Läs rapporten här - Vänsterpartiet Skåne
Vittnesmål från vårdkrisen Patienter, personal och anhöriga berättar En rapport från Kriskommissionen för den skånska sjukvården Sammanfattning Föreliggande rapport är uppdela i två delar. Den första delen består av en kort historik över flyttkarusellen av sjukvårdsverksamhet i Skåne, samt en genomgång de trender kring minskningen av antalet vårdplatser nationellt och i Skåne. Det konstateras att Region Skåne på 22 månader har skurit bort lika många vårdplatser som under de tio föregående åren, tvärt emot de rekomendationer som tagits fram av Region Skånes utredare som förordar en ökning på 105 platser mellan 2011-2016. Den andra delen är ett urval av de berättelser som skickats in till kriskommissionen eller publicerats på andra öppna medier. Där delar patienter, personal och anhörig med sig av sina berättelser av vårdkrisen. Till varje berättelse finns en kort faktabakgrund samt en kommentar från av av kriskommissionens medlemmar. Rapporten inleds med fem rekomendationer kring den skånska sjukvården: inför ett moratorium över flyttkarusellen, utöka antalet vårdplatser, häv anställningsstoppet, ta konsekvenserna av den misslyckade fusione av sjukhusen i Lund/Malmö och återupprätta förtroendet hos professionerna, de fackliga organisationerna och andra aktörer. 2 Innehåll DEL 1 Sammanfattning 2 Rekommendationer 4 Presentation 5 Förord 6 Inledning 7 Kort historik över flyttkarusellen i Region Skåne 10 Vårdplatsbristen och patientsäkerheten 14 DEL 2 Berättelser 22 Inledning 23 ”Vi går på knäna” 24 ’Den frustrerade läkarstudenten” 26 ”Akutläkaren som sade upp sig” 28 ”Den hjärtsjuke åldringen” 30 ”Vi sliter som bara den” 32 ”Sonen med persikokärnan” 34 ”Nej, vi kan inte hjälpa dig”36 ”Nio timmars väntetid på akuten” 38 Källor 39 Författare är Olof Holmgren om inget annat anges. Illustration framsida: Olof Holmgren Övriga illustrationer: Carolina Wiehe Welroos www.kriskommissionen.se [email protected] 3 Rekommendationer Med utgångspunkt i det som framkommer i denna rapport samt den allmänna utveklingen inom den skånska sjukvården lägger kriskommissionen för den skånska sjukvården fram följande rekomendationer. 1) Inför ett moratorium över flyttkarusellen Vi kräver ett stopp för den skånska flyttkarusellen. Beslut fattas nu utan underlag, riskbedömningar och konsekvensanalyser. Förvaltningsrätten menar att besluten med stor sannolikhet är olagliga. Samtidigt läggs hårda sparbeting på hela sjukvården och anställningsstoppet innebär en mycket ansträngd situation på många avdelningar. Avbryt den pågående flyttkarusellen i den skånska sjukvården. 2) Utöka antalet vårdplatser Antalet vårdplatser är avgörande för en patientsäker vård. År 2011 bedömdes vårdplatsbehovet i Region Skåne uppgå till cirka 100 nya platser, förutsatt att det så kallade niopunktsprogrammet för effektiviseringar genomfördes fullt ut. Istället har antalet minskat med cirka 140 platser. Vänsterpartiet kräver att antalet vårdplatser utökas för att minska överbeläggningar och utlokalisering av patienter. 3) Häv anställningsstoppet Anställningsstoppet på SUS som infördes i augusti 2012 innebär en omöjlig situation på många avdelningar. Sjukdomsfrånvaro får inte ersättas, vikariat får inte förlängas, pensionsavgångar och föräldraledigheter ersätts inte. ST-läkare som fullgjort sin utbildning får inte anställas. Personalen går på knä och sjukfrånvaron är alarmerande hög på många platser. Kompetensflykt hotar när personal säger upp sig. Anställningsstoppet är en stel konstruktion som tillkommit för att värna om låg skatt, inte om att sjukvårdspersonalen ska ges förutsättningar för att göra ett gott arbete. Utan personalen stannar sjukvården och Vänsterpartiet kräver att anställningsstoppet hävs. 4) Ta konsekvenserna av misslyckandet Fusionsprocessen där sjukhusen i Malmö och Lund slogs ihop har skapat stora problem. Den har lett till personalflykt, försämrade vårdflöden och att besluten fattas längre ifrån verksamheten. Det är nödvändigt att ta konsekvenserna av misslyckandet på allvar och ta initiativ till att återupprätta kvaliteten i bemötande och behandling av patienterna. En process för återupprättande av kompletta sjukhus, som samarbetar, i Malmö och Lund bör inledas. 5) Återupprätta förtroendet Krisen inom sjukvården är också en förtroendekris. Dialogen med professionerna och de fackliga organisationerna behöver förbättras för att skapa de breda konsensus som är nödvändigt inom sjukvårdens framtid. Det gäller också att öppna upp sig för den kunskap som finns inom forskarsamhället kring exempelvis sammanslagningar av stora sjukhus. Det måste vara ett slut på fler beslut utan riskanalyser och konsekvensbeskrivningar. 4 Presentation Vilmer Andersen, kriskommissionens ordförande Vilmer Andersen är sociolog, tidigare verksam som utvecklare inom utbildningsområdet. Han är gruppledare för Vänsterpartiet i Region Skåne och ersättare i regionstyrelsen. Saima Jönsson Fahoum Läkare verksam inom primärvården. Ledamot i Region Skånes regionfullmäktige samt ersättare i hälso- och sjukvårdsnämnden för Vänsterpartiet. Mats Olsson Professor i ekonomisk historia vid Lunds Universitet, ledamot i kommunstyrelsen i Lund för Vänsterpartiet. Eva Lenander Sjuksköterska på intensivvårdsavdelningen på SUS Lund, en av initiativtagarna till protesterna mot sammanslagningen av sjukhusen i Malmö och Lund. Partipolitiskt obunden. Gunilla Ryd Ekonom med lång tjänstgöring inom FN bakom sig. Medlem i Nätverket för en Gemensam Välfärd. Olof Holmgren Sekreterare för kriskommissionen. Är statsvetare med inriktning mot kommunikation. 5 Förord ”Det finns inga vittnesmål inifrån [sjukvården] som säger att patientsäkerheten är i fara”. Så sade Miljöpartiets regionråd Anders Åkesson i samband med debatten i regionfullmäktige i november 20121. ”Ni [i oppositionen] ägnar er åt att sprida de värsta falsarier jag har sett under tjugo år i politiken. Vår sjukvård är en av de bästa i världen. Ni målar en bild som inte finns”2. Det sade Moderaternas regionråd Michael Sandin när oppositionen lyfte upp de berättelser om hot mot patientsäkerhet och en god arbetsmiljö som kommit upp sedan sjukvårdskrisens början. Kriskommissionen för den skånska sjukvården startades med ett löfte om att bli rösten för patienter, personal och anhöriga som drabbats på olika sätt. Behovet av ett sådant initiativ blir tydligt med tanke på citaten ovan av den borgerliga femklövern. Sedan kriskommissionen startade har människor hört av sig till oss på olika sätt för att berätta om sina erfarenheter av den skånska sjukvårdskrisen. Det handlar om personal som beskriver sin svåra arbetssituation, om anhöriga som tvingas bevittna hur deras nära och kära hamnar i kläm och om patienter som beskriver krisens effekter med oro. När vi nu redovisar några av de berättelser som kommit in till kriskommissionen gör vi det för att dela med oss av en verklighetsbeskrivning som många skåningar känner igen, men som inte alltid kommer upp till ytan. Vi gör det för att peka på effekterna av borgerliga styret. Vi gör det inte för att peka ut enskilda individer eller personal utan ser att det finns ett strukturellt problem som behöver åtgärdas. Rapporten inleds med en kort historik över den flyttkarusell som präglat sjukvården det senaste året efter beslutet att slå ihop universitetssjukhusen i Lund och Malmö. Vi gör också en genomgång av vårdplatssituatuionen som är en avgörande pusselbit i vårdkrisen. Vi lägger också fram ett antal rekommendationer. Vi menar att det är behoven som ska styra vården och att man därefter får anpassa finansieringen. Därför fokuserar denna rapport på behoven och patientsäkerheten, inte på kronor och ören. Om du som läser detta har en berättelse som du vill delge kriskommissionen är du välkommen att göra det. Vi fortsätter lyssna på dem som möter sjukvården på olika sätt och välkomnar förslag och synpunkter. Gå in på berattelser.kriskommissionen.se för att skicka in din berättelse och läsa andras. Alternativt kontakta kriskommissionen på info@ kriskommissionen.se eller direkt till kriskommissionens ordförande Vilmer Andersen på [email protected]. Olof Holmgren, rapportförfattare [email protected] 044-309 30 29 1 2 2012-11-13, V agerar mot sparad vård, Skånska Dagbladet 2012-11-27, Debatt om skånsk sjukvård, Sydsvenskan 6 Inledning Av Vilmer Andersen, kriskommissionens ordförande Varför behövs en kriskommission? Under hösten 2012 blev det tydligt att det finns två politisk divergerande uppfattningar om hur den skånska sjukvården fungerar. Befinner den sig i en djup kris? Eller är problembilden, som kommer fram via media och berättelserna från patienter, anhöriga och personal om stora brister i verksamheten, bara tidningsankor? Femklövermajoriteten ser inga stora problem, medan både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna anser att epitetet ”kris” stämmer väl överens med vardagen på golvet - i synnerhet vid de stora akutsjukhusen. Under budgetdebatten i november 2012 kom dessa olika uppfattningar tydligt fram. Vad är förklaringen på att den skånska sjukvården har hamnat i denna situation? En viktig orsak är ekonomiska nedskärningar under en rad år. Sedan maktskiftet 2006 har femklöverpartierna (M, Fp, Mp, C och KD) inte tillfört tillräckligt med resurser till sjukvården och de senare åren har alla sjukhus gått med större eller mindre underskott. Behoven för sjukvård har helt enkelt varit större än kapaciteten. Införandet av vårdvalssystemet i primärvården har ökat trycket på akutmottagningarna, istället för en förväntad minskning. Styckningen av primärvården i en större privat del med fri etableringsrätt för privata vårdbolag driver på en ökad vårdkonsumtion och leder till att flera patienter remitteras till sjukhusen. För resursfördelningen innebör denna utveckling att