Oe Folki MEDLEMSTIDNING FÖR GOTLANDS GENEALOGISKA FÖRENING Nr 1 • 2013 Gotlands genealogiska förenings styrelse Aktuellt 2013 Ordförande Freddie Claesson Snäckers Hangvar, 624 54 Lärbro Tel. 0498-22 70 18, 070-947 89 89 [email protected] Landsarkivet i Visby har ett flertal föredrag om släktforskning under våren. De flesta är på dagtid. Man kan även besöka deras arkiv. Vice ordförande/ studieansvarig Göran Karlsson Gaustädevägen 7, 624 62 Fårösund Tel. 0498-22 19 08, 070-301 94 29 [email protected] Den 4 april är det introduktion till släktforskning kl. 13.15 på arkivet. Sekreterare Ylva-Marie Rosenqvist Sanda, Stenhuse 989, 623 79 Klintehamn Tel. 0498-24 16 23, 073-652 19 17 [email protected] Kassör Ann-Christin Ringbom Lundgren Odens gata 7, 242 35 Hörby Tel. 0415-133 16, 070-289 27 22 [email protected] Föreningen har producerat en CD- skiva med kopior av Gotlands Revisionsböcker. Ledamot Gunilla Swebilius Högklint, Kusevägen 3, 622 61 Visby Tel. 0498-21 11 29, 076-778 28 77 [email protected] Läs mer om detta inne i tidningen på sid 11 ! Ledamot/ layoutansvarig Hélena Östborn Sjöliljegatan 3, 621 40 Visby Tel. 0498-21 46 52, 070-524 72 34 [email protected] Webredaktör Mats Rynnes Tallundsvägen 12, 753 50 Uppsala Tel. 018-36 72 93 [email protected] I detta nummer Sid 3. Avgående ordföranden har ordet Valberedning Anna-Lena Janzén Tallundsgatan 15, 621 46 Visby Tel. 0498-21 88 86 [email protected] 4. Presentation av ny ordförande och styrelsemedlemmar med nya uppdrag Redaktör/ valberedning Kerstin Jonmyren Hamnvägen 10, 62 335 Burgsvik Tel. 0498-49 72 58, 076-807 94 95 [email protected] 5. Om Karin Felderman Revisorer Lars Klintstad och Ann Andersson Hans Peter Stülten revisorssuppleant 7. Författaren Ebba Richert 10-12. Nyheter och information Oe Folki utkommer med fyra nummer per år Medlemsavgiften är 175 kr för år 2013 Plusgiro 85 80 38-3 Hemsida: www.gotlandsgenealoger.se ISSN 1653-1086 Omslagsbild: Infart till gården Riddare i Hejnum Fotografi: Hans Peter Stülten 2 Hej alla medlemmar! I år blev det lite rotation på styrelsemedlemmar. Jag har varit med som ordförande så länge, alltför länge kanske, så jag tyckte att det var dags att lämna klubban vidare. Jag tror att jag fick den 2002, men är inte riktigt säker. Mer än tio år som ordförande skall man inte sitta kvar, det behövs nya idéer och nya initiativ. Jag har också fått nya vänner i och med Hans Peter och hans hustru Lotte. Tyvärr flyttade de till Nynäshamn för en del år sedan, men de vill vara i närheten av barn och barnbarn, så det är förståeligt. Jag fortsätter som redaktör för Oe Folki så länge och Hans Peter finns med som revisorssuppleant, så helt har vi inte lämnat styrelsen någon av oss. Hans Peter har också lovat att medverka med artiklar i tidningen ibland. Före det här ordförandeskapet hade jag samma post i Kalmar Läns Genealogiska Förening då jag bodde i Kalmar. Jag var med och startade den föreningen 1979 och var ordförande där ända fram till 1993 då jag med min familj flyttade till Gotland. Jag har många vänner kvar sedan den tiden i den föreningen, som nu har vuxit till sig sedan dess. Då på den tiden var det brev som gällde, kallelser till styrelsemöten per brev och kallelser till föredrag och årsmöten. Att göra en medlemstidning var en stor apparat. Jag kom också med i årets valberedning så därför vill jag redan nu ställa frågan fritt ut till alla medlemmarna: Vill du vara med i styrelsen för GGF, hör av dig! Nya friska vindar behövs ständigt. Du behöver inte vara bosatt på Gotland. Mycket av ärendena kan skötas genom Internet. Exempelvis bor vår nya kassaförvaltare AnnChristin i Skåne. Ungefär hälften av våra medlemmar bor också på fastlandet. Dataåldern Med Gotlands Genealogiska Förening blev det annorlunda, och mycket enklare administrativt. E-post är en välsignelse för administrationen. Ganska snart fick vi Barbro Petersson i Tofta