Unga i JOBB eller inga i jobb?

Unga i JOBB eller inga i jobb?
- Om projektet Unga i JOBB som
riktades till unga arbetslösa
Therese Bengtsson, Gabi Djordjevic, Lena Hedström,
Sara Holmberg, Fahreta Rakanovic, Rebecca Svensson
och Matz Törnqvist
Bjuv 2014
Innehåll
1 Projektets kontext ....................................................................... 15
1.1 ESF/EU ................................................................................ 15
1.2 Arbetsmarknadspolitiken .................................................. 17
1.3 Samverkande myndigheter ............................................... 23
1.3.1 Arbetsförmedlingen .................................................... 23
1.3.2 Försäkringskassan ....................................................... 25
1.3.3 Kommunen ................................................................... 26
1.4 Kommunen som projektägare .......................................... 29
1.4.1 Bjuvs kommun ............................................................. 29
1.4.2 Bjuv som projektägare ................................................ 30
2 Unga i JOBB ................................................................................ 33
2.1 Förstudien ............................................................................ 33
2.1.1 Förstudien för Unga i JOBB ........................................ 33
2.1.2 Projektansökan ............................................................. 37
2.1.3 Trestegsmodellen ......................................................... 39
2.2 Mobiliseringsfasen .............................................................. 41
2.2.1 Problem/behov ........................................................... 41
2.2.2 Teoretisk bas................................................................. 45
2.2.3 Projektmål .................................................................... 55
2.2.4 Ambition att göra skillnad ......................................... 56
2.3 Genomförandefas ............................................................... 61
2.3.1 Problem/behov utifrån deltagarna ........................... 61
2.3.2 Projektets processer ..................................................... 75
2.3.3 Statistisk fakta om deltagarna .................................... 82
3 Slutgiltiga projektmodellen ...................................................... 89
3.1 Projektets personal .............................................................. 89
3.2 Rekryteringsförfarande & marknadsföring .................... 91
3.2.1 Remissen ....................................................................... 91
3.3 Deltagarens ingång i projektet .......................................... 93
3.3.1 De första mötena med deltagarna ............................ 93
3.4 Gemensamma komponenter oavsett steg ....................... 99
3.4.1 Nyckelperson ............................................................... 99
3.4.2 Fördjupad kartläggning ............................................ 100
3.4.3 Handlingsplan ........................................................... 102
3.4.4 Uppföljningssamtal ................................................... 103
3.4.5 Praktik ......................................................................... 103
3.4.6 Utredningar & stödsamtal ........................................ 105
3.4.7 SYV-samtal ................................................................. 106
3.4.8 Hälsa............................................................................ 107
3.5 Steg 1................................................................................... 111
3.5.1 Gruppstärkande övningar ........................................ 112
3.5.2 Handlett jobbsök........................................................ 114
3.5.3 Eget arbete i lokalerna/flextid ................................. 114
3.5.4 Självinventeringshäften ............................................ 115
3.6 Steg 3................................................................................... 117
3.6.1 SMART-modellen ...................................................... 118
3.6.2 NÖHRA som verktyg ............................................... 119
3.6.3 Arbetsmarknadsinriktad gruppverksamhet .......... 120
4 Delaktighet för målgruppen ................................................... 123
4.1 Brukare ............................................................................... 123
4.1.1 Brukarmedverkan/inflytande ................................. 123
4.2 Deltagarnas röster ............................................................. 127
4.2.1 Stöd & hjälp från personalen ................................... 128
4.2.2 Projektets innehåll ..................................................... 129
4.2.3 Välfungerande/värdefull vardag ........................... 131
5 Svårigheter, hinder & utmaningar ......................................... 135
5.1 Projektets struktur ............................................................ 137
5.1.1 Vikten av en grundlig förprojektering.................... 137
5.1.2 Projektmognad hos huvudmän ............................... 138
5.1.3 Otydligt ledarskap & styrning ................................. 139
5.1.4 Projektansökan & vad som sedan blev ................... 140
5.1.5 Begränsad utformning av extern utvärdering ....... 141
5.1.6 Avsaknad av en implementeringsstrategi ............. 141
5.2 Ekonomi, närvaro & dokumentation ............................. 143
5.2.1 Dokumentationssystemet PLANIA ........................ 143
5.2.2 För lågt budgeterad extern utvärdering ................. 144
5.2.3 ESFs upplägg, kvalitét eller kvantitet? ................... 144
5.2.4 Krav på redovisning .................................................. 145
5.3 Tjänster & fördelningen av uppdrag.............................. 147
5.3.1 Svårigheter med deltidstjänster ............................... 147
5.3.2 Utmaningen med ett multidisciplinärt team ......... 148
5.3.3 Otydliga arbetsbeskrivningar .................................. 149
5.3.4 Transnationella kontakter ........................................ 150
5.4 Internt arbetssätt ............................................................... 153
5.4.1 Metodik & arbetssätt ................................................. 153
5.4.2 Kartläggningsmaterialet ........................................... 153
5.4.3 Icke delaktighet i beslutsprocesser .......................... 155
5.4.4 Svårigheter med gruppverksamhet ........................ 156
5.4.5 Rätt fokus eller fel fokus? ......................................... 156
5.5 Samverkan ........................................................................ 159
5.5.1 Projekt verkar under tidspress ................................ 159
5.5.2 Remittenternas förhållningssätt .............................. 160
5.5.3 Aktiveringspolitiken bidrar till svårigheter ........... 162
6 Att arbeta med unga arbetslösa.............................................. 163
6.1 Utvärdering - framgångsfaktorer ................................... 165
6.1.1 Självskattningspåståenden ....................................... 165
6.1.2 Resultat KASAM ....................................................... 167
6.1.3 Analys & slutsats ....................................................... 169
6.2 Förslag till förbättringar & lösningar ............................. 171
6.2.1 Systemnivå ................................................................. 172
6.2.2 Verksamhetsnivå ....................................................... 174
6.2.3 Individnivå ................................................................. 179
6.2.4 Slutdiskussion ............................................................ 183
Källförteckning ............................................................................ 187
Förord
”Det är inte den starkaste som överlever, inte heller
den intelligentaste, utan den som snabbast kan
anpassa sig till förändringar" - Charles Darwin
Det är just det som är nyckeln till att arbeta i ett projekt,
att anpassa sig till förändringar. Under de nästan tre
åren som Unga i JOBB har pågått är ordet förändring
signifikativt för alla processer som ägt rum.
Förändringsresan har pågått både för deltagare och för
personal där vi alla befunnit oss i förändringar och haft
förmågan att anpassa oss till dem. Arbetsnamnet på vår
interna utvärdering gick under ”boken” där vi
allesammans fnissade åt tanken och skämtsamt kallade
oss själva författare. ”Boken” blev en riktig bok och vi
kan numera titulera oss som författare, det är just den
”boken” du håller i din hand.
Jag vill rikta det största tacket till Fahreta, Gabi, Matz,
Therese, Lena och Rebecca – mina underbara och kära
författarkollegor. Jag är så tacksam för att just ni har
funnits där och att vi ska arbeta tillsammans framöver.
Tack även till våra fantastiska 124 deltagare,
Styrgruppens medlemmar, Christel, Carina, våra
handledare Ylva och Kristina, Susanne, Lena, Gunilla,
Magnus, Hanna, Anna, Louise, Dagny, Peter, Åsa, B-M,
Bitte och våra medarbetare i och utanför kommunen. Ett
särskilt tack till ESF-rådet och Bjuvs kommun som
möjliggjort Unga i JOBB – ni stödjer och bidrar till ett
bättre samhälle.
Sara Holmberg, projektledare
Bokens disposition
Unga i JOBB är ett projekt som riktade sig till unga
arbetslösa i åldrarna 16-29 år. Projektet finansierades
delvis av Europeiska socialfonden (ESF) och ingick i
programperioden 2007-2013. Inom denna programperiod gavs ekonomiskt stöd till projekt som syftade till
att främja kompetensutveckling och motverka utanförskap i arbetslivet. Syftet med Unga i JOBB var att
undersöka varför arbetslösa unga återkommer i olika
insatser/åtgärder samt arbeta fram metoder för att
förhindra detta. Målsättningen var att 80 % av
projektdeltagarna skulle slutföra sin tid i projektet och
av dessa skulle 50 % börja arbeta, 25 % börja studera
samt 25 % skulle få en välfungerande vardag. Projektet
var placerat i Bjuvs Kommun (tillika projektägare) i
nordvästra Skåne.
Kapitel 1 börjar med att beskriva projektets kontext där
vi går in på ESF och den svenska arbetsmarknadspolitiken. Vi kommer även in på samverkande
myndigheter till projektet, och deras funktion gentemot
arbetslösa unga, så som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan samt kommunen. Vi beskriver slutligen
Bjuvs kommun samt deras roll som Unga i JOBBs
projektägare.
Kapitel 2 redogör för de tre faserna i projektet;
Förstudien, Mobiliseringsfasen samt Genomförandefasen. I
avsnittet om förstudien beskrivs projektets förstudie,
projektansökan till ESF samt den trestegsmodell som
projektet var tänkt att utgå från. Vidare i avsnittet om
mobiliseringsfasen framställs det arbete som utfördes
för att klarlägga de problem och behov som projektets
målgrupp kunde tänkas ha. Därefter diskuteras
projektets teoretiska bas, projektets mål samt projektets
ambition att göra skillnad. I avsnittet om genomförandefasen börjar vi med en beskrivning av de problem och
behov som deltagarna i Unga i JOBB faktiskt hade
utifrån den fördjupade kartläggningen som deltagarna
genomgick. Därefter illustreras, med hjälp av tidslinjer,
processerna som skett i projektet. Slutligen i avsnittet
presenteras statistisk fakta över deltagarna.
Kapitel 3 skildrar Unga i JOBBs slutgiltiga projektmodell
och hur vi faktiskt arbetade med unga arbetslösa. Först
beskriver vi deltagarnas ingång i projektet och de
verktyg vi använde så som KASAM samt
Livskompassen. I kapitlet går vi in på de två olika
stegen (och inte tre som det var tänkt från början) som
deltagarna kunde befinna sig i. Vidare beskrivs de
gemensamma inslagen som samtliga deltagare, oavsett
stegtillhörighet, berördes av så som Nyckelperson,
Fördjupad kartläggning, Handlingsplan, Uppföljningssamtal, Praktik, Utredningar/stödsamtal, SYV-samtal
samt Hälsa. Därefter beskrivs de olika aktiviteterna som
deltagarna hade inom vardera steg.
Kapitel 4 handlar om delaktighet och börjar med att
diskutera begreppen Brukare, Brukarmedverkan samt
Brukarinflytande. Därefter redogör vi för hur de unga
arbetslösa upplevde sitt deltagande i Unga i JOBB.
Texten bygger på en enkät som deltagarna fick i slutet
av sitt deltagande i projektet samt en uppföljning som
skedde, med deltagarna, en tid efter att de slutat.
Kapitel 5 är ett diskussionskapitel där vi går igenom de
svårigheter, hinder och utmaningar som vi stötte på
under projektets gång. Vi diskuterar svårigheter, hinder
och utmaningar rörande Projektets struktur, Ekonomi,
närvaro och dokumentation, Tjänster och fördelning av
uppdrag, Internt arbetssätt samt Samverkan.
Kapitel 6 är det kapitel där vi blickar framåt och lyfter
det som vi sett som framgångsrikt i projektet. Vi lyfter
även de förutsättningar som vi upplever behövs för att
lyckas med att unga arbetslösa ska få en mer
välfungerande och värdefull vardag och därigenom
göra inträde på arbetsmarknaden.
14
1 Projektets kontext
I följande kapitel beskrivs projektets kontext där vi går
in på ESF och den svenska arbetsmarknadspolitiken.
Vidare redogörs det även för samverkande myndigheter
till projektet så som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan samt kommunen. Sist i kapitlet skildras Bjuvs
kommun och deras roll som projektägare.
1.1 ESF/EU
Europeiska socialfonden (ESF) är ett av Europeiska
unionens (EU) verktyg för att skapa fler och bättre
arbeten i Europa. Den europeiska sammanhållningspolitiken som bedrivs, där ESF är en viktig aktör, har
som mål att bidra till ekonomisk och social sammanhållning inom EU genom att minska regionala skillnader
och ojämlikheter mellan människor. Den Europeiska
socialfonden instiftades 1957, samtidigt som EU
grundades, och har sedan 1995 finansierat projekt i
Sverige och från år 2000 har ESF-rådet1 haft ansvaret för
Socialfondens svenska program. En övervakningskommitté är tillsatt på nationell nivå för att följa upp
samt för att säkra kvalitén och genomförandet i
Socialfondens arbete. Övervakningskommittén består av
representanter från myndigheter, ideella organisationer,
arbetsmarknadens organisationer samt forskningsvärlden. Socialfondens programperiod 2007-2013 har
syftat till att skapa sysselsättning genom att tillvarata de
förutsättningar som finns inom hela Europeiska unionen
och därigenom öka möjligheterna för alla regioner att
ESF-rådet är en statlig myndighet vars uppgift är att förvalta ansvaret över
Europeiska socialfonden samt Europeiska integrationsfonden i Sverige
(Svenska ESF-rådet, 2013b).
1
15
bidra till Europas konkurrenskraft (Svenska ESF-rådet,
2013a).
Under programperioden 2007-2013 har Sverige tilldelats
6,2 miljarder kronor ur Socialfonden för att fördela till
projekt som har till syfte att främja kompentensutveckling och motverka utanförskap i arbetslivet. Inom
programperioden 2007-2013 har det rymts två olika
programområden; 1 Kompetensförsörjning och 2 Ökat
arbetskraftutbud där projektet Unga i JOBB faller under
ramen för programområde 2 Ökat arbetskraftutbud.
Stöd ges för att öka den sociala sammanhållningen och
för att skapa ett inkluderande arbetsliv med fokus på
personer som står långt från arbetsmarknaden (Svenska
ESF-rådet, 2013a). Målet är att de deltagare som
medverkat i projekten ska ha ökat sina möjligheter att
träda in på arbetsmarknaden för att sedan stanna kvar
där. Socialfonden fokuserar på att projekten ska
integrera jämställdhet och tillgänglighet i det dagliga
arbetet samt transnationellt utbyte. Det mervärde som
projekten tillvaratar ska löpande spridas i den egna
organisationen såväl som i andra EU-länder. Fokus
ligger även på att projektet lever vidare efter
projekttidens slut, genom en implementering som är
hållbar i ett längre perspektiv. Alla projekt redovisar
sina resultat månadsvis till ESF, vilka utgifter som är
stödberättigade varierar mellan de olika projekt som
genomförs. Redovisningen sker utifrån färdiga mallar
där projektägare2 äskar ersättning som erhålls i
efterhand (Svenska ESF-rådet, 2013a).
Projektägare är den myndighet, organisation eller företag som ansökt och
fått stöd för att genomföra ett projekt (Svenska ESF-rådet, 2012).
2
16
1.2 Arbetsmarknadspolitiken
Inom den svenska arbetsmarknadspolitiken, och dess
åtgärder som genomförs, bedrivs det aktiv arbetsmarknadspolitik respektive passiv arbetsmarknadspolitik. Aktiv arbetsmarknadspolitik definieras som
insatser och program riktade till arbetslösa för att
förbättra deras möjligheter till sysselsättning. Passiv
arbetsmarknadspolitik är de ekonomiska stöden som
utgår till arbetslösa exempelvis arbetslöshetsersättning
(Calmfors, Forslund och Hemström, 2002).
I början utav 1900-talet låg ansvaret för de aktiva
arbetsmarknadsåtgärderna på kommunal nivå men
under 1940-talet förstatligades ansvaret i syfte att arbeta
mer nationellt med arbetsmarknadsfrågor (Thoursie,
1990). Idag står det klart att det är i första hand staten
som ska ansvara för arbetsmarknadspolitiken. Det
övergripande målet är en välfungerande arbetsmarknad
med full sysselsättning och god ekonomisk utveckling.
Målet ska sedan anpassas till lokala förutsättningar och
behov där bland andra kommunerna involveras för att
utveckla detta arbete. Under 1990-talet ökade
kommunernas engagemang i arbetsmarknadsfrågorna,
förmodligen på grund av en stigande arbetslöshet
(Lundin, 2008). Då Sverige 1995 gick med i EU skapades
möjligheteten för kommuner att söka medel från ESF
(Svenska ESF-rådet, 2013a). Under 1990-talet reformerades även statens politik gällande arbetssökande
ungdomar där regeringen deklarerade 1994 att ingen
under 25 år skulle gå arbetslös i mer än 100 dagar. Det
17
infördes då det kommunala ungdomsprogrammet3 1995
samt ungdomsgarantin4 1998 vilka gick ut på att
kommunerna skulle ta ansvar för arbetsmarknadsåtgärder för ungdomar som inte lyckats få ett jobb efter
tre månaders arbetslöshet (Statskontoret, 2001). 2008
avskaffades
kommunala
ungdomsprogrammet
men
kommunerna kan sedan 2007, på uppdrag av
Arbetsförmedlingen, driva program genom jobbgaranti
för ungdomar5 (Lundin, 2008).
I Sverige har arbetslösheten internationellt sett varit
mycket låg. Dock har antalet arbetslösa gått i vågor och
både varit väldigt hög och väldigt låg genom åren.
Arbetslösheten drabbar olika sociala grupperingar på
olika sätt, grupper som drabbas hårdare är exempelvis
de som är yngre, lågutbildade samt invandrare
(Giddens, 2001).
Den svenska regeringen uppger att deras viktigaste
arbetsmarknadspolitiska mål är full sysselsättning och
politiken har sedan 2006 utgått från att arbetslinjen ska
Kommunala ungdomsprogrammet innebar att kommunerna genom ’Lag
(1995:706) om kommunernas ansvar för ungdomar’ kunde överta ansvaret för
arbetslösa individer under 20år genom att ordna full sysselsättning som skulle
underlätta den unges inträde på arbetsmarknaden. Kommunen fick för detta
statlig ersättning (Statskontoret, 2001).
4 Ungdomsgarantin (tidigare utvecklingsgarantin) innebär att alla under 25 år
ska erbjudas arbete, praktikplats, lärlingsplats alternativt utbildning senast
fyra månader efter avslutad utbildning eller efter att de blivit arbetslösa
(Europeiska kommissionen, 2013).
5 Jobbgaranti för ungdomar har till syfte, enligt Förordning (2007:813) om
jobbgaranti för ungdomar §1, ”… att erbjuda ungdomar särskilda
arbetsmarknadspolitiska insatser på ett tidigt stadium för att de så snabbt som
möjligt ska få arbete motsvarande hela sitt arbetsutbud eller påbörja eller
återgå till en utbildning…”.
3
18
stärkas. På regeringens hemsida (Regeringskansliet,
2013) beskrivs de fem olika prioriteringsområden vilka
är:
Det ska löna sig att arbeta
Alla som arbetar måste känna att deras arbetsinsats ger
lön för mödan. Regeringen har bland annat i fyra steg
genomfört ett jobbskatteavdrag som syftar till att sänka
skatten på arbetsinkomster.
Fler i arbete genom arbetslinjen
Alla som kan arbeta ska kunna få ett arbete. Regeringens
politik syftar till att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt och stärka matchningen.
Aktiv arbetsmarknadspolitik
Aktivitet, utbildning och omställning anser regeringen
vara den aktiva arbetsmarknadspolitikens viktigaste
beståndsdelar. Att hålla sig aktiv, få snabbt och effektivt
stöd samt rätt insatser.
En bra skola
Regeringen anser att en bra skola förebygger
arbetslöshet och förbättrar matchningen. Regeringen
återupprättar kunskapsskolan och utvecklar fler
yrkesinriktade utbildningar.
En offensiv närings- och jobbpolitik
Regeringen för en offensiv närings- och jobbpolitik.
Regeringen anser att företag måste starta, stanna och
växa i Sverige och vill även satsa på entreprenörskap, ett
utvecklingskraftigt innovationsklimat samt på forskning
och utveckling.
19
Arbetsmarknaden är mångfasetterad. Det finns flera
statistiska källor som beskriver olika aspekter av den.
Eftersom dessa källor skiljer sig i syfte, definition,
populationsavgränsning, upplägg med mera uppstår
skillnader i de redovisade uppgifterna. Arbetskraftsundersökningarna (AKU), som utförs av Statistiska
centralbyrån6 (SCB), ger en sammanhållen bild av
arbetsmarknadens förhållanden för hela befolkningen i
åldersgruppen 15–74 år. AKU tar fram månatlig,
kvartalsvis och årlig statistik för både antal och andel
sysselsatta respektive arbetslösa. Det är den enda källan
som tar fram kontinuerliga uppgifter rörande den totala
arbetslösheten och står därmed för det officiella
arbetslöshetstalet (SCB, 2014a).
Arbetsförmedlingen (AF) publicerar också uppgifter
relaterade till arbetslöshet. AF publicerar veckovisa och
månadsvisa uppgifter om antalet öppet arbetslösa7,
antalet personer i olika arbetsmarknadsåtgärder samt ett
totalt registerbaserat mått på arbetslöshet. Uppgifterna
är i sin grund administrativa och bygger på inskrivna
arbetssökande hos Arbetsförmedlingarna. AKU och
AF:s statistik skiljer sig alltså vad gäller syfte, bakgrund
och framställning (Statistiska centralbyrån, 2013).
SCB är en statlig förvaltningsmyndighet som tar fram, och har ansvar för,
officiell statisk till regeringen, myndigheter, forskare och privatpersoner med
flera (SCB, 2014b).
7 Öppet arbetslösa är arbetssökande utan arbete som aktivt söker och
omgående kan tillträda på arbetsmarknaden förekommande arbete och som
inte deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program (Arbetsförmedlingen,
2014a).
6
20
Utifrån AF:s statistik så har antalet inskrivna i åldern 1824 år i januari månad i Bjuvs kommun varit enligt nedan
(Arbetsförmedlingen, 2014b):
Enligt AKU var sammanlagt 23,9 % av Sveriges
befolkning i åldern 15-24 år arbetslösa i januari månad
2014 (SCB, 2014a). Denna siffra har inte förändrats
avsevärt sedan projektstart om jämförelse sker med
januari månad 2012 då det var 24,2 % arbetslösa i
samma ålderskategori (SCB, 2012). I åldern 15-74 år var
8,6 % arbetslösa januari 2014 (SCB, 2014a).
21
22
1.3 Samverkande myndigheter
1.3.1 Arbetsförmedlingen
Arbetsförmedlingen är en nationell myndighet som
arbetar på uppdrag av riksdag och regering.
Organisationen leds av generaldirektören och styrelsen
är myndighetens högst beslutande organ. Det finns 320
(uppgift hämtad 2014) lokala Arbetsförmedlingar
samlade i elva marknadsområden. Arbetsförmedlingens
huvuduppdrag är att sammanföra arbetsgivare med
arbetssökande och det övergripande målet är att verka
för att förbättra arbetsmarknaden genom att:







effektivt föra samman den som söker arbete med
den som söker arbetskraft
prioritera dem som befinner sig långt ifrån
arbetsmarknaden
säkerställa att arbetslöshetsförsäkringen fungerar
som en omställningsförsäkring
anlita kompletterande aktörer för att snabbt och
effektivt få arbetssökande i arbete
ha ett samlat ansvar, sektorsansvar, för
handikappfrågor inom arbetsmarknadspolitiken
ha särskilt ansvar för att nyanlända invandrare
erbjuds insatser som främjar en snabb och
effektiv etablering på arbetsmarknaden
för Sveriges del fullgöra de uppgifter som åligger
den centrala arbetsmarknadsmyndigheten och
de särskilda förmedlingarna om arbetskraftens
fria rörlighet inom gemenskapen
23
Det ges även möjligheter för extra insatser till arbetssökande genom olika arbetsmarknadspolitiska program,
dessa ser olika ut beroende av konjunkturen och den
aktuella situationen på arbetsmarknaden. De största
programmen är jobb- och utvecklingsgarantin8 samt
jobbgarantin för ungdomar (Arbetsförmedlingen, 2014c).
Arbetsförmedlingens roll i projektet har främst varit att
remittera deltagare. Det har förekommit att handläggare
varit på plats för att genomföra uppföljningar med
deltagare som remitterats från Arbetsförmedlingen. En
representant från Arbetsförmedlingen har under hela
projekttiden suttit med i styrgruppen. Det har även
förekommit att handläggare deltagit vid grupptillfällen
för att prata kring Arbetsförmedlingen och dess
regelverk för deltagarna.
Syftet med jobb- och utvecklingsgarantin är, enligt Förordning (2007:414) om
jobb- och utvecklingsgarantin 1§, ”… att erbjuda personer som varit arbetslösa
under lång tid individuellt utformade insatser för att de så snabbt som möjligt
skall få arbete”.
8
24
1.3.2 Försäkringskassan
Försäkringskassan är en enrådighetsmyndighet9 med
insynsråd10, där generaldirektören är ordförande, som
arbetar på uppdrag av riksdag och regering genom
regleringsbreven11 som beslutas årligen i december
månad. Försäkringskassan samordnar den arbetslivsinriktade rehabiliteringen inom sjukförsäkringsområdet
genom ett nära samarbete med bland annat vården,
kommunen, Arbetsförmedlingen och arbetsgivare.
Försäkringskassan har ett aktivt förhållningssätt och är
en viktig aktör gentemot Europeiska socialfonden som
projektägare eller som medfinansiär i angelägna projekt
riktade till Försäkringskassans målgrupp. Försäkringskassan finns i hela landet och handlägger enskilda
ärenden på lokala och nationella försäkringscenter med
ett hundratal servicekontor runt om i landet
(Försäkringskassan, 2014).
Försäkringskassans har haft möjlighet att remittera
deltagare, dock har inga remisser inkommit från dem.
Försäkringskassan är den myndighet som utbetalar
aktivitetsstöd och andra ersättningar som varit aktuella
för deltagarna. Projektets personal har varit behjälplig
för deltagarna när det gäller de löpande ansökningar
som görs varje månad.
Myndighet som leds av en myndighetschef ensam, det vill säga utan en
styrelse, vilken sköter den löpande verksamheten samt ansvarar för
verksamheten gentemot regeringen (SOU 2004:23).
10 Insynsråd tillsätts av regeringen med uppgift att utöva insyn i myndigheter
(SOU 2004:23).
11 ”Regleringsbreven är ett av de viktigaste instrumenten för regeringen att
styra myndigheterna i syfte att nå de politiska målen inom de ekonomiska
ramar som riksdagen fattat beslut om. I regleringsbreven utvecklar regeringen
de övergripande mål som fastställts av riksdagen.” (SOU 2004:23, sid 81).
9
25
1.3.3 Kommunen
Kommunen är den myndighet som har det yttersta
ansvaret för sina medborgare vilket i huvudsak regleras
av Kommunallag (1991:900), Socialtjänstlag (2001:453)
och till vissa delar av Skollag (2010:800) för den aktuella
målgruppen. Staten ansvarar för arbetsmarknadspolitiken i Sverige där riksdag och regering beslutar om
vilka åtgärder som ska finnas och sätter dess budget.
Arbetsförmedlingen arbetar utifrån de politiska målen
och ansvarar för att sätta arbetsmarknadspolitiken i
verk. Kommunernas formella ansvar för arbetsmarknadspolitiken är begränsat, trots detta tar de ett stort och
aktivt ansvar runt om i landet där cirka 80 % har en
arbetsmarknadsförvaltning/-avdelning/-enhet varav 93
% satsar egna medel på arbetsmarknadsåtgärder. En
viktig anledning till att kommunerna tar en aktiv del i
arbetsmarknadspolitiken är att arbetslöshet är kostsam
för kommunerna. Vid hög arbetslöshet riskerar antalet
försörjningsstödstagare att öka, och fler arbetsmarknadsåtgärder tillsätts, samtidigt som skatteintäkterna
sjunker (SKL, 2011).
26
Vilka åtgärder som kommunerna erbjuder skiljer sig åt,
de frekvent återkommande åtgärder som genomförs
utifrån ’Sveriges kommuner och landstings’12 (SKL)
studier är (SKL, 2011):