flera vårdgivare ska dela på en kaka som relativt sett blir mindre för varje år. Sammanslagning av universitetssjukhusen I princip samtidigt med att vårdvalet introducerades i Skåne – som Hälsoval Skåne – påbörjades sammanslagningen av de två universitetssjukhusen i Lund och Malmö till Skånes Universitetssjukhus (SUS) – en fusion som gick snett inom flera verksamhetsområden. Bland annat drabbades ögonkliniken, urologi och övre och nedre gastro av verksamhetsförändringar som inte var ordentligt förankrade bland professionerna. Det genomfördes över huvudet på både chefer och medarbetare, utan stöd från de fackliga organisationerna. Sedan dess har situationen på SUS varit turbulent, underskotten har växt, personalen går på knäna, och verksamheter/kliniker flyttas mellan Malmö och Lund utan någon tydlig logik. Sedan sommaren 2012 har SUS haft anställningsstopp, personal säger upp sig i frustration över bristen på lyhördhet och respekt för det arbete som utförs. Allt fler chefer säger ifrån eller slutar för att de inte längre anser att de kan ta ansvar för verksamheten. Personalen offrar sig för att patienterna i så liten utsträckning som möjligt ska känna av bristerna på tid och vårdplatser. Vi tvingas tyvärr också konstatera att fem dödsfall på SUS under 2011, enligt Socialstyrelsen, kan förknippas med bristen på vårdplatser och brist på rätt kompetens på de avdelningar som patienterna befann sig på. När personalen vågar säger ifrån offentligt får de ofta kritik av sjukhusledningen som tydligen inte respekterar att vi i Sverige har en lagstadgad meddelarfrihet för offentligt anställda. Utvecklingen har nu gått så långt att protesterna från både patienter, anhöriga och personal är mera omfattande än någonsin. Därför är det en realitet att den skånska 7 sjukvården i dag befinner sig i sin mest omfattande kris sedan Region Skåne bildades för 15 år sedan. Denna kris är framprovocerad av majoriteten genom nedskärningar och underfinansiering. Majoriteten föredrar i stället låg skatt. Skatten i Region Skåne har varit oförändrat sedan 2003 och är i dag den näst lägsta i hela landet. Till detta kommer en inkompetent ledning där politiken har abdikerat och överlåter till tjänstemännen att genomföra ett omöjligt sparbeting. Strategin från femklövern är att hävda att det finns luft i hela hälso- och sjukvården som bör rationaliseras bort – ett påstående som aldrig har dokumenterats. Därför lägger man medvetet effektiviserings- och/eller avkastningskrav på flera av verksamheterna. Till exempel ska den offentligt drivna primärvården betala mera tillbaka 2013 till den gemensamma kassan, än man får i förstärkning i förhållande till förra årets anslag. Genom denna form av konkurrensutsättning slår man undan benen för de offentliga vårdcentralerna och öppnar marknaden mera för de privata vårdbolagen. Hur mycket vårdbolagen plockar hem i vinster och hur mycket av vinsterna som eventuellt återinvesteras vet vi inte - den borgerliga majoriteten är inte heller intresserad av att ta reda på det. Detta framgår av bland annat av svar från företrädare från majoriteten på interpellationer från Vänsterpartiet under våren 2013. Bromsa nedmonteringen Alla goda viljor måste nu förenas i en motkraft som ser till att bromsa de borgerliga och Miljöpartiets nedmontering av den skånska sjukvården. Vi har försökt med konstruktiva förslag, men den borgerliga majoriteten vill inte lyssna på de förslag som kommer från oppositionens sida. Vår bild av verkligheten är fel, hävdar de envist. Men det är tvärtom. Ska denna katastrofala utveckling bromsas måste en kraftfull protestvåg skapas och utöva ett så stort – och samlad – tryck, att majoriteten inte vågar gå vidare med nuvarande destruktiva strategi. Senaste initiativet var att starta en större flyttkarusell mellan de flesta skånska sjukhusen under 2013, som främst innebär ett hot mot Landskrona Lasarett och Ängelholms Sjukhus. Ett av Vänsterpartiets bidrag till protestvågen är ”Kriskommissionen för den skånska sjukvården”. Syftet med den är att låta patienter, anhöriga och personal berätta om den verklighet de upplever inom vården, samt i en bred offentlig dialog skapa en helt annan strategi för hur den skånska hälso- och sjukvården ska utvecklas frikopplad från riskkapitalbolagens vinstintressen. Vänsterpartiet vill ha en jämlik vård, flera vårdplatser och en bemanning som ger patienterna den nödvändiga tiden för en god omsorg. Sjukvården är inte - och ska inte - handteras som en marknad där patienten är en kund. Självklar ska vi skapa möjlighet för att patienterna ska vara delaktiga och kunna påverka sin vårdsituation, men det ska ske under demokratiska och solidariska former, och inte som vårdkunder på en marknad som i realiteten inte finns. Specialiserad vård är unika välfärdstjänster som bäst och säkrast erbjuds genom en offentlig sektor. Det är Vänsterpartiets mål att visa på en annan väg än det marknadstänk inom sjukvården som nu råder. Detta återkommer vi till i nästa delrapport, som vi tänker publicera innan sommaren. Vilmer Andersen gruppledare för Vänsterpartiet i Region Skåne 8 Kort historik över flyttkarusellen i Region Skåne 1998 Kärlkirurgi flyttas från Lund till Malmö för att kompensera UMAS förlust av hjärtkiurgi, som fördes över till Lund. 1999 Malmö Kommun, landstingen i Malmöhus och Kristianstads län slogs ihop till Region Skåne. Samtidigt startades ett vårdideologiskt visionsarbete av Region Skåne och Kommunförbundet i Skåne. Projektet kallades VårdVisionSkåne och drevs av konsultbolaget SMG. 2000 Projektet var klart och gav en idealiserad design för vården i Skåne i ett tioårsperspektiv. Man utgick från att de vårdsökande krävde olika omhändertagande, kallat vårdlogiker: närsjukvård, akutsjukvård, elektiv vård samt högspecialiserad vård. 2004 Regionfullmäktiges visionsprojektet som omarbetats av tjänstemännen och kallades nu Skånsk Livskraft - vård och hälsa. 2007 Den nyutnämnde regiondirektören Sören Olofsson fick i uppdrag att omsätta de delar som gällde den högspecialiserade i den skånska sjukvården. Inom ett ramavtal anlitades konsultföretaget McKinsey&Co att komma med förslag till organisation, det så kallade Prolumaprojektet (Profilering Lund Malmö). 2008 Den 28 januari kom sjukhuscheferna för USiL respektive UMAS med ett så kallat destinationsinriktat förslag, som bestämde att fyra kompletta kliniker skulle flyttas från Lund till Malmö – urologi, diabetes/endokrinologi, nedre gastro och ögon – medan andra kliniker på UMAS endast delvis skulle flyttas till Lund. Samtidigt bestämde regiondirektören ensidigt att den specialiserade vården för de aktuella flyttklinikerna till Malmö skulle följa med. Karusellen följde byteshandelprincipen, som varken var medicinskt eller rationellt motiverade, men gick inte gick att ändra. 2009 Proluma sjösätts den 1 april. Det är ett projekt för att profilera specialistsjukvården på sjukhusen i Malmö och Lund. Projektet innebar en omfattande flytt av kliniker mellan de båda sjukhusen och ledde till kritik från de fackliga organisationerna samt att ett flertal läkare slutade i protest. Projektet leddes av regiondirektören Sören Olofsson som genomfört en liknande omorganisation i Stockholm tidigare, där sjukhusen i Solna och 9 Huddinge slogs samman. I samband med att budget och verksamhetsplan för 2010 skulle fattas av regionfullmäktige den 23-24 november har sammanslagningen av sjukhusen i Malmö och Lund smugits in i en bisats. Beslutet överklagades till Förvaltningsrätten, som upphävde det. 2010 Förvaltningsrätten ansåg att sammanslagningen var olaglig eftersom den inte kunggjorts enligt Kommunallagen. I november 2010 lade regiondirektören ett nytt fusionsförslag, som kompletterades med bildandet av ett Universitetsmedicinskt Centrum. I realiteten var det först i januari 2011 som SUS formellt bildades. Kliniker där huvuddelen av verksamheten flyttades från Lund till Malmö • Lung/allergi • Övre gastrokirurgi • Hematologi • Öron Kliniker där huvuddelen av verksamheten flyttades från Lund till Malmö • Nedre gastrokirurgi • Urologi • Endokrinologi • Ögon 2012 Flytten av kliniker fortsätter, bland annat flyttas medicinskt gastroenterologi till Malmö. Besluten tas ofta på divisionsnivå och är svåra att överblicka innan de genomförts. Obduktionsverksamheten i Malmö flyttas till Lund Kompetens att analysera vävnader och att fastställa korrekt dödsorsak när en patient avlider försvåras.3 Cancerkirurgi flyttas från Malmö till Lund All strålbehandling flyttar till Lund. Cirka 1 200 cancersjuka, infektionskänsliga patienter i Malmö ska transporteras till upprepade behandlingar i Lund. 2012 investerades mer än 70 miljoner kronor i avdelningen för strålbehandling i Malmö, då en medveten satsning på en hypermodern verksamhet. För kvinnor innebär det att ultraljudsforskning och cancerkirurgi separeras. Öronmottagningen i Malmö flyttas till Lund Öronmottagningen i Malmö, med cirka 30 000 årliga besök, ska flytta till Lund. För att omhänderta patienter med akuta allvarliga andningsbesvär behövs dygnet-runt-kompetens i Malmö. Sådana fall kan inte med bibehållen patientsäkerhet transporteras till Lund.4 3 2012-10-18, Skånes specialistvård dräneras av politikerna, Dagens Medicin 4Ibid 10 Mikrobiologiska laboratoriet Malmö flyttas till Lund. Forskning försvåras på den nybyggda infektionskliniken, som i nationella utredningar lyfts fram som ett av de bästa exemplen på integration mellan forskning och sjukvård.5 Strålbehandling flyttas från Malmö till Lund Strålbehandling i kombination med operation vid cancer i bäckenet är rutin och ges i nära anslutning till varandra. Nu ska strålbehandlingen till Lund, operationerna ska utföras i Malmö.6 2013 15 februari Vårdproduktionsutskottet i Region Skåne, bestående av endast tre ledamöter, fattar beslut om en omfattande strukturförändring