som tog hand om vår tidning Oe Folki. Hon gjorde en verklig insats i sammanhanget, och stod dessutom ut med att det kom lite bidrag droppande från mig då och då i stället för allt på en gång. En hel del annat duktigt folk har passerat i styrelsen genom de här mer än tio åren, ingen nämnd och ingen glömd. Vår nya styrelsemedlem Hélena Östborn i Visby, har kunskaper i layout, så det är mycket roligt och positivt för föreningen att hon nu har tagit över uppdraget som layout-ansvarig för vår tidning framöver. Anna-Lena Janzén i Visby, har vänligt nog lovat att fortsätta som distributionsansvarig för tidningen, ett viktigt uppdrag. Ändå måste jag nog ta fram Hans Peter Stülten i den viktiga rollen som kassaförvaltare. Han har hängt med nästan lika länge som jag i styrelsen och har hållit i kassan hårt och effektivt. Han har också ställt upp för Oe Folki ibland vid kris. - Hjälp, nu har vi plats som måste fyllas, kunde jag maila till Hans Peter. Jodå, efter ett tag kom han med ett manus. Jag önskar nu den nya ordförandeduon, Freddie Claesson som ordförande och Göran Karlsson som vice ordförande lycka till. Samma lyckönskan till de övriga: Ylva-Marie, Hélena, Ann-Christin och Gunilla, alla dugliga personer Kerstin Numera redaktör för Oe Folki 3 Delar av nya styrelsen fr. vänster Hélena, Göran, Freddie och Ylva-Marie. Foto: Hans-Peter Stülten Avtackning av ordföranden Kerstin och kassören Hans-Peter. Nye ordföranden Freddie till vänster. Foto: Göran Karlsson Nya ledamöter & nya uppgifter i styrelsen Hej alla medlemmar i GGF hälsar också Er nye ordförande Freddie! Mitt namn är Freddie Claesson och vid årsmötet för en tid sedan blev jag vald till föreningens ordförande efter Kerstin Jonmyren, som önskade avgå. Jag har i flera år varit vice ordförande i vår förening, och ni har säkert träffat på mitt namn här eller där. satt i styrelsen, ett tag var jag vice ordförande. Om ni undrar i vilka socknar som jag har mina rötter, så kan jag svara hela norra Gotland. Jag har varit och rotat i dem alla - och några andra också. Min mormors släkt Gardell kommer från Kyrkbinge i Gothem, min morfars släkt kommer från Längers i Hellvi. Farfars anor finns i Hejnum, Tingstäde och Lärbro. Jag är utbildad kock och arbetade som det när jag var ung, men när jag skaffade familj gick jag över till livsmedelshandeln, som har bättre arbetstider. Jag var verksam som scoutledare i många år, fram till omkring 1980. Jag är född 1941 i Stockholm, är gift med Anja från Finland, och har två barn från tidigare förhållanden. Sedan 2003 har Anja och jag varit bosatta i Kappelshamn i Hangvar. De senaste åren har jag forskat en hel del i Finland eftersom min hustru kommer därifrån. När min far dog 1975 hittade vi, min mor, syster och jag, en påbörjad släktforskning efter min far. Den ville jag gå vidare med. Jag bodde då i Stockholm, men sommaren 1983 åkte jag till landsarkivet i Visby. Er nyvalde vice ordförande Göran Jag föddes 1947 vid Slängs i Lärbro och döptes till Egon Börje Göran med efternamn Karlsson. Jag växte sedan upp på norra delen av Gotland, där jag fortfarande bor – nämligen i Fårösund. Jag har hustru, två barn och fyra barnbarn, alla viktiga för mig. Där inledde jag min forskning, antagligen på ett så tafatt vis att en dam som då var där och själv forskade, tog mig under sina vingars beskydd och blev min släktforskarmentor. Hon hette Karin Akselson, och var senare känd som Karin Felderman. Hon har tyvärr avlidit för en tid sedan , och ni kan läsa mer om henne på annan plats i den här tidningen. Jag har jobbat inom försvaret hela mitt yrkesverksamma liv fram till 2002, då jag fick avgå med särskild pension. Jag har nu varit hemma i cirka tio (hitintills) fina år där jag har varit verksam med släktforskning och trädgårdsodling och sett till min familj. Släktforskningen började jag med omkring Jag var med i SSGF (Storstockholms Genealogiska Förening) under 1990-talet och 4 Ledamot/ layout-ansvarig Hélena Östborn Jag bor med min man och yngsta barnet i Visby och arbetar som biolog och kulturvetare i egen firma. Mina föräldrar, med rötter i Skåne och Bohuslän, min syster och jag kom hit 1950. Min bror som föddes senare blev kvar på Gotland medan vi systrar for till Stockholm för att studera. På senare tid har jag intresserat mig för historia och min egen bakgrund. Då blev det också naturligt att lära mig mer om släktforskning för att få ordning på uppgifterna. 