1. No category

1
Ledare
FREE SAIBABA
Polisen tvingade in vår rullstolsburne vän Saibaba i en bil på universitetet den 9 maj. De satte på honom en ögonbindel och flög iväg
honom till en annan delstat. Författarinnan Arundhati Roy menar att myndigheterna försöker sätta dit (frame) honom av politiska
skäl. Hon deltog nyligen på en presskonferens i Saibabas lägenhet som ligger på universitetsområdet. Saibaba är en obekväm och
revolutionärt sinnad person och sedan länge en öppen kritiker av den indiska regeringens militära kampanjer.
KONTAKT:
[email protected]
0729-139147
facebook.com/groups/indiengruppen
Vi hade först inte tänkt åka. Även om
resan var kraftigt subbventionerad så
skulle det bli tufft att lägga ut några tusen extra mitt i månaden. Men efter att
ha tömt madrassen så satt vi ändå där
utanför det kungliga slottet tillsammans med många andra i en inhyrd buss
och på väg till Varberg . Det är inte varje
år välkända indiska aktivister kommer
till Sverige.
Väl framme sken solen och hotell Gästis
låg på ett hörn mitt i småstadslugnet. Vi
fick inte plats på hotellet så vi fick låna en
lägenhet en bit från hotellet. En kort promenad och vi var på rummet och slängde in
våra väskor. Jag passade på att uppdatera
Indiensolidaritets hemsida från nätverket
i rummet. Efter en dusch i en trång kur
så traskade vi tillbaka till hotellet. Vid ett
bord i matsalen satt några äldre herrar och
pratade. Vi skakade hand och upptäckte en
indisk man i rullstol. Det visade sig att det
2
var G.N. Saibaba som numera är rikskänd i
Indien och även i vissa vänsterkretsar runt
om i världen. Vi bad om en intervju och det
fick vi.
Saibaba visade sig vara en av de mest kunniga personer som jag någonsin talat med
och ödmjuka stil bröts bara när han med
viss irritation besvarade mina näsvisa
frågor om de olika naxalitpartierna i Indien. Vi satt i hotellets trevliga rökrum och
rökte oavbrutet i timme efter timme samtidigt som jag spelade in intervjun på mobilen (halva finns i textform på hemsidan,
resten har ännu inte transkriberats). Jag
hade aldrig tidigare träffat någon med så
djuplodade kunskaper kring folkrörelserna i världen och det skulle jag kanske
inte göra igen. I ett svenskt perspektiv så
framstår Saibaba som unik med sina outsinliga kunskaper om den anti-imperialistiska
rörelsens historia och olika personligheter
och författare. Jag insåg efter hand att det
finns ett annat politiskt liv i Indien. Drömmen om ett jämlikt samhälle har aldrig dött
där hos en stor grupp intellektuella och
bland de fattiga. Anti-imperialism är ett i
högsta grad levande begrepp. Under samtalets gång kom det fram att Saibaba är personligen bekant med anti-imperialistiska
intellektuella över hela världen. Saibabas
och hans kamrater har under decennier arrangerat konferenser i anslutning till universitetet vilket har lockat folk från när och
fjärran.
Tiden på Hotell Gästis blev alltför kort men
vi fick möjlighet att genomföra intervjun
under två dagar. På söndagen skulle Saibaba resa tillbaka och vi tog oss till hans hotell
som var anpassat för rullstolsburna. Vi kom
lite för tidigt och väckte honom ett par timmar innan bilen skulle komma. En medlem
i Jan Myrdalsällskapet hade ordnat en rejäl
transportbil som något försenad gled iväg
med vår vän i morgondiset.
Vi träffade Saibaba 2012 och har hållit
kontakten sedan dess. Det var med bestörtning vi fick höra att han arresterats. Det
pågår just nu runt om i världen olika aktiviteter för att se till han släpps fri. I Sverige
har Stefan Lindgren och Anders Romelsjö
lagt upp viktiga artiklar om Saibabas situation. I Norge har partiet Rödt gjort en
insats genom att skicka ett uttalande till
de indiska myndigheterna. Kan du också
göra det? Här kan du mejla på svenska:
[email protected]
BYRÅKRATKAPITALISMEN
ÄR BYRÅKRATKAPITALISM ETT RELEVANT BEGREPP?
