 1900 hade utvecklats till en etablerad näring. Vid sekelskiftet
år 1900 hade Visby 8 375 invånare och var Sveriges 27:e största stad.
Källa :http://sv.wikipedia.org/wiki/visby#historia
Program.
8 Maj
9 Maj
09.00
Avfärd från Arlanda till Nynäshamn med buss.
11.30
Båtresa Nynäshamn Visby med lunch ombord.
15.00
Bussresa från Visby hamn till hotellet därefter Incheckning på
hotell Strand.
19.00
Middag på hotell Strand med programgenomgång och praktiska
frågor.
07.30
Frukost
09.00
Välkomsthälsning MHCF Sverige Sören Selinder ordförande för
MHCF Sverige. (Lokal Bryggarsalen).
09.10
Välkomsthälsning Region Gotland Björn Jansson regionförbundets ordförande. (Lokal Bryggarsalen).
09.30
Gunilla Gunnarsson cancersamordnare på SKL talar om den
nationella cancerstrategin. (Lokal Bryggarsalen).
10.15
Kaffe.
10.45
Föreläsningar av Freddi Lewin onkolog och arbetar på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping samt Johan Wennerberg
adjungerad professor vid Lunds universitet. (Lokal Bryggarsalen).
Framsynt tillbakablick:
8
- Huvud-halscancerbehandlingens historik.
- HH-cancer – ”A mixed bag of Tumors” (Kvalitets-registerrapport).
- Tobaksepidemiologi i Norden.
Om forskning:
- Varför behövs kliniska studier?
- Hur vet man om någonting är farligt?
- HPV – hur vanligt är det?
- Varför forskar vi egentligen?
9
Dialog med auditoriet om:
-Patientmakt.
-Journal på nätet.
-Fysisk aktivitet och rehabilitering.
10 Maj
11.30
Rast.
11.45
Fortsättning föreläsningar av Freddi Lewin samt Johan
Wennerberg. (Lokal Bryggarsalen).
12.30
Lunch på hotellet.
14.00
Guidad stadsrundvandring. (Vi delar in oss i 4 grupper).
16.00
Kaffe.
16.30
Internationell samverkan. Varje land utser två representanter
och värdlandet en ordförande, sekreterare samt samtalsledare.
(Lokal Fruilden).
19.00
Middag på hotell Strand.
07.30
Frukost.
09.00
Föreläsning av överläkare Mats Engström samt Anna-Lena
Tingström-Engström. ”Från diagnos till behandling”. (Lokal
Bryggarsalen).
09.45
Kaffe.
10.15
Fortsättning föreläsning Mats Engström samt Anna-Lena
Tingström-Engström. ”Från diagnos till behandling”. (Lokal
Bryggarsalen).
11.00
Rast.
11 Maj
11.15
Föreläsning Beatrice Melin onkolog och chef för RCC Norr.
12.00
Lunch.
13.30
Hans-Ola Fors Laryngfondens ordförande.
14.00
Kaffe.
14.30
Egen tid för shopping.
19.00
Middag med underhållning. (Lokal Frimis Restaurangen på
Frimurarlogen).
08.00
Frukost.
09.00
Rikstämman. (Lokal Teatern).
10.00
Kaffe.
12.00
Lunch därefter hemresa.
Kongressbyrå
Staffan Hagelin
Kansliet MHCF.
Owe Persson
Konferencier.
Kristina Henriksson
Kansliet MHCF
Våra talare och föreläsare.
Förbundets ordförande Sören Selinder hälsar välkommen och förklara kongressen
för öppnad.
Sören Selinder har varit förbundets ordförande sedan den 19 april 2008 då han
valdes till att leda förbundet. Detta skedde vid riksstämman på Nova Park i
Knivsta. I sin egenskap som förbundsordförande har också Sören en självklar
plats i Laryngfondens styrelse som ersättare, vilket regleras av
Laryngfondens stadgar.
Sören Selinder
10
Björn Janssons yrkesverksamma liv har varit blandat. Allt från att på ett
tidigt sjuttiotal arbetat på Tempo och LM Ericsson, så landade han 1975
som sjukvårdsbiträde på Visby lasarett. Han arbetade där med olika jobb
till år 2000 med vissa avbrott för andra arbeten. De senaste åren har jag
varit chef på Arbetscentrum. Numera är jag egen företagare inom
utbildning och delägare i ett företagshotell i Hemse
Gick med i facket, Kommunal, 1975 och har varit fackligt aktiv med studier
till 1985 då jag blev ordförande för Kommunal på Gotland. Ett uppdrag jag
hade i fem år. 1988 blev jag även ordförande för LO-distriktet på Gotland, ett uppdrag jag
fick avsäga mig 1994 när jag blev tjänsteman.