Praktik
Informationsansvar ungdomar <20 år
Rehabilitering
Förmedlingsinsatser/matchning
Utvecklingsinsatser/habilitering/arbetsträning
Jobbsökaraktiviteter
Ferie- och sommarjobb
Arbetsprövning/-förmågebedömning
Coaching
Varaktig samhällsnyttig sysselsättning
Sysselsättning för personer med funktionshinder
Det krävs särskilt lagstöd för kommuner att ge
understöd för en enskild kommuninvånare utifrån
likställighetsprincipen som i korthet innebär att alla
kommunmedlemmar är likställda, både i fråga om
rättigheter men även i fråga om skyldigheter. Erbjudan
om att delta i aktiviteter sker i samverkan med
Arbetsförmedlingen där en grundläggande förutsättning är att lagen stödjer det. Lagar som då kan bli
aktuella är Socialtjänstlag (2001:453) 4 kap som berör
rätten till bistånd där det står följande i 4§:
SKL är en arbetsgivar- och intresseorganisation för alla kommuner,
landsting och regioner i Sverige med uppgift att bidra och stödja
medlemmarnas verksamhet (SKL, 2014).
12
27
Socialnämnden får begära att den som får
försörjningsstöd under viss tid ska delta i av
nämnden anvisad praktik eller annan
kompetenshöjande verksamhet om den
enskilde inte har kunnat erbjudas någon
lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Den
praktik eller kompetenshöjande verksamhet
som avses i första stycket ska syfta till att
utveckla den enskildes möjligheter att i
framtiden försörja sig själv. Verksamheten ska
stärka den enskildes möjligheter att komma in
på arbetsmarknaden eller, där så är lämpligt,
på en fortsatt utbildning. Den ska utformas
med skälig hänsyn till den enskildes
individuella önskemål och förutsättningar.
Kommunerna har även ett ansvar, så kallat
informationsansvar, gentemot ungdomar mellan 16 och
20 år enligt Skollag (2010:800) 29 kap 9§ där det framgår:
En hemkommun skall löpande hålla sig
informerad om hur de ungdomar i kommunen
som inte fullgjort sin utbildning på nationellt
eller specialutformat program i gymnasieskola,
gymnasiesärskola
eller
motsvarande
är
sysselsatta, i syfte att kunna erbjuda dem
lämpliga individuella åtgärder.
28
1.4 Kommunen som projektägare
1.4.1 Bjuvs kommun
Bjuvs kommun i nordvästra Skåne var Unga i JOBBs
projektägare. Det bor sammanlagt 14805 invånare (2013)
i Bjuvs kommun. Bjuv är en bruks- och industriort vilka
för bara några decennier sedan ansågs vara den Svenska
ekonomins motor. Det skapade trygga arbetstillfällen
och en god kommunal ekonomi för Bjuv och dess
invånare. I dag har tiderna förändrats. De stora
företagen förväntas trygga arbeten och försörjning för
invånarna i Bjuv. Men den globaliseringen som skett,
och som inneburit ett förändrat företagsklimat, medför
en alltmer hårdnande arbetsmarknad och ett större krav
på akademisk utbildning. Den trygghet som Bjuvs
invånare tidigare haft med försörjningsmöjligheter,
genom industrierna, på den egna orten har försvagats.
Levnadsvanor och hälsa för invånarna påverkas av dess
sociokulturella sammanhang och det är därför viktigt att
känna till Bjuvs bakgrund för att förstå dess nutid (Bjuvs
Kommun, 2009). Att känna till Bjuv, och hur dess
invånare har det, är viktigt för att förstå i vilken kontext
projektet har verkat i.
I ”Öppna jämförelser” jämför SKL Sveriges kommuner
utifrån olika parametrar. I deras jämförelse av Grundskolan (SKL, 2013a), Gymnasieskolan (SKL, 2013b),
Folkhälsan (SKL, 2009) samt Ekonomiskt bistånd
(Socialstyrelsen, 2013a) framkommer i Bjuvs kommun
att (inom parantes Bjuvs plats av samtliga 290
kommuner eller andel procent i landet):
29











60 % (285) har uppnått målen i alla ämnen i
grundskolan
71,5 % (261) har nått minst betyg G i
ämnesproven i åk 9
Andel behöriga till: Naturvetenskapliga
gymnasieprogram 72,5 % (267);
Samhällsvetenskapliga program 73,1 % (282);
Estetiska gymnasieprogram 81,9 % (228);
Yrkesinriktade gymnasieprogram 86,9 % (160)
68,3 % (271) har slutfört gymnasiet (exklusive
Individuellt program) inom 3 år
85,2 % (184) med slutbetyg har uppnått
behörighet till universitetsstudier
38,1 % (170) har påbörjat universitetsstudier
inom 3 år efter avslutade gymnasiestudier
28,6 % (140) har etablerat sig på
arbetsmarknaden 2 år efter gymnasiestudier
14,1 % (andel i landet 30,9 %) av invånarna har
eftergymnasial utbildning (2008)
11,7 % (andel i landet 8 %) unga vuxna (18-24 år)
uppbär ekonomiskt bistånd
27 % (andel i landet 20,3 %) av invånarna är
låginkomsttagare
19,5% (andel i landet 17,7 %) har nedsatt psykiskt
välbefinnande år 2006-2008
1.4.2 Bjuv som projektägare
Projektet har fallit under avdelningen för ’Arbete och
Tillväxt’ (AoT). Vid projektstart stod det färdigt vilka
samverkanspartners som skulle finnas med i projektet.
Dessa har varit Arbetsförmedlingen (dåvarande AMO13
13
AMO står för Arbetsmarknadsområde.
30
Helsingborg), Båstads kommun, Helsingborgs stad,
Svalövs kommun och Åstorps kommun. Samarbetspartners har ingått i styrgruppen under hela projekttiden och en representant från projektägaren har varit
styrgruppens ordförande. I Bjuvs kommun finns fem
förvaltningar:





Barn- och utbildningsförvaltningen
Kommunstyrelsens förvaltning
Vård- och omsorgsförvaltningen
Byggnadsförvaltningen
Kultur- och fritidsförvaltningen
Kommunstyrelsens förvaltning innehåller sju avdelningar och en stabsfunktion till kommunchefen:






IT avdelningen
Ekonomiavdelningen
Personalavdelningen
Administrativa avdelningen
Arbete och tillväxt
Drift- och fastighetsavdelningen
’Arbete och Tillväxt’ har under sitt paraply ett stort antal
funktioner. Här finns försörjningsstöd, vuxengruppen,
delar av Öppenvårdscentrat14 (ÖVC), vuxenutbildning
och arbetsmarknadsfrågor. Andra områden som
bevakas av ’Arbete och Tillväxt’ är EU-frågor.
Öppenvårdscentrat erbjuder råd, stöd och behandling, gällande alkohol och
andra droger, till Bjuvs medborgare (Bjuvs kommun, 2014).
14
31
Projektets styrgrupp bestod av representanter från de
olika samverkanspartnerna samt en representant från
Bjuvsam (FINSAMS15 samordningsförbund i Bjuvs
kommun). Följande representanter nedan var aktiva i
styrgruppen. De som är överstrukna var ej längre aktiva
vid projekttidens slut. De personer som var adjungerade
till styrgruppen är markerade med *.
FINSAM är ett finansiellt samordningsförbund vilket är ett fristående organ
som ska möjliggöra samordning av rehabiliteringsinsatser både operativt och
strukturellt med medel från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan,
region/landsting och kommun (Finsam, 2013).
15
32
2 Unga i JOBB
Kapitel två beskriver projektets tre olika faser;
Förstudien, Mobiliseringsfasen samt Genomförandefasen.
Det var förstudien som låg till grund för projektansökan
vilken vi börjar med att beskriva. Därefter går vi in på
själva projektansökan för Unga i JOBB. I avsnittet om
förstudien ges även en bild över hur den så kallade
”trestegsmodellen” initialt var tänkt att fungera. Vidare
beskrivs i mobiliseringsfasen hur vi arbetade med att ta
fram underlag utifrån den befintliga projektansökan
samt skapa en grund för projektet. Vi lyfter de
problem/behov som målgruppen kunde tänkas ha,
projektets teoretiska bas, vilka projektmålen var samt
projektets ambition att göra skillnad. I avsnittet om
genomförandefasen beskrivs de problem/behov
deltagarna i projektet faktiskt hade. Därefter presenteras
processkartor som illustrerar de processer som ägt rum.
Slutligen redogörs det för projektets statistik och
resultat.
2.1 Förstudien
2.1.1 Förstudien för Unga i JOBB
Förstudien inför projektet Unga i JOBB utfördes av
Claes Jansson16, tillika initiativtagare till projektet, under
våren 2010. Nedan följer en intervju med Claes för att ge
en bild över hur idén till projektet kom till samt hur
förstudien genomfördes.
Claes Jansson var styrgruppens ordförande, anställd på avdelningen för
’Arbete och Tillväxt’.
16
33
Vem var beställaren av projektet?
Formellt beställdes projektet efter att enheten för Arbete
och Tillväxt, och dess arbetsmarknadsenhet och
dåvarande försörjningsstöd vid flertalet tillfällen
framfört att man hade många deltagare med olika
hinder. De hinder som oftast fanns var att man fick
deltagare som vandrat runt i olika satsningar och
projekt. Varför denna rundvandring skedde hade man
ingen riktig kläm på. Därför kan man säga att
beställningen var en kollektiv beställning från ledningen
av Arbete och Tillväxt.
Vad var anledningen till att projektet skrevs?
Anledningen var att man på något sätt ville ha fram
målgruppens hinder och kanske finna en lösning hur
man skulle angripa problemet med denna rundgång i
olika satsningar och projekt dels i egna åtgärder som då
fanns men också alla Af satsningar.
Vem/vilka arbetade med förstudien?
Här får jag ta på mig hela ansvaret, eftersom jag fick
dåvarande enhetschefens uppdrag att se över
”problemet”. Jag använde då mina kontakter inom
verksamheten och träffade en del personer som jag av
olika anledningar träffade. Ställde frågor och
intervjuade dessa personer om hur man upplevde
arbetsmarknaden, lösningar för att komma vidare och
hur man följt upp personernas aktiviteter. Upptäckte
ganska omgående att någon direkt uppföljning på olika
åtgärder gjorde man inte. Det togs aldrig tillvara bra
saker och åtgärder som förde deltagaren vidare glömdes
bort – eftersom det hela tiden bara fanns ett kvantitets
mått på vad personerna gjorde. En ideskiss skrevs och
34
presenterades för ledningen inom Arbete och Tillväxt,
och uppdraget var att bevaka eventuella utlysningar
från till exempel ESF-rådet.
Vilka identifierades som intressenter/mottagare?
Ganska så omgående konstaterades att dåvarande
upplägget på AME – enheten var en tydlig mottagare.
Samtidigt inleddes diskussioner med Åstorps och
Klippans kommuner och dess AME – enheter. Träff och
presentation av ide gjordes, men ganska omgående
hoppade båda kommunerna av. Arbetsförmedlingen
hade vid denna tiden ett annorlunda upplägg med så
kallade arbetsmarknadsområde där Helsingborg var
navet för nästan hela Nordvästra Skåne. Den dåvarande
ansvarige för ungdomsfrågor kontaktades och fick
klartecken att vara med i ett projekt av denna typ.
Diskussioner fördes också samtidigt med utvecklingsnämndens förvaltning i Helsingborgs stad, där man
samtidigt hade ide om andra projekt. Man såg här
möjligheten att få ungdomar utredda som bara gick runt
i olika program och projekt. Som slutmottagare av
framkomna resultat av ett projekt kan man då
identifiera arbetsmarknadsenheter i kommuner men
också Arbetsförmedlingen.
Vilka förväntningar hade intressenterna på projektet?
Efter alla de möten som genomfördes i samband med
projektskrivningen framkom ganska klart att alla
intresserade som kontaktades såg möjligheter. Åstorps
kommun återkom men denna gång var det
socialtjänsten som visade intresse. Svalövs kommun
likaså. Helsingborgs stad utvecklingsnämnden var med
och till sist kom även Båstads kommun på tåget – dock
35
inte förrän vid sista mötet som genomfördes under
mobiliseringsfasen. Arbetsförmedlingen hade med
AMO Helsingborg ett intresse från första dagen.
Hur såg processen ut i förstudien, avseende:
Målgruppsanalys?
Målgruppen togs fram genom att besöka bland
andra AME – enheten i Bjuv. Vidare träffades en del
av de klienter som var aktuella för försörjningsstöd.
Dessa personer fick svara på några frågor och
berätta om sina upplevelser.
Tidsplan?
Tidsplanen gjordes först då utlysningen från ESF rådet
fanns och det var mer konkret vilka förutsättningar som
fanns för ett projekt finansierat av ESF. Rimlighetsprincipen fick råda då denna tidplan gjordes.
Ekonomisk analys?
Ekonomi och budget diskuterades med ekonom som
arbetat med projekt tidigare och vi tog mycket lärdom
av projekt som vi tidigare bara varit aktörer i för att inte
göra om misstag som var kända. Till exempel så
räknades försörjningsstödet ner till ett minimum.
Tankar om projektägare?
Tankarna var från början att projektet skulle vara en
fristående organisation underställd en projektorganisation som skull finnas inom enheten för Arbete
och Tillväxt. I projektorganisationen skulle personer
som arbetade i enheten ha sin roll där projektledaren
skulle vara en representant för att kunna rapportera
direkt till projektorganisationen. Nu blev det inte så
utan dåvarande enhetschef bestämde, rätt eller fel, att
projektet skulle ägas av AME enheten och styras
därifrån.
36
2.1.2 Projektansökan
I projektansökan beskrivs idén, bakgrunden, syftet,
målet samt målgruppen till projektet Unga i JOBB.
Projektet tillhörde Socialfondens programområde 2
vilket var ökat arbetskraftutbud. 90 män och 90 kvinnor
var det antal deltagare som skulle ha deltagit i projektet.
Projektets syfte var att arbeta fram en metod som skulle
förhindra att unga i åldern 16-29 år återkommer i olika
projekt/insatser.
Initialt skulle metoden vara utformad i en trestegsmodell där deltagarna bland annat skulle kartläggas för
att erhålla en handlingsplan med en beskrivning över
hur det skulle gå att arbeta med deltagarens brister som
framkommit under kartläggningsfasen. Därefter skulle
deltagarna delta i konceptet ”bli din egen arbetsförmedlare”.
Projektets mål var att minst 80 % (övriga 20 %
beräknades skrivas ut av olika anledningar) av de som
genomfört de två första stegen skulle ha närmat sig
arbetsmarknaden. Av dem skulle 50 % erhålla arbete, 25
% gå vidare till studier samt 25 % få en välfungerande
vardag.
37
Projektets målgrupp var beskriven som:





Helt arbetslösa sedan minst ett år med särskilt
fokus på personer med utländsk bakgrund
(minst 3 månader för personer i åldern 16-24)
Helt eller delvis sjukskrivna sedan minst 6
månader
Personer med hel eller delvis sjuk- och
aktivitetsersättning
Personer med ekonomiskt bistånd enligt
socialtjänstlagen eller introduktionsersättning
enligt lag (1992:1068) om introduktionsersättning
för flyktingar och vissa andra utlänningar
(upphörde 2010-12-0117)
Unga som befinner sig i övergången mellan
studier och arbetslivet
Projektet skulle även inrikta sig på fyra diskrimineringsgrunder vilka var ålder, funktionshinder, etnicitet och
kön.
Ersatt med Lag (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända
invandrare.
17
38
2.1.3 Trestegsmodellen
Projektet var tänkt att utformas i tre steg enligt nedan:
Steg 1
Kartläggning &
handlingsplan
Steg 2
Genomföra
handlingsplanen
Steg 3
Arbete och
studier
I Steg 1 skulle deltagarna kartläggas vid olika tillfällen
av projektpersonalen. Kartläggningen skulle sedan
mynna ut i en handlingsplan för deltagarnas fortsatta tid
i projektet. När kartläggningen och handlingsplanen var
färdigställda skulle deltagarna gå vidare till Steg 2.
Steg 2 skulle vara en genomförandefas där deltagarna
arbetade utifrån den handlingsplan som kartläggningen
i Steg 1 resulterade i. De brister som framkommit i
kartläggningen skulle deltagaren under tiden i Steg 2
arbeta med. När deltagarna bedömdes arbetsredo skulle
de flyttas till Steg 3.
Steg 3 utgick från att deltagarna skulle ”bli sin egen
arbetsförmedlare” där deltagarna skulle skapa nätverk,
skaffa kontakter samt bygga upp sin karriär.
39
40
2.2 Mobiliseringsfasen
Mobiliseringsfasen inleddes 110801 där projektledaren
och en PTP Psykolog, som senare blev legitimerad
psykolog 120901, mobiliserade projektet fram till
projektstart 120101. Under dessa månader låg fokus på
att läsa befintlig kunskap och forskning inom området
(se exempelvis Anna Angelins arbeten kring
arbetslöshet och socialbidragstagande bland unga),
nätverka, skapa material för deltagarna samt skapa
tidsschema för både projektet i helhet och för
deltagarna. Slutligen skrevs även en avstämningsrapport. Nedan presenteras de problem/behov som
undersöktes kring målgruppen, projektets mål samt
ambition att göra skillnad.
2.2.1 Problem/behov
Under mobiliseringsfasen studerades och diskuterades
de problem/behov kring arbetssökande 16-29 åringar
dels i publikationer samt forskning och dels genom en
tillsatt arbetsgrupp bestående av representanter från
kommunens olika verksamheter. Det hölls även en
workshop som genomfördes 110901 i Helsingborg.
Utifrån resultaten från ovannämnt samt ESF-rådets
skallkrav skapades en grund att bygga vidare på. De
fokusområdena som togs fram var Könsmässiga
skillnader, Bemötande och individuellt fokus, Socialt nätverk
samt en Målgruppsanalys. Detta beskrivs närmre i
följande del.
Under projekttiden har ett antal workshops genomförts.
De fanns beskrivna redan i projektansökan, men deras
innehåll var ej specificerat, vilket har arbetats fram
41
under projektets gång. Innehållet har varierat och
beställningar kring det har kommit från styrgrupp,
projektägare och arbetsgrupp. Vid vilken tidpunkt
workshops ägde rum framgår i tidslinjerna i avsnitt
2.3.2.1, så även vilket fokus de haft.
Könsmässiga skillnader
Vi studerade de könsmässiga skillnader över öppet
arbetslösa och sökande i program med aktivitetsstöd för
åldersgruppen 18-24 år i Skåne län. De stora
skillnaderna könsmässigt var att antalet arbetslösa män
var 574 fler än kvinnorna och trots att männen var
överrepresenterade så var det kvinnorna som hade lägst
deltagande i alla Arbetsförmedlingens insatser.
Kvinnorna var dock överrepresenterade när det gällde
timanställningar vilket leder till slutsatsen att män i
större utsträckning omfattades av Arbetsförmedlingens
insatser.
Avseende hälsoaspekten såg vi att det fanns stora
skillnader mellan män och kvinnor när det gäller
utbildning, inkomst, sysselsättning, utnyttjande av
socialförsäkringar, ohälsotal, politiskt engagemang
etcetera.
Projektet strävade efter en jämställdhetsprofil där
projektets deltagare skulle bestå av 50 % kvinnor och 50
% män. Information skulle ges så att de unga lockades
av arbeten och studier som av tradition innehas av det
motsatta könet. Vårt mål var att kvinnor och män skulle
inneha samma makt att forma samhället och sina egna
liv oavsett kön. Redovisningen av deltagarna i projektet
skulle ske könsindelat.
42
Bemötande och individuellt fokus
Projektet avsåg att fokusera på den enskildes resurser
och ett individuellt bemötande där vi satte en tilltro till
var och ens inneboende förmåga med utgångspunkt i att
vi har olika resurser.
Fokus skulle vara det individuella perspektivet där den
psykiska och fysiska ohälsa, som lång arbetslöshet och
utanförskap medför, skulle kartläggas för att utveckla
metoder samt arbetssätt för att förhindra det.
Socialt nätverk
Studier visar på att ungdomar är mer beroende av att
utveckla ett socialt kontaktnätverk då unga ofta är
oerfarna på arbetsmarknaden och saknar arbetslivserfarenhet samt saknar kunskapen om hur det ser ut på
en arbetsplats. Det sociala kontaktnätverket kan bestå av
tidigare arbetskamrater, släkt, vänner, grannar med
flera.
Ett socialt kontaktnätverk är viktigt för att hitta dolda
arbeten och få en alternativ väg in på arbetsmarknaden.
Arbetsgivare vill anställa individer som utför arbetet väl
och får då arbetsgivaren vetskapen om en sådan individ,
av en person som denne känner, ökar chanserna till
anställning. Projektets Steg 3 avsåg att arbeta mycket
med att klarlägga och utveckla deltagarnas sociala
kontaktnätverk.
Målgruppsanalys
Under mobiliseringsfasen tillsattes en arbetsgrupp
bestående av representanter från olika enheter som
43
arbetade
med
projektets
tilltänkta
målgrupp.
Arbetsgruppen träffades under ett antal tillfällen för att
utbyta erfarenheter kring målgruppen. Därefter
sammanställdes arbetet och det framkom en målgrupp
med:














fysisk problematik
ett före detta eller aktivt missbruk
medberoendeproblematik
psykiska begränsningar
neuropsykiatriska hinder
brist på självförtroende och självkänsla
ej fullgjord skolgång
språkproblem
bristande socialt nätverk
brist på ork och motivation
svårigheter med struktur i vardagen
icke motivation till att studera
svårigheter att se långsiktiga vinster (vill ha
resultat direkt)
ovilja att flytta för studier/arbete på annan ort
44
2.2.2 Teoretisk bas
I följande avsnitt redovisas de teorier som vi fördjupade
oss i under mobiliseringsfasen och som legat till grund
för verktyg, förhållningssätt och synsätt inom projektet.
2.2.2.1 Dr Ross W. Greene
Dr Ross W. Greene beskriver ett sätt att förstå och
behandla barn med beteendeproblem som har svårt att
tåla motgångar och förändringar. Det förhållningssätt
som genomsyrar Ross W. Greenes modell, vilken även
var värdegrunden i projektet, är att barn och ungdomar
gör rätt om de kan, människor vill om de kan.
Vidare präglas Dr Ross W. Greenes förhållningssätt av
empati och öppenhet i arbetet med barn och ungdomar
som
uppvisar
svårhanterliga beteenden. Med
svårhanterliga beteenden avses exempelvis häftiga
vredesutbrott, svårigheter att tåla motgångar och
förändringar, impulsivitet, instabilt humör samt verbal
och fysisk aggressivitet (Greene, 2003).
De barn som inte utvecklar den förmåga till flexibilitet
och frustrationstolerans som samhället förväntar sig, gör
inte ett medvetet val att bete sig oresonligt eller att ha ett
hetsigt humör. Istället ska dessa barns beteende tolkas
utifrån att de är försenade i utvecklingen av förmågan
att hantera frustration och i att vara flexibla. Det kan
även vara så att de har förmågan men har stora
svårigheter att använda den när de som mest behöver. I
Greenes modell ses det explosiva beteendet som en
spegling av en utvecklingsförsening snarare än att
beteendet är planerat, viljestyrt och målmedvetet. På
samma sätt som att vissa barn lär sig läsa sent, och då
45
har svårigheter att tillägna sig de färdigheter som krävs
för att bli duktiga på att läsa, har krävande barn
svårigheter att tillägna sig de färdigheter som krävs för
att de ska kunna behärska livets sociala, känslomässiga
och beteendemässiga utmaningar (Greene, 2003).
Det är störst risk att ett störande beteende uppstår när
kraven på ett barn överstiger dess förmåga att reagera
adekvat. Det är under sådana omständigheter som vi
alla uppvisar ett dysfunktionellt beteende. Barns
störande beteende uppträder i allmänhet inte i ett
vakuum, det uppstår mellan ett barn som saknar
färdigheter och en miljö som kräver dessa färdigheter.
För att kunna hjälpa barn med ett störande beteende
måste vi ta reda på vilka färdigheter som saknas samt ge
dem förutsättningarna för att lära sig dessa (Greene,
2011).
2.2.2.2 Anknytningsteorin
Anknytningsteorin belyser de första relationernas
betydelse för framtida socialt samspel. Genom kunskap
om anknytningsteorin ansåg vi som utförde
mobiliseringsfasen, att projektpersonalen erhåller en
förståelse och referensram för hur deltagares sätt att
relatera till oss i projektet, samt till andra människor i
dess närhet, kan spegla tidiga anknytningsmönster. Mot
bakgrund av anknytningsteorin var vår avsikt i
projektet att det skulle vara stor fokus på
relationsskapande, att förmedla struktur samt skapa
trygghet och kontinuitet för deltagaren genom hela
projekttiden.
46
Anknytningsteorin (Attachment theory) bygger på det
arbete om barnets anknytning till modern, separationsångest (Bowlby, 1958) samt om sorg och sorgereaktioner
i tidig barndom (Bowlby, 1960) som John Bowlby
utarbetade i ett senare skede tillsammans med sina
kollegor James Robertson och Mary Ainsworth.
Bowlby menade att det finns två typer av anknytningar,
eller med andra ord psykologiska band, mellan ett barn
och dess primära vårdare - trygg och otrygg. Grunden till
anknytningen läggs när barnet är cirka sex månader
gammalt och är endast av psykologisk karaktär, det rör
sig alltså inte om fysiologiska behov som ska
tillfredsställas. Om anknytningen är trygg upplever
barnet säkerhet och trygghet medan ett barn som har en
otrygg anknytning upplever ambivalens i förhållande
till den primära vårdaren (Tamm, 2002).
Mary Ainsworth vidareutvecklade och breddade
anknytningsteorin genom att påvisa att det finns
individuella olikheter på det sätt som barn knyter an till
den primära vårdaren: Trygg, Undvikande, Ambivalent
samt, som tillkom på senare tid, Desorganiserad. Trygg
anknytning är det vanligaste anknytningsmönstret
bland barn i västvärlden. Ett undvikande anknytningsmönster skapas utifrån att den primära vårdaren är
otillgänglig eller fientlig gentemot barnet, vilket visar sig
genom att barnet tar avstånd och undviker vårdaren
efter en separation. Ett barn med ambivalent anknytningsmönster har upplevt att dess primära vårdare är
opålitlig genom att den ibland ger kärlek och närhet
men ibland inte orkar med barnet. Ett sådant anknytningsmönster visar sig genom att barnet växlar mellan
47
att ilsket ta avstånd och att klamra sig fast. Det
desorganiserade anknytningsmönstret uppkommer om
barnet inte lyckas skapa sig en sammanhängande bild
av den primära vårdaren, exempelvis behöver barnet
vårdaren men upplever samtidigt rädsla för den. Det
desorganiserade anknytningsmönstret återfinns hos
barn som vuxit upp i ett hem där det förekommer
exempelvis misshandel och missbruk (Tamm, 2002).
Bowlby och Ainsworth menade att de anknytningsmönster som barnet utvecklar i sina spädbarnsår
fortsätter att utvecklas under barndomen och även följer
en upp i vuxenlivet. Barnet utvecklar en inre
arbetsmodell som delvis är medveten och delvis
omedveten och fungerar som en modell för hur barnet,
eller senare den vuxne, kommer att bete sig i mötet med
andra. Dock är inte den inre arbetsmodellen statisk utan
kan uppdateras allt eftersom individen får nya positiva
eller negativa erfarenheter. Hur individen klarar av
negativa situationer som uppstår, beror på hur mycket
positiva erfarenheter denne har i sin modell (Tamm,
2002).
2.2.2.3 Salutogena faktorer/förhållningssätt
Aaron Antonovsky var en israelisk professor i
medicinsk sociologi som på 1970-talet upptäckte att
somliga människor upplever sig ha en god hälsa trots att
de genomlevt svår stress. Utifrån denna observation
formulerade
Antonovsky
frågeställningen
”Hur
kommer det sig att vissa klarar sin hälsa trots svår
stress?”. Hans svar på denna fråga var begreppet
”Känsla av Sammanhang” (KASAM).
48
Enligt Antonovsky är det hur hög respektive låg
KASAM en individ har som avgör var denne befinner
sig på kontinuumet frisk - sjuk. Den salutogena
dimensionen är helt annorlunda i sin natur än den
patogenetiska dimensionen. Salutogenes handlar
mycket om hur vi mår och upplever hälsa medan det
patogenetiska perspektivet snarare handlar om att vara
frisk eller sjuk. I salutogenes definieras istället
möjligheten att röra sig mellan ytterligheterna hälsa och
ohälsa, ett kontinuum (gradvis övergång från ett
stadium till ett annat) med andra ord (Antonovsky,
1987).
Vilken KASAM en individ har antas ha avgörande
betydelse för en individs bemästringsstrategier att klara
av stressfyllda situationer, och består av tre aspekter:
begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. De tre
komponenterna beskriver tillsammans den totala
känslan av sammanhang (KASAM) och visar på en
individs problemhanteringsförmåga (coping) samt
stresstålighet. Således bidrar höga värden av de tre
komponenterna till ett högt KASAM hos en individ och
därmed till god hälsa. Individer med ett lågt KASAM
upplever sig vara ett offer för omständigheter medan
individer med ett högt KASAM har förmågan att välja
strategi vid en given situation och därmed skapa en
positiv spiral med successivt ökad kunskap och förmåga
(Antonovsky, 1987).
Begriplighet står för huruvida omvärlden upplevs som
förnuftsmässigt begriplig, snarare än kaotisk och
oförklarlig, det vill säga att yttre och inre stimuli är
förståeliga. Begriplighet mäter således i vilken grad
49
individen upplever information och intryck som
förståeliga, strukturerade och förutsägbara och är den
kognitiva komponenten, eller kontrollkomponenten i
KASAM, vilken är en förutsättning för nästa
komponent, hanterbarhet (Antonovsky, 1987).
Hanterbarhet är beteendekomponenten i KASAM och
mäter i vilken utsträckning individen upplever sig ha
resurser till förfogande för att möta och hantera de
stimuli som omger en. Sådana resurser kan vara egna
egenskaper och kunskaper men även resurser i
omgivningen, till exempel hos personer i ens sociala
nätverk. En hög känsla av hanterbarhet leder till att inte
fastna i en känsla av att vara ett offer eller att vara
orättvist behandlad. Hanterbarhet handlar således
mycket om förmågan att styra över sitt eget liv och är
starkt kopplat till nivån av upplevd stress (Antonovsky,
1987).
Meningsfullhet handlar om i vilken utsträckning
individen uppfattar att livet har en känslomässig
mening; en upplevelse av att det är värt att investera
energi för att lösa de problem som uppstår genom livet.
Denna aspekt betraktas som motivationskomponenten i
KASAM och berör bland annat i vilken grad individen
tycker att det är värt att satsa på, och konfronteras med,
utmaningar för att söka en mening i dem och klara sig
igenom dem (Antonovsky, 1987).
Salutogena faktorer är skyddande faktorer som finns
dels på individnivå samt dels på familje- och
omgivningsnivå vilka har visat sig vara framgångsrika
50
att stödja och vidareutveckla för att höja en individs
KASAM (Antonovsky, 1987).
Skyddande faktorer på individnivå är:










God social kapacitet
Positivt självförtroende
Självständighet
Framgångsrik problemhanteringsförmåga
Intelligens och kreativitet
Utveckling av speciella intressen och hobbys
Inre kontroll (internal locus of control)
God impulskontroll
Hög aktivitet och energi
Optimism och framtidstro
Skyddande faktorer på familj- och omgivningsnivå är:







Hjälpa andra när de behöver det
Betydelsefull annan person
Tillitsfulla och intima relationer
Klart definierade gränser och subsystem
Positiv föräldra-barn relation
Klara regler i hemmet
Delade värderingar
2.2.2.4 Utvecklingsekologiskt synsätt & modell
Utvecklingsekologin utvecklades av psykologen Urie
Bronfenbrenner under 1970-talet. Det är ett synsätt som
beskriver hur barns utveckling sker i ett sammanhang
och genom interaktion med de miljöer som barnet direkt
51
eller indirekt har kontakt med och där barnet är ett
aktivt subjekt. Synsättet belyser hur många olika
faktorer, både inre och yttre, kan samspela och påverka
ett barns utveckling. Det kan röra sig om till exempel
genetiska förutsättningar, etnicitet och kultur, kön och
socioekonomisk miljö (Bronfenbrenner, 1979; BäckWiklund och Lundström, 2001).
Modellen utgår ifrån att barnet är i centrum med sina
egna individuella egenskaper som i stor utsträckning
påverkar barnet. Barnet omringas sedan av dennes
direkta närmiljö, även kallad mikronivån, vilken
innefattar familjen, förskolan/skolan, fritidsmiljön,
kamratgruppen och/eller grannskapet. Nästa nivå i
modellen kallas mesonivån vilken består av de relationer
som är ett resultat av interaktionen mellan de olika
närmiljöerna. Exonivån kallas den nästkommande nivån
vilken omfattar sådant barnet inte har en direkt
kommunikation/relation med, men som ändå har en
indirekt påverkan på dennes utveckling. Det kan vara
exempelvis kommunala resurser, föräldrarnas arbeten,
politik på lokal nivå eller olika myndigheters
organisationer. Utöver de nämnda nivåerna finns även
makronivån som är den mest övergripande nivån och
berör nationella och globala förhållanden som indirekt
kan ha en påverkan (Bronfenbrenner, 1979; BäckWiklund och Lundström, 2001).
2.2.2.5 Acceptance & commitment therapy (ACT)
Vi valde att fördjupa oss i ACT som är en evidensbaserad metod som ingår i vad som brukar kallas den
tredje vågen inom Kognitiv beteende terapi (KBT). Målet
med ACT är att skapa ett så rikt och meningsfullt liv
52
som möjligt trots vetskapen om att livet ibland medför
svårigheter och smärta.
ACT är en vetenskapligt baserad terapeutisk modell
som grundar sig på sex principer som ses som
främjande av positiva psykologiska färdigheter. De sex
principerna är: Acceptans, Kognitiv frikoppling, Medveten
närvaro, Självet som utgångspunkt, Värderad riktning samt
Handling (Hayes, Strosahl och Wilson, 2012). Målet i
ACT är att förändra eller fortsätta med beteenden i syfte
att leva i linje med sina egna valda värden. Kärnan i
målet är att hjälpa individen att leva ett så rikt och
meningsfullt liv som möjligt (Harris, 2009).
Med acceptans avses att öppna upp för smärtsamma
känslor, snarare än att försöka kämpa emot dem.
Kognitiv frikoppling innebär att du tar ett steg tillbaka och
separerar dig själv från dina tankar, inre bilder och
minnen. Medveten närvaro syftar till att vara i nuet,
snarare än att fastna i tankar om händelser som varit
eller planeras inför framtiden. Självet som utgångspunkt
avser den del av självet som benämns det observerande
självet. Inom ACT görs en åtskillnad mellan det
tänkande självet och det observerande självet. Det
tänkande självet skapar ständigt tankar, övertygelser,
minnen, åsikter, fantasier och planer, medan den
observerande delen av självet är den aspekt som är
medveten om vad vi tänker, känner, upplever och gör i
varje givet ögonblick. Med värderad riktning menas att
våra grundläggande värderingar ska stå för den riktning
som vi väljer i livet. Värderingar skiljer sig från mål på
så sätt att mål anses vara något konkret, något som kan
uppnås. En värdering är något att sträva efter, en
53
riktning som aldrig blir fullbordad. Mål kan uppnås på
vägen då vi handlar i enlighet med våra värderingar. Att
vara en kärleksfull pappa är en värdering, att avsätta
mer tid för sina barn skulle kunna vara ett mål i linje
med samma värdering. Handling syftar till att utveckla
ett effektivt beteende och handlande i enlighet med
individens valda värderingar (Harris, 2009). Kort
sammanfattat kan ACT sägas handla om att identifiera
vad som är viktigt i livet samt att ta konkreta steg
(beteenden) i riktning mot detta.
2.2.2.6 Inre & yttre kontrollfokus
Hur en individ beskriver effekterna av sitt beteende eller
en händelse beror delvis på om personen uppfattar
resultatet som beroende av sitt eget beteende eller
oberoende av det. Med ett yttre kontrollfokus tenderar
individen att i högre utsträckning förklara händelser i
ens liv som resultat av slump, omständigheter, andra
människors handlingar eller otur. Med ett inre
kontrollfokus upplever individen att resultatet kan
härledas till den egna skickligheten, inställningen eller
planeringen. Beroende på vilken typ av kontrollfokus
individen har kommer den att agera olika och vara olika
observant på hur det går att dra nytta av uppstådda
situationer. Individer som har inre kontrollfokus
tenderar att försöka påverka sitt liv och omgivningen till
sin fördel och därmed även minimera att låta sig
påverkas (Rotter, 1966).
54
2.2.3 Projektmål
Projektets mål presenteras enligt följande projektlogiksmodell som är utarbetad av projektets externt upphandlad utvärderare tillsammans med projektledare,
projektpersonalen samt styrgruppen.
55
2.2.4 Ambition att göra skillnad
Projektets ambition att göra skillnad och att lämna
bestående avtryck, både under och efter projekttiden,
utgick främst från ESFs kriterier kring Lärande miljöer,
Samverkan, Innovativ verksamhet samt Strategisk påverkan.
Lärande Miljöer
ESF beskriver lärande i olika former:
 Formellt lärande, som bygger på utbildning
 Informellt lärande som sker i vardagen
 Icke-formellt lärande, som sker genom att
individer deltar på arbetsplatsträffar, gör studiebesök, roterar mellan olika arbetsuppgifter, får
ett ökat ansvar, medverkar i arbetsgrupper och
projekt, ingår i nätverk, får göra praktik, får
handledning, coachning med mera
Forskning påvisar att arbetet blir mer effektivt om de tre
olika formerna för lärande kombineras (Svenska ESFrådet, 2011). Personalen i projektet skulle ha olika
kompetenser utifrån att kunna tillgodose deltagarnas
behov men även för att komplettera och stödja varandra.
Genom det utbyte som sker i personalgruppen skapas
också ett informellt lärande. Personalen i projektet avsåg
att delta i arbetsplatsträffar, göra för projektet relevanta
studiebesök samt få extern handledning en gång i
månaden.
De aktiviteter som genomfördes i projektet planerades
att kontinuerligt utvärderas i olika former. En extern
utvärderare upphandlades för att studera projektets inre
processer och dess påverkan på omvärlden.
56
Projektledaren avsåg att ha veckomöten med projektpersonalen för att utvärdera det dagliga arbetet samt
leda en referensgrupp beståendes av ungdomar i
projektet för att ta del av deras erfarenheter från
projektet. Ett antal workshops var inplanerade för
deltagare och samverkanspartners där innovativa
workshopsformer och mötesformer avsåg att utvecklas.
Samverkan
ESF beskriver att samverkan bör ske mellan ”… aktörer
som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, arbetsgivare, fackliga organisationer, den sociala ekonomin
med flera som samverkar för att skapa bättre
möjligheter till arbete för personer som har det svårt på
arbetsmarknaden” (Svenska ESF-rådet sid 7, 2011).
Projektet avsåg att försöka samverka mellan de olika
aktörerna för att tillsammans hjälpa och stödja
deltagarna. Genom praktik skulle projektet samverka
med arbetsgivare för att stärka deltagarnas möjligheter
att komma ut på arbetsmarknaden.
Under mobiliseringsfasen var samverkan en central del
där projektledaren besökte kommuner och bjöd in till
workshops för att informera om projektet. Det visade sig
ha effekter då det resulterade i att Båstads- och Åstorps
kommun valde att medverka som samverkanspartners i
projektet.
57
Innovativ verksamhet
ESF (Svenska ESF-rådet, 2011)
projektinsats är innovativ om:



beskriver
att
en
den svarar mot verkliga behov såväl hos
deltagarna som i verksamheten
resultaten innebär tydliga fördelar jämfört med
befintliga lösningar
arbetssättet innebär nytänkande, till exempel i
hur man involverar nya aktörer
Projektet avsåg att vara innovativt utifrån att fokusera
på ett bra bemötande samt försöka arbeta för att
deltagarna skulle få en välfungerande vardag, något
som målgruppen verkade ha ett behov av och som
eventuellt inte tidigare tillgodosetts.
Projektet började med en workshop där vi tog del av
ungdomarnas perspektiv. Genom den kunskapen
arbetades det sedan fram material som skulle
överensstämma med målgruppens behov.
Förhoppningen var att projektet skulle arbeta fram en
metod för att förhindra att unga återkommer i olika
projekt/insatser gång efter gång och avsåg därmed att
vara fördelaktigt jämfört med nuvarande lösningar.
Strategisk påverkan
Strategisk påverkan sker när projektets resultat och
erfarenheter tillvaratas i ordinarie verksamheter. Genom
att kommunicera och förmedla de kunskaper och
erfarenheter som framkommit i projektet till relevanta
58
aktörer skapas möjlighet
(Svenska ESF-rådet, 2011).
till
strategisk
påverkan
Projektpersonalen avsåg att arbeta med att nå ut med
information om projektet, dess innehåll, styrkor och
värdegrund till många olika aktörer. Denna information
anpassades till målgruppen och vi höll muntliga
föredrag, producerade broschyrer, byggde upp en
hemsida samt använde oss av en intern plattform
(Projectplace18). De erfarenheter och resultat som
framkommit under projektet avsåg vi förmedla och
kommunicera genom en konferens i slutet av
projekttiden samt i denna bok om projektet och
därigenom förhoppningsvis påverka.
Projectplace är ett webbaserat projektverktyg som projektet använde sig av,
se projectplace.se.
18
59
60
2.3 Genomförandefas
2.3.1 Problem/behov utifrån deltagarna
Det var sammanlagt 64 deltagare i Steg 1 som
genomförde en fördjupad kartläggning (se avsnitt 3.4.2)
där områdena Studier, Arbetsmarknad, Personliga
egenskaper, Ekonomi och bostad, Socialt nätverk och sociala
förhållanden samt Hälsa berördes. För deltagare som var i
Steg 3 var det sammanlagt 24 som genomförde en
kartläggning och de blev kartlagda i områdena studier,
arbetsmarknad samt till viss del personliga egenskaper.
Kartläggningen genomfördes i varierande utsträckning
beroende på den enskilde deltagaren och den bygger på
vad deltagarna själva berättat om deras upplevelser.
Därav är inte alla områden fullständigt uttömda samt
det har inte heller ställts exakt samma frågor till
samtliga deltagare. Därför ska inte materialet ses som en
sammanställning av fakta över deltagarna. Däremot kan
det användas för att skapa en bild över vilka
människorna var, och därigenom vilka behov de kan
bedömmas ha, som vi arbetade med i projektet utifrån
de olika områdena. Vi började med att gå igenom
kartläggningsmaterialet för att sedan skriva ner i
punktform det som vi ansåg vara relevant utifrån
projektets syfte. Därefter har vi studerat det
sammanställda materialet och valt ut det som vi tyckte
var viktigt att lyfta fram om deltagarna i projektet.
Texten är uppdelad i de olika kartläggningsområdena
Studier, Arbetsmarknad, Personliga egenskaper, Ekonomi och
bostad, Socialt nätverk och sociala förhållanden samt Hälsa.
61
2.3.1.1 Studier
Steg 1
Av de 64 deltagarna i Steg 1 var det knappt en tredjedel
som hade slutbetyg från gymnasiet. Ytterligare tio
deltagare uppgav att de hade genomfört gymnasiet med
samlat betygsdokument eller med reducerat betyg och
en av deltagarna hade gått fyraårig gymnasiesärskola.
Några av deltagarna med slutbetyg uppgav att de hade
betyg IG (icke godkänt) i ett eller flera ämnen, främst på
grund av hög frånvaro.
Tio av samtliga 64 deltagare uppgav att de har ADHD19
och två misstänkte att de eventuellt har ADHD. En
deltagare uppgav att den har Aspergers syndrom20, en
att den har Atypisk autism21 samt 11 uppgav att de har
dyslexi22. Drygt en tredjedel av deltagarna i Steg 1 hade
inte slutbetyg från gymnasiet. Av dessa var det ungefär
lika många som gjort vars ett, två eller tre avhopp från
gymnasiestudier. Orsakerna för avhopp uppgavs vara
ryggbesvär, psykiska besvär, flytt, att de fick barn,
ADHD, dyslexi, brist på självdisciplin, mobbing,
ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är en
funktionsnedsättning som innebär uppmärksamhetssvårigheter, impulsivitet
och överaktivitet (Socialstyrelsen, 2002).
20 Aspergers syndrom är en funktionsnedsättning inom det autistiska
spektrumet som bland annat medför att personen har bristande förmåga till
social interaktion men normal till hög intelligens (Attention, 2012).
21 Atypisk autism är en funktionsnedsättning inom det autistiska spektrumet
där personen har genomgripande störningar i utveckling så som svårigheter
med socialt samspel och kommunikation men inte uppfyller alla
diagnoskriterier för Autism (Socialstyrelsen, 2010).
22 Dyslexi är en särskild läs- och skrivsvårighet som betecknas av bristande
språkbiologiska förutsättningar för att läsa och skriva (Myrberg, 2003).
19
62
autism23 etcetera. Två av dem som hoppat av
gymnasiestudier hade gått gymnasiesärskola.
Tio deltagare hade aldrig påbörjat gymnasiestudier och
främsta orsak var att de ej slutfört grundskolan.
Anledning till att de inte slutfört grundskolan var på
grund av aggressivt beteende, mobbing, panikångest,
dyslexi, hög frånvaro, flertalet skolbyten, ADHD och
koncentrationsproblem. Av de som ej slutfört grundskolan uppgav några av deltagarna att de fått någon
form av extrastöd alternativt hemundervisning under
sin skoltid. Fyra av deltagarna uppgav att de ej fick rätt
hjälp under grundskoletiden. Både bland de deltagare
som hade gymnasiebetyg samt de som hoppat av
gymnasiestudier förekom det att de fått extrastöd under
skoltiden.
Av samtliga 64 kartlagda deltagare uppgav 11 att de
blev mobbade under skoltiden och två blev även utsatta
för misshandel/hot. Vanligast var att deltagarna gått
Individuellt program (IV) under gymnasietiden. Olika
praktiska gymnasielinjer hade annars de allra flesta gått
så som Omvårdnads-, Barn och Fritids-, Fordons- samt
Hotell- och restaurangprogrammet. En person hade läst
Naturvetenskapsprogrammet samt en hade läst
Samhällsvetenskapsprogrammet. Sammanlagt var det
26 olika gymnasielinjer representerade.
Autism är en funktionsnedsättning som innebär stora svårigheter med
ömsesidigt socialt samspel och kommunikation, svårigheter/begränsningar i
föreställningsförmåga och flexibilitet samt begränsad variation i beteende och
intressen (Socialstyrelsen, 2010).
23
63
Av deltagarna uppgav 16 att de eventuellt vill studera,
19 att de vill studera och 25 att de inte vill studera.
Främst ville deltagarna läsa upp eller komplettera
grund- och eller gymnasiebetyg. En del ville gå någon
form av yrkesförberedande utbildning så som till
butiksbiträde, målare, fastighetsskötare eller lastbilschaufför. Vissa av deltagarna ville läsa universitetsutbildning så som till civilingenjör, socionom eller
förskollärare. 11 av deltagarna uppgav att de hade
körkort och 35 att de inte hade körkort. Av de som inte
hade körkort uppgav tio att de vill ta och sex att de
håller på att ta. Hinder för att ta körkort uppgavs vara
att det inte var ekonomiskt möjligt.
Det var 18 deltagare som hade besvarat frågan huruvida
de önskade träffa Studie- och yrkesvägledare eller inte.
Av dessa var det sex som uppgav att de inte önskade
träffa Studie- och yrkesvägledare medans 12 uppgav att
de ville det.
Steg 3
Det var 16 deltagare i Steg 3 som fullgjort gymnasiet
med slutbetyg. En av dessa hade gjort ett avhopp men
påbörjade utbildningen igen, en gick fyra år på grund av
problem i ämnen samt en av deltagarna hade gått
fyrårig gymnasiesärskola. Sju av deltagarna hade inte
fullgjort gymnasiet, två av dessa hade gjort vars två
avhopp. Deltagarna hade avbrutit gymnasiestudierna på
grund av att de exempelvis inte mådde bra, inte trivdes i
skolan, hög frånvaro eller för att de hade ett pågående
missbruk. De flesta av deltagarna hade gått praktiska
gymnasielinjer så som Fordon-, Transport-, Hantverkeller Industriprogrammet. Det var två deltagare som läst
64
teoretiska gymnasielinjer, en hade läst Samhällsvetenskapsprogrammet samt en hade läst Naturvetenskapsprogrammet.
Av deltagarna var det sju som uppgav att de inte hade
något behov av att träffa Studie- och yrkesvägledare. Tio
deltagare uppgav att de hade ett behov av att träffa
Studie- och yrkesvägledare varav två av dem redan
hade en etablerad kontakt från annan instans. 15 av
deltagarna kunde tänka sig, eller var positiva till, att
vidareutbilda sig. Att utbilda sig vidare betydde
exempelvis komplettering av gymnasiebetyg, yrkesförberedande utbildning så som till butiksbiträde eller
inom transport samt högskolestudier. Tre av deltagarna
uppgav att de eventuellt var intresserade av att påbörja
dansk lärlingsutbildning24. Åtta av deltagarna uppgav
att de hade körkort, tre hade även lastbilskörkort och
fyra deltagare hade truckkörkort. 11 deltagare hade inte
körkort och av dessa uppgav två att de vill ta och en att
den håller på att ta.
Tre av deltagarna uppgav att de har ADHD samt fem
har skriv- och lässvårigheter (varav en av dem har
dyslexi). Av deltagarna var det 18 om uppgav att de inte
hade några läs- och skrivsvårigheter.
2.3.1.2 Arbete
Steg 1
Deltagarna i Steg 1 uppgav att de söker arbete på olika
sätt så som via internet, genom personlig kontakt
Dansk lärlingsutbildning är uppdelat i 12 olika områden och är normalt 3,54år. Teori varvas med cirka 75 % praktik och eleven erhåller praktiklön
(Allastudier, 2012).
24
65
(besök, telefonsamtal och mail), via rekryteringsträffar
samt genom sitt sociala nätverk. Att arbeta i butik var
det arbete som flest deltagare, cirka en femtedel, uppgav
att de ville. Det andra vanligaste arbetet var att arbeta på
lager, knappt en sjättedel av deltagarna uppgav detta.
Andra yrken som deltagarna kunde tänka sig var inom
vården, som bilmekaniker, på restaurang, med
människor, inom byggbranschen, med datorer, inom
transportbranschen, som fastighetsskötare med flera.
Enkom några få uppgav att de ville arbeta med yrken
som kräver längre universitetsutbildning, exempel på ett
sådant förekommande arbete var förskollärare.
Flera av deltagarna hade haft en eller flera praktikplatser. Vanligast var att deltagarna haft en, två eller tre
olika praktikplatser men det fanns deltagare som haft
upp till sju praktikplatser. Avbrott från praktiken kunde
ske på grund av flytt, panikångest eller misskötsel.
Några av deltagarna uppgav att de kände sig lurade av
att de inte fick arbete efter sin praktik eller att de kände
sig utnyttjade.
Vanligaste hinder, som deltagarna uppgav, för att få
arbete var att de inte hade körkort och det näst
vanligaste hindret var att de inte hade utbildning.
Andra hinder som deltagarna uppgav var brist på
nätverk, hård konkurrens,
att de fanns i
belastningsregistret, saknar erfarenhet, svårt med
CV/personligt brev samt olika psykiska och fysiska
problem.
Av deltagarna hade ungefär hälften arbetat tidigare. De
allra flesta hade enkom haft kortare anställning eller
66
någon form av säsongsarbete. Vanligast var att de haft
ett arbete men det fanns de deltagare som haft upp till
fem olika arbeten. Orsak till avslut på arbete var
arbetsbrist, att deltagaren ej hade körkort eller att det
inte fungerade på arbetsplatsen. De arbeten som
deltagarna haft var exempelvis som personligassistent,
maskinoperatör, städare och inom vården. Några få
hade timanställning i dagsläget och dessa arbetade på
restaurang, på ett boende samt som reklamutdelare.
Knappt en tredjedel av deltagarna uppgav att de kunde
tänka sig att flytta. Några färre uppgav att de inte var
beredda att flytta. Deltagarna beskrev betydelsen av ett
arbete i form av att det betyder allt, få rutiner,
försörjning/ekonomi, att bli aktiv samt den sociala
biten.
Av deltagarna var det 34 som uppgav att de varit i
andra arbetsmarknadsåtgärder. 19 av dessa hade varit
på en insats, 12 på två insatser och tre på tre insatser.
Vanligaste insatsen var Arbetsmarknadsenheten (AME)
i Bjuv som 18 av deltagarna uppgav att de varit på
tidigare. Andra vanligt förekommande insatser var
Activa, Sundsgården och Teamwork. Sammanlagt
uppgav deltagarna 15 olika åtgärder exempelvis
Bjuvsam, Rival och Ungsam. Några få var nöjda med
tidigare insatser men de flesta beskrev deras upplevelse
i negativa ordalag så som att de var tråkiga, att det var
stela diktaturer och att de blivit illa behandlade.
Steg 3
Deltagarna i Steg 3 uppgav att de söker arbete via
internet, de ringer, de skickar spontanansökningar samt
67
gör besök hos arbetsgivarna. Hinder för arbete, enligt
deltagarna, var bristande kunskaper till exempel ingen
adekvat utbildning, ej körkort eller otillräckliga
språkkunskaper. Avsaknad av motivation och nätverk
angavs också som hinder för arbete. Tio av de 24
deltagarna uttryckte att de kan tänka sig att ta vilket
arbete som helst. I princip samtliga deltagare betonade
vikten av ett arbete och vad det betyder för dem så som
att bli självförsörjande, få struktur och att kunna flytta
hemifrån. Sex av deltagarna uppgav att de är beredda
att flytta och sex uppgav att de inte vill flytta. Två visste
inte eller uppgav att det beror på omständigheterna.
De allra flesta deltagarna uppgav att de vill ha någon
form av praktiskt/fysiskt arbete. Exempel på sådana
önskade arbeten var: inom transportbranschen, inom
bilbranschen, inom byggbranschen, inom skogsbranschen, lagerarbetare, vaktmästare, frisör, kock
etcetera. En av deltagarna ville utbilda sig till väktare
men då denna utbildning kostar avstod deltagaren.
Endast ett fåtal av deltagarna var intresserade av
arbeten som kräver längre universitetsutbildning. Det
förekom dock och i dessa fall rörde det sig om
exempelvis socialarbetare, ambulansförare och pilot.
Av de 24 deltagarna hade hälften varit ute på praktik,
sex av dessa hade haft en praktikplats, två hade haft två,
tre hade haft tre samt en hade haft fyra olika
praktikplatser. I vissa av fallen hade praktiken avslutats
i förtid för att deltagarna misskött sig. Tre av deltagarna
hade haft ett eller två sommarjobb och nio av deltagarna
hade haft tidsbegränsade anställningar. Fem hade haft
längre anställningar som avslutades på grund av att de
68
tröttnade, det var tungt psykiskt eller på grund av
pendling. Några av deltagare hade tidigare varit i
arbetsmarknadsåtgärder. Tre av deltagarna uppgav att
de varit i insatsen Work for you som de beskrev som
meningslös förvaring, bortkastad tid, bra på CV och
stressigt. Andra insatser var Arbetsmarknadsenheten
(AME) i Bjuv, Dreamwork, Ungsam, Miroi, Lernia,
Eductus och Hermods. Deltagarna beskrev dessa som
okej men att det var upprepningar. En av deltagarna
kände sig inte sedd på tidigare insats och upplevde den
därmed som dålig.
2.3.1.3 Personliga egenskaper
Steg 1
Nästan en tredjedel av de 64 deltagarna beskrev sig som
sociala. Flera av dessa uppgav också att de önskade ha
människor runt sig när de arbetade. Återkommande
egenskaper som deltagarna uppgav när de skulle
beskriva sig själv var flexibla, blyga, tystlåtna, pratglada
samt anpassningsbara. Andra egenskaper var snabblärd,
glad, glömsk, pålitlig, trygg, lösningsfokuserad etcetera.
Närmare en tredjedel av deltagarna uppgav att de hade
lätt för samt tyckte det var trevligt med nya människor
och nya situationer. Ungefär lika många deltagare
uppgav att de tyckte det var svårt med nya människor
och situationer eller med sociala sammanhang allmänt.
Flera av deltagarna uppgav att de var bra på att
samarbeta och på att arbeta i grupp. Några uppgav att
de var mindre bra på att ta tag i saker, hantera stress och
att komma i tid. Närmare tio av deltagarna uppgav att
de hade lågt självförtroende eller låg självkänsla. Enkom
ett par av deltagarna uppgav att de hade bra
självförtroende.
69
Av de 64 deltagarna var det nio som blivit anmälda,
åtalade eller dömda för brott. Av dessa var det fyra som
blivit anmälda/dömda för flera olika brott. Vanligast
förekommande brotten som deltagarna uppgav var
misshandel och stöld. För två av deltagarna fanns det en
pågående rättsprocess där de stod åtalade för brott.
Andra brott som deltagarna uppgav, förutom
ovannämnda misshandel och stöld, var fridskränkning,
våldtäckt, grovt bedrägeri, narkotikainnehav, skadegörelse, rån, olovlig körning och rattfylleri. Straffen som
deltagarna uppgav att de fått var samhällstjänst och
skadestånd/böter. Av de nio deltagarna som blivit
anmälda, åtalade eller dömda för brott hade fyra även
själva blivit utsatta för brott, i samtliga fall
misshandel/våld, två av dessa under sin uppväxt av
närstående.
12 av deltagarna, som ej själva utfört något brott, hade
blivit utsatta för någon form av brott. Flertalet av
brotten var dock ej anmälda. Vanligast förekommande
var misshandel, rån samt hot. Två av de som blivit
utsatta för hot hade blivit mordhotade. Det förekom
även att deltagare uppgav att de blivit utsatta för
våldtäckt, våldtäckt mot barn, barnmisshandel samt
sexuellt utnyttjande av barn. Två deltagare hade varit
vittnesmål i misshandelsrättegångar.
Steg 3
Bra på att samarbeta uppgav sex av de 24 deltagarna i
Steg 3 att de var och sju deltagare beskrev sig själva som
sociala. Andra egenskaper som deltagarna beskrev sig
som var noggranna, snabblärda, lyhörda och positiva.
Deltagarna beskrev sig vara mindre bra på att hantera
70
stress, hålla fokus, att presentera sig, motivation och
konflikter. Flera av deltagarna höll på med någon form
av sport eller träning.
Av de 24 deltagarna uppgav tre att de varit/är
misstänka, åtalade eller dömda för brott. En av dessa var
åtalad för grov misshandel, en var dömd för olovlig
körning samt misstänkt för grovt rån och en deltagare
hade varit narkotikapåverkad (ej dömd). En person
uppgav att den blivit utsatt för ett rån.
2.3.1.4 Ekonomi & bostad
Av de 64 deltagarna i steg 1 uppgav cirka en tredjedel
att de bodde i en hyresrätt. Fyra av dessa hade ett
förstahandskontrakt och två av dem bodde i lägenhet
genom socialtjänsten. En av deltagarna bodde i en
bostadsrätt som ägdes av sin partner. Närmare hälften
av deltagarna bodde hos båda eller en av sina föräldrar
och en av deltagarna bodde hos sina morföräldrar. En
tredjedel av deltagarna uppgav att de ville flytta och
cirka tio uppgav att de inte stod i bostadskö medans fem
uppgav att de gjorde det.
Mer än hälften av deltagarna uppbar aktivitetsstöd,
cirka 25 av deltagarna hade försörjningsstöd och en
femtedel hade bostadsbidrag. Ungefär lika många, en
femtedel, fick ekonomiskt stöd av sina föräldrar. Runt
fem av deltagarna fick barnbidrag samt även
underhållsbidrag. Cirka en fjärdedel av deltagarna
uppgav att de hade skulder hos Kronofogdemyndigheten. Fem deltagare hade en eller flera inkassoskulder,
fem hade skulder till sina föräldrar samt fem hade
71
ospecificerade skulder. Åtta av deltagarna hade CSN25skulder som inte var reglerade. Tio menade på att
pengarna räckte till och ungefär lika många uppgav att
de ej räckte till. Närmare 20 av deltagarna ansåg att de
inte hade behov av ekonomisk rådgivning och två
uppgav att de önskade ekonomisk rådgivning.
2.3.1.5 Socialt nätverk & sociala förhållanden
Av de 64 deltagarna i Steg 1 uppgav ungefär hälften att
de är ensamstående, en femtedel av deltagarna uppgav
att de hade en partner, några få var samboende och fem
uppgav att de var gifta.
En femtedel av deltagarna uppgav att de hade ett eller
flera barn. Två av dem hade kontakt med vården för
problem med barnet, exempelvis via barn- och
ungdomspsykiatrin (BUP). De flesta av de som hade
barn bodde inte tillsammans med den andre föräldern
till barnet/barnen.
Knappt hälften av deltagarna uppgav att de hade en god
relation till sin/sina förälder/föräldrar. Fem av
deltagarna hade en förälder eller båda föräldrarna som
hade gått bort och en sjättedel av deltagarna uppgav att
någon av deras förälder var missbrukare. Cirka en
fjärdedel av deltagarna berättade att föräldrarna
separerat/skiljt sig under uppväxten.
Fyra av deltagarna hade blivit utsatta för våld under sin
uppväxt och det förekom även att deltagare uppgav att
CSN står för Centrala studiestödsnämnden vilka hanterar beslut,
utbetalningar samt återkrav av det Svenska studiestödet (CSN, 2014).
25
72
de blivit sexuellt utnyttjade samt våldtagna under sin
uppväxt. En av deltagarna uppgav att fadern
misshandlat modern under uppväxten.
Sju av deltagarna var under sin uppväxt placerade på
HVB-hem26, LVU-hem27 eller familjehem28. Hälften av
deltagarna uppgav att deras vänner är en viktig del av
deras sociala nätverk. Andra viktiga personer var moroch farföräldrar, övrig släkt så som kusiner,
styvföräldrar samt partnerns familj. Flera av deltagarna
uppgav att de har ett eller flera djur. Runt tio av
deltagarna har flyttat till Sverige från ett annat land
under sin uppväxt.
2.3.1.6 Hälsa
Närmare en tredjedel av deltagarna uppgav att de
mådde fysiskt dåligt. Vanligast förekommande var
ryggont (en sjättedel). Även olika former av
magproblem var relativt vanligt förekommande. Andra
fysiska problem som deltagarna uppgav var astma,
giftstruma, diabetes, migrän och epilepsi. Psykiskt dåligt
mådde en tredjedel av deltagarna. Av dessa hade runt
HVB-hem innebär enligt 3 kap. 1 § Socialtjänstförordning (2001:937) ”Med
hem för vård eller boende avses ett hem inom socialtjänsten som tar emot
enskilda för vård eller behandling i förening med ett boende”.
27 LVU-hem innebär, enligt Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga, placering av den unga utanför hemmet på grund av 2§ ”…
fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen
eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges
hälsa eller utveckling skadas.” alternativt 3§ ”… om den unge utsätter sin
hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av
beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt
nedbrytande beteende”.
28 Enligt 3 kap. 2 § Socialtjänstförordning (2001:937) ”Med familjehem avses ett
enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för
stadigvarande vård och fostran…”.
26
73
tio läkarkontakter och ungefär lika många medicinerade
för sitt psykiskt dåliga mående. Främst hade deltagarna
stress- och orostankar som ofta var kopplade till
ekonomi och en rädsla inför framtiden. Panikångest,
ångest, depression och sömnproblem svarade cirka fem
deltagare på vardera att de hade. Andra förekommande
psykiska problem var självmordsförsök, nedstämdhet,
torgskräck, tvångstankar etcetera. Fyra uppgav att de
tidigare varit deprimerade och fyra att de haft
samtalskontakt av olika anledningar. Två uppgav att de
hade varit inlagda för psykiatrisk vård varav en av
dessa vid två tillfällen.
Åtta av deltagarna uppgav att de var före detta
narkotikamissbrukare och en hade ett pågående
missbruk. Flest av dessa hade missbrukat cannabis men
även kokain- och amfetaminmissbruk förekom. Tre
deltagare uppgav att de hade slutat på egen hand och
tre hade gått i behandling. Fem av deltagarna uppgav
att de tidigare haft alkoholproblem och två av dem
uppgav att de genomgått behandling för sitt missbruk.
Två personer uppgav att de tidigare drack sig redlöst
berusad ofta men att de slutat i och med graviditet samt
psykitrisk vård. Knappt hälften av deltagarna uppgav
att de drack alkohol i varierad utsträckning. 20 av dessa
uppgav att de dricker sällan/ibland eller bara på
högtider och fem uppgav att de dricker på helger och för
vissa av dessa innebar det att de drack mycket alkohol.
74
2.3.2 Projektets processer
2.3.2.1 Tidslinjer
Tidslinjerna, för varje år, illustrerar de processer som
skett under projektets gång:
75
76
77
78
2.3.2.2 Avvikelser
Nedan följer de avvikelser från projektansökan som
skett i genomförandet av projektet.
ACT
I mobiliseringsfasen bestämdes det, och riggades för, att
ACT skulle användas i projektet och utövas i
gruppform. Detta gjordes under ett halvårstid men då
den personal, som drev och ansvarade för ACT, ansåg
att det ej lämpade sig i projektets sammanhang så togs
det bort.
Åk-kort
Till en början erhöll alla som deltog i Steg 3 ett åk-kort
som gällde för all kollektivtrafik i hela Skåne. Detta
användes inte på rätt sätt av deltagarna och
projektpersonalen valde att istället ha laddningsbara åkkort som deltagarna fick tillgång till vid varje resa.
Trestegsmodellen- avsaknaden av Steg 2
Den trestegsmodell som beskrivits i projektansökan har
inte fungerat i projektets verksamhet. Under en kort tid i
projektet hade vi Steg 2 men valde senare att enkom
behålla Steg 1 och Steg 3. För vidare diskussioner se
kapitel 5.
Personalfördelningen
Enligt projektansökan skulle personal som var socionom
och psykolog kartlägga och utreda deltagarna medans
personal som var arbetslivscoach enbart skulle arbeta
med gruppen i Steg 3. I praktiken utförde all personal,
oavsett yrkestillhörighet, kartläggningar samt höll i
gruppverksamhet.
79
Referensgrupp
I projektansökan stod det att en referensgrupp skulle
finnas under hela projekttiden, denne skulle bestå av
individer som hade deltagit, var med i eller skulle delta i
projektet. Projektledaren träffade vid två tillfällen
referensgrupper men upplevde både tidsmässigt och
strukturmässigt att detta var svårt att genomföra.
Gruppintag
Under projekttiden har både fast och löpande intag av
deltagare förekommit. Till en början hade vi fast intag
men insåg relativt snabbt att det var svårt att driva
projektet då många deltagare avslutades och inga nya
tillkom direkt efter. Detta blev ett problem dels för
medfinansieringen och dels för gruppdynamiken. Vi
valde därför att ha ett löpande intag under resterande
projekttiden.
Specialpedagog och läkare
I projektansökan stod det att en specialpedagog samt en
läkare skulle knytas till projektet. Specialpedagogen
skulle medfinansieras av projektägaren, detta blev
aldrig av då det resursmässigt ej fanns någon att tillgå.
När det gäller läkaren skulle det upphandlas externt
enligt LOU (Lagen om upphandling) men denne uteblev
då ingen svarade på anbudet trots att det gick ut vid två
tillfällen.
Bli din egen arbetsförmedlare
Det var svårt att hitta information och underlag till
konceptet ”bli din egen arbetsförmedlare”. De delar som
vi menar är ”bli din egen arbetsförmedlare” har
omfattats av arbetssättet i Steg 3 vilket bland annat varit
80
arbetsmarknadsundersökning, NÖHRA-modellen, eget
driv samt SMART-modellen (se avsnitt 3.6).
Implementering under och efter projekttidens slut
Någon implementering under projekttiden har inte
skett. I skrivande stund, tre månader innan projektavslut, finns ingen klar implementering. Nästan alla i
personalen kommer att övergå till projektägarens
kommunala arbetsmarknadsenhet efter projektavslut.
TrioTjänst
Under projektets tid har inte det sociala företaget
TrioTjänst varit kopplat till projektet på något sätt. I
projektansökan stod det att Triotjänst skulle ta emot
praktikanter. Diskussioner har förts, under projektets
gång, kring att de skulle ha tagit emot praktikanter
alternativt arbetsprövningar. Detta har dock inte
fungerat och inga deltagare har varit aktuella hos
Triotjänst.
81
2.3.3 Statistisk fakta om deltagarna
Det var sammanlagt 129 deltagare i projektet Unga i
JOBB och av dessa var 124 unika deltagare. Deltagarnas
genomsnittliga tid i projektet var 103 dagar.
Målsättningen avseende könsfördelningen var 50 % män
och 50 % kvinnor. I projektet blev det till slut 61 % män
och 39 % kvinnor som deltog.
2.3.3.1 Ålder
Informationen kring åldersfördelning utgår från den
ålder deltagarna hade vid inskrivningsdatumet. Åldersfördelningen för deltagarna i projektet var enligt
diagram 1:
Diagram 1
82
2.3.3.2 Remittenter
Den myndighet och kommuner/stad som hade
möjlighet att remittera deltagare till projektet var
Arbetsförmedlingen, Bjuvs kommun, Båstads kommun,
Helsingborgs Stad, Svalövs kommun samt Åstorps
kommun. Diagram 2 beskriver hur stor andel av
deltagarna procentuellt som remitterats från respektive
samverkanspartner. Helsingborgs Stad är inte med i
resultatet då de ej remitterat till projektet.
Diagram 2
Arbetsförmedlingen remitterade absolut flest deltagare,
51 %, och därefter kommer Bjuvs kommun, 30 %.
Svalövs kommun och Åstorps kommun remitterade
ungefär lika många deltagare, 9 % respektive 7 %.
Båstads kommun remitterade minst deltagare, 3%.
83
2.3.3.3 Deltagarnas boendekommun
Flest antal deltagare i projektet, 54 %, var bosatta i Bjuv.
Lika många deltagare, 12 % vardera, var bosatta i
Helsingborg, Åstorp respektive Svalöv. Det var något
färre deltagare, 5 %, 3 % respektive 2 %, som var bosatta
i Perstorp, Klippan samt Båstad. Fördelningen över
deltagare utifrån boendekommun illustreras i diagram
3:
Diagram 3
84
2.3.3.4 Steg 1 & Steg 2
Som beskrivit i avsnitt 2.3.2.2 så skedde en avvikelse
avseende Steg 2. För de som deltog i projektet fanns
möjligheten att vara i både Steg 1 och Steg 3. Somliga
deltog enkom i Steg 1, somliga enkom i Steg 3 och
somliga i båda stegen. Diagram 4 visar hur fördelningen
såg ut procentuellt:
Diagram 4
Under projekttiden genomfördes sammanlagt sex
psykologutredningar samt etablerades stödsamtalskontakt med projektets psykolog för 20 deltagare utöver
ordinarie planering. Det var 23 deltagare som var ute på
praktik under sin tid i projektet.
85
2.3.3.5 Måluppfyllelse
Målsättningen i projektet var att 80 % av projektdeltagarna skulle slutföra sin tid i projektet och av dessa
skulle 50 % börja arbeta, 25 % börja studera samt 25 %
skulle få en välfungerande vardag.
Alla deltagare som avslutades i projektet erhöll en
avslutningskod där fem avslutningskoder var aktuella:
Annan arbetsmarknadsåtgärd: studieförberedande kurs på
Sundsgårdens folkhögskola, kompletterade aktörer via
Arbetsförmedlingen, annat ESF-projekt som STARK och
Hantverksjobb, praktik/arbetsträning
Misskötsel: hög frånvaro, kommer ej, pågående missbruk
där behandling ej varit aktuell
Arbete: osubventionerad anställning
Studier: CSN berättigade studier
Övrigt: flytt
sjukskriven
till
annan
86
kommun,
föräldraledig,
I diagram 5 illusteras hur fördelning såg ut bland
deltagarnas avslutningsorsak:
Diagram 5
Utfallet blev att 23 % avslutades på grund av misskötsel,
de slutförde ej projektet. Av de resterande 77 % av
deltagarna som slutförde projektet var det 27 % som
började arbeta och 22 % påbörjade studier. Huruvida 25
% erhöll en välfungerande vardag eller ej se avsnitt
4.2.3.
87
2.3.3.6 Uppföljning
45 deltagare följdes upp efter 90 dagar, eller mer, efter
avslut i projektet. Uppföljningstiden varierade, av olika
anledningar, där somliga kontaktades ett år efter
projektavslut. Diagram 6 illustrerar uppföljda deltagares
avslutningsorsak samt vilken sysselsättning/åtgärd
deltagaren innehar efter 90 dagar eller mer:
Diagram 6
88
3 Slutgiltiga projektmodellen
I följande kapitel kommer Unga i JOBBs slutgiltiga
projektmodell att presenteras. Vi går in på sammansättningen av projektets personal, rekrytering och
marknadsföring av projektet samt deltagarnas ingång i
projektet. Därefter kommer vi att beskriva de
gemensamma kompontenterna för deltagarna i
projektet, oavsett stegtillhörighet. Slutligen presenteras
Steg 1 och Steg 2 samt deras innehåll.
3.1 Projektets personal
Under projekttiden har projektpersonalens sammansättning varierat där tjänsternas omfattning i procent
har förändrats samt att personal har påbörjat och
avslutat sina anställningar vilket beskrivs i avsnitt
2.3.2.1. Oavsett så har personal riktat till målgruppen
under hela projekttiden bestått av en socionom, en
psykolog, en studie- och yrkesvägledare, två
arbetslivscoacher samt en friskvårdskonsulent. Annan
projektpersonal som har arbetat i projektet har varit en
projektledare, en projektassistent, en handledare (främst
riktad till psykologen under sin PTP tjänstgöring), en
ekonom, en folkhälsosamordnare samt en IT-ansvarig.
Projektet har även haft en externt upphandlad
utvärderare som varit knuten till projektet sedan dess
start.
89
90
3.2 Rekryteringsförfarande & marknadsföring
Rekryteringen av deltagare och marknadsföringen av
projektet skedde vanligtvis parallellt. Information gick
ut via ett nyhetsbrev till styrgruppsmedlemmar för
vidare spridning i sina organisationer och till
medarbetare som arbetade med aktuell målgrupp. Av
dessa framgick till exempel information om aktuellt
samt kommande behov av deltagare för att ge
handläggarna en viss framförhållning i rekrytering av
deltagare. Projektledaren arbetade även under projektets
gång med marknadsföring genom att vara ute på olika
arbetsplatser och berätta om projektet, ha kontakt med
nyckelaktörer via e-post eller genom telefonsamtal samt
ta emot dem för besök på plats i lokalerna. En broschyr
togs fram vid starten och fanns sedan under hela
projekttiden. Den vände sig till presumtiva deltagare
och delades ut av handläggare vid de olika
myndigheterna. Privatpersoner som på eget initiativ tog
kontakt med projektet och ville delta hänvisades vidare
till Arbetsförmedlingen eller socialtjänst för bedömning
och eventuell remiss.
3.2.1 Remissen
Deltagaren kom på remiss från antingen Arbetsförmedlingen (11 Nordväst Skånska kommuner), Bjuvs
kommun, Svalövs kommun, Båstads kommun, Åstorps
kommun eller från Helsingborgs Stad. Remissen,
samtyckesblankett29 samt medgivande-blankett30 låg på
Samtyckesblanketten innebar att deltagarna samtyckte till
personuppgiftsbehandling enligt personuppgifts-lagen (PuL), inom ESFprojektet Unga i JOBB.
30 Medgivandeblankett innebar att deltagarna gav medgivande om hävande
av sekretess gentemot specifika myndighetskontakter.
29
91
hemsidan där det fanns möjlighet att ladda ner dem som
PDF-filer. Den ifyllda remissen undertecknades av
deltagaren samt av remittent för att båda parterna skulle
vara överens i det som skrevs. Kraven för att kunna
skicka en remiss var att den skulle vara ifylld i den mån
det gick samt vara undertecknad.
Processen för remissförfarande utvecklades under
projekttiden. Det sätt som valdes att behålla i projektet
var att projektledaren tog emot remisserna för att sedan
diskutera dem gemensamt i personalgruppen under ett
möte. Det som diskuterades var om det fanns plats till
att ta emot deltagarna, om det var möjligt att ta emot
dem utifrån deras behov samt om det behövdes
inhämtas mer information om deltagarna från
remittenten. Ytterligare förändring som skedde under
projektets gång var att projektets personal tog över
ansvaret för att fylla i, tillsammans med deltagarna,
samtyckesoch
medgivandeblanketter,
vilket
remittenterna tidigare ansvarade för.
92
3.3 Deltagarens ingång i projektet
3.3.1 De första mötena med deltagarna
Efter att remiss inkommit till projektet kallade projektledaren, eller annan av projektets personal, deltagaren
till ett informationssamtal där projektet beskrevs i korta
drag. Deltagaren hade vid informationstillfället
möjlighet att skriva in sig direkt eller få ett par dagars
betänketid. Efter att deltagaren tackat ja till en plats i
projektet gjordes ett inskrivningssamtal, med en av
projektets personal, där samtycke- och medgivandeblankett underskrevs, om dessa inte redan var bifogade i
remissen till Unga i JOBB. Förutom blanketterna
diskuterade deltagaren, tillsammans med en av
projektets personal, frågor utifrån Livskompassen (se
avsnitt 3.3.1.1) samt KASAM (se avsnitt 3.3.1.2).
Deltagarna fick, under inskrivningssamtalet, praktiskt
information vad avser droger, sekretess, sjukanmälan,
närvaro/frånvaro, tillgänglighet, säkerhet, hur kontakt
sker och andra praktiska angelägenheter. Under
inskrivningssamtalet fick deltagarna även information
om projektets dokumentationssystem, Plania31, vilket de
själva fick inloggningsuppgifter till, för att därigenom
kunna följa sin egen planering. Därefter gick projektets
personal tillsammans igenom de nya deltagarna och
fördelade dem på någon av personalen. Denna kom
sedan till att vara deltagarens Nyckelperson (se avsnitt
3.4.1). Utifrån syftet med deltagandet i projektet som
framgick i remissen, Livskompassen och KASAM:s
Plania är ett dokumentationssystem för organisationer som riktar sig till ett
stort antal individer, till exempel arbetsmarknadsåtgärder, med syfte att skapa
en gemensam plattform (se plania.se).
31
93
värden bestämdes i vilket steg (Steg 1 eller Steg 3) som
deltagaren kom till att påbörja i. Nyckelpersonen
ansvarade sedan för att ta kontakt med deltagaren och
boka in ett första kartläggningssamtal samt ge
deltagaren praktisk information kring deltagandet så
som i vilket steg denne skulle börja i samt schema
etcetera.
3.3.1.1 Livskompassen som verktyg
Livskompassen32 är ett verktyg som användes hela
projektperioden under inskrivningssamtalet med
deltagaren och har sitt ursprung i ACT (se avsnitt
2.2.2.5). Syftet var att få en första bild över vilka
livsområden deltagaren upplevt störst diskrepans
mellan nuläget och värderat läge. Livskompassen berör
områdena Nära relationer, Samhällsengagemang, Fritidsaktiviteter, Arbete, Utveckling/utbildning, Vänner/socialt liv,
Andlighet/harmoni, Familjerelationer, Föräldraskap samt
Egenvård. Deltagarna fick själva definiera och lägga in
betydelser i de olika områdena som ingår i Livskompassen eftersom de kan betyda olika för olika personer.
Livskompassen är utvecklad av Fredrik Livheim som är legitimerad
psykolog och doktorand vid Karolinska Institutet. Livskompassen, samt en
nyare version av den, går att finna på livskompass.se.
32
94
Deltagaren gick igenom, tillsammans med en av
projektets personal, var och ett av livsområdena och
skattade först på en tiogradig skala hur viktigt ett
specifikt livsområde var för honom/henne. En etta
betyder oviktigt, en tia betyder väldigt viktigt (alla
områden kan vara exempelvis tio, det är ingen
rangordning). Siffran skrevs sedan in i den högra rutan
under respektive livsområde. Därefter skattade
deltagaren på samma sätt var han/hon befinner sig
inom ett specifikt livsområde i dagsläget. När alla
livsområdena var genomgångna framgick det således i
den högra rutan hur viktigt det aktuella området var och
i den vänstra rutan var deltagaren befann sig i nuläget.
Under samtalets gång fördes även anteckningar utifrån
de olika områdena. Genom Livskompassen, och
95
tillhörande anteckningar, skapades en första bild av
deltagaren och över vilka områden som var aktuella att
fokusera extra mycket på i kartläggningen och vid
upprättande av handlingsplanen.
Livskompassen användes för att underlätta i mötet
mellan projektpersonal och deltagaren, men om den
istället förvirrade eller irriterade deltagaren eller på
annat sätt inte fyllde sin funktion så anpassades den
efter deltagaren. Exempelvis om deltagaren tyckte att
det var svårt att förstå Livskompassen uteslöts siffrorna
och istället pratades det utifrån de olika områdena
samtidigt som stödord skrevs.
3.3.1.2. KASAM som verktyg
KASAM användes som självskattningsformulär i
projektet och har sitt ursprung i det salutogena
perspektivet (se avsnitt 2.2.2.3). Respektive deltagare
fyllde i formuläret tillsammans med projektpersonal vid
tre separata mättillfällen. Det första formuläret fylldes i
under inskrivningssamtalet och utgjorde underlag för
den bedömning projektpersonal gjorde avseende
inledande planering för deltagaren. Det andra
mättillfället inföll ungefär halvvägs in i projekttiden, och
den avslutande mätningen skedde vid utskrivning.
Mätvärdena var användbara eftersom personalen på så
sätt kunde följa arbetets utveckling tillsammans med
deltagaren. Det användes även som underlag för
projektets externa utvärdering (se avsnitt 6.1.2).
Vid bedömningen kring huruvida deltagarens behov
möttes bäst i Steg 1 eller Steg 3 i projektet utgjorde
KASAM en av flera bedömningsgrunder. Ett KASAM-
96
värde under 120 bedömdes som svagt och deltagare
med värden under detta placerades generellt i Steg 1,
även om den individuella bedömningen emellanåt
resulterade i att även deltagare med lågt KASAM fick en
inledande planering med deltagande i Steg 3 respektive
tvärtom.
97
98
3.4 Gemensamma komponenter oavsett steg
Vi kommer nedan beskriva vilka verktyg och moment
som deltagarna berördes utav oavsett stegtillhörighet.
Vidare beskrivs även Steg 1 och Steg 3 samt deras
innehåll.
3.4.1 Nyckelperson
När en deltagare startade i projektet tilldelades denne en
nyckelperson som även blev dennes kartläggare och
coach under sin projekttid. Syftet med att ha en
nyckelperson var att en person följde deltagaren under
hela projekttiden. Nyckelpersonen ansvarade för att
arbetet fortskred och för att uppföljning gjordes.
Nyckelpersonen hade även ansvar för att dokumentera,
samla information samt för att hålla kontakten med
remittenter och andra aktörer som berörde deltagaren.
De vanligaste kontakterna var med remittenterna som
tillhörde Arbetsförmedlingen eller socialtjänsten. Andra
aktörer kunde exempelvis vara behandlare inom
missbruksvården, kontakt med CSN för att se över
skulder, tidigare skolor för att tillhandahålla betyg som
deltagare ej lyckats få ut själv, läkare på vårdcentraler,
övervakare, tolkförmedlingen eller tidigare insatser och
åtgärder som deltagaren medverkat i så som andra
arbetsmarknadsenheter eller arbetsmarknadsprojekt i
regionen. I projektet tilldelades nyckelperson efter
utrymme i respektive steg, det vill säga om personalen
bedömde att deltagaren till exempel tillhörde Steg 1, så
gjordes en översyn kring vem av personalen i Steg 1
som hade möjlighet att ta emot en ny deltagare. I
enstaka fall tilldelades deltagare en nyckelperson utifrån
konkreta behov.
99
3.4.2 Fördjupad kartläggning
Kartläggningsmaterialet som användes i projektet,
härstammar från en av projektets samarbetspartners och
användes redan i deras verksamhet. Vi tog del av
materialet för att sedan revidera det för att passa Unga i
JOBB. Vi valde att använda kartläggningsmaterialet då
det bedömdes passa i projektets verksamhet. Den som
kartlades var i centrum där dennes tankar och
erfarenhet lyfts fram på ett strukturerat sätt, indelat i
olika livsområdena. Hur materialet är framarbetat i ett
första led kan vi inte uttala oss kring, det som vi kan
uttala oss kring är att materialet var tänkt som en grund
där kartläggaren skulle bära ansvaret för hur det skulle
användas i samtalet.
Den fördjupade kartläggning som majoriteten av
deltagarna i projektet genomgått innehöll sex olika
livsområden;
Studier,
Arbetsmarknad,
Personliga
egenskaper, Ekonomi och bostad, Socialt nätverk och sociala
förhållanden samt Hälsa. Deltagare som tillhörde Steg 1
kartlades inom samtliga områden medan deltagare i
Steg 3 kartlades i områdena Studier och Arbetsmarknad
samt vid behov området Personliga egenskaper. I början
av projektet kartlades enbart deltagare i Steg 1 för att
sedan övergå till samtliga enligt ovan nämnda
fördelning. Motiveringen till att deltagare i Steg 3 enbart
kartlades i tre av sex områden var att dessa deltagare
ansågs stå närmre arbetsmarknaden och därmed ha
mindre behov av att se över hälso- och socialrelaterade
frågor. Syftet med en fördjupad kartläggning var att få
en allsidig bild av deltagarens livssituation och på så vis
kunna rikta insatser inom rätt livsområden samt i viss
100
mån göra en skattning kring vilka områden som var
primära att arbeta med. Genom att deltagaren fick
utforska och fundera kring vilka situationer som den har
klarat av bra respektive inte klarat av, framkom en bild
över vilken kapacitet deltagaren hade att möta de krav
som olika situationer ställer på honom/henne.
Kartläggningsmaterialet användes i samtal mellan
deltagaren och kartläggaren (nyckelpersonen). Det
användes på ett flexibelt och lyhört sätt och syftet med
varje område var att gå på djupet så mycket som möjligt.
Följdfrågorna var därför av största vikt och att fortsätta
utforska svar genom öppna frågor som exempelvis ”Hur
tänker du kring det?”, ”Hur upplevde du det?”, ”Hur
fungerade det för dig?”. Frågorna och formuleringarna
sågs som exempel och anpassades efter deltagaren och
kartläggaren, så att det skulle kännas bra.
Efter varje kartlagt område fanns det i materialet en
skattningsskala för både deltagaren och kartläggaren,
där en bedömning av behovet av stöd inom området
gjordes. Ibland var deltagare och kartläggare oeniga om
behovsnivån och då fördes det diskussion kring det.
Slutligen gjordes en inventering kring om det fanns
tidigare material att inhämta, så som exempelvis CV
eller personliga brev, utredningar eller betyg. Därefter
skrev kartläggaren en bedömning och rekommendation
inom respektive område. Kartläggningens förfarande
såg olika ut beroende på den som kartlade samt utifrån
deltagarens behov. Därmed har det varierat hur lång tid
den fördjupade kartläggning tagit samt hur den
strukturerats upp.
101
3.4.3 Handlingsplan
Efter färdigställd fördjupad kartläggning gjordes en
handlingsplan tillsammans med deltagarna. Handlingsplanen var ett dokument där mål på lång sikt (6 mån – 1
år), delmål, konkreta åtgärder samt deltagarens och
nyckelpersonens ansvarsområden beskrevs. Syftet med
handlingsplanen var att konkretisera tillvägagångssättet
för det fortsatta arbetet och för att göra det tydligt och
uppnåeligt för deltagaren. Handlingsplanen var till för
att användas under deltagarnas fortsatta tid i projektet
och byggde på det som framkommit i kartläggningsmaterialet. Handlingsplanen följdes upp genom
uppföljningssamtal (se avsnitt 3.4.4). Exempel på vad en
deltagares handlingsplan kunde innehålla:





Mål på lång sikt (6 mån – 1 år): ha läst upp mina
gymnasiebetyg
Delmål: skaffa information om
utbildningssamordnare, kursstarter och krav
Konkreta åtgärder: kolla hemsidor med
information om utbildningar, ha samtal med
SYV, ringa ansvarig för utbildningar i sin
hemkommun, söka in på utbildningar
Deltagarens ansvar: att följa handlingsplanen och
göra det som är överenskommet
Nyckelpersonens ansvar: att vägleda och stötta
deltagaren samt ge för deltagaren relevant
information och hänvisning
102
3.4.4 Uppföljningssamtal
Efter att den fördjupade kartläggningen genomförts och
en handlingsplan upprättats så skedde uppföljningssamtal mellan deltagare och dess nyckelperson. Syftet
med samtalen var att följa upp hur deltagaren fortskred
med sin planering, om deltagaren var i behov av
vägledning vad avser tillvägagångssätt för att uppnå
sina mål och om handlingsplanen behövde revideras.
Uppföljningssamtalen kunde se lite olika ut beroende på
vilket steg deltagaren befann sig i och hur de enskilda
behoven var. Deltagarna i Steg 1 hade ett inbokat uppföljningssamtal i veckan med möjlighet till ytterligare
enskilda samtal vid behov medan deltagarna i Steg 3
hade uppföljning i grupp med hjälp av NÖHRAmodellen (se avsnitt 3.6.2). Även i Steg 3 hade
deltagarna möjlighet till individuella uppföljningssamtal
vid behov. De individuella uppföljningssamtalen kunde
vara allt från 20 min – 1 timme beroende på hur det
enskilda behovet såg ut vid just det tillfället.
3.4.5 Praktik
Deltagarna hade under sin projekttid möjlighet till
praktik. Syftet med praktiken varierade mellan allt från
att prova på ett yrke inför kommande utbildning till att
bedöma arbetsförmåga (genom extern kompetens).
Praktiken var till för att utveckla deltagaren som person,
både kunskaps- och erfarenhetsmässigt.
Praktiken initierades oftast av deltagarna själva eller i
samråd med nyckelperson, efter att intresse för praktik
uppkommit under individuella samtal eller vid
grupptillfällen. Därefter hade deltagaren, tillsammans
med praktikansvarig (en av arbetslivscoacherna), ett
103
samtal där det fördes diskussioner kring deltagarens
utbildning, arbetslivserfarenhet, arbetsförmåga samt
intressen för att kunna matcha deltagaren mot en
lämplig praktikplats.
Konkret var målen med praktiken att ge deltagaren:









en möjlighet att visa hur den fungerar på
arbetsmarknaden
mer erfarenhet från det arbetsområde deltagaren
redan hade erfarenhet från eller från det område
deltagaren önskade arbeta inom
insyn i det sociala samspel som finns på
arbetsmarknaden och på olika arbetsplatser
en uppfattning av hur ens kompetens och
förmåga står sig i relation till de krav som finns
på arbetsmarknaden
chans att skaffa referenser inför kommande
anställningar
möjlighet att expandera sitt sociala nätverk
en möjlighet, för de deltagarna med annat
modersmål än svenska, att förbättra sin förmåga
att prata och förstå vardagssvenska
ytterligare en merit att skriva på sitt CV
en chans att prova på yrke inför framtida studier
Innan deltagaren påbörjade sin praktik tecknades ett
avtal, mellan praktikplatsen, deltagaren samt praktikansvarig i Unga i JOBB, som sedan godkändes av berörd
facklig organisation. Inledningsvis var praktikperioden
en månad men om praktiken fungerade bra för
deltagaren, och handledaren, fanns det möjlighet till
104
förlängning. I första hand var praktiken på heltid, 40
timmar per vecka, men kunde även vara på deltid om en
deltagare, på grund av sjukdom eller andra hinder, inte
hade möjlighet att praktisera på heltid.
När en deltagare var ute på praktik stöttade praktikansvarig deltagaren under tiden så att den skulle kunna
uppnå det syfte och mål som hade satts upp för
praktiken. Regelbunden uppföljning var med andra ord
nödvändig för att deltagaren skulle kunna växa och ta
ett steg närmare arbetsmarknaden genom nya
erfarenheter och kunskaper. Praktikansvarig följde upp
praktikperioden genom arbetsplatsbesök, e-post eller
telefonsamtal. Uppföljningsmöte skedde på praktikplatsen tillsammans med deltagare, praktikansvarig
samt handledare på praktiken där det diskuterades hur
praktiken fungerade samt hur vidare planering såg ut.
3.4.6 Utredningar & stödsamtal
Under projekttiden hade deltagarna möjlighet att
genomföra psykologutredningar eller erhålla stödsamtalskontakt med projektets psykolog.
Syftet med psykologutredningarna var dels att få ökad
insikt i vilka begåvningsresurser deltagarna hade för att
därefter kunna göra en realistisk fortsatt planering, och
dels för att få djupare kunskap om deltagarnas psykiska
mående. Utredningsunderlaget bestod av exempelvis
bedömningssamtal med deltagaren, observationer,
tidigare material såsom betyg från skolan, testning med
105
begåvningstestet WAIS-IV33, självskattningsformulären
BDI34 (depressionsinventorium) och BAI35 (ångestinventorium) samt KASAM.
Syftet med stödsamtalskontakten skiftade. Någon sökte
för avgränsad behandling vid exempelvis panikångest,
men de flesta önskade stöd och hjälp med strategier för
att kunna hantera sin livssituation. Den inre stress som
långvarig arbetslöshet skapat hos många av deltagarna
resulterade i exempelvis sömnsvårigheter, ångest, oro,
utanförskap, ensamhet, en känsla av att sitta fast och
inte kunna påverka det som sker i livet samt frustration
och aggressivitet. Stödsamtalskontakten initierades av
olika parter. En del deltagare efterfrågade själva
samtalskontakt efter en tid i projektet, andra gånger
framkom behov under kartläggningssamtalen med
nyckelpersonen som sedan hjälpte till att förmedla
kontakten.
3.4.7 SYV-samtal
Oavsett stegtillhörighet hade deltagarna utrymme att ha
samtal med en studie- och yrkesvägledare (SYV).
Samtalen initierades av deltagaren själv, nyckelpersonen
eller av studie- och yrkesvägledaren efter uppmärksammat behov. Behoven kunde framkomma under
kartläggning av studiebakgrund, vid inkomna
WAIS-IV (Wechsler Adult Intelligence Scale) är ett bedömningsinstrument
som används för att bedöma ungdomar och vuxnas kognitiva resurser. Det
består av tio deltester och fem kompletterande tester som är indelade i verbal
funktion, perceptuell funktion, arbetsminne och snabbhet.
34 BDI (Beck Depression Inventory) är ett bedömningsinstrument som
används för att mäta graden av depressivitet utifrån självskattningsformulär.
35 BAI (Beck Anxiety Inventory) är ett bedömningsinstrument som används
för att mäta graden av ångest hos en individ utifrån självskattningsformulär.
33
106
betygsdokument samt genom individuella samtal eller
grupptillfällen.
Samtalen var i stor utsträckning vägledningssamtal där
studie- och yrkesvägledaren tillsammans med
deltagaren diskuterade alternativ utifrån dennes
utgångsläge. Det förekom att deltagaren fick
hemuppgifter efter samtalen som sedan följdes upp.
Studie- och yrkesvägledaren var hela tiden tillgänglig
vilket medförde att deltagarna kontinuerligt kunde få
svar på de frågor som berör området.
3.4.8 Hälsa
Deltagarna hade under tiden i projektet träffar,
tillsammans med en friskvårdskonsulent, utifrån ämnet
hälsa. Syftet var att möjliggöra ett öppet forum som
sätter igång en process där individen aktivt börjar
fundera kring sin egen hälsostatus. Metoden som
användes var Motiverande samtal36 (MI), både i grupp
och enskilt. Träffarna skedde främst i föreläsningsform
varvat med samtal och reflektioner inom grupperna och
det förekom även studiebesök. Grupperna träffades en
gång i veckan och innehållet, temat för dagen, var det
samma oavsett om det var deltagare från Steg 1 eller
från Steg 3.
Deltagarna fick själva formulera och bestämma vilket
arbetsklimat och regler som skulle gälla i deras grupp,
det visade sig positivt då det skapade engagemang och
Motiverande samtal (Motivational Interviewing) är en samtalsmetodik som
utgår från att förstå individens perspektiv och därefter, genom strategier och
tekniker, försöka öka individens motivation till förändring (Miller & Rollnick,
1995).
36
107
trygghet.
Gemensamma nämnare för de olika
grupperna var att få struktur, ramar och att hålla tider,
visa varandra respekt samt inte prata rakt ut i luften
utan den som har ordet får prata till punkt utan avbrott.
Övergripande teman:



Hälsa: gruppen fick uttrycka sina tankar om vad
hälsa är för dem. Detta följdes av en hälsolinje i
föreläsningsform.
Kost: syftet var att individen skulle få kunskap
om matens betydelse för vår kropp och hälsa för
att kunna ge sig själv bättre förutsättningar att
göra medvetna val och få bättre matvanor.
Motion: diskussioner fördes hur fysisk
aktivitet/inaktivitet påverka individen och
genom att få in fysisk aktivitet/vardagsmotion,
som en naturlig del genom livet, rusta sig själv
för en bättre hälsa och motivation
Andra teman som berördes var missbruk, beroende,
sömn, avslappning, mindfullness, styrkor, mental
träning, härskartekniker, personligheter samt sex och
samlevnad.
Teman hälsa, kost, motion samt motivation gick som en
röd tråd genom alla grupperna. Under varje träff skedde
det återkoppling och reflektion till förra veckans tema
vilket gav individen möjlighet att komma med egna
reflektioner och frågor. Det var också ett tillfälle för
individen att berätta hur denne påverkat sitt mående
och om det gjorts någon förändring som gått i positiv
riktning under den gångna veckan. Det underlättade
108
även för individen att upprätta personliga meningsfulla
livsmål för en ökad livskvalité. Förhoppningen var att
individen fått inspiration till att börja fundera mer kring
sin egen situation och på vad han/hon behöver för att
nå sina egna individuellt uppsatta mål och delmål.
109
110
3.5 Steg 1
Steg 1 var ett av två steg i projektet som deltagare kunde
befinna sig i. Deltagarna genomförde en fördjupad
kartläggning (se avsnitt 3.4.2) som berörde samtliga
livsområden. Förutom kartläggningssamtalen hade
deltagarna ett pass hälsa i veckan (se avsnitt 3.4.8) samt
andra aktiviteter vilka kommer beskrivas i detta kapitel.
Det som generellt kan sägas om Steg 1 är att det
innefattade de deltagare som bedömdes stå längst från
arbetsmarknaden utifrån de kriterier och verktyg som
framkommer i avsnitt 3.3.1. Därmed låg fokus mer på att
deltagarna primärt skulle få en välfungerande vardag
och få ordning på andra livsområden utöver arbete och
studier. I Steg 1 arbetade huvudsakligen en psykolog, en
socionom samt en studie- och yrkesvägledare. Dock har
personalsammansättningen förändrats under projekttiden (se avsnitt 2.3.2.1). Exempel på hur ett schema
kunde se ut för deltagarna i Steg 1 (2013):
111
Till en början fick deltagarna schema utdelat för cirka
fyra veckor framåt. Efter en tid förändrades rutinerna
och personalen lät bli att ge ut scheman och hängde i
stället upp dem i lokalerna. Syftet var att deltagarna
skulle ta mer ansvar för att själva ha koll på vilka
aktiviteter det var under vilka tidpunkter. Schemat
förenklades även då och gjordes mer pedagogiskt där
varje specifikt pass/ämne alltid hade samma färg
(exempelvis Friskvård hade färgen grönt). Innehållet i
de olika delarna av schemat presenteras nedan.
3.5.1 Gruppstärkande övningar
Steg 1 präglades i större utsträckning än Steg 3 av
gruppstärkande och självstärkande övningar. Övningar
såg olika ut beroende på om de utfördes under
grupptillfällen, enskilda samtal eller på fritiden och
kunde variera beroende på vilka individer som var
inskrivna. Bedömningen kring vilka övningar som var
lämpliga för vilken individ eller grupp gjordes till
övervägande del genom samtal och diskussioner mellan
personalen i Steg 1. Vissa grupptillfällen utfördes sedan
av endast en personal medan andra grupptillfällen
krävde två personal där en oftare hade en observerande
roll.
Övningar som gjordes i grupp kunde vara
värderingsövningar där deltagare utifrån viss fakta
skulle ta ställning i särskilda frågor, samarbetsövningar
där gruppdeltagarna tillsammans skulle lösa problem
samt ”första intrycket”-övningar där deltagarna innan
de lärt känna personalen skulle uppge vad de
uppfattade om dem. Gruppövningarna kunde även
bestå av rollspelande av arbetsintervjuer och andra
112
vardagssituationer med feedback efteråt. Övningar som
deltagare kunde få som hemuppgifter, eller som kunde
göras tillsammans med personal i enskilda samtal, var
att exempelvis ringa till minst tre personer om
deltagaren hade svårigheter med att prata i telefon. Det
kunde även vara att deltagaren skulle åka kollektivt,
eller vistas i miljöer med många människor, om
deltagaren hade svårigheter så som social fobi. Andra
övningar var att deltagarna fick strukturera upp sin
ekonomi enligt ”fyra kuvert metoden” där deltagaren
delade upp sin inkomst i fyra kuvert och endast fick
öppna ett per vecka samt att göra upp en egen
budgetkalkyl. Deltagarna kunde även få i uppgift att se
över vilka föreningar som fanns i ens närhet, och som
var av intresse för en själv, samt göra ett studiebesök. En
övning innebar att ta kontakt med en annan deltagare
från projektet och bestämma en träff där de tillsammans
hittade på någonting för att bryta social isolation.
Stor vikt lades vid introduktion av nya deltagare i
befintliga grupper eller nystartade grupper, så som att
regler och förhållningssätt för gruppen sattes upp och
värderings- och ”lära känna”-övningar gjordes. Ett av
flera verktyg som användes var ”Deep Speak”37 som är
samtalskort med 120 olika frågeställningar vilka berör
ämnen så som relationer, identitet, känslor och
värderingar. Korten användes för att deltagarna skulle
fundera, och sedan våga berätta för varandra, utifrån de
olika frågeställningarna.
Deep speak samtalskort är skapade av Geoff Barker och Michelle Lane
Jenner.
37
113
3.5.2 Handlett jobbsök
I likhet med Steg 3 hade deltagarna i Steg 1
grupptillfällen som var arbets- och studieinriktade i
högre utsträckning än de övriga grupptillfällena. Under
dessa grupptillfällen hade deltagarna möjlighet att få
information, eller själva skaffa sig information, om
frågor rörande arbetsmarknaden och studier. Innehållet
i grupperna avgjordes genom en dialog mellan personal
och deltagare där deltagarna i starten av en ny grupp
fick möjlighet att berätta för personalen vilka områden
de själva ville ha mer information om. Vissa veckor
planerade projektpersonalen gruppinnehållet och
presenterade sedan informationen i föreläsningsform för
deltagarna, andra veckor fick deltagarna själva under
första grupptimmen, med hjälp av varandra och datorer,
skaffa information om dagens ämne och sedan berätta
för varandra och personalen vad de hittat. Innehållet vid
grupptillfällen kunde till exempel vara hur CV och
personligt brev skrivs, vad de ska tänka på inför en
arbetsintervju avseende kroppsspråk samt vilka
rättigheter och skyldigheter en individ har på
arbetsmarknaden. Innehållet kunde även bestå av vilka
olika utbildningsalternativ och -former det finns,
alternativa sätt att söka arbete på, vikten av att tänka på
vad som finns om en själv på internet samt hur a-kassan
och facket fungerar.
3.5.3 Eget arbete i lokalerna/flextid
Deltagarna hade eget arbete i lokalerna under två dagar,
totalt sex timmar, i veckan. Under dessa tillfällen hade
deltagarna möjlighet att arbeta individuellt med de
bitarna som de själva hade behov utav så som att arbeta
med sitt personliga brev, söka arbete eller göra
114
självinventeringshäften (se avsnitt 3.5.4). Personalen
fanns alltid tillgänglig i lokalerna om en deltagare ville
ha hjälp. En tid in i projektet uppmärksammades att
deltagarna hade svårigheter med att arbeta effektivt
under dessa tillfällen. Anledningarna till detta var olika,
så som att vissa deltagare fungerade bättre på
förmiddagen än på eftermiddagen. Då tillfällena med
eget arbete byggde, i högre utsträckning än övriga
grupptillfällena, på att deltagarna arbetade självständigt
och tog ett eget ansvar för att deras planering gick
framåt, såg personalen över hur dessa tillfällen kunde
förbättras.
Med anledning av det kom grupptillfällen med eget
arbete att ersättas av någonting som kallades för flextid.
Flextiden innebar att deltagarna under två, på förhand
av projektpersonalen utvalda, dagar kunde komma när
de ville mellan klockan 09:00 och 15:00 och arbeta med
sin egen planering, så länge de närvarade tre timmar
under dagen. Innehållet och syftet var alltså detsamma
som tidigare ”Eget arbete i lokalerna” med skillnaden
att tiden var valbar/flexibel.
3.5.4 Självinventeringshäften
Självinventeringshäften var en serie av åtta häften som
deltagarna kunde få under sitt deltagande i Steg 1.
Häftena delades ut veckovis, ett häfte per vecka, och
deltagarna gjorde dem under de tillfällen på schemat
som innebar eget arbete. Om en deltagare inte hann göra
klart häftet under grupptillfället fick de ta med dem som
hemuppgift. Deltagarna fick själva avgöra om de ansåg
att självinventeringshäftena var det primära att arbeta
med, eller om de ansåg att de först skulle söka arbete
115
samt arbeta med sitt CV, för att sedan arbeta med
häftena om det fanns tid över.
Innehållet i självinventeringshäftena var brett och
uppgifter var utformade på olika sätt, allt från frågeformulär, tankenötter till skattningsskalor. Exempel på
vad deltagarna kunde få fundera över med hjälp av
självinventeringshäftena var: Vem är jag? Vilka är mina
egenskaper? Vilka är mina styrkor? Hur vill jag att min
framtid ska se ut? Hur väljer jag ett yrke? Vad är viktigt
för mig i ett arbete? Andra uppgifter i självinventeringshäftena var att deltagaren skulle fundera kring fem
saker som denne gjort bra under veckan, hitta ett nytt
beteende som denne skulle vilja prova eller att
tillsammans i par med en annan deltagare söka arbete åt
varandra samt ge varandra feedback, det vill säga
coacha en annan deltagare. Varje självinventeringshäfte
avslutades med att deltagaren fick sätta upp ett eget mål
för kommande vecka.
116
3.6 Steg 3
Deltagandet i Steg 3 präglades av ett arbetsmarknadsoch utbildningsfokus där deltagarna genomgick en
fördjupad kartläggning (se avsnitt 3.4.2) inom dessa två
områden, samt i vissa fall även området som berör
personliga egenskaper. Utöver kartläggningssamtalen
hade deltagarna coachsamtal med sin nyckelperson, ett
pass hälsa i veckan (se avsnitt 3.4.8) samt deltagande i
gruppverksamhet (se avsnitt 3.6.3).
Utbildningsfokuset låg främst vid utbildningsstarter
inför vår– och hösttermin då vi hade schemalagda
utbildningsveckor som berörde aktuella utbildningar för
målgruppen. I övrigt fångade vi upp utbildningsintresse
i de coachande samtal som deltagarna hade varje vecka.
Ett schema kunde för deltagarna i Steg 3 se ut enligt
följande:
117
Detta kapitel kommer börja med att beskriva de
modeller och arbetssätt projektpersonalen i Steg 3
arbetade utifrån. Därefter kommer gruppverksamheten
för deltagarna i Steg 3, samt dess innehåll, att beskrivas.
3.6.1 SMART-modellen
I Steg 3 användes en klassisk modell som förkortas
SMART (Whitmore, 2013; Gjerde, 2004) där varje
bokstav har en betydelse och alla bokstäver utgör
tillsammans viktiga ingredienser för att ett mål ska bli så
bra och effektivt som möjligt. SMART står för:





Specifikt: ett mål ska vara specifikt och tydligt
Mätbart: det ska vara lätt att veta när målet är
uppfyllt
Accepterat: individen ska stå bakom sitt mål och
gör det för sin egen skull
Realistiskt: viktigt är att målet är rimligt och
realistiskt, men samtidigt inte för lätt
Tidsbestämt: viktigt med tydlig start- och
slutdatum på målet
Deltagarna i Steg 3 skrev, utifrån modellen, ner sina mål
för att konkretisera och förtydliga vad dem ville. Målen
låg sedan till grund för deltagarnas respektive
handlingsplaner och vidare aktiviteter under projekttiden.
118
3.6.2 NÖHRA som verktyg
Coachingverktyget NÖHRA38 (Gjerde, 2004) fokuserar
på att ge individen hjälp till självhjälp och användes i
Steg 3. NÖHRA är en sorteringsmodell som står för
Nuläge, Önskat läge, Hinder, Resurser och Aktivitet.
Modellen användes av deltagarna för att definiera sin
nuvarande situation och de förändringar som behövde
göras. Därefter skapades en riktning som gav energi och
som ledde mot det önskade läget. NÖHRA definierar
var, vad och hur du ska gå till väga. Genom
användandet av denna modell skapades en tydlig bild
över hur deltagarna såg på sin nuvarande situation. Att
veta nuläget var väsentligt för att hitta resurserna och
aktiviteterna som ledde till det önskade läget.
N - Nuläget: hur ser det ut
just nu?
Ö – Önskade läget: vad vill
du
uppnå/vart
vill
du
komma?
H – Hinder: vad hindrar dig?
Du? Andra?
R – Resurser för att klara
detta: Vad har du för resurser?
Klarar du att uppnå målet
själv? Behöver du ta hjälp?
A – Aktiviteter: vad behövs
göras?
Varje måndagmorgon planerade deltagarna utifrån
denna modell sin vecka med hänsyn till ett Nuläge och
ett Önskat läge. Deltagaren hade själva det fulla ansvaret
38
NÖHRA är utvecklad av Coach2coach, se coach2coach.se.
119
för att nå sitt önskade läge. Arbetslivscoacherna bistod
med frågor och handlingsalternativ samt gav
återkoppling och stöd i processen att nå sina uppsatta
mål. Varje fredag gjordes en uppföljning av veckans
resultat.
3.6.3 Arbetsmarknadsinriktad gruppverksamhet
I Steg 3 skedde det olika former av gruppverksamheter
som innehöll exempelvis CV-verkstad, presentationsteknik, externa föreläsare, rekryteringsträffar samt så
gjorde deltagarna ett collage över sin målbild. För att
lyfta fram deltagarnas starka sidor och resurser
användes VIA-test39 (Values In Action). VIA-testet görs
via internet och testet har som avsikt, genom ett antal
frågor, att identifiera individens styrkor samt ge en ökad
självinsikt. Resultatet i VIA-testet kunde sedan
underlätta för deltagarna att exempelvis formulera sitt
personliga brev. Deltagarna fick ta del av olika moduler
i form av olika teman, som exempel på dessa kan
nämnas; Dolda jobb (se avsnitt 3.6.3.1), Strukturera dina
dagar för bättre fokus (se avsnitt 3.6.3.2) samt Sociala
medier (se avsnitt 3.6.3.3). Dessutom erhöll deltagarna
föreläsningar om Danska lärlingsutbildningar samt
gjorde studiebesök i Danmark, för att skaffa sig en
kunskap på plats, om hur det danska lärlingssystemet
fungerade praktiskt. Genom kunskap om Danska
lärlingsutbildningar utökades deltagarnas sökområde
och sökaktiviteter vilket bidrog till ökade chanser för
inträde på arbetsmarknaden. I längden resulterar det
även i ett ökat arbetskraftsutbud för arbetsgivare i
Öresundsregionen.
39
För vidare information om VIA-testet se viacharacter.org.
120
I en tidigare fas av projektet hade deltagarna ett fast
schema med fysisk närvaro på förmiddagarna. Varje
eftermiddag hade deltagarna vad vi kallade eget driv till
sitt förfogande för externa aktiviteter utifrån sin satta
veckoplanering. Denna aktivitet övergick sedermera till
arbetsmarknadsundersökningar som då kom att omfatta en
dag i veckan. Denna aktivitet bestod i att deltagarna
bokade in och genomförde branschintervjuer hos
arbetsgivare i Öresundsregionen för att därigenom
skaffa sig ett nätverk med framtida potentiella
arbetsgivare.
3.6.3.1 Dolda jobb
Syftet med temat Dolda jobb var att göra deltagarna
uppmärksamma på hur ungefär 80 % av lediga arbeten
tillsätts, så kallade Dolda jobb, genom exempelvis
kontakter eller sociala medier. Projektpersonalen gav
information kring konceptet dolda jobb och därefter fick
deltagarna träna på att se jobbtillfällen i andra sammanhang än de mest uppenbara. Förhoppningen var att
deltagarna därigenom även skulle förstå vikten av att
skapa nätverk som kan bidra till arbetsgivarkontakter
och vidare möjliggöra för deltagarna att få tillträde till
de dolda jobben.
3.6.3.2 Strukturera dagarna & få mer fokus
Att söka arbete är ett arbete i sig och genom temat
Strukturerar upp dagarna och få mer fokus var syftet att
deltagarna skulle se sitt arbetssökande som ett arbete.
Deltagarna hade möjlighet att skapa arbetsscheman för
att få mer struktur och översikt. Ett arbetsschema
möjliggjorde att dagarna togs tillvara på bättre, och inte
bara försvann. Förhoppningen var att det skulle minska
121
den ångesten arbetssökande annars kan känna. Istället
kunde deltagarna, genom att följa sitt arbetsschema,
känna sig mer nöjda och uppnå ett bättre resultat med
sitt arbetssökande.
3.6.3.3 Sociala medier
Syftet med temat Sociala medier vilket bland annat
innebar att deltagarna fick googla sig själva, var att få
deltagarna att reflektera kring vad de lägger ut i sociala
medier. Genom att googla sig själva kunde deltagarna se
vad en framtida arbetsgivare skulle hitta för
information. Det fördes även diskussioner vilka följder
det kan få för deltagarna att arbetsgivaren hittar den
informationen. Förhoppningen var att deltagarna skulle
bli eftertänksamma i framtiden vad det gäller
information de lägger ut i sociala medier.
122
4 Delaktighet för målgruppen
Det var viktigt att deltagarna i projektet Unga i JOBB var
delaktiga, både under sin tid i projektet men även efter
att de slutat. I detta kapitel kommer vi redogöra för
begreppet brukare och brukarmedverkan/inflytande för
att därefter redovisa deltagarnas upplevelse av
projektet.
4.1 Brukare
Brukare är en benämning för en person som använder
sig av samhällets väldfärdstjänster eller som är
mottagare för någon form av offentlig åtgärd eller insats
(Dahlberg och Vedung, 2013). Att använda ordet
brukare är inte helt oproblematiskt. Det råder ingen
konsensus över definitionen och själva ordet brukare
kan lätt missuppfattas (exempelvis genom att brukare
förväxlas med missbrukare). Det är också ett väldigt
brett begrepp. Men just på grund av att det är ett brett
begrepp blir det inte lika utpekande och stigmatiserande
som andra begrepp så som klient eller patient. Det kan
dock finnas en risk att genom användandet av
begreppet brukare klumpar vi ihop människor och
förenklar människors komplexitet, som om att alla
brukare skulle ha något gemensamt, vilket måste
undvikas (Beresford, 2005).
4.1.1 Brukarmedverkan/inflytande
Inom socialt arbete lyfts ständigt vikten av brukarmedverkan och brukarinflytande fram vilket avser att
brukaren själv kan ta del av, och påverka, beslut och
insatser som rör den själv. Det handlar om att faktiskt ge
brukaren mandat att kunna styra över beslut eftersom
123
dessa insatser ofta får stora konsekvenser för den
enskilde individen. Brukaren ska även få möjlighet att
påverka
utformningen
av
verksamheter
och
organisationer som ger insatserna (Socialstyrelsen,
2012). Innebörden av de olika begreppen medverkan
och inflytande är inte helt klarlagda och de används
ibland på olika sätt. Brukarmedverkan kan antas vara
att brukaren får medverka vid exempelvis planering av
sin insats men det behöver inte medföra att brukaren får
ett faktiskt inflytande över besluten. Brukarinflytande är
således när brukarens åsikter har ett verkligt inflytande
över beslut, planering etcetera (Dahlberg och Vedung,
2013).
Att införa brukarmedverkan/inflytande är i praktiken
ett relativt nytt sätt att utforma och organisera det
sociala arbetet på. Det kan liknas vid ett maktskifte från
att den professionelle ska lösa klientens situation till att
denne blir mer aktiv i beslut och händelser i sitt eget liv
(Socialstyrelsen, 2013b). Det är enbart brukarna som
sitter inne med kunskapen om sig själva; hur de mår och
vad de behöver. Brukarna har också en förstahands
upplevelse av specifika insatser vilket skapar unik
kunskap och information som enkom nås genom att
lyssna på brukarna. Istället för att praktiker eller
forskare beskriver någons upplevelse bör individerna
som det faktiskt handlar om, få möjlighet att uttrycka sig
(Beresford, 2003).
Brukarmedverkan/inflytande kan ske på olika nivåer.
Det kan ske på en individnivå vilket innebär att
brukaren kan styra och påverka de insatser som denne
erhåller. Det kan även ske på verksamhetsnivå och då är
124
brukaren med och påverkar utformningen av
verksamheter som denne berör. Slutligen kan
brukarmedverkan/inflytande ske på systemnivå där
brukaren är med i politiska beslutsprocesser vilket oftast
i praktiken innebär att brukarna representeras av
brukarorganisationer (Ershammar och Hulth-Wallgren,
2007).
Det finns olika former för brukarinflytande. Förutom
ovannämnda, att individen är med och bestämmer kring
utformingen av sin egen insats, kan brukare ingå i
arbetsgrupper, fokusgrupper och i politikerdialoger för
att vara med och utforma befintlig och eller planerade
insatser/verksamheter
(Ershammar
och
HulthWallgren, 2007). En viktig del i brukarmedverkan/
inflytande är att brukaren får vara med och utvärdera
sin egen insats och utfallet av denne, och att
verksamheten sedan tar vara på den kunskapen för
utformningen av fortsatta insatser (Dahlberg och
Vedung, 2013). Det finns flera goda argument för att låta
brukaren själv utvärdera sina insatser. Genom att
socialarbetaren får direkt återkoppling på sitt arbete ger
det en större möjlighet till mer korrekt utformade
insatser vilket i längden leder till mer effektivt socialt
arbete. Då utvärderingen av arbetet redovisas utifrån ett
brukarorienterat perspektiv ger det en klarare bild av
socialarbetarens arbete än om resultatet redovisas i
siffror. Det ger oss också en beskrivning av den faktiska
nyttan med insatsen. Det kan sägas att ansvaret för att
belägga huruvida en insats ger resultat eller ej
överlämnas till brukarna själva (Duncan, Miller och
Sparks, 2011). En ökad brukarmedverkan/inflytande
kan ha den positiva effekten av att den lokala
125
demokratin stärks. Genom att brukarna får större insyn
och inflytande kan det bidra till en större förståelse för
den kommunala politiken och för hur verksamheter
styrs (Jarl, 2001).
Brukarinflytande/medverkan kan användas för att
omfördela makten och därigenom skapa en mer jämlik
relation. Men det kan även användas i motsatt riktning,
det kan bli något som stärker makten för de som redan
sitter på den genom att de ber om brukarmedverkan/inflytande men inte tar det på allvar
(Beresford, 2012). För att kunna lyckas med att införa
och arbeta aktivt med brukarinflytande krävs ett antal
förutsättningar. Det ska finnas en hållbar struktur för
hur arbetet med brukarinflytande ska ske med en stark
politisk förankring och med en samverkan mellan olika
instanser så som mellan myndigheter och brukarorganisationer. Det måste även finnas kunskap om vem
som är brukare, vilka olika brukargrupper det finns och
hur det går att nå dessa. En viktig del för ett
framgångsrikt införande av brukarinflytande är ett bra
bemötande gentemot brukarna där brukarna får en
faktisk möjlighet till medverkan och delaktighet i
realiteten (Socialstyrelsen, 2013b).
126
4.2 Deltagarnas röster
Deltagarna i projektet ’Unga i JOBB’ kan betecknas som
brukare eftersom de varit slutmottagare av insatsen.
Därmed kan det vara högst relevant och värdefullt att
lyfta fram hur deltagarna upplevt projektet och vad de
har för åsikter kring det. Det kan sägas att de till viss del
har utvärderat insatsen som de själva erhållit.
Deltagarna har i slutet av sin tid i projektet fått fylla i
formuläret ’Min tid i Unga i JOBB’. Formuläret är
utformat för att försöka fånga upp vad deltagarna ser
som värdefullt i projektet och vad de anser var bra samt
mindre bra. Deltagarna har i slutet av sitt deltagande i
projektet fått formuläret med sig hem för att sedan
lämna tillbaka det vid ett visst datum. I projektet har det
även skett något som kallats ’90-dagars uppföljning’ då
vi i projektet ringt upp före detta deltagare i projektet
och ställt ett antal frågor där svaren sedan antecknats.
Uppföljningen har inte alltid skett efter just 90 dagar på
grund av olika anledningar så som tidsbrist, svårigheter
att få tag i deltagare etcetera. Sammanlagt har 45
deltagare besvarat ’90-dagars uppföljning’. Av dessa är
det 35 deltagares uppföljningar (10 uppföljningar
utfördes efter att texten skrivits) och 11 deltagares ’Min
tid i Unga i JOBB’ som vi har använt oss av. I både ’Min
tid i Unga i JOBB’ samt ’90-dagars uppföljning’ har
deltagarna varit icke-anonyma. Vi har gått igenom
materialet, både ’Min tid i Unga i JOBB’ samt ’90-dagars
uppföljning’ för att sedan sammanställa det utifrån olika
teman vi valt, baserat på den information som framkom.
De olika temana var Stöd och hjälp från personalen,
Innehållet i projektet samt Välfungerande/värdefull vardag.
127
Projektet anordnade även en workshop 16/4 2014 där
före detta deltagare bjöds in för att diskutera deras
åsikter om framgångsfaktorer i insatser samt besvara
personalens funderingar kring hur deltagarna definierar
begreppen välfungerande och/eller värdefull vardag.
Det som framkom under workshopen redovisas under
avsnittet Välfungerande/värdefull vardag.
4.2.1 Stöd & hjälp från personalen
De allra flesta av deltagarna som besvarade ’90-dagars
uppföljningen’ lyfte fram hur viktigt stödet och hjälpen
från personalen varit under sitt deltagande i projektet.
Det framhölls att personalen var engagerad, stöttande,
hjälpsamma, trevliga och pushande. Vidare beskrev
deltagarna att personalen hade ett bra bemötande, att de
verkligen brydde sig samt att de lyssnade och att
deltagarna därigenom kände sig sedda och hörda. Det
lyftes fram att det var bra att personalen först arbetade
med individen och att det därefter var fokus på att söka
arbete. Genom att personalen hjälpte och stöttade
deltagarna kunde de därmed ta steget vidare uttryckte
deltagarna. Några av deltagarna lyfte fram att de fick
ökad självkänsla och självförtroende i projektet och att
de därför efter projekttidens slut vågat saker de inte
tidigare vågat. Detta var något som även framkom i
’Min tid i Unga i JOBB’ där en deltagare uttryckte:
”Utan er hjälp hade jag aldrig vuxit som person
som jag har gjort under min tid i projektet. Jag
hade ALDRIG vågat sätta mig i skolbänken
igen om inte ni funnits där och stöttat mig som
ni har gjort. Jag är er evigt tacksam”
128
Det var flera deltagare som lyfte fram just sin egen
självutveckling som något värdefullt. En av deltagarna i
’Min tid i Unga i JOBB’ beskrev det som:
”Jag har utvecklats jätte mycket tack vare allt
stöd från er. Jag ångrar inte att jag kom in i
projektet. Det har gett mig så mycket nytta”
Det var deltagare som beskrev att tiden i projektet
påverkat genom att det bidrog till att hen blev starkare i
sig själv och började tänka mer positivt. Det framkom
även att deltagarna blivit mer fokuserade efter sitt
deltagande i projektet, exempel på ett sådant påstående
kunde vara:
”Jag har lärt mig att fokusera på saker som jag
vill: jobb, utbildning och omvärldsbevakning”
Samtidigt som de flesta deltagare uppskattade
personalens förhållningssätt fanns det en deltagare som
menade på att det var för mycket ”självpepp”, eftersom
denne inte riktigt hade behov av det.
4.2.2 Projektets innehåll
Innehållet i projektet beskrev deltagarna överlag som
positiva.
Deltagarna
som
besvarat
’90-dagars
uppföljningen’ lyfte fram att det var positivt med
användbara tips, att de lärde sig hur de ska bete sig på
en anställningsintervju och hur de ska tänka när de
skriver ett personligt brev. Även coaching-samtalen
lyftes fram som något positivt. Deltagarna beskrev också
att det positiva med ’Unga i JOBB’ var att det var
annorlunda och att det var tvärtom jämfört med andra
129
åtgärder så som att de i ’Unga i JOBB’ arbetade mer
individuellt och att det var mer anpassat efter
individens behov.
Det var också bättre eftersom
deltagarna på tidigare åtgärder mest fått sitta vid en
dator och söka jobb vilket de upplevde som inte så
motiverande. En av deltagarna uppgav att det borde
finnas fler projekt som ’Unga i JOBB’ för att ge fler
personer möjligheten att få den hjälpen som de behöver.
Många av deltagarna uppskattade grupperna under sin
tid på ’Unga i JOBB’ och vad de har fått ut av att träffa
andra människor i liknande situation. Det var bra att
deltagarna var i samma ålder och att det var små
grupper. Deltagarna uppgav även att det var bra att det
lades mycket tid på att gruppen skulle lära känna
varandra så att den blev sammansvetsad. Vidare ansåg
deltagarna att det var bra att de olika grupperna
bestämdes utifrån de behoven som individen hade. En
deltagare som besvarat ’Min tid i Unga i JOBB’ beskrev
upplevelsen av grupperna som:
”Jag tycker att gruppen har funkat bra, vi har
hjälpt varandra när det behövts och vi har
kunnat prata med varandra”
Andra deltagare tyckte att det ibland var jobbigt med
grupperna vilket en beskrev utifrån att:
”Det har fungerat bra i gruppen men inte med
alla deltagare, en del sticker ut för mycket och
får för mycket uppmärksamhet när man själv
behövt hjälp med nått och då har jag inte fått
den hjälp jag behövde just då”
130
Vissa av deltagarna lyfte fram att inte alla föreläsningar
som de fått i sin tid i ’Unga i JOBB’ passade just dem,
exempel på ett sådant påstående:
”Saker som jag tyckt varit mindre bra är att
man måste sitta och lyssna på företag som
kommit hit som man inte tycker är intressanta,
vissa har varit intressanta, vissa inte”
Deltagare uppgav att det ibland kunde vara svårt att
komma på förslag till grupptillfällena men att det efter
ett tag lossnade. En annan deltagare menade på att inte
alla har eget driv. Kartläggningssamtalen lyfte en del av
deltagarna fram som värdefulla medan andra tyckte det
borde ha kortats ner. Tiden med nyckelpersonen sågs
överlag som positiv, exempelvis att det var bra att de
fick träffa sin nyckelperson varje vecka, men det fanns
de deltagare som föreslog att deltagarna borde få ha valt
nyckelperson själv.
4.2.3 Välfungerande/värdefull vardag
Det fanns flera av deltagarna som uppgav att de fått
med sig lärdomar från sitt deltagande i projektet och
som kanske inte är direkt relaterade till arbete eller
studier utan mer till livet allmänt. En deltagare skrev
exempelvis:
”Jag har lärt mig vikten av dagliga rutiner och
att planera i förtid”
131
En annan av deltagarna uttryckte det som:
”Jag har lärt mig massa nya saker om livet
utanför projektet. Jag har fått en annan syn på
livet och dess mening. Ni har gett mig
drivkraften tillbaka”
Det var även så att deltagarna uttryckte att de blivit
starkare och att de vågade ta för sig mer än tidigare. Så
som exempelvis en deltagare som besvarade ’Min tid i
Unga i JOBB’ uttryckte det:
”Jag vågar säga ifrån om mina åsikter, och
känner för att prata mer. Vara mer öppen”
En av deltagarna uttryckte att den hade lärt sig ringa
upp folk, vilket deltagaren tidigare inte kunde. Ett annat
exempel på en mer praktisk lärdom är ett påstående
som kom fram i ’Min tid i Unga i JOBB’:
”Jag har lärt mig att man ska äta ordentligt och
sova ordentligt. Jag har fått lära mig en del om
motivation också”
132
En av frågorna i ’90-dagars uppföljningen’ var om
deltagarna upplever att de fått en mer värdefull vardag,
i och med sitt deltagande i projektet, vilken besvarades
enligt följande fördelning:
Diagram 7
Deltagarna uppgav att de upplevt att de fått en mer
värdefull vardag utifrån att de fått verktyg att klara sin
vardag, mer struktur samt att de blivit gladare. Även en
del av deltagarna menade på att ’Unga i JOBB’ bidragit
med en varaktig förändring i deras liv genom att de fått
bättre självförtroende, rutiner och de lärt sig leva mer i
nuet.
Under workshopen med före detta deltagare framkom
en bild över vad de ansåg vara en värdefull och eller
välfungerande vardag. De ansåg det vara betydelsefullt
att ha något värdefullt att uppsöka såsom en aktivitet,
hobby samt något att göra i vardagen generellt. Att
133
erhålla lön var för deltagarna att sätta guldkant på
tillvaron, vilket ökade möjligheterna till en
välfungerande vardag. Att etablera goda vanor kring
sömn, kost och träning ansågs vara av vikt för att kunna
fungera i vardagen. Tid för att umgås sågs prioriterat
vilket fordras för ens nära och kära som var en del i
definitionen. De före detta deltagarna fick även fundera
kring skillnader mellan välfungerande- och värdefull
vardag där det till en början förelåg en osäkerhet kring
huruvida det fanns skillnader eller ej. En enighet
skapades i att välfungerande vardag syftar till mer
konkreta saker i vardagen såsom rutiner kring sömn och
kost. Så även värdet av att ha en sysselsättning, hobby
eller en god ekonomi. Att ha ett arbete innebär inte en
värdefull vardag om det kolliderar med ett missnöje
kring det arbete som utförs. Värdefull vardag syftar mer
till abstrakta saker, en känsla av att vara tillfreds med
sin vardag.
134
5 Svårigheter, hinder & utmaningar
I följande kapitel lyfts de svårigheter, hinder och
utmaningar som projektpersonal upplevde under
projekttiden. Det som framläggs i kapitlet har
framkommit genom meningsutbyten, diskussioner och
analyser mellan projektpersonal under februari och
mars månad 2014. Utifrån diskussionerna har sedan
flera kategorier utrönts. Dessa kategorier är
benämningarna på kommande avsnitt. Det är viktigt att
påpeka, och bära med sig som läsare, att det inom vissa
spörsmål finns meningsskiljaktigheter. Det som
framkommer i kommande avsnitt baseras därav, i de
flesta fall, på majoriteten av projektpersonalens tankar
och upplevelser.
Inom vissa kategorier så har en större mängd
svårigheter och hinder framkommit än inom andra,
vilket kommer redovisas under respektive avsnitt.
Avsnitten är indelade i inbördesordning där de
områden som projektpersonalen upplevde mest
utmanande nämns först för att sedan presenteras i
fallande ordning. Det finns ämnen, som ansetts beröra
flera kategorier, och som därmed behandlas under mer
än en kategori.
135
136
5.1 Projektets struktur
Under följande avsnitt lyfts de svårigheter och hinder
som projektpersonalen kategoriserat som relaterade till
projektets struktur. Med projektets struktur avses ramar
och förutsättningar som projektpersonal inte kunnat
påverka då dessa antingen utförts innan projektpersonal
tillsatts, så som under förprojekteringen, eller som
projektpersonal inte haft befogenheter att påverka
utifrån sina tjänster. Personalen bedömer att den
övervägande största problematiken som projektet stött
på, funnits i projektets struktur.
5.1.1 Vikten av en grundlig förprojektering
Under förstudien gjordes bland annat en förundersökning som bestod av intervjuer med ungdomar.
Denna förundersökning låg sedan till grund för
projektansökan för att stödja den problembilden som
projektet avsåg finna en lösning på. Projektpersonalen
har dock bedömt att denna förundersökning varit
bristfällig då det inte framgår hur urvalet av intervjuade
ungdomar gått till, vilken metod som användes och
främst – vad som framkom. Vidare ansåg projektpersonalen att det hade varit fördelaktigt om
förundersökningen utfördes av fler än en person. En
projektansökan kräver en ordentlig förstudie där en
grundlig målgruppsanalys görs. Målgruppen, som
projektet enligt ansökan riktade sig till, visade sig vara
omfattande och projektbeskrivningen blev därmed
hindrande i det dagliga arbetet så till vida att den
arbetsbeskrivning och arbetsmetoder som fanns inte var
passande för att möta målgruppens behov.
Projektpersonalen härleder detta till att målgrupps-
137
analysen i förstudien varit för tunn och att denna
utmynnat i tanken kring att arbeta med människor
utifrån en linjär utvecklingsmodell.
Mobiliseringsfasen var den inledande fasen i projektet,
där grundstrukturen för projektet utifrån ansökan lades.
Viss kritik har lyfts kring att mobiliseringsfasen var
alldeles för kort och att mycket behövde göras under
denna tid, utan full personalstyrka. Den personal som
var anställd under mobiliseringsfasen hade främst
kompetens inom det psykosociala området. Detta
resulterade i att det arbete som var gjort när genomförandefasen drog igång, primärt hade utformats och
anpassats till det som kom att bli Steg 1. Delar av
projektpersonalen upplevde, med anledning av detta,
att de påbörjade sina tjänster utifrån olika premisser och
krav och att det återstod mycket arbete med att utforma
Steg 3 samtidigt som genomförandefasen redan hade
startat. Arbetet som behövde göras för personalen i Steg
3 var bland annat att utforma innehållet i gruppverksamheterna, upparbeta näringslivskontakter samt
utveckla konceptet ”bli din egen arbetsförmedlare”
etcetera. Samtidigt är projektpersonalens uppfattning att
samtliga av projektets personal anställdes för sent och
att alla delar av projektet hade kunnat förberedas mer
om alla anställts samtidigt under förprojekteringen.
5.1.2 Projektmognad hos huvudmän
Projektet drog igång utan att personalen hade färdiga
arbetsplatser. Även efter att projektet fått tillgång till
ordinarie projektlokal, uppmärksammades problem
med den fysiska miljön som innebar ytterligare
lokalbyten. Projektet kantades löpande utav problem
138
vad gäller det praktiska så som lokaler och teknik. Det
rörde sig exempelvis om att inte ha tillgång till nycklar
för att komma in i lokalerna eller en fungerande
skrivare, att samtalsrum inte varit ljudisolerade eller att
luften haft avvikande värden. Detta har skapat
svårigheter för projektpersonal att ostört fokusera på det
som varit deras arbetsuppgifter men även en oro över
den egna hälsan.
5.1.3 Otydligt ledarskap & styrning
Under projektets gång har samtliga ledare blivit utbytta
eller varit tjänstlediga. Det har skett ett skifte av
projektägare i och med att ansvarig verksamhetschef för
projektpersonalen slutade och tjänsten inte tillsattes,
förvaltningschefen har bytts och projektet har haft en
vikarierande projektledare. Detta har enligt personalen,
bidragit till att ledarskapet varit otydligt och i
förlängningen även styrningen av projektet. Med ett
otydligt ledarskap tillkommer även oklara ansvarsroller
och mandat. Det har inte alltid varit självklart för
personalen vem som har beslutandemakt i vilka frågor,
både avseende personalfrågor och projektedningsfrågor.
Ytterligare en brist som kan tänkas ha blivit ett resultat
av personalens omsättning, har varit bristande
information och kommunikation mellan ledning,
organisation och projektgrupp där projektets styrgrupp
generellt uppfattats som osynlig och otillgänglig för
projektpersonalen. Projektpersonalen har påverkats
negativt av detta ombytliga ledarskap och det har
inneburit en stor frustration kring att nya regler ofta
skapats och ändrats längst vägen. Denna frustration har
enligt personalen bidragit till att deltagares behov ofta
hamnat lägre ner på personalens prioriteringslista.
139
En motsatt kritik har, av projektledningen, riktats mot
projektpersonalen, där utgångsläget varit att personalgruppen borde tagit större eget ansvar och inte kan ha
förväntningar på att styrgruppen ska sörja för expertisen
eller svara på frågor kring hur verksamheten bör eller
kan utformas.
5.1.4 Projektansökan & vad som sedan blev
Enligt projektansökan skulle projektet bygga på tre steg
och frågan kring varför ungdomar snurrar runt i
insatser och åtgärder skulle besvaras. Det skulle finnas
resurser att tillgå i Steg 2 där individerna skulle
”repareras”. När projektet drog igång insåg projektpersonal tidigt att det inte fanns upparbetade kontakter
med de vårdinstanser och ”prova på”-platser som enligt
ansökan skulle finnas. Projektet hade inte några
särskilda aktörer kopplade till sig där personal snabbt
kunde hänvisa deltagare till. Istället konkurrerade
projektpersonal om kontakten med exempelvis rehabhandläggare och läkare på vårdcentraler, på lika villkor
som deltagarna själv. Det fanns inte heller tillräckligt
med personalresurser för att inom den egna
verksamhetens ramar driva Steg 2 samtidigt som Steg 1
och 3 var igång. Hur och vem som skulle arbeta med att
besvara frågan kring varför unga återkommer i olika
arbetsmarknadsåtgärder/insatser fanns det ingen tydlig
plan för. Projektpersonalen funderade, vid upprepade
tillfällen under projekttiden, kring hur denna fråga
skulle kunna lösas. Det har dock inte funnits utrymme
för projektpersonalen att själva fördjupa sig i, undersöka
och vidare besvara frågeställningen.
140
5.1.5 Begränsad utformning av extern utvärdering
Den externa utvärdering som upphandlades var enligt
projektpersonalen för begränsad och även i viss
omfattning felriktad. Det fanns inget utformat mätinstrument som kontinuerligt kontrollerade projektets
mål och gav uppföljning till personalen. Intervjuer med
ungdomar utfördes av den externa utvärderaren vilken
projektpersonalen tyckte var bra. Dock gjordes
intervjuerna i början och i slutet av projektet med
ungdomar som antingen var inskrivna för tillfället vid
projektets uppstart eller som enligt slumpmässigt urval
kallades till intervjuerna, i vissa fall många månader
efter avslutat projektdeltagande. Därmed går det att
ifrågasätta om intervjuerna är representativa för det
arbete som utfördes under projekttiden.
5.1.6 Avsaknad av en implementeringsstrategi
Det har funnits en avsaknad av en implementeringsstrategi från start och bristande beredskap för att ta vara
på projektets eventuella framgångsfaktorer och goda
arbetsmetoder. Det yttrade sig bland annat i en
avsaknad av löpande kontakt och integrering med
annan övrig ordinarie verksamhet hos projektägarorganisationen men även hos samverkansparter.
Projektpersonalen upplevde att de påtalade detta och
efterfrågade information om den ordinarie verksamhetens arbetssätt för att på så vis anpassa sin egen
arbetsmodell, men utan framgång. En förlängningsansökan som skulle innebära ytterligare finansiering i
sex månader kom att bli aktuell med möjlighet att
investera mer tid till implementeringsfrågor. Denna
ansökan kom inte till stånd.
141
142
5.2 Ekonomi, närvaro & dokumentation
Under följande avsnitt lyfts de svårigheter och hinder
vilka projektpersonalen kategoriserat som relaterade till
ekonomi, närvaro och dokumentation, både inom