Bland de som uppfattar sig som
vänster finns det idag vitt skilda uppfattningar om vad imperialism är för
något. En del ser imperialismen som
ett ekonomiskt system, andra som en
politik som den eller andra regeringen väljer att driva. Bland den lilla
grupp som ser imperialismen som det
ekonomiska systemet är det nästan
ingen som förhåller sig till begreppet “byråkratkapitalismen”. Detta är
beklagligt eftersom begreppet bidrar
till förståelsen av vilket läge världen
befinner sig i och vad som kan göras åt
det.
delvis egendomsrätt över producenterna. Böndernas arbete var feodalsamhällets existensgrund. Bönderna skulle
utföra dagsverken åt feodalherren eller
betala natura- eller penningavgifter till
honom och jordbruket bedrevs främst
som naturahushållning. Bönderna skapade alltså med sitt arbete i stort sett allt
vad de själva behövde och inte mycket
såldes eller köptes som varor. Men varor
producerades dock av hantverkare i liten
skala i de få städerna.
kapitalist tar av sitt kapital (sin egendom)
och köper arbetares arbetskraft under en
viss tid och arbetaren måste under denna
tid öka kapitalistens egendom, dvs. skapa
mer värde än han fick i lön. Kapitalismen
uppstod i Europa på 1300-1400-talet
och i Europa finns de första länderna
som blev helt kapitalistiska t.ex. Holland,
Frankrike och Storbritannien. Resten av
världen och större delen av Europa var
på denna tid kvar i ursamhällets vildhet,
i slaveriet eller feodalismen.
Kapitalismen kommer
till världen
Kapitalismen i sitt imperialistiska stadium
Feodalismen
-bonden och hans herre
På 1400-talet utvecklades sjöfarten och
en världshandel uppstod och då räckte
inte det feodala samhällets småskaliga
hantverksproduktion till. Större anläggningar byggdes där många arbetare
samlades för att producera varor. Så uppstod kapitalistisk storproduktion med
utsugning av lönarbetare. Det kapitalistiska produktionssättet innebär att en
Den kapitalistiska utvecklingen förde
med sig att något märkligt hände i några
få länder som hunnit bli helt kapitalistiska
som t.ex. Storbritannien, Frankrike och
Tyskland. Från och med 1870-talet så
uppstod så stora företag att några få kapitalister kunde komma överens om priset
på många olika varor på marknaden. Detta var ett sätt att upphäva konkurrensen
Under lång tid präglades stora delar
av den mer tätbefolkade världen av ett
feodalt ekonomiskt system. Grundvalen för produktionsförhållandena i ett
feodalsamhälle är att feodalherren har
egendomsrätt över jorden och ibland
Arrogans leder till fel - Buddha
3
och kallas ett monopol och präglar ännu
den tid vi lever i. Det gör att kapitalisterna kan ta ut ännu större vinster än förut.
Detta förändrade kapitalismens sätt att
fungera och denna nya utveckling kallas
imperialismen. Det som också händer vid
denna tid är att en omfattande kapitalexport börjar ske från de imperialistiska
länderna till länder som tidigare inte hade
någon kapitalism att tala om.
Kapitalexport och
”kapitalismexport”
Kapitalexporten sker i två huvudformer,
dels som lånekapital och dels i form av
produktivt kapital. Export av lånekapital är t.ex. att det ges lån till regeringar,
städer eller banker i andra länder. Export
av produktivt kapital sker t.ex. genom
att industriföretag organiseras eller att
infrastruktur byggs. Genom att industriföretag organiseras i länder som tidigare var dominerade av feodalismen eller
förfeodala produktionssätt så ”exporteras” kapitalism till nya länder.
Byråkratkapitalismen, en kapitalism utifrån
I några få rika länder hade en liten grupp
bankägande kapitalister skaffats sig
monopol i början av 1900-talet. Dessa
länder var Tyskland, Storbritannien,
USA, Frankrike, Italien, Ryssland, Japan, Holland, Belgien, Spanien, Sverige,
Danmark, Finland och kanske några till.
Dessa imperialistiska länder exporterade
mycket varor men också mycket kapital
till varandra och till resten av världen. I
de outvecklade länderna organiserade de
industriföretag och utvecklade så en kapitalism ovanpå den feodala strukturen.