1990 och mina områden stannar inte vid Gotland. Jag har också Kronoberg, Skåne, Stockholm, Skaraborg, Tyskland, Belgien och USA bland mina forskningsområden, för även i min släkt drog man ut i världen och kom tillbaka. Jag har varit studieansvarig i GGF under några år, så jag har gått Släktforskarförbundets kurser nr 1 och 2 för studieansvariga. Jag är även verksam som cirkelledare för Studieförbundet Vuxenskolan på Gotland, där jag utbildar deltagare, både nybörjare och folk i fortsättningskurser. Likaså leder jag cirklar inom datakunskap både för nybörjare och för mer avancerade deltagare. Jag blev tillfrågad och tackade ja till att ingå i styrelsen för GGF här på Gotland och sköta en del av arbetet med tidskriften, vilket jag tycker är mycket spännande. Vi ser fram mot ett givande samarbete mellan oss i styrelsen och Er medlemmar! ____________________________________________________________________ Karin Felderman, en forskare och vän Av Kerstin Jonmyren Det känns nästan konstigt idag att tänka på att – väl inte för så väldigt länge sedan - det enda sättet att få och hålla kontakt med folk förutom per telefon var per brev. Släktforskare skrev mängder av brev till varandra tvärs över hela landet. Varje arbetsdag satt Karin i forskarrummet i Riksarkivet i Stockholm, beställde in deras kopia av någon gotländsk dombok, gick igenom inledningen på varje avhandlat mål, där det angavs vilka personer som var inblandade och var de kom ifrån. En dag på den tiden fick jag ett brev från en dam som presenterade sig som Karin Felderman och gotlandsforskare. Hon trodde att hon och jag nog hade en del att diskutera beträffande forskning på Gotland. Efter lite brevväxling blev jag inbjuden till hennes hem vid Kungsholms kyrkoplan i Stockholm. Både jag och min då tioårige son Jacob, som var med för att se Stockholm i sammanhanget, blev mycket välvilligt bjudna på lunch. Sedan valde hon ut vilka mål som var av intresse för henne – och skrev av hela målet för hand. Jag behöver väl knappast tillägga att hon var en hejare på att tyda de gamla handstilarna i domböckerna. Hemma på kvällen skrev hon sedan av sina anteckningar på skrivmaskin. Samma rutin dag efter dag, åtta timmar om dagen. Till att börja med hade hon endast valt ut mål som gällde personer eller gårdar som tillhörde hennes egen gotländska släkt, men snart hade det utökats till hela socknar av intresse, särskilt sådana som hade dåliga eller försvunna kyrkböcker. Och så fick jag se hennes samlingar. Hon hade ett helt arbetsrum med bokhyllor fyllda med pärmar. Där stod pärm efter pärm med avskrifter från domböcker! 5 På riksarkivet Vid ett senare tillfälle fick jag följa med henne till Riksarkivets forskarsal. Hon hjälpte mig att beställa in en årgång och jag fick leta själv. Där blev det en verklig lyckoträff - jag hittade plötsligt en handling från tidigt 1700-tal som visade sig kasta ett upplysande ljus över ett släktproblem, som jag länge hade arbetat med beträffande min släktgård Olleifs i Öja. Jodå, naturligtvis kände Karin till det här dokumentet, men hon ville ge mig glädjen att själv få hitta det och därmed lösningen på problemet! Som vår nye ordförande Freddie Claesson har berättat på annan plats i tidningen var Karin också mycket hjälpsam mot nya gotlandsforskare. Jag har hört många fler än han tala berömmande om henne. Karin var född 1922 i Visby