SISTA ORDET... Kära Faddrar! Tiden bara rusar iväg och nu är det dags för årets sista fadderbrev. Jag har nu, efter min trevliga Sverigevistelse, varit tillbaks i Honduras i en dryg månad. Det var verkligen roligt att få möta er trogna faddrar på hondurasaftonen i Taberg. Jag passade på att ta många trevliga kort ifrån den kvällen som jag nu uppskattar, eftersom avståndet är för långt för att kunna träffa er personligen. För övrigt hade jag tid att besöka familj och goda vänner runt om i landet. Igår, söndagen den 18 november, var det interna val här i landet. Man valde kandidater för presidentpost, borgmästare och övriga politiska poster inför presidentvalet nästa år. Allt gick lugnt tillväga och resultaten verkar vara klara. Det kommer inte bli lätt för den nya regeringen att ta över ett land som är skuldsatt över alla resurser. Våldet tilltar och ingen finner någon lösning på detta svåra problem. Man kan egentligen inte förstå att någon frivilligt vill ställa upp i denna valkampanj. Allt sedan jag kom tillbaka har det varit fullt upp med aktiviteter. Den 26-27 oktober hade vi läger för småskolans elever. Glädjen var stor och man tog väl till vara på de två dagar som lägret varade. Den 2-4 november var det dags för högstadieskolans elever. Deras läger kunde genomföras tack vare att Hopp För Honduras Barn bidrog med den största delen av kostnaden. Lägret hölls på en lägergård några mil utanför stan och det var extra spännande eftersom det var en ny miljö. Det viktigaste av allt var att man under de tre dagarna fick koppla av ifrån de tuffa studier som de hade veckan innan lägret. De fick istället ta det lugnt och ägna sig åt sport, tävlingar, vänner etc. Lägret avslutades med en mycket fin samling vid lägerelden. Flera utav eleverna beslöt sig för att satsa på ett liv i gemenskap med Gud. Eftersom det har tagits beslut om att högstadieskolan kommer att vara stängd under nästa år var eleverna väldigt tagna av detta och behövde bli tröstade i sin situation. Ingen kan ju trösta bättre än vår himmelske Fader. Glädjande är ändå att låg- och mellanstadiet är kvar. Nummer 4 En kommitté är tillsatt och kommer att arbeta för att högstadiet ska kunna göra comeback, så fort ekonomin tillåter. Detta tillfälliga beslut beror på att det inte finns ekonomi för år 2013. Vi hoppas nu på att allt detta ska samverka till något bra och under det kommande året kunna arbeta fram en bättre studieplan. Nyhetsbrevet År 2012 Full fart på högstadielägret! I torsdags hade vi en fantastisk konsert till förmån för Renacer. Ekonomin för barnhemmet är också den mycket ansträngd och det behövs ett ekonomiskt under för att vi ska kunna avsluta året utan allt för stort underskott. Honduras symfoniorkester med dess ledare, Jorge Mejia, ställde upp gratis, vilket också Pablo Ortiz gjorde, en klassisk gitarrist ifrån Costa Rica. Vi fick låna en stor och fin lokal, även den gratis, så jag tror att behållningen kommer att bli mycket god. I allt detta svåra kan vi se hur Gud aldrig överger oss! I skrivande stund pågår mycket arbete inom våra olika projekt. Snart är det dags för skolavslutningar och det brukar alltid firas med fest. Återigen kan vi glädjas över att många 6-åringar, i Corozal, Suyapa samt Renacer, nu har en bra grund för att till nästa år kunna börja i första klass. Det finns inget bättre sätt vi kan hjälpa den nya generationen med, till ett bättre liv än deras förfäder har haft, än skola och utbildning. Låt oss inte förtröttas att satsa allt vi kan för att förändra den tragiska situationen i Honduras. Barn samt personal från samtliga projekt inom Programmas Infantiles önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År och ett stort hjärtevarmt tack för allt stöd under år 2012. Läs om lägret Insamlingsstiftelsen Hälsningar /Elisabeth Insamlingsstiftelsen Hopp för Honduras barn stöder ett mångårigt hjälparbete bland nödlidande barn i Honduras. Stommen i projektet är faddrarnas ekonomiska bidrag och engagemang. Länsstyrelsen i Jönköping är stiftelsens tillsynsmyndighet och granskar varje år de ekonomiska redovisningarna samt att stiftelsens stadgar efterlevs. Verksamheten flera delprojekt, däribland barnbyn Renacer, skolkomplex med klasser från förskola till och med gymnasium, förskola i Corozal, fritidshem i Rincon samt daghem och förskola i Suyapa, mödraprojekt i Debora, förtroendebanken, detta också i Suyapa, projekt att samla före detta Renacer studenter. På plats i Honduras Elisabeth Johansson har arbetat som hjälparbetare i Honduras sedan mer än 40 år och är Hopp för Honduras representant på plats. Elisabeth är initiativtagare och har en övergripande funktion samt ansvar för barnprojekten. Att bli fadder Att vara fadder innebär att månatligt ge ett valfritt ekonomiskt bidrag till vår fadderverksamhet. Ditt fadderbidrag används kollektivt för att fördelas mellan stiftelsens olika verksamheter. Anmälan skickas via brev, fax eller e-post. Nyhetsbrevet Nyhetsbrevet Hopp för Honduras barn kommer ut fyra gånger per år. Det distribueras fritt till alla registrerade faddrar. Redaktör: Lollo Almquist. Layout: Ninna Ekstrand. Ansvarig utgivare:Tage Gamerius. Arbetet i Honduras har utvecklats till www.hoppforhondurasbarn.se HOPP FÖR HONDURAS BARN Smedjegatan 3, 562 42 Taberg Tfn: 036-652 30 [email protected] Postgiro: 57 75 17-6 BILDER FRÅN FADDERTRÄFFEN Det årliga högstadielägret gick av stapeln första helgen i november. Tidigt på fredagsmorgonen samlades lärare och elever på skolan för att ta bussen till lägergården. I år var lägret på en ny plats ca 2 timmar från Cofradia. N är de kom fram ägnades dagen åt att lära känna den nya platsen, lite lek och några grupparbeten för att lära känna varandra bättre och få en bättre samanhållning. På kvällen fick de besök av Aron, som är före detta missbrukare. Han talade om hur han började använda narkotika och hur han sedan fick möta Gud som förvandlade hans liv och där började sin resa ur missbruket. Historien berörde ungdomarna djupt. Under lördag förmiddag var det föreläsningar i grupper. På eftermiddagen var det samarbetsövningar innan det var dags för den efterlängtade lägerelden, som för övrigt är höjdpunkten under alla läger. Vid lägerelden samlades alla för att lyssna till ett starkt budskap, sjunga lovsång Foto: Daniel Carlsson och be tillsammans. Flera utav eleverna fick möjlighet att ta emot Jesus i sina liv och alla fick den kvällen med sig ett oförglömligt minne. På söndagen var det en samling för att avsluta lägret innan bussen åter gick hem mot Cofradia. Det var en speciell stämning under lägret då många elever och lärare var ledsna över att högstadiet under nästa år kommer vara stängt. Men man upplevde ändå att de 60 elever och de 15 lärare som deltog på lägret njöt lite extra och verkligen tog tillvara på tiden. De har många minnen som de tar med sig! /Louice Almquist Vad hände sen...? Under alla år som vi har hjälpt och stöttat barnen i Honduras har hundratals barn och ungdomar kommit och gått i våra olika projekt. En del bor hos oss under flera år, andra går i skola hos oss i något år och går sen vidare. Vi har i alla år följt vad som händer på plats, idag, men vad hände egentligen sen? För att stilla nyfikenheten har vi nu valt att lägga in ett nytt avsnitt i nyhetsbrevet där vi berättar om någon som har fått hjälp i något av våra projekt: barnbyn Renacer, skolan på Renacer, daghemmet i Suyapa, fritidshemmet i Rincon, förskolan och skolan i Corazal och mödraprojektet i Suyapa. Vart tog de vägen? Vad gör de idag? Juana är en ensamstående trebarnsmamma från ett