VÄNKANALEN Föreningen Göta Kanals Vänner Nr 2 - December 2013 Några kanal- och kanalvänsreflektioner från de gångna 30 åren En sensommareftermiddag (27 aug.) 1983 samlades en förväntansfull skara i en av Stadshotellets i Motala ståtliga salonger. Vi var 47 personer som hade hörsammat det upprop som dåvarande landshövdingen i Östergötland och tillika ordföranden i Göta Kanalbolag, Per Eckerberg, hade tagit initiativet till. Det var en brokig skara representanter för svensk förvaltning -län, landsting, kommuner, verk, näringsliv samt inte minst kulturpersonligheter och kanalentusiaster. Förväntningarna låg i uppropets innebörd att bilda en intresseförening för Göta Kanal. Den skulle verka, på samma sätt som andra vänföreningar, genom att skapa opinion för det objekt som föreningen ville stödja. Anledningen till att jag var där var flera. Mitt intresse för Göta Kanal fick jag under mina uppväxtår i Vadstena, där hamnen under somrarna besöktes av de ”Stora båtarna” med sina ”sällsamma” turister. I slutet av 1970-talet var jag involverad i att utarbeta en kurs i projektledning. Jag tog mig då för att kontakta Kanalbolaget för att, om möjligt, fått ta del av den synnerligen detaljerade och innehållsrika redovisning som omgärdade kanalbygget. Jag blev synnerligen väl mottagen i Motala och insåg till fullo Baltzar von Platens genialitet som entreprenör. 1982 hade jag av min hustru som julklapp blivit presenterad en kanalaktie, som hon hade uppmärksammat i en tidningsartikel och som var bevis för intresserade av Göta Kanal och för bildande av en intresseförening för kanalens framtid Nu var jag kallad!! Situationen för Göta Kanal var om inte prekär så dock kritisk. Staten ägde kanalen och Per Eckerbergs kombattant Gunnar Sträng hade vid något tillfälle raljerat om kanalen och dess ekonomi i termer av ”att lägga igen fåran och bygga en landsväg tvärs över landet”. Det var i denna anda som Per Eckerberg ansåg att något borde göras för att ”säkra kanalens framtid” och för den skull bilda en vänförening. Den interimsstyrelse som valdes såg ut så här: Gösta Hallin f d kanaldirektör Gösta Vogel-Rödin turistchef i Västergötland Torbjörn Ek VD i Hexagon Curt-Steffan Giesecke VD i Trygg-Hansa John Edward Johnson Advokat Björn Karlin VD i Aktiefrämjandet Ing-Marie Munktell Fil dr museiintendent Curt G Olsson 1:e vice ordf i SEbanken Leif Söderlind informationskonsult Jag saxar några stycken ur det första protokollet från sammanträdet den 11 november – 1983 – valdes Gösta Hallin till styrelsens ordförande – utsågs Curt-Steffan Giesecke att leda den del av styrelsen som skall utarbeta ett program för föreningens stöd åt Göta kanalbolags marknadsföring, kulturella och turistiska verksamhet samt föreningens medlemsrekrytering – beslöt styrelsen att hemställa hos regeringen om uppskov med beslut ifråga om bolagets framtida ägande att överväga att föreslå regeringen ett privat ägaralternativ med finansiell förstärkning Konstaterades att det i föreningen finns drygt 100 medlemmar, nästan alla ständiga och att i föreningens kassa finns ca 100 000 kronor. Den 9 december 1983 skickar så föreningen ett brev till kommunikationsministern Curt Boström och industriministern Thage G Peterson med kopia 1 för kännedom till statsminister Palme, bitr industriminister Roine Carlsson, generaldirektören för Domänverket, till fil dr Per Eckerberg, till VD i Göta Kanalbolag och till föreningens medlemmar. I den skrivelsen meddelar man att Vänföreningen är bildad och att den har till uppgift att ge stöd åt bl a kanalbolagets affärsmässiga verksamhet. Man säger sig också ha erfarit ett övervägande om att samordna och inordna bolaget i Domänverket. I en medlemsinformation meddelar styrelsen att man låtit föreslå regeringen att öka aktiekapitalet i kanalbolaget för att eliminera bolagets lånebelastning och förluster och att man undersöker alternativ där statens ägarintressen skulle kombineras med motsvarande från berörda landsting och större företag. Man meddelar vidare att man tillsammans med bolagsledningen sammanträffat med kommunikationsministern. Man lyckas inte nå dit man ville utan Kanalbolaget blev dotterbolag till Domänverket. Turistutvecklingen låg i sin linda och begreppet ”kulturism” var inte uppfunnet. 