med mestadels gotländska anor. Hon var i många år gift med Sigfrid Akselson, med vilken hon hade två barn. Han var direktör vid Försvarets Fabriksverk och Karin hade, som hon själv berättade, genom honom fått tillfälle att se många av ”de stora elefanterna dansa”. Hon avfärdade det ändå med att ”de är som vanliga människor, de också.” Några år senare, i mitten av 1990-talet, började jag att arbeta med släkt- och gårdsutredningar för den bok som sedan kom att bli Boken om Vamlingbo och Sundre. Båda socknarna har ett relativt dåligt bestånd av kyrkböcker, med luckor och magert förda C-längder bortom 1850-talet. Jag kontaktade Karin, och utan hennes välvilliga bistånd skulle många av gårdsutredningarna ha blivit betydligt tunnare. Framför allt var det beträffande 1600- och 1700-talen som Karins hjälp var ovärderlig. Karin var länge aktiv medlem i Storstockholms Genealogiska Förening. Efter skilsmässan 1965 återtog hon sitt gotländska familjenamn Felderman, och arbetade en tid som sekreterare. Som pensionär kom hon på heltid att ägna sig åt sitt stora genealogiska intresse. Hon fick ett långt liv, hann bli nittio år. Jag har nu fått veta att hennes genealogiska livsverk, alla avskrivna dokument, sedan en tid finns tryggt förvarade vid Landsarkivet i Visby, säkert till många släktforskares fromma framöver. Gotlandsforskaren Karin Felderman hälsar på två gamla släktingar i Sundre på 1970-talet. Privat foto 6 Ebba Richert, en på sin tid välkänd författare med gotländsk bakgrund Av Kerstin Jonmyren Den gotländska storbonden Niklas Bodvide förälskar sig i skönheten Emma Wiman. Han vill gifta sig med henne och ta med henne till Bodvide gård och leva resten av livet tillsammans med henne. Men på gården bor även Niklas bror Ragnar och ett triangeldrama uppstår med oanade konsekvenser. Det är inledningen till en av andra världskrigets stora filmsuccéer, Brödernas kvinna. Den vackra och blodfulla Emma spelas av Viveka Lindfors, en av den tidens grannaste och mest efterfrågade filmstjärnor. Bröderna spelas av Arnold Sjöstrand (den gode brodern) och Gunnar Sjöberg (den elake), två mycket populära skådespelare vid den tiden. allt mycket tydligt på hur helt oskyddade änkor och barn kunde ha det i det gamla Sverige. Lunde i Grötlingbo Låt oss börja med Ebba Richerts mor Amanda Olsson. Hon var född 1870 vid Lunde i Grötlingbo vid vad man på Gotland kallade ett ställe, ett hus med lite jord till, där ägaren oftast försörjde sig på jordbruksarbete hos bönderna i närområdet. I Amandas familj fanns flera barn. Bröderna dog mycket tragiskt genom drunkning i unga år och hennes två systrar gifte sig så småningom med arbetare i socknen. Vid sekelskiftet fanns det vid Lunde endast en självförsörjande jordbruksenhet, men däremot tre ställar, en gång avstyckade från gården. Amandas far Olof Olofsson var född i Öja och hade först varit båtsman Knapp för Grötlingbo. Hennes mor Anna var född där vid Lunde, så det var hennes barndomshem som paret hade övertagit. Viveka Lindfors och Arnold Sjöstrand. Kärleksparet i succéfilmen Brödernas kvinna av författaren Ebba Richert. Filmen bygger i sin tur på en bok med samma namn skriven av Ebba Richert och utgiven 1939. Filmen producerades 1943, alltså mitt under världskriget. Det är inte så många idag som kan minnas boken eller filmen när de var nya, men filmen har gått som repris på TV under senare år och boken har gått som följetong i tidningar. De ledande skådespelarna är nu sedan länge avlidna, och likaså är Ebba Richert, författaren. Amanda flyttade som mycket ung till Visby och hade tjänst i hushåll, för att snart fara vidare till arbete i Stockholm. Där blev hon bekant med en nästan tjugo år äldre man, en man med utbildning och av s.k. bättre familj som hon också blev gift med. Johan Richert, född 1852, var revisor i Stockholm och hans släkt hade gamla anor med framstående män i samtiden. Exempelvis