område utanför Tegucigalpa. Liksom majoriteten av ensamstående mammor har hon haft det tufft för att få ihop det ekonomiskt med hyra, mat, hygienartiklar, skola för barnen m.m. Situationen blev än värre då hon för några år sedan blev uppsagd från sitt arbete. På den lilla lön hon hade kvar från sista månaden och några få lempira sedan tidigare, skulle hon försörja hela familjen och leta jobb. Fadderträff i Taberg U nder årets fadderträff i Pingstkyrkan i Taberg hade vi äran att få besök av Elisabeth Johansson, vår missionär i Honduras. Träffen inleddes med ett musikstycke som Emanuel Silva spelade på sin fiol. Därefter hälsade, som representant från styrelsen i Hopp För Honduras Barn, Annica Almqvist välkommen. Tillsammans med Elisabeth Johansson ledde sedan vice ordförande, Jan-Åke Karlsson, oss genom kvällen. De tog oss kortfattat med från organisationens början på tidigt 70-tal, genom utvecklingen av alla projekten och fram tills idag. Jan-Åke delade med sig av minnen och foton från den resa han gjorde tillsammans med Rafael Fiallos och Daniel Carlsson till Honduras i våras, som vi även berättat om i tidigare brev. Vi fick ny och färsk uppdatering om barnen i våra projekt i Honduras av Elisabeth, som också hade hälsningar med sig från barn och personal till alla faddrar. Vi bjöds också på skönsång av hitflyttande honduranen, Mario Pineda-Almqvist. Efter en trevlig och informationsrik stund bjöds det sedan på kaffe och våfflor. Detta blev ett trevligt tillfälle med härlig gemenskap och mycket skratt. Och här fick Elisabeth möjlighet att personligen få hälsa på, och samtala med alla faddrar som fanns på plats, något hon idag säger var fantastiskt och som hon värdesätter mycket. /Louice Almquist BILDER FRÅN FADDERTRÄFFEN Arbetssituationen i Honduras är mycket tuff och att hitta nytt arbete på några dagar är inte lätt. Juana lyckades inte hitta något nytt arbete och efter ett tag såg situationen för henne och hennes barn hopplös ut. Hon mådde mycket dåligt och kunde inte se någon utväg. Det gick så långt att hon planerade att ta livet av sig själv och sina barn. Hon hade planerat att tillsammans med maten ta ett dödligt gift för att få ett slut på lidandet. Men, innan den dagen kom fick hon kontakt med Elisabeth. Genom mödraprojektet kunde Elisabeth hjälpa Juana in på en bättre väg. Under samma tid som Elisabeth hjälpte Juana in i mödraprojektet fanns det behov av en kokerska ute på Renacer. Elisabeth kunde erbjuda Juana ett jobb som kokerska, skolgång för hennes barn på Renacers skola och ett hyresfritt boende i ett utav de hus som stod tomma på en av Renacers marker. Juana blev mycket glad och tacksam för hjälpen, så sedan några år tillbaka bor hon tillsammans med sina barn i området, jobbar som kokerska och får se sina barn växa upp i en trygg miljö med möjlighet till bra skolgång. Såhär säger Juana själv om den hjälp mödraprojektet gett henne: - Jag är så evigt tacksam till Gud och de människor som jobbar med mödraprojektet. Det beslut jag hade tagit om att förgifta mig och mina barn var den enda utväg jag såg på våra problem, men Guds kärlek är så stor att Han till och med ville hjälpa en kvinna som mig. Han har ju själv övervunnit döden. Jag och mina barn har haft många saker att brottas med under åren, och några brottas vi med fortfarande, men det har blivit mycket bättre och jag har fått min livslust tillbaka. Nu har jag inte bara möjlighet att försörja mina barn utan får också finnas med i det arbete som finns med att hjälpa andra hemlösa och utsatta barn. Det känns fantastiskt att ha fått en sådan andra chans av Gud. Utan Debora (mödraprojektet) hade det aldrig varit möjligt! /Louice Almquist Foto: Daniel Carlsson Namn: Juana Familj: Trebarn, en dotter och två söner Bor: Cofradia
© Copyright 2024