1. No category

Pingst.se
n NYHETER n REPORTAGE n UNDERVISNING n RECENSIONER n KRÖNIKOR n FOLK
NR 4 DEC 2014
NYSTARTSPROGRAM FÖR
FÖRSAMLING I HANINGE
FRIDAH UTSÅGS TILL
PINGST UNG-HJÄLTE
JÄTTESTORT INTRESSE FÖR
NYA SVENSKA PINGSTSÅNGER
RESAN
På uppdrag till väglöst land
IBRA SATSAR
PÅ STORA
NYCKELSTÄDER
PMU SKICKAR
KÄRLEK TILL
KONGO
LEDARE
Pingst.se
MEDLEMSTIDNING FÖR
PINGSTRÖRELSEN
REDAKTION
Ansv. utgivare
Redaktör
Layout
Medarbetare
Pelle Hörnmark
Ulrika Ramstrand
Pierre Eriksson
Kerstin Klason
Daniel Röjås
Gabriella Mellergårdh
Noomi Lind
Matilda Hector
Maria Levander
Kerstin Eriksson
Annelie Lennartsson
Pontus Perstrand
Victoria Öhrvall
Magnus Wahlström
Omslagsbild Caroline Eliasson
Redaktionsråd Ulrika Wadskog
Maria Levander
Noomi Lind
Mattias Celinder
Roger Svanell
KONTAKTA OSS
Växel
Redaktör
E-post
Webbplats
Postadress
Besöksadress
Tryckeri
Produktion
08-608 96 00
08-619 25 39
ulrika.ramstrand@
pingst.se
www.pingst.se
Pingst – fria
församlingar
i samverkan
Pingst.se
Box 15144
167 15 Bromma
Gustavslundsvägen 18
167 51 Bromma
V-TAB,
Västerås
Pingst – fria
församlingar
i samverkan
ANNONSER
För annonsering i tidningen kontakta
Ulrika Ramstrand
ulrika.ramstrand­@pingst.se
08-619 25 39
eller
Magnus Wahlström
[email protected]
08-619 25 46
ADRESSÄNDRING
Alla eventuella adres­s­ändringar
lämnas till din församling.
Församlingar som har frågor kan
vända sig till:
E-post [email protected]
Pingst.se ges ut av Sveriges pingst­
församlingar genom riksföreningen
Pingst – fria församlingar i samverkan
2
Goda ledare är
en välsignelse
N
u är Pingst Ledarutveckling över.
Under två år har 2 800 ledare varit
med i en gemensam resa. När vi
presenterade idén, för knappt tre år
sedan, var målsättningen att skapa de bästa för­
utsättningarna att leda levande, växande, nytän­
kande, karismatiska, öppna, kärleksfulla försam­
lingar. Aldrig kunde vi tro att responsen skulle
bli så stor. Vi blev överraskade över hungern och
längtan att hitta redskap och förutsättningar för
att utvecklas i sitt och församlingens ledarskap.
Dessa två år har påmint oss om kraften i
Pingströrelsen och vilka goda förutsättningar
våra församlingar har att göra skillnad i män­
niskors liv. Insikten att det inte, i första hand,
handlar om dogmer och koncept utan om kraf­
ten som finns i varje människa har blivit än mer
tydlig. Alla de jag träffat har tittat på mig med
vänliga, uttrycksfulla ögon
och verkligen visat upp­
riktig vilja och iver för
att Guds Rike skall växa
och utbredas. Genuint
intresserade att göra
sitt bästa för sina med­
människor.
Goda ledare är en
välsignelse. Männ­
iskor som vänt
blicken
från
sig själva för
att se andra
växa och
utveck­
las.
Vi
vet alla
att allt
ledar­
skap
inte är
gott.
Utma­
ningen att
hjälpa varandra och våra församlingar att fostra
och forma gott ledarskap måste alltid vara en
viktig fråga.
Därför startar vi i vår Pingst Ledare. Ett nät­
verk inom Pingst för alla som arbetar med
ledarskap. Pingst Ledare blir en plattform för
relationsbygge mellan församlingar, konkreta
redskap, bra undervisning och en plats för väg­
ledning, korrigering och uppmuntran. Så om
du leder, eller önskar att leda, någon eller något
i din församling så anmäl dig till Pingst Ledare
när informationen dyker under våren. Du får
tillgång till en mängd bra material och blir
inbjuden till regionala ledardagar med start hös­
ten 2016.
I DENNA TIDNING KAN du läsa om en mängd
bra saker. Inte minst om mission. Du hittar
material från en missionsresa med ungdomspas­
torer som vi genomförde i oktober. Jag hade för­
månen att vara med på den resan. Dagarna och
nätterna med många timmar i dålig buss på afri­
kanska vägar dagar var tuffa. Då fanns det någon
som fick med oss alla att sjunga eller be. Fyrtio­
fem graders värme med dålig tillgång till mat
och vatten i en afrikansk by utan toaletter eller
bekvämligheter var en utmaning. Plötsligt så såg
man nya kvalitéer utkristallisera sig. Några klev
fram och höll igång hela gruppen och hjälpte till
att fokusera på uppdraget.
Det är dessa människor, ledare, som hjälper
oss att gå vidare när det är svårt. Som får oss att
lyfta blicken när vi förlorar perspektivet. Som
uppmuntrar oss när vi behöver det och som kan
ge oss korrigering i tider när vi går vilse. Som
hjälper oss hålla fokus på det viktigaste när åsik­
terna och oväsentligheter kväver oss och hotar
den storhet som Gud har lagt i vårt liv.
God jul.
PELLE HÖRNMARK
Föreståndare i Pingst
– fria församlingar i samverkan
PINGST.SE NR 4 2014
INNEHÅLL
16
Närkontakt med
mission
Närmare 30 ungdomspastorer deltog i resan
till Egypten och Etiopien, vars huvudsyfte
var att inspirera för
mission och utvecklingsarbete.
4
Morgonbön, frukost och dusch
I Jönköping och Huskvarna har
kyrkorna gjort gemensam sak för
att på olika sätt stödja tiggare i
kommunen. Kyrkhjälpen engagerar
omkring 150 volontärer.
6
Vänskap och tro förenar
Vänskap över nations- och språkgränser och en gemensam tro har
välsignat Lotta Lidbrant från Sollentuna med extra barnbarn med
rötterna i Mellanöstern.
10
IS tvingade familjen att fly
Tvillingpojkarnas familj tvingades,
som så många andra, att fly undan
IS. Nu bor de tillsammans med 14
andra familjer och överlever tack
vare pingstförsamlingen i Erbil.
26
Uppdrag invandrarförsamlingar
Wilberforce Bezuddé är Pingsts
nyaste församlingskonsulent med
huvuduppdraget att hålla kontakt
med och uppmuntra invandrarförsamlingar runt om i Sverige.
Världen är både stor och liten
I
oktober fick jag förmånen att vara med på RESAN, som du kan
läsa om i den här tidningen. Vi som var med fick möta många,
många människor och med egna ögon se projekt som en hel rad
lokala partner åstadkommer med medel från IBRA och PMU.
Imponerande. Och vi fick möta missionärer, som målmedvetet
arbetar för att nå ännu ett folk med evangeliet.
Å ena sidan blir det under en sådan här resa väldigt tydligt att
världen är stor och att vi lever under så olika villkor och förut­
sättningar. Inte minst i materiellt hänseende, men också vad gäl­
ler friheter och mänskliga rättigheter. Å andra sidan blir det också
väldigt tydligt att världen är liten i den bemärkelsen att vi alla är
människor, som kan bli vänner och känna att vi hör samman.
kommer dig nära när du läser den här tidningen för
här finns artiklar om situationen för människor på
flykt undan IS, om våldtäktshotet mot barn i DR
Kongo, om ett nätverk för mission i Sydväst- och
Centralasien, om hur kyrkorna stöder romer
som tigger i Jönköpingstrakten, om hur en
familj med rötter i Mellanöstern fått en svensk
släkt, om hur IBRA målmedvetet satsar på att
nå några av världens nyckelstäder och om
hur Kurt förbereder sig för en framtida
missionsuppgift.
OCH DU FÅR OCKSÅ många exempel på att
TYCKER ATT ANNA LARSSON, en av deltagarna på resan uttrycker
det så bra när hon säger; ”Tänk att få sitta hemma hos en familj i
en hydda och känna att vi är så lika i så mycket.”
Gud älskar hela världen och har gett oss ett uppdrag för den.
Här och där. Borta och hemma. I vardag och fest. I det stora och i
det lilla. Praktiskt och teoretiskt. Läs Annelie Lennartssons under­
visningsartikel så får du mer kött på benen kring det här.
Jag hoppas att du ska känna att världen och människorna i den
PINGST.SE NR 4 2014
det går att vara med och lindra nöd och för­
ändra framtiden för utsatta människor. Både
där borta och här hemma.
Världen är både stor och liten. Det finns
uppdrag för oss alla. Om vi vill och törs. ”Våga
gå” är hur som helst utmaningen från årets
Unite-konferens.
ULRIKA RAMSTRAND
3
SVERIGE
Kyrkhjälpen
för tiggare
Här bjuds på frukost och
kvällsmat, möjlighet att
duscha och tvätta kläder,
andakter och rådgivning. Kyrkorna i Jönköping och Huskvarna har gjort gemensam
sak för att stödja tiggarna.
Volontärer och romer kramar
om varandra när de möts. Fru­
kostborden är dukade i Pingst­
kyrkans sporthall. Någon håller
fortfarande till vid klädförrådet
där EU-migranterna får plocka
bland skänkta kläder. Kylan kry­
per närmare nu och varma trö­
jor är värdefulla gåvor. Christer
Tornberg, pastor i Pingstkyrkan
Jönköping, hälsar välkommen
och berättar om ett kommande
informationsmöte där represen­
tanter från arbetsförmedlingen,
polisen och andra myndigheter
kommer att finnas med för att
berätta om vilka möjligheter
som finns till hjälp.
– Men nu ska vi läsa Bibeln
tillsammans och be för dagen,
för era hemförhållanden och för
era familjer, säger Christer.
Högläsning tillsammans
Bibelordet ur Uppenbarelse­
boken är utskrivet på rumänska
och ligger vid borden. Alla läser
högt tillsammans med tolken
Ligia, om Gud som ska torka alla
tårar och göra allting nytt.
– Det här ser jag fram emot!
fortsätter Christer. En tillvaro
utan död och smärta. Det finns
något som är mycket bättre än
det liv vi har här. Inga orättvisor,
inga makthavare – Jesus säger att
allting ska bli nytt!
Bönesorlet stiger i sporthal­
len och jag inser att de flesta av
romerna som samlats här idag
4
BESÖKARE. Alina Geamanul, Luminita Ghita och Lenuta Elena Tinca.
är kristna. Någon gråter och får
förbön. Överallt knäppta hän­
der. Tillsammans ber man Fader
Vår på rumänska.
– Var välsignade idag! Ge var­
andra nåd och håll fred med var­
andra, för Gud bor i era hjärtan!
säger Christer.
Romerna stämmer upp i en
avslutande sång om hopp: Min
hjälp kommer från Herren. Det
är starkt. Det berör. Sedan fort­
sätter kvinnorna och männen ut
på gatorna i Jönköping för att
tigga ihop sitt levebröd.
Jag sätter mig tillsammans
med tolken Ligia Pintican Englöf
och tre av de romska kvinnorna
’ FAKTA
för att lyssna till deras historia,
för att försöka förstå varför man
lämnar hem och familj.
Inget hem kvar
Det visar sig att ingen av dem
har något hem kvar i Rumänien.
Översvämningarna i slutet av
sommaren spolade bort deras
hus i hembyn Pitesti. Systrarna
Alina och Luminita flyttade in
med sina respektive män och
barn samt ytterligare två familjer
hos den pensionerade mamman.
Ingen hade något jobb, det fanns
inga pengar.
– Det är svårt, även för per­
soner med utbildning, att hitta
Det här kan du göra för att hjälpa
Kyrkhjälpens råd till andra
församlingar som vill hjälpa
EU-migranter:
c Var tydliga från början,
bestäm vad ni vill göra och hur
ni vill göra det.
c Hämta intryck genom exempelvis studiebesök på andra
platser där man gör insatser.
Lär av varandras erfarenheter.
c Se till att ta hjälp av en tolk
som också har kunskap om
kulturen.
c Samarbeta med kommunen
och berörda myndigheter.
c Jobba ekumeniskt.
c Ta med bygdens folk i
arbetet, inte bara församlingsmedlemmar.
FOTO: GABRIELLA MELLERGÅRDH
arbete i Rumänien. Men vi hör­
de att människor är snälla i Sve­
rige, att de möter fattiga männ­
iskor med kärlek, säger Alina.
Därför lämnade hon och
maken de två barnen kvar i
Rumänien för att söka ekono­
miska möjligheter i Sverige.
Luminita och Lenuta kom till
Sverige ensamma.
Lyckas ni få ihop några peng­
ar att skicka hem? undrar jag.
– Vi sparar så mycket vi kan
för att vi ska ha råd att köpa ved
och värma huset i vinter. Och
för att vi ska kunna köpa mat.
Det blir mycket vitkål, lök och
grönsaker, säger Luminita.
1 000 rumänska ron, vilket
motsvarar ungefär 2 200 svenska
kronor, skulle räcka till mat och
ved för en familj på fyra perso­
ner under vintern. Luminita
hoppas också kunna få in pengar
för en njurstensoperation.
Skulle hellre arbeta
De skulle hellre vilja arbeta
i stället för att tigga. Städjobb,
disk, trädgårdsarbete – vad som
helst, säger Luminita.
– Jag har svårt att se mig själv
PINGST.SE NR 4 2014
FÅR STÖD. Klädutdelning och
frukost är några av möjligheterna
som erbjuds när romerna besöker
Pingstkyrkan Jönköping och
Frälsningsarmén Huskvarna.
FOTO KARIN HANSSON LINDGREN
som tiggare. Det är inte den jag
vill vara, säger hon.
Hennes syster Alina instäm­
mer:
– Att tigga är inget som bygger
upp dig, du blir bara nedtryckt.
Jag är ju ung, jag har krafter att
arbeta, jag skulle kunna göra så
mycket. När jag tigger känner
jag mig bara som en dålig män­
niska, jag vill inte ta emot peng­
ar från barn och gamla.
Många frivilliga
När kyrkorna i Jönköping och
Huskvarna i slutet av sommaren
inbjöd till ett informationsmöte
för att hjälpa tiggare blev trycket
av frivilliga så stort att man först
inte visste hur man skulle klara
av att organisera arbetet. I dag
har den ekumeniska ”Kyrkhjäl­
pen” en grupp på ca 150 volon­
tärer som regelbundet möter
upp i Pingstkyrkan Jönköping
och Frälsningsarmén Huskvar­
na.
– Och det är en viktig signal
PINGST.SE NR 4 2014
ARRANGÖRER. Frukost och morgonandakt för EU-migranterna. Ansvariga för Kyrkhjälpen hälsar välkomna
och informerar. Från vänster tolken Ligia Pintican Englöf; Christer Tornberg, pastor i Pingstkyrkan Jönköping;
Irene Linddahl, samordnare för Kyrkhjälpen Huskvarna; Ulla Gunnevik Sandstedt, Frälsningsarmén Huskvarna.
FOTO: GABRIELLA MELLERGÅRDH
till samhället, att det finns ett
engagemang i folksjälen. Man
vill göra något som ger konkreta
och synliga resultat, säger Chris­
ter Tornberg.
– När de nu har kommit hit
till Sverige är det självklart att de
ska få hjälp. Vi lägger inga poli­
tiska aspekter i det. Men vi vill
också långsiktigt hjälpa dem att
få ett bra liv hemma i Rumänien,
säger Christer.
Här finns idéer om att till
exempel bjuda in till hantverks­
dagar och skapande som skulle
kunna utmynna i en julbasar där
romerna får möjlighet att sälja
sina alster och på så vis tjäna
pengar. Många är också musika­
liska och tanken att hjälpa dem
öva ihop ett konsertprogram
och göra en konsert med inträde
är också något man överväger.
En annan idé är att starta sociala
företag. Kyrkhjälpen innebär
dessutom att volontärerna age­
rar rådgivare i frågor som exem­
pelvis sjukvård och möjligheten
att söka arbete.
GABRIELLA MELLERGÅRDH
5
SVERIGE
Med hjärtat
på vid gavel
Lotta och Owe fick två nya barnbarn när de lärde känna familjen Karam
Svenska paret Lotta och Owe
har fått tillskott i sin familj.
