Jag Millan Limett Jag Copyright © 2012, Millan Limett Ansvarig Utgivare: Millan Limett Framställd på Vulkan – www.vulkan.se ISBN 978-91-637-1052-0 2 Södra Roslagens Tingsrätt Erik Dahlbergsgatan 58-62 11532 Stockholm Akten 1971 Två små flickor. Modern narkoman, fadern i fängelse. Fadern är Ålänning och barnen vistades hos sin argsinta farmor på Åland. Familjen hade släkt i Vaxholm, två familjer. Den ena familjen hämtade hem det yngsta barnet till Vaxholm, men då dök plötsligt modern upp och hämtade barnet. Efter ca en månad överlämnade modern det minsta barnet till den andra familjen i Vaxholm. Den familjen ville dock inte ha barnet för de hade redan så många barn och de lämnade därför tillbaks barnet till farmodern. Farmor orkade inte med båda barnen och det bestämdes om frivilligt omhändertagande av det yngsta barnet. Läkarundersökningar gjordes och farmodern var med på allt tills hon plötsligt for iväg med båda barnen till Åland igen. Den första familjen i Vaxholm ville inte ha något av barnen förrän det blivit bestämt att modern inte kunde komma med några krav. Den andra familjen hade redan många barn och vill inte ha fler. Föräldrarna bodde i Vaxholm vid yngsta barnets födelse. De flyttade till barnens farmor i två månader sedan fick föräldrarna jobb på Ekerö i ett halvår. Fadern hade samtidigt en del skulder som påverkade ekonomin negativt. Fadern gick på omskolningskurs i oktober och november men slutade av okänd 3 anledning utan att fullfölja kursen. Familjen bodde på Ekerö till november 1969. Då reste modern med barnen till farmodern på Åland. Modern reste tillbaks till Sverige 23/11-69 och lovade hämta barnen efter 14 dagar. Fadern befann sig fortfarande i skolan och modern reste till sina föräldrar i Stockholm. Morföräldrarna till barnen var 59 respektive 61 år gamla. En socialsekreterare hade talat med dem om att ta hand om barnen men de kunde inte tänka sig att ta hand om det yngsta barnet. Man visste då inte var modern befann sig. Fadern ringde från en telefonkiosk ibland. I februari 1970 lämnades flickorna till ena fastern. De hämtades med bil från farmodern som inte längre orkade med båda barnen, bara eventuellt den äldsta. Fastern till barnen och dennes familj gav ett gott intryck och det verkade vara av äkta medkänsla som de kunde tänka sig att ta sig an det yngsta barnet och de ville helst ta hand om barnet för gott. Detta hade de även diskuterat med de biologiska föräldrarna om strax efter barnets födsel. Det yngsta barnet lämnades hos farmodern november 1969 till februari 1970. Till ena fastern februari till mars 1970. Till andra fastern från mars. Den 14 mars 1970 lämnades barnet hos den andra fastern efter det att modern försäkrat att hon skulle hämta barnet efter ett par timmar. Ingen hämtade emellertid barnet varför det stannade och fortfarande vistades där 27 april 1970. Var det äldsta barnet befann sig under tiden har inte kunnat bekräftas. 4 Denna bok önskar jag får ett resultat. Ett resultat av beröring, så stark att du kan blunda och förnimma den lycka det är att du har blivit född. Att du har blivit den du varit med om att skapa. Jag vill även förmedla min historia och hoppas med den att människor vaknar och blir tacksamma och att de vill ta vara på sina liv här och nu. Jag kan inte hjälpa allt som sker och har skett. Jag har inte ett ensamt ansvar för allt jag varit med om och jag tror det finns en mening med allt. Jag kanske inte bara kan se vad meningen är för tillfället, men jag kommer att få svar någon gång. Jag måste bara ha tålamod, och det kan bara bli bättre. Bättre för att vi lär oss om oss själva, vi får insikter, erfarenheter, vi går vidare, framåt och det som varit har varit. Av allt som jag har av mitt liv har jag lärt mig att då jag jagar efter något eller stressar fram blir vägen jag ska gå oftast längre. Tålamod och förtröstan att allt har en mening, med ett fantastiskt resultat, är bättre att tro på och gör livet lite lättare. Lättare att gå framåt och utvecklas. Att allt i slutändan har ett syfte, ett gott syfte. Jag känner att jag är närmare min mening, men kunskapens väg, den tar aldrig slut. Lärandet 5 fortsätter i det oändliga, det vet jag och jag är spänd av förväntan över vad mer som ska komma. Är det, det som kallas skräck blandad förtjusning, för jag menar det kan inte bli värre, bara bättre. Med all respekt till dig, mitt liv 6