RABALDER
TIDNINGEN FÖR UNGA MED HÖRSELSKADA
#3
2014
1
Tema: Träning
Hårda tacklingar men ingen boll - vi pratar om roller derby
Roller derby: en fullkontaktssport på rullskridskor. Klassiska alltså, inte inlines, utan
sådana där hjulen sitter bredvid varandra. En lagsport utan boll där man tacklas och åker
snabbt runt en oval bana. Det har liknats vid både rugby och wrestling. Fast det är ändå
inte riktigt rätt. Roller derby är Sveriges snabbast växande sport. Vi har träffat Hanna,
medlem i Unga Hörselskadade, som spelar i Malmölaget Crime City Rollers och som
har varit med och tagit SM-silver två år i rad.
Hur kom det sig att du fastnade för roller derby?
Jag såg en match och tyckte det verkade vara en kul och
utmanande sport. Jag har alltid gillat att åka skridskor
och det är ju lite likt rullskridskor så det kändes som en
bra sport för mig. Jag gillar roller derby för att det är en
sport som passar i princip alla kroppsformer. Både tunga
och lätta personer har fördelar och både korta och långa.
Den är också feministisk och öppen för både kvinnor
och transpersoner.
Hur fungerar det med din nedsatta hörsel i
kombination med roller derby?
Jag hör inte när domarna visslar i sina visselpipor.
Det som är bra med derby är dock att domarna gör
handsignaler samtidigt som de visslar eller ropar olika
saker så jag kan se vad som händer istället. Det svåraste
är nog att höra vad mina lagkamrater säger på banan
men vi har kommit på lite olika tecken som vi använder.
Sen har jag valt att vara jammer som är den person som
tar poäng. Då är en inte lika beroende av att höra vad
lagkompisarna säger på banan.
Har du några strategier för att få det att fungera?
Jag försöker vara öppen och berätta om min hörselskada för alla. Domarnas signaler
gör ju att det passar hörselskadade och döva bra och sporten är ganska ny så det finns
utrymme och öppenhet för förändring för att göra sporten tillgänglig för alla.
6
Detta är roller derby
Roller derby spelas på en platt, oval bana.
En match är en timme lång, uppdelad
i två halvlekar. En halvlek är i sin tur
uppdelade i jams, miniperioder som varar
i upp till två minuter.
Varje lag ställer upp med fem spelare på plan
samtidigt inför varje jam. En spelare i varje lag har en
stjärna på huvudet, hon kallas jammer och är den som tar
poäng. Övriga spelare är blockers och startar i en klunga, packet.
Jammerns uppgift är att ta sig igenom packet, åka snabbt runt banan och sedan
igenom igen. För varje motståndarspelare hon passerar per varv får hon ett poäng.
Den jammer som är först igenom packet på första varvet vinner möjligheten att
avbryta jammet. Det gör hon sedan lämpligtvis när hon har tagit mer poäng än
motståndarjammern. Blockers uppgift är att hindra motståndarjammern att ta sig förbi
och samtidigt försöka underlätta för sin egen jammer.
Hur löser du kombinationen träning och hörselnedsättning?
Vi frågade Annica och Leif vad de har valt att träna och hur det fungerar
med hörselnedsättning och hjälpmedel.
Annica: Jag tränar truppgymnastik på
elitnivå och jag har ett CI på höger öra.
När jag tränar så kan jag bara använda
mitt CI ibland, tex när vi värmer upp
och har genomgångar osv. Men när jag
kör volter och snurrar så ramlar det av,
så för att inte tappa det då tar jag av
det. När ledarna ska ha genomgång så
försöker jag påminna dem om att se till
att vi sätter oss någonstans där det är
lugnt. Ett bra tips är också att försöka ha
samling i en cirkel, då ser alla varandra
och då ser man även om någon i gruppen
säger nått och inte bara ledaren.
Leif: Jag springer några orienteringstävlingar per år. På tävling har jag mina
hörapparater på samlingsplatsen med
klubben och så, men när jag joggar till
start, springer och efter innan jag duschat
så har jag inte mina hörapparater.
Orientering är en individuell sport och
visst finns det en fördel att kunna höra
att en kontroll piper på avstånd när en
annan löpare stämplar där, men jag har
alltid tränat och tävlat utan och känner
mig bekväm med det. Nu slipper jag oro
för att de ska gå sönder av svett eller att
jag till exempel ska tappa dem i skogen.
Text: Elin Wikander Foto: Anna Kain Wyatt
7
RABALDER #3
B-POST
Avsändare/retur
UNGA HÖRSELSKADADE
Box 6605, 113 84 STOCKHOLM
Bokrecension: Gunga åt Väster
Gunga åt väster skriven av Anna-Klara Mehlich är en
fristående fortsättning på ungdomsromanen Gunga åt
Öster. Gunga åt väster är en fantasyroman för unga.
Aina vaknar av ett åskoväder itt i natten strax före jul.
I gungstolen i morfars vardagsrum sitter en sjuk och
gråhårig flicka som har kommit från landet i Väster för
att söka Ainas hjälp. Aina är utvald och Västers enda
hopp för att besegra Vädrets furste och rädda både Väster
och vår egen värld. Flickan i stolen heter Huma och
tillsammans med henne beger sig Aina på en färd genom
årstiderna i Väster för att med hjälp av det mystiska
åskfröet rädda världen. Men vad är det egentligen som
har hänt i Väster, varför är alla sjuka och gråhåriga och
vem är den mystiska gamla kvinnan som ständigt dyker upp men aldrig helt visar sig?
I Gunga åt Väster är vår värld sammankopplad med landet Väster som är landet som styr
våra årstider. I Väster har något fruktansvärt hänt som gör att årstiderna inte längre är som
de ska, varken där eller här. Onda krafter regerar och Aina förstår sakta men säkert att om
vi inte räddar naturen kommer båda världarna vara förlorade.
Både Aina och de som bor i Väster använder ibland teckenspråk för att kommunicera.
De kallar det smygspråket och det används när Aina och hennes vänner vill vara hemliga
eller när de inte hör varandra. På ett fint sätt beskrivs i boken styrkan i att ha flera sätt
att kommunicera. Samtidigt särskiljs inte språken på något sätt och teckenspråkets egen
grammatik är inte med utan teckenspråket framställs som en tyst variant av talad svenska,
istället för det egna språk det faktiskt är. En lösning som är praktisk men samtidigt tråkig
eftersom teckenspråkets inte får ta plats som ett eget språk.
Text: Elin Wikander