Denna form av kapitalism ”utifrån” kallade de kinesiska kommunisterna från
och med 40-talet för byråkratkapitalism[1]. De som förvaltade de utländska
kapitalisternas egendom kallade man för
kompradorer. I en del länder fanns det
redan en liten outvecklad kapitalistklass
men denna trängdes tillbaka av de utländska monopolen.
den feodalism som finns på landsbygden
runt om i världen. Därför använder man
begreppet halv-feodalism. Det finns idag
inget land som är helt feodalt, de kapitalistiska produktionssättet existerar sida
vid sida med det feodala. De länder som
har en växande eller krympande byråkratkapitalism är idag halv-feodala.
Imperialistiska länder och
halv-kolonier
Marxister har traditionellt skiljt på kolonier som är politiskt, ekonomiskt och
militärt underkuvade av de imperialisMed det imperialistiska stadiet tiska länderna och halvkolonier. Exempel
på kolonier är Afghanistan, Grönland,
delas världen i två tydliga läger
Franska Guyana etc. En halvkoloni är
Monopolen i de imperialistiska länderna ett land som är ekonomiskt och politiskt
tar hem de vinster de gör på utlåning och underkuvat men inte militärt ockuperat.
på arbetarna i sina företag i de fattiga län- Indien, Estland, Ungern, Brasilien, Syderna. På det sättet förtrycker de folken dafrika är exempel på halvkolonier. Kina
är det enda land som har lycki dessa länder som inte
En halvkoloni är
ats
att bli imperialistiskt och
kan komma loss ur de
ett land som är
lämna
gruppen förtryckta
utländska monopolens
ekonomiskt och
grepp. Dessa länder, politiskt underkuvat länder. Detta krävde bl.a. en
långvarig revolutionär kamp
den stora majoriteten
som t.ex. Indien
där de till slut lyckades naländer på jorden, tilloch Brasilien
tionalisera byråkratkapitalet
hör de förtryckta länderna[2] som exploateras av en liten (utländska storföretag). Det har visat
sig att ett land inte kan lämna gruppen
grupp imperialistiska länder.
halvkolonier utan att genomgå en sådan
De få imperialistiska länder som fanns i omfattande revolution och en lång period
början av 1900-talet är fortfarande impe- av medveten självförsörjningspolitik.
rialistiska och endast Kina har tillkommit. De imperialistiska länderna motarbetar
Resten av världen domineras av byråkrat- varje försök till självständig politik från
kapitalism och feodalism. Byråkratkapi- halvkoloniernas sida och när det behövs
talismen fortsätter att tränga tillbaka tar de till våld. Men det finns en väg ut ur
fattigdomen. Fler
borde ta den.
[1] En del trotskister använder samma ord i en helt
annan betydelse.
Det förekommer i
deras beskrivning
av Sovjetunionens
utveckling.
[2]
Egentligen
borde det heta ”nationerna” men för
enkelhetens skull
används
”länderna”. Indiens
Historia
Tänk på att detta är en sammanställning av ett års kapitalexport och inte uttrycker det allmänna läget.
4
Indiens historia, del I
Politik och myter
Varande stort som Västeuropa och
med fler människor än USA och Västeuropa tillsammans och med otaliga språk, folk, religioner och kulturer är Indien en speciell och viktig
skapelse. Dess historia sträcker sig
långt tillbaka och på många sätt kan
vi i den hitta grunden till det vi idag
kallar civilisation. Men som med så
många andra ställen som varit kolonialiserade och ekonomiskt dominerade (och fortsätter att vara det ) så
finns det ett undertryckande av den
delen av historien. Kolonialister och
imperialister vill ha monopol på historieskrivningen.
ria ur ett folkligt perspektiv som börjar
med dess förhistoria, och vi fortsätter
fram tills idag. Vi behöver bryta med ett
antal myter om Indien som förs fram och
tjänar till att vidmakthålla den västerländska dominansen och överhögheten
över regionen. För att nämna två ofta
upprepade myter:
I det senaste valet i Indien segrade
Bharatiya Janata Party (Indiska Folkpartiet). Detta hindunationalistiska
parti vill införa en historieskrivning
som ensidigt upphöjer och hyllar det
förment hinduiska i motsats till islam.
