Ombyggnad av en S30
Ombyggnad av en S30 Nedanstående beskrivna renovering torde vara den mest genomgripande som har gjorts på en S30. Jag har inte sett båten själv, men har hört den lovordas av andra och med med vetskap om vad Valter tidigare presterat i båtbyggarsammanhang så är jag helt säker på att det finns all anledning att införa beskrivningen av detta enastående renoveringsjobb. Att jag överhuvudtaget lägger mej i är att båten fått en större segelyta än vad klassreglerna medger och därmed i strikt mening inte längre är en S30. Men, ibland får man vara lite smidig och det är bara att gratulera Valter och Anita till ett fantastiskt väl genomfört projekt. /Bo Eriksson ordf. Seglat har vi gjort sedan 40 år i diverse jollar och mindre kölbåtar. Det har varit mer eller mindre stora satsningar på kappsegling under årens lopp. Däremot har vi bara semesterseglat några enstaka dagar per år, mest i H-båt. Men med två barn och allt mindre kappseglingsambitioner bestämde vi oss för att satsa på något mer familjebetonat. Efter mycket funderande över vad som egentligen var ”vår drömbåt” kom vi fram till att den inte fanns. Våra kriterier var i huvudsak följande: - plats för 2 vuxna + 2 barn/vuxna - separat matplats/salong, dvs i praktiken minst 6 kojplatser - välseglande, snabb - lättseglad, självslående fock, rullfock - traditionellt utseende, långsmalt - inte alltför tung och djupgående - ska klara kortare havssegling, Östersjön. - snygg (väldigt subjektivt) - inombordare Som sagt var, ”vår drömbåt” fanns inte, i alla fall inte enligt vårt sätt att se på befintliga båtar. Då väcktes tanken, kanske en S30. Vi hade båda stått och tittat på ett stort vackert rött skrov på båtmässan –71 (tror vi det var), då var för sig. En S30 var väl ändå ganska nära idealet. Men ruffen var ju inte så vacker, varken gamla eller nya, och båten var ju underriggad och krävde genua. Då väcktes nästa tanke, vi bygger om en S30, vi sågar bort doghouset och rigger upp båten så att det blir lagom med bara en självslående fock. Plast har vi ju jobbat med tidigare och riggen/seglen är oftast ändå så gamla på en begagnad S30 att ett byte kan vara motiverat. Prisbilden på S30 var inte avskräckande så budgeten skulle kunna rymma även dessa nyinvesteringar. Att hitta en lämplig S30 med gammal mast och gamla segel vintern/våren 2003 var inte lätt. Skrovet skulle helst vara rött och ruffen skulle vara av gamla modellen. Till slut hittade vi ett exemplar i Danmark: D-3, nr 63, byggd –74, var det närmaste vi kunde komma. Vi kom överens med ägaren och fick båten levererad segelklar i Köpenhamn. Sedan hade vi en fantastiskt fin hemsegling till Stockholm, sju dagar med lagom undanvind och bara en dag kryss. Under sommaren fanns en hel del tvivel, skulle vi verkligen sätta sågen i doghouset? Vi tog i alla fall upp båten tidigt på hösten och byggde en ordentlig och rymlig täckställning. Under tiden hade beslutet fattats: Sidorna på doghouset skulle sänkas så att ruffens linjer skulle fortsätta fram till sittbrunnen men doghouset/ståhöjden skulle behållas i mitten. Efter diverse prov med tape sågades så sidodelarna av doghouset loss. Jag tänker inte i detalj redogöra för allt som gjordes utan vill endast konstatera att det blev väldigt mycket arbete eftersom önskelistan var lång. Varje del av ombyggnaden skulle kunna bli en egen rapport om arbete/material/erfarenheter osv. Med tanke på hur mycket arbete det blev är det inget jag egentligen vill rekommendera andra S30-ägare men om någon önskar veta mer så går det alltid bra att kontakta mig. Sammanfattningsvis gjordes följande vintern 03 – 04: - Däck och sittbrunn rensades från alla beslag, endast aluminiumlisten blev kvar. - Alla (flera hundra) hål och skador/sprickor lagades. Dock visade sig all balsa i däcket vara frisk vilket var väldigt positivt. - Doghouset byggdes om. Sittbrunnssargarna sänktes framtill. - Rutor togs ur. Gamla öppningar plastades igen och nya togs upp. - Akterruffen försågs med skjutlucka i stället för viklucka. - Hela däcket och ruffen lackades om. - Ny höjd rigg, (+1,4 m) och nya segel