Samuel Kazen Orrefur Medborgare och samhälle Statskunskap A Demokratins definition i teorin och praktiken Sammanfattning I detta PM abstraheras själva kärnan i begreppet demokrati fram. En demokratidefinition föreslås som försöker fånga in våra intuitioner om vad demokrati är på bästa sätt. Därefter undersöks vilka praktiska förutsättningar som krävs för att demokrati ska kunna förverkligas i enlighet med definitionen. Del 1 – Teoretisk definition av begreppet demokrati Teori, metod och diskursanknytning För definiera demokrati från grunden krävs inga källor och ingen diskursantknytning utan enbart ett förslag som sedan prövas på ett förnuftigt konsekvent sätt. Men för den intresserade har jag i fotnoterna angett vissa paralleller och skillnader mot Robert Dahls definition av demokrati. Demokratidefinitionen En demokrati är ett styrelseskick för att styra en stat. Ett styrelseskick måste minst innehålla en specifik procedur för att fatta beslut och en avgränsning av vilka besluten gäller. Den minsta definition av demokrati som uppfyller villkoren för att vara ett styrelseskick består av följande: (1) majoritetsprincipen (2) en territoriell avgränsning av ett folk (3) ett förhållande mellan (1) och (2) sådant att (1) både utgår från (2) samt berör och följs av (2). Med andra ord kan ett styrelseskick kallas en demokrati om och endast om en territoriellt avgränsad stat finns samt centrala beslut fattas genom majoritetsprincipen som tillämpas på och av människor som lever inom territoriet. Nedan motiveras de tre principerna: (1) Majoritetsprincipen Samtliga styrelseskick kräver en beslutsprocedur. Beslutsproceduren kan t.ex. bestå av tärningar som kastas eller regler för utpekande av en ledare som alla lyder. Grundtanken bakom vår föreställning om folkstyre är att flera människors vilja (inte naturen, slumpen eller bara en människa) ska tas lika hänsyn till i själva beslutsproceduren. Om 10 personer ska fatta ett beslut är den enda princip som tar lika hänsyn till allas preferenser majoritetsprincipen. Föredrar 6 personer alternativ A framför rådande ordning B kommer alternativ A genomföras. I ett annorlunda system med krav på t.ex. kvalificerad majoritet skulle minoritetens alternativ (B) genomföras. Då skulle 4 individers vilja väga mer än 6 individers vilket inte är förenligt med vår intuitiva idé att folkstyre bygger på lika hänsyn. Slumpen eller en diktators beslut skulle visserligen kunna leda till att alternativ A genomförs. Men diktatorn eller slumpen kan när som helst leda till helt andra avvikande beslut som inte överensstämmer med majoritetens vilja. Majoritetsprincipen är den enda existerande princip som i samtliga fall garanterar att lika hänsyn tas till de beslutandes vilja och är således den enda möjliga beslutsprincipen för ett demokratiskt styrelseskick.1 (2) Territoriell avgränsning av ett folk Samtliga styrelseskick kräver en avgränsning av vilka som utgör landets folk. En sådan avgränsning kan inte bygga på utpekandet av en viss social grupp utan måste bygga på territoriell avgränsning. All form av mänsklig aktivitet äger rum på markyta. Människor är mobila och kan flytta till nya platser. Markyta står still och går att avgränsa. Det är omöjligt att styra en social grupp som flyttar och sprids ut på alla delar av jorden. Däremot kan man mycket väl styra över en begränsad markyta och sätta upp de villkor som gäller för de människor som lever där.2 (3) Relationen mellan (1) och (2) För att folkstyre ska kunna sägas föreligga krävs att den avgränsade grupp som bor på territoriet X också är den grupp som tillämpar, berörs av och följer majoritetsprincipen. Det innebär följande: Om folket inte följer de lagar och beslut som genererats av majoritetsprincipen är landet alltså inte 1 Dahls resonerar liknande när han försöker hitta en lämplig beslutsregel för demokratin. Han menar dock att majoritetsprincipen inte självklart behöver vara den enda acceptabla demokratiska beslutsregeln, bara den bästa vi känner till hittills. Jag går emot Dahl på denna punkt och menar att majoritetsprincipen är den enda möjliga. 