De vill tillskriva det kända Taj Mahal
till ”hinduer” trots att det är ett av den
islamska arkitekturens mästerverk. För
att bemöta denna trend så kommer vi att
skriva en artikelserie om Indiens histo-
Den antika perioden
”Indiens folk är och har alltid varit
pacifister. Indien befriades från britterna 1949 och det genomfördes fredligt
av Mahatma Gandhi.”
“För indierna har tiden mest stått still
och all utveckling har kommit utifrån.”
Eurocentrismen, som överdriver Europas historiska betydelse lyfter fram vissa
civilisationer medan andra glöms bort
eller förringas. En av de glömda är den
som utvecklades i Indusdalen. Detta var
en av de tidigaste flodkulturerna och
den var under en lång period mycket
framgångsrik.
År 4000 före vår tidräkning, utvecklades en kultur i Indusdalen mellan
det som idag är Indien och Pakistan.
Två städer växte till sig på 2000 talet
f.v.t. och de har fått namnen Harappa
och Mohenjodaro. Dessa tillhörde en
civilisation som var väl utvecklad och
de hade ett stort handelsnät. Artefakter
från denna region har funnits i Mesopotamien och vise versa vilket tyder på
ett utbyte. Städerna hade ett avancerat
avloppssystem och en av de absolut
största byggnaderna var ett stort badhus. Inga vapen har funnits vilket tyder
på att de levde relativt fredligt.
I nästa nummer kommer det mer om
Indiens äldre historia och även om dess
revolter.
Lästips:
“Indiens Historia” av Sören Wibeck.
5
Kastfrågan i Indien,
del II
– -av Anuradha Gandhy
Många av dem hade matriarkal social
organisering (makten innehaddes av
mödrarna). De nomadiska indo-europeiska stammarnas patriarkala sociala
organisationer gjorde sitt inträde i Indien i vågor från omkring 1500 f. kr.
Från stam till klassamhälle
Anuradha Gandhy (1954-2008)
Översättning från engelska till svenska av Pia E. Hanzén
Det är ett faktum att primitiva stammar trodde på magiska krafter och
oberörbarhet, men av detta kan vi inte
dra slutsatsen att hela sektioner inom
urbefolkningens stamsamhällen i den
tidigaste perioden ansågs oberörbara.
Däremot kan vi dra slutsatsen att någon
form av kastsystem existerade under
perioden före den Vediska.
Studien av denna tidiga period i historien (3000-1500 f. Kr.) visar att redan före de ariska (indoeuropeiska)
stammarna gjorde sitt inträde i Indien
fanns olika samhällen och stammar med
varierande ekonomiska, sociala och
kulturella system inom landet. Några
hade utvecklat jordbruk, arbetsdelning
och även handel och det fanns skarpa
klasskillnader. De befanns sig i bronsåldern och de skiftade mellan odling
(svedjebruk), jakt, fiske och insamling
av föda. En del var herdar.
6
Klassamhället växte fram ur konflikter
mellan olika nomadiska ariska (språkgrupp som uppstod 1800 f.kr., ö.a.)
stammar och de inhemska stammarna
och genom utvecklingen av jordbruket
med ökad användning av järn. Klassamhället tog initialt form med fyra Varnas
(kaster). Därmed kan vi säga att de fyra
kasterna var den form som klassamhället tog i den senare delen av Veda- och
Upanishadperioden (upanishaderna är
en särskild grupp av filosofisk-religiösa
skrifter). De vediska arierna kom från
Punjabområdet och spred sig till Ganghesslätten och från omkring 1500 f. kr.
var de redan uppdelade i en aristokrati
(Rajanya) och präster (Brahaminer) och
bönder (Vis). Ständiga konflikter och
krig var associerade med deras spridning österut. Det uppstod konflikter
mellan olika nomadiska ariska stammar
och lokala stammar som handlade om
boskap, vattentäkter, land och sedan
också om slavar.
Delar av stammar som besegrades blev
förslavade och kända som dasas. Krigen ökade behovet av hövdingar. De
förlitade sig på ritualism för att höja sin
prestige och befästa den och tillägnade
sig produktionsöverskott genom dessa
ritualer. Skatt i form av boskap och
slavar gavs av bönderna (Vis) till Rajanyas (aristorkratin). Större och mindre
yagnas (sångritualer) utfördes alltmer
av Rajanyas i allians med Brahminerna.
