1. No category

Lammungarnas fest
Lärarhandledningen riktar sig till lärare
och andra på gymnasiet
av Erik Uddenberg & Gunhild Aubert Opdal
•
•
•
•
•
•
•
•
Innehållsförteckning:
Inledning/ hur använda sig av materialet
Rollista
Lammungarnas fest
Leonora Carrington
Djuren och människorna, samtal mellan Suzanne och Erik
Teman i pjäsen med frågor och diskussionsunderlag
Litteraturlista
Om Unga Klara
Med stöd av Stockholms läns landsting, Stockholms stad och Kulturrådet
Inledning
”You are trying to intellectualize something, desperately. You’re wasting your time.”
-
Leonora Carrington
Denna handledning riktar sig till lärare på gymnasiet som har varit eller
skall gå på föreställningen Lammungarnas fest som spelas på Unga Klara
under våren 2014.
Frågorna är tänkt som diskussions- och reflektionsunderlag, en väg in i
teman som finns i pjäsen. Öppna för samtal där ni reflekterar fritt! Vi vill
gärna påminna om att det inte finns riktiga eller fel svar. Leonora
Carrington svarade ofta på frågor med att påstå det motsatta.
För de som vill använda sig av handledningen innan föreställningen kan det
vara bra att ta reda på vem Leonora Carrington var, samt vad surrealismen
är.
Efter föreställningen finns det möjlighet att lyfta frågor kring olika teman i
föreställningen.
För information om föreställningen och andra frågor om lärarmaterialet:
kontakta Gunhild Aubert Opdal 0850620173
[email protected]
Rollista
Originaltitel: The Baa-lambs holiday
Regissör: Suzanne Osten
Författare: Leonora Carrington
Översättning: Staffan Holmgren
Bearbetning: Erik Uddenberg, Suzanne Osten
Dramaturg: Erik Uddenberg, Ann-Sofie Bárány
Kompositör: Anders Niska
Koreografi: Annelise Gabold
Scenografi: Karin Lind
Kostym: Katarina Bonnevier
Maskdesign: Erika Nicklasson
Ljusdesign: Torben Lendorph
Ljuddesign: Eric Sjögren
Maskmakare & maskinstruktör: My Walther
Regiassistent: Oyana Rodrigez Lugn
Projektledare: Sara P Borgström
Producent för föreställning: Katta Pålsson
Leonora – Ulrika Nilsson
Fru Greta Kött – Maria Sundbom
Filip, hennes förstfödde son – Gustav Deinoff
Teodora, hans hustru – Maja Embrink
Elisabet, hans förra fru – Malin Cederbladh
Roland, Filips bror – Ardalan Esmaili
Asolf, lakej i livré – Ulrika Nilsson
Nanny, kammarjungfru – Ulrika Nilsson
Johan Grön, fåraherde - Nidhal Fares
Harry, fru Kötts hund – Victor Criado
Lammungarnas fest
Teodora är nygift med den försupna Filip som bor tillsammans med sin
gamla mor, Greta Kött, i ett avlägset slott. Teodora är ung och arg, i uppror
mot allt och alla och hon bär på en hemlighet; hon är förälskad i Filips
bror, varulven Roland. Gamla fru Kött, Rolands mamma, och Filips förra
fru, Elisabet, är också besatta av Roland. Han å sin sida stövar omkring
runt slottet, river sönder får i snödrivorna och lockar Teodora ut att möta
honom i natten. När fåraherden Johan Grön ramlar in genom dörren utan
huvud, startar en jakt på varulven som får ödesdigra konsekvenser för alla.
I Lammungarnas fest finns ilska, frustration, undantryckta begär och
sexualitet, djurliknande människor och pratande, festfirande får. Det är en
surrealistisk pjäs där Leonora Carrington på många sätt tar hämnd på sin
egen barndom, sin auktoritäre far, sin kontrollerade uppfostran och sina
kärlekshistorier. Hon är bara 23 år gammal när hon skriver
Lammungarnas fest och i pjäsen trashar hon de gamla konventioner och
styva strukturer hon själv kom ifrån.
Leonora Carrington (1917-2011) föddes in i en mycket förmögen
familj i Lancashire, England. Hennes pappa var textilmagnat, och övergick
senare till att bli storägare inom den internationella kemiindustrin.
Uppvuxen på slott, som enda flicka av fyra syskon, kände hon tidigt att den
viktorianska kvinnorollen var för snäv för henne. Hon ville bli konstnär.