projektets ramar och utanför dess ramar. Ekonomin
grundades i projektansökan där en budget lades för hela
projektperioden. Budgeten reviderades över tid men var
ändock alltid beroende av deltagarnärvaro eftersom
medfinansieringen byggde på antal inskrivna/aktiva i
projektet.
5.2.1 Dokumentationssystemet PLANIA
Det dokumentationssystem vi använde oss utav i
projektet, PLANIA, var inte helt färdigt för att användas
dagen då projektet startade. Dokumentationssystemet i
sig upplevdes av projektpersonalen som bristfälligt dels
för att det inte kändes bekvämt att dokumentera känslig
information som framkommit under samtal och dels att
systemet ej svarat mot de behov som funnits.
Deltagarna kunde logga in i systemet och ta del av allt
som skrivits om sig själva, vilket bidrog till att
personalen blev begränsade i sin dokumentation.
Projektpersonalen kunde inte heller använda systemet
fullt ut då det ej varit ändamålsenligt för dess syfte. Det
lades mycket tid på att dokumentera närvaro och sättet
det skedde på varierade under projektets gång. Den tid
som lades på redovisning av närvaro kunde ha använts
på ett mer konstruktivt sätt och hade därmed
underlättat avsevärt för personalens arbetsbelastning.
Att ha ett välfungerande dokumentationssystem är
nödvändigt för den typ av verksamhet som projektet har
143
varit. Diskussioner har förts kring att projektet skulle ha
kunnat använda det dokumentationssystem som
används i kommunens liknande verksamheter.
5.2.2 För lågt budgeterad extern utvärdering
Den externa utvärderingen som upphandlats har i
relation till projektets omfattning varit för låg avseende
timmar. Projektpersonal anser att det borde ha avsatt en
större summa under posten extern utvärdering i
projektansökan. I jämförelse med andra projekt ligger
Unga i JOBBs budget betydligt lägre avseende extern
utvärdering. I Unga i JOBBs budget utgjorde extern
utvärdering 0,75 % av den totala budgeten, i andra
projekt har dess budget legat på 5-8 % av den totala
budgeten.
5.2.3 ESFs upplägg, kvalitét eller kvantitet?
Kritik riktas från projektets personal gentemot ESFs
upplägg av systemet för medfinansiering. Att en del av
projektets budget bygger på antal deltagare och aktiva
timmar i projektet styr mycket av projektet. Kvalitén har
blivit lidande när projektet förlorat ersättning för de
deltagarna som gått ut i studier eller arbete, då personal
varit tvungna att snabbt skifta fokus på att få in fler
deltagare för att hålla budgeten. Målsättningen var att
180 deltagare skulle delta i projektet vilket i sig inte är
omöjligt. Men då projektet skulle arbeta med en väldigt
bred och varierad målgrupp var 180 deltagare en allt för
optimistisk målsättning.
De som haft möjlighet att remittera till projektet har
varit samverkanskommuner samt Arbetsförmedlingen,
utöver dessa myndigheter så måste hänsyn tas till ESFs
144
krav och kriterier. Detta har medfört att projektet
hamnat i kläm mellan olika regelverk kring
dokumentation, närvaro och redovisning där mycket tid
och fokus lagts på att, ett adekvat sätt, redovisa till alla
parter. Smidigheten har inte funnits i att möta alla behov
där det emellanåt upplevts mer möjligt att bedriva
utvecklingsfrågor i en ordinarie verksamhet än i
projektform vilket motsäger projektets syfte.
5.2.4 Krav på redovisning
Under somliga schemaperioder befann sig deltagarna i
lokalerna mellan klockan 9-16, vilket medförde sämre
kvalité i verksamheten, både för personalen och för
deltagarna. Personalen upplevde en press på sig att fylla
aktiviteter som skulle pågå hela dagar samt vara
meningsfulla. Situationen för deltagarna upplevdes
emellanåt som skolliknande där projektpersonal
periodvis förmedlade information som var upprepningar eller som deltagarna ej var mottagliga för.
Under större delen av projektet lades mer ansvar på
personalen än på deltagarna i att föreslå aktiviteter, fylla
deras scheman och dagar. Det förekom att projektet
hade deltagare inskrivna som inte hade någon direkt
mening eller mål med sitt deltagande. En del av dem
hade exempelvis deltidsarbete. Projektpersonalens
upplevelse var att projektdeltagandet användes som ett
alibi för att deltagarna skulle ha en deltidsaktivitet
utöver sin timanställning, vilket varken gynnade
projektpersonalen eller deltagarna.
En av svårigheterna kring redovisningen låg i
redovisningen av tid för hemuppgifter. Alla aktiviteter
145
krävde en skriftlig redogörelse och måste samtidigt vara
meningsfull och tydlig för ESF såväl som för deltagarna.
Initialt delades åk-kort för hela Skåne ut till alla som
deltog i Steg 3. Detta upplevdes som ett positivt sätt att
möjliggöra deltagares nätverkande samt att söka arbete i
hela Skåne. Efter en tid genomfördes dock en förändring
och deltagarna fick laddade åk-kort istället för
månadskort. Gällande försäkringsregler tillät inte
deltagare att åka själva, utan att personal närvarade,
vilket försvårade för deltagarna att självständigt
nätverka och söka arbete i Skåne som ju var en del av
målsättningen för deltagarna i Steg 3.
146
5.3 Tjänster & fördelningen av uppdrag
I följande avsnitt lyfts de svårigheter och hinder som
projektpersonalen kategoriserat som relaterade till
tjänster och hur dessa fördelats. Vissa delar av avsnittet,
så som fördelning av arbetsuppgifter, berör sådant som
projektpersonalen kunnat påverka, men övervägande
del omfattar sådant som anställningar och som därmed
varit utanför personalens kontroll.
5.3.1 Svårigheter med deltidstjänster
Under projektets gång så har det funnits deltidstjänster
övervägande del av genomförandefasen. Vid första
deltagarstarten i januari 2012 fanns endast två personer
på heltid, varav den ena var projektledaren. Utöver
dessa heltidstjänster fanns en person på deltid. Under
samma månad tillkom ytterligare två deltidstjänster, för
att sedan månaderna efter få en heltidstjänst till och en
deltid konverterad till heltid. Utöver tjänsterna i
ordinarie projektgrupp fanns tjänster på allt från 10 – 25
%. Sammantaget resulterade det i svårigheter med att
arbeta med projektets struktur, idé och att skapa en
kontinuitet och sammanhållning i arbetet och i
projektets personalgrupp.
Projektpersonalen upplevde att de som arbetade heltid
slussades runt mycket för att täcka upp delar i
verksamheten och därmed inte fick någon kontinuitet i
sitt arbete. Delar av verksamheten, så som deltagarnas
scheman, blev mer rigida då de till viss del var bundna
av deltidspersonalens arbetstider. Deltagare kunde
exempelvis vara tvungna att avvika från deras
grupptillfällen för att ha samtal om deras nyckelperson
147
hade deltidstjänst. De som arbetade deltid upplevde
också att det var svårt att få en röd tråd i arbetet, hänga
med i det som händer på arbetsplatsen och få tid med
deltagarna då arbetstiden inte räckte till.
5.3.2 Utmaningen med ett multidisciplinärt team
Projektets personal upplevde svårigheter med att vara
ett arbetslag med olika yrkeskompetenser, särskilt
utifrån att de anställdes i olika omgångar och inte hade
tid att sammansvetsas. Svårigheterna yttrade sig i att
arbetet blev mer påfrestande, att personalen inte alltid
talade samma språk samt att personalen utgick ifrån
olika perspektiv i frågor kring arbetets upplägg och i
enskilda ärenden. Delar av personalen upplevde även
att vissa yrkeskategorier hade tolkningsföreträde.
Projektets personal arbetade, i och med uppdelningen
Steg 1 och Steg 3, med olika delar av projektets mål
vilket möjligtvis ledde till ett ökat revirtänk. En
återkommande meningsskiljaktighet, som kan härledas
till att projektets personal hade olika yrkeskompetenser,
var kring när en deltagare bedömdes tillhöra Steg 3 och
därmed vara arbetsredo. Även en skild syn på vikten av
dokumentation och formalia var en återkommande
diskussion där delar av projektpersonalen upplevde att
dokumentationskraven inte efterföljdes och delar av
projektpersonalen ansåg att formalia tog fokus från
individen. Samtidigt upplevdes en avsaknad av andra
yrkeskategorier så som läkare, specialpedagog eller
arbetsterapeut, för att möta särskilda behov utifrån
kompetenser och uppdrag som inte fanns bland
ordinarie projektpersonal. Den förstärkta uppdelningen
mellan personalen i Steg 1 och Steg 3 förklarar
148
projektpersonalen till viss del berodde på avsaknaden
av Steg 2 som eventuellt kunnat fungera överbryggande.
5.3.3 Otydliga arbetsbeskrivningar
Projektpersonalen hade inte tydliga arbetsbeskrivningar
där det gick att arbeta utifrån den kompetens som var
och en besatt, utan alla fick göra lite av varje. Det blev
ännu tydligare när personalen fick förslag på
arbetsbeskrivningar vilka var likadana för alla i
projektet. Personalen anställdes utifrån tanken att de
genom sina olika utbildningar hade en särskild
specialistkompentens – men förväntades sedan vara
generalister. Projektpersonalen menar att det resulterade
i att personalen upplevde att mycket av deras
arbetsuppgifter
och
yrkesspecifika
kompetenser
urvattnades eller inte lyftes in tillräckligt.
En del av projektpersonalen upplevde att de anställdes
för att vara ute på fältet och bygga det nätverk med
arbetsgivare, som är så viktigt för att underlätta inträde
på arbetsmarknaden, vilket det inte fanns utrymme för i
projektet. Även deltagarna skulle i större utsträckning
själva söka exempelvis praktikplatser utifrån konceptet
”bli din egen arbetsförmedlare”. I realiteten var
projektpersonal ”fast i huset” och hade inte möjlighet att
arbeta på det sättet då fokus hamnade på att hålla i
grupper varje dag och skapa innehåll för
grupptillfällena. Det resulterade i, enligt personalen, att
kontakter med näringslivet och potentiella arbetsgivare
tappades. Skälet var, tror projektpersonal, de
ekonomiska kraven, alltså kravet på hög omfattning av
deltagarnärvaro på plats och närvaro som var
redovisningsbar.
149
5.3.4 Transnationella kontakter
Inom projektet gjordes utlandsresor till Holland,
England och Tyskland, för att skapa transnationella
kontakter. Projektpersonal har i sig inte någonting emot
transnationella kontakter och utbyte av erfarenheter.
Dock anser projektpersonalen att det i detta projektets
fall inte gått rätt till i alla avseenden. I huvudsak har det
gällt tre områden; urvalet av de som har fått åka, urvalet
av ställen att åka till samt vad som hänt med den
information som erfarenhetsutbytet resulterade i.
Majoriteten av projektpersonalen upplever bland annat
att de som främst varit inbjudna till att åka på resorna
var styrgruppsmedlemmar och andra kommunalanställda och att projektpersonal fått följa med ifall
platser funnits över. Med detta sagt innebär det inte att
inte vissa projektmedarbetare varit med på resorna. Ett
par från projektpersonalen inklusive projektledaren var
med på en eller flera resor. Dock avser kritiken
inbjudningsförfarandet där projektpersonalen anser att
det vore en självklarhet att samtlig personal i projektet,
som är de som faktiskt arbetar med deltagare, primärt
borde fått platserna.
Det har inte varit tydligt vem som ansvarat för att föra
informationen som framkommit under resorna vidare
till de som inte var med. Återkopplingen till
projektpersonalen kring vilka erfarenheter och vilka
lärdomar som frambringats av besöken upplevdes
därmed som bristfällig. Vidare upplever projektpersonalen att de inte varit delaktiga i urvalsprocesserna
och att valet av resmål inte gjorts utifrån tanken att det
150
ska kunna vara överförbart på det svenska systemet.
Projektpersonal har därmed inte haft användning av det
som framkommit under resorna i det dagliga arbetet. En
reflektion som projektpersonalen gjort är att ekonomiska
medel inte funnits för flertal saker som behövts för att
bedriva ordinarie verksamhet samtidigt som pengar
lagts på resor.
151
152
5.4 Internt arbetssätt
Under följande avsnitt lyfts de hinder och svårigheter
avseende projektets interna arbetssätt, vilka har
kategoriserats in i olika rubriker för att täcka in delar
som projektpersonal fokuserat kring i sina diskussioner.
5.4.1 Metodik & arbetssätt
Bland projektets personal råder det delade meningar
kring ACT-gruppen som arbetades fram under
mobiliseringsfasen och som bedrevs under det första
halvåret men togs sedan bort i gruppformat. Delar av
projektpersonalen upplever brister i förfarandet då ACT
togs bort. Det fördes inga diskussioner, rörande
borttagandet, bland personalen och det upplevdes
därmed som att vissa i personalen hade tolkningsföreträde framför andra.
Under projekttiden delades deltagare in i Steg 1 eller
Steg 3 vid första, eller andra mötet, mellan deltagare och
personal. Det var svårt att kategorisera och dela in
deltagare i rätt grupp då projektpersonal inte hade
någon bred grund att bedöma nya deltagare utifrån och
diskussioner fördes återkommande kring skillnaderna
mellan de olika stegen. Klassificering kan vara bra men i
projektet fanns det inte en tydlig skiljelinje över vad de
olika stegen karaktäriserades av.
5.4.2 Kartläggningsmaterialet
Alla deltagare som startade i projektet skulle genomgå
en så kallad fördjupad kartläggning, utifrån det material
som arbetades fram under mobiliseringsfasen. All
personal kartlade deltagare, sättet som personalen
153
kartlade deltagarna på var inte konsekvent utan skiljde
sig åt från person till person.
Kartläggningsmaterialet var tänkt att användas som ett
stöd för att få struktur i samtalet med deltagarna och för
att kartläggaren inte skulle missa att beröra viktiga
områden. Det krävdes kunskap från kartläggarens sida
att ständigt avväga vilka frågor som skulle ställas och
vilka som skulle utelämnas. Projekts syn rörande
kartläggningsmaterialet är inte samstämmig. Delar av
personalen ser materialet och tillvägagångssättet som
positivt eftersom det kan föra med sig att deltagaren
upplever att någon verkligen lyssnar på ens erfarenheter
och historia. Att ha materialet som stöd i samtalen med
deltagarna upplevde delar av personalen som positiv.
Det missnöje som riktats gentemot kartläggningsmaterialet, och dess förfarande, är att mycket fokus
hamnade på det negativa istället för att tänka framåt.
Att gräva i en individs förflutna kan väcka negativa
tankar och känslor för den som kartläggs. Istället hade
utgångspunkten kunnat vara att hantera problem när,
och om, det framkommer några. Om inga problem lyfts
skall istället fokus ligga på det positiva och på
individens styrkor.
Projektpersonalen är överens om att det är en brist att
alla deltagare har gått igenom en fördjupad
kartläggning då det finns en risk att det gör mer skada
än nytta för individen. Det är även så att kartläggaren
måste kunna hantera och ta emot den informationen
som framkommer under samtalen. Kartläggningsmaterialet har varit en god grund, för vissa av
deltagarna, för att skapa en helhetsbild av individen och
154
dennes livssituation. I de fall då en remittent har
hänvisat deltagare till projektet, och informerat om att
en vidare fördjupning kring deltagaren behövs, har
kartläggningsmaterialet varit en bra utgångspunkt för
att bedöma vilka åtgärder deltagaren behöver.
I ingångsskedet av projektet var tanken att kartläggningsmaterialet skulle implementeras i ordinarie
verksamheter, främst arbetsmarknadsenheten. För att
detta skulle vara möjligt hade en tydlig beställning
behövts samt en plan för hur implementeringsarbetet
skulle skett.
5.4.3 Icke delaktighet i beslutsprocesser
Det förekom att projektpersonalen tog beslut då inte alla
var närvarande exempelvis genomfördes ändringar
gällande Steg 3 utan att ansvarig personal deltog i
diskussionerna. Det medförde att ansvarig personal inte
fick rätt förutsättningar att utföra sitt arbete på bästa
sätt. När projektet startade hade alla deltagare
hälsosamtal under cirka 30 min i veckan, vilket
upplevdes positivt av personalen eftersom det gavs
möjlighet att möta var och en mer individuellt.
Hälsosamtalen togs sedan bort under projekttiden och
berörd personal upplevde att den bara fick finna sig i
det faktumet.
Beslutsdelaktighet generellt har det funnits en avsaknad
av i projektet då personal inte fått vara delaktiga i
relevanta beslut som tagits. Exempelvis bestämdes det,
utan personalens delaktighet, att Unga i JOBB skulle
hålla sommaröppet trots att det ej fanns rätt
förutsättningar för det. Projektpersonalen upplever även
155
att de under projektets gång tidigt förvarnade för
kommande problem men de hade inte mandat att fatta
beslut för att förhindra dem. När problemen sedan
uppstod förväntades personalen alltid lösa dem.
5.4.4 Svårigheter med gruppverksamhet
Under perioder fanns det en ovilja bland delar av
personalen att hålla i gruppverksamheten för
deltagarna. Det medförde att den personal som faktiskt
höll i gruppverksamheten fick det slitsamt i längden. Att
ha gruppverksamhet varje dag och att även fylla
grupptillfällena med relevant innehåll var krävande.
När det tillkom ny personal medförde det positiv energi
till projektpersonalen och så även till deltagarna.
Personalen i Steg 3 upplevde att för få deltagare i en
grupp genererade ett sämre utgångsläge avseende
gruppdynamiken. Tre till fyra stycken i en grupp var
alldeles för lite medans 8-10 deltagare medförde att
gruppens gemensamma erfarenheter och kompetenser
bättre kunde tas tillvara på.
Deltagarna i projektet hade många olika behov och
skiftande problematik och det var svårt att möta alla
som en homogen grupp. Materialet och innehållet skulle
anpassas för att passa alla vilket upplevdes
problematiskt för personalen.
5.4.5 Rätt fokus eller fel fokus?
Utifrån projektets utformning har verksamheten delvis
gått ut på att leta efter brister hos deltagarna, istället för
styrkor. Delar av personalen upplever att exempelvis
användandet av kartläggningsmaterialet bidrog till att
156
fokusera på deltagarnas brister. Den upplevelsen
förstärktes av den rapport som genomfördes av den
externa utvärderaren som tillsattes under 2013.
Projektets personal upplever att de inte varit
konsekventa när det gäller att ställa adekvata krav
gentemot deltagarna. Det borde ha ställts högre krav
och flextid skulle ha införts redan från början.
Projektpersonalen menar att även om det publicerats
forskning inom arbetsmarknadsområdet, så är
upplevelsen att det varit svårt att hitta forskning just
kring åtgärders effekter. Dock, trots vikten av
forskningsresultat, måste det även vara tillåtet att den
tysta kunskapen lyfts fram och den torde värderas lika
högt som teoretisk kunskap. Delar av personalen
upplever att evidensbaserad kunskap värderats högre i
projektet, än den praktiska och tysta kunskapen som
projektpersonalen besitter, medans delar av personalen
upplever det motsatta.
157
158
5.5 Samverkan
I följande avsnitt framkommer en del av de svårigheter
som projektpersonalen uppmärksammade under
projekttiden avseende samverkan mellan projekt och
remitterande verksamheter. Samverkanssvårigheterna,
som lyfts i detta avsnitt, har skett både på verksamhetsnivå och på individnivå i förhållande till enskilda
ärenden. Problematik avseende samverkan är dock
någonting som framkom i mindre utsträckning under
projektpersonalens diskussioner, i förhållande till andra
avsnitt. Överlag har det funnits en avsaknad av ett
större samarbete mellan remittenterna och projektet
med att försöka arbeta ihop sig.
5.5.1 Projekt verkar under tidspress
Projektpersonalen förde diskussioner kring de
utmaningar som upplevdes i det dagliga arbetet med
deltagarna. Som välkänt arbetar projekt utifrån en tydlig
tidsram med konsekvensen att tidsbrist ofta uppstår.
Deltagarna som remitterades till projektet hade även de
tidsramar att förhålla sig till utifrån deras beslutsperioder. I flertal fall har personalen uppmärksammat
behov hos remitterade deltagare som personalen
bedömt att projektet inte kan tillgodose. Det har
exempelvis rört sig om behov av kontakt med läkare för
en eventuell ADHD-utredning, rehab-handläggare på
Arbetsförmedlingen, läkare avseende fysiska problem,
logopeder, specialpedagoger, eller arbetsterapeuter. När
ansvarig nyckelperson försökt hjälpa deltagaren att
komma i kontakt med rätt insats har den stött på
svårigheter som inneburit att personalen inte inom
rimlig tid kunnat upprätta den kontakt som ansetts
159
nödvändig, någonting som har kommit att påverka
deltagarens planering negativt. Projektpersonalen
bedömer att detta i huvudsak har att göra med att det
inte funnits ”genvägar” för personalen att ta till i
kontakten med andra verksamheter samt att projektet
inte varit välkänt, eller haft någon legitimitet, hos
aktörer inom relevanta verksamheter så som inom
vården men även hos de egna samverkanspartners.
5.5.2 Remittenternas förhållningssätt
Någonting som uppmärksammades tydligt av projektets
personal var hur lite remittenterna egentligen känner till
om de individer de skickar till insatser. De hade även
väldigt lite kännedom om den ”valda” insatsen. Ofta har
tilldelad nyckelperson behövt kontakta remittenter för
att komplettera den bristfälligt ifyllda remissen och
därmed komplettera med, för projektet väsentlig,
information, så som vilka tidigare åtgärder deltagaren
varit i. Tyvärr har projektpersonal ofta inte fått mycket
till svar tillbaka. Remittenterna vet ibland inte vilka
åtgärder individerna medverkat i och ibland vet de
namnet på åtgärderna men inte innehållet.
I början av projekttiden fyllde remittenter i både en
remiss, en medgivandeblankett (om hävande av
sekretess mellan projektet och andra relevanta
verksamheter kring individen) samt en samtyckesblankett (av användandet av personuppgifter inom
projektet). Ett tag in i projektet togs de två sistnämnda
blanketterna bort, med hänvisning att remittenterna
ansåg det vara ett merarbete att fylla i dessa, någonting
som de inte hade tid med. Det ledde till att
projektpersonalen inte kunde inhämta kompletterande
160
uppgifter, kring en potentiell deltagare. Sådana
uppgifter behövde projektpersonalen just för att kunna
bedöma om projektet var lämpligt för den potentiella
deltagaren och om projektet skulle kunna tillgodose de
behov den potentiella deltagaren hade. Projektpersonal
fick istället boka ett möte med den potentiella
deltagaren, för att fylla i blanketterna, och därefter ta
kontakt med remittenten. Tyvärr har det då i flertal fall
varit så att projektpersonal inte fått kompletterande
information om individen med hänvisning till sekretess
trots intyg om upphävandet av detta. Blanketten har
inte alltid varit ”bevis nog”. Detta har inneburit onödiga
processer för deltagaren, så som ett upprepande av sin
historia, och dyrbar tid har slösats bort både för
individen och för projektpersonalen.
Ytterligare en problematik som dök upp under
projekttiden var kring vem som har makten att besluta i
ärenden. Det finns en förståelse hos projektpersonalen
kring att en handläggare från ansvarig myndighet har
det yttersta ansvaret i ärenden. Dock kan inte
projektpersonalen förlika sig med att det i flertal fall
hänt att deltagare, över en dag, ryckts ut ur projektet
utan förvarning, för att bli ”placerade” i annan insats.
Många gånger har deltagarna själva inte haft någon
vetskap om att så ska ske. Projektpersonalen har även
varit med om att ansvariga handläggare kontaktat
ansvarig nyckelperson för att informera om att det är
”detta eller detta” som ska göras kring en individ, så
som att skaffa praktikplatser. Trots att projektpersonal i
flertal fall varit tydliga med att det inte är den
bedömningen de själva gör, utifrån deltagarens behov,
har handläggare ihärdigt tryckt på.
161
5.5.3 Aktiveringspolitiken bidrar till svårigheter
Projektet Unga i JOBB hade som syfte att undersöka
varför unga arbetslösa återkommer i olika insatser/
åtgärder. Vidare skulle även projektet arbeta fram en
metod för att förhindra att så sker.
Personalens uppfattning är att Arbetsförmedlingen,
utifrån Ungdomsgarantin, ska se till att unga arbetslösa
är i aktivitet och under 15 månader prova på så många
olika åtgärder/insatser som möjligt. Eller som en
Arbetsförmedlare uttryckte det ”välja från ett
smörgåsbord av aktiviteter”. Fungerar inte insatsen efter
tre månader, ska individen vidare till en annan insats.
Ett sådant arbetssätt, anser projektpersonalen, har stöd i
den aktiveringspolitik som idag råder och det kan i vissa
avseenden vara bra. Projektets personal menar dock att
detta arbetssätt främst främjar ett ”runtsnurrande” och
att det medför att unga återkommer i insatser/åtgärder.
Dessutom finns det en risk att uppföljningen och
informationen kring en individ, som varit i en insats,
inte förs vidare till nästa insats/åtgärd. Vidare leder det
till att arbetet som individen gjort i tidigare insatser/
åtgärder går förlorad, istället för att vara något att bygga
vidare på. Det kan även innebära många avbrott för en
individ under relativt kort tid, där individen gång på
gång behöver påbörja nya processer hos sig själv.
Projektets personal anser att den förda aktiveringspolitiken är en starkt bidragande faktor till att unga
arbetslösa återkommer i olika insatser/ åtgärder.
162
6 Att arbeta med unga arbetslösa
Vi som varit personal i Unga i JOBB har, i och med
genomförandet av projektet, fått med oss mycket
erfarenheter om unga arbetslösa, deras förutsättningar
samt om de samhälleliga förutsättningarna i relation till
de unga. Vi har ingen lösning på hur det går att
förhindra att unga arbetslösa återkommer i olika
insatser/åtgärder. Det vi har erfarit, och som vi vill föra
vidare, är att det främsta syftet inte enbart torde vara att
unga ska börja arbeta. Att människor mår bra, oavsett
om de har eller inte har ett arbete, måste vara det
yttersta målet i verksamheter som riktar sig till
människor.
I detta kapitel vill vi framföra vilka
förutsättningar vi tror behövs för att ge möjligheterna
för de unga arbetslösa att skapa en välfungerande och
värdefull vardag. Detta kapitel är ett lösningsinriktat
kapitel som knyts an till föregående kapitel.
Först i kapitlet presenteras resultat, kommentarer samt
en analys avseende Unga i JOBBs insatser som riktats
mot
deltagarna,
utifrån
externt
upphandlad
utvärderares resultat från intervjuer med före detta
deltagare som genomförts under februari månad 2014.
Vidare redovisas även KASAM-värdena för deltagarna.
Sist i kapitlet så lyfts projektpersonalens förslag till
förbättringar, kopplat till en modell med tre nivåer, som
bygger på våra tankegångar och erfarenheter. Vårt
övergripande mål utifrån vårt resonemang i sista
kapitlet har varit att individen ska ges de bästa
förutsättningar för att närma sig arbetsmarknaden samt
uppnå en värdefull och välfungerande vardag, vilket
ofta sker i en växelverkan.
163
164
6.1 Utvärdering - framgångsfaktorer
6.1.1 Självskattningspåståenden
Intervjuer genomfördes med 14 före detta deltagare i
projektet. Samtliga 14 intervjuade fick besvara sex
självskattningspåståenden och därefter räknades ett
medelvärde ut. Bedömningsskalan var 1-10, där 10
motsvarade ”stämmer helt/mycket hög påverkan”
medan 1 innebar ”stämmer inte alls/mycket negativ
påverkan”. En 5:a i omdöme motsvarade ett neutralt
svar, det vill säga projektet har varken haft positiv eller
negativ påverkan på individen.
Självskattningspåståendena var följande:
Självskattningspåstående 1: I vilken grad upplever du att
projektet har påverkat ”tron på dig själv”, dvs. ditt
självförtroende?
Självskattningspåstående 2: I vilken grad upplever du att
projektet har påverkat ditt sätt att kommunicera med
andra människor, t.ex. våga gå in diskussion, hålla
föredrag för andra, presentera sig själv inför okända
personer m.m.?
Självskattningspåstående 3: I vilken grad upplever du att
projektet har påverkat din initiativförmåga, t.ex. våga ta
sig an för dig nya uppgifter och utmaningar?
Självskattningspåstående 4: I vilken grad upplever du att
projektet har påverkat din inställning till att vilja gå
vidare med studier?
165
Självskattningspåstående 5: Upplever du att projektet har
gjort att du kommit närmare eller längre ifrån
arbetsmarknaden?
Självskattningspåstående 6: Om du ser till projektet i sin
helhet, i vilken grad har det påverkat dig och haft
betydelse för din utveckling (sammanfattande
omdöme).
Den totala poängfördelningen:
Samtliga påståenden har en positiv utveckling, då det
neutrala värdet är 5. Projektet i sin helhet har haft mest
påverkan, en stegring med 3,5 punkter. Lägst påverkan
har projektet haft vad gäller dess påverkan att vilja
166
studera vidare. Det kan förstås utifrån att de flesta av
deltagarna redan vid ingång i projektet inte hade siktet
på studier utan främst ville finna ett arbete. Att det ändå
har utvecklats positivt tyder på att projektet kanske har
gett några deltagare en insikt i att det kan krävas studier
för att nå uppsatta mål.
6.1.2 Resultat KASAM
Projektet använde sig av KASAM (se avsnitt 3.3.1.2) för
att försöka mäta individens upplevelse av sitt mående
och om detta förbättrades eller försämrades under tiden
i projektet. En hög känsla av begriplighet, hanterbarhet
och meningsfullhet torde öka ens möjligheter att skapa
bättre förutsättningar att erhålla en mer välfungerande
och värdefull vardag. De förändringar som går att
skönja utifrån sammanställning av deltagarnas KASAMvärde presenteras i diagram i detta avsnitt.
Informationen i diagram 8 baseras på 56 stycken
deltagare där de fyllt i KASAM vid två tillfällen:
Diagram 8
167
Som det går att utläsa ur diagram 8 höjs det
genomsnittliga värdet av KASAM, från 121 till 127.
Främst har begriplighet ökat, från 42 till 45, men även
meningsfullhet samt hanterbarhet har ökat något.
Informationen i diagram 9 baseras på 38 deltagare där
de fyllt i KASAM vid tre tillfällen:
Diagram 9
Även för de deltagare som mätte KASAM vid tre
tillfällen har det genomsnittliga värdet ökat. När
KASAM mättes vid deltagarnas projektstart var det
genomsnittliga värdet 122, i mitten när det mättes var
det 130 för att slutligen vara 132. Samtliga delar av
KASAM, förutom begriplighet som har samma värde
vid mättillfälle två och tre, har ökat gradvis.
168
6.1.3 Analys & slutsats
Följande avsnitt syftar till att ge en övergripande analys
och slutsats till vilka faktorer som kan tänkas ligga
bakom den positiva bild som deltagarna har förmedlat
under intervjuerna. Denna analys är genomförd och
sammanfattad av extern utvärderare.
Unga i JOBB har att döma utifrån samtalen med
deltagarna haft en framgångsrik utveckling. Nästintill
samtliga deltagare beskrev projektet som meningsfullt,
värdeskapande och motiverande. Intressant är att flera
deltagare som har varit med i andra liknande
arbetsmarknadsinriktade insatser lyfter fram att Unga i