Björn Jansson
1990 bestämde jag mig för att satsa på det politiska livet. Det går till en gräns att kombinera
fackliga och politiska uppdrag men till slut så tar det ena överhanden och blir viktigare.
Under 80-talet innehade jag politiska uppdrag som ersättare i kommunfullmäktige och
dåvarande sjukvårdsstyrelsen. Under våren 1990 tillträdde jag som vice ordförande i
dåvarande socialnämnden och till sommaren invaldes jag i kommunstyrelsen. Fick under
hösten 1990 möjlighet att arbeta som ledarskribent på Gotlands Folkblad under ett år, en
oerhört lärorik period i mitt liv. 1995-1998 fick jag förtroendet att vara kommunalråd. 2002 2006 så fick jag förtroendet att återigen vara kommunalråd och denna gång även som
ordförande i social- och omsorgsnämnden. 2006-2009 var jag oppositionsråd men valde att
avgå och trappa ner i min politiska vardag. Dygnetrunt-politiken tog på krafterna och jag ville
ägna mer tid till annat. Är sedan 1 november 2010 Regionfullmäktiges ordförande i på
Gotland. Ett uppdrag som är både stimulerande och ansvarsfullt.
Det politiska intresset har jag alltid haft. Min far var fackligt och politiskt aktiv och min mor
var även politiskt intresserad. Under min uppväxt fick jag ofta höra hur mycket gott
socialdemokraterna gjort och det har givetvis präglat mig. Är man samhällsintresserad och
får möjlighet att på heltid arbeta med politik så är det ett privilegium, men samtidigt
ansvarsfullt. Man får ett förtroende som man skall förvalta väl.
Jag känner mig priviligierad som fått förmånen att arbeta med det som intresserat mig både
fackligt och politiskt. Har även fått möjlighet till arbeten som varit utvecklande för mig som
individ. Känner en stor tacksamhet till alla som gett mig kunskap, lärdom och visat mig sitt
förtroende.
Gunilla Gunnarsson ställer sig frågan? Rehabilitering vid cancer- finns
det? I 20 års tid fram till 2003 arbetade jag som onkolog. Våra
rehabiliterande resurser var ytterst begränsade. Enstaka patienter fick
åka en vecka till Lydiagården, Mösseberg eller Vidarkliniken i Järna.
Oftast genom bidrag från någon fond. Den som av sin tumör eller
behandling fått en fysisk skada (exempelvis neurologisk), som väl kändes
igen av rehabiliteringskliniken, erhöll samma hjälp som alla andra
patienter med den typen av tillstånd. Ja, om patienten var botad från sin
Gunilla Gunnarsson
cancer eller hade mycket goda utsikter till bot vill säga…….Det stora flertalet
stöttades av den ordinarie onkologpersonalen så gott det gick. Att ha en psykosocial enhet som
Stockholm eller Lund var en avlägsen dröm. De allra flesta patienter var glada över att ha livet i behåll
efter cancerdiagnos, operation, strålbehandling och medicinsk behandling. Men många vittnade
senare om svårigheter som uppmärksammades eller uppstod när alla behandlingar var avslutade, när
11
sjukvårdens täta omhändertagande upphörde. När patienten stod ensam med en tid för kontroll om
6 månader som enda planering i vården.
Låter det som jag jobbade på stenåldern?? Tyvärr är min bild idag 2011 att vi fortfarande har
bristande och ojämlika resurser för rehabilitering. Men det uppmärksammas ytterst lite. Små
skillnader i medicinsk behandling får stort massmedialt utrymme medan brister i
rehabilitering och palliativ vård knappast tas upp alls. Och i utredningen om nationell
cancerstrategi behandlas området styvmoderligt tycker jag.
Som samordnare av cancerstrategiarbete på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) arbetar
jag för att rehabilitering ska utvecklas och förbättras under de kommande åren. Med
spänning ser jag fram emot det kommande nationella vårdprogrammet i psykosocial
onkologi och rehabilitering 2012! Låt oss tillsammans arbeta för att det och erfarenheterna
från rehabiliteringsprojektet i Halland blir avstamp för rehabilitering som en tydlig och
återkommande del i patientens vårdkedja!
Freddy Lewin
Freddi Lewin är en erfaren onkolog och har varit såväl sektionschef som
studierektor för specialstutbildningen i onkologi vid Onkologkliniken på
Huddinge universitetssjukhus. Vidare har han varit överläkare vid
Universitetssjukhuset i Trondheim och Länssjukhuset Ryhov i Jönköping,
där han även fortsättningsvis kommer att vara kliniskt aktiv på deltid. Till
SentoClone AB kommer Freddi närmast från Swedish Match North Europe
där han varit medicinskt ansvarig för utbildning och forskning kring snusets
inverkan på folkhälsan.