av den skånska sjukvården. Närvarande på mötet är Michael Sandin (M) och Yngve Petersson (MP) som röstar för förslaget, samt Ingrid Lennerwald (S) som reserverade sig. Lennerwald menade att det inte funnits ett ordentligt underlag för beslutet och att hon inte fått se en konsekvensanalys. Hon krävde vidare att beslutet skulle fattas i regionfullmäktige. Beslutet i vårdproduktionsutskottet den 15 februari innebär i följande: Ögonsjukvård flyttas från SUS till Landskrona Det skulle betyda att barn som behöver sövas kan endast opereras i Lund och kommer att behöva transporteras. Överläkare samt klinikschefen på Ögonkliniken i Lund sade upp sig i protest.” Man kapar alla band med forskningen och alla syskonkliniker. Forskningen kommer att lida” sade överläkare Anders Bergstöm. Klinikchef Vesna Ponjavic menade att det är olyckligt att splittra ögonsjukvården och inte bedriva den i anslutning till annan vårdverksamhet: ”Två exempel är traumavården där ögonkirurgin jobbar i nära samarbete med neurokirurgin och ansiktstraumakirurgin vid svåra olyckor.” Operationsverksamheten i Landskrona flyttas till SUS, Ystad och Trelleborg. De cirka 4000 operationerna som varje år genomförs i Landskrona ska nu läggas ut på andra skånska sjukhus. Ledplastik (höst- och knäproteser) koncentreras till Hässleholm Gunnar Persson, medicinsk rådgivare, som gjorde en konsekvensutredning av koncentrationen ur ett patientperspektiv för Region Skånes räkning kom fram till att ”den aktuella patientgruppen idag erbjuds en god vård i Region Skåne och att en centralisering inte med nödvändighet leder till ytterligare förbättringar” . Vidare att ”konsekvenserna av en förändring enligt förslaget blir stora och mycket svårbemästrade för ortopedin i Helsingborg, långsiktigt svåra för ortopedin på SUS och besvärliga men hanterbara för sjukhusen i Ängelholm och Trelleborg”. Käkkirurgi flyttas från Kristianstad och Helsingborg till SUS. 5Ibid 6Ibid 11 1 mars 2013 Förvaltningsrätten i Malmö meddelar att man har fått in 117 överklaganden mot beslutet i vårdproduktionsutskottet. 4 mars 2013 Förvaltningsrätten i Malmö anser att det finns starka skäl som talar för att Region Skåne beslut att bland annat lägga ner operationsverksamheten vid sjukhuset i Landskrona är olagligt. Rätten förbjuder Region Skåne att genomföra beslutet tills dessa att överklagandena mot beslutet av behandlats. 8 mars 2013 Vårdproduktionsutskottets majoritet Michael Sandin (M) och Yngve Pettersson (MP) backar från det tidigare beslutet kring omstruktureringen av den skånska sjukvården och skjuter upp behandlingen i väntan på ett bättre underlag. 12 Vårdplatsbristen och patientsäkerheten Antalet vårdplatser på svenska sjukhus har minskat under en lång rad år. Det är i grunden en positiv utveckling som beror på att den genomsnittliga vårdtiden för patienter har minskat drastiskt, från 8 dagar år 1992 till 6 dagar år 2008.7 Minskade vårdtider beror på utvecklingen inom sjukvården – effektivare behandlingsmetoder och mediciner är ett exempel, den tekniska utvecklingen är en annan. Förskjutningen från sluten till öppen vård har också bidragit till denna utveckling.8 Samtidigt kan man konstatera att tillräckligt antal vårdplatser fortfarande är avgörande för att kunna upprätthålla patientsäkerhet och en god arbetsmiljö. Diagrammet nedan visar utvecklingen av antalet vårdplatser i Sverige mellan 2001-2010. Diagram 1: Antal vårdplatser i riket totalt år 2001–2010, inkluderar vårdplatser för specialiserad somatisk vård och specialiserad psykiatrisk vård. Källa: Socialstyrelsen 2012 Man kan där utläsa att antalet vårdplatser har minskat från 29 122 till 25 566, vilket över hela tioårsperioden innebär en minskning på ungefär 12 %9. Denna minskning kan i sin tur relateras till beläggningsgraden under samma period. 7 Från sjukhussäng till e-hälsa, 2010:7, SKL 8 Från sjukhussäng till e-hälsa, 2010:7, SKL 9 Öppen jämförelse och utvärdering av överbeläggningar, delrapport 2011. 2012:27, Socialstyrelsen 13 Diagram 2: Beläggningsgrad10 i riket, år 2001–2009. Källa: Socialstyrelsen 2012:28 Diagrammet visar att beläggningsgraden mellan 2001-2009 har ökat från 80-89 %. En jämförelse mellan det minskade antalet vårdplatser och den ökade beläggningsgraden visar de i praktiken är lika stora11. Under perioden har befolkningen ökat med 6 % och antalet äldre över 65 år med 13 %. Denna statistik tyder på att den medicinsk-tekniska utvecklingen kan förklara delar, men långt ifrån hela, minskningen av antalet vårdplatser. Samma tendenser ser man i jämförelsen mellan utvecklingen av antalet vårdplatser, vårdtillfällen, vårddagar och medelvårdtid: 10 Beläggningsgraden beräknas utifrån vårdtid i dagar i förhållande till antal vårdplatser gånger 365. Vårdtiden beräknas som utskrivningsdatum minus inskrivningsdatum. 11 Öppen jämförelse och utvärdering av överbeläggningar, delrapport 2011. 2012:28, Socialstyrelsen 14 Diagram 3: Antal vårdplatser, vårdtillfällen, vårddagar och medelvårdtid 2000-2008. Index 2000 = 100 Källa:Från sjukhussäng till e-hälsa, 2010:8, SKL Överbeläggning och utlokalisering Två viktiga begrepp när man pratar om vårdplatser är överbeläggningar och utlokaliseringar. Överbeläggning är det som sker när en inskriven patient vårdas på en plats som inte uppfyller de krav som ställs på en disponibel vårdplats.12 En disponibel vårdplats har en fysisk utformning, utrustning och bemanning som säkerställer patientsäkerhet och arbetsmiljö.13 Överbeläggning kan rent praktiskt se ut så som att patientsängar placeras alltför tätt i ett rum eller rent utav i korridorer eller på toaletter. Utlokalisering innebär att en patient behandlas på en annan vårdenhet än den som har specifik kompetens och medicinskt ansvar för patienten. Det kan till exempel innebära att en patient som borde vara inskriven på en internmedicinsk avdelning istället läggs på öron, näsa- och halsavdelningen. Risker med överbeläggningar och utlokaliseringar av patienter Socialstyrelsen har i en rapport (2012) kartlagd några av de risker som uppstår vid överbeläggning och utlokaliseringar av patienter. Undersökningen lyfter fram 8 riskfaktorer och visar att det ”på grund av den ständiga bristen på vårdplatser har vårdpersonalen accepterat situationen, och problemet med antalet vårdplatser betraktas nu som ett normaltillstånd”.14 Denna normalisering av vårdplatsbristen innebär därför också en normalisering av patientsäkerhetsrisker. Vidare lyfts bristande strukturer, kommunikation, dokumentation, lokaler och medicinsk kompetens fram som riskfaktorer. Slutligen bedöms stress och den otrygga arbetsmiljö som vårdplatsbristen skapar vara 12 Öppen jämförelse och utvärdering av överbeläggningar, delrapport 2011. 2012:12, Socialstyrelsen. 13 Ibid. 14 Öppen jämförelse och utvärdering av överbeläggningar, delrapport 2011. 2012:14, Socialstyrelsen 15 en risk då personalen bedömer att det påverkar deras möjlighet att genomföra sina arbetsuppgifter. Risker som uppkommer vid vårdplatsbrist: 1. Dödlighet Studier som påvisar en ökad dödlighet pekar på risker vid en ökad väntetid och en för tidig utskrivning 2. Smärtlindning och felmedicinering Överbeläggningar inom akutsjukvården leder till att patienter ”får vänta längre på smärtlindring och/eller får för lite lindring”15. En studie visar också att det finns ett samband mellan överbeläggning och felmedicinering (fel dosering, frekvens, varaktighet eller läkemedel) 3. Smittspridning Ökad risk för spridning av multiresistenta bakterier, bland annat på grund av att stressad personal blir sämre på att följa hygienföreskrifter. 4. Patientnöjdhet Patienter som tvingas till längre väntetider och placeringar i korridorer är mindre nöjda. Det kan också leda till situationer med hot och våld. 5. Personalnöjdhet Stress och ett försämrat säkerhetsklimat (hot och våld) minskar personalnöjdhet och –trivsel. 6. Hjärtsjukdom Överbeläggningar minskar möjligheten för patienter med hjärtåkommor att få vård som är lättillgänglig och tidsenlig samt håller god kvalitet 7. Luftvägssjukdomar samt antibiotikabehandling vid lunginflamation Patienter med luftvägssjukdomar kan få vänta längre på behandling, får en sämre kvalitet eller ingen vård alls på grund av överbeläggningar. Vårdplatssituationen i den skånska sjukvården Under 2010 genomförde Socialstyrelsen tillsammans med Arbetsmiljöverket en granskning av Region Skånes akutsjukhus. Man konstaterade då att antalet överbeläggningar och utlokaliseringar hade ökat sedan året innan. Detta ledde till att en regionen i början av 2011 tillsatte en utredning för att analysera vårdplatsproblematiken i Region Skåne med fokus på akutsjukhusen. Slutrapporten som författades av den medicinska rådgivaren Sven Oredsson i samråd med förvaltningscheferna på de aktuella enheterna. I rapportens inledning är man tydlig med hur situationen ser ut: I genomsnitt har de fyra största sjukhusen i Region Skåne (SUS, Helsingborg, CSK och Ystad) varje dag minst 50 överbeläggningar och 40 utlokaliserade patienter. Detta innebär att patientsäkerheten är hotad. Åtgärder måste vidtas för att minimera antalet överbeläggningar och eliminera utlokaliserade patienter [kurs. i originalet].16 15 Öppen jämförelse och utvärdering av överbeläggningar, delrapport 2011. 