1985 blev jag uppringd av dåvarande kanaldirektören Karl-Erik Hast. Han ville tillsammans med GD:n Kaj Janerus på Sjöfartsverket träffa mig över en lunch. De två utgjorde valberedningen i Kanalvännerna. Efter några ytterligare sammanträffanden var jag tillräckligt övertalad och smickrad för att acceptera ett styrelseuppdrag i vänföreningen med löfte om att eventuellt ta över ordförandeskapet. 2 Hur såg då läget ut för kanalen 1986? Efter flera ingående samtal med kanaldirektören Karl-Erik Hast förstod jag att läget var allt annat än ljust. Förvaltningen låg underställd Domänverket. Där hade man stoppat in flera funktioner som hade anknytning till fritidsverksamheter t ex ”överblivna” tjänstebostäder inom statliga verk---fyrvaktarbostäder, lotsbostäder För att visa svarta siffror tvingades kanaldirektören att förbereda och till viss del genomföra försäljning av kanalfastigheter. Domänverket såg väl inte kanalbolaget som nån guldgruva och intresset för kanalens kulturella innebörd syntes inte----men där fanns ett inte föraktligt skogsinnehav som man nog gärna såg skulle kunna inlemmas med övrig statlig skog. Varje år var en brottningsmatch mellan bolagsledning, Domänverket och regeringen om hur mycket underhållspengar kanalen krävde för att vara användbar. Hösten 1986 ville Gösta Hallin lämna över rodret för föreningen och jag fick ta vid. Så lade regeringen 19xx en proposition om i stort sett en upplösning av Göta Kanalbolag. Då reagerade vi. Vår uppgift var ju att värna om vad vi tycker är landets förnämsta kulturarv av byggnadsverk. Vi ansåg att en sådan verksamhet inte behöver utsättas för en ekonomisk bedömning av traditionellt företagande vi ansåg att den skog som kanalbolaget ägde och som var speciell för bolagets verksamhet, bl a ett av landets största lärkbestånd, fortfarande skulle ingå som en integrerad del i bolaget och vi ansåg att Domänverket inte var rätt förvaltare. Vi samlades därför, en entusiastisk skara ur styrelsen hos Claes Göran Österlund på hans hotell Ekoxen i Linköping. Vi skapade en logo för föreningen vi författade och skickade brev till alla riksdagsmän och lokala politiker utmed kanalen, till de medlemmar i riksdagsutskott som vi ansåg vara berörda och vi drog igång en intensiv lobbyverksamhet genom Vännerna. Vårt agerande fick respons och en dag ringde Karl-Erik Hast till mig och berättade att han och jag fått tillträde till näringsutskottet för att presentera våra idéer om Göta kanals fortsatta förvaltning. Vi lyckades, så till den grad, att näringsutskottet tog vårt förslag som sitt eget och gick därmed emot regeringsförslaget. Riksdagen fattade sitt beslut. VI VANN! Bolaget blev ett statligt bolag under näringsdepartementet med Sjöfartsverkets generaldirektör som ordförande. I den bolagsordning som utformades för kanalbolaget kom många av de kulturbevarande ändamål som vänföreningen hade som sina, att omfattas av bolagets uppgifter. Kanalbolaget blev en förvaltande kulturverksamhet. ---Det är en i många avseenden svår uppgift som kanalbolaget har, nämligen att förvalta och värna om ett kulturarv när man hela tiden måste basera sin ekonomi på de tillskott som staten-ägaren successivt beviljar. De flesta inser inte vilken skör tråd som kanalen hänger i, ett förfluget regeringsbeslut och katastrofen är där. Nu skall jag inte måla fan på väggen och inget tyder på att något katastrofalt är i faggorna, men-- så länge som kanalen inte vilar på ”egna” ekonomiska grunder är det heller inte säkert. Hur skall detta