Johan Wennerberg professor, överläkare, öron-, näs- och halskliniken;
Universitetssjukhuset i Lund
Prevention är det mest effektiva sättet att minska såväl lidande och död
för cancerpatienter som kostnader för cancervården. Eva Munck-Wikland
och medarbetare lyfter i en artikel i Läkartidningen fram tonsillcancer som
ett möjligt mål för prevention med HPV-vaccin [1]. Etiologin till
Johan Wennerberg
tonsillcancer, liksom till cancer i övriga svalget och munhålan, är
multifaktoriell: HPV, rökning och alkohol, var för sig eller i kombination, är några viktiga
riskfaktorer.
Diskussionen om relevansen av HPV- vaccination för prevention av oral och orofaryngeal
skivepitelcancer är viktig. Utgående från prevalensdata i den sydsvenska
populationsbaserade fall–kontrollstudie som nyligen publicerats [2] och våra uppskattningar
av »attributable proportion« går det att dels uttala sig om förhållandena i Sverige, dels göra
en uppskattning av det antal fall av tonsillcancer som, korrigerat för rökning och
alkoholvanor, skulle kunna förhindras med vaccination (nästan hälften). Fall–kontrollstudien
visar också att även munhålecancer, framför allt munbottencancer (knappt hälften) och
tungcancer (cirka en femtedel), skulle kunna förebyggas med vaccination. I Tabell I finns
ungefärliga incidenssiffror för cancer i orofarynx, tunga och
12
Mats Engström är docent och verksamhetschef för mottagningen. Han har
mångårig erfarenhet inom öron-, näs-, halsspecialitet med tjänstgöring vid
Akademiska sjukhuset i mer än 20 år. Större delen av tiden har han varit
verksam inom huvud-halskirurgi med inriktning mot tumörbehandling.
Hans forskning är inriktad på tumörer och ansiktsförlamningar.
Mats Engström
Anna-Lena Tingström – Engström arbetar som sjuksköterska på läkarhuset i
Uppsala inom öron, -näsa och hals specialiteterna. Detta har hon gjort i drygt
trettio år. Arbetar också med utveckling och utbildning av såväl personal som
patienter samt anhöriga i trakeostomi och laryngektomivård. Anna-Lena är också
medförfattare till avsnittet om trakeostomivård i vårdhandboken.
Anna-Lena Tingström
Engström
Beatrice Melin onkolog samt chef för RCC Norr talar om framtiden för
cancerpatienterna i Norrland. Vissa canceroperationer flyttas från
Sollefteå till Sundsvall och Örnsköldsvik, andra enbart till Sundsvall. Rådet
från Regionalt cancercentrum i Umeå är att bjuda något annat i gengäld.
Beatrice Melin
Man kan byta kirurgi med Sundsvall, säger Beatrice Melin, chef för RCC Norr. Cancersjukdomarna ökar i snabb takt. Man räknar med en fördubbling av antalet fall till 2040.
Cancer är tyvärr en vanlig sjukdom. En av tre drabbas av tumörsjukdom någon gång i livet,
förklarar Beatrice Melin, professor i onkologi vid Umeå Universitet.
Mot den bakgrunden byggs regionala cancercentra upp i Sverige. För Norrlands del är det
RCC Norr som täcker in Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland.
I uppdraget ingår att nivåstrukturera. Vem ska göra vad och på vilken nivå? Det blir en
stridsfråga direkt. Resultatet är att Sollefteå sjukhus avlövas vissa ingrepp, Örnsköldsviks
sjukhus både får operationer och mister andra.
Förslaget är att tjocktarmscancer ska ligga i Örnsköldsvik och i Sundsvall, ändtarmscancer
som sitter nere i lilla bäckenet ska ligga i Sundsvall, säger Beatrice Melin.
Detta är inte bara en volymdiskussion. Det bygger på att man har team som är ackrediterade
och specialiserade.
Men jag tycker man ska se det ur patientens perspektiv. Det handlar inte om att hela
cancersjukvården ska flyttas till Sundsvall och Örnsköldsvik. Det handlar om att man för ett
kirurgiskt ingrepp ska åka iväg så att det finns fler kirurger som är duktiga och kan det här.
Sedan kan onkologisk behandling och kontroller vara närmare hem. Frågar man patienterna
om de kan tänka sig resa en gång, så går det jättebra. Men att resa var tredje vecka för att få
behandling, då är det jätteviktigt att man får närmare.
Dragkampen i Västernorrland är väl känd på RCC. Det märks vid vårt besök. Efter att vi
vindlat oss fram i sjukhusets inre och undre korridorer erbjuds en kompromiss.