2 Dahl resonerar liknande när det gäller frågan om hur man ska dra gränserna för ”demos”. Frågan om vilka som utgör demos förpassar han dock till demokratins skuggteori; jag menar att gränserna för demos klart och tydligt måste ingå i själva definitionen av en demokrati och de enda gränser som är klara och tydliga är fysiska gränser mellan olika länder. en demokrati. Det innebär att en demokrati i princip kan sakna förvaltning, verkställande makt, domstolar osv. så länge majoritetsbesluten följs.3 Om majoritetsprincipen används till att fatta beslut som inte gäller samtliga medborgare på ett lika sätt är landet inte en demokrati. Ett exempel är att beskatta alla muslimer extra. Ett annat är om majoriteten bor i staden beskattar minoriteten på landsbygden extra. Majoriteten kan inte fatta beslut som binder människor utanför territoriet eller som bara berör en avgränsad del av territoriet utan måste fatta beslut som rör alla som bor på hela territoriet på ett lika sätt. Stora satsningar på speciella byggnader och parker kommer visserligen alltid gynna lokalsamhället, men ändrar inte på relationen mellan staten och medborgarna. Så länge alla medborgare ges samma rätt att bruka och besöka de nya byggnationerna kan dessa sägas vara beslut som berör alla medborgare på ett lika sätt. Skulle byggnaderna stängas för bara brunhåriga eller byggas av staten men finansieras genom extra skatt på alla som bor i den aktuella kommunen har majoriteten överskridit sina befogenheter. Majoriteten får alltså inte fatta några som helst beslut som inför speciella regler, villkor eller relationer mellan vissa medborgare och staten på basis av individuella egenskaper eller val av bostadsområde. I en demokrati ska folket styra sig självt, inte delar av sig självt eller andra folk.4 Slutligen måste majoritetsprincipen tillämpas av samtliga individer på det aktuella territoriet när beslut fattas. Majoriteten kan dock välja att delegera beslut till representanter (representativ demokrati) eller till en stark ledare. Majoriteten kan besluta att välja nya representanter varje år eller välja en kung tillsvidare. Väljs en kungaätt tillsvidare är denna legitim endast så länge den majoritet som röstade fram kungen fortfarande är i livet. När så många gamlingar dött att endast 49% av de nu levande människorna på territoriet vill ha kvar kungligt envälde krävs en ny folkomröstning. Hur detta ska identifieras och lösas i praktiken hör inte till vår teoretiska diskussion här. Kort kan jag dock säga att de praktiska omstruktureringskraven nog skulle kräva kvalificerad majoritet i denna typ av större ändringar samt kräva möjlighet för folket att kräva folkomröstningar. Del 2 – demokratins förutsättningar i praktiken Teori, metod och diskursanknytning Ovanstående definition av demokrati innebär att när villkor (1), (2) och (3) föreligger kan ett land också klassas som en demokrati. Dessa teoretiska principer kräver ett antal praktiska villkor för att de ska vara möjliga att tillämpa. För att identifiera dessa praktiska villkor måste man helt enkelt tänka till ordentligt; källhänvisningar är meningslösa annat än för att belägga eventuella kontroversiella faktapåståenden (vilket inte finns i denna text). Vad jag vet har ingen tidigare undersökt de praktiska förutsättningarna för just denna definition, därför blir det svårt att knyta an till andra tänkare i frågan. Nedan följer en granskning av de tre praktiska villkor som jag menar måste föreligga för att ovanstående tre principer ska kunna följas och ett land ska kunna klassas som en demokrati: (A) Upplysta rationella nyttomaximerare För att majoritetsprincipen ska kunna tillämpas krävs en viss sorts människa. Individen måste överge kollektivistiska grupptendenser och betrakta sig som en självständig aktör med individuella intressen istället för som en del av ett kollektiv som interagerar med andra kollektiv. Individen ska 3 I den allmän demokratidiskursen så hävdar många att vissa statlig organisationsstrukturer krävs för att att ett land ska kunna klassas som en demokrati. Antagligen är det också mycket svårt att utveckla en fungerade stat utan en dömande och verkställande makt, men dessa institutioner är inget teoretiskt krav för att klassa ett land som en demokrati så länge majoritetens beslut följs. 4 Frågan om majoritetens befogenheter har diskuterats flitigt. Den allmänna diskursen är att mänskliga rättigheter måste kombineras med demokrati. I ett lands konstitution ska gränser för statens befogenheter gentemot individen anges. Jag menar att frågan om förtryck av minoriteter löses genom att min definition i texten följs konsekvent. Genom att bara tillåta beslut som berör alla medborgare på samma sätt och inte inför specialregler för somliga garanteras att inga enskildas eller minoriteter rättigheter kränks. Det hela kan liknas vid Rousseaus resonemang om allmänviljan som enbart kan fatta beslut som rör hela samhällskroppen. Skulle den riktas mot enskilda delar av samhällskroppen skulle den reduceras till allas individuella viljor (och det gemensamma folkstyret upphör). vara intresserad att få ut maximal lycka i alla situationer och vill primärt tillfredsställa sina egna intressen. Beslut enligt majoritetsprincipen förutsätter att alla värderar och prioriterar korrekt bland sina intressen. Tänker för många individer på andras intressen, saknar människor kunskap eller egen vilja, kommer resultatet