Som barn var hon ofta ensam, och Alice i Underlandet, Gullivers resor och
hennes mormors berättelser utifrån den irländska mytologin färgade hennes
inre värld.
1937, 19 år gammal, träffade hon den 26 år äldre Max Ernst, berömd
surrealist, och inledde ett förhållande med honom som kom att vara till
1940. Carrington flyttade med Ernst, först till Paris, med intensivt umgänge
i surrealisternas innersta krets, och sedan vidare ner till den sydfranska
byn Saint-Martin-d’Ardèche, där de köpte ett hus tillsammans. För
Carrington innebar det här inledningen till en intensivt produktiv period
där hon målade, skulpterade och skrev noveller och pjäser. Hon blev också
snabbt erkänd av surrealisterna som konstnär i sin egen rätt. Hennes
målningar fanns med på de prestigefyllda presentationsutställningarna av
surrealismen, och hon gav ut en novellsamling med förord och illustrationer
av Max Ernst som blev mycket väl mottagen. Flera av hennes målningar
från den här perioden, som hennes självporträtt Inn of the dawn horse
(1936-37), tillhör också fortfarande hennes mest uppskattade verk. I
novellen Lille Francis har hon berättat om den här tiden, och konflikterna
med Max Ernst tidigare fru Marie-Berthe Aurenche, med sig själv som ung
pojke, Max Ernst som originell farbror och Marie-Berthe Aurenche som
hans krävande lilla dotter. Under 1940 blev Max Ernst internerad i
arbetsläger, och i och med det förlorade han och Carrington kontakten.
När de träffades på nytt hade han gift sig med konstsamlaren Peggy
Guggenheim och de återupptog aldrig sitt förhållande.
1940, det år då Lammungarnas Fest troligen skrevs, var en tuff period i
Leonora Carringtons liv. Redan i samband med att hon träffade Max Ernst
hade hon förlorat kontakten med sin familj, och hennes far gjort henne
arvslös. Nu, efter Andra världskrigets utbrott, togs också Max Ernst ifrån
henne. Ensam och udda bland den allt annat än förstående
lokalbefolkningen i Saint-Martin-d’Ardèche drevs hon mot ett psykiskt
sammanbrott. I romanen Där nere (1943) har hon beskrivit hur hon fördes
till Spanien av ett par vänner, men där hamnade som tvångsinskriven på
mentalsjukhuset i Santander i sex månader. Tiden på mentalsjukhuset, där
hon bland annat utsattes för tvångsinjiceringar av det epilepsiframkallande
medlet Cardiazol, som ansågs kunna bota schizofreni, kom att prägla resten
av hennes liv.
Med hjälp av intelligens och vänner, hon gifte sig bland annat med den
mexikanske diplomaten och poeten Renato Leduc, lyckades hon i alla fall
undkomma sin fars planer på att deportera henne till Sydafrika, och
hamnade istället först i New York, och sedan i Mexiko.
Från mitten av 40-talet var Mexiko hennes hem. Här träffade hon sin
andra man Chiki Weisz som hon fick två söner med. Hon utvecklade sitt
måleri, inspirerat av de 1500-talsmästare hon studerat i Italien under
tonåren, alkemi och häxkonster, i nära vänskap med konstnärskollegorna
Remedios Varo och Kati Horna. Ända fram till sin död, 94 år gammal, var
hon intensivt aktiv, då som en av Mexikos mest erkända konstnärer.
Lammungarnas fest är uppförd ett fåtal gånger i Tyskland, första gången
1995, och har också 1999 förvandlats till opera av den österrikiska
kompositören Olga Neuwirth, med libretto av Elfriede Jelinek, men är i
övrigt helt ospelad.
Djuren och människorna
Ett redigerat samtal mellan regissör Suzanne Osten och dramaturg Erik
Uddenberg om Lammungarnas fest
SUZANNE: Det som intresserade mig med texten initialt, jag tror jag
kallade den en mensopera…
ERIK: Ja, det gjorde du,
SUZANNE: Den var så blodig och jag kände att det var ett sånt
ungdomsraseri iden. I och med att den är så brittisk på många sätt,
överklassmiljön är väldigt rutten, tjänarna som på något sätt är eviga, det
här raseriet mot den här åldrade strukturen och flykten från den. Jag
tycker att den var väldigt realistisk. Det kanske inte publiken tycker, men
den har iakttagelser hela vägen.