Amal och George, med rötter
i Mellanöstern, och deras två
barn, är numera en naturlig
och självklar del i alla släktkalas. Läs om vänskap över
nationsgränserna och en tro
som förenar.
– Det här är två av våra nio
barnbarn, säger Owe och place­
rar ett par inramade foton fram­
för mig på bordet.
En äldre man som stolt visar
upp sina barnbarn – helt natur­
ligt och ingenting konstigt med
det.
Men just i den här gesten
döljer sig en vacker berättelse
som inte handlar om biologiskt
släktskap utan om ett relations­
byggande som, förhoppningsvi,
inte är unikt men ändå värt att
uppmärksamma.
Mitt emot mig i soffan sitter
föräldrarna till barnen på bil­
derna, Amal och George Karam,
båda med berörande, uppröran­
de och dramatiska livsberättelser
väl värda att återberätta. Men
detta är inte platsen för det, dels
för att delar av deras historia bör
skrivas med små bokstäver, dels
för att detta ska handla mindre
om historia och mer om nutid
och framtid, där medmänsklig­
het och vänskap spelar huvud­
rollen.
Vi möts hemma hos Lotta och
Owe Lidbrandt vars vardags­
rum är välbekant för makarna
Karam. Här har de tillbringat
många timmar. De båda har
6
sina rötter i ett land i Mellanös­
tern där Amal inte längre är väl­
kommen, och som George hade
svårt att få lämna.
Så är läget när de två familjer­
nas gemensamma historia bör­
jar. Amal, som med skydd av FN
kommit till Sverige, tillbringade
sina första år i Härnösand, men
på grund av en polioskada från
barndomen, flyttade hon till Sol­
lentuna för att få tillgång till den
kontinuerliga, fysiska hjälp hon
behöver på Danderyds sjukhus.
I hemlandet fanns maken
det naturligt för henne att söka
sig till pingstförsamlingen i Sol­
lentuna där hon fick kontakt
med ett par av församlingens
pastorer, båda kvinnor, som gav
henne stöd och hjälp, och till en
början även husrum.
Fått egen lägenhet
Sommaren 2010 hade hon
lyckats få en egen lägenhet.
Tiden för nedkomsten närmade
sig och det är egentligen där som
makarna Lidbrandt på allvar
kommer in i bilden.
’’
Jag hade faktiskt bett till
Gud om att finna något
där jag fortfarande kunde göra en
insats. Och när det här kom upp så
kände både Owe och jag att det var
något som vi kunde göra.
George. När Amal reste till Sve­
rige var de förlovade, men vigdes
i samband med ett snabbt besök
i ett grannland dit både Amal
och Geroge vid den tidpunkten
hade möjlighet att ta sig. När
Amal återvände till Sverige var
hon gravid.
Till berättelsen hör att Amal
och George båda är kristna. Han
har en grekisk-ortodox bak­
grund och hon tillhörde i hem­
landet en församling som liknar
en svensk frikyrka. Därför var
Båda är pensionärer och
ägnar en del av sin tid åt ideellt
arbete i församlingens second
hand-butik Skopan. Där fick de
frågan om det fanns någon möj­
lighet att hjälpa Amal med lite
möbler till lägenheten.
– På så sätt lärde vi känna
Amal lite närmare, och fick
”hjärta” för henne och hennes
utsatta situation, säger Owe.
Det hjärtat öppnades sedan
på vid gavel när frågan kom om
någon i församlingen kunde
tänka sig att ge Amal stöd under
sommaren och i synnerhet i
samband med förlossningen.
Lotta och Owe Lidbrandt har
alltid varit engagerade på många
sätt och i många uppgifter i för­
samlingen.
– Men nu hade vi ju kommit
till en ålder då vi märkte att yng­
re människor gick in i de uppgif­
terna, och jag hade faktiskt bett
till Gud om att finna något där
jag fortfarande kunde göra en
insats. Och när det här kom upp
så kände både Owe och jag att
det var något som vi kunde göra.
Lotta är försiktig i vårt sam­
tal, lite rädd för att deras insats
ska överdrivas, men det som slår
mig när jag lyssnar är tonen av
självklarhet i det hon berättar.
Dramatik vid födseln
När barnet annonserade sin
ankomst blev det dramatiskt.
För samtidigt som Amal lades
in på BB kom rapporter om att
George, som länge försökt få
resa ut från hemlandet och för­
enas med sin hustru i Sverige,
plötsligt kunde vara på väg. På
Danderyds sjukhus försökte
man göra vad man kunde för att
fördröja förlossningen, i hopp
om att barnafadern George
skulle hinna fram. Owe skicka­
des, tillsammans med sin måg,
till Arlanda för att möta George
som de aldrig träffat, men med
hjälp av en namnskylt så fann de
varandra.
Men barnet ville inte vänta. Så
medan George befann sig i bil på
vägen någonstans mellan Arlan­
PINGST.SE NR 4 2014
Uppsala universitet, bland annat
i internationella relationer och
mänskliga rättigheter. George
är kock, och drev i hemlandet
flera restauranger. Här i Sverige
har han haft svårt att få varaktiga
jobb som motsvarar hans kom­
petens, något som tagit honom
hårt och ibland fått honom att
vilja ge upp. Samtidigt är han
helt inställd på att stanna hos
sin familj och vara delaktig i bar­
nens liv och uppväxt.
Lotta och Owe försöker stödja
och agera så gott de kan. Owe
träffar till exempel George regel­
bundet för att hjälpa honom
med svenska språket.
Ett engagemang som detta
kan ju inte nöja sig med att vara
mysig ”morfar och mormor”,
även om den relationen är guld
värd. Att göra sig delaktig är
att finnas till i allt som livet för
med sig – både i glädje och i
sorg, när livet flyter på och när
det hakar upp sig. Och Lotta och
Owes lågmälda berättelse om
vad det innebär, visar att de inte
väjer. Samtidig är de tacksamma
för vad gemenskapen ger dem
själva, inte minst kärleken från
”barnbarnen” och att de fått gå
in i nya, oväntade uppgifter.
Kyrkan viktig
UTÖKAD SLÄKT. Lotta och Owe Lidbrandt ser familjen Karam från Mellanöstern som sina släktingar.
Barnen kallar dem mormor och morfar. da och Danderyd så födde Amal
sin lilla dotter. Hela tiden fanns
Lotta vid hennes sida, och Lot­
tas egen dotter Charlotte fanns
också där och hjälpte Amal på
alla sätt som behövdes. En kort
stund senare kunde alla tillsam­
mans hälsa pappa George väl­
kommen hem.
Särskilda band
Dramatiken som de delat har
skapat ett alldeles särskilt band
dem emellan, kan man tänka.
Sedan dess har familjen också
PINGST.SE NR 4 2014
utökats med en son. Lottas och
Owes egna barn och barnbarn är
också delaktiga, Amal betraktar
Charlotte som sin ”storasyster”
och barnbarnen räknar självklart
in sina nya ”kusiner” i sin grupp
och självklart är familjen Karam
med vid familjesammankoms­
terna.
Visst är det en berättelse med
drag av solskenshistoria. Men
sanningen är att detta bara var
början.
För ett liv som ”nysvensk”
bjuder på många utmaningar.
FOTO: ULRIKA RAMSTRAND
För Amal och George, som inte
bara lämnat familj, släkt och
vänner bakom sig, utan också
ett priviligierat liv, rent ekono­
miskt, måste nu ta sig an utma­
ningen att bygga sin tillvaro uti­
från helt andra förutsättningar.
Amal är utbildad advokat,
men måste komplettera sin
utbildning för att få ut en svensk
juristexamen. Det har hon inte
riktigt haft tid till ännu, men
hon har inte legat på latsidan.
Hon har sökt möjliga jobb och
dessutom tagit olika kurser på
Kyrkan och församlingen
har en naturlig plats i den här
speciella gemenskapen. Det var
ju där den uppstod. Amal och
George har också lärt känna fle­
ra av Owe och Lottas vänner och
Amal kan inte nog understryka
vad det betyder.
Men man kan skymta en
aning vemod i de mörka ögonen
när hon förklarar att det är svårt
att finna egna vänner, i samma
ålder och livsfas.
– De finns ju där i kyrkan,
men det är svårt att få kontakt,
säger hon. De flesta har redan
sina väl inarbetade umgänges­
kretsar.
Det får bli en utmaning för
oss alla att ta till oss. De flesta
är kanske inte är beredda på ett
så stort engagemang, som Lotta
och Owe är ett så fint exem­
pel på. Men kanske är det inte
omöjligt att då och då släppa på
den svenska inbundenheten och
öppna cirklarna runt kyrkkaffe­
borden. Och samtidigt hitta den
där goda känslan av att få dela
med sig.
KERSTIN KLASON
7
SVERIGE
Nätverk
för ideella
ledare
Den tvååriga PLUutbildningen avslutades i
november. Nästa år kommer ett nätverk för de cirka 3 000 ideella ledarna
som deltagit i utbildningen
att startas och från och
med november 2016 kommer det att arrangeras en
årlig regional utbildningsdag för dem som ingår i
nätverket.
Pingst Ledarutveckling , för­
kortat PLU, har pågått under
två år och innehållit en regio­
nal utbildningsdag per ter­
min och däremellan arbete i
grupper i den egna försam­
lingen.
Undervisningsmaterialet
har lagts upp på webb-platt­
formen Growdly. Den kom­
mer att finnas kvar liksom
möjligheterna att använda
material där.
Regional utbildningsdag
Med början i november
2016 kommer nätverket, som
kallas Pingst Ledare, sedan
att erbjudas en årlig regional
utbildningsdag.
Exakt vilka platser som
blir aktuella är inte klart i
skrivande stund.
Alla som deltagit i Pingst
Ledarutveckling fick under
den sista utbildningsdagen
boken Nya förutsättningar –
vägledning för livsnära sam­
tal. Den
är skri­
ven
av
Esbjörn
Hagberg,
biskop i
Karlstad
stift och
tidigare
själa­
vårds­
lärare
och rek­
tor för
Johannelunds
teologiska
högskola, och innehåller en
studieplan med diskussions­
frågor kring innehållet.
UR
8
Nystart i Haninge
Nu finns Nystart, Evangelistmissionens program för att
starta om församlingar, i
Stockholmsområdet. Arbetet
sker i samarbete med Södertörnkyrkan i Huddinge och
målet är en församlingsplantering i Haninge. Än så länge
möts man i smågrupper i
hemmen. När gruppen växt till
25–30 personer blir det dags
för offentliga samlingar.
I samband med att Gula Villan,
en församlingsenhet i Filadelfia
Stockholm, lades ned kontakta­
de Södertörnkyrkan Evangelist­
missionen för en nystart bland
intresserade medlemmar och
andra kristna i Haninge kom­
mun.
Roger Stenzelius
är pastor i Söder­
törnkyrkan, som
också den är en
enhet inom Fila­
delfia i Stockholm,
och som ser som sitt uppdrag att
nå hela Södertörn-området, och
alltså inte bara den egna kom­
munen Huddinge.
Och det är där Nystartsarbe­
tet i grannkommunen Haninge
kommer in.
– Vi vill vara med och ordna
med en församling där också,
säger Roger Stenzelius. Det är
85 000 personer som bor i kom­
munen och det finns bara en fri­
kyrka där än så länge.
Nystart är ett program som
sträcker sig över minst tre år.
Den 27 juni förra året hölls
den första nystartssamlingen i
Haninge med sex personer när­
varande.
’ FAKTA
HEMGRUPPER. Än så länge är det hemgruppssamlingar som gäller i
Haninge.
Programmet är uppdelat i tre
faser, först en inventering av hur
många i området som vill bygga
församling, följt av undervisning
om vad församling
är och kan vara
på 2000-talet och
en genomgång av
församlingskultur,
vision och värde­
grund.
Först i fas tre börjar offentliga
möten hållas. David Johansson,
Evangelistmissionens förestån­
dare, är mentor och leder pro­
grammet i samarbete med Roger
Stenzelius.
Upptakt i september
– Just nu är vi både i fas ett
och två och samlar sådana som
vill vara med och bygga för­
samling. I september hade vi en
upptakt och då kom 24 personer
till en festkväll som vi anordna­
de i Kulturhuset i Handen som
vi hyrt.
De här personerna är nu upp­
delade i två smågrupper som
möts i hemmen. Först när det
Nystart
c Nystart är ett treårigt program och är till för församlingar som vill starta om.
c Nystart började i Strömsund den 4 januari 2009 och
finns nu på 14 orter: Gäddede, Strömsund, Ramsele, Junsele, Hammarstrand, Torsby,
Sunne, Deje, Kil, Halmstad,
Laholm, Oskarström, Lagan
och Stockholm.
c Mentor är David Johansson, Jönköping.
c Koordinator är Tatta Lennartsson, Uppsala.
c Nystart är ett program
inom Evangelistmissionen,
som består av 55 Pingstförsamlingar, och är en del av
Pingst.
c Läs mer på www.nystart.
pingst.se
FOTO: PRIVAT
samlade antalet blivit någon­
stans mellan 25 och 30 perso­
ner kommer det bli aktuellt att
anordna offentliga samlingar.
– Jag tror på att det kan bildas
en rejäl församling i Haninge,
säger Roger Stenzelius.
Utmanar folk att flytta
Han tycker att stora försam­
lingar bör vara med och bidra
till församlingsbyggen på olika
sätt, på platser där det är ont om
dem.
– Jag i vill också gärna utmana
folk att flytta till sådana ställen
och vara med och bygga försam­
ling. Det är ett missionsuppdrag
likaväl som att flytta till något
annat land och bygga försam­
ling.
De flesta som finns med
i uppbyggnadsarbetet nu är
pingstvänner.
– Vi är ju en pingstförsamling
och tänker förstås pingstförsam­
ling, säger Roger Stenzelius, men
påpekar att det självklart ska
vara en församling som fungerar
för människor från olika sam­
manhang.
– I Nystart bygger vi en för­
samling för alla, oavsett bak­
grund.
Haninge är en kommun som
både innehåller stora bostads­
områden
av
multikulturell
karaktär och skärgårdsområden.
I Handens centrum, som också
är kommunens centrum, pågår
just nu en stor expansion med
bostadsbyggande och annat så
att området kan bli det regionala
centrum politikerna beslutat om.
ULRIKA RAMSTRAND
PINGST.SE NR 4 2014
PRAKTIKANT. Matilda Häggblom från Edsbyn gjorde härom året PMU-praktik på barnhemmet Fridsro på Sri Lanka. FOTO: PMU
Praktik genom PMU
Genom PMU:s praktikantprogram kan ungdomar mellan
20 och 30 år få chansen
att göra praktik utomlands i
mellan fem och åtta månader.
Under nästa år erbjuds
praktik i Bangladesh, Kenya,
Tanzania, Kongo, Zimbabwe
och Sierra Leone.
Den som vill ansöka om att bli
en del av programmet 2015 gör
det genom och tillsammans med
PINGST.SE NR 4
2014
sin pingstförsamling. Senast den
1 mars ska ansökan vara inläm­
nad och utresa sker i början av
hösten. Ett par förberedelse­
kurser ingår i maj/juni på Sida
Partnership Forum och på PMU
i Alvik.
Syftet med praktikantpro­
grammet är att ge unga männ­
iskor, med intresse för globala
frågor, möjlighet att göra en
praktisk insats i något land. Det
handlar också om att bygga och
stärka relationer mellan försam­
lingar i Sverige och samarbets­
partner i andra länder, så att
man får ett ökat engagemang för
globala rättvisefrågor i Sverige.
Målet med praktikantpro­
grammet är att praktikanten ska
få ett ökat engagemang för inter­
nationellt utvecklingssamarbete,
förståelse för olika kulturer, att
hemförsamlingen ska få ett ökat
engagemang för internationellt
utvecklingssamarbete och att
information om internationellt
utvecklingssamarbete ska spri­
das utanför församlingen.
Praktikanthandläggare
på
PMU är Ann-Sofi Wrang. Hon
kan nås på telefon 08 6089633
eller via mejl ann-sofi.wrang@
pmu.se
ULRIKA RAMSTRAND
Fotnot: På www.pmu.se finns
också mer information om
praktikantprogrammet.