lösas då? Ja, under en period försökte vi intensivt få kanalen på Världsarvslistan. Det stupade på att den inte finns i ursprungligt skick, slussportarna är modernt mekaniserade t ex. Som en bieffekt till detta arbete blev kanalen dock utnämnd till Århundradets byggnadsverk. Detta är dock ingen som helst garanti för kanalen och dess framtid. Den dynamik som skapades kring kanalen fick bl a till följd att 1986 etablerades ett forskningsprojekt kring kanalen vid universitetet i Linköping och några år senare fick jag ynnesten att närvara vid de första doktorspromoveringarna om Göta Kanal. --Jag har under de här 30 åren upplevt inte mindre än 6 kanaldirektörer. De har, som jag tycker är riktigt, varit omväxlande säljare och förvaltare. När jag vid ett tillfälle satt med dåvarande kanaldirektören i hans magnifika rum i Motala föll ögonen på ett fotografi av ett kanalavsnitt i höstlövsskrud. Vi kom att prata om” den gröna inramningen” och om hur hälsoläget var bland träden. Vi bestämde att fortsätta vårt resonemang, han skulle göra en sondering bland sina medarbetare och jag slängde mig över kanaldokumentation som handlade om alléerna. Nästa gång vi träffades var vi överens om att kanalträden var hotade. Livslängden var 150 år. Kanalbolaget drog igång en inventering och jag sådde fröet i kanalvänsstyrelsen. Så kom näste kanaldirektör, Claes Göran Österlundentreprenören. Vi enades om att Kanalvännerna kunde vara ambassadörer vid försäljning av träd och kanalbolaget skulle ansvara för plantering och vård och själva bekosta lika många träd som vi förmedlade. Vi fick en bra start. Mycket kraft och energi gick åt för att försöka förhindra det hot som järnvägspassagen i Motala kommer att utgöra. Av oss 47 som samlades i Motala för 30 år sedan har jag konstaterat att vi fortfarande är 15 som är medlemmar. Det finns som ni förstår att jag tycker fortfarande mycket för vänföreningen att göra. Vi ska vara ett NÄTVERK till skydd för kanalens framtid. Kanalen är idag ett väl känt kulturbegrepp, men hur är det med vänföreningen? -Vi har inte samma ekonomiska förutsättningar idag som för 20 år sedan då hade vi råd att ge ut en egen årsskrift att bekosta undervattensfotografering av Eric Nordewall att lämna bidrag till flera kanaldokumentationer Kanske behöver våra stadgar från 1980- och 90-tal moderniseras för att locka fler kanalvänner? Göran Lindell ”Detta är en något förkortad version av anförandet som i sin helhet finns på hemsidan.” 3 Föreningen Göta kanals vänner – en liten historik Ordföranden: 1983-84 Gösta Hallin 1984-85 förmodligen Gösta Hallin 1985-86 K-E Hast 1986-90 Göran Lindell 1990-92 K-E Hast 1992-93 Lennart Pepa 1993-95 Rune Kjernald 1995-2000 Göran Lindell 2000-03 Bertil Holmer 2003-04 Göran Jansén 2004-05 Håkan Ridal 2005-07 Rolf Gard 2007-13 Bertil Holmer Föreningen bildades 1983 och av Göran Lindells artikel framgår vilket storartat arbete och engagemang som grundarna av föreningen lade ner. Det var ju också något att verkligen arbeta för – kanalens överlevnad – och det gjorde de med den äran! I den första styrelsen var näringslivet representerat av bl a Curt-Steffan Gieseke, Torbjörn Ek, Curt G Olsson, Göran Karlin och John Edward Johnson. Redan 1984 när Domänverket tog över Göta kanal avgick dessa ur styrelsen med motivering att när finansieringen var säkerställd och föreningens framtida uppgifter kom att ligga på turism- och kulturfrågor fanns ingen anledning för dem att sitta kvar. Publikationer 1989 gavs ut ett stencilerat medlemsblad kallat Kanalbladet, detta kom ut ett antal år. Redan 1989 gjordes en stor satsning med en årsskrift som innehöll artiklar ur andra publikationer som givetvis handlade om Göta kanal. Man fick bl a tillgång till Ångfartygs4 aktiebolaget Göta Kanals jubileumsskrift från 1919 och ur denna hämtades mycket material. Ett nummer behandlar Reinhold Castenssons forskning om