ERIK: Jag tror att hon skrev den i ett rasande tempo.
SUZANNE: Ja, det känner jag också: att den är skriven på tre veckor.
ERIK: Den har blivit sig själv, på något sätt. Den fick bli vad det blir.
SUZANNE: Det är därför jag har hakat fast i det här att det behövs en
regissör…
(Skratt.)
ERIK: Ja. Och det för oss ju osökt in på bearbetningen.
SUZANNE: Om bearbetningen kan vi ju säga att vi har lånat in en Leonora
själv, från din pjäs Häst Häst Häst, och låtit henne i stort sett läsa
scenanvisningarna.
ERIK: Det är ju så väldigt fina scenanvisningar.
SUZANNE: Som är som målningar.
Det här greppet att låta författaren gå in och säga sina egna scenanvisningar
har jag faktiskt använt en gång tidigare, i Affären Danton. Vi har ju testat
det på publik, och det har fallit väl ut. Men det är också en idé jag har att
presentera en medveten författares verk.
Sen kom ju du upp med den här idén att hon skulle göra visa bestämda
figurer i sin egen pjäs. Småroller som man skulle kunna tänka sig att hon
kände mycket väl igen.
ERIK: Men texten är nästan inte ändrad alls, utan det här är pjäsen.
SUZANNE: Och så har vi haft den stora lyckan att fyra skådespelare
tidigare spelat med i Häst Häst Häst och redan bekantat sig med Leonora
Carringtons värld.
I Häst Häst Häst tog vi ju in hela surrealismen och konstnärskapet. Den är
konst som filosofi kan man säga. Lammungarnas fest är… ett konstverk helt
enkelt. Vi har försökt vårda det här konstverket. Vi har fört in författaren
på scen. Det finns ett raseri. Slut på tolkningar.
ERIK: Ja.
SUZANNE: Den stora upptäckten för mig med hennes värld var att jag var
tvungen att bekanta mig med den alkemiska teorin. Och det ser jag är ett
mycket större inslag i pjäsen än vad jag skulle kunna ha läst in. Att allt det
här med slakt eller död, det bara händer, så att säga. Det är varken ont
eller gott. Det är krafter. Sen skrev hon ju mitt under ett krig också.
ERIK: Det är något med den här alkemiska traditionen som jag tycker är
ganska fascinerande faktiskt, med sina motsatser hela tiden.
SUZANNE: Som går över i enighet, som…
ERIK: Den håller dialektiken igång.
SUZANNE: Det passar teatern. Om man inte vill ha enkla svar.
ERIK: Vad vi också gjort är att betona djuren i den här världen.
SUZANNE: Överallt i Leonora Carringtons verk glider djur och människor
in och ut ur varandra.
ERIK: Liksom poppar fram.
SUZANNE: Det finns en djursida hos alla personer, och det har vi tagit
fasta på. En djur- och natursida som är lika viktiga som den kulturellt
mänskliga. Hunden Harry. Han har inte många repliker. Men han är ju
ändå tydligt en huvudroll.
ERIK: Absolut. Han är i centrum av allt som sker.
SUZANNE: Herden. Vem är han?
ERIK: Ja, det var ju också nånting som jag inte hade läst in i pjäsen när jag
läste den, men när sen alkemikern Katarina Falkenberg läser den och när
konstvetaren Jessica Kempe läser den så säger de genast: Jesus.
SUZANNE: ”O huvud, blodigt sårat…”
(Skratt.)
ERIK: Som berättelse är den ganska enkel, men ändå komplex. Det tycker
jag kännetecknar bra dramatik, att det är så enkelt,
SUZANNE: Nästan barnsligt.
ERIK: Och ändå så jäkla komplext. Så är en bra text som lever sitt eget liv.
SUZANNE: Man kan säga att vi gläntar på insidan till de här karaktärerna.
Att djuren kommer fram.
ERIK: Ja, djuren har en annan värld än vad människorna har.
SUZANNE: Jag känner att djuren har huvudrollen här hela tiden, i det här
mänskliga, eländiga spelet. Men det är ju som vi känner nu, att vi känner
med hennes världssyn.
ERIK: Ja, det är som nästan sett genom ett djurs ögon. På ett ickedömande
vis, som man kan tänka sig att ett djur kanske ser.
SUZANNE: ”Vad håller de på med?”