9
VÄRLDEN
På flykt från IS
Osäker framtid för familjer som får härbärge hos församling i Erbil
Glädjen över den nyfödda dottern vändes i rädsla och ångest. När IS ringde och sa att
Karzan som kristen stod högst
upp på deras dödslista, flydde
familjen i panik. Pingstförsamlingen Assemblies of God
i Erbil, Irak, ger dem nu mat
och härbärge.
Rummet ligger i halvmörker och
hela golvet är täckt av madras­
ser. På en av dem ligger ett späd­
barn, och intill sitter en flicka i
tioårsåldern och matar henne
med nappflaska. Jag befinner
mig i Ankawa, Erbil, i irakiska
Kurdistan, och bara sex mil bort
pågår kriget för fullt.
Fjorton familjer samsas om
den knappa, omöblerade ytan i
huset, och delar på en toalett och
dusch. I varje rum bor minst två
familjer, och i några av dem har
plastskynken spänts upp för att
skapa en liten känsla av avskild­
het. Här lever människor som
lämnat allt och flytt för livet, och
jag ser barn med skrämda ögon
och bleka ansikten.
En 16-årig pojke talar om hur
hans familj fick gå i fem timmar
utan någon mat eller vatten, och
att flera spädbarn och äldre dog
längs vägen.
– Min son bar mig på ryggen
hela vägen från Mosul till Tel­
kaif, säger en gammal man som
sitter tillsammans med sin fru på
golvet, och var med på samma
resa.
Flickor och kvinnor
Många av dem jag möter kän­
ner ångest över att flera flickor
och kvinnor tagits som sexslavar
av IS. Ett av barnen var bara tre
år gammalt.
En änka, helt klädd i svart,
berättar att hennes man job­
bade som grönsaksförsäljare. En
dag när han var på väg till sin
butik blev han brutalt ihjälskju­
ten mitt på gatan. Hon säger att
orsaken var att han var kristen.
10
TRÅNGT. Karzan och Evin tillsammans med fyra av sina fem barn i boendet de delar tillsammans med 14
andra familjer som också är på flykt. Deras brott, enligt IS, är att de är kristna. FOTO: NOOMI LIND
Hon lyckades försörja sina barn
genom jobbet som sjuksköter­
ska, men när IS kom, raserades
har drivits på flykt undan ter­
roriströrelsen IS sedan januari
2014, varav nästan hälften är i
’’
Vi känner en starkt psykisk
press över situationen, att
inte veta var vi ska ta vägen och
vad som kommer att hända. Inget
kan tas för givet. Vi kommer nog
aldrig kunna återvända hem.
den sköra tillvaro de byggt upp.
Dagarna före flykten i augus­
ti, hade både elen och vattnet
klippts av där hemma i Kara­
kosh.
– Jag hörde IS bombningar
och var så orolig för mina barn,
berättar kvinnan.
Över 1,8 miljoner invånare
åldern 4–17 år. Av dessa intern­
flyktingar finns 860 000 i ira­
kiska Kurdistan. Under vintern
blir det flera minusgrader kallt
uppe i bergen, och många famil­
jer lever i tält eller ofärdiga bygg­
nader, sårbara för regn, snö och
hårda vindar.
Hit, till stadsdelen Ankawa i
miljonstaden Erbil, har 35 000
internflyktingar sökt sig, varav
de flesta tillhör landets kristna
minoritet. De 140 medlem­
marna i Assemblies of God, som
är den enda pingstförsamlingen
i landets kurdiska region, har
ordnat härbärge till 400 perso­
ner och bistår flera tusen med
mat.
– Som kyrka öppnade vi ome­
delbart våra dörrar för att ta
emot flyktingar. När medlem­
marna såg behoven ville alla
hjälpa till, berättar pastor Ghas­
san. Många av dem bjuder in
familjer att komma och duscha i
deras hem.
Den lilla babyn som matas
av sin storasyster, var bara fem
dagar gammal när familjen
tvingades fly från Karakosh.
– 
Vi fick ett telefonsamtal
klockan tio på kvällen, berättar
pappa Karzan. De frågade om
mitt namn och om jag var kris­
ten och jag svarade ja. Då sa de:
PINGST.SE NR 4 2014
PÅ FLYKT. En änka, helt klädd i svart, berättar att hennes man blev brutalt ihjälskjuten mitt på gatan för att han var kristen. Hon lyckades försörja
sina barn genom jobbet som sjuksköterska, men när IS kom, raserades den sköra tillvaro de byggt upp hemma i Krakosh. Nu befinner hon sig på
flykt tillsammans med sina barn. FOTO: NOOMI LIND
”Vi kommer och hämtar dig i
dag. Vi har en lista och du är det
första namnet som står på den”.
Från
madrassen
mellan
honom och hans fru, ser ett par
tvillingpojkar på mig med stora
blanka ögon.
– Jag hade inte tid att vara
rädd. Jag hade just kommit ut
från sjukhuset med babyn och
det enda jag kunde tänka på var
att samla ihop mina barn och fly
snabbt, inflikar deras mamma
Evin.
Blev omhändertagna
Hon berättar att en av för­
samlingens familjer tog hand
om dem när de kom fram till
Ankawa, och att de fick sova i
deras hem de första nätterna:
– Församlingen är vår familj,
vi är bröder och systrar. Vad vi
än behöver så får vi det.
Den ene tvillingen lägger sitt
huvud i pappans knä och blun­
dar. Mannen smeker sonens
PINGST.SE NR 4 2014
huvud och berättar om ängslan
inför framtiden. Att han arbetat
som polis innebär ytterligare ett
hot.
– Vi känner oss trygga här i
huset eftersom kyrkan tar hand
’ FAKTA
om oss, men samtidigt finns en
ständig oro. Vi vågar inte gå ut.
Evin visar stolt en bild på
äldsta dotterns betyg. Flickan
var bäst i klassen i alla ämnen,
men har nu ingen skola att gå
Så hjälper PMU
c Genom medlemskapet i
EU-CORD, ett nätverk av 22
europeiska kristna biståndsorganisationer, når PMU
snabbt fram och kan bistå de
mest utsatta internflyktingarna.
c PMU har förmedlat stöd
till Assemblies of Gods
humanitära insats i Ankawa
tillsammans med den finska
systerorganisationen Fida.
400 familjer har fått någonstans att bo. 1200 familjer
får matpaket varje månad.
Församlingen planerar att
starta en skola för 1500 flyk-
tingbarn och ge psykosocialt
stöd.
c Just nu pågår också en
insats för flyktingar i Dahuk,
tillsammans med Tearfund.
Behovet av vinterutrustning
är stort, då där blir mycket
kallt på vintern, och familjerna får hjälp till varma kläder,
filtar, kaminer och bränsle.
c Gåvor till insamlingen för
Irak kan sättas in på PG 90
00 50-6. Det går också att
sms:a IRAKAKUT till 72980
för att ge 50 kronor, eller
IRAKAKUT100 för att ge 100
kronor.
till. Hon saknar skolan och alla
sina kamrater.
– Jag älskar att läsa böcker på
arabiska, men jag har inga här,
säger hon.
Allt är förlorat
De vet att allt de ägt där hem­
ma i lägenheten har gått förlorat,
att huset är sönderbombat.
– Vi känner en starkt psykisk
press över situationen, att inte
veta var vi ska ta vägen och vad
som kommer att hända. Inget
kan tas för givet. Vi kommer nog
aldrig kunna återvända hem,
säger Evin. Det finns ingen fram­
tid i detta land för våra barn. Vi
vill inte se dem växa upp här.
Tillsammans försöker det
unga paret hitta nya möjlighe­
ter i det liv som ligger framför.
Stödet från församlingen liksom
kärleken de har till varandra och
till sina fem barn, ger dem styrka
på vägen.
NOOMI LIND
11
VÄRLDEN
FÅNGE. Klostret Chor Virap ligger i sydvästra Armenien nära gränsen till Turkiet och berget Ararat. Här satt
Gregorius ”upplysaren” fången i en håla 10 meter under marken utan dagsljus i 13 år. Hans vittnesbörd och
händelser kring honom blev en nyckel till den första kyrkan i landet kring år 300. FOTO: MAGNUS WAHLSTRÖM
KUPERAT. Armenien är ett bergigt land,
Jerevan. ”Gud vill använda
Armenien är med sitt strategiska läge, sin historia
och kultur en perfekt bas för
samarbete kring mission i
flera områden i Sydväst- och
Centralasien. Efter missionsinsatser av flera martyrer
antogs kristendomen som
statsreligion i Armenien redan
år 301. Marco Polo Network
har tagit nya steg så att
landet kan få en nyckelroll för
mission i hela regionen.
Trots ett utsatt läge, angrepp,
folkmord och ockupation har
Armenien bevarat sin kristna
identitet. Av den homogena
befolkningen tillhör cirka 95
procent den Armeniska orto­
doxa kyrkan som också präglar
samhället.
Det finns också en andligt
stark, men ekonomiskt svag,
pingströrelse i landet med cirka
10 000 medlemmar. Pingst­
väckelsen kom till Armenien på
1960-talet genom studenter från
forna Sovjetunionen. Men det
12
genom det nystartade nätver­
ket Marco Polo Network, med
Pingst Västerås som koordina­
tor. Samverkan har skett bland
annat genom evangelisations­
satsningar i Jerevan vid det per­
siska nyåret och en bibelskola
för evangelister.
Under tre dagar i september i
år höll nätverket sin första kon­
ferens i Jerevan.
Samtalade om strategier
ANSVARIGA. Ledningsteam för konferensen var Artavazd
Tadevosyan, pastor i Jerevan, Daniel Alm, Pingst Västerås, och Sune
Elofsson, ordförande i Marco Polo Netvork. FOTO: MAGNUS WAHLSTRÖM
var först efter ”murens fall” för
25 år sedan som pingstförsam­
lingarna kunde börja ha egna
lokaler och en mer öppen verk­
samhet.
Även om deras möjligheter till
evangelisation än i dag begrän­
sas av att de inte är erkända
som kyrka brinner de för att
sprida evangeliet genom person­
liga relationer och möten med
människor. Genom att landet
är populärt för turister nås även
grannländerna genom försam­
lingarnas arbete.
Svenska pingstförsamlingar
har samverkat med och stöttat
församlingar i Armenien, bland
annat kring sociala insatser,
ända sedan landet blev självstän­
digt från Sovjet kring år 1990.
Under 2011 togs ett till steg
Pastorer och ledare från nät­
verkets målområde samlades för
att bedja tillsammans, dela erfa­
renheter och samtala om strate­
gier för att fylla de behov som
finns. Varje kväll var det offent­
liga missionsmöten där konfe­
rensens deltagare predikade och
gav hälsningar från sina länder.
Artavazd Tadevosyan, pastor
i värdförsamlingen och den som
samordnade allt praktiskt kring
konferensen, har en nyckelroll
i nätverket. Han uttrycker att
de kände sig välsignade av att få
vara med och genomföra kon­
PINGST.SE NR 4 2014
här en vy från trakterna nära det gamla klostret Geghard, cirka 25 km öster om
FOTO: MAGNUS WAHLSTRÖM
POPULÄRT. I centrala Jerevan finns Republikens torg. Varje kväll
fylls det med ett myller av människor som bland annat kommer för att se
den storslagna fontän- och ljusshowen. FOTO: MAGNUS WAHLSTRÖM
Armenien”
ferensen och vara en del av det
som nu händer.
– Ett av våra främsta mål är
att medverka till ett nätverk
mellan kyrkor, missionärer och
andra arbetare på fältet. Den här
konferensen har starkt bidragit
till detta.
– Vi vet att Gud vill använda
Armenien och det armeniska
folket för att sprida sitt ljus i den
här regionen. Därför var det en
stor uppmuntran och inspira­
tion för oss att få möta så många
’ FAKTA
olika människor, arbetare från
missionsfältet, som uppmunt­
rade oss att satsa på mission.
Efter folkmordet som det
Osmanska riket utförde mot
Armeniens befolkning i början
av 1900-talet är relationerna
spända mellan Armenien och
Turkiet och gränsen mellan län­
derna är än i dag stängd. Arta­
vazd fortsätter:
– Deltagare från Turkiet var
också med på konferensen, och
det var en mycket stark händelse
för oss armenier att för första
gången ha en turkisk pastor som
predikade i vår kyrka. Konferen­
sen visar att det är möjligt att ha
goda relationer med varandra
och bygga Guds rike tillsammans.
Deltagare från flera länder
Daniel Alm, föreståndare i
Pingst Västerås säger om samma
händelse:
– Vi samlade deltagare från
flera länder och upplevde en
gemensam kraft i vårt nätverk.
Armenien
Armenien är en gammal
statsbildning med rötter i
antiken. Landet ligger i det
som ibland kallas Mindre
Asien, mellan Svarta havet och
Kaspiska havet. Landet, som
saknar kust, gränsar i norr till
Georgien, i öster till Azerbajdzjan samt i söder och väster till
Iran och Turkiet. Även om det
ligger i Mellanöstern är landets
PINGST.SE NR 4 2014
kultur också starkt influerad av
Europa och forna Sovjetunionen.
Landets yta motsvarar Småland. Terrängen är i huvudsak
bergig med forsar och få skogar. Klimatet är kontinentalt
med torra, varma somrar och
kalla vintrar. Armeniens högsta
berg är Aragats, 4 095 meter
över havet, och i mellersta
Armenien ligger den stora
insjön Sevan.
Befolkningsmängden
uppgår till drygt tre miljoner,
varav en dryg tredjedel bor i
huvudstaden Jerevan.
Genom de angrepp landet
utsatts för genom historien
lever mer än sju miljoner
armenier i andra delar av
världen.
När det sedan blev så att det
genom vår konferens uppstod
en försoning gestaltad av att en
turkisk pastor bad de försam­
lade armenierna om förlåtelse
för allt det turkiska folket gjort
mot armenierna genom histo­
rien upplevde vi mer än vad vi
tänkt oss med dessa dagar. Vi
såg evangeliets försonande kraft,
dess verkliga verkan.
Allt större behov
Konferensen var den första
för nätverket och den innebar
nya steg för att vidga nätverkets
kontakter och arbetsfält. Men
Daniel Alm understryker att det
finns utmaningar för att nya steg
ska kunna tas:
– Vi ser också att behoven blir
allt större och utmaningarna
fler, dörrar öppnas och nu är
frågan om det finns ett gensvar
från den svenska grenen av detta
nätverksträd. Vi kan vara med i
bön och ekonomiskt stöd, vi kan
stötta dessa kämpar.
MAGNUS WAHLSTRÖM
13
VÄRLDEN
Barnen – de nya
våldtäktsoffren
Faida var bara tre år när hon
våldtogs. I dag får hon leva
med ärren efter övergreppet. Det blir allt vanligare att
barn våldtas i DR Kongo och
Faidas berättelse är tyvärr
inte unik. I det PMU-ledda
SSV-projektet på Panzisjukhuset kämpar man med att
ge barnen livet tillbaka och
återupprätta deras värdighet.
En livlig liten pojke som nyss
lärt sig att gå, stapplar fram och
klänger sig fast vid stolsbenen
där mamma Marie-Louise sitter.
Bredvid på marken, lutad mot en
cementvägg, sitter Marie-Louises
dotter Faida. Hon bär en ceri­
serosa klänning med neongröna
kanter. Klänningen är så stor att
axelbanden åker ner så fort hon
rör sig. I handen håller hon en
mörkblå nalle som hon sitter och
pratar med. Vad de pratar om
får vi aldrig veta. När Faida bara
var tre år våldtogs hon av rebell­
soldater. Kanske är det detta som
hon berättar om för nallen.
– Jag såg hur de våldtog mitt
barn, säger Marie-Louise och
pekar på sin dotter som sitter vid
väggen en bit ifrån henne.
– Hon var bara tre år och
efteråt ville de döda henne.
Marie-Louises blick är helt
tom. Hon tittar bort mot hori­
sonten, det är som om hennes
tankar befinner sig långt bort.
Kanske känner hon hat.
– Jag mår så dåligt över att min
dotter blev ett offer för våldtäkt,
fortsätter hon.
Små barn våldtas
Det har blivit allt vanligare
att små barn våldtas i östra DR
Kongo.
– Förra veckan fick vi in en
flicka på tre år som hade våld­
tagits. Föräldrarna berättade att
de hade vaknat vid midnatt av
att någon bankade hårt på deras
14
dörr. När de gick ut i mörkret
hittade de sin lilla flicka blödande
och gråtande på marken. Mam­
man berättade att hon hade lagt
dottern i rummet på kvällen och
kunde inte förstå när och hur
någon hade lyckats ta sig in och
tagit barnet. Än i dag vet de inte
vem som förgrep sig på flickan,
berättar Neema Rukunghu, läka­
re och medicinsk koordinator för
SSV-projektet (Survivors of Sex­
ual Violence) på Panzisjukhuset.