kanalen. Gösta Pepa var en legendarisk kapten på olika passagerarfartyg, han efterlämnade minnesanteckningar som sonen Lennart Pepa redigerade och dessa publicerades i två skrifter som kom ut 1991 och 1992. Fr o m 1994 har Vänkanalen kommit i sin nuvarande form, två utgåvor per år. Årsmötena som alltid hållits i maj-juni har förlagts till olika platser längs kanalen både på västgöta- och östgötasidan, det går snart inte att hitta en plats som vi inte varit på, jo, i år 2013, var det faktiskt premiär på Sätra bruk! Årsmötena har varit det stora arrangemanget varje år, alltid med lokal anknytning, företrädare för resp kommun har informerat. Dessutom har det bjudits på ett mera kulturhistoriskt program om just den ort där mötet ägt rum. Några gånger har det varit kanalfärder, både på östgöta- och västgötasidan, tyvärr har dessa färder på senare år blivit alltför kostsamma för att kunna genomföras. Deltagarantalet på mötena har varit runt 60 personer. Under årens lopp har ett flertal lokala möten anordnats, föredrag och exkursioner. En resa till kanalerna i Skottland planerades för 10 år sedan men tyvärr kunde den inte genomföras p g a för få deltagare. När föreningen bildades fick man snabbt ett hundratal ständiga medlemmar som betalade in 1000 kr var och då fick föreningen en stabil ekonomisk grund att stå på. Sedan 2003 tas inga ständiga medlemmar in, i stället kan man bli 10-årsmedlem. Antalet medlemmar är idag, hösten 2013, 450, varav 165 betalande årsmedlemmar, 9 är 10-årsmedlemmar, 9 hedersmedlemmar, men merparten är ständiga medlemmar. Det är årsmedlemmarna som ger föreningen dess intäkter. 2006 var antalet medlemmar 554, varav 218 var årsmedlemmar. Föreningen Göta kanals vänner tog initiativet till nyplantering av alléträd längs kanalen, ett lovvärt initiativ som vuxit och numera sköter Göta Kanalbolaget detta projekt med den äran! Varje höst hålls trädplanteringsceremonier. På ett par ställen längs kanalen finns nu tavlor med namn på dem som sponsrat trädplanteringen. Källor: Protokoll, Vänkanalen, Kanalbladet, div brev. Tyvärr saknas protokoll från 1980- och 90-talen. Britt Sörman Valberedningen KANALVÄNNER! Efter det trevliga årsmötet i våras på Västgötasidan i det vackra Sätra, har det hänt en del i vår Vänföreningsstyrelse. Tre ledamöter har valt att med omedelbar verkan lämna sina styrelseuppdrag. Kvar finns en tapper skara som fortsätter arbetet fram till årsmötet på Östgötasidan i Borensberg i maj nästa år. Vi medlemmar valde ingen ordförande på årsmötet. Valberedningen och årsmötet lyckades inte att få fram någon kandidat. Inom styrelsen och helt enligt stadgarna, hanterar styrelsen på varje möte vem som skall sitta mötesordförande. Den delen fungerar väl. Det som är bekymmersamt är att flera av styrelsens ledamöter har valt att lämna sina uppdrag. Vi behöver alla fundera över hur vi skall fortsätta med verksamheten i vår Vänförening. Medlemsantalet är någorlunda stabilt. Vårt ändamål enligt stadgarna är att verka för att Göta Kanal även i framtiden finns kvar som det unika byggnadsverk det är. Föreningen har även arbetat aktivt med att sprida information om Kanalen. En annan uppgift har varit att medverka till att de gamla träden utefter Kanalen blir utbytta. Det sker i Trädplanteringsprojektet. Föreningen bildades när Göta Kanal var nedläggningshotad. Valberedningen vill uppmana medlemmarna att fundera över hur vi skall ha det med vår Vänförening i framtiden. Just nu finns det inget som tyder på att ägaren till Göta Ka- nal, dvs staten har för avsikt att förändra verksamheten i någon större omfattning. Göta Kanal är en viktig del för Sverige som turistland. Turismen får allt större betydelse i den svenska ekonomin. Det finns all anledning att tro att verksamheten vid Kanalen kommer att utvecklas ytterligare. Kan vi identifiera medlemmar som är intresserade av att arbeta i vår styrelse? Kan