ERIK: Ja precis. ”Finns det nått att äta här?”
Teman i Lammungarnas fest
Det finns många olika teman i pjäsen, här har vi fokuserat på några av
dem. Hitta gärna egna teman och perspektiv, diskutera och lyfta fram vad
ni som publik och klass har sett. Det finns inte riktiga eller fel svar, ha ett
öppet samtal, reflektera fritt!
1) Varulv
En besynnerlig röst hörs utanför fönstret: den ylar som en varg. Teodora hejdar sig
och låter höra ett långt tunt skri. Hennes läppar dras tillbaka, som till ett leende, eller
en morrning. En kort, laddad tystnad. En figur avtecknar sig mot himlen. Det står en
man vid fönstret. Han hoppar lätt och ledigt genom fönsterrutan och landar i rummet:
glas klirrar och det blåser in. Han är klädd i eleganta ridbyxor och smala, åtsittande
stövlar, jacka med markerad midja och ridspö. Det är uppenbarligen en gentleman –
men han har två märkliga egenheter: för det första är han helt vit – huvudet, händerna
och stövlarna, allt är lysande vitt, som snö kalotten på ett mycket högt berg. Och hans
huvud är lika märkligt som hans intensiva vithet: det är huvudet hos en varg. Hans
tänder är spetsiga, och en smal svart tunga hänger ut ur munnen på honom. Den döde
fåraherdens huvud dinglar från hans bälte, som skinnpungen på en skotsk kilt, eller en
skalp hos en indian. Han går fram till Teodora och snusar på hennes hår med sin vassa
snok.
Varulvteman är ett tidlöst, klassisk tema.
Diskutera:
Vad är det som är så attraktivt med varulvar?
Hitta varulvstema i andra kulturer och myter. Varifrån kommer myten om
varulvar? Varulvar appellerar till människans rädsla för det okända. En
varulv är både djur och människa på en och samma gång, vad tänker du om
det?
2) Förbjuden kärlek
ROLAND Vilken ljuv doft! Under deras ull hörs det tjocka mättade blodet pumpa! Jag
känner mig lycklig som en lärka! Vi ska dricka ... vi ska dricka tills vi är fulla som ett
par tunnor och inte längre kan röra oss. Då ska vi ligga i snön och kelas.
TEODORA Vilken utsökt natt! Den har inget slut. Jag dyrkar dig! Jag älskar dig så
väldigt mycket att det skär i mig som en kniv.
ROLAND Det är precis som det ska vara. Du ska alltid känna smärta. Du är född
martyr. Vi ska alltid vara tillsammans. Jag har välvt stora planer på en underbar
vilostad för oss bägge, där vi kan ruttna sida vid sida, i månens sken.
TEODORA Medan våra vålnader går runt huset hand i hand och ylar. Jag ska binda
dig intill mig med mitt långa hår och sen stöna under resten av evigheten – ty så
oändligt älskar jag dig.
Teodora älskar Roland. Men det är en förbjuden kärlek: han är varulv och
dömd till ett liv i utanförskap, hon är redan gift med Rolands bror, Filip.
Trots alla hinder, bestämmer de träff i skogen på kvällen, men där hinner
jägarna och hundarna i kapp dem…
Resonera kring hur makten i olika passionerade relationer kan se ut.
Olycklig kärlek finns i många berättelser, filmer, böcker och myter.
Brainstorma kring temat. Hitta andra exempel på förbjuden kärlek.
Vilka faktorer spelar in är man älskar någon man inte får älska? Diskutera
om det är familjen, samhället, traditionerna, vänner eller andra som har
makten över vem som får älska vem.
3) Ilska & frustration
FILIP (går fram till henne och fattar hennes hand) Teodora – varför är du så grym
mot mig? Teodora, min älskade! Min lilla, lilla hustru!
TEODORA Sluta! Släpp! Idiot. Tror du inte jag vet vad som pågår därinne, i ditt fula
fula huvud?! Hela huset stinker av gamlingar ... ålderdom och död. Låt mig vara – jag
smyger inte efter dig hela tiden ... Varför skulle jag inte ha lov att vara ensam en stund
då och då? Jag gör väl ingen förnär ... inte ens din vidriga, snikna gamla mor.