2012:18, Socialstyrelsen 16 Överbeläggning och utlokaliserade patienter i Region Skåne med fokus på patientsäkerhet, 2011:1. Region Skåne, Koncernkontoret 16 Man skriver vidare att Överbeläggning och utlokalisering av patienter är idag ett stort problem i vården och en bidragande orsak till vårdskador och dålig arbetsmiljö. Samtidigt som behovet av vårdplatser minskar på grund av kortare vårdtider och ökad andel dagvård medför befolkningsökning och ökad andel äldre att behovet av vårdplatser ökar.17 Under perioden 2004-2009 minskade antalet vårdplatser i Region Skåne med 150 stycken, vilket motsvarar ungefär 3,7 %.18 Under samma tid ökade befolkningen med 6,6 % och antalet akuta vårdtillfällen med 17 %.19 Beläggningsgraden varierade från avdelning till avdelning. Inom flera specialiteter som internmedicin, kirurgi och ortopedi noterades beläggningsgrader över 95 %, vilket innebär att beläggningen ibland överskrider 100 %..20.En nyligen genomför undersökning visar att överbeläggningen ökar när medelbeläggningen överstiger 90 %, vilket i Region Skånes fall skulle vara en realitet då medelbeläggningen under 2010 låg på 94 % (SUS, Helsingborg, CSK och Ystad).21 Tabell 1: Vårdplatsbehov under de kommande 5 åren utifrån befolkningsutveckling, åldersutveckling, kortare medelvårdtid och lägre beläggningsgrad. Källa: Överbeläggning och utlokaliserade patienter i Region Skåne med fokus på patientsäkerhet, 2011:8. Region Skåne, Koncernkontoret Framtidens vårdplatsbehov i Skåne I Oredssons rapport utgår man från antalet vårdplatser år 2011 och gör utifrån detta en beräkning på vårdplatsbehovet de kommande fem åren. I denna beräkning utgår man ifrån • En befolkningstillväxt på 1,3 % per år • En ökning av andelen personer i åldern 85+ Detta bygger på siffror från Statistiska Centralbyrån och utveckling de närmsta föregående åren. Denna demografiska utveckling visar enligt rapporten på ett behov av 17 18 19 20 21 Ibid s. 2 Ibid s. 7 Ibid. Ibid Ibid 17 ytterligare cirka 255 vårdplatser de kommande fem åren.22 Dock räknar man med en fortsatt effektivisering och utveckling av vården: En minskning av antalet vårddygn från 4,8 till 4,6 minskar behovet med 85 platser. Man skriver vidare att ”[m]ed hänsyn till att antalet överbeläggningar och utlokaliserade patienter kraftigt ökar när beläggningsgraden på vårdavdelningarna överstiger 90 % bör det vara en målsättning att minska nuvarande beläggningsgrad från 94 % till 90 %. För Region Skåne innebär en sådan minskning av beläggningsgraden ett behov av ca 80 nya vårdplatser”.23 Allt som allt beräknas det totala vårdplatsbehovet de kommande 5 åren vara 250 nya platser. Åtgärdsplan för att reducera behovet av nya platser För att minska behovet av nya vårdplatser tog man i Oredssons utrednning fram ett åtgärdsprogram bestående av nio punkter. Betydelsen av de olika åtgärderna varierar mellan de olika sjukhusen. 1. Ökad satsning på patientsäkerhet för att minska antalet vårdskador 2. Omfördelning av vårdplatser från specialiteter med låg beläggning till specialiteter med hög beläggning 3. Utbyggnad av avancerad sjukvård i hemmet 4. Ökad andel dagkirurgi/dagvård bland annat genom förändring av ekonomisk styrmodell 5. Förbättrat samarbete med kommun och primärvård för snabbare övertag av utskrivningsklara patienter 6. Ökad kompetens på akutmottagningarna 7. Förändrat arbetssätt så att fler patienter kan skrivas ut på förmiddagar och under helger 8. Ökad följsamhet till vårdprogram/riktlinjer 9. Möjlighet att vid specifika tillfällen utöka antalet vårdplatser Oredsson menar att om dessa nio åtgärder genomförs och får avsedd effekt kommer vårdplatsbehovet att stanna vid 105 nya platser under fem år (se tabell 1 nedan). 22 23 Ibid Ibid 18 Tabell 2: Behov av vårdplatser i Region Skåne 2011-2016 Källa: Överbeläggning och utlokaliserade patienter i Region Skåne med fokus på patientsäkerhet, 2011:15. Region Skåne, Koncernkontoret För att sammanfatta: Socialstyrelsens och Arbetsmiljöverkets granskning visade år 2010 att antalet överbeläggningar hade ökat sedan året innan. Detta ledde till att man tillsatte en internutredning för att undersöka vårdplatsbehovet under de kommande åren. Denna utredning resulterade i en rapport som pekade på ett behov av 250 nya vårdplatser under de kommande fem åren (2011-2016). Om sjukvården under denna period satsade på att genomföra det föreslagna niopunktsprogrammet och samtidigt skapade 105 nya vårdplatser.bedömdes man kunna upprätthålla en god patientsäkerhet.24 Hur gick det? Statistik från Region Skåne visar att utvecklingen har gått i en helt annan riktning: Tabell 3: Antal vårdplatser i Region Skåne Källa: Den dåliga nyheten, Sjukhusläkaren 2012 24 Ibid s 15 19 Mellan januari 2011 och oktober 2012 minskade antalet vårdplatser med 112 platser. Värst är läget för SUS där 10 % av alla vårdplatser, 142 stycken, har skurits bort på 22 månader. Låt oss sätta siffrorna i perspektiv. Under åren 2001-2010 minskade antalet vårdplatser i Sverige med 12 %. Detta är i sig en stor minskning. En lika stor minskning som har skett under en 10-årsperiod I Sverige har alltså genomförts under 22 månader på SUS. Tittar man vidare på Region Skånes internrapport om vårdplatsbehovet så fastställs det där att antalet vårdplatser bör öka med 105 platser de närmsta fem åren för att överbeläggningssituationen ska kunna hanteras på ett för patientsäkerheten acceptabelt sätt. Som svar på detta minskar man antalet platser med 112 på 22 månader! Vilka effekter har vårdplatsbristen fått? ”Vi är tacksamma att det inte har spårat ut värre” sade Sven Oredsson, medicinsk utredare på Region Skåne, med anledning av att 142 vårdplatser skurits bort på SUS.25 Enligt de statistikverktyg som regionen har tagit fram har dock inte överbeläggningen ökat på SUS, något som Oredsson kan ha flera anledningar: ”Personalen kan skicka hem fler patienter från akuten, istället för att lägga in dem. Man kan skicka hem inlagda patienter tidigare. I båda fallen balanserar man det mot patientsäkerheten. Men jag tror också att man har ökat effektiviteten”.26 Patienter som inte skrivs in alls, eller skrivs ut tidigare än innan är alltså två förklaringar till att överbeläggningarna inte har ökat. Svenska Läkarförbundet menar i en rapport att det kan leda till chanstagningar och att läkaren tvingar ta beslut som inte alltid är bäst för patienten.27 I många fall hamnar det på de anhöriga att ta hand om en patient som blir utskriven för tidigt. Anhöriga som ofta inte har vare sig den medicinska kompetensen eller den mentala förberedelsen att ta hand om exempelvis en familjemedlem som genomgår en tung behandling. I längden ökar det lidandet för den enskilde och innebär dessutom fler återbesök och en ökad belastning på andra vårdenheter. Vårdplatsbristen kan även innebära än allvarligare konsekvenser. Under 2011 menade Socialstyrelsen att fem dödsfall i Region Skåne kunde hänföras till bristen på vårdplatser. Detta bygger man på utredningar som gjorts efter att dödsfallen har blivit anmälda enligt Lex Maria. ”Vår bedömning är att bristen på vårdplatser i olika hög grad har bidragit till dessa allvarliga händelser” sade Thomas Fridén på Socialstyrelsen.28 Andra uppmärksammade fall är den 74-åriga kvinna inlagd på Helsingborgs lasarett vars immunförsvar var utslaget av en cellgiftbehandling. Trots att en infektion i detta läge kan vara livshotande placerades en patient med svininfluensa i samma rum.29 Ett flertal liknande historier har framkommit i media under det senaste åren och mycket tyder på att vårdplatsbristen, med överbeläggningar och utlokaliseringar som följd, drabbar patientsäkerheten hårt. 25 2013-01-05, Sydsvenskan. Bantat SUS inte sämst i Skåne 26 Ibid 27 Brist på vårdplatser – kris inom svensk sjukvård. 2004:8. Svenska Läkarförbundet 28 2012-08-28, Platsbrist kan ha lett till dödsfall, Sydsvenskan 29 2013-01-31. Svårt sjuk tvingas dela rum med svininfluensapatient, DN 20 Berättelser 21 Inledning Nedan följer ett urval av de berättelser som har skickats in till kriskommissionen, eller på annat sätt publicerats i öppna medier. Samtliga berättelser som har skickats in har mottagits och behandlats av kriskommissionen. De har valts ut för att de illustrerar olika perspektiv och erfarenheter av sjukvårdskrisen. Ett stort fokus har hamnat på de dödsfall som Socialstyrelsen har konstaterat skett på grund av vårdplatsbristen. Det är viktigt att dessa tragiska fall lyfts upp och kritiseras. Men det är så mycket mer som sker. Många människor som råkar illa ut i det dolda, Det handlar in att arbetsdagen är så mycket tyngre att ta sig igenom eller att en kontakt med sjukvården inte avlöper som man hade hoppats. Det handlar också om de situationer som inte har blivit akuta eller lett till en allvarlig skada eller dödsfall – inte ännu i alla fall. Det handlar också om situationen för dagens vårdpersonal, och framtidens. Till varje berättelse har tillfogats ett kort faktaavsnitt som anknyter till det som framkommit. Dessutom en kommentar från en av kriskommissionens medlemmar. Detta för att sätta in berättelsen i en kontext och vidga förståelsen av den erfarenhet som lyfts fram. Samtliga berättelser har anonymiserats. Detta av två skäl: dels med hänsyn till den personliga integriteten, dels på grund av reprimander som riktats mot enskild personal från chefer inom Region Skåne för att man har uttalat sig i media. 