vi rekrytera fler medlemmar? Finns det önskemål från medlemmarna att fortsätta med föreningens arbete efter årsmötet 2014? Kontakta gärna styrelsen eller valberedningen med Dina synpunkter. Kerstin Grahn Sammankallande i valberedningen [email protected] ÅRSMÖTET 2013 Vårt årsmöte hölls lördagen den 25 maj 2013 på Sätra bruk vid sjön Vikens norra ände i Västergötland. Karlsborgs kommun bjöd på förmiddagskaffe och kommunalrådet gav information om kommunen. För det traditionella historiska inslaget svarade hembygdsforskaren Ingemar Wikenros och hans mycket intressanta anförande finns i egen artikel i detta nummer av Vänkanalen. Anders Åhlen satt som mötesordförande. Vår ordförande Bertil Holmer avtackade fyra styrelsemedlemmar, nämligen Laila Gullnäs, Bo Niklasson, Hans Thorsell och Anders Åhlén. Även vår mångårige ord- förande Bertil Holmer avgick och avtackade av bl a Claes Göran Österlund. Han fick ett alle’träd i avskedsgåva och det skall planteras nära hans bostad i Borensberg. Valberedningen hade inte lyckats hitta någon ny ordförande men fem nya styrelsemedlemmar valdes, Sture Bång, Lotta Eliasson, Bo Grenthe, Lena Krueger Holmstrand och Andreas Nilsson. Årsmötet gav den nya styrelsen i uppdrag att vid första styrelsemötet utse ordförande och sekreterare. Protokollet finns på vår hemsida: www.gotakanalsvanner.se Lördagen den 17 maj 2014 hålls årsmötet i Borensberg. 5 Ur Sätra bruks historia Under hela 1700-talet svarade det svenska järnet för mellan hälften och 2/3-delar av rikets totala exportvärde. Redan i början av århundradet var myndigheterna starkt oroade över att skogen skulle ta slut i järnindustrins kärnområde Bergslagen. I framtiden skulle Bergslagens skogar i första hand användas till gruvdriften, vilken av naturliga skäl inte kunde omlokaliseras. Den andra viktiga uppgiften blev att förse masugnarna med träkol. Nya stångjärnssmedjor skulle däremot i framtiden förläggas till trakter, som var välförsedda med skog men som ännu inte utnyttjades så hårt. Framförallt var det i västra Värmland och Dalsland som en rad nya smedjor började växa upp under 1700-talet. Men även i norra Västergötland nyetablerades några smedjor: Fredriksfors, Lagerfors och Åboholms bruk. Initiativtagaren till stångjärnssmedjan i Sätra var rådmannen i Uddevalla Jöns Koch (1691-1770). Vem som tipsat honom om platsens lämplighet vet vi inte. En gissning kan vara handelsmannen i Göteborg kommerserådet Sebastian Tham, som även ägde hammarsmedjan i Forsvik och bör ha varit väl informerad om förutsättningarna vid Sätra. Rådman Koch begärde hos det statliga verket Bergskollegium att få bygga upp en hammarsmedja vid Sätra. År 1736 genomfördes under drygt en veckas tid en rannsakning på plats. Man besiktigade noggrant forsarna med avseende 6 på vattentillgången men också möjligheten att bygga hållfasta dammar. Man genomströvade det vidsträckta skogsområdet mellan Halna sockengräns och Unden för att få en uppfattning om hur många stigar träkol som de olika hemmanen årligen var beredda att sälja till bruket. Slutligen fick rådmannen redogöra för varifrån han hade tänkt sig att köpa tackjärnet. När rannsakningsrapporten var skriven var det bara att avvakta de centrala myndigheternas beslut. Den 14 maj 1739 utfärdade Fredrik I ett privilegiebrev där rådman Koch tilläts att vid Edsån mellan Sätra och Hovets hemman uppföra en stångjärnshammare med två härdar och med ett årligt smide av 800 skeppund. Tackjärnet skulle inköpas från Karlskoga, Nora, Filipstads och Grythyttans bergslager med vardera 200 skeppund. För att hedra den regerande konungen beslöt Koch att döpa det nya järnbruket till Fredriksfors. Tillverkningen kom igång omgående. Ett tiotal personer ansvarade under årens lopp som brukspatroner för verksamheten vid Sätra. Några av dessa har låtit tala om sig mer än andra. Den mest dynamiske av dem alla var Hans Henrik