Professor emeritus Jan Wahlström har lämnat oss. Han avled alldeles för tidigt i augusti 2013. Han
efterlämnar hustru Anna-Brita, barn och barnbarn.
Jan var en av pionjärerna inom Klinisk Genetik i Sverige och han bidrog till att detta ämne har
utvecklats till en viktig och självständig medicinsk specialitet. Jan inledde sin läkargärning som
psykiatriker, men redan tidigt intresserade han sig för genetik. Genetiken blev hans hjärtefråga och
han startade en klinisk genetisk avdelning på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, vars chef han var i
mer än 30 år.
Jan var sedan mitten av 1980-talet mycket engagerad i att förbättra omhändertagandet för familjer
med Huntingtons chorea, som sjukdomen kallades på den tiden. Han var en engagerad läkare för sina
patienter och deras familjer. Han verkade också som inspiratör och organisatör av viktiga medicinska
och sociala insatser för Huntingtons sjukdom (HS).
Två patientöden, som var upprinnelsen till hans stora intresse var dels en ung kvinna med
sjukdomen, som var inlagd på psykiatrisk klinik, en vårdsituation som inte mötte patientens behov
dels en kvinna som fick besked, att hon var anlagsbärare efter presymptomatiskt test. Då hon
meddelade sin chef detta blev hon omedelbart uppsagd från sitt arbete! Dessa erfarenheter fick Jan
att inse behovet av förbättrat skydd och stöd för drabbade av Huntingtons sjukdom. Strävan att
åstadkomma detta blev en livsgärning för Jan.
Redan vid denna tid, i slutet av 1980-talet, insåg Jan behovet av en aktiv patientförening och via NHR
inleddes en kontakt med Susanne Zell. Jan involverade patientföreningen som en viktig del i arbetet
för bästa möjliga omhändertagande för familjer med Huntingtons sjukdom.
Drabbade familjer har behov av psykologiskt stöd och vid denna tid sökte Jan medel för att kunna
anställa en psykolog. Jan var fenomenal på att söka medel och lyckades anställa en psykolog, ett par
timmar i veckan.
Genen som orsakar Huntingtons sjukdom visades 1983 vara lokaliserad till 4:e kromosomen. Denna
upptäckt gjorde det möjligt att genomföra presymtomatiskt test i vissa familjer. Testet innebar då att
laboratoriet jämförde DNA-markörer i blodprov från flera personer i minst två generationer av
familjen. Genen identifierades 1993 och genens sekvens och den sjukdomsorsakande mutationen
blev kända. Därmed underlättades testproceduren väsentligt. Fler personer sökte sig till testning och
behoven hos de drabbade familjerna blev mer påtagliga. Framgångsrikt sökte Jan ytterligare medel
och kunde från 1995 anställa fler läkare och kurator. Tillsammans bildade de ett tvärprofessionellt
team, GENOM-teamet (GENetiskt OMhändertagande), som arbetade för att erbjuda bästa möjliga
omhändertagande,
När projekttiden var slut lyckades Jan få teammedlemmarna anställda i ordinarie verksamhet.
Teamet utvidgades och logoped och dietist inbjöds att medverka 1999. År 2000 tillkom tandläkare
och tandhygienist från Mun-H-Center vilket blev ett viktigt tillskott i det tvärprofessionella arbetet.
På laboratoriesidan utmärkte sig Göteborgslaboratoriet tidigt med sin höga tillförlitlighet, vilket
framgick vid internationella jämförelser.
Jan och teamet besökte regelbundet Världskongressen för Huntingtons sjukdom. Jan bidrog till att
det startades nationella möten för Huntingtons sjukdom, som de första åren besöktes huvudsakligen
av genetiker och patientföreningen. 1992 ägde mötet rum i Göteborg och då möttes mer
tvärprofessionella grupper.
2006 sammanställde GENOM-teamet en ansökan till Allmänna arvsfonden om ett skapa ett team i
sjukvården för HS-drabbade. Även denna ansökan blev lyckosam och vi kunde anställa en
projektledare för att nå målet att få till stånd en Specialistmottagning för HS-drabbade och deras
familjer. Jan arbetade in i det sista för etablering av denna Specialistmottagning i Göteborg, och
förhoppningsvis blir den snart verklighet. Projektet spred kunskapen om Huntingtons Sjukdom
genom att en CD skapades där viktig kunskap om Huntingtons Sjukdom finns med, framförd på olika
sätt. En fin film där Jan intervjuas är en viktig del av CD´n. Många nya insatser har tillkommit under
projekttidens arbete. Bland dessa kan nämnas familjeläger, ungdomsläger och utbildningar för
vårdpersonal, där Jan var en uppskattad och kunnig föreläsare. Många familjer och flera generationer
har genom åren träffat Jan.
Arbetet för familjer med Huntingtons sjukdom var en del av allt det viktiga arbete Jan utförde inom
genetik och inom medicinsk etik lokalt och nationellt.
Jan har gjort en storartad insats för personer och familjer med Huntingtons sjukdom och bidragit
med sin kunskap och gedigna erfarenhet in i det sista. Vi är många som kommer sakna honom och
han lämnar ett stort tomrum efter sig.