En orolig själs liv Av fastighetsskötaren för banken 1 En orolig själs liv Copyright © 2012, Ulf Hultberg Ansvarig utgivare: Ulf Hultberg Framställt på vulkan.se ISBN: 978-91-637-2252-3 2 Ingress Är det väl alltid i alla böcker? Så det är väl på sin plats att skriva några ord här. Livet i boken handlar om föräldrarna, släkten, födseln, uppväxten, uppfostran, skolorna, jobben, bilarna, kvinnorna och barnen. Även lite om myndigheter och kommuner. Texten består av många tecken som ” ” och ( ) samt de vanligare ! och ? även idiomatiska uttryck. Vad som är anledningen till detta sätt att uttrycka mig är inte självklart, inte ens för mig själv. Dock har jag spekulerat i detta också. 1959 var pedagogik inte så tydligt uttalat i skolan. Det fanns ETT sätt att lära ut på. Passade det på eleven så var det bra, passade det inte var man, som mig, ett problembarn. Man måste då bli ”kvarsittare” (gå om en klass) eller gå i Specialklass. Jag hade turen att själv få välja och det blev det sistnämnda. Det som kallades läs- och skrivsvårigheter kom snarare an på, i mitt eget fall, ointresse. Nu visste ju skolväsendet och min mor bättre så pinan fortsatte ytterligare 2 år till att börja med. Om inte förr så nu, visar det sig att sådan kunskap ändå kunde komma till någon nytta. Hur denna kompetens eller inkompetens har tagit form får ni läsa i texten som följer. Författaren 3 Kapitel 1 Fast det skulle visa sig ganska omgående att det var svårt att skriva i kapitelform. Följden av detta blev löpande text. Det blir väl så i en orolig själs liv. Livet tog sin start på Mölndals sjukhus och som underviktig (till skillnad från nu, 102 kg stod det visst på vågen på jobbet efter nyår 2012). Nöddop var tvunget så jag fick ett namn innan jag dog, hade säkert min farfar bestämt som bestämde det mesta i denna världen under sin livstid. Till exempel var vaccination, den annars obligatoriska, var helt onödig enligt samme farfar. Bara gifter i onödan enligt honom. Ett citat från min mor var: ”Han trodde att han var läkare, för att han hade rullat gasbindor i det militära” Även envisheten med att han själv behandlade min fasters (f. 1924 d. 1998) ”odiagnostiserade” psykiska sjukdom. ”Han visste alltid bäst” Efter eget huvud gav han fastern injektioner för att hålla utbrotten i schack. ”Aktioner” i far föräldrahemmet kunde bestå av de mest bisarra vredesutbrott och det mesta i hennes väg for genom lägenheten med buller och bång, putsen från 4 väggarna lossnade mer än en gång. Man fick hålla sig undan eller fly. Med tiden lärde jag mig att se och eller känna när ett utbrott var på gång. Några av mammas uppfostringsmetoder var just rejäla örfilar, smisk i ändan med mattfransborste och mattpiskare på samma ställe. Så uppväxten och uppfostran blev tidsmässigt mest i farföräldrarnas eller ena mostern och morbroderns hem, där även mormor bodde. Lite nytta av detta har jag kanske nu inom psykiatrin. Då föräldrarna ofta var osams om det mesta och före skilsmässan håll på att ta livet av varandra på olika sätt, blev de olika boendeformerna ett slags vilohem för mig och även min syster, med allt vad det innebar på gott och ont. Kvällar i bilen (taxibilen) för att ”reda ut” deras andra förhållanden vid sidan av äktenskapet, har bidragit till den pedagogiska uppfostran jag fått. Min mor (f. 1930 d.1984) förvärvsarbetade i butik. Konditori, Parfymeri, Arla MJÖLKAFFÄR, Svenssons Livs, Metro och NK. På grund av eksem/allergi fick hon ”börja om” med arkivarbete på Reumatologen, på ett sjukhus som hette Sahlgrenska, numera S/U Sahlgrenska. Arbetsplatsen blev hon trogen till sin död, på grund av aneurysm (artärbråck) 54 år ”gammal”. 5 Min far (f. 1931) som också tog så illa vid sig av det inträffade, mammas ”affärer” med andra män, började med lugnande preparat han också och hamnade en kortare period på Sahlgrenska. Detta efter att ha voltat ordentligt med taxibilen som bara blev skrot. Han blev av med körkortet under en period och kortvarigt arbetslös. Ingen av föräldrarna missbrukade alkohol, bara mediciner, så det var mycket ovanligt för mig att se fadern i detta tillstånd den kväll - natt då detta inträffade. Redan i unga år, på 50-talet, blev jag skickad av mamma att kontrollera om pappa var i garaget, alla möjliga tider på dygnet. Hon var misstänksam att han ”hade annat för sig”. Utan att förstå innebörden av detta promenerade eller cyklade jag dit, gick hem och berättade resultatet för modern som oftast var negativt. Och i den stilen pågick dessa ”undersökningar” ända fram början av 70-talet. Det ingick i familjeuppdraget på något konstigt sätt utan att jag själv reagerade. Glädjeämnet i detta ofta bistra klimat var 1960, då lillasystern föddes. Hon skulle, som det var på den tiden, rätta upp det vajande och stormande äktenskapet mellan föräldrarna. Även om jag var åtta år äldre blev hon och är samt förblir min bästa bundsförvant. Vi har också haft ”strid på kniven” främst beroende på den labile brodern, jag själv. 6 På senare år utan ”läkaren”, farfar i livet var det Lillhagens sjukhus som fick äran att vårda fastern vid de elaka utbrotten. Fastern led också av epilepsi, det elakare slaget. På samma avdelning, när jag var där på besök, fick jag ”träffa” Dan Axel Broström som var ”lite” utbränd? Han hade ett rykte om sig som hete duga. En familj i huset där jag bodde var servitör och servitris på fina tillställningar och hon Ida, servitrisen, berättade med glädje om Dan Axels upptåg på festerna. Annat ”minnesvärt” från barndomstiden är moderns olika självmordsförsök. Det allmänna stojet i familjen som pågick fram till föräldrarnas skilsmässa under senare delen av 60-talet. Mammas frånvaro på vilohem dit farfar hade ”remitterat” henne i olika perioder då hon var en orolig själ, hon också. Och stod på de flesta under den tiden kända lugnande preparat. Jag har själv haft (1998-2004) och har sviter av utmattningssyndrom och vet sannerligen vad det vill säga. Det skulle bara ta fram till 2003 att komma fram till det för ”vetenskapen” om vetenskapen nu är företagshälsovård och vårdcentral. Det var på företagshälsovården i Gamlestan, FeelGood, där det fanns en, hon, läkare som var läkare. Läkare, inte bara på att skriva recept utan också se människan. HURRA! Behandlingar och terapier från den tiden (2003-2004) har sedan dess har varit bestående. 7