[]
TEODORA (vänder sig mot honom som en uppretad orm) Vad i helvete är det nu du
har fått för dig? Du och din gamla sugga till mor – ni går och ger mig pikar dan i ända
... Jag hatar er, båda två, och jag tycker hela det här fruktansvärda ruttna huset bara
är äckligt. Jag tänker ge mig av. Jag ska packa i kväll.
FILIP (syrligt leende) Å nej, det tror jag inte alls. Det tror jag inte på, Teodora. I
själva verket skulle jag bli mäkta förvånad om nån kunde köra iväg dig härifrån med
hugg och slag om så skulle vara ...
Flera av karaktärerna i pjäsen pyser ut sin ilska och frustration på
varandra, det verkar som om hela huset är lider av undertryckt aggression.
Diskutera:
Hur arg får man bli?
Hur skiljer det på vem man är för hur arg man får bli?
Hur ser ilskan i Sverige ut i dag? Mot vem eller vilka riktar den sig?
Finns det legitima aggressioner? Finns det tabubelagd ilska?
4) Konventioner & traditioner
FRU KÖTT Hör nu vad jag säger - håll ett vakande öga på din hustru ... Jag tror
faktiskt det är nödvändigt. Vad gör hon ute vid den här tiden på dygnet till exempel?
Jag tycker du ska gå ut och hämta in henne, annars kan hon få lunginflammation. Man
vet aldrig vad man kan få när det snöar så här ... Min mor sa alltid att det inte finns
något så ohälsosamt som en snöstorm – hon kände en församlingspräst som hade
drabbats av spetälska när det snöade. Jag tycker det är nåt osunt med en ung flicka
som tycker om oväder – hon kastade sig bara ut i all den här otäcka vita snön, som ett
sjölejon!
FILIP Det håller på att bli väldigt sent, mamma – i morron kommer du att vara
alldeles övertrött ... (Det ringer på ytterdörren)
FRU KÖTT Jag tycker det är ett mycket märkligt beteende av Teodora att ringa på
ytterdörren på framsidan – hon kunde väl bara gå runt huset och knacka på
köksdörren! Hon kan väl inte vänta sig att tjänstefolket ska kunna sköta sina uppgifter
om hon står och ringer på framsidan hela natten?
Familjekonstellationer, traditioner och konventioner står centralt i pjäsen.
Eller snarare hur människorna är innestängda i dessa former.
Karaktärerna blir förlamade av det konformistiska, obalansen i huset och i
familjen gör relationerna sprängfärdiga av det undertryck som råder och
detta leder till krockar av utomordentliga slag.
Diskutera:
Hur hade konstellationerna och relationerna sett ut om det hade varit ett så
kallat normalt hem?
Finns det något som är normalt?
Gör en scen där ni försöker göra tvärt om enligt de gällande reglerna. Ta
vardagssituationer (gå till jobbet, äta mat, göra sig i ordning på morgonen)
och tänk tvärt om. Hur ser relationen, samverkan och situationen ut då?
5) Människan & djuret
Det brukar vara djur på dem [min tavlor]. Djur är varelser med samma rätt som
människor.
[]
Och runt omkring oss springer och vilar djuren.
(Paus.)
Jag önskar att jag var ett djur. Nej: jag är ett djur.
Jag är en häst. Har alltid varit en häst. Har aldrig varit en människa.
(från Häst Häst Häst om Leonora Carrington)
Leonora Carrington förespråkade djurets värde och rättigheter. Hennes
inställning syns i hennes konstnärskap, - hennes tavlor, skulpturer, böcker
och i Lammungarnas fest.
Om du var ett djur, vilket djur skulle du vara då?
Det sägs finnas 6 grundkänslor, som visar sig likadant oberoende av kultur
och uppväxtvillkor: glädje, sorg, ilska, förvåning, avsky och rädsla.
Dessa grundkänslor delar vi med andra däggdjur.
Hur ser den rådande ordningen mellan människor och djur ut i världen och
i naturen i dag? Ifrågasätter vi djurens rätt? Hur kan vi leva tillsammans,
enligt er? Hur tänker du själv kring djurens värde och rätt?
Gör scener där djur umgås som människor. Vardagssituationer som kring
middagsbordet, ett möte på jobbet, en återträff på stan med en gammal
klasskompis. Hitta på egna situationer!
6) Konstnärskap
I den här uppsättningen av Lammungarnas fest är Leonora Carrington själv
med i pjäsen. Hon är konstnären, dramatikern, medspelaren, spindel i
nätet, hästen och den som för spelet framåt. Kort sagt är hon konstnären
som är närvarande i sitt eget konstverk. Hitta exempel på andra konstnärer
som är närvarande i egna verk. Vad tänker ni om detta?