Fyra månader gammal
Mellan januari och augusti i år
har det av PMU arbetsledda SSVprojektet tagit emot 251 barn
som våldtagits, den yngsta var
bara fyra månader gammal. Det
händer att små barn som kom­
mer in för vård, dör på grund av
att de är så illa medtagna av ska­
dorna efter övergreppet.
– Vi har märkt att det blivit
allt vanligare att barn under fem
år våldtas. Vi vet inte varför, men
vi tror att de våldtas av civila och
demobiliserade soldater. Men vi
har också märkt att övergreppen
ibland utförs av personer som
tror på någon form av myt om
att de blir rika om de våldtar ett
barn, säger Neema.
Marie-Louise, mamma till
Faida, har också blivit våldtagen
av rebellsoldater. Både hon och
dottern har fått vård på Panzi­
sjukhuset efter övergreppen.
– Förut behandlade vi barnen
’
som unga vuxna och det var väl­
digt fel av oss, säger Neema.
– Barn kan vi inte bota direkt.
Eftersom de är små öppnas de
helt upp när de våldtas. Vi tvät­
tar dem med antiseptiskt medel
för att förhindra infektioner. Vi
ger dem också
antibiotika
för att stärka
musklerna,
men att stärka
musklerna
tar minst 45
dagar. Det tar Neema Rukunghu.
tid innan vi kan operera dem,
säger läkaren Neema Rukunghu.
Ofta är barnen också extremt
rädda efter övergreppet.
– Vi kan inte röra dem, då grå­
ter de. De är rädda och leker ald­
rig med andra barn .
Experter på att behandla
På Panzisjukhuset är man
experter på att behandla våld­
tagna. Svårare är det att läka bar­
nens psykosociala hälsa och det
som SSV-projektet behöver nu
är bättre psykosocialt stöd för de
skadade barnen.
– Fram tills nu har vi fokuserat
på den akuta vården, men vi vet
att psykologiskt trauma överförs
från generation till generation,
det kommer påverka barnens
barn och deras barnbarn. Om vi
inte hittar resurser för att jobba
med detta nu så kommer vi att
få problem om 20 år och dagens
generation kommer repetera det
som händer i dag. Nu har vi för­
sta generationen barn som kom­
mit till efter en våldtäkt, säger
Juvenal Balegamire, professor i
psykologi, som också jobbar för
SSV-projektet.
Sedan Juvenal Balegamire
började jobba på sjukhuset har
en viss utveckling skett och man
har format ett team som tar hand
om barnens psykiska välmående.
Genom att låta dem måla och
leka med leksaker försöker man
föra en dialog med dem om deras
upplevelser, något som ofta slu­
tar i tårar och raseriutbrott.
”Mitt barn mår bra”
Marie-Louise tittar på sin dot­
ter Faida som sitter på marken.
När hon får frågan hur dottern
mår nu så ler hon.
– Hon mår mycket bra. När de
undersökte henne senast visade
det sig att hon inte hade någon
infektion.
Men vilka konsekvenser som
våldtäkten gett lilla Faida kan vi
aldrig veta.
– Jag önskar att de allra minsta
ska få glömma att de våldtagits
och att det inte ska bli några kon­
sekvenser av övergreppen. Att de
ska växa upp som vem som helst,
säger läkaren Neema Rukunghu.
MATILDA HECTOR
Fotnot: Namnen i texten är fing­
erade.
FAKTA SSV-projektet
c Projektet Survivors of Sexual Violence (SSV)
på Panzisjukhuset startade 2004.Denis Mukwege är sjukhusets chefsläkare.
c Projektet ger vård till patienter som utsatts
för sexuellt våld och patienter som har svåra
gynekologiska besvär.
c Mellan 2004–2013 tog projektet emot 32
247 patienter. 19 176 av dem fick vård till följd
av sexuellt våld.
c Mellan januari och augusti i år kom 1 740
patienter till projektet. 70 procent av dem var
offer för sexuellt våld. Detta jämfört med 53
procent 2012.
c Drygt 20 procent av alla dem som kommit till
projektet i år på grund av våldtäkt, är barn under
18 år, en femtedel av dem är under tio år.
c Den yngsta patienten som utsatts för sexuellt
våld i år är fyra månader och den äldsta 70 år.
c Pengarna som kommer in till Barnens Rättkampanjen ger vård till barnen i SSV-projektet.
PINGST.SE NR 4 2014
Årets Barnens Rätt-kampanj
har fokus på att skicka kärlek
till Kongo.
FÅR VÅRD. Faida har fått medicinsk hjälp på Panzisjukhuset efter våldtäkten hon utsattes för som treåring. De psykologiska skadorna lär ta
längre tid att läka. Här är hon tillsammans med sin mamma och sina syskon på Panzisjukhuset i Bukavu i östra DR Kongo. PINGST.SE NR 4 2014
FOTO: MATILDA HECTOR
15
REPORTAGE
RESAN
UTMANING OCH ÄVENTYR PÅ
Ett oändligt antal intryck
och möten. Närkontakt
med missionsarbete av
i dag och upplevelser för
livet. Det har de 35 delta­
garna i RESAN, de flesta
ungdomspastorer, med sig
hem i bagaget efter tolv res­
dagar i två länder. Följ med
till Egypten och Etiopien.
16
RESAN anordnades av Pingst, PMU, IBRA
och Pingst ung för att inspirera unga pas­
torer för mission och utvecklingsarbete och
med på resan fanns också nyckelpersoner
från de här verksamheterna, exempelvis Pel­
le Hörnmark och Annelie Lennartsson.
Kairo, en av de storstäder som Pingst
Internationellt fokuserar på just nu, för­
knippar de flesta med pyramiderna och de
fick vi också se, men först åker vi till stads­
delen Mokattam, där människorna lever
på att hämta sopor som de sen sorterar för
hand. Underlaget till affärsverksamheten är
för att uttrycka sig diplomatiskt, rikt.
I sopstaden Mokattam pågår en väckelse i
den koptiska kyrkan och antalet kristna har
ökat från 6 500 till 60 000 under de senaste
årtiondena. Vi träffar fader Saman, som
berättar om hur han 1974 fick Guds kal­
lelse hit. De flesta levde då utan vatten och
el, och drogmissbruk, våld och kriminalitet
var utbrett. I dag drivs skolor, hälsovård
och handikappomsorg av kyrkan och män­
niskorna har mat för dagen och välståndet
ökar.
– Jag upplevde att Gud sa åt mig att inte
vara rädd utan tala ut hans ord och det har
jag gjort, säger fader Saman, men ber också
om förbön på grund av den förföljelse som
både han och hans kyrka får uppleva.
Vi avslutar stunden tillsammans med
fader Saman med ett rejält bönemöte.
– De fördomar jag hade mot koptiska
kyrkan blev helt nedbrutna efter mötet med
honom, konstaterar Gustav Jacobson, ung­
domspastor i Skellefteå.
UNDER BESÖKET I Egypten blir det väl­
digt tydligt att kyrkotillhörigheten inte är
det viktiga. PMU och IBRA har flera olika
samarbetspartners i landet och de represen­
terar tillsammans en rad olika kyrkor och
sammanhang, vars ledare samlas varje mån­
dagseftermiddag för att tillsammans be för
sitt land.
De följande dagarna delar vi upp oss i
mindre grupper, och besöker olika projekt
och samarbetspartners i Alexandria, Delta­
området och i Kairo. Sammanlagt får vi alla
på det viset chansen att se och inspireras av
fyra, fem projekt. Pingstmissionen i Egypten
handlar mycket om mediearbete, inte minst
via internet och sociala medier, om socialt
utvecklingsarbete, mänskliga rättigheter,
PINGST.SE NR 4 2014
ETT ANDRA HEM. I den här bussen tillbringade deltagarna i RESAN många, många timmar under besöket i Etiopien. ledarutbildning och församlingsbyggande.
Jag slås av att så många talar om att vara en
välsignelse för sin nation, och att nationen
ska vara en välsignelse för andra. Ett bibel­
ord från Jesaja 19 ser jag inte bara på väggen
i grottkyrkan i Mokattam, utan det citeras
också av flera av dem vi besöker; ”Välsignat
är Egypten, mitt folk”.
Vi möter entusiastiska, glada, kreativa
personer, med stor förtröstan på Gud och
vad han kan göra. Även om de ibland får
vänta väldigt länge på att se något resultat.
Vi förstår också att många av dem inte alltid
kan vara öppna med det de gör och därför
nämner jag inga namn på vare sig personer
eller projekt här.
EN DAG DYKER PLÖTSLIGT en säkerhetsvakt
upp med en laddad AK4 över axeln och säger
att han ska åka med oss. Vill han bevaka eller
beskydda? Vi får aldrig riktigt reda på varför,
men försöker bara vara vänliga mot honom,
och lite försiktigare med vad vi säger i bus­
sen. Efter några timmar ler mannen med det
hårdkokta utseendet faktiskt mot oss.
Under Egyptenbesöket kommenterar vi
hela tiden trafiken. Våra inhemska nyfunna
PINGST.SE NR 4 2014
vänner förstår inte varför, men vi häpnar
hela tiden.
– Det känns som att vara med i en Harry
Potterfilm, utbrister Victoria Öhrvall en
kväll när chauffören i vår minibuss sätter
gasen i botten och kryssar fram i superfart
mellan motorcyklar, fotgängare, tuktuktaxis, rullstolar, oändligt antal bilar och en
och annan åsna.
När vi strålar samman igen allihop i den
stora gruppen på ett hotell vid Röda havet
’’
Älskar vi
människor?
Gör vi det tror jag
vi kan göra vad som
helst, det har de här
dagarna påmint
mig om.
FOTO: ULRIKA RAMSTRAND
får vi chans att dela med oss av de intryck vi
fått och också möjlighet att lära känna män­
niskorna som på olika sätt arbetar i projek­
ten bättre, eftersom många av dem finns
med oss här.
– Jag tänker att människorna vi mött här
har sådant hjärta för att människor ska få
möta Jesus, säger David Freij, ungdomspas­
tor i Vetlanda. Jag vill också möta människ­
or med sådan kärlek.
– Älskar vi människor? Gör vi det tror
jag vi kan göra vad som helst, det har de här
dagarna påmint mig om, säger Jacob Axels­
son, pastor och föreståndare i Pingstkyrkan
i Edsbyn.
DET ÄR EN FÖRMÅN att under några dagar få
umgås med så många människor som vill så
mycket. Dels med alla pastorerna som är med
på resan förstås, men också med de många
unga egyptierna som längtar så efter att få se
både enskilda människors och nationens liv
förvandlade. Och mitt i allt allvaret är glädjen
så påtaglig och hjälp vad vi skrattar mycket.
– Alla jobbar så hårt här för att sprida
tron fast man egentligen inte får det och det
fokuset vill jag ta med hem, säger Victoria
17
OTILLGÄNGLIGT. Arborestammen bor i väglöst land så det fick bli helikopterfärd dit. FOTO: VICTORIA ÖHRVALL
Öhrvall, ungdomspastor i Katrineholm, och
drömmer om att framöver kunna tala om
mission på ett nytt sätt.
– Jag tycker det är så otroligt häftigt att
ha fått lära känna människor här i Egypten
och inse att så olika är vi ändå inte. Jag är
så imponerad av hur strukturerat de jobbar.
De har en tanke från början till slut. Var har
vi läroplanen i kyrkan? säger Anna Larsson,
ungdomspastor på Öckerö, med en bak­
grund som danslärare.
Elin Hagwall, ungdomspastor i Boden
säger att dagarna i Egypten fått henne att
återupptäcka bönens betydelse.
– Här handlar det om liv och död. De trä­
nas verkligen i lärjungaskap och människor
kommer i funktion här. Vad blockerar oss?
I EGYPTEN KAN verkligen människor få lida
för sin tro. Att få höra berättelsen om en
hur en muslim blir torterad bara för att han
visat intresse för kristen tro, ger perspek­
tiv. Och att bli rundvisad på ett kontor, där
chefen berättar att ”i det här rummet har vi
bönesamling varje dag, minst en timme” är
också imponerade.
– Vi har mött människor som tror på
att Gud faktiskt gör saker och lever efter
det. Och vi har sett vad de kan göra med de
resurser de har. Vi kan lära oss av det och
ta med oss det hem, säger Pontus Perstrand,
ungdomspastor i Eskilstuna.
Vi flyger till Addis Abeba på natten och
står sömndruckna i kö för att köpa våra
visum tidigt på morgonen. Sen går vi ut
i morgonluften, som känns väldigt kylig,
jämfört med Kairo, och letar oss fram till
bussen, som ska föra oss söderut.
18
BYGGHJÄLP. Annelie Lennartsson överlämnade 300 000 kronor från svenska pingstvänner till
pastor Getu och kyrkbygget i Hawassa. FOTO: VICTORIA ÖHRVALL.
Det är nog inte bara jag som drar lite efter
andan lite när vi kommer till vår buss. All
packning hivas upp på taket och plastas in
och surras fast. Ikonbilderna i fronten och
det pälsklädda innertaket prytt med fransar
sticker ut.
Sätena är av något slags plastmaterial,
som man fastnar i, och de saknar i princip
stoppning och är definitivt inte gjorda för
långa nordbor. Det är trångt, men det är ett
gäng hjältar ombord, som glatt finner sig i
de nya omständigheterna. Jag hör ingen kla­
ga ens över bristen på säkerhetsbälten, men
vi är flera som mer än gång funderar över
vilket slags bränsle bussen går på. Avgaserna
är korpsvarta och luktar hemskt.
Alla får en tvåliters vattenflaska, en frukt
och en bit bröd och så inleder vi resan till
Hawassa. Dit är det ungefär 27 mil från
huvudstaden, men resan dit tar sina sex tim­
mar ändå. Några lyckas med konststycket
att somna.
FRÅN FLYGPLATSEN HAR vi fått sällskap av
den svenskamerikanske missionären Karl
Härgestam och en av hans amerikanska kol­
legor. Det är de som ska ta med gruppen ut
på det stora äventyret och den stora utma­
ningen, att tillbringa ett par dygn i öknen
tillsammans med arborefolket och få berätta
de goda nyheterna för denna onådda folk­
grupp.
PINGST.SE NR 4 2014
I CENTRUM. I sopstaden Mokattam berättade fader Saman om hur Gud kallade honom till de utsatta människorna i den här stadsdelen i Kairo.
Här pågår i dag en stor väckelse inom den koptiska kyrkan. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND
börjar den långa resan söderut. Jag har blivit
sjuk och får stanna kvar i Hawassa.
Pastor Getu tittar till mig och ger mig
rapporter från gruppens öden och berättar
att de har det tufft. Jag får reda på att resan
i bussen till ”hotellet” i Konso tog elva tim­
mar. Senare får jag höra att det inte fanns
vatten i kranarna, och loppor i sängarna.
Efter några timmar gällde ny bussfärd i ett
par timmar och sen helikoptertransport
till en arbore-by. Att få över hela gruppen i
omgångar tar tid, inte minst som det upp­
står en hel del byråkratiskt krångel om rät­
tigheter att starta och landa, så det är först
frampå eftermiddagen som alla är på plats
och tälten uppslagna i utkanten av en by.
ARBOREFOLKET BOR I ett väglöst öken­
TILLSAMMANS. Bönestund i Addis Abeba tillsammans med dem som jobbar i Grace
Empowerment, ett PMU-stött projekt, som riktar sig till kvinnor som bär på hiv/aids.
FOTO: ULRIKA RAMSTRAND
Men först är det Hawassa som gäller. För­
samlingen där, som grundades för drygt 50
år sedan av svenska pingstmissionärer, dri­
ver ett arbete för hiv-/aids-drabbade kvin­
nor och deras barn. Många av dem möter
upp tillsammans med pastor Getu. Innan
det är dags för middag och träff med ett
antal ledare i församlingen så delar några av
kvinnorna med sig av sina livsöden.
På söndag förmiddag är det gudstjänst i
kyrkan i Hawassa, då Pelle Hörnmark predi­
kar, och Annelie Lennartsson får lämna över
PINGST.SE NR 4 2014
300 000 kronor, som svenska pingstvänner
samlat in till kyrkbygget, som pågår där.
DEN NYA KYRKAN kommer att bli Öst­
afrikas största kyrka, berättar pastor Getu.