Holmgren(1715-1795). Han ägde bruket under perioden 1753-1795. Holmgren arbetade mycket målmedvetet – ibland kanske litet väl hårdhänt – med att utvidga brukets ägor. Han köpte eller bytte successivt till sig alla större skogsfastigheter runt Sätra som blev till salu. Tidigare hade väl de flesta tvister lösts direkt mellan de inblandade. Under Holmgrens tid förs alla tvister till domstol. I domböckerna är målen legio där parterna utgörs av Holmgren och hans grannar i bygden. Holmgrens innehav utgör än idag kärnan i Sätra bruks skogsinnehav. Holmgrens änka, Christina Setterholm (cirka 1755-1828), ärvde Fredriksfors bruk med alla skogsfastigheter. Efter tre år gifte hon om sig med hovpredikanten Sven Norder från Värmland. Norder var mycket intresserad av Göta kanalbygget och hade en nära personlig relation till Baltzar von Platen. När Thomas Telford kom till Sverige i augusti 1808 för att slutgiltigt staka ut kanalens läge träffades alla de berörda några dagar på Norders herrgård i Sätra för att planera arbetet. Under några år i början av 1810-talet, när kanalbyggnationen var som mest intensiv i Forsvik, hyrde von Platen och hans familj Halnatorp säteri av Norder. Många direktionssammanträden var förlagda till Halnatorp. Kanalbolaget arrenderade under många år en liten smedja (knipsmedja) vid Fredriksfors bruk av Norder. År 1813 förlänades Norder professors titel av regeringen. Man anar att bakom detta låg en önskan från Baltzar von Platen att officiellt tacka för de tjänster som Norder gjort för Göta kanalverket. I mitten av 1800-talet inträffade den s.k. bruksdöden i Sverige – ett stort antal mindre järnbruk fick läggas ned p.g.a. bristande lönsamhet. Fredriksfors klarade sig ytterligare ett par årtionden, men 1895 tillverkades det sista stångjärnet. Då hade bruket turen att ha en framsynt och tekniskt duktig ägare: Wilhelm Wallin. Han lät uppföra två slipmassafabriker för tillverkning av pappersmassa. Som råvara användes asp och gran. Massan exporterades till ett stort antal platser runt om i världen. Under ett par decennier var lönsamheten mycket god. Sedan utkonkurrerades slipmassametoden av olika kemiska processer. Runt 1940 brann den ena fabriken ned till grunden och vid den andra avvecklades verksamheten. För att ta till vara det rinnande vattnets energi byggdes i stället två kraftverk. I och med att stångjärnssmidet upphörde så slutade också namnet Fredriksfors bruk att användas och i stället tog benämningen Sätra bruk över helt och hållet. Redan när den första smedjan byggdes i Sätra fanns det en husbehovssåg på bruket. På den fick endast sågas virke som behövdes till bruksbyggnaderna o.dyl. Några försök att såga till avsalu gjordes under årens lopp, men de följdes genast av anmälningar från andra sågverksägare, som ansåg sig lida men. Efter näringsfrihetsreformerna i mitten av 1800-talet var det fritt fram att starta de industrier man ville. En ny modern såg uppsattes 1873. Fram till år 1900 drevs sågen av vattenhjul; nu fick den kraften från en vattenturbin. Under 1900-talet gjordes vid flera tillfällen investeringar i nya maskiner, större sågdammar, barkningsanläggning, spånsilos, brädgård m.m. Lönsamheten vid sågen var dålig och så småningom beslöt bolagsstyrelsen att avveckla sågverket. Den 1 september 1986 sågades den sista timmerstocken. Sågen var igång under sommarsäsongen; under övriga delar av året arbetade personalen med justering, utlastning av virke, huggning, röjning och gallring. Sätra bruks ägs sedan 1935 av Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Stiftelsen ska bl.a. bedriva, understödja och främja upplysning och forskning inom den sociala barn- och ungdomsvården. Idag består verksamheten vid Sätra Bruk av följande delar: Skogsförvaltning med målet att det långsiktiga skogliga arbetet ska inriktas mot ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt skogsbruk. Alla