var en professor i Göteborg och en annan civilingenjör i Stockholm. Så Amanda från ett enkelt arbetarhem på Gotland ansågs nog på den tiden ha ”gift upp sig” i Stockholm. Dottern Ebba beskrev en fin våning med flera stora rum, där familjen som bestod av föräldrar och fyra barn hade goda tider. För ett tag sedan kom jag i kontakt med boken igen och började då bli intresserad av vem författaren Ebba Richert var, och varför hon kunde skriva så initierat om gotländska förhållanden. Jag började med att läsa hennes sista bok, som beskriver den tid i barndomen som hon tillbringade på Gotland. Boken heter Vem är jag och utgavs 1967. Den visar framför 7 Änkors situation i det gamla Sverige Men det kunde vara nära från goda tider till elände. Johan Richert drabbades av cancer och avled redan 1908. Att bli änka på den tiden innebar inte sällan en katastrof. De som hade tur hade släkt som kunde hjälpa dem, många andra hade ingenting. Amandas föräldrar i Grötlingbo var döda, och underligt nog erbjöds hon ingen hjälp från släkten Richert. Hon grep då efter det halmstrå som hette Amerika, och trodde att hon där skulle kunna hitta en hygglig framtid för sig och sina barn - fast hon inte direkt kunde ta med sig dem dit över. Maja Cajsas gamla mor Margareta Nilsdotter var också med i arbetet, i synnerhet i köket. Hon var född 1834, och var alltså i 70-årsåldern under Ebbas tid där. Där fanns också bonden Hermans tonåriga bröder, men de tycks inte ha gjort något intryck på Ebba för dem nämner hon knappast. Livet vid Lunde I boken får man följa livet i gården genom det lilla barnet. Den försvagade gamle bonden, av Ebba i boken kallad Jaken, tycker hon om. Han tog henne en gång med på en heldagsutflykt med båt, fast utan varken mat eller tjocka kläder med. Mitt i utflykten lade Jaken sig ner för att sova och flickan var rädd att han inte skulle vakna igen. Hon kunde inget annat göra än sitta och vänta i timmar intill honom. Hennes äldsta barn, den åttaårige Nils, skickades till ett pojkhem som drevs och bekostades av Frimurarna i Västergötland och en tvåårig dotter till ett flickhem i Göteborg, drivet av en ogift adelsdam. Båda tog särskilt emot barn till fattiga änkor som ansågs hedervärda, men i behov av hjälp. Sitt yngsta ettåriga barn måste Amanda skicka iväg till en prästfamilj i Östergötland utan att ens få veta namnet på dem. De ville ta hand om flickan som sitt eget barn. Den gamla kvinnan i huset, Margareta Nilsdotter, hatade hon. Hon skrämdes och gav henne för lite mat. Hon blir senare förebild för den elaka gamla gumman i Brödernas kvinna. Den unge bonden är heller inte särskilt vänlig mot henne. Han talar ofta om att han får för lite betalt för henne, och att hon bör arbeta mer. Han blir i någon mån förebilden för den elake brodern i Brödernas kvinna. Så var den fyraåriga dottern Ebba kvar att placera. Henne sände Amanda till granngården vid Lunde hemma i Grötlingbo. De tog emot henne som fosterbarn, och modern måste betala för henne där. Fostermodern Maja Cajsa bryr sig dock om Ebba, och hon talar hela tiden varmt om henne. En gång tog hon med barnet på en tågresa från Grötlingbo till Hemse för att hälsa på sin gifta dotter där, en enorm upplevelse. När Ebba Richert beskriver gården i sina minnen i boken Vem är jag? kallar hon gårdens folk vid fiktiva namn, men det är lätt genomskinligt. Gården ägdes då av den då ännu ogifte 25-årige sonen Herman Larsson, men hans mor och mormor hade stor del i skötseln. Hans mor Maja Cajsa Johansdotter var född 1853 och alltså i femtioårsåldern när barnet Ebba kom till gården som fosterbarn. Barns utsatthet Där fanns skrämmande händelser, som när barnet Ebba inte får följa med till kyrkan på askonsdagen utan blir femårig lämnad ensam hemma. Då dyker en s.k. askkälling upp i huset, och skall piska synden ur barnet. Hon gömmer sig och ser den främmande utklädda kvinnan slå med ett ris på