inhandlades. - Röstjärn flyttades. Den nya riggen har svepta spridare och enkla undervant. - Huvudskottet förstärktes och kopplades ihop med de nya röstjärnen med stag av rod och vantskruvar. - Diverse skott med väldigt bristfällig originalfastplastning (plastat mot inredningsmattan) åtgärdades. - Gammal inredningsmatta togs bort. Satt delvis redan löst. (Den nya blev inte helt klar.) - Inredningen fräschades till, oljad teak. - Nya vattentankar i rostfritt och nytt gasolkök samt ny gasolinstallation gjordes i ordning. - Nya beslag monterades: Skenor till stor- och fockskot samt backstag, nya vinschar, block och avlastare osv. - Roder byttes. - Förstagsinfästning enligt –93 regeln gjordes. Rullfock monterades. Hela ombyggnaden tog uppskattningsvis 1000 timmar. Sjösättning gjordes i slutet av maj och efter ytterligare någon veckas rustningsarbeten var båten klar för segling till midsommar. De största problemen hade varit bra väder för målningsarbete och leverantörer som inte alltid höll utlovad kvalitet och tid. Årets semestersegling gick norrut längs Norrlandskusten, oftast i fin undanvind. Norrbyskär nära Umeå blev slutmålet. Sedan kryssade vi i 13 dagar tillbaka till Stockholms skärgård där vi äntligen fick en sista dag med en häftig undanvind så gennakern fick visa vad den kan. Vi anser att det blev ett lyckat projekt när väl arbetstimmarna och slipdammet börjar glömmas bort. Seglingsegenskaperna är klart förbättrade. Vi har inte kunnat mäta oss mot någon annan S30 eller varit med i någon LYS-segling men rent subjektivt känns det bra. Erfarenheter efter första säsongen: - Utrymmet i ruffen/doghouset har känts fullt tillräckligt, den minskade höjden på sidorna har inte inneburit något negativt förutom något sämre utsikt. - Istället har sikten framåt från sittbrunnen blivit mycket bättre. - Alla lagningar/ombyggnader/förstärkningar har hållit hittills. - Vi har bara fått positiva kommentarer om ruffens utseende från folk som känner till S30. Man har till och med frågat om det var en nyproducerad S30. - Riggen är trevlig. Masten går att trimma/krumma som vi är vana vid från Hbåten. Den är dock relativt mjuk och någon riktig förstagsspänning kan vi inte få till utan hjälp av backstag. Detta hade vi dock räknat med från början varför vi utrustat båten med en variant av backstag som är vanlig på t.ex. Neptunkryssare, dvs. en skena med vagn, långskepps på skarndäck. Backstaget är kopplat till vagnen och när den sträcks bakåt sträcks backstaget. Skenan slutar vid början av sittbrunnen. Detta är visserligen inte den effektivaste lösningen för att sträcka upp förstaget men den enklaste att hantera. Det går t.ex. att kryssa med bägge backstag sträckta och endast ha en liten störning i seglet. Över- och undervant bidrar ju en hel del till förstagsspänningen varför denna lösning är tillräcklig anser vi. - Segelytan känns OK från 2 m/s och tack vare den trimbara masten går det att segla utan att reva upp till kulingvindar, men om det är fråga om långa etapper har det känts lagom att börja reva storseglet vid ca 10 m/s. I lättvind kan man ju alltid önska sig mera segel så funderingar finns om större försegel men det måste ju vägas mot trassliga försegelbyten så vi avvaktar tills vidare. Att segla med gennaker var nytt för oss. Eftersom vi även har den ordinarie spinnakern kvar beställdes gennakern som en halvvinds-/slörgennaker. Det visade sig ganska snart att den var underbar på halvvind men svårseglad/omöjlig om slören blev för djup. Fakta: - S30 nr. 63 med ombyggd ruff/minskat doghouse. - Höjd mast, ca 1,4 m högre. Enkelspridarrigg med svepta spridare, 22 grader. Förstaget framflyttat enligt –93 års regel. Förstagshöjd 11 m. - Storsegel, P=12,60, E=3,65. Yta ca 29 kvm. - Försegel, självslående fock. Yta ca 18 kvm. Ingen genua. - Gennaker 70 kvm. Halsas längst fram i stäven och hissas ca. 30 cm ovanför förstagsinfästningen. - Spinnaker enligt klassregeln. Önskemål om större finns. Med seglarhälsningar Valter Saaristu och Anita Lapidus Sommaren 2003 före ombyggnaden Första segelturen sommaren 2004 Örnsköldsviks gästhamn
© Copyright 2024