Korset från den gamla kyrkan, som togs ner
av kommunisterna på 80-talet och ersat­
tes med hammaren och skäran under en
period, kommer att pryda också den nya
kyrkan.
Efter lunch på söndagen stuvar alla, utom
jag, in sig och bagaget i bussen igen, och
område och lever på boskapsskötsel. Deras
kultur innehåller många inslag av magi och
demondyrkan.
Förutom den svenska gruppen är tio tol­
kar på plats (konversationerna översätts
från engelska till amarinja till stamspråket
och vice versa) och några missionärer, varav
en svenska, Hanna Dahlkvist. De har tagit
de första kontakterna med arbore och för­
berett besöket av den stora svenska grup­
pen. Längtan och bönen inför besöket är
att åstadkomma ett rejält genombrott för
evangeliet.
Och när vi senare, innan nattflyget hem
till Sverige, summerar upplevelserna i Etio­
pien uttrycker Nick, en av de amerikanska
missionärerna, sitt tack till gruppen för det
de med Guds hjälp varit med och bidragit
till. Nu tar andra vid och följer upp det hela.
I mötet med arborefolket används en
19
REPORTAGE
Samuel Jonsson,
pastor i Tyresö Pingstkyrka
– RESAN har gett mig en
enorm respekt för det
arbete som många av
våra kristna syskon gör i
Egypten och Etiopien. Jag
kan ärligt säga att jag fått
en större tro för vad Gud kan och vill göra
genom oss då vi vågar följa honom.
Johan Brännberg,
ungdomspastor i Botkyrka:
– Under RESAN blev jag
återigen påmind om att
mission aldrig handlar
om projekt, partners eller
något annat än människor.
Verkliga människor med
verkliga behov som behöver få tag på en
verklig Gud!
Lukas Carlsén, ungdomspastor i Lund:
ÖKENDAGAR. Sandiga och varma dagar hos Arborefolket i södra Etiopien.
FOTO: PONTUS PERSTRAND
metod som kallas storytelling. Det handlar
om att muntligt presentera berättelsen om
Gud och hans frälsningsplan.
– Vi gick runt, hälsade på folk och frågade
om vi fick berätta en grej, förklarar Anna
Larsson, Öckerö, och Caroline Eliasson,
Kungsbacka. De flesta ville lyssna.
– Vi fick vara med och be frälsningsbönen
med en person, fortsätter de glädjestrålande.
Andra i gruppen fick vara med och be om
befrielse för besatta människor.
UNDER DE HÄR DYGNEN undgick ingen att
bli både riktigt smutsig och svettig och någ­
ra fick solsting. Hungern avtog i takt med
värmen, men annars var det medhavd för­
täring från Sverige som gällde för att skona
magen. Några vågade sig dock på att prova
på det kokta fåret, som slaktades den andra
kvällen i byn.
– För min bekvämlighet och min kallelse
var det bra att inse att pionjärarbete vare
sig är glamoröst eller särskilt häftigt, säger
David Gunnarsson från Sollentuna.
Han är tacksam för de erfarenheter han
fått. Att nu tänka tillbaka på hur det var att
sitta i skuggan och dela med sig av upplevel­
ser, lyssna till Hanna Dahlkvist som arbetat
länge med storytelling och att sjunga lov­
sång tillsammans kommer att värma upp
vintermörket här hemma, förstår jag.
RESAN TILLBAKA NORRUT blev knappast
mindre strapatsrik än den söderut. Bussen
går sönder och det finns hinder på vägen
och först efter 13 timmars resande i bussen
är de framme på hotellet i Shashemenne vid
halvfyratiden på morgonen. Och då är det
tur att det finns vatten i kranarna!
20
När vi möts morgonen därpå tänker jag
att nu är det nog trötta, nedslagna och kan­
ske lite sura människor jag ska få möta. Men
icke.
– Det var SÅ värt det, är den helt domi­
nerande reaktionen och så visar de mig bil­
derna och filmerna i sina telefoner.
– Tänk att få sitta hemma hos en familj i
en hydda där och känna att vi är så lika i så
mycket. När de bjöd oss på fåret de slaktat
innebär det att vi nu är en familj som hör
ihop, säger Anna Larsson.
Den goa känslan och det fryntliga humö­
ret finns kvar också när bussresan till Addis
tar mycket längre tid än beräknat och lun­
chen får bli en klyfta melon i farten följt av
en banan framåt halvsextiden på eftermid­
dagen.
I ADDIS ABEBA BESÖKER vi PMU-projek­
tet Grace Empowerment, som riktar sig till
kvinnor med hiv/aidsproblematik. Vi får
höra fantastiska och rörande berättelser om
hur praktisk hjälp till försörjning parat med
självhjälpsgrupper, upplysnings- och infor­
mationsinsatser i närsamhället och upple­
velsen av en personlig tro och ny värdighet
lyft dessa kvinnor.
– Nu känner jag mig fri och behöver inte
gömma mig längre, jag äter bra, har hus och
möbler, säger en av kvinnorna glädjestrå­
lande.
Innan vi far mot flygplatsen Bole uttryck­
er pastor Getu sin stora glädje över besöket
och säger att nu ska han utmana ungdomar­
na i sin församling att också åka till arbore.
”Följ Guds kallelse i era liv! Det är det
bästa!” är orden han skickar med oss.
ULRIKA RAMSTRAND
– Mission är inte en hobby
för de intresserade, det är
en livsstil som kristen. Är vi
inte alla missionärer? Du
behöver inte bosätta dig
utomlands i 30 år för att
kvalificeras som missionär, behoven finns
runt omkring oss ständigt.
David Gunnarsson,
ungdomspastor i Sollentuna:
– Mission är så mycket
mer än min bild av det.
Man kan vara missionär
på ett kafè i Kairo, i Afrikas
vildmark och varför inte i
Sollentuna. Missionen är
så bred i dag att nästan alla skulle kunna
hitta sin plats eller sin tjänst i den, och få
använda sina speciella gåvor.
Caroline Eliasson,
ungdomspastor i Kungsbacka:
– Jag har fått en större bild
av vad mission innebär
och hur man på olika sätt
kan jobba med mission.
Det var helt fantastiskt att
få uppleva det själv och se
det med egna ögon. Jag har också fått en
riktigt wow-upplevelse för vad PMU och
IBRA faktiskt får betyda för människor.
Victoria Öhrvall,
ungdomspastor i Katrineholm
– Jag har insett att mission
är så mycket mer än att
flytta till Afrika och bygga
församling. Det handlar
om att bry sig om, lyssna
till och skapa kontakter
med kristna i alla delar av världen.
PINGST.SE NR 4 2014
STADEN I
FOKUS. Bön för
Bangkok under
samlingen i september. Bangkok,
Kairo och Dar
es Salaam är
de nyckelstäder
som IBRA just nu
fokuserar på.
FOTO: MARIA
LEVANDER
Samtal i Bangkok ger idéer för Karlstad
I slutet av september hölls,
i IBRAs regi, en workshop
med fokus på storstaden
Bangkok. Under två dagar i
staden delade Bangkokbor,
svenskar och folk från några
andra länder erfarenheter från
denna stad och drömmar och
visioner för framtiden.
Det är ett 30-tal personer sam­
lade. Mediefolk, församlings­
planterare, studenter, pastorer,
en universitetsprofessor, folk
som jobbar med barn och unga.
Svenska missionärer och repre­
sentanter för IBRA i Norge och
Sverige och för svenska försam­
lingar finns också på plats.
”Brinnande hängivenhet”
– Jag är väldigt imponerad
över hur mycket som görs med
en brinnande hängivenhet, för
att betjäna människorna här.
Roligt att deltagarna kommer
från olika samfund och organi­
sationer, säger Dan Kihlström
från Karlstad Pingst.
Ewa Janson från Vetlanda
Pingst har varit i Thailand flera
’ FAKTA
Ewa Janson och Dan Kihlström.
gånger eftersom församlingen
har ett mångårigt engagemang
för landet.
– Det är fantastiskt att se hur
folk möts här och lär sig av var­
andra och kan stötta varandra.
Med de små resurser som finns
gör de så otroligt mycket redan.
Way of Life (IBRAs arbete i Thai­
land) är ett bra exempel på det.
Forma handlingsplan
Niclas Collén från IBRA leder
workshopen. Syftet med dagarna
är att tillsammans börja forma
en handlingsplan, med huvud­
syftet att göra lärjungar i denna
enorma stad med över 14 miljo­
ner invånare. IBRA vill fokusera
på den unga generationen, främst
universitetsungdomar (finns cir­
kontaktförsamling inom Pingst
för Thailand och stöttar IBRA:s
mediearbete Way of Life samt
en bibelskola och flera sociala
projekt för barn och ungdomar
och hiv/aids-relaterade projekt.
PINGST.SE NR 4 2014
Stora behov
Efter två dagars workshop
konstaterar både Ewa Janson
och Dan Kihlström att behoven
i Bangkok är gigantiska.
– Men vi från Vetlanda vill
vara delaktiga i det som sker
framöver, säger Ewa. För oss har
fokuset förflyttats från sociala
projekt till att tänka mer ”lär­
jungaskapande”.
– Det har blivit tydligare efter
dessa dagar vad vi har gett oss in
i, så jag har fått en större moti­
’ FAKTA
Vetlanda Pingst
c Vetlanda pingstförsamling är
ka tre miljoner i Bangkok!) och
tror att sociala medier kommer
spela en stor roll för att kommu­
nicera evangeliet.
Thailändska Jariya Sornmay­
ura, doktor i filosofi, har nyligen
gjort en universitetsstudie om
Bangkokstudenters livsstil och
etik. Bilden av Bangkokstuden­
ter (de känner inte sig själva, de
vet inte vad livet har för mål, för­
utom att överleva och tänka på
sig själva, etiken styrs helt av vad
kompisarna tycker, de är otroligt
öppna för nya intryck …) blir en
stor utmaning för deltagarna.
c Församlingen stöttar även
missionärerna Rodhe och
Mats-Peter Runegrund, Paulina
och Daniel Brolin i Bangkok
och IBRAs regionledare för
Asien Hans Olofsson.
vation till att vi från Karlstad ska
vara engagerade här, säger Dan.
De svenska församlingsre­
presentanterna tycker att de fått
med sig många lärdomar som de
kan applicera hemma.
– Det jag tar med mig hem är
frågan: ”Hur vill vi som försam­
ling nå ut?” säger Ewa Janson.
– På workshopen har vi job­
bat med att identifiera vilka
personer vi vill nå, berättar Dan
Kihlström. Det är något vi behö­
ver göra även i Karlstad. Att
använda nya medier för att nå
universitetsstudenter är också
något som vi kan göra hemma.
Går det i Bangkok så går det i
Karlstad.
Den påbörjade processen
följs upp i Bangkok den 11–12
december. Då är syftet är att for­
mulera en arbetsplan för 2015,
som kan bli ett konkret pilot­
projekt.
MARIA LEVANDER
Fotnot: Liknande workshops
har under hösten hållits i Dar
es Salaam (Tanzania) och Kairo
(Egypten).
Karlstad Pingst
c Är sammankallande för
IBRAs satsning på Key City
Bangkok och stöttar Paulina
och Daniel Brolin i Bangkok
och IBRA:s regionledare för
Asien Hans Olofsson. Församlingens huvudsakliga missions-
engagemang rör IBRA-arbete,
främst på utbildningsområdet
genom IBRA-missionären
Svante Hektor.
21
UNDERVISNING
Uppdrag mission
Annelie Lennartsson skriver: Min bön och längtan är att få vara en
missionär där jag är. Här och nu och i hela världen.
A
tt vara en missionÄR där
jag ÄR! Uppdraget gäller
här och nu och i hela värl­
den.
Hur kan det komma sig
att Bibeln och evangelium
nått upp till oss i vårt land i vår tid? Hur kan
vi vara kristna i kalla Norden 2000 år efter
Jesus?
Tänk dig. Hur många av de 2000 åren
har youtube eller internet funnits? Flygplan?
Bilar? Skrivmaskiner? Kopieringsapparater?
Ström?! Är inte det ett mirakel?
Brinnande hjärtan fyllda med den helige
Ande har delat vidare. Delat sin tro! Låtit
kärlek bli praktisk handling. Teorier som
blir händer och fötter! Från människa till
människa. Äkta, ärligt och på riktigt.
Ibland får jag frågan: Varför ska vi hålla
på med mission?
Är det inte mer vettigt att vi gör något
bra med pengarna här, ligger ofta som en
underliggande frågeställning och påståendet
att Sverige är ju också ett missionsland nu.
PERSONLIGEN TYCKER jag inte om att
behöva välja antingen eller, när det kom­
mer till uppdraget Gud gett oss. Jag tror på
både och. Våra hjärtan måste vara stora nog
för både och. Min granne och tonårstjejen
i Bangkok. Evangelium till den folkgrupp
som efter 2000 år fortfarande (!) inte fått
höra Guds goda nyheter och tonåringarna i
Stockholmsförorten. Upprättelse och hjälp
till ett värdigt liv till kvinnan som utsatts för
sexuellt våld i Kongo och distansbibelskolor
i Asien.
Ibland tänker jag att mission är mer en
hjärtefråga än en geografifråga. Hur stora är
våra hjärtan? Hur stort är mitt?
Jesus sa: Men när den helige Ande kom­
mer över er, ska ni få kraft och bli mina vitt­
nen i Jerusalem och i hela Judeen och Sama­
rien och ända till jordens yttersta gräns.
Och, och, och.
Missionen är inte bara Guds folks natur­
liga reaktion och gensvar efter att ha lärt
känna Jesus och hans kärlek. Den är mer än
så. Mission är Guds handlande för att befol­
ka sitt rike. Varför ska vi hålla på med mis­
22
Annelie Lennartsson är Pingsts
missionsinspiratör.
sion? För att Gud gör det!
Själva ordet mission hittar vi inte i Bibeln.
Men begreppet, att Gud sänder sitt fräls­
ningsbudskap till världen, är en tydlig röd
tråd från början till slut.
1. Fadern sänder Jesus, Joh 3:16, Joh
12:44–46.
2. Jesu lärjungar sänds ut som sändebud,
missionärer, och fortsätter Guds sändning
till världen. Joh 20:21, 2 Kor 5:20.
3. I församlingens tid fortsätter Anden
att kalla och via församlingen sända mis­
sionärer som Anden är med och leder, Apg
13:1–4, 16:7.
GUD SÄNDER SIN SON till hela världen.
Men hela världen har ännu inte fått chansen
att höra det! Sändningen pågår fortfarande.
Guds mission är inte färdig. Uppdraget är
inte utfört. När Jesus visar sig för lärjung­
arna efter sin uppståndelse säger han i Luk
24:46–47. ”Det står skrivet att Messias skall
lida och på tredje dagen uppstå från de
döda, och att omvändelse och syndernas
förlåtelse skall predikas i hans namn för alla
folk, med början i Jerusalem.”
Alla folk. Det som brinner i Guds hjärta
bör brinna i våra. Det som har hans fokus
borde vara vår första prioritet.
”Gud vill att alla människor ska bli fräl­
sta och komma till insikt om sanningen.”(1
Tim 2:4)
I APOSTLAGÄRNINGARNA får församlingen
lära sig att tänka utanför boxen hela tiden.
Evangelium är till för alla och gång på gång
utmanas de att se utanför den egna grup­
pens behov, spränga sina egna gränser och
sträcka sig längre. Missionsarbetet tycks
vara pulsen i församlingen. Matt 9:35–38
Jesus gick omkring i alla städer och byar,
och han undervisade i deras synagogor och
predikade evangeliet om riket och botade
alla slags sjukdomar och krämpor. När han
såg folkskarorna, förbarmade han sig över
dem, eftersom de var rivna och slagna, som
får utan herde. Och han sade till sina lär­
jungar: ”Skörden är stor, men arbetarna är
få. Be därför skördens Herre att han sänder
ut arbetare till sin skörd.”
Jesus rörde sig bland människor. Alla
typer av människor. Stadsbo och landsorts­
bo, fattig och rik, sjuk och frisk.
Han såg folkskaror, han såg individer,
och han förbarmade sig. När han såg männ­
iskor så såg han, och hans kärlek svämmade
över. Han såg människor i deras vardag och
verklighet. Utan censur. Alla som kämpar
med sjukdom, de vilsna, de rivna, de slagna,
de förlorade. Hans kärlek svämmade över.
Han förbarmade sig över dem.