22 “Vi går på knäna” Jag jobbar som sjuksköterska på en kirurgisk vårdavdelning i Skåne. Det är ett tufft klimat med svårt sjuka patienter som genomgått omfattande operationer. Stressnivån är allt som oftast hög eller extremt hög. Rasten brinner ofta inne och man har inte rätt att skriva upp ”ingen rast”. Kan säga att jag har jobbat många timmar gratis på grund av detta. Vårdtyngden är hög och som sjuksköterska har du ett tufft jobb att dels hinna med allt medicinsk dels delta i den grundläggande omvårdnaden. Den fysiska belastningen i kombination med stressen att ha medicinskt ansvar för svårt sjuka patienter och alltid vara på hugget för att upptäcka eventuella komplikationer är påfrestande. På en kirurgisk vårdavdelning är läkarna frånvarande den största delen av tiden eftersom de opererar. För oss sjuksköterskor innebär detta ett ökat egenansvar och när något tillstöter får du göra vad du kan tills kirurgen har opererat färdigt. Det är näst intill en allmän åsikt bland både sjuksköterskor och undersköterskor att vi ofta går på knäna utan att få något gehör uppifrån. Vi har varandra och det kollegiala stödet är stort men det är också det enda stödet många känner. Ilska, uppgivenhet och frustration från oss på golvet bemöts ofta med ”vad kunde du/ni gjort annorlunda”. Som om vi alltid kan lite mer och lite bättre. Min åsikt är att det inte finns utrymme för förbättring utan att man antingen drar ner på antalet patienter (vilket är omöjligt) eller ökar upp personalstyrkan så att man kan lägga mer tid och omsorg på var och en av alla patienter. Har aldrig sett röken av någon sjukhuschef eller annan högt uppsatt som besökt oss för att visa stöd och förståelse för vår situation eller förklarat varför den ser ut som den gör. Vid ett tillfälle planerade man stänga ner en kirurgisk avdelning för att det på grund av besparingskraven inte fanns personal nog att hålla alla avdelningar öppna. Man var alltså beredd att låta cancersjuka patienter vänta på operation eftersom akutpatienter aldrig kan nekas plats. Cancersjuka patienter som utan operation inte kan botas och som i väntan på operation riskerar att försämras och få chanserna för en lyckad operation och tiden därefter minskade. Knappast etiskt försvarbart eller kostnadseffektivt. Jag och flera kollegor med mig fasar över att behöva bli beroende av vården då vi vet vad detta innebär. Visst finns det underbara, proffsiga och kunniga sjuksköterskor men vi vet också vad stress och press gör med dessa människor. Ett dåligt bemötande är alltid trist men i en situation där du är utlämnad och i beroendeställning kan det sätta djupa spår. Jag har själv varit en usel sjuksköterska när jag låtit stressen äta upp mig och det är smärtsamt. Det mest skrämmande är när man har så oerhört mycket att göra och tiden inte täcker till att man inte kan tänka klart. Risken för att man ska begå allvarliga misstag ökar och misstagen sker, i större eller mindre omfattning, varje dag. Och även om det är helt uppenbart för dig och dina kollegor att stress varit den främsta bakomliggande faktorn är det alltid du som enskild sjuksköterska som kunde och skulle gjort annorlunda. Det är då man funderar på om man är kompetent nog eller helt enkelt borde välja ett annat yrke. Februari 2013 23 Fakta I början av 2013 presenterades Region Skånes medarbetarenkät som genomförts under 2012. Resultatet visar på arbetet är tufft. Svaren kring arbetsrelaterad utmattning och bristande delaktighet är det allvarligaste30. Mats Runsten som är ordförande för Vårdförbundet Skåne kommenterade resultaten i ett uttalande att sade följande:”Har man arbetsrelaterad utmattning som en röd stapel så är risken att de andra staplarna, som är gröna, också blir röda nästa gång. För det här handlar om arbetsmiljön - bemanningen, arbetsbelastningen, scheman och liknande.”31 Kommentar, Vilmer Andersen Om sjukvården hade varit ett flygplan skulle det inte fått tillstånd att starta med en så pressad personal som denna berättelse beskriver. Personalen offrar sig för att vidmakthålla en god patientsäkerhet – och trots det upplevs de i vissa stunder som hotat när risken för misstag växer på grund av utmattning. Bristen på personal och operationskapacitet påverkar också möjligheten att behandla exempelvis cancerpatienter i rätt tid utifrån den diagnos de har och inte utifrån den ekonomistiska bedömning som regeringens kömiljard leder till. Patienternas behov och inte de politiska sparbetingen ska vara styrande för hur resurserna fördelas i sjukvården. 30 31 2013-02-18 Utmattning och brist på inflytande är största problemen, Helsingborgs Dagblad. Ibid 24 Den frustrerade läkarstudenten Jag är läkarstudent i Malmö och är i slutet av min utbildning. Detta innebär att jag spenderar en stor del av min tid ute på kliniken för att kunna lära mig hur arbetet gå till i praktiken och för att kunna tillämpa det jag lärt mig i skolbänken. Jag har tjänstgjort på sjukhuset sedan hösten 2011 och märker hur utbredd krisen är. I fikarummen talar alla om hur pressad vården är och hur patientsäkerheten är hotad. Det har bara blivit värre och värre och nu har jag fått nog. Det gäller både mig själv och andra som studerar inom vårdyrkena. De läkarstudenter som går terminen under mig har till exempel inte längre någon handledare när under de få dagar de är placerade på neurokirurgen. Nu får de gå runt på egen hand i operationssalarna och på avdelningen. När min klass var där hade vi en handledare som tog hand om oss, gick igenom olika case och lyfte fram de absolut viktigaste budskapen beträffande just neurokirurgi. Alltså det vi ska veta som framtida allmänläkare. På den korta tiden som gått sedan dess har man alltså tagit bort detta. Förra veckan gick inte mina kursare på sin placering på akuten då det ska ha varit väldigt rörigt och stressat. Det är inte en bra plats för student. På så sätt har de missat den annars mest givande veckan på hela terminen. Läkare på akuten har vägrat att handleda kandidater för att det är helt enkelt för krävande för dem. Andra läkare har sagt åt oss att inte göra vår AT-tjänsgöring i Malmö på grund av det kritiska läget just nu. Resursbristen är skriande. Patienterna drabbas tyvärr av detta. Jag har hört att en hel ortopediavdelning har lagts ner samtidigt som jag har sett hur avdelningspersonalen har känts sig tvingade att skynda på vårdplaneringar för att få ut patienterna så fort som möjligt så att nya kan komma in. Jag har träffat patienter på mottagningarna som har skällt ut läkare på grund av missnöjet att behöva ta sig till ett annat sjukhus för att få den behandling de alltid annars har fått här. Jag vet egentligen inte vem som ansvarar för dessa frågor, men jag måste skriva till någon. Jag undrar vad det är som händer och om det finns något som jag kan göra för att förbättra det som faktiskt ska vara min utbildning. Hur länge ska det vara såhär? Jag var med i ”Rädda vården”-demonstrationen i Malmö i oktober 2012. Jag såg att många av oss har fått nog. Självfallet vill jag ha en fungerande och givande utbildning men jag vill ju ännu mer ha en fungerade vård och omsorg. Vad kan jag göra? Med vänliga hälsningar, en frustrerad läkarstudent. Januari 2013 25 Fakta I september 2012 meddelade professor Kristian Riesbeck, prodekanus för medicinska fakulteten och ansvarig för att samordna utbildning i Malmö och Lund, att han hoppat av sitt uppdrag. Han menade att nedskärningar och omorganisationen inom sjukvården är förenade med stora risker för framtidens sjukvård: ”Vid fakulteten utbildas den personal som ska ta hand om oss när vi blir sjuka och gamla. Där vill vi ha en hög kvalitet och så kunnig personal som möjligt. Om utbildningen försämras är det färre som vill studera och forska här. Den dåliga stämningen på SUS har redan gjort att AT-läkarna ger sin utbildning bottenbetyg i en landsomfattande undersökning”.32 Gunilla Westergren-Thorsson, dekan på medicinska fakulteten sade i samband med beslutet om flytt av laboratorieverksamheten från Malmö till Lund att den riskerar att försämra kvaliteten på de läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal som utbildas i Skåne.33 Kritiken för riskerna har även kommit från andra håll, till exempel från Kvinnoklinikerna, ungdomsmottagningar och gynekologimottagningar som varnar för förödande konsekvenser34, samt från läkarstudenterna själva. I februari 2013 lyfte 25 läkarstudenter i en motion till studentkåren Medicinska Föreningen frågan om den hotade utbildningskvaliteten i vårdkrisens spår. ”[N]edskärningarna det största hotet mot läkarutbildningens kvalitet” skriver man och fortsätter: ” Då arbetssituationen försämras väljer många av de mest kompetenta läkarna, med störst valmöjligheter, att söka andra arbetsplatser. […] På grund av anställningsstoppet blir kvarvarande läkare överbelastade och stressade, vilket gör dem till dåliga handledare. Studenter har uppmanats att inte komma till kliniken då läkarna känner att de inte hinner med sitt pedagogiska arbete.”35 Kommentar, Saima Jönsson Fahoum Under sin utbildning skall man som student inom vården självklart ha en handledare. Handledare har en viktig roll då denna lägger schema och skall se till att det finns tid avsatt för undervisning och bredvidgång. Den tid som studenter inom vårdämnena spenderar på avdelningarna är en central del i utbildningen. Annars blir det bara teori och ingen praktik. Det är orimligt att själv försöka knalla omkring på akuten utan förankring och förväntas undervisa sig själv. Jag vet att det för närvarande är bekymmersamt att finna platser åt studenterna. Det är en av effekterna av vårdkrisen som kommer att ge ett dystert eko in i framtiden. Undervisningens kvalitet är ju vital för framtidens vård. Vi påtalar detta i regionfullmäktige. Landstingen har dessutom avtal som innebär att staten betalar ut ersättning i samband med utbildning och forskning. Att inte fullgöra utbildningsuppdraget är alltså inte OK. 32 33 34 35 2012-09-18, Prodekanus avhopp protest mot sparbeting. Sydsvenskan Ibid. 2012-10-26, Sjukvårdspolitikerna raserar kvinnosjukvården i Skåne. Sydsvenskan 2013-01-21, ”Studenters ansvar att protestera mot vårdslakt”, Lundagård 26 ”Akutläkaren som sade upp sig” Jag är en akutläkare som jobbar på akutkliniken i Lund sen fem år tillbaka. Jag är nyligen färdig specialist i akutsjukvård men har sagt upp mig till stor del på grund av arbetssituationen - och det kommer att bli fler. Jag tycker det ändå är synd att gå härifrån för att vi har varit en mycket duktig och kraftfull grupp akutläkare som byggt upp akutmottagningen. Nu håller det allt på att bli förstört. Och det sägs i vården att det som är förstört på ett år tar 10 år att bygga upp igen. Värdefull kompetens och erfarenhet som försvinner. Håller på nu så kommer det snart inte att finnas en välfungerande