det hon tror är barnet, gömt under ett överkast i sängen. Tydligen någon underlig gammal tradition i bygden. Maja Cajsa var gift med Olof Petter Larsson från Linde, som var gift in i gården, men vid den här tiden ingen som räknades med i något sammanhang. Han hade tidigare i livet förstört sin rygg så han gick hopfälld som en fällkniv och deltog just inte i något arbete. Rätt som det var försvann han och var borta i dagar, men återkom alltid. Eller den gången då hon hade blivit lovad tio öre av bonden för en stor mängd betgallring men inte fick några pengar, för han tyckte att hon ändå behövde arbeta för maten. 8 Hon får hela tiden arbeta för mycket och får för lite mat, så hon blir undernärd och får fel på en axel efter att ha burit för tungt. Hon vet inte om matbristen beror på snålhet eller på fattigdom i gården. I skolan går det dock bra för henne. Några julklappar ges inte. Det enda som sker på julafton är att grötportionen på kvällen blir lite större än vanligt. Nu var det inte tal om någon fin våning. Amanda hade hyrt en lägenhet men behöll endast köket för egen del. Resten var uthyrt till inneboende ensamstående arbetare. I köket fanns en kökssoffa som mor och dotter delade och så ett bord och en stol. Amanda hade fått jobb i en syfabrik med arbete både dagtid borta och kvällstid hemma. Hon gifte senare om sig, men blev oturligt nog snart änka igen. Sin son Nils kunde hon också hämta till sig. Han hade blivit tretton år och kunde nu börja försörja sig själv. Ebba längtade hela tiden tillbaka till Lunde och på sommarloven från skolan återvände hon dit varje år och arbetade för maten. Ebba har det ändå lite bättre än många fosterbarn vid den här tiden eftersom hennes mor i Amerika bryr sig om henne och skickar kläder och småsaker till henne ibland. Den här skildringen av ett utsatt barn är gripande, men ändå måste man hålla i minnet att Sverige för mer än hundra år sedan var ett fattigt utvandrarland, och att det var många barn vid den tiden som fick dåligt med mat och blev illa behandlade, även barn som bodde med sina föräldrar. Ebba Richert, författaren Men sommarlov tar slut och sedan är det försörjning som gäller. Ebba kom rätt snart in på journalistbanan. Som författare debuterade hon 1937 med Lejdeträsk, en bok i Norrlandsmiljö. Fosterbarn, som inte hade någon som frågade efter dem, var de mest utsatta. Det var ofta fattigt folk som tog fosterbarn, sådana som ville tjäna en liten slant, och så svältfödde de barnen och pressade ut så mycket arbete de kunde av dem. Det var säkert inte regelmässigt så, men ändå alltför vanligt. Stockholm igen Modern Amalia får tydligen rapporter där borta i New York. Det här är utvandrartider och det händer att hon träffar på nyinvandrade från Grötlingbo. Rapporterna om dottern gör henne så bekymrad att hon beslutar sig för att återvända till Sverige efter fyra år där borta för att ta hand om henne. Ebba Richert 1904 -1980 känd gotlandsförfattare. Så skall då åttaåriga Ebba lämna Lunde och Grötlingbo för Stockholm 1912. Hon får återse sin vackra och fint klädda mor Amanda, en mor hon knappt känner igen. Ebba längtar våldsamt tillbaka till Gotland, till naturen, till djuren, till lugnet och friden, till sin lekkamrat och framför allt till sin älskade fostermor, som hade hälsat henne välkommen tillbaka när hon for. Först med Ta hand om Ulla som kom 1941, en bok om beredskaps-äktenskapens problem, upptäcktes hon av bokrecensenterna. Boken blev filmad med Marianne Aminoff i huvudrollen. Brödernas kvinna var utgiven redan 1939, men först 1943 blev den uppskattad och även filmad. Därefter följde flera böcker med Gotlandsmotiv. Den sista boken var Vem är jag? skildringen av hennes barndom på Gotland, utgiven 1967. Ebba som hade blivit retad för sin dåliga gotländska när hon just hade kommit till Gotland, talar nu ett perfekt gutamål, och vet inte hur hon skall kunna tala med folk