UTIFRÅN VAD HAN SÅG, hans omvärlds­
analys, la han upp en strategi, en handlings­
plan. Den började med att be Gud om fler
människor som vill se och vill gå.
Nu har det gått ett par tusen år. Vad
ser Jesus i dag? Är skörden mindre? Lider
människor mindre? Är vi möjligen fortfa­
rande rivna, slagna, vilse, förlorade? Har
Jesus mindre medlidande idag?
Har jag varit ute och sett? De sjuka? De
fattiga? De rivna, slagna? De vilsna?
Vad ser han mer när han gör sin
omvärldsanalys 2014? Hur ser världen ut?
På ett sätt väldigt lik hur den var då. På ett
sätt olik!
Hur ser skörden ut i dag? Skulle vi för­
söka oss på att täcka in alla analyser skulle
nog inte alla världens böcker räcka till. Men
något kan vi se tydligt.
I dag bor fler människor i en storstad än
på landsbygd.
EN UNG GENERATION växer upp i en glo­
bal ungdomskultur som kämpar med sin
identitet. Mer vilse än någonsin. Tusen­
tals intryck och förväntningar. Vem är jag?
Duger jag? Vad är jag värd? Vad är sanning?
Vad ska jag göra med mitt liv?
Jag tror Jesus har samma strategi och
samma bön i dag. Att fler människor ska
våga se och våga gå.
PINGST.SE NR 4 2014
MED FOKUS PÅ OMVÄRLDEN. Våra hjärtan måste vara stora nog för att dela evangeliet både med dem som är nära och dem som är långt
borta. Uppdraget gäller här och nu och i hela världen. FOTO: MARIA LEVANDER OCH ULRIKA RAMSTRAND
Om alla ska få en rimlig chans att höra
evangelium måste kanske några fler ta sitt
här med sig och skapa ett nytt här - där.
Det är inget nytt för Gud, det här med att
se en stad, och känna för den. Och inte att
hjälpa människor ur sin bekvämlighetszon
heller…
PROFETEN JONA FICK uppdraget av Gud att
gå till Nineve, ”den stora staden” och predi­
ka för den. Därför att Gud såg ondskan där,
och han ville rädda folket ur mörkret. Men
Jona smet. Varför kan man fundera på, men
det hoppar vi över nu. Gud däremot, ger sig
inte. Han räddar Jona i sin stora nåd och ger
honom uppdraget igen ”Stig upp och bege
dig till Nineve, den stora staden, och pre­
dika för den det budskap jag ger dig”. Och
så slutar boken ”Du ömmar för ricinbusken
som du inte haft någon möda med och inte
har dragit upp och som kom till på en natt
och förgick efter en natt. Och jag skulle inte
ömma för Ninive, den stora staden, där det
finns mer än 120 000 människor som inte
kan skilja mellan höger och vänster, dess­
utom en mängd djur!” Jona 4:10ff
Jona, den motvilliga missionären, som
Gud fick iväg till slut! Tänk att Gud inte
gav upp med Jona. Jag måste säga att Guds
kärlek är stor, djup, och påhittig! Räddade
honom i havsdjupet genom en fisk! Omsorg
om missionären, och omsorg om Nineve,
PINGST.SE NR 4 2014
människorna där behövde ju få höra evang­
elium. Så att de kunde vända sig till Gud
och få räddning från döden!
EN AV VÅRA STORA utmaningar i dag är att
inte blunda. Att inte drunkna i alla nödrop
som strömmar mot oss från våra smarta
telefoner, på radion, i tunnelbanan på väg
till jobbet eller vid grannens köksbord så att
vi till slut inte orkar göra något. Eller kanske
är det inte nödropen vi drunknar i. Kan­
ske är det den falska trygghet vi vaggats in
i. Detta livets goda, som har en förmåga att
äta upp ditt fokus. Ja, mitt också.
En annan utmaning tror jag är att se att
jag har något att ge.
När Jesus i slutet av kapitel 9 i Matteu­
sevangeliet har bett skördens Herre om fler
arbetare till sin skörd, fortsätter han direkt i
första versen i kapitel 10 med att kalla och
sända ut sina lärjungar. Han utrustade dem
med vad de behövde och bad dem göra en
lång rad saker som jag är övertygad om att
’’
Ibland tänker
jag att mission
är mer en hjärtefråga
än en geografifråga.
lärjungarna var smärtsamt medvetna om att
de inte kunde i sig själva. I vers 8 säger Jesus
”Det ni har fått som gåva, ge det som gåva”.
Vad har du och jag fått som gåva? Vilka
talanger? Vilken kunskap? Vilka resurser har
vi? Och vilka övernaturliga Andens gåvor
har Gud gett oss? Det du har fått som gåva,
ge det som gåva!
Vår tid ger oss större möjligheter än
någonsin.
Min bön och längtan är att få vara en
missionär där jag är. Här och nu och i hela
världen. Att vara en lärjunge som vågar föl­
ja. Jag tror inte det behöver vara konstigare.
DET ÄR SÅ DET ALLTID har fungerat. Brin­
nande hjärtan fyllda med den helige Ande
som har delat vidare. Delat sin tro! Låtit kär­
lek bli praktisk handling. Teorier som blir
händer och fötter! Från människa till män­
niska. Äkta, ärligt och på riktigt.
Kanske har du hört bilden om nödut­
gångarna förut? Hur de klargröna skyltarna
lyser över våra dörrar i våra kyrkor. De sitter
där för vår trygghets skull. Men tänk om vi
skulle vända på begreppen? De borde kan­
ske påminna oss om nöden där ute. Precis
utanför dörren, och vid världens ände.
ANNELIE LENNARTSSON
Fotnot: Alla bibelhänvisningar är från Folk­
bibeln.
23
SVERIGE
HALLÅ DÄR ...
…Kurt Larsson, pastor i
Korskyrkan, Götene, som
just nu går på PROMISutbildningen.
Varför går du på PROMIS?
– Jag har alltid varit mis­
sionsintresserad och går kur­
sen för att förbereda mig för
missionsarbete i Salta i Argen­
tina. Vår församling stöder ett
drogrehabiliteringscentrum
för ungdomar. Det har tidiga­
re varit i samarbete med PMU
och SIDA, men den delen av
projektet är avslutat nu. Jag
hoppas kunna få tillräckligt
med understöd för att nästa
höst kunna åka till Salta och
göra en insats där. Behoven i
Argentina är fortfarande stora
– Jag läser på halvfart och
räknar med att vara klar med
den sista kursen i januari och
sen intensivläsa spanska till
våren.
STUDENT. Kurt Larsson går
PROMIS-utbildningen för att
förbereda sig för en kommande
missionsinsats i Argentina.
FOTO:
och för mig blir det en utma­
ning på ”äldre dar”, jag är 54
år.
Vad tycker du om utbildningen?
– Den är väldigt bra och
känns otroligt relevant. Jag
tycker det är en bra blandning
av teologi, omvärldskunskap
och kulturförståelse. Uppläg­
get är också bra. Jag som läser
på halvfart åker till Örebro
varje måndag och det fungerar
bra att kombinera utbildning­
en med mitt arbete som pas­
tor. Jag har inte behövt gå ner
i tjänst. Men vi kunde gärna
vara några fler på kursen, just
nu är vi fyra i Örebro, och en
som är med via länk från Jön­
köping.
– Jag rekommenderar verk­
ligen utbildningen till andra
och tycker gott att fler pingst­
vänner kunde gå den.
– Bra också att man kan få
högskolepoäng för delar av
kursen.
Hur använder du dig av kunskaperna?
– 
Det har varit mycket
intressant att lära sig mer om
hur man kan överbrygga kul­
turskillnader till exempel och
jag tycker att jag har nytta av
kunskaperna redan nu i arbetet
med invandrare här hemma.
ULRIKA RAMSTRAND
Utbildning för tvärkulturellt arbete
PROMIS – Programmet för
Mission och Interkulturella
Studier – är inriktat på att
förbereda människor som tänker sig tvärkulturellt arbete
i internationell miljö eller i
Sverige.
Den som bara är nyfiken på
mission är också välkommen
som student.
PROMIS är ett samarbete mellan
Evangeliska Frikyrkan, Pingst
och Svenska Alliansmissionen.
De olika samfunden rekommen­
derar sina missionärskandidater
att studera PROMIS-kursen.
Det finns två huvudalternativ
för studier på PROMIS; halv­
fart under ett år eller helfart
under vårterminen. Utbildning­
en anordnas inom ramen för
Kaggeholms folkhögskola och
erbjuds på två studieorter: i Jön­
köping och i Örebro.
PROMIS är uppbyggt av fyra
ämneskurser: Missionskunskap,
kulturförståelse, omvärldskun­
skap och interkulturell tjänst.
Parallellt med ämneskurserna
pågår samtal, bibelläsning och
bön kring kallelse och tjänst,
omvärld och liv. I undervisning­
en varvas föreläsningar, grupp­
samtal, litteraturseminarier och
inlämningsuppgifter.
Föreläsningar sänds live
Föreläsningarna sänds live
över videokonferens och kan
följas från både Jönköping och
Örebro. På båda orterna finns
också lokala handledare på plats
som följer studenterna under
läsåret.
Missionsinstitutet, MI, som
grundades 1977 för att möta
behoven av specifik missionsför­
beredelse, rekommenderar att
PROMIS läses som en samman­
hållen utbildning, men det finns
också möjlighet att läsa ämnes­
kurserna som fristående kurser
och därmed fullborda hela pro­
grammet under en längre tid.
För mer information om kur­
sen se http://www.orebromis­
sionsskola.se/utbildningar/mis­
sionsinstitutet
ULRIKA RAMSTRAND
Kagges medielinje firade 40 år
I november firade Kaggeholms medielinje 40 år med
ett mingel på hotell Clarion i
Stockholm, där många mötte
upp. Nuvarande lärare och
elever fick chansen att hälsa
på och prata med en lång
rad av före detta elever och
lärare.
Genom åren har flera perso­
ner som sedan blivit etablerade
ansikten inom media i Sverige
studerat på Kaggeholms med­
ielinje; exempelvis Carina Berg,
Per Lärnström, Bengt Jägerskog,
Karin Frick, Soraya Lavasani,
Katarina Wennstam, Anders S
24
Nilsson, Pelle Westman och Nik­
las Källner.
– Kaggeholm står för en bred,
praktisk och personlig utbild­
ning i fantastisk miljö. Skolan
har ett väldigt gott renommé ute
i arbetslivet, vilket underlättar
när man söker jobb, säger Karin
Frick, programledare på Kanal 5.
Stärka kristna rösten
Medieutbildningen på Kagge­
holm startade för att stärka den
kristna rösten i samhället. Med
tiden har utbildningen utveck­
lats och bidragit till att männ­
iskor från olika delar av samhället
fått chansen att utbilda sig inom
medieområdet. I dag innehål­
ler medielinjen yrkesinriktade
utbildningar inom TV, digitala
medier och skrivande journalis­
tik.
– Det var nog rätt framsynt
av en rörelse som Pingströrelsen
att i början av 70-talet satsa på
media. Min vackra och kanske
lite naiva målsättning var att om
någon tar del av en text från en
kaggeholmare så ska man veta att
det här är så nära sanningen det
går att komma, säger Torbjörn
Stolpe som fick uppdraget att
starta Kaggeholm Media för 40
år sedan.
Kaggeholms medieutbildning­
ar präglas av mycket praktiskt
arbete, som liknar den redaktio­
nella miljön. Eleverna utrustas
för att behärska det nya medie­
klimatet. Men det är med journa­
listiken som utgångspunkt skolan
jobbar med varierande utryck
som TV, radio, webb och skri­
vande i olika former.
– Vi fördjupar oss också i det
etiska tänkandet, både de press­
etiska reglerna som finns men
också hur man tänker som indi­
vid. Vi vill att eleverna ska få
brottas med de etiska frågorna
redan på skolan, säger Johanna
Litsgård Lebourne, verksamhets­
ledare på Kaggeholm Media.
PINGST.SE NR 4 2014
Stort intresse för nya Pingstsånger
När Pingst tidigare i höstas
efterlyste nyskrivna församlingssånger blev gensvaret
stort. Hela 136 kompositörer
skickade in bidrag. Lagom
till Unite-festivalen släpps
den första singeln med en av
de utvalda sångerna.
– Syftet med alltihop är att stär­
ka identiteten i rörelsen och ge
redskap till alla lovsångs- och
musikledare genom att skriva
nya gemensamma sånger.
Det säger Samuel Hector,
musikkonsulent på Pingst, och
berättar att startpunkten för
projektet nya sånger skedde
under våren 2013. Vid en sam­
ling, där ett tjugotal musikpasto­
rer deltog, kom längtan efter nya
sånger skrivna utifrån det egna
sammanhanget upp. Drömmen
är sånger som kan sjunga rörel­
sen samman och fungera identi­
tetsstärkande.
Stor respons
När uppropet om nya sånger
så gick ut i höstas blev responsen
stor. Samuel Hector har tillsam­
mans med Bengt-Göran Leck­
ström, Erik Liljero och Ida Möl­
ler under hösten lyssnat igenom
alla bidragen, och gjort ett urval
av ett tiotal sånger, som nu not­
sätts, arrangeras och spelas in.
Den första singeln släpps till
Unite-konferensen och den
sången kommer att introduce­
ras där. Sen blir det succesivt
introduktion av fler nya sånger
på Pingst Pastor-konferensen,
på sång- och musikkonferensen
MÖT i mars och så småningom
också på Nyhem och Lappis.
SÅNGGLADA. Tidigare i höstas anordnades ett låtskrivardygn, som en del av projektet. Lagom till påsk är det tänkt
att en skiva med de utvalda
sångerna också ska finnas klar.
– Urvalet är gjort utifrån att
det ska vara en församlingssång,
det vill säga en sång som fung­
erar att många sjunger tillsam­
mans i en gudstjänst. Fokuset
ska vara på Gud och texten ska
vara bibelcentrerad och vi tän­
ker mer vi än jag, säger Samuel
Hector.
– Det vi vill är att det ska kän­
nas som våra sånger.
Samuel Hector hoppas att
Julklappstips:
En julklapp till någon
som ”har allt”...
Istället för ännu ett
paket – skicka en gåva
till någon annans
julfirande!
not- och skivutgivningen och
introduceringen på gemen­
samma konferensen ska göra att
sångerna sprids.
– Vi gör vårt bästa för att
många ska få kontakt med sång­
erna, sen litar vi på att Gud hål­
ler sin hand över det hela.
Moderna arrangemang
Arrangemangen och inspel­
ningarna av sångerna är gjorda
i gammal god pingsttradition,
konstaterar han, det vill säga de
är moderna till sitt uttryck.
FOTO: TV INTER
Skivan ges ut i Pingsts egen
regi och producent är Mikael
Eriksson.
I framtidsdrömmarna för
musikkonsulent Samuel Hector
finns att knyta samman sångoch lovsångsledarna för de olika
stora konferenserna och att ock­
så genom en särskild sajt kunna
erbjuda redskap till sångerna
och musikerna.
Inte minst inspelningar av
och text och noter till nya sång­
er.
ULRIKA RAMSTRAND
Bjud på en julfest
–ge en gåva till LP-verksamheten
Ge din gåva via bankgiro:
901-6965 märk: jul2014
...eller Swisha din gåva
på nr: 9016965
www.lp-verksamheten.se
PINGST.SE NR 4 2014
...eller SMS:a jul2014
till 72 980 så bidrar du med 100 kronor!
25
SVERIGE
KRÖNIKA Verksamhetsansvarig har ordet
Midvinternattens
köld är hård
E
tt par januariveckor för några år sedan hade vi besök på
Pingsthuset av några vänner från Sibirien. De skulle se
hur vi arbetade med bland annat missbruksvård. De kom
till vårt välordnade samhälle och såg vårt arbete. Jag har själv
varit i Sibirien några gånger och vet vilka svåra förhållanden
många lever under, inte minst vintertid. Jag frågade dem vid ett
tillfälle vad de tyckte om Sverige. De svarade att hela samhället
var väldigt fint och välordnat men också väldigt kallt.
UNDER ETT ANTAL ÅR har vi sett att allt färre kvinnor som lever
i missbruk får insatser beviljade från de sociala myndigheterna.