bli skevt och en minoritet kan sko sig på övriga. För att kunna vara en rationell nyttomaximerare krävs möjlighet att kommunicera fritt med andra människor, yttrandefrihet, föreningsfrihet och fri tillgång till information. Det förutsätter även att individen har kapacitet att ta till sig och bearbeta all information. Idén om den rationella nyttomaximeraren är en mycket specifik västerländsk idealiserad föreställning. Majoriteten av alla människor fungerar inte på detta vis. Få har tänkt igenom sina beslut noggrant och vet vad de egentligen vill. När vi fattar beslut handlar vi ofta spontant och efterhandsrationaliserar besluten inför oss själva. Vi har varken kapacitet eller lust att ta till oss all information som krävs för att göra välinformerade val. Människor har innan vår kulturs uppkomst aldrig resonerat i termer av intressen som ska tillgodoses och rangordnade preferenser. För att upprätthålla en demokrati krävs alltså att människor anpassas till detta ideal i tillräcklig utsträckning. Det kan eventuellt kräva obligatorisk skolgång, en värdegrund som måste bankas in i allas tänkande, statligt finansierade ”objektiva” informationskanaler osv. Vad som krävs är olika från fall till fall för att få demokratin att fungera. Någon sorts tröskel understigs när för många människor röstar efter etnicitet, på enfrågepartier, eller är totalt saknar rationell rangordning av sina preferenser eller kunskap om den politiska dagordningen.5 (B) Nationalism För att ett territorium ska vara möjligt att avgränsa krävs att det finns en grupp människor som upplever sig som ett folk med gemensamma intressen. Medborgarna måste vara en ganska homogen grupp med liknande sätt att tänka på för att majoritetsprincipen ska få korrekt utfall och inte leda till särbehandling av minoriteter. Grupptänkandet måste alltså upplösas både till individualism och en mer abstrakt nationalism. Minoritetsförtryck kan försöka förebyggas med mänskliga rättigheter och konstitutionella hinder, men detta har ingen som helst praktisk inverkan mer än som verktyg för att skapa en anda av nationell samhörighet. Saknas en nationell enhetlig kultur som bland annat består av rationell individualism och nationell identitet är demokrati omöjligt. När territoriell avgränsning ska göras måste man försöka ringa in grupper av människor och inte skära av sociala grupperingar på mitten, annars får man en situation där det blir omöjligt att styra. Tas god hänsyn till geografin i det första steget kommer människor anpassa sig lättare till de nya gränserna framöver vilket avsevärt underlättar styret. Se fotnot för några illustrerande exempel som konkret visar på vikten av en enhetlig nationell kultur.6 5 När kvantitativa metoder började användas i statsvetenskapen och man undersökte hur insatta folk egentligen var började tron på den upplysta medborgarens rationalitet avta. Nu talar man om ”jourhavande medborgare” som rycker in och tycker till när det behövs om saker och ting håller på att gå alltför illa. Dalton presenterar en tydlig bild av dagens medborgare och visar i en mängd undersökningar och tabeller att folk inte är så rationella och insatta i politiska frågor. Men idealet om den rationella upplysta medborgaren kvarstår och det verkar finnas någon tröskel för hur låg upplysningsnivån kan vara i en demokrati. Lipsets moderniseringsteori är den rationella människan-tanke i koncentrerad form: ju mer utbildning och upplysning, desto mer demokrati. 6 Demokrati kräver oftast att någon stark diktator eller envåldshärskare enat och skapat ett land. De flesta existerande demokratier bygger på en naturlig utveckling där olika grupper förhandlat till sig mer inflytande i nationalstaten under en envåldshärskare. Det har successivt resulterat i mer maktdelning. För att en sådan maktdelning ska kunna utvecklas krävs att olika grupper utvecklar jämna styrkeförhållanden. En förutsättning för det är att länders resurser är väl spridda jämnt över territoriet. I Sverige finns t.ex. järnmalm, skog och jordbruk i var och varannan ort vilket ledde till en mer jämn maktspridning. I de 23 länder i världen med störst koncentration av råvaror har det av förklarliga skäl aldrig utvecklats några demokratiska institutioner (med undantag av Norge). I många Afrikanska länder, t.ex. Nigeria och Kenya, har införandet av ”demokrati” lett till att olika grupperingar sett möjligheten att få mer makt över andra genom att använda de nya konstgjorda landgränser européerna dragit kors och tvärs över Afrika. Allmänna val har bara lett till att konflikterna mellan olika politiska och etniska grupperingar stärkts. Papua Nya Guinea är ett land med tusentals språk och minoritetsgrupper. Försök att skapa en demokratisk nationalstat där har totalt misslyckats