där i Stockholm. En av böckerna hette Skilsmässa (1949), där hon nog skriver en del av egen erfarenhet. Skilsmässor var annars rätt ovanliga vid den 9 tiden, förekom kanske mest i konstnärs- och musikerkretsar. Ebba Richert gick igenom två sådana. Hon var först gift med affärsmannen Jo Guldemond och därefter från 1934 med intendenten Karl Hugogård. Även det äktenskapet tog slut och var kanhända på upphällningen när hon skrev boken. Därefter levde hon ensam fram till sin död 1980, då bosatt i en enkel etta i Stockholm. I hennes andra äktenskap föddes 1941 sonen Jan. Han och hans familj kallar sig Richert-Hugogård och är bosatta i Stockholmsregionen. bokens Jaken hade gått bort redan 1921. Den gamla Margareta Nilsdotter dog redan året efter Ebbas återfärd till Stockholm. Herman, den unge bonden gifte sig snart därefter, och fick med åren sju barn. 1936 drabbade en katastrof gården. Boningshuset brann ner till grunden. Herman Larsson såg sig ingen annan råd än att sälja jorden till grannarna. Han och hans familj flyttade till Öjars i Ekeby, där han köpte en annan gård, och senare (1964) avled. Lunde i Grötlingbo, hur gick det sedan Intressant kan det också vara att se vad som sedan hände vid Lunde. Maja Cajsa, Ebbas fostermor levde ända fram till 1933, medan Idag finns ett relativt nybyggt fritidshus på platsen för huset vid Lunde där Ebba Richert en gång tillbringade några hårda men för henne viktiga och inspirerande barndomsår. GAMLA FLYGBILDER NU TILLGÄNGLIGA PÅ NÄTET Många av oss har en flygbild över vårt bostadshus på väggen. De som inte har några själva har säkert sett flygbilderna hos vänner eller grannar. En del har till och med flera foton tagna under olika tidsperioder av samma gårdsbebyggelse. Under en stor del av 1900-talet har olika firmor sänt ut flygare att fotografera Sverige uppifrån och har sedan sålt flygbilderna till privatpersoner eller vykortsföretag. Gårdsägarna har oftast fått köpa sina bilder som färgbilder i tavelformat, medan vykorten oftast var svartvita, åtminstone långt fram i tiden. Originalen till fotona har hela tiden lagrats hos flygfirmorna. Det skall finnas cirka fem miljoner foton i original. Det dominerande företaget i branschen är Svenska Aero-bilder som startade 1965 med ett enormt eget bildarkiv. De har även köpt upp andra äldre arkiv. Många platser har helt förändras under årens lopp och har alltså stort historiskt värde som dokumentation. Därför har företaget nu beslutat att lägga ut sina bilder för fri sökning på sin hemsida. Folk skall också kunna få köpa foton av intresse. Ännu är endast en bråkdel av fotona utlagda, men det kommer alltfler vartefter. Men fotona behöver namnas och lokaliseras. Därför uppmanar nu Svenska Aero-bilders VD Pereric Öberg frivilliga att gå in på hemsidan och se om det finns några foton som de kan lämna information om. Adressen är www.hittaflygbild.nu Lite knepigt att identifiera flygfoton Undertecknad som ännu inte har någon god bredbandsuppkoppling har haft svårt att komma in på sidan. Men med lite tålamod kommer man in. Värre är nog att det inte är så lätt att identifiera olika hus och gårdar på flygbilder. De flesta av oss är knappast vana att se dem uppifrån. Jag fick försöka orientera mig efter de vägar som syntes på bilderna. Dessutom har företaget lagt ett raster ovanpå bilderna för att folk inte skall kunna ladda ner dem direkt, vilket inte precis gör det lättare att se bildernas innehåll. Det finns redan en hel del foton för Gotland utlagda som behöver lokaliseras, så ta en titt och gör försök! Kerstin Jonmyren 10 Nytt på CD från GGF Revisionsbok för Gotland 1653 När Gotland efter freden i Brömsebro 1645 kom att tillfalla Sverige var det dags för ändrade skattesatser för öns bönder. Danskarna hade i stort sett tagit upp skatt (den årliga räntan) fjärdingsvis. Bönderna i de olika fjärdingarna fick sedan göra upp tillsammans om hur