Det är vanligt att kvinnor väntar längre med att söka hjälp, vil­
ket leder till att behovet ofta är akut. Beskedet från de sociala
myndigheterna blir ofta att du måste vänta. Du måste bevisa att
du verkligen vill få hjälp. För en person som kanske aldrig riktigt
hittat sin plats i samhället och som har ett omedelbart hjälpbe­
hov, är detta oöverstigligt. Ett kallt bemötande i ett välplanerat
system. Vi måste göra något och startar därför särskilda insat­
ser för kvinnor. Stöd- och akutboenden, kvinnogrupper och
öppenvård särskilt framtagen för kvinnors behov. Om ingen står
för betalningen samlar vi in pengar till en värmande hjälpkassa.
KALLT ÄR DET ATT SITTA PÅ en gata för att tigga pengar till sin
överlevnad med foto av sina barn framför sig. Undrar om någon
av oss för ett enda ögonblick kan tänka sig tanken. Vetskapen
om att det inte finns något annat inom överskådlig tid måste
vara än mer outhärdlig. Då värmer det när vi hör om initiativ
från församlingar över hela landet hur man arbetar för att möta
dessa vänners behov. I en artikel från tidningen Norran kunde
vi läsa, ”Nu är det klart – nu står det klart att romerna slipper bo
i kalla husvagnar. Kyrkor och ideella krafter har ordnat med ett
hus där de får bo i vinter.” En av initiativtagarna på bilden bar
en tröja med en stor LP-logga. Detta i sig resulterade i att några
rasistsajter utsatte LP-verksamheten för påhopp. Midvinternat­
tens köld är sannerligen hård.
KERSTIN ERIKSSON
Verksamhetsledare
Pingst Socialt
Fokus på
invandrarförsamlingar
Wilberforce Bezuddé är
Pingsts nyaste församlingskonsulent med huvudfokus
på att hålla kontakt med och
uppmuntra invandrarförsamlingar.
– Det känns både spännande och jättebra, säger han.
Wilberforce Bezuddé är inter­
nationell pastor i Citykyrkan i
Stockholm, där 25 nationaliteter
samlas till gudstjänst på engelska
på söndagseftermiddagarna.
Tre gånger varje år firar man
gemensam gudstjänst med den
svenska församlingen, men
ledarskapen i de olika grupperna
möts med stor regelbundenhet,
inte minst till bönesamlingar.
Rötterna i Uganda
Wilberforces rötter finns i
Uganda, där han växte upp i en
pingstpastorsfamilj. Sedan 2009
bor Wilberforce permanent i
Sverige tillsammans med fru och
fyra barn. Till familjen hör också
en vuxen adopterad dotter, som
bor och studerar i Uganda.
Han är mycket glad och lyck­
lig över att nu få lägga en del av
sin tid på att jobba för Pingst.
Uppdraget innebär ingen for­
mell anställning, utan en över­
enskommelse med hans arbets­
givare Citykyrkan om att få köpa
en del av hans tid.
– 
Det känns verkligen bra,
konstaterar han.
Problem med integration
– 
För många invandrarför­
samlingar är problemet integra­
tion, säger han. Man kämpar
med frågor om att höra till, kun­
na ta till sig information och hit­
ta lokaler att fira gudstjänst på.
Förhoppningsvis ska hans för­
samlingskonsultuppdrag råda
bot på detta. Tanken är att han
ska hålla kontakt med invand­
rarförsamlingar och uppmuntra
26
ANSVARIG. Wilberforce
Bezuddé är ny församlingskonsulent med särskilt ansvar för
invandrarförsamlingar.
FOTO: ULRIKA RAMSTRAND
dem, inte minst till att hålla
kontakten med det nätverk som
Pingst är.
– För oss som kommer från
andra länder är det viktigt att
förstå och lära oss om landet vi
bor i nu och människorna där,
säger Wilberforce.
Svenskar är lugnare
Vad säger han då om skillna­
den mellan svenska pingstvän­
ner och andra pingstvänner?
– I grunden är vi väldigt lika,
säger han, men ni är lugnare.
Läran är densamma men de kul­
turella uttrycken kan skilja sig åt,
exempelvis i hur man uttrycker
sig.
– Men, det handlar om sam­
me Ande och samma smörjelse,
säger han.
ULRIKA RAMSTRAND
Fotnot: Wilbeforce Bezuddé
är en av nu sammanlagt sju
församlingskonsulenter
inom
Pingst.
PINGST.SE NR 4 2014
DEBATT
LP sparar pengar
åt samhället
V
i är bra på att prata kro­
nor och ören när vi vär­
derar olika saker i sam­
hället. Därför vill vi skriva några
rader om vad saker kostar på
riktigt, men också om att det går
att spara. Spara pengar, spara
människoliv, spara på miljön,
spara erfarenheter och kunskap.
Missbruksutredningen visar
att det kostar vårt samhälle
någonstans mellan sju och tio
miljoner för varje missbrukare,
så då landar det på cirka 150
miljarder varje år. Om vi i stäl­
let ser till att dessa får hjälp, en
kostnad på mellan 300 000 och
2,6 miljoner (enligt utredning­
en) så är återbetalningen tre till
åtta gånger större än kostnaden
för behandling.
Vi sparar alltså mellan två och
sex miljoner per person som
lämnar missbruket, börjar leva
”Svensson liv” och gärna arbetar
igen.
VI PÅ LP VET att vi sparar. Vi
har vetat länge att vi sparar liv,
familjer, barndomar, relationer
och allt annat som tillhör vär­
det hos en människa. Men vi
vet också ännu tydligare nu att
vi sparar pengar åt samhället. Vi
har hjälpt tusentals människor
till ett nytt, förvandlat liv!
Det har varit valtider och affi­
scherna har skrikit ut budskapen
om besparingar, resursfördel­
ning, mer i plånboken och män­
niskovärde…. Det är svårt att
inte ropa att ”Ja, men lyssna på
oss då, vi som faktiskt vet en del,
kan en del, förändrar en del. Vi
hjälper er att spara!”.
I SOMRAS BAD vi våra vänner
som var med på LP-lägren att
svara på några enkla frågor om
”kostnader” och 168 stycken
valde att göra det. Här är deras
svar.
De hade gemensamt levt 3696
år i missbruk varav 105 personer
PINGST.SE NR 4 2014
svarade att de haft blandmiss­
bruk, 40 alkoholmissbruk och
19 narkotikamissbruk. De hade
gemensamt suttit cirka 400 år
i fängelser och häkten för olika
begångna brott. Hisnande sum­
mor som är svåra att greppa och
ett stort lidande för dem själva
och deras anhöriga, men också
en stor samhällskostnad, om vi
nu pratar pengar.
I
GENOMSNITT KOSTAR ett
fängelsedygn cirka 3 000 kronor
(variationer beroende på graden
av bevakning och så vidare). Om
vi tar 3 000 kronor per dygn
gånger 400 år hamnar vi på den
nätta summan av 438 miljoner.
Om vi kan förebygga att männ­
iskor hamnar i fängelse, hjälpa
dem som suttit inne att inte
hamna där igen, och hjälpa dem
att bli drogfria, sparar vi enorma
summor år samhället, åt oss!
Pengar som kan läggas på betyd­
ligt viktigare saker.
VÅRA VÄNNER SVARADE också
att de idag sammanlagt hade
levt 1 463 nyktra och drogfria
år. Livet hade vänt, det var slut
på det gamla livet och de gamla
kostnaderna. Grattis till varje
människa som får ett nytt liv och
till det svenska samhället!
Men vi andra då, vi som inte
har eller haft ett missbruk bak­
om oss, vi kostar väl inget? Ja,
det beror väl på hur man ser det?
dött i Nicaragua för att de ska
skörda besprutade sockerrör
som vi i västvärlden sedan ska ha
i den rom vi dricker?
ÄR DET OK ATT det går åt nästan
200 liter rent vatten för att till­
verka 67 cl öl, när rent vatten är
en bristvara i stora delar av värl­
den? Är det ok att 2,5 miljoner
människor dör varje år direkt
av alkoholen (en halv miljon av
dem i Ryssland)? Är det ok att vi
i Sverige dricker som allra mest
på semestrar, julen, påsken, på
kalas och fester, ja alla famil­
jehögtider, när alla undersök­
ningar visar att barn tycker det
är obehagligt och tydligt märker
rt
ssta
in
Term
ÄR DET OK ATT DET finns cirka
en miljon risk- och missbrukare
i Sverige i dag som inte kan han­
tera alkoholen?
Kostar detta världen, sam­
hället, dig själv, en vän, barnen
något? När vi öppnar upp allt­
mer för alkoholen i våra kristna
församlingar, är det värt det pris
vi får betala? Var finns platsen
för den som redan betalat priset
till drogerna, kämpat sig tillba­
ka, sparat och vunnit?
KERSTIN ERIKSSON
BÖRJE DAHLKVIST
ULRIKA WADSKOG
ari
nu
19 ja
UTBILDNING I MISSION
OCH INTERKULTUR
Missionsinstitutet utrustar för
uppdraget. Programmet för
mission och interkulturella studier
(PROMIS) erbjuder studier på
halvfart under hela läsåret eller
på helfart under vårterminen.
PROMIS är ett samarbete mellan
Evangeliska Frikyrkan, Pingst och
Svenska Alliansmissionen. Läs i
Jönköping, Malmö eller Örebro!
ÄR DET OK ATT VI i Sverige läg­
ger ut en miljard kronor varje år
på vanlig alkoholreklam (inter­
net och TV ej inräknat). Kunde
vi gjort något annat för de peng­
arna?
Är det ok att europeiska alko­
holjättar marknadsför sina pro­
dukter stenhårt i länder där det
saknas kunskap, lagar, sociala
skyddsnät, vård, åldersgränser
och så vidare? Är det ok att
25 
000 människor hittills har
redan när mamma eller pappa
druckit 1–2 glas vin?
Information och ansökan:
www.missionsinstitutet.se
27
BÖCKER
Större jul
B
öcker handlar i många fall om berättel­
ser. Författarens uppgift är att förmedla
den, läsarens att ta emot och hantera
den. Så här i jultider går mina tankar
förstås till det som kyrkan brukar kalla Den stora
berättelsen, den som handlar om frälsningshis­
torien och hur den tecknats ner och tagits emot
genom årtusenden.
Kanske var det Tommy Dahlmans bok om de
tre kristna högtiderna och teologin omkring dem
som satte igång mina tankar. Hans intention är
att uppmana förkunnare till att inte förlora sig i
små detaljer utan ta ett grepp omkring hela berät­
telsen som ju faktiskt inte bara binder samman
högtiderna med sin röda tråd, utan också oss och
vår tid med Bibelns hela, långa historia.
Julens berättelse känner vi ju alla till – Betle­
hem, krubban, stjärnan, herdarna … Den har
förmedlats, inte bara som text i Lukasevangeliet,
utan också i dramauppsättningar, filmer, i bar­
nens små julspel, flanellografer med mera.
Förstå mig rätt, det är en viktig del av den
större berättelsen som vi uppmärksammar vid
jul. Det handlar om att den kommit fram till den
ofattbara, men avgörande punkt, då Gud blir
människa för att så åstadkomma försoning mel­
lan människa och Gud.
MEN, ÄVEN OM JUST detta fragment av den stora
berättelsen gestaltas i levande julspel, genom nog­
samt uppställda figurer i en julkrubba som tillfäl­
ligt får pryda våra hem eller slentrianläsning ur
Bibeln, så riskerar bilden, genom sin igenkännlig­
het, att bli platt som en urblekt väggplansch och
vi missar bildens övriga dimensioner av bredd,
längd, höjd och djup.
Hur märkligt och motsägelsefullt det än kan
låta är det lätt att vi låter det lilla sluka det stora –
att vi nöjer oss med en vacker detalj och går miste
om det stora sammanhanget.
Därför skulle jag gärna vilja utmana dig att vid­
ga din bild av julens evangelium i år. Komplettera
Lukas 2 med Marias lovsång och Sakarias profetia
i kapitel 1, som båda kopplar upp sig mot histo­
rien och hela Guds frälsningsplan.
Och du som älskar att få julens evangelium i
toner: Varför inte glömma alla julstämningsas­
sociationer nästa gång du hör det välbekanta
introt till O, helga natt! Lyssna i stället på texten
som serverar en strålande sammanfattning av den
största berättelsen av dem alla:
”Folk fall nu neder och hälsa glatt din frihet,
O, helga natt som frälsning åt oss gav”.
God jul!
KERSTIN KLASON
28
Följ det senaste inom kristna litteraturen
Text: KERSTIN KLASON
Mejla idéer till [email protected]
JOSUA
Dan Salomonsson
Livets ords förlag
Kristet ledarskap
är ett relativt
populärt ämne i
den kristna bokbranschen. Att i
det sammanhanget välja Gamla testamentets
Josua som exempel och förebild är inte heller ovanligt.
Men bokens två undertitlar
– ett liv som satte spår
och ett ledarskap som
visade vägen – antyder att
boken inte bara riktar sig
till offentliga ledare, utan
också har mycket att säga
till varje kristen som vill leva
ett liv i efterföljelse, tro och
överlåtelse.
När Dan Salomonsson nu
tar till pennan så griper han
sig an ämnet med en tilltalande lätthet i språket och
med tillämpningar anpassade
till situationer som vi kan
känna igen oss i.
Att omedelbart stoppa in
den i facket ”ledarskapslitteratur” vore därför olyckligt
då den förtjänar uppmärksamhet i en långt större
läsekrets.
KYRKANS TRE VIKTIGASTE
– teologin bakom julen,
påsken och pingsten
Tommy Dahlman
Livets ord
Så här inför julen
kan det vara bra
att påminna om
Bibelns stora
berättelse. Det är
vad författaren vill
göra när han i den här boken
tar upp teologin bakom
våra kristna högtider. Den
teologiska undervisning han
bistår med kan tyckas elementär. Men intentionerna
med boken handlar om att
kyrkor numera har ett ytterst
begränsat antal gudstjänster
under julen såväl som vid
påsken och pingsten, och att
det därför finns anledning att
lyfta upp förkunnelsens roll
just vid dessa högtider.
Boken är alltså i första
hand riktad till förkunnare med uppmaningen att
helt enkelt ta sitt ansvar
för högtidernas budskap
och innehåll. Men den kan
förstås också vara en nyttig
påminnelse för oss alla om
att, till exempel julen, bär en
berättelse med perspektiv
långt bortom – och högre –
än våra traditioner.
FEMINISM OCH KYRKAN
– på spaning efter
jämställdheten
Red: Lina Mattebo
Argument
Feminism som
begrepp har
varit på tapeten
under året – inte
minst i de två
valrörelserna.
Ungefär samtidigt kom denna
bok som tar upp feminismens
och jämställdhetens status i
den kristna kyrkan i dag.
Boken är en antologi där
både kvinnliga och manliga
feminister, verksamma och
hemmahörande i kyrkliga
sammanhang delar sina
bilder. Boken kan väl ses
som en partsinlaga – eller
argumentsamling – där
huvudtesen är att det är
ganska dåligt ställt med jämställdheten och frågan är om
feminism kan vara en positiv
kraft till förändring.
Men, oavsett var man själv
landar i denna problemställning, så är det viktigt och välgörande att möta argumenten, kanske lämna de, ibland
blockerande, ”ismerna”
därhän och fundera en del
över människosyn, invanda
tankemönster och influenser
från det omgivande samhällets värderingar.
62 KVINNOR I BIBELN
Eva Söderström
Sjöbergs förlag
Detta är en fristående fortsättning
på boken 49
kvinnor i Bibeln
som kom för en
tid sedan. Här
fortsätter författaren och
konstnären, som också är teolog, att porträttera ett stort
antal, ofta tämligen anonyma
(en del har inte ens namn)
kvinnor som figurerar på olika
sätt i Bibeln.
Boken innehåller målade
bilder på kvinnorna så som
konstnären Eva Söderström
föreställer sig dem, bibeltexten som uppmärksammar
dem samt en novell, så som
författaren Eva Söderström
tänker sig berättelsen om
dem. Det är svårt att i
boken få grepp om hur nära
berättelser håller sig till den
kontext kvinnorna levde i och
hur väl novellerna faktiskt
speglar deras liv. Men kanske
är det inte så viktigt. Här får
vi en chans att möta mängder av kvinnor vars existens i
kretsen runt Bibelns manliga
huvudpersoner vi knappt ens
märkt. Det kan ju vara nog
för en aha-upplevelse: Det
vimlar av kvinnor i Bibeln.
Men det utmanar också tanken på varför de finns där.