”Terrorism divides, tourism unites” - Narendra Modi
Den härskande eliten levde på gåvorna
(dand/bali) som de fick av bönderna vid
dessa yagnas.
I detta skede var dessa stamorganisationer baserade på klaner och anhöriga
fortfarande dominerande. Framväxten
av Brahminer och Kshatriya kasterna
var en process i att bryta ner de släktbaserade relationerna bland den härskande eliten och skapa en bredare
klass – Varna - som levde av skatter och
gåvor från Vis och underkuvade stammar. De pastorala antog jordbruket; och
från de lokala stammarna blev hövdingaklanerna och de prästerliga klanerna
införlivade i de respektive Kshtriya och
Brahminska kasterna. De underkuvade
stammarna, både ariska och icke-ariska,
kom gradvis att bilda Shudra Varna. Alla
var inte slavar. Medan slavarbete i hemmen existerade, var det i princip Vaishyabönder (från Vis uppstod den bredare
kasten Vaishya) och Shudras som födde
upp boskap och odlade jorden.
Den utbredda användningen av järn,
inte bara för vapen utan också för jordbruksändamål från cirka 800 f.kr.,
markerade en kvalitativ förändring
i produktionssystemet i de antika
stamsamhällena. Plogbaserat jordbruk
kan generera betydande framsteg vid
ett regelbundet användande. Täta skogar kunde nu huggas ner och mark
beredas för odling. Järnet möjliggjorde
således att jordbrukets ekonomi blev
det ledande produktionssystemet under denna antika period. Spridningen
av jordbruket uppnåddes på bekostnad
av de icke-jordbrukande stammarna.
De blev antingen underkuvade eller
fördrivna från skogarna och avskurna
från deras traditionella möjligheter till
försörjning. Erövringen av nya territorier och tillgången till nya bosättningar
Denna uppställning föreställer kastindelningen i dagens Indien som skiljer sig något från indelningen 1500 f.kr. som Anuradha
Gandhy beskriver i texten.
ökade ytterligare vikten av hövdingar.
Stamoligarkier uppstod. Många hövdingar blev kungar som behövde större yagnas (gåvor) för att befästa sitt styre inte
bara över sina klaner och stammar men
också över territorierna de härskade
över (janapada). Varnashrama Dharma
(kasternas olika skyldigheter) var redan
utvecklat av den brahminska prästklassen. Ritualerna blev mer invecklade
och utstuderade och välståndet ökade.
Dessa ritualer var de medel med vilka
samhällets produktionsöverskott kunde
omfördelas. Överskottet i form av gåvor
disponerades av och delades bland de
härskande, kshatriyas (krigarna) och de
brahminska prästerna.
Gåvorna var inte längre frivilliga. De
var påtvingade. Arya dharma (“arierns
väg”, religiösa föreställningar ö.a.)
och varnaföreställningarna (kastläran)
legitimerade den ökande makten hos
kungar och präster och utsugningen av
de underkuvade stammarna i de lägre
kasterna. Arya dharma och varnas blev
de ideologiska uttrycken för de klasser
som vuxit fram ur de olika stammarna.
De grupper som inte accepterade ritualerna och de påtvingade hyllningarna
ansågs som anarya (okunniga) eller
mleccha (barbariska).
Utvecklingen av jordbruket, inklusive
risodlingen på Gangesdalens slätter, åtföljdes av en ökande andel arbetare och
tillväxt i handeln. Privata egendomar
uppstod och städer växte upp. Några
klasser tillkom som Vaisha (handlarna)
och Gahapatis (markägarna). Gahapatis beredde inte själva sina marker men
hade slavar eller shudras som brukade
den. En spänning mellan de två övre och
de lägre kasterna, de som ägde och de
som arbetade uppstod. Detta ledde till
uppkomsten av den forntida staten. De
första staterna bildades i Gangesdalen i
Bihar.
En bonde i delstaten Västbengalen.
“Enough of acts passed by congress, now its time for action” - Nanendra Modi
7
Till vänster syns USA som ett monster som Indiens förre premiärminister Manmohan Singh håller på att sminka upp. FDI betyder Foreign Direct Investment, alltså utländska investeringar, det som vi kallar byråkratkapitalet.
8