JOBB skiljer sig från dessa övriga genom att upprätthålla
ett individuellt perspektiv på de erbjudna insatserna och
att det sätts upp ”realistiska målsättningar” (deltagare,
man: 16-24 år). En ytterligare viktig faktor har varit
arbetsgruppens sätt att arbeta coachande, motiverande
och med respekt. Dessa delar tillsammans tycks ha
bidragit till att deltagarna varit mycket motiverade till
sitt projektdeltagande. För även om det totala
intervjuunderlaget endast bestod av 11,2 % följde de
erhållna svaren ett gemensamt mönster, vilket innebär
att sannolikheten att övriga deltagare skulle avvika får
betraktas som marginell. Det är också viktigt att
poängtera att de deltagare som intervjuades valdes
slumpmässigt ut, varför det inte har funnits några
möjligheter till att styra urvalet till att endast bestå av
dem som är mest positiva. Självskattningspåståendena
styrker bilden över av att projektet haft en påverkan.
169
Vad gäller projektets avslutande månader är det viktigt
att ta ovanstående i beaktande och inte ”luta sig
tillbaka”. Det gemensamma, som de deltagare som
under 2014 hade blivit inskrivna i projektet förde fram,
var att projektet inte har haft någon tydlig påverkan vad
gäller såväl självkänsla, egen makt med mera. Det kan i
och för sig ha att göra med de större personalförändringarna som har ägt rum i arbetsgruppen, men
det är ändå så pass viktigt att lyfta fram för att undvika
att ett framgångsrikt projekt mot slutet får avvikande
resultat.
Lärdomar att ta med sig in i ordinarie verksamhet är
alltså vikten av att försöka upprätthålla ett individuellt
perspektiv på aktiviteter riktade till målgruppen, men
också att behandla dem med respekt. Med respekt syftas
det på att inte ”förminska” dem vilket ett par av de
intervjuade upplevde förekomma inom andra insatser.
Den kontinuerliga uppföljningen har också varit en
viktig del för deltagarens upplevelse av att projektet har
gett resultat. Att inget ”släppts igenom” har sänt ut
signaler om att det är viktigt att deltagaren genomför
sina uppgifter, även om det har varit på egen hand.
170
6.2 Förslag till förbättringar & lösningar
I följande kapitel kommer våra tankar, lärdomar,
reflektioner beskrivas utifrån tre nivåer:
Med systemnivå menar vi de strukturer som finns längst
ifrån den enskilde individen. Dessa strukturer återfinns
på nationell men även internationell nivå och avser
sådant som politik på regeringsnivå och inom den
Europeiska unionen.
På verksamhetsnivå finns de verksamheter och
organisationer som verkar i individers närmiljö så som
statliga och kommunala myndigheter, men kan också
beröra den lokala politiken. Det är även på denna nivå
som verkställigheten sker och utförandet av de beslut
som tas på systemnivå sätts i verk.
171
På individnivå talar vi dels om individer som söker
hjälpinsatser från de verksamheter som omnämns under
verksamhetsnivån och dels om de yrkesverksamma
inom respektive verksamheter.
6.2.1 Systemnivå
6.2.1.1 Möjlighet till individanpassade lösningar
Det finns oftast inga snabba lösningar för att unga
arbetslösa ska komma ut i arbetslivet utan det är en
process som måste få ta sin tid för att ett hållbart resultat
ska kunna uppnås. Därmed vore det bra om det fanns
möjlighet till en individuell tidslängd för insatser och
aktiviteter som anpassas utifrån den unges behov och
förutsättningar. Projektpersonalen tycker vidare att det
även vore rimligt om aktivitetskravet, för unga
arbetslösa, var individanpassat, med möjlighet till en
successiv ökning, utifrån varje individs behov och
förutsättningar.
6.2.1.2 Samma ersättningsnivå för alla
Projektpersonalen anser att det vore en fördel om det
fanns en fastställd ersättning, från offentlig medfinansiering, som är lika hög för samtliga unga
arbetslösa som är aktuella för åtgärder/insatser. När
ersättningsnivåerna varier kraftigt kan det medföra att
de med lägst ersättningsnivå prioriteras sist. En lika hög
ersättning för alla individer kan bidra till ett större fokus
på kvalité, och inte kvantitet, i insatser/åtgärder för
unga arbetslösa.
172
6.2.1.3 Stöd till unga arbetslösa
I till viss del likhet med Lag (1993:387) om stöd till vissa
funktionshindrade (LSS) vore det värdefullt om unga
arbetslösa hade rätt till hjälp och stöd. Många av de
unga arbetslösa har inte möjligheten att föra sin egen
talan och har svårt att orientera sig i samhället. Det
medför att de kanske i vissa fall inte vet hur de ska gå
tillväga i olika ärende och vilka rättigheter (och
skyldigheter) de har. Projektpersonalen ser därför att det
skulle vara fördelaktigt om unga arbetslösa från dag ett
av sin arbetslöshet har rätt till ett ombud som
kontinuerligt kan vägleda, hjälpa och stödja den unga
mot sysselsättning.
6.2.1.4 Förebyggande arbete
Projektpersonalen anser att det skulle finnas krav på
kommunerna att arbeta förebyggande för de unga som
omfattas av informationskravet. Det skulle kunna
kompensera för det glapp som uppstår för unga mellan
avslutad skola och arbetslivet. Det förebyggande arbetet
hade med fördel kunnat utformas med samverkan
mellan skola, arbetsgivare, föreningslivet etcetera.
Genom att kommunerna arbetar uppsökande och
informerande gentemot unga hade det kunnat fånga
upp de individer som annars riskerar hamna i
utanförskap redan i tidig ålder.
6.2.1.5 Hänsyn till arbetsmarknadsläget
Det vore betydelsefullt om större hänsyn togs till det
aktuella arbetsmarknadsläget och därigenom sätta
rimliga krav på individen. Att tvinga unga att söka
arbeten och att även ta vilka arbeten som helst är inte en
hållbar lösning. Insatser/åtgärder för unga torde vara
173
mer riktade åt arbeten som det faktiskt finns att få
utifrån det aktuella arbetsmarknadsläget och utifrån
individens behov och förutsättningar. Det måste även
finnas en förståelse för det aktuella arbetsmarknadsläget
och därmed anpassa jobbsökarkravet/arbetskravet
utefter de faktiska möjligheterna att få ett arbete. Till
syvende och sist handlar aktiveringspolitiken om en
människosyn. Ser vi utanförskap och arbetslöshet som
kopplat till den enskilde individens resurser och
förutsättningar eller som ett strukturellt problem mellan
individens förutsättningar och arbetsmarknadens
karaktär?
6.2.2 Verksamhetsnivå
6.2.2.1 Målgruppsanalys & personalinventering
För att utforma en verksamhet som riktar sig till unga
arbetslösa finns det en rad förutsättningar som
personalen ser som angelägna att ta i beaktning. Till en
början är det av största vikt att det görs en noggrann
undersökning och analys av den målgrupp som en
verksamhet ska arbeta med, innan åtgärder och insatser
utformas. För att verkligen veta och förstå vilket behov
målgruppen har bör målgruppen själva få vara med och
utforma insatser/åtgärder. Genom att ge de unga ett
reellt inflytande, och med en grundlig förundersökning,
skapas större möjligheter till mer korrekt utformade
insatser som svarar mot det verkliga behovet som finns.
Det skulle i längden inte bara vara fördelaktigt för de
unga utan även vara resurssparande.
Innan inköp av utbildningar görs i en verksamhet bör en
grundlig inventering ske bland personalen. Genom att
174
undersöka vilka kompetenser personalen faktiskt
besitter tillvara tas de resurser som redan finns bättre.
Personalen bör även få ett större inflytande i vilka
utbildningar som köps in eftersom det faktiskt är de som
har störst inblick i vad som behövs. Vidare är det viktigt
att ge personalen mandat och utrymme till att forma och
utveckla projektidéer i befintlig verksamhet, för att
kunna bidra med relevant kunskap som medför
adekvata metoder och en utvecklingsorienterad
verksamhet.
6.2.2.2 Kontexten unga befinner sig i
Det är väldigt viktigt i verksamheter som riktar sig till
unga arbetslösa att ständigt hålla sig uppdaterad med i
vilken kontext verksamheten befinner sig i. Omvärlden
förändras ständigt beroende på det politiska läget,
arbetsmarknaden, lagar, riktlinjer, media etcetera. Att
verkligen vara insatt i den aktuella kontexten unga
befinner sig i medför större möjlighet för realistiska och
korrekta insatser och även en större förståelse för de
ungas situation.
Att ständigt hålla sig uppdaterad med vilka möjligheter
som finns i närområdet (omvärldsbevakning) bör vara
en självklarhet i verksamheter som riktar sig till unga
arbetslösa för att öka deras chanser att erhålla arbete. Ett
exempel, som personalen tycker är ett framgångsrikt
koncept, är danska lärlingsutbildningar som i sin
utformning skapar stora möjligheter för unga att göra
inträde på arbetsmarknaden. Det är även viktigt med
omvärldsbevakning för att lära sig av varandra och ta
del av framgångsrika metoder.
175
6.2.2.3 Tydliga mål
Projektpersonalen anser att det är av stor vikt att det
finns tydliga verksamhetsuppdrag och mål. Genom
tydliga uppdrag och mål skapas bättre förutsättningar
för verksamheten att utforma arbetet i enlighet med
uppdraget samt för att nå de uppsatta målen. Utefter
uppdraget och målen ska sedan personalen få
förtroendet att utforma det dagliga arbetet i
verksamheten. I en verksamhet ska även personalen få
grundläggande förhållande tillgodosedda så som
psykosociala förhållanden och den fysiska miljön. Då de
grundläggande förhållandena är tillgodosedda kan
personalen verkligen koncentrera och fokusera sig på de
individer som de är anställda att arbeta med. Det är
betydelsefullt att personalen är delaktiga och har reellt
inflytande i beslut rörande nya inslag i verksamheten.
Med beslutdelaktighet skapas en större möjlighet att de
nya inslagen blir förankrade i verksamheten.
6.2.2.4 Tydligt ledarskap & styrning
Det är oerhört viktigt med ett tydligt ledarskap i en
verksamhet. Personalens erfarenheter är att ett tydligt
ledarskap karakteriseras av god kommunikativ förmåga
och att relevant information alltid når personalen.
Vidare består ett tydligt ledarskap av hög kompetens
inom det specifika området, lojalitet gentemot
personalen samt att personalen ges de rätta förutsättningarna för att utföra sitt arbete. En lyhördhet och
en ödmjukhet till personalen skapar förutsättningarna
för att så ska ske. Dessutom bör ledaren vara synlig och
tillgänglig och vidare ha en nära kontakt med
personalen. Ledaren ska även ha insikt och respekt för
den tiden det tar för personalen att utföra sitt arbete.
176
Personalen anser även att det är av stor vikt att det finns
en förutsägbarhet i verksamheten för att skapa trygghet
och kontinuitet för personalen. Det är viktigt att planera
realistiskt och ha god framförhållning. Vidare måste det
finnas en respekt för att saker tar tid och att personalen
är olika individer med olika förutsättningar och behov.
Det måste finnas en möjlighet att låta tiden ha sin gång
och att ha respekt för processens värde. Något som
personalen erfarit under projekttiden är att det är i
processen som insikt och lärdomar frodas. Målet är
viktigt, men det är under processen som den faktiska
utvecklingen sker.
6.2.2.5 Samverkan
Det vore högst fördelaktigt, anser projektpersonalen, om
olika verksamheter samverkar så mycket som möjligt.
Genom samverkan skapas det möjligheter för bättre
informationsöverföring vilket resulterar i att kunskap
kring en individ tas tillvara på. Därmed går det att
undvika dubbelarbete eller att individen gång på gång
behöver berätta samma sak. Det är även viktigt att de
olika verksamheterna har insikt och respekt för
varandras uppdrag. Med en samverkan mellan
verksamheter skapas också en möjlighet till samordning
av stödinsatser kring individen vilket många gånger
vore väldigt gynnsamt, både för verksamheterna och för
individen.
6.2.2.6 Individens behov som styrande
När en insats ska utses för en individ borde det vara ett
krav att personen som gör bedömningen har god
kännedom om individen samt god kunskap om de olika
177
insatserna som det finns att välja på. Med kännedom om
individen, och kunskap om insatserna, skapas större
möjlighet att rätt insats utses direkt utifrån individens
behov, förutsättningar och mål.
Projektpersonalen anser att beslutsperioder kring en
individ borde vara flexibla och individanpassade. Det
måste vara individens behov som styr beslutsperioder
och inte verksamhetens riktlinjer.
6.2.2.7 Utvärdering & uppföljning
Det som är absolut essentiellt i en verksamhet, anser
projektpersonalen, är att det finns strategier för att ta
tillvara på goda resultat genom kontinuerlig uppföljning
av verksamheten och dess insatser och åtgärder. Det bör
därav avsättas en relativt stor budget för att löpande
utvärdera arbetet och dess effekter. Det är viktigt att
utvärderingen sker med både kvalitativa och
kvantitativa metoder. Som tidigare nämnt i kapitlet om
delaktighet har en kvalitativ utvärdering utifrån ett
brukarperspektiv stora fördelar. Genom att lyssna på de
ungas (brukarna) upplevelser av insatser frambringas
unik kunskap om insatsernas faktiska nytta. Insatsen
resulterade kanske inte i ett arbete men möjligtvis gav
den ett annat värde för den unge, i form av ett bättre
mående, som i längden ökar chanserna för inträde på
arbetsmarknaden.
Att
hela
tiden
utvärdera
verksamheter skapar en återkoppling på arbetet och
vidare en vägledning för hur arbetet ska utföras på bästa
sätt.
178
6.2.3 Individnivå
6.2.3.1 Upplevelsen att vara delaktig
Det är oerhört viktigt och värdefullt, i en verksamhet
som riktar sig till människor, att de som arbetar med
brukarna får stor delaktighet. Ansvarig chef innehar
beslutanderätt i verksamheten och bör så ha, dock
betonar projektpersonalen att vid beslutsfattande ta in
den kunskap som personalen faktiskt besitter. Skapas ett
öppet klimat för diskussioner så möjliggörs en
kunskapsöverföring i hela ledet vid beslutsfattande. Vid
planerande av projekt, vore det bra att skapa en fokusgrupp beståendes av medarbetare och målgruppen – låt
de få dela med sig av sina erfarenheter och komma med
förslag. Att även låta brukarna få vara delaktiga, i
utformningen av verksamheter och insatser, är mycket
värdefullt då de innehar unik kunskap. Det medför att
kvalitén på insatserna, och på det sociala arbetet, blir
bättre och det blir större chans att det faktiskt är rätt
insatser som utformas, utifrån brukarna behov.
En annan viktig del för att skapa en delaktighet är att
ständigt ha en tydlig och rak kommunikation mellan
chef-medarbetare-brukare. Detta tror vi lägger en god
grund för delaktighet.
6.2.3.2 Gruppverksamhet
Projektpersonalens erfarenhet av att hålla i gruppverksamhet varje dag är att det blir mödosamt i längden
både för personal och för brukare. Att inneha en
gruppverksamhet upplevs positivt dock bör det skapas
en balans av verksamhet på plats och uppgifter ”utanför
huset”. Här ser projektpersonalen att den yrkesmässiga
179
intuitionen behövs, och bör användas, för att kunna
finna en individuell och adekvat planering då individen
arbetar med egna arbetsuppgifter utöver gruppverksamheten.
I projektet infördes flextid, detta ser personalen positivt
på då deltagaren fick äga och driva sin egen process
med personalen som stöd. Gruppen är extra viktig
initialt där stor tyngdpunkt bör läggas på gruppens
sammanhållning och på gruppstärkande övningar. När
gruppen blivit mer bekväm och välfungerande kan
flextid införas alltmer. Det är dock viktigt för varje
enskild brukare att ha tydliga och mätbara kortsiktiga
samt långsiktiga mål.
6.2.3.3 Rätt krav på brukarna
När det gäller krav på brukarna, i detta fall de unga, så
anser projektpersonalen att konsekventa och rimliga
krav måste finnas. Även här är den yrkesmässiga
intuitionen viktig där personalen på ett flexibelt sätt bör
lägga fokus på vad individen efterfrågar och framför allt
kunna avgöra vad som behövs. Individen ska själv äga
sin egen process och vara med och planera sitt eget
innehåll. Personalen ska fungera som ett stöd som
coachar och leder individen framåt. Istället för att skapa
en skolliknande miljö i föreläsningsform så går det att
låta gruppen skapa ett gemensamt schema. Låt brukarna
själva boka in föreläsare, delge varandra information om
exempelvis praktikprocesser, inventera sitt nätverk
etcetera. Det finns en enorm kunskap inom gruppen,
använd den och skapa en arbetsplatslik miljö istället för
en skolmiljö.
180
För verksamheten och individen är det utav stor vikt att
utvärdera och följa upp ens dagliga arbete. En samsyn
måste finnas i vad som mäts, på vilket sätt och för vem.
Det hade varit en stor fördel om alla kommuner mätte
arbetsmarknadsinriktade insatser på samma sätt, detta
för att jämföra resultat. Vi har i projektet använt oss av
KASAM vilket har upplevts som ett enkelt verktyg för
alla yrkesgrupper att använda sig av. KASAM mäter
individens känsla av sammanhang och kan inte ensamt
ses som ett fulländat verktyg att mäta individens hela
livssituation. Dock är det användbart i fler sammanhang
än enbart vid mötet med brukaren.
6.2.3.4 Multidisciplinärt team
Det finns stora fördelar med att vara ett multidisciplinärt team. Att många olika kompetenser samlas i
ett arbetslag kan skapa större möjlighet att rätt stöd och
hjälp finns att tillgå för individen. Det skapas också
möjlighet att ta del av varandras kunskaper och att lära
av varandra. Dock bör vissa förutsättningar uppfyllas
för att fördelarna i ett multidisciplinärt team ska komma
till sin rätt. Projektpersonalen anser, som tidigare nämnt,
att det är bättre att anställa yrkesroller efter att en
målgruppsanalys har gjorts, och inte tvärtom. Det är
viktigt att yrkesrollerna och kompetenserna matchar
den målgrupp som verksamheten har. I nästa led bör
det finnas tydliga arbetsbeskrivningar i grunden, men
då arbetsuppgifter med tiden kan variera så bör
ramarna vara relativt flexibla. Det är dock viktigt att de
inte är alldeles för yviga.
Vidare är det viktigt att det framgår vilka
ansvarsområden olika personer har. Det motverkar
181
misstolkningar och blir lättare för personalen att förhålla
sig till samt lättare att veta vem som har beslutanderätt i
vilka frågor. Internt i arbetsgruppen är det viktigt att det
skapas ett klimat där personalen har respekt för
varandras kompetenser. Det är fördelaktigt om klimatet
är sådant att det är tillåtet att ha en viss kompetens som
andra inte har och därmed mer kunskap i särskilda
frågor.
6.2.3.5 Metodik & arbetssätt
Som enskild medarbetare bör arbetet gå ut på att föra
brukaren framåt och måna om att träffa brukaren ofta.
På så vis ökar möjligheterna för att det skapas en god
relation, som vi i projektpersonalen anser är
fundamentalt viktigt för ett lyckat samarbete. Det är
viktigt att personalen är mycket lyhörd i mötet med
brukaren och har en förståelse för att alla har
individuella behov och förutsättningar. Därmed är även
tidsaspekten olika.
Vidare bör arbetet med människor fokusera på
styrkorna och inte på svagheterna. Bara på så vis kan
styrkorna förstärkas. Utgångsläget ska inte vara att
människor är linjära i sin utveckling och att det finns en
universell metod som fungerar för alla. Mycket av
utvecklingen bygger på att som professionell ha en
fingertoppskänsla och en yrkesmässig intuition som kan
fungera som en verktygslåda. Oavsett så bör, som
tidigare nämnt, utgångsläget vara att den professionelle
hjälper individen till självhjälp och ger ett sådant
utrymme att denne själv kan utforma och välja vad hen
behöver arbeta med, utifrån tanken att individen är
expert på sitt eget liv.
182
6.2.4 Slutdiskussion
Unga i JOBB var ett arbetsmarknadsprojekt, en insats
som syftade till att föra den enskilde individen närmre
arbetsmarknaden samtidigt som fokus legat på såväl
verksamhet- som systemnivå då projektet avsåg att
förhindra att unga arbetslösa återkommer i olika
åtgärder och insatser.
Projektpersonalen anser att fyra delar borde vara
signifikativa för tyngdpunkten i de processer som äger
rum på de olika nivåerna när det gäller
arbetslivsinriktade åtgärder. Dessa delar är kunskap,
förebyggande arbete, delaktighet och individfokus.
Kunskap är en färskvara där vi ständigt måste bevaka
och uppdateras i vad som sker. Att arbeta förebyggande
med unga torde vara det mest gynnsamma för samhället
i sin helhet såväl som för den enskilde individen. För att
skapa en värdefull och välfungerande tillvaro för de
individer vi möter bör vi tillvarata deras tankar och
erfarenheter för att kunna svara mot de behov som
föreligger. Detta kan ses som en definition av begreppet
delaktighet. Oavsett så bör alltid verksamhetens fokus
grunda sig i individen och dennes behov där individen
erhåller en särpräglad insats.
Projektpersonalen menar att det måste arbetas på alla
nivåer för att skapa rätt förutsättningar avseende
kunskap, förebyggande arbete, delaktighet samt
individfokus. Först när så sker går det att förhindra att
unga arbetslösa återkommer i olika åtgärder och
insatser.
183
184
Slutord
Som projektledare till Unga i JOBB känns det lite
vemodigt att projektet avslutas, det har sannerligen varit
en period av ständiga förändringar som emellertid inte
alltid varit utav godo. Denna omdaning har samtidigt
gett många förutsättningar för ett enormt lärande. Jag
ser inte projektet som avslutat utan väljer att se det som
en grund till något nytt, nya förändringar och nya
möjligheter.
Varför återkommer unga i projekt/insatser/åtgärder
utan att komma vidare? Vad har varit framgångsrikt i
Unga i JOBB? Har Unga i JOBB nått uppsatta mål?
Avsikten är inte att besvara frågorna eller sammanfatta
boken i detta slutord. Istället lyfts blicken framåt med
fokus på vad som händer efter projektavslut. Det satsas
miljarder kronor på att främja kompetensutveckling,
motverka utanförskap, förbättra system för mottagning
och integration och mycket därtill. Hur tillvaratas detta
och vad är resultatet av denna satsning? Unga i JOBB
har varit en del i denna satsning och har bidragit med
att motverka utanförskap för några av de deltagare som
omfattas av projektets insatser. Detta visar vår externa
utvärdering och så även våra interna utvärderingar.
Givetvis så har vi även mindre lyckade delar men det är
viktigt att framhålla att vi gjort nytta för minst en
människa.
En människa låter kanske inte mycket bland de ca 508
miljoner människor som är bosatta inom EU. Det är just
det vi inom projektet många gånger samtalat kring, att
det finns lika många individer som lösningar då vi alla
185
är olika. Det finns därmed inga enkla lösningar på ett
sådan komplex fråga.
I svenska ordboken definieras ordet implementera som
”förverkliga nya idéer i företaget”. Där står vi idag, vid
implementeringens brant. Vårt arbete och dess resultat
uppvisar inga innovativa lösningar eller sublima
resultat. Vi vill betona vikten utav att vi alla är olika och
att det individuella perspektivet måste få råda. Några
viktiga förutsättningar för att möjliggöra det är ett bra
bemötande, låta saker ta tid och våga prata om en
yrkesmässig intuition.
Att se oss själva som konstnärer i vårt yrke kan tänkas
vara främmande då många inom vår yrkeskår är
akademiskt skolade och arbetar med människor. Det
finns en uppsjö av samtalsmetodiker, psykologiska
inriktningar, metoder, material och mycket därtill. Vi
menar att det är bra, dock bör vi även lyfta den
yrkesmässiga intuitionen.
Som en fortsättning av Unga i JOBB kommer allt vårt
material att genomarbetas med tyngdpunkt på de ungas
perspektiv och tankar kring hur vi kan motverka
utanförskap och förhindra att människor slussas runt i
system. Vi som varit delaktiga i projektet hoppas på att
våra tankar ska få genomslag, det är ett idogt arbete som
spänner sig över tid och rum. Men vi ger inte upp och
hoppas att ni allesammans är med och skapar ett mer
inkluderande arbetsliv för unga.
Sara Holmberg, projektledare
186
Källförteckning
Allastudier (2012) Lärlingsutbildning i Danmark hämtad
2014-03-12 <http://allastudier.se/studiefakta/50l%C3%A4rlingsutbildning-i-danmark/>
Antonovsky, Aaron (1987) Unraveling the mystery of
health. How people manage stress and stay well Jossey-Bass,
San Francisco
Arbetsförmedlingen (2014a) Definitioner och förklaringar
för Arbetsförmedlingens statistik hämtad 2014-03-11
<http://www.arbetsformedlingen.se/Om-oss/Statistikprognoser/Fakta-om-statistiken/Definitioner-ochforklaringar.html>
Arbetsförmedlingen (2014b) Arbetsförmedlingens
månadsstatistik 18-24år hämtad 2014-04-15
<http://mstatkommun.arbetsformedlingen.se/>
Arbetsförmedlingen (2014c) Allmänt om oss hämtad 201403-13 <http://www.arbetsformedlingen.se/Omoss/Var-verksamhet/Allmant-om-oss.html>
Attention (2012) Vad är aspergers syndrom? Riksförbundet
Attention, Faktablad 4:1
Beresford, Peter (2003) It’s our lives – a short theory of
knowledge, distance and experience Citizen Press, London
Beresford, Peter (2005) ‘‘Service user': regressive or
liberatory terminology?’ in Disability & Society Volume
20, Issue 4, 2005
187
Beresford, Peter (2012) ‘The theory and philosophy
behind user involvement’ in Beresford, Peter & Carr,
Sarah (2012) Social care, service users and user, Jessica
Kingsley publishers, London
Bjuvs kommun (2009) Folkhälsoprofil Bjuvs kommun 2009
Bjuvs kommun (2014) Bjuvs öppenvårdscentra för
familjer, barn, unga och vuxna hämtad 2014-03-11
<http://www3.bjuv.se/Invanare/Omsorg--stod/Missbrukoch-beroende/Bjuvs-Oppenvardscentra1/>
Bowlby, John (1958) ‘The nature of the child’s tie to his
mother’ in International Journal of Psycho-Analysis, 1958,
39, 350-373
Bowlby, John (1960) ‘Grief and Mourning in Infancy and
Early Childhood’ in Psychoanalytic Study of the Child,
15:9-52
Bronfenbrenner, Urie (1979) The ecology of human
development – experiments by nature and design Harvard
University Press, Cambridge, Massachusetts
Bäck-Wiklund, Margareta & Lundström, Tommy (2001)
Barns vardag i det senmoderna samhället Natur och Kultur,
Stockholm
Calmfors, Lars, Forslund Anders & Hemström, Maria
(2002) Does active labour market policy work? Lessons from
the Swedish experience Working Paper 2002:4, IFAU
188
CSN (2014) Om CSN hämtad 2014-05-05
<http://www.csn.se/om-csn>
Dahlberg, Magnus & Vedung, Evert (2013) Demokrati och
brukarutvärdering Studentlitteratur, Lund
Duncan, Barry L., Miller, Scott D. & Sparks, Jacqueline
A. (2011) The heroic client - A Revolutionary Way to Improve
Effectiveness Through Client-Directed, Outcome-Informed
Therapy John Wiley & sons, San Francisco
Ershammar, David & Hulth-Wallgren, David (2007)
Hitta rätt! Vägledning till brukarinflytande i psykiatrin och
socialtjänsten
Europeiska kommissionen (2013) Ungdomsgaranti
hämtad 2014-03-11 <http://ec.europa.eu/social/
main.jsp?catId=1079&langId=sv>
Finsam (2013) Samordningsförbund – tillsammans gör vi
skillnad hämtad 2014-03-11 <http://www.susam.se/
finsam/aktuellt/dokument/folder_utskriftsvanlig.pdf>
Försäkringskassan (2014) Försäkringskassans
organisation (forsakringskassan.se)
Giddens, Anthony (2001) Sociologi Studentlitteratur,
Lund
Gjerde, Susann (2004) Coaching; vad, varför, hur
Studentlitteratur, Lund
189
Greene, Ross W. (2003) Explosiva barn: Ett nytt sätt att
förstå och behandla barn som har svårt att tåla motgångar och
förändringar Cura bokförlag och Utbildning AB,
Stockholm
Greene, Ross W. (2011) Vilse i skolan. Hur kan vi hjälpa
barn med beteendeproblem att hitta rätt Studentlitteratur,
Lund
Harris, Russ (2009) ACT made simple. A quick-start guide
to ACT basics and beyond New Harbinger Publications,
Inc, Oakland CA
Hayes, Steven C., Strosahl, Kirk D. & Wilson, Kelly G.
(2012) Acceptance and commitment therapy. The process and
practice of mindful change The Guilford Press, New York
Jarl, Maria (2001) ’Erfarenheter av ett utbrett
brukarinflytande. En utredning om brukarinflytandet i
Sverige 2001’, pp 45-195 i Ds 2001:34 Ökade möjligheter till
brukarinflytande
Lundin, Martin (2008) Kommunerna och
arbetsmarknadspolitiken Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Rapport 2008:13
Miller, William R. & Rollnick, Stephen (1995) ‘What is
motivational interviewing?’ in Behavioural and Cognitive
Psychotherapy 23, 325–334.
Myrberg, Mats (2003) Att skapa konsensus om skolans
insatser för att motverka läs- och skrivsvårigheter
Lärarhögskolan, Stockholm
190
Regeringskansliet (2013) Arbetsmarknadspolitik hämtad
2014- 03-12
<http://www.regeringen.se/sb/d/14955>
Rotter, Julian B. (1966) ‘Generalized expectancies for
internal versus external locus on control of
reinforcement’ in Psychological Monographs: General and
Applied, 80 (1)
SCB (2012) Grundtabell januari 2012
Arbetskraftsundersökning
SCB (2014a) Arbetskraftsundersökningarna (AKU)
hämtad 2014-02-28 <http://www.scb.se/am0401/>
SCB (2014b) Om SCB hämtad 2014-03-12
<http://www.scb.se/sv_/Om-SCB/>
SKL (2009) Öppna jämförelser 2009 - Folkhälsa
SKL (2011) Kommunerna och arbetsmarknadspolitiken - En
redogörelse för aktuell lagstiftning och samverkansformer
Sveriges Kommuner och Landsting
SKL (2013a) Öppna jämförelser Grundskola 2013
SKL (2013b) Öppna jämförelser Gymnasieskola 2013
SKL (2014) Om SKL hämtad 2014-03-12
<http://www.skl.se/om_skl >
Socialstyrelsen (2002) ADHD hos vuxna och barn
191
Socialstyrelsen (2010) Barn som tänker annorlunda. Barn
med autism, aspergers syndrom och andra
autismspektrumtillstånd
Socialstyrelsen (2012) Metoder för brukarinflytande och
medverkan inom socialtjänst och psykiatri – en kartläggning
av forskning och praktik Socialstyrelsen, januari 2012
Socialstyrelsen (2013a) Öppna jämförelser av ekonomiskt
bistånd 2013 Resultat och metoder
Socialstyrelsen (2013b) Att ge ordet och lämna plats –
vägledning om brukarinflytande inom Socialtjänsten,
psykiatri och missbruks- beroendevård
SOU (2004:23) Från verksförordning till
myndighetsförordning
Statistiska centralbyrån (2013) Arbetskraftsundersökningarnas (AKU) och Arbetsförmedlingens (Af)
arbetslöshetsstatistik – En jämförande studie,
Arbetsmarknads- och utbildningsstatistik, Bakgrundsfakta
2013:8
Statskontoret (2001) Särskilda ungdomsåtgärder? – om
kommunala ungdomsprogrammet och utvecklingsgarantin,
(2001:4)
Svenska ESF-rådet (2011) Programkriterierna i
Socialfondsprogrammet
Svenska EFS-rådet (2012) Vägledning för projekt med
partners Beslut nr 2012:70
192
Svenska EFS-rådet (2013a) Om socialfonden hämtad 201403-11 <http://www.esf.se/sv/vara-program/
Socialfonden/Om-Socialfonden/>
Svenska EFS-rådet (2013b) Om ESF-rådet hämtad 201403-11 <http://www.esf.se/sv/Om-ESF-radet/>
Tamm, Maare (2002) Psykosociala teorier vid hälsa och
sjukdom Studentlitteratur, Lund
Thoursie, Ragnar (1990) ’Den offentliga
arbetsförmedlingens utveckling under
1900-talet’ i Perspektiv på arbetsförmedlingen, SOU 1990:31,
Allmänna förlaget, Stockholm
Whitmore, John (2013) Nya coaching för bättre resultat
Natur & Kultur
193