HEMLIGT MÖTE
I SAMARKAND
Åke Olofsson
Ljus i öster
Författaren till
den här boken,
avsedd för läsare
i mellanstadieåldern, bjuder
på ett stycke
nutidshistoria.
Organisationen Ljus i öster,
med östmission på agendan,
är utgivare och boken
beskriver förhållanden i ett
av de länder som en gång
ingick i Sovjetunionen och
som ingår i organisationens
målområde.
Här är det Uzbekistan som
är spelplatsen för en fiktiv
berättelse som bygger på
verkliga villkor för kristna i
landet. Boken har två huvudpersoner: Karim i Samarkand
och Agnes, någonstans i
Sverige. Genom att skriva
två berättelser parallellt,
men med klara kopplingar till
varandra, lyckas författaren
både informera om svårigheter och märkvärdigheter i en,
för många, okänd kultur och
vad uppmärksamhet, kännedom och orädd kreativitet
kan betyda för att sprida
kunskapen och agera.
PINGST.SE NR 4 2014
MUSIK
BRYAN DUNCAN
Conversations
Talking Music
Att Bryan Duncan släpper
en ny soloplatta är ett
glädjebesked för alla älskare
av ”blue-eyed-soul”. Bryan
föddes 1953 i Kalifornien
och hans musikaliska karriär
startade 1973 med bandet
Sweet Comfort Band. 1984
bröt bandet upp och Bryan
startade sin solokarriär och
fick snabbt flera stora hits
i USA.
Bryan har under sin karriär
sålt över en miljon skivor och
har släppt 15 soloplattor.
Tidigare under hösten har
låten I see you från nya
skivan legat på radio P4:s
spellista.
Conversations bjuder på
välproducerad ”slick” soul
med snygga sångarrangemang. Plattan spinner på
temat kommunikation som
en avgörande beståndsdel i
alla relationer.
och fick mersmak. Den varmt
mottagna debutplattan
Pilgrimssånger följs nu upp
av Vallfartssånger.
Om första skivan var
bakåtblickande, materialet
hämtades till stor del ur en
hymnbok från 1897, befinner
sig nya skivan mer i nuet. Det
är översatta sånger av bland
annat Gungor, All sons and
daughters, Glen Packiam,
Andrew Peterson samt några
nyskrivna sånger av Paul
Biktor Börjesson och Maria
Steen.
Vallfartssånger hämtar sin
programförklaring från 15
psalmer i Psaltaren som bär
namnet vallfartssånger. Plattan bjuder på många musikaliska högtidsstunder men
det man slås av kanske allra
mest är sångernas språk som
är både bibliskt och nutida.
Här finns ett språk som alla
kan känna att de kan sjunga
med i utan att vara del av en
specifik lovsångskultur.
LARS EDBERG &
DAYBREAK RANGERS,
I can see a world
Talking Music
ROBERT ERIKSSON &
PAUL BIKTOR BÖRJESSON
Vallfartssånger
David Media
Robert Eriksson och Paul
Biktor Börjesson slog följe
PINGST.SE NR 4 2014
Historien om Lars Edberg &
Daybreak Rangers fick sin
början för ett antal år sedan
i och med att Daniel Svenfelt
förverkligade en barndomsdröm: han skaffade sig en
banjo!
Så småningom väcktes
drömmen om ett eget
Bluegrass band till liv. Bandet
växte fram med gitarr,
mandolin, fiol, bas och trummor och blev komplett när
Följ det senaste inom det kristna musiklivet
Text: DANIEL RÖJÅS
Mejla idéer till [email protected]
sångaren Lars Edberg anslöt
som frontfigur.
Med ett glatt budskap,
muntra melodier, traditionsenliga instrument och
fyllig stämsång har bandet
under sitt ett och ett halvt
år långa levnadstid förgyllt
många evenemang runtom
i Österbotten. Nu är de redo
att möta en större publik och
har verkligen möjlighet att nå
långt med sitt hejdlösa sväng
och snygga ballader.
Vad handlar alla
lovsånger om egentligen?
I
alla debatter i kyrkan om gudstjänstmusi­
kens olika musikstilar och slitningen mel­
lan gammalt och nytt är det lätt att tappa
fokus på vad som egentligen är kärnan i
lovsångens innebörd. Låt oss lyssna till Jesus själv
när han berör essensen i vår tillbedjan. Jesus:
”Men den tid kommer, ja den är redan här, då
alla sanna Gudstillbedjare skall tillbe fadern i
Ande och sanning. Ty så vill fadern att man till­
ber honom”, Joh. 4:23.
HANDLAR DET OM EN egotripp på grund av att
ALF LAX
Korsvägen
Talking Music
Alf Lax kommer nu ut med
sin elfte cd-skiva. Denna
gång är musiken inspelad
med en känsla av ”unplugged”.
Tolv av fjorton sånger är
producerade och arrangerade av Börje Håsäther från
Sundsvall som gett musiken
en avskalad framtoning
med mestadels akustiska
instrument.
Alfs fru, Annelie Johansson-Lax, sjunger solo på två
av sångerna. Alfs texter är
som vanligt berörande och
förmedlar hopp och försoning. Under sensommaren
i år uppmärksammades Alf
för sin ”Korsvandring” från
Göteborg till Stockholm
som varade över en månad.
Vandringen avslutades i Klara
kyrka den 14 september. Alf
är mycket ute och turnerar
och besöker kyrkor och
fängelser i sitt arbete för
Fängelsemissionen.
Gud har dålig självbild? Behöver han muntras
upp av våra ord om hur mycket vi älskar honom?
Nej! Gud vet att han är det högsta goda i all evig­
het. Att lära sig denna sanning och uttrycka den
till Honom gör att vi drar nära källan till all väl­
signelse.
Att tillbe är en naturlig reaktion när vi upp­
täcker och upplever Guds majestät, Hans närvaro
i våra liv. I tillbedjan rätas vi ut till de människ­
or vi är tänkta att vara. Det är denna kallelse att
tillbe som utgör ramen för vår gemensamma till­
bedjan som Guds folk!
JESUS TALAR KVÄLLEN INNAN han ger sitt liv
för våra synder om hur hans blod ska utgjutas för
oss och lägga grunden för ett nytt förbund mellan
Gud och människan. Han dör sedan med orden
”Det är fullbordat” på sina läppar och öppnar
vägen för oss hem till Gud. Tillbedjan väcks i våra
hjärtan när vi ser hans hjärta brista för oss.
Tillbedjan är inte att kasta ord ut i ett tyst uni­
versum, bygger inte på falska förhoppningar eller
oreflekterat känslorus. Tillbedjan har en rationell
sida, det är en intellektuellt hållbar respons hur
verkligheten hänger samman. I tillbedjan säger vi
hur det är: Gud är störst, den ende och den som
i kärlek räddat världen och gett oss frälsningen
som gåva. Att tillbe är därför den högsta form av
verklighetsterapi vi kan ägna oss åt.
DANIEL RÖJÅS
29
FOLK
Följ folk i rörelse
Mejla till [email protected]
Arne och Lillemor Winerdal
flyttar i början av 2015 till
Cypern för ett uppdrag för
pingstmissionen i Mellanöstern. Deras huvuduppgift blir
att hitta de framtida lokala
ledarna som kommer att jobba
på längre sikt i området och att
koordinera och stödja de olika
partnerorganisationerna i Mellanöstern. Arne Winerdal har
tidigare varit både chefredaktör och reporter på tidningen
Dagen, samt chef för TV Inter.
pingstförsamling från och med
15 december.
Staffan Claar är ny pastor och
föreståndare i Pingstförsamlingen Karlsborg på halvtid
sedan 1 oktober.
Marcus Saukkonen är ny
pastor och ungdomsledare i
Filadelfiaförsamlingen i Vårgårda- Herrljunga från och med
1 november. Han kommer
närmast från Finska pingstförsamlingen i Borås.
Fredrik Martinsson är ny pastor och föreståndare i Skärstad
PRISAD.
Marina
Andersson
tillsammans med
Roger Larsson,
Evangelist­
fondens grundare. FOTO: PRIVAT
Evangelistpris till Marina
Marina Andersson, skolpastor och barnkonsulent för
Pingst ung, var en av dem
som i år fick ta emot stipendium från Evangelistfonden.
Utdelningen skedde vid en
högtid i Pingstkyrkan i Örnsköldsvik i mitten av oktober.
Evangelistfonden
grundades
2007 av Roger och Karin Lars­
son. Stiftelsen delar varje år
ut stipendier till personer och
organisationer i Sverige och
Norden som arbetar för evang­
eliets spridning. Varje stipendi­
30
at får 15 000 kronor. Dessutom
samlar man varje år evangelister
över samfunds- och genera­
tionsgränserna till en evang­
elistweekend.
Årets stipendiater var, för­
utom Marina Andersson, Rosie
och Lennart Åsberg, Mikael
Grenstedt och Jonatan Risberg
samt organisationen Media­
Serve.
Vid årshögtiden deltog både
Evangelistfondens
grundare
Roger Larsson och dess nye
ordföranden Andréas Anders­
son.
Stefan Kindevåg avslutar sin
tjänst som pastor med inriktning på ungdom i pingstförsamlingen i Örebro vid
årsskiftet.
Lennart Nolvall avslutar sin
tjänst på PMU vid årsskiftet.
Han kommer att börja som
handläggare för utvecklingsarbete och humanitära insatser
på Svenska Missionsrådet. Lennart har arbetat 17 år på PMU.
Catrin Sandberg började den
1 september en halvtidstjänst
som pastor med ansvar för
gudstjänster, familj, barn och
ungdom i Pingstförsamlingen
i Kungsör. Catrin har tidigare
bland annat varit ungdomspastor i Pingstförsamlingen Ärla.
GÄSTER. Delegationen från Etiopien på besök på Pingsts kontor i
Alvik i västra Stockholm. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND
Studiebesök i Sverige
En delegation med parlamentariker från Etiopien besökte
tidigare i höstas Sverige för
att studera det svenska samhällssystemet. I programmet
ingick bland annat möte med
svenska parlamentariker
och studiebesök på Sveriges
Radio.
PMU och Jönköpings Pingst­
kyrka var värdar för de fyra
parlamentarikerna och två
representanter från Evangelical
Church Fellowship of Ethiopia,
ECFE. Parlamentarikerna ingår
i den kristna riksdagsgruppen i
Etiopien och deltar i ett "Good
Governance"-projekt
som
ECFE driver och som stöds av
PMU. Genom projektet lyfter
man frågor om god samhälls­
styrning och hur man kan mot­
verka korruption.
Under det veckolånga besö­
ket i Sverige, som tog delega­
tionen till både Stockholm och
Jönköping, mötte man den
svenska kristna riksdagsgrup­
pen, lokala politiker i Jönkö­
ping och gjorde också studie­
besök på Sveriges Radio och
Dagen. Ett besök i Jönköpings
pingstkyrka, som är en av pro­
jektets
samarbetspartners,
ingick också.
ECFE har bland annat gett ut
flera böcker om god samhälls­
styrning som blivit så populära
att även parlamentariker från
annan religiös bakgrund använ­
der sig av dem.
PINGST.SE NR 4 2014
SVERIGE
Unite15 på fyra platser
Ungdomskonferensen Unite hålls i år
parallellt på fyra platser; Jönköping, Boden,
Göteborg och Västerås. Årets tema är Våga
gå.
På samtliga ställen kommer bibelordet från
Matteus 28:18–20 att ligga till grund för konfe­
rensen. Målet är att deltagarna ska utrustas med
kraft och frimodighet att våga dela med sig av
de goda nyheterna. Få möta Gud, få hjälp att
fokusera på uppdraget och få praktiska verktyg
för det arbetet. Och samtidigt få vara med om en
riktig nyårsfest, med mycket glädje och musik.
I Jönköping kommer bandet We were fic­
tion att spela, och i Boden kommer Hansam att
inviga själva i konferensen. I Göteborg kommer
Pedros balkanband att uppträda liksom hiphopoch soulartisten Emanuel Ehlin.
På de respektive orterna kommer ungdoms­
pastorer och andra lokala ledare att finnas med
i konferensen.
Anmälan till konferensen sker genom hemsi­
dan www.unitesweden.se, där också information
om medverkande och upplägg, och praktiska
uppgifter från respektive ort finns samlat.
Det går att anmäla sig ända fram till 20
december.
FESTLIGT.Ungdomskonferensen Unite hålls i år på fyra olika platser. All information om
konferenserna hittar man på den gemensamma hemsidan www.unitesweden.se
Sms:a PANZI100 till 72 980 för att skänka 100:- eller
använd pg 90 00 50–6. Märk gåvan ”To Congo with love”.
Du kan även ge en gåva via www.pmu.se.
PINGST.SE NR 4 2014
31
POSTTIDNING B
LEDARE. Fridah Holgersson vill bli pastor. Att arbeta med ungdomar i hemförsamlingen Filadelfia i Stockholm ger henne bra erfarenhet. Studierna
på bibelskolan Credo hjälper henne att göra det jobbet ännu bättre, konstaterar hon. Så småningom tänker hon börja på en pastorsutbildning och då
ligger ALT nära till hands. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND
Fridah jobbar utan lön
I somras fick Fridah Holgersson Pingst
ungs utmärkelse Årets hjälte under
Nyhemsveckan. Hon fick den för att hon
bestämt sig för att låta kallelsen att föra
unga människor till tro gå före allt annat
och därför valt att arbeta helt ideellt i sin
församling, Filadelfia i Stockholm.
Fridah och jag träffas mitt i Stockholm
en eftermiddag. Hon kommer direkt från
undervisningen på bibelskolan Credo, som
hon börjat på i höst.
– Min dröm är att bli pastor och då är för­
sta steget att börja med att gå en bibelskola,
berättar hon. Mitt hjärta finns framför allt
i jobbet, men studierna på Credo leder för­
hoppningsvis till att jag kan göra det bättre.
Vid sidan av studierna arbetar hon med
tonåringar i församlingen motsvarande en
halvtid. Hon ingår i teamet i kyrkan och räk­
nas som anställd, men får ingen lön.
– Jag tycker det är så roligt och använder
den här tiden till att lära mig av det, skaffa
mig erfarenhet av att samtala och predika
och så vidare, säger hon.
Fridah är bara drygt 20 år, och har alltid
varit en Filla-tjej, som hon säger.
– Men jag har nog alltid känt mig äldre än
vad jag är, konstaterar hon.
När hon var tre år började hon i försam­
lingens söndagsskola och som tonåring bör­
jade hon på ungdomssamlingar.
– Men jag trivdes inte så bra, ville gå min
egen väg och tyckte inte jag passade in i mal­
len så då valde jag att dra mig undan under
några år. Åren mellan 14 och 17 var jag i
princip aldrig där.
– Nu känner jag att det trots allt är en bra
erfarenhet och en fördel i det jobb jag gör
nu. Jag kan relatera till ungdomar som kän­
ner så där och är väldigt medveten om att
det måste finnas gott om utrymme att låta
människor vara olika.
– Jag tycker vi i ledarteamet är ett bra
exempel på det. Vi är jätteolika, men gillar
varann ändå.
Aldrig tvivlat på Gud
Fridah säger att hon aldrig tvivlat på Gud,
men någon gång ibland på kyrkan, samtidigt
som hon säger att hon älskar den. Under de
åren hon inte gick på några ungdomssam­
lingar fanns hon med och jobbade i Smash,
som riktar sig till barn mellan 3 och 10 år.
En dag när hon gick på gymnasiet kom
tanken till henne att börja gå på ungdoms­
samlingar igen.
– Jag ville inte och kämpade länge emot,
men kunde inte komma från det och till slut
följde jag med min syster dit och fick upp­
leva en FANTASTISK kväll. Jag kände mig
otroligt välkomnad, och fick fika, prata och
skratta med människor jag ju egentligen känt
jättelänge. Det var riktigt härligt.
När hon tagit studenten förra året for
hon till England och pluggade språk, men
från och med årsskiftet har hon haft den
här anställningsformen som ungdomsledare
utan lön. I våras jobbade hon parallellt som
elevresurs, men nu när hon pluggar på Cre­
do, kan hon få studiemedel. Att upplägget
fungerar beror på att Fridah fortfarande bor
hemma hos sina föräldrar.
Hon inser att hon är en förebild och kän­
ner att det är ett både stort och lite svårt
ansvar, men mest bra.
– Framför allt är det en förmån att få kän­
na så mycket kärlek, både till och från ung­
domarna. Jag får inte betalt i pengar, men i
så mycket annat som väger upp för det.
ULRIKA RAMSTRAND