För att göra övergången aptitlig kan man krydda med att sjukhus som tappar verksamhet
vinner något annat. Det är rådet från Beatrice Melin till politikerna i Västernorrland.
13
Länsdelssjukhusen ska profilera sig och få annan vård i stället. Så har man gjort i andra
landsting. Då får kanske Sundsvallspatienterna åka till Sollefteå exempelvis för att operera
höften. Man byter kirurgi med varandra.
Man ska se det som en arbetsfördelning. Då kan man ha ett aktivt länsdelssjukhus kvar.
Lättaste sättet att få till det är att man bestämmer det ena samtidigt som det andra. Man gör
ett arbetsbyte helt enkelt, säger hon.
I praktiken berörs ett tiotal tarmcancerfall per år i Sollefteå. I Västernorrland totalt opereras
omkring hundra fall varje år.
I samma veva flyttas även bröstcanceroperationer från Örnsköldsvik och Sollefteå till
Sundsvall.
Det är Västernorrlands eget beslut. Man måste ha en bra apparat när man undersöker den
utopererade delen av bröstet.
Varken Sollefteå eller Örnsköldsvik hade den typen av utrustning förra året. Dessutom är det
brist på mammografiläkare som kan undersöka och bedöma bilderna.
Allt kan inte skötas i Sundsvall. Vissa mer komplicerade fall av äggstockscancer,
matstrupscancer, lungcancer och urinblåsecancer ska för Norrlands del enbart opereras i
Umeå. Det är också beslutat.
Dessutom pågår diskussion om en nationell samordning. Umeå klarar inte allt.
Tre diagnoser diskuteras, i vissa mer avancerade fall: matstrupe, bindvävscancer i buken och
peniscancer. Det är inte klart än vilka ställen det blir. Något kan hamna i Umeå.
Om norrlänningar drabbas mer av någon viss typ cancer vet man inte säkert. Men Norrland
särskiljer sig på ett sätt.
Generellt har vi lite färre som insjuknar i cancer. Men de som insjuknar hos oss går det lite
sämre för. Vi vet inte riktigt vad det beror på. RCC ska titta på det, så vi kan göra riktade
insatser.
Just i Norrland väcks också oroliga frågor kring Tjernobyl 1986 och om det radioaktiva
nedfallet nu efter snart trettio år visar sig i form av fler cancersjuka.
En avhandling för ett antal år sedan visade på viss ökning. Men den var väldigt ifrågasatt.
Mitt enkla svar är att det inte finns entydiga data som visar på ökad cancerförekomst.
Finns det sådana frågor ur ett medborgarperspektiv måste vi fundera om det är något som
RCC ska titta på, säger Beatrice Melin.
Härom veckan invigdes en andra strålkanon på Sundsvalls sjukhus, och redan står en tredje
strålkanon på önskelistan. Beatrice Melin är inte säker på att den behövs.
Det är knepigt att säga. Vi ser ju att det kommer nya behandlingar. I dag strålar vi alla
bröstcancer och prostatacancer. Men det kan ju komma annan behandling som gör att man
plötsligt opererar fler om några år
Hans-Ola Fors ordförande för Laryngfonden. År 1977 instiftades
"Laryngektomerades gåvo- och testamentsfond" under mottot "Till
fonden influtna medel användes, om donator ej särskilt föreskriver, till
rehabiliterande åtgärder för behövande inom RLE".
Hans-Ola Fors
RLE står för Riksföreningen för laryngektomerade, vilken 1991 bytte namn till Svenska
Laryngförbundet. Avsikten var att skapa ett kapital vars avkastning sedermera skulle
disponeras för laryngerades rehabilitering. 1991 skiljdes Stiftelsen Laryngfonden från
Svenska Laryngförbundet och antog egna stadgar. Från början erhöll Laryngfonden gåvor
med hjälp av bl.a. annonser i tidningen Mun & Hals (en tidning som ges ut av Mun- &
14
Halscancerförbundet) och olika kampanjer. 1991-1992 startade dock försäljningen av
brevmärken, vilket snabbt ökade Laryngfondens kapital. Några år senare, 1995, anlitade
Laryngfonden fyra stycken bolag som kom att ansvara för Laryngfondens telefonförsäljning
av korrespondenskort, ritade av Carl Anton, och brevmärken. Numera har insamling med hjälp av
telemarketingbolag upphört. Laryngfondens kontor var beläget i Uddevalla och därefter Bergshamra
innan det bestämdes att kontoret fr.o.m. 2005-01-01 skulle flyttas till Kalix, Norrbottens län.
Laryngfondens kansli ligger för närvarande i samma lokaler som vår ordförande Hans-Ola Fors
advokatbyrå.
Plats för anteckningar:
15
16
Välkomna
önskar
Mun- & Halscancerförbundet
Sverige