akutmottagning i Lund. Det här är min vardag: I morse när jag började jobbet klockan 8 var det EN enda plats ledig på hela sjukhuset. Som tur är brukar torsdagar vara lite lugnare än medeldagen men som förväntat samlades allt på akuten då patienter låg där i väntan på plats. Krisen var så allvarlig att det var största nyheten på sjukhusets intranät. Man skrev till alla klinikchefer att med en uppmaning om att försöka skriva ut patienter och hjälpa till med platser om möjligt. Jag har inte hört om någon skadats av detta men det får vi ofta inte veta förrän senare. Det är bara 3 veckor sen en patient avled i väntan på läkare då det också var kris. I denna vecka har jag fått höra om två mycket kompetenta och duktiga ST-läkare som har bestämt att säga upp sig från akuten i Lund. Två till. Flera andra funderar starkt på att försvinna härifrån. I läkaryrket har ST-läkaren främsta intresse att göra färdigt sin ST-tid för att bli specialist. Man slutar endast om det är ohållbart att fortsätta samma situation. Det är så krisigt på akuten just nu. Jag har inte ord att beskriva det. Moralen är i botten. Personalen har börjat skrika på varandra och är totalt utmattad. Fikapaus eller rast finns inte längre i vårt ordförråd. Folk har inget annat att prata om än läget och ändå är vi så trötta att inte ha något annat att prata om. Med oförändrat läge kommer akuten att krascha helt och hållet närmaste månaderna. Jag tror många inte inser konsekvenserna av det. Patienterna kommer inte att försvinna även om läkarna gör det. Läkare från övriga sjukhuset kommer att beordras att joura på akuten. Hyrläkare har redan efterlysts och vi börjar redan nu se läkare komma till jourpasset som inte varit introducerade så att de kan inte rutinerna. Akutmottagningen, med den allt äldre, svår- och multisjukare befolkningen, är en av de svåraste klinikerna på sjukhuset. Ansvaret att ställa rätt diagnos eller utesluta farliga tillstånd för att skicka hem patienten under konstant tryck finns bara här. Jag kan fortsätta hur länge som helst men någonstans måste jag stoppa. Jag skriver för att jag har ingenting att förlora, jag har redan sagt upp mig och kommer att försvinna från SUS. Mina kollegor mår lika dåligt och är lika arga på den ohållbara situation vi har blivit satta i utan att få ha något att säga om saken. Men de är rädda att uttala sig i öppet forum för att sjukhuset drivs med skrämtaktik. Det brinner på akuten framför allas ögon - men brandkåren kommer inte. Det är något som allmänheten bör veta om. Vi är helt maktlösa. November 2012 27 Fakta I januari 2013 gick Arbetsmiljöverket ut med en hård kritik mot Region Skåne med anledningen av situationen på akutmottagningen i Lund. ”Om det hade varit ett vanligt företag hade vi övervägt att stänga det. Men man kan inte stänga en akutmottagning” sade Arbetsmiljöverkets chef i Malmö Mats Ryderheim.36 Den skarpa kritiken kom efter en inspektion i december 2012 och Arbetsmijöverket har hotat med åtal mot ansvariga politiker om inte situationen åtgärdas. Kritiken rör framför allt situationen för de anställda. Enligt Arbetsmiljöverket har den höga arbetsbelastningen lett till psykisk ohälsa. Personal berättade vid inspektionen att de mådde dåligt och att de inte hade tillräckligt med tid att ta hand om patienterna.37 Arbetsmiljöverket konstaterade att det finns en ”oacceptabel obalans mellan akutens uppdrag och de resurser som finns”.38 Kommentar, Mats Olsson För Lunds del har vårdkrisen varit förödande. Akutläkarens berättelser är tyvärr bara en av många. Lojal och kompetent personal som vill göra ett gott arbete ser sig till slut tvingade till att söka sig till andra arbetsplatser. Ur ett Lundaperspektiv är det allvarligt. Den kompetens som har byggts upp under en lång tid tillbaka i nära samarbete med universitetet – en annan av stadens kännetecknande institutioner – raseras nu i snabbt takt. Särskilt problematiskt har det varit på just akutmottagningen. Folk dör eller får skador för livet och personalen blir till slut maktlös - när resurserna och vårdplatserna helt enkelt inte räcker för att garantera patientsäkerheten. Efter förra årets nya nedskärningar från de borgerliga och Miljöpartiet föreslogs på fullt allvar att det skulle införas remisstvång för att besöka akuten i Lund. Som företrädare för lundaborna är det ibland svårt att veta om man ska skratta eller gråta. 36 37 38 2013-01-17, ”Jag tycker detta är skamligt” Sydnytt 2013-02-06. Akutmottagning hotas av vite på flera miljoner. Skånska Dagbladet Ibid 28 ”Den hjärtsjuke åldringen” Här är min berättelse från den skånska sjukvården. Jag ska kanske börja med att säga att jag 87 år gammal. Jag drabbades av hjärtstillestånd år 2000, på första maj av alla dagar. Jag befann mig på akutkliniken MAS med min fru och son med högt nummer i kön. Bröstsmärtorna tilltog och vi trängde oss före i kön. Vid receptionsdisken stannade hjärtat. Genom ingripande från min fru och son blev jag tydligen snabbt omhändertagen och upplivades genom el-stötar på bröstet. Hjärtat började slå igen och jag blev utskriven efter någon vecka. Efter händelsen vidgades ett kärl med en ”stent” och blodet cirkulerade hyfsat. Jag blev ordinerad en noggrann kontroll och uppföljning av mediciner på kardiologen. I början var jag där ofta, efter hand en gång i halvåret. Jag blev inlagd av och till för olika kontroller, exempelvis ultraljudundersökningar. Så gick åren och mitt tillstånd förbättrades successivt. I februari/mars 2011 fungerade inte medicinen. Jag fick vätskeanhopningar och andnöd. Blev inlagd på kardiologen. Jag upptäckte snabbt de resursförändringar som skett – minskad personal och administrativa problem. Personalen gjorde allt för att bibehålla kvaliteten men det var givetvis stor skillnad mot tidigare. Jag blev utskriven med ett enkelt besked från en sköterska att min sängplats måste tas i anspråk. Utskriven med kvarstående vätskeansamling och andningssvårigheter. Min läkare som jag haft i ett tiotal år flyttades till Lund. Min nye läkare förklarade att resurserna minskat. Jag kunde inte längre kontrolleras två gånger om året utan endast en. Efter kort tid fick jag besked att även den läkaren flyttat. I november 2012 erhöll jag en medicinordination från vårdcentralen, som dock kardiologen inte accepterade som lämplig. I december 2012 fick jag meddelande från kardiologen att man saknade resurser och att en privat specialist skulle överta vården. Januari 2013 Fakta Flera vetenskapliga studier visar att patienter med hjärtsjukdom lider ökad risk för vårdskador vid överbeläggning. Socialstyrelsen har i en litteraturgenomgång (2012) visat på detta och lyfter upp ökade väntetider och minskad tillgänglighet som två riskfaktorer.39 Svenska Läkarförbundet tog år 2004 fram en rapport om vårdplatsbristen och menade att en vanlig konsekvens av överbeläggningen är att man tvingas chansa och skicka hem patienter för tidigt och att man därigenom ”tvingas ta beslut som inte är till patientens bästa”.40 Kommentar, Vilmer Andersen Tyvärr ser vi flera och flera exempel på att patienterna skickas hem i förtid eller inte får den omsorg de behöver efter en behandling på sjukhuset. Vi har till exempel fått berättelser om att äldre ensamstående skickas hem mitt i natten och får klara sig själva, trots att de behöver hjälp och stöd i den situation de befinner sig i. I exemplet ovan med ”den hjärtsjuke åldringen” ser vi också att besparingar och effektiviseringar inom vården 39 Öppen jämförelse och utvärdering av överbeläggningar, delrapport 2011. 2012:51, Socialstyrelsen 40 Brist på vårdplatser – kris inom svensk sjukvård. 2004:8. Svenska Läkarförbundet 29 leder till en sämre uppföljning och minskade insatser – en tendentiel utveckling som är mycket tydlig de senaste sex åren med borgerlig majoritet. Besparingarna slår mot patienterna – det är tydligt. 30 ”Vi sliter som bara den” Jag jobbar som sjuksköterska på barnkardiologen i Lund. Där bedrivs rikssjukvård för barnhjärtkirurgi, tillsammans med Drottnings Silvias Barnsjukhus i Göteborg. Vi får alltså patienter från halva landet var. Det är snart dags att ansöka till Socialstyrelsen om att få avtalet/uppdraget förlängt. Jag undrar hur det ska motiveras att vi kan bedriva kvalitetsvård för våra hjärtbarn. Hela hösten har det varit kaos med många tunga patienter och lite personal. Vi har fortfarande ”julneddragning” på platsantalet eftersom vi inte är personal nog att ha full avdelning. Det säger sig självt att 12 sjuksköterskor inte kan utföra en hel avdelnings jobb på ett tillfredsställande vis när den optimala bemanningen är 9 sjuksköterskor/dygn. Calici [kräksjukan] gick flera varv bland patienter, föräldrar och personal för att vi inte kunde isolera tillräckligt bra. Vi opererar ungefär hälften så många barn/veckan som för två år sen, väldigt få planerade operationer eftersom det måste finnas utrymme för akuta. Vikariat på upplärda, duktiga sjuksköterskor förlängs inte, pensioner, mamma- och studerandeledigheter ersätts inte till fullo. Nya sjuksköterskor las:as in, men det tar nån månad innan de är inne i gängorna. Inget emot dem personligen. Det blir inte mycket semester till personal under jul- och sportlov. Vi sliter som bara den. Ändå ska vi spara mer pengar. Fem sjuksköterskor går innan sommaren, tre tillkommer. Och vi ligger redan på minus. Vi har också ett väldigt nära samarbete med biva [barnintensiven]. Jag stödjer till fullo sjuksköterskornas beslut om att säga upp sig. Det är för mig helt obegripligt hur man kan tro att någon ska gå med på nya avtal med sämre förhållanden. Stå på er! Samtidigt undrar jag vad som kommer att hända med barnhjärtkirurgin? Utan alla duktiga biva-sjuksköterskor och med för lite folk hos oss kan vi inte erbjuda den vården vi vill, och som vi lovat Socialstyrelsen att vi ska. Jag trodde rikssjukvård var