mycket var och en skulle bidra med. 1653, som gavs ut av Kulturnämnden i serien Gotlandica på sjuttiotalet. Ursprungligen fanns det tre uppsättningar av revisionsböckerna, en uppsättning förvarades på Gotland i Landsarkivet, ett exemplar förvarades i Visby Stift och ett exemplar skickades till Riksarkivet i Stockholm, inga av dessa tre exemplar är lika. Det exemplar som är bäst bevarat och mest komplett är det som förvarades i Landsarkivet på Gotland och som bildade underlag för avskriften på sjuttiotalet. Svenskarna var noggrannare och hårdare. De ville få reda på vad varje bonde gick för och dra in skatt efter det. Därför sändes inspektörer ut i bygderna som fick anteckna alla delar av en bondes värdeinnehav. De antecknade även ägarens namn och hur han hade kommit över gården. Man ville ganska enkelt veta hur man skulle beskatta hemmanen på Gotland. De tre böckerna i Gotlandica serien har sedan många år varit slutsålda, de dyker med långa mellanrum upp antikvariskt, ofta bara med ett av områdena, mera sällan alla tre. På skivan finner du för det första tre PDF filer som heter Nordertredingen, Medeltredingen och Sudertredingen, varje fil innehåller en komplett bok som du kan läsa på din dator och skriva ut. Därutöver finner du även tre mappar med samma namn som böckerna. Dessa mappar innehåller en PDF fil för varje sida i respektive bok. Vi har gjort så för att du skall ha en möjlighet att ev. lägga in sidan med ”ditt” hemman i din släktforskning. All annan kopiering och spridning av materialet är förbjuden. Originalet till inventeringen finns i Arkivcentrum Gotland. Det är svårläst och skrevs av redan på 1970-talet. Texten publicerades sedan med kommentarer i tre böcker, för norder- medel - och sudertredningen. Dåvarande Gotlands kommuns kulturnämnd stod bakom utgivningen. Vår tidigare kassaförvaltare Hans Peter Stülten har nu skannat in alla böckerna på en CD efter avtal med Arkivcentrum Gotland. Där finns mycket intressant att finna om våra förfäder, så passa på! För att kunna läsa det inskannade materialet måste du ha programmet Adobe Reader installerat på din dator. Har du inte det finns det även en mapp på CD-skivan som heter just Adobe Reader, den innehåller en installationsfil för programmet. OBS, du måste vara ansluten till Internet när du installerar Adobe Reader. Priset för medlemmar blir 175 kronor. Icke medlemmar kan köpa CD-skivan genom Sveriges Släktforskarförbund. Denna CD innehåller inskannade PDF filer med de tre avskrifterna av Revisionsbok för Gotland Kerstin Jonmyren/ Hans-Peter Stülten 11 c/o Freddie Claesson Snäckers Hangvar 624 54 Lärbro SLB-SVENSKT BIOGRAFISKT LEXIKON FINNS NU GRATIS PÅ Plats NÄTET. för foton från släktforskningsdagen! Svenskt biografiskt lexikon – SBL – är ett personhistoriskt lexikon som började utges 1917 och som för tillfället omfattar A-Ström. Man arbetar fortlöpande på att personerna på de följande bokstäverna i alfabetet skall komma med. Lexikonet utgör en på förstahandskällor baserad generalinventering av betydelsefulla personer och deras gärningar under olika skeden i det svenska samhällets utveckling. SBL är en del av Riksarkivet och utgivningen finansieras med statliga anslag. Fram till nu har 33 band utgivits. Varje band består av 800 sidor och hittills har 9 000 släkt - och personartiklar publicerats på sammanlagt cirka 10 000 sidor, vilket gör SBL till ett av de största uppslagsverken i Norden. Släktforskarförbundet gav för en del år sedan ut en CD med SLB. Du hittar SBL under adressen http://nad.riksarkivet.se/sbl/Start.aspx Betalning av medlemsavgiften! Vi skickar inte längre ut inbetalningskort eftersom de sällan används. Betala antingen via Internet eller tag själv ett inbetalningskort på banken för betalning. Glöm inte att ange ditt medlemsnummer som står på adressetiketten på din tidning! Medlemsavgiften är 175 kr och vårt plusgironummer är 85 80 38-3 12