Diskutera:
Finns nyttig och onyttig konst? Vad ska vi ha konst och konstupplevelser
till? Hur värderar vi konstuttrycket? Är allt lika bra, lika värdefullt? Finns
det fiender till konsten?
Läs på om surrealismen.
Titta på ett verk av Leonora Carrington. Associera kring det du ser i
tavlan. Vad förmedlar surrealismen till dig?
Surrealisterna fyllde ofta tavlorna med djur, människodjur och sagodjur.
Hitta exempel och diskutera vad dessa djur kan symbolisera och eventuellt
vilka människor de ersätter. Symboler var också viktiga element i hennes
tavlor. Hur tänker du själv om symboler? Vilka symboler använder du dig
av?
Surrealisterna lekte ofta, för att hitta nya vägar in i det fria tänkande, in i
det kreativa, bort från självcensuren. Vad är dina kreativa recept? Vad
behöver du för att starta din kreativa konstnärliga process?
Vem är dagens Leonora Carrington?
Litteratur om och av Leonora Carrington på svenska
Den ovala damen och andra noveller
av Leonora Carrington
Översättning och efterskrift: Lasse Söderberg
Presentation och illustrationer: Max Ernst
Förlag : Ellerström, 2006
Hörluren
av Leonora Carrington
Översättning och efterskrift: Kristoffer Noheden
Förlag: Sphinx, 2008
I underjorden
av Leonora Carrington
Översättning och efterskrift: Kristoffer Noheden
Förlag: Sphinx, 2012
Om Leonora Carrington på engelska:
Leonora Carrington: Surrealism, alchemy and art
av Susan L. Aberth.
Publisher: Ashgate/Lund Humphries, 2010
Klipp där Leonoras tavlor visas:
http://www.youtube.com/watch?v=NDDc650j-zM
http://www.youtube.com/watch?v=9CAzJiaxxqY
Inblick i hennes kök och liv:
http://www.youtube.com/watch?v=1-hGxizofPU
Leonoras skulptur:
http://www.youtube.com/watch?v=JISfvh99LB4
Leonoras Debutanten:
http://www.youtube.com/watch?v=LrSXzEoxljs&feature=endscreen
Sista utställning:
http://www.youtube.com/watch?v=ZuZoVVukeVQ&feature=endscreen
Pinterest, digital anslagstavla:
http://www.pinterest.com/search/pins/?q=leonora%20carrington&rs=ac&len=7
Om Unga Klara
Unga Klara grundades av Suzanne Osten 1975 och är sedan sommaren 2009
en självständig enhet. Med utgångspunkt i den självklara inställningen att
en ung publik har rätt till samma höga konstnärliga kvalitet som en vuxen,
och att man bäst bejakar livet genom att tala sanning om dess komplexitet,
har Unga Klara försökt undersöka vad teater kan vara. Unga Klara har
gett sig på de svåra ämnena, men också den lustfyllda formen, försökt att
kombinera det tunga med det lätta, forskat, ifrågasatt och prövat på
publiken.
Unga Klara har en stark publikriktning i både process och färdig
föreställning. Publiken bjuds tidigt in till repetition, referensgruppor,
samtal och reflektion. Vi är intresserade av vår publik och tror på
omystiska, folkbildande möten mellan konsten och människorna. Unga
Klara spelar ofta nytt dramatiskt material, men omformar också klassiska
pjäser. Vi lyfter barnperspektivet i vårt arbete och med det menar vi att
rikta ljuset på den som inte har makten, känslan av att inte veta, inte förstå
och i det känna maktlöshet. I barnperspektivet ligger också aspekten att
använda våra minnen som en ingång till ett konstnärligt uttryck.
Unga Klara har förmedlat konst, upplevelser och möten i 39 år. Ibland har
det älskats, ibland hatats av kritiken. Ett målmedvetet arbete som
resulterat i att Unga Klara nu har starkt stöd både nationellt och
internationellt. Men teater är en flyktig konstart, och det fungerar inte att
vila på gamla meriter. Vi strävar fortfarande efter att göra det vi aldrig
gjort förut.
Från sommaren 2014 övertar Gustav Deinoff och Farnaz Arbabi det
konstnärliga ledarskapet efter Suzanne Osten.