något att vara stolt över inom Region Skåne, att det var ett plus i kanten i prestigejämförelsen med andra regioner, till exempel Stockholm. Men det kanske var naivt av mig. Stockholm har länge velat ha barnhjärtkirurgin, och nu har de världens chans att vinna den tillbaka. Enbart för att uppdraget slarvas bort i Skåne. Det är ett sådant slöseri med kompetens, entusiasm och välfungerande inarbetade rutiner. Och vad händer med vår avdelning om alla biva-syrror verkligen slutar? De opererade barnen utgör den största delen av vår verksamhet, utan dem kan jag inte tänka mig att det finns behov för en renodlad barnhjärtavdelning. Det känns väldigt tråkigt! Jag önskar att det fanns en förståelse för att god vård kostar. Det är inte så att vi vill slösa med pengar. Men i takt med att befolkningen ökar och att barnhjärtkirurgin blir mer och mer avancerad måste kostnaderna få lov att följa med. En stor kram till alla kollegor som har kämpat och slitit hela hösten och vintern, jag undrar hur länge till ni kommer att orka! Det som ger mig glädje och ork är att höra föräldrar berätta, se bilder på barnen ett halvår/år efter operation eller ännu bättre, träffa patienterna på återbesök eller besök. Oftast pigga, friska, glada barn, med hjärtan som blivit lagade genom en stor laginsats. När man ser de som varit allra sjukast, fått nya hjärtan och/eller genomgått många operationer springa runt i korridoren som vilken annan 2-3 åring som helst, då smälter ens eget hjärta lite extra! Februari 2013 31 Fakta Den 23 januari 2013 sade 34 sjuksköterskor på Barnintensiven i Lund upp sig. Det utgör en majoritet av de 45 högspecialiserade sjuksköterskorna på avdelningen som tillsammans med Göteborg har status som rikssjukvård. Uppsägningen kom efter att regionen sagt upp ett arbetstidsavtal och ville ersätta detta med ett avtal som skulle sänka lönen för sjuksköterskorna. Anställningsstoppet som infördes på SUS den 23 augusti 2012 gäller alla nyrekryteringar, förlängningar av vikariat, timanställningar och anlitande av bemanningsföretag. Åtgärden har till exempel lett till att sjukfrånvaro inte ersätts, även om flera personer är sjuka på samma avdelning samtidigt. I november 2011 inledde Socialstyrelsen en specialgranskning av patientsäkerheten på SUS och krävde att en riskanalys av anställningsstoppet. Regionstyrelsens majoritet pekade där ut ett flertal situationer där patienter kan skadas: • • • • Ojämn bemanning och personalbrist Personalen söker andra jobb och lämnar SUS Hög arbetsbelastning och ökad sjukfrånvaro Brist på medicinska sekreterare Socialstyrelsen var inte nöjd med denna riskanalys och gav femklövern bakläxa genom att kräva ytterligare kompletteringar av regionstyrelsen. Kommentar, Eva Lenander Anställningsstoppet som även innebär stopp för förlängning av vikariat och samtidiga besparingar leder som vi ser till mindre personal. Problemet är att sjukvårdsuppdraget inte har minskat samtidigt. Det är till och med så att uppdraget inte ens är tydligt. Det enda tydliga kommunikation från arbetsgivaren är att verksamheterna ska klara sig med mindre personal. Någon gång leder det till minskat antal vårdplatser – men inte färre sökande patienter. Samtidigt tar arbetsgivaren inte ansvar för att bedöma konsekvenserna, för arbetsmiljön, för patientsäkerheten. När en verksamhet inte har personal nog att på ett arbetsmiljömässigt bra sätt utföra sina arbetsuppgifter under normala omständigheter inser var och en att det inte blir patientsäkert under högre belastning. Perioder som är förutsägbara då de återkommer varje år med vinterkräksjuka och influensa påverkar sjukvården under ganska många veckor. Inte bara patienterna blir sjuka, även personalen drabbas, samtidigt. Och anställningsstoppet gör att det inte tas in vikarier. Personalens rop på hjälp tas inte på allvar, åtminstone finns ingen väg att lyfta den till de högsta tjänstemännen. Arbetsgivaren efterlever inte arbetsmiljölagen, arbetstidslagen eller patientsäkerhetslagen. De uppfyller inte heller sina åtaganden efter Lex Mariaanmälningar. 32 ”Sonen med persikokärnan” Eftersom ni tillsatt en Kriskommission för den skånska vården, vill jag berätta historien om min son. Han fyller 24 år i år. Han är gravt förståndshandikappad; befinner sig på en 2-3-årings nivå, men i en vuxen mans kropp; stor och lång. Sommaren 2011 råkade han svälja en persikokärna. Först fastande den i halsen, men lossnade och åkte ner. Men han började kräkas. Han fick åka ambulans till Lunds lasarett. Han blev snabbt och väl mottagen och man röntgade halsen. Jag kunde ta det lugnt, sade personalen; kärnan hade gått vidare. På grund av överbeläggning hamnade han på öronnäsa-hals-kliniken (ÖNH). Sedan fortsatte han att kräkas. I 12 timmar. Några läkare kom in (öron-näsa-halsläkare) och de sade att jag kunde ta det lugnt, kärnan hade gått vidare. Vidare? Till vad då? Jag sade, gång på gång, att någonting stämmer inte, kärnan måste ha fastnat. Ingen lyssnade. Det var den lugnande medicinen som var orsaken till kräkningarna, påstod man. Det hjälpte inte att jag sade att min son fått lugnande medicin många gånger, men aldrig mått illa av det. Han hatar att kräkas. Nu tvingades han kräkas i 12 timmar. Allt eftersom timmarna gick, led han mer och mer. Till sist kom det bara blod och slem, och han måste ha haft fruktansvärt ont. Först vid 10-tiden nästa morgon kom det upp en läkare från kirurgen. Jag sade det jag sagt hela natten. Han sade: ”Du har nog rätt.” Min son skickades till röntgen, och kärnan hade fastnat i ingången till magsäcken. Han måste opereras. Men det fanns ingen personal, och man fick inte ta in extra. Så min son måste vänta ännu ett dygn. Jag fick då ett smärre sammanbrott, så läkaren kallade in personal trots allt. Läkaren försökte ta ut kärnan genom halsen men den var för stor, så de fick operera ut den genom magen. Där har sonen nu ett tio centimeter långt ärr. Efter operationen var det fortfarande överbelagt på kirurgen. Så han hamnade åter på öron-näsa-hals-kliniken. Efter någon dag fick han hög feber; det visade sig att han hade början till lunginflammation. En läkare som kom upp från kirurgen sade att han skulle tagits upp, så han fick röra på sig. En sjukgymnast skickades upp. Personalen på ÖNH sade att de inte hade någon erfarenhet av personer som opererats under halsen, så de visste inte att de borde tagit upp honom. Med lock och pock fick vi upp min son och lunginflammationen gav med sig så småningom. Först nästan ett år senare, när jag läste om alla överbeläggningar och indragningar på SUS, anmälde jag händelsen till patientsäkerhetsnämnden. Jag var tydlig med att jag inte ville sätta dit någon enskild läkare. Min son hamnade på fel avdelning på grund av överbeläggning, och alla var stressade. Hade det gått i dag? När det är ännu hårdare personalindragningar. Det finns i dag mer pengar än någonsin. Men var hamnar de? Vart är vi på på väg egentligen? Januari 2013 33 Fakta: Under årets första dagar 2013 rådde ett så kallat stabsläge på akuten i Malmö. Det innebär att det inte finns en enda ledig plats på någon vårdavdelning, och att man därför inte kan slussa vidare patienter från akuten. En sjuksköterska som ville vara anonym sade till Sydsvenskan att ”det kan komma att bli fara för patienters liv under de här omständigheterna”41. Situationen har varit liknande på akuten i Lund där man har haft svårt att bemanna med läkare. Per Bergenzaun, verksamhetschef på akutkiniken i Lund menade att det funnit risk för allvarliga händelser42. Utlokaliseringar är alltid en suboptimal lösning. Svenska Läkarförbundet skriver i en rapport (2004) att ”[a]rbete på ett sjukhus innebär i vanliga fall ett nära samarbete mellan läkare och sjuksköterska men det förhållandet sätts ur spel när patienten blir inlagd på en annan klinik. Sköterskan har inte erfarenhet av denna slags patient och kan inte bidra på samma sätt. Bristen på specifik kompetens gör att risken för att inte upptäcka tecken på försämring hos patienten ökar. Det händer att patienter drabbas av medicinska incidenter som inte skulle behövt inträffa om personal med rätt kompetens hade vårdat patienten.”43 Kommentar, Saima Jönsson Fahoum: Berättelsen är en bra illustration på problemen med utlokaliseringar. Den visar också att vårdplatsproblematiken är mer komplicerad än vad vissa vill få det till. En vårdplats är inte samma sak som en sjukhussäng. Det är en plats på en avdelning där det finns rätt kompetens och utrustning för att kunna ta hand om patienten på bästa möjliga sätt. Den visar också på paradoxen inom det så kallade lean-paradigmet. Alla vårdplatser ska utnyttjas optimalt, det ska inte finnas någon luft. Men när normalbeläggningstiderna kryper upp över 90 % innebär det att systemet blir väldigt sårbart – en full avdelning smittar snabbt av sig på en annan och problemen fortplantas i hela vården. Berättelse visar också på ett tydligt sätt hur grupper som inte har en stark röst drabbas. Vi vill inte ha en vård där endast de som kan tala för sig får en god vård. Det ska vara en trygghet för alla. 41 2012-01-02, Akutläge på sjukhuset, Sydsvenskan 42 Ibid 43 Brist på vårdplatser – kris inom svensk sjukvård. 