skogstjänster köps in – huvudsakligen från lokala entreprenörer. Gästverksamhet. Dags – och flerdagskonferenser, privata tillställningar, julbord m.m. Produktion av vattenkraft vid tre egna anläggningar. Jordbruket är utarrenderat. Källa: Wikenros, I.: Sätra bruk. 1939-2009. Från Hammarsmedja till Kunskapssmedja Ny 10-årsmedlem Lisbet Odestedt Nya Årsmedlemmar Lion’s Club Borensberg P G Willestad Ulla Törnberg Christina och Jan Djurberg Sture Bång Solveig Grenthe Ingegerd Dagobert Sören Eriksson Stig Peterson Bertill Holmqvist Per Åke Westerberg Stig Lönngren VÄNKANALEN distribueras till alla medlemmar och gynnare av Föreningen Göta Kanals Vänner. Styrelse Ronny Jönsson Nyg 27, 54230 Mariestad, 0706 67 00 42 [email protected] Lena Krueger Holmstrand Fredsberg, 533 94 Hällekis, 0510 544 057 [email protected] Sture Bång Storängsparken 3, 614 32 Söderköping 0121 12222 [email protected] Kassör Göta Kanals Vänner c/o Britt Sörman, Tåtorp Sörgärde 549 93 Moholm, tel 0506-530 19 epost: [email protected] Bankgiro 5395-8377 Upplaga 500 ex EskilstunaMagasinet 2013 GOD JUL och GOTT NYTT ÅR! Titta på vår hemsida! www.gotakanalsvanner.se 7 B Förenings brev Göta Kanals Vänner c/o B Sörman Tåtorp 50 549 93 Moholm Göta kanals miljöår gav nytt rekord för trädplanteringen Göta kanalbolags satsning på miljöår 2013 har medfört att fler alléträd än någonsin har återplanterats. Över 120 nya träd har nu börjat rota sig längs världens längsta trädallé. De två trädplanterings ceremonierna lockade fler än 70 personer till Borenshult i Östergötland och Stång i Västergötland. Lönn och Lind är de trädslag som väntas leva längst i kanalmiljön och därför var det dessa två arter som planterades. Inför 2013 satte vi upp tydliga miljömål. Ett av dem var att vi skulle plantera fler träd än någonsin i vår trädallé. Tack vare ett växande intresse för trädfadderskap samt att 100 kr för varje såld kanalbiljett oavkortat gått till återplanteringen, har vi i år planterat rekordmånga träd. Totalt 2013 har det planteras träd för mer än en kvarts miljon kronor och vi har fått fler än 50 nya trädfaddrar. Kungliga träd En annan väldigt glädjande händelse är de två träd som Göta kanals vänner låtit plantera till minne av föreningens två tidigare hedersordförande, deras kungliga högheter prins Bertil och prinsessan Lilian. Träden planterades i anslutning till de kungliga träd som sedan tidigare finns planterade i Borensberg för att hedra 8 Den 29 oktober 2013 planterades vid glasbruket i Borensberg de tre träd som Föreningen Göta kanals vänner skänkt, dels två kungliga träd till minne av våra f d hedersordförande prins Bertil och prinsessan Lilian och dels Bertil Holmers träd som ett tack för hans mångåriga ordförandeskap i föreningen. I det soliga vädret höll såväl Anders Donlau som Bertil Holmer korta anföranden. Konung Carl den XVI Gustaf, Drottning Silvia och Kronprinsessan Victoria. Lyckad säsong 2013 Totalt sett har 2013 varit ett mycket lyckat år för hela destinationen Göta kanal och besökarna har strömmat till. Inte minst från besökarna som väljer att uppleva kanalen med husbil, där vi ser en fortsatt kraftig ökning. I nära samarbete med företagarna längs Göta kanal har turisterna erbjudits miljöanpassade semesterupplevelser. Vi vill uppmuntra alla att ta sitt miljöansvar även på semestern. Utveckling på land Efter att under flera år ha satsat stort på nödvändiga kajrenoveringar och förutsättningar för en fortsatt stark och stabil båttrafik kommer AB Göta kanalbolag under 2014 att fokusera på utvecklingen på land. Det är där vi har den största tillväxten. Vi arbetar målinriktat med att höja kvaliten på besöksmålet Göta kanal tillsammans med kanalens företagare och kommuner. Nästa år kommer också att innebära en särskild satsning på barnen. Så extra välkommen till Göta kanal kommande säsong i sällskap med barn eller barnbarn! Anders Donlau,