RABALDER TIDNINGEN FÖR UNGA MED HÖRSELSKADA #3 2014 1 Tema: Träning Hårda tacklingar men ingen boll - vi pratar om roller derby Roller derby: en fullkontaktssport på rullskridskor. Klassiska alltså, inte inlines, utan sådana där hjulen sitter bredvid varandra. En lagsport utan boll där man tacklas och åker snabbt runt en oval bana. Det har liknats vid både rugby och wrestling. Fast det är ändå inte riktigt rätt. Roller derby är Sveriges snabbast växande sport. Vi har träffat Hanna, medlem i Unga Hörselskadade, som spelar i Malmölaget Crime City Rollers och som har varit med och tagit SM-silver två år i rad. Hur kom det sig att du fastnade för roller derby? Jag såg en match och tyckte det verkade vara en kul och utmanande sport. Jag har alltid gillat att åka skridskor och det är ju lite likt rullskridskor så det kändes som en bra sport för mig. Jag gillar roller derby för att det är en sport som passar i princip alla kroppsformer. Både tunga och lätta personer har fördelar och både korta och långa. Den är också feministisk och öppen för både kvinnor och transpersoner. Hur fungerar det med din nedsatta hörsel i kombination med roller derby? Jag hör inte när domarna visslar i sina visselpipor. Det som är bra med derby är dock att domarna gör handsignaler samtidigt som de visslar eller ropar olika saker så jag kan se vad som händer istället. Det svåraste är nog att höra vad mina lagkamrater säger på banan men vi har kommit på lite olika tecken som vi använder. Sen har jag valt att vara jammer som är den person som tar poäng. Då är en inte lika beroende av att höra vad lagkompisarna säger på banan. Har du några strategier för att få det att fungera? Jag försöker vara öppen och berätta om min hörselskada för alla. Domarnas signaler gör ju att det passar hörselskadade och döva bra och sporten är ganska ny så det finns utrymme och öppenhet för förändring för att göra sporten tillgänglig för alla. 6 Detta är roller derby Roller derby spelas på en platt, oval bana. En match är en timme lång, uppdelad i två halvlekar. En halvlek är i sin tur uppdelade i jams, miniperioder som varar i upp till två minuter. Varje lag ställer upp med fem spelare på plan samtidigt inför varje jam. En spelare i varje lag har en stjärna på huvudet, hon kallas jammer och är den som tar poäng. Övriga spelare är blockers och startar i en klunga, packet. Jammerns uppgift är att ta sig igenom packet, åka snabbt runt banan och sedan igenom igen. För varje motståndarspelare hon passerar per varv får hon ett poäng. Den jammer som är först igenom packet på första varvet vinner möjligheten att avbryta jammet. Det gör hon sedan lämpligtvis när hon har tagit mer poäng än motståndarjammern. Blockers uppgift är att hindra motståndarjammern att ta sig förbi och samtidigt försöka underlätta för sin egen jammer. Hur löser du kombinationen träning och hörselnedsättning? Vi frågade Annica och Leif vad de har valt att träna och hur det fungerar med hörselnedsättning och hjälpmedel. Annica: Jag tränar truppgymnastik på elitnivå och jag har ett CI på höger öra. När jag tränar så kan jag bara använda mitt CI ibland, tex när vi värmer upp och har genomgångar osv. Men när jag kör volter och snurrar så ramlar det av, så för att inte tappa det då tar jag av det. När ledarna ska ha genomgång så försöker jag påminna dem om att se till att vi sätter oss någonstans där det är lugnt. Ett bra tips är också att försöka ha samling i en cirkel, då ser alla varandra och då ser man även om någon i gruppen säger nått och inte bara ledaren. Leif: Jag springer några orienteringstävlingar per år. På tävling har jag mina hörapparater på samlingsplatsen med klubben och så, men när jag joggar till start, springer och efter innan jag duschat så har jag inte mina hörapparater. Orientering är en individuell sport och visst finns det en fördel att kunna höra att en kontroll piper på avstånd när en annan löpare stämplar där, men jag har alltid tränat och tävlat utan och känner mig bekväm med det. Nu slipper jag oro för att de ska gå sönder av svett eller att jag till exempel ska tappa dem i skogen. Text: Elin Wikander Foto: Anna Kain Wyatt 7 RABALDER #3 B-POST Avsändare/retur UNGA HÖRSELSKADADE Box 6605, 113 84 STOCKHOLM Bokrecension: Gunga åt Väster Gunga åt väster skriven av Anna-Klara Mehlich är en fristående fortsättning på ungdomsromanen Gunga åt Öster. Gunga åt väster är en fantasyroman för unga. Aina vaknar av ett åskoväder itt i natten strax före jul. I gungstolen i morfars vardagsrum sitter en sjuk och gråhårig flicka som har kommit från landet i Väster för att söka Ainas hjälp. Aina är utvald och Västers enda hopp för att besegra Vädrets furste och rädda både Väster och vår egen värld. Flickan i stolen heter Huma och tillsammans med henne beger sig Aina på en färd genom årstiderna i Väster för att med hjälp av det mystiska åskfröet rädda världen. Men vad är det egentligen som har hänt i Väster, varför är alla sjuka och gråhåriga och vem är den mystiska gamla kvinnan som ständigt dyker upp men aldrig helt visar sig? I Gunga åt Väster är vår värld sammankopplad med landet Väster som är landet som styr våra årstider. I Väster har något fruktansvärt hänt som gör att årstiderna inte längre är som de ska, varken där eller här. Onda krafter regerar och Aina förstår sakta men säkert att om vi inte räddar naturen kommer båda världarna vara förlorade. Både Aina och de som bor i Väster använder ibland teckenspråk för att kommunicera. De kallar det smygspråket och det används när Aina och hennes vänner vill vara hemliga eller när de inte hör varandra. På ett fint sätt beskrivs i boken styrkan i att ha flera sätt att kommunicera. Samtidigt särskiljs inte språken på något sätt och teckenspråkets egen grammatik är inte med utan teckenspråket framställs som en tyst variant av talad svenska, istället för det egna språk det faktiskt är. En lösning som är praktisk men samtidigt tråkig eftersom teckenspråkets inte får ta plats som ett eget språk. Text: Elin Wikander
© Copyright 2024