2004:7. Svenska Läkarförbundet 34 ”Nej, vi kan inte hjälpa dig” Jag jobbar som kontaktsjuksköterska på Onkologen i Lund. Varje dag går jag till mitt jobb med glädje, jag har daglig kontakt med patienter som behandlas i hemmet. De sista veckorna har saker förändrats. Patienterna är ledsna, ringer och gråter och oroliga anhöriga hör av sig. Alla patienter med malignt melanom, som jag jobbar med, har en spridd sjukdom. De kan inte botas. Vad vi kan göra för dem är att ge cellgiftsbehandling, immunoterapi och målriktad behandling med palliativ intention. Dessa patienter blir inte botade men cirka 20 % svarar på behandling och vi kan bromsa sjukdomen. Vilka dessa 20 % är vet vi inte när vi startar en ny patient men vi hoppas ju att det är just dem. Nu har patienterna förstått att det kanske är just dem som kommer att prioriteras bort när pengarna tryter. Dyra behandlingar och allt man får är kanske några månader extra med sin familj. Jag kan inte heller lova dem att det inte är så. Mitt uppdrag som kontaktsjuksköterska kommer att försvinna, det står i konsekvensanalysen som är gjord. Min anställning är inte hotad på något sätt. När patienterna sviktar på sin behandling, var ska de då ta vägen? Akuten lär vara överfull med patienter som inte får komma till någon avdelning eftersom man dragit ner vårdplatser och inta har någon personal. Hospis? Inte om man är från sydvästra Skåne, kanske om man har en jäkla tur. Jag brukar påminna mig om att detta är Region Skånes patienter, inte mina, när jag känner att jag tar på mig för mycket ansvar. Jag hjälper gärna Region Skåne med detta. Det jag önskar av er tillbaka är: möjlighet till en värdig vård, en budget som gör det möjligt. Låt mig slippa se detta patienterna i ögonen och säga: Nej, vi kan inte hjälpa dig, remissen går tillbaka, på onkologen kan vi inte ta emot er längre. Låt mig slippa gå till jobbet med en klump i magen. Ge våra skattebetalare den vår dem förtjänar. Onkologen i Lund är en kunskapsbank. Förstör inte det, var rädd om den samlade kunskap som finns. November 2012 Fakta Traditionellt sett har den person som har drabbats av cancer träffat personal som har specialkompetens inom ett område, för att sedan bli remitterad vidare till en annan läkare som har en annan specialitet. Det har inneburit längre väntetider för patienten och även lett till sämre möjligheter att få sjukdomen bedömd på ett så korrekt och allsidigt sätt som möjligt. Utvecklingen inom cancersjukvården med en ökad komplexitet och specialisering innebär att kontakten med en fast sjuksköterska med ett tydligt uppföljningsansvar viktigt. Så viktigt att Socialstyrelsen i de nationella riktlinjer man lagt fram i mars 2013 för de vanligaste cancerdiagnoserna föreslår att ”[h]älso- och sjukvården bör erbjuda en kontaktsjuksköterska eller motsvarande till personer med bröst-, prostata-, tjocktarmsoch ändtarmscancer.”44 Socialstyrelsen menar att det stöd som en kontaktsjuksköterska är 44 Nationella riktlinjer för bröst-, prostata-, tjocktarms- och ändtarmscancervård 2013 Stöd för styrning och 35 innebär bättre resultat och en mer individanpassad och patientcentrerad vård. Kommentar, Eva Lenander Indragning av kontaktsjuksköterskans tjänst på onkologen är motsatsen till det ”lean”tankesättet inom sjukvården. Det innebär försämrade flöden och minskar värdet för patienterna. Kontaktsjuksköterskan har varit som spindeln i nätet, hon har löst problem direkt eller planerat för lösning. Vad händer då när denna kontakt försvinner? Troligen väntar patienten längre innan den söker och är i sämre skick när den väl söker. Problem som varit relativt lätta att lösa för en insatt kontaktsjuksköterska blir komplicerade. Det kan vara psykologiskt stöd, det kan vara smärtlindring, det kan vara nutritionsproblematik. Vart de ska vända sig vet inte patienten per automatik. Men det finns inte längre en kunnig specialistsjuksköterska att få råd hos. Patienterna tvingas själva söka olika vårdgivare. Visserligen tror man sig ha minskat onkologens kostnader men de har bara delvis flyttats någon annanstans. Och detta har definitivt inte lett till mervärde för patienterna. Patientens problem som kanske kunde ha lösts per telefon på fem minuter kommer istället att läggas på en distriktsläkare som inte har den kompetens som en specialistsjuksköterska har. Mycket troligt är att allmänläkaren skickar patienten vidare till akutmottagningen. Kanske vänder sig patienten till vårdpersonalen på vårdavdelningarna som därmed får mindre tid till inneliggande patienter. En redan belastad personal får ökat ansvar och dåligt samvete att inte hinna med. Slutsats: Vi förstör fungerande bra flöden och förlänger ledtiderna. Konsekvens blir en försämring för patienterna. Det hela leder till ökade kostnader men dessa sprids ut över flera verksamheter. ledning, Preliminär version. 2013:8. Socialstyrelsen. 36 ”Nio timmars väntan på akuten” I slutet av december blev min vän, 79 år gammal, akut dålig i svåra magsmärtor. Från jourmottagningen blev han rådd att åka till akuten, och kom fram runt klockan 21. Själv kunde jag inte komma och sällskapa förrän en timme senare. Man hade då tagit vissa prover. Min vän hade fruktansvärt ont. Så småningom kom en sjuksköterska med lite uppmuntran och en varning om att doktorn skulle dröja. Inget smärtstillande gavs. Min vän var mycket allmänpåverkad och orkade knappt prata. Efter cirka 9 timmar kom läkaren, ensam om en hord patienter denna natt. Hon undersökte min vän ganska noga, och bestämde sig till slut för att detta nog rörde sig om en svår magkatarr. Prover hade visat att andelen vita blodkroppar var hög, vilket läkaren i stort sett avfärdade med att ”det kan man få av smärta”. Eftersom min vän och läkaren var eniga om att han kunde förse sig själv med föda, var det hemgång som gällde, med dietråd som utgick från magkatarrsteorin. Min vän R kom således hem, i väldigt dåligt skick. Han hade fått en medicin som visade sig inte hjälpa alls, var rätt utslagen, hade feber av och till, kunde inte stå på sina ben och hade en rejäl hosta. Efter ett par dagar började jag förstå att han måste ha fått en influensa, som sammanföll i tid med magbesvären och antagligen gjorde att det kändes värre. I det här fallet är jag dels oerhörd upprörd över 9 timmars väntetid och dels av att man missade infektionen. När äntligen en gastroskopi gjordes såg man att han hade ett litet magsår. Han har fått adekvat medicin. Januari 2013 Fakta I en rapport från Socialstyrelsen (2011) slår myndigheten fast att väntetiderna på landets akutmottagningar är för långa45. Ett problem är underbemanningen och då framför allt bristen på läkare. Andra problem är att vårdplatsbrist på andra avdelningar gör det omöjligt att skicka vidare patienter från akuten och att en propp därmed uppstår. Något som ytterligare försvårar arbetet på akuten är de förändrade sökmönstret de senaste åren som hänger samman med primärvården och dess funktion. Det innebär den paradoxala utvecklingen att väntetiderna öka samtidigt som människor som egentligen bör ta kontakt med primärvården söker sig dit istället. Kommentar, Vilmer Andersen Under en längre tid har det förekommit överbelastningar vid akutmottagningarna i Malmö, Lund och Helsingborg. Det är tyvärr inte ovanligt med långa väntetider även om nio timmar inte hör till det vanliga. Pressen på personalen påverkar patientsäkerheten negativt. Akutmottagningarna bör därför bemannas bättre och annorlunda. Det visar också Arbetsmiljöverkets krav till sjukhusledningarna med hot om stora viten, för att skapa rimliga arbetsvillkor för personalen – insatser som definitivt behövs för att förbättra patientsäkerheten och få ner väntetiderna vid akutmottagningarna. 45 2011-03-31 Lång väntetid på akuten, Aftonbladet 37 Källor Artiklar 2011-03-31 Lång väntetid på akuten, Aftonbladet 2011-09-02, Ett steg närmare klarhet om framtidens vård, Sydsvenskan 2012-01-02, Akutläge på sjukhuset, Sydsvenskan 2012-02-25, Överläkare säger upp sig inför klinikflytt, SR P4 Malmöhus. http:// sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=5454918 2012-08-28, Platsbrist kan ha lett till dödsfall, Sydsvenskan 2012-09-18, Prodekanus avhopp protest mot sparbeting, Sydsvenskan 2012-10-18, Skånes specialistvård dräneras av politikerna, Dagens Medicin 2012-10-26, Sjukvårdspolitikerna raserar kvinnosjukvården i Skåne. Sydsvenskan 2012-11-27, Debatt om skånsk sjukvård, Sydsvenskan 2012-11-13, V agerar mot sparad vård, Skånska Dagbladet 2013-01-02, Kris på akuten i helgen, Sydsvenskan 2013-01-05, Bantat SUS inte sämst i Skåne. Sydsvenskan 2013-01-19, Klinikchefen slutar i protest, Skånska Dagbladet 2013-01-17, ”Jag tycker detta är skamligt” Sydnytt, http://www.svt.se/nyheter/ regionalt/sydnytt/fran-kritik-mot-akuten-situationen-ohallbar 2013-01-21, ”Studenters ansvar att protestera mot vårdslakt”, Lundagård 2013-01-31. Svårt sjuk tvingas dela rum med svininfluensapatient, DN 2013-02-06. Akutmottagning hotas av vite på flera miljoner, Skånska Dagbladet 2013-02-18 Utmattning och brist på inflytande är största problemen, Helsingborgs Dagblad. Rapporter o dyl Brist på vårdplatser – kris inom svensk sjukvård. 2004. Svenska Läkarförbundet Från sjukhussäng till e-hälsa, 2010, SKL Nationella riktlinjer för bröst-, prostata-, tjocktarms- och ändtarmscancervård 2013 Stöd för styrning och ledning, Preliminär version. 2013:8. Socialstyrelsen. Utredning av en koncentration av Region Skånes ledplastik operationer för höft- och knäleder till Hässleholms sjukhus. 2012. Region Skåne, koncernkontoret, avdelningen för kunskapsstyrning och FoU. http://hd.se/multimedia/ archive/00772/Slutrapport_ledplas_772430a.pdf Öppen jämförelse och utvärdering av överbeläggningar, delrapport 2011. 2012, Socialstyrelsen Överbeläggning och utlokaliserade patienter i Region Skåne med fokus på patientsäkerhet, 2011. Region Skåne, Koncernkontoret 38 Diagram s 13 Antal vårdplatser i riket totalt år 2001–2010, inkluderar vårdplatser för specialiserad somatisk vård och specialiserad psykiatrisk vård. s. 14 Diagram 2: Beläggningsgrad10 i riket, år 2001–2009. s. 15 Diagram 3: Antal vårdplatser, vårdtillfällen, vårddagar och medelvårdtid 2000-2008. Tabeller s. 17 Tabell 1: Vårdplatsbehov under de kommande 5 åren utifrån befolknings- utveckling,åldersutveckling, kortare medelvårdtid och lägre beläggningsgrad. s. 19 Tabell 2: Behov av vårdplatser i Region Skåne 2011-2016 s. 19 Tabell 3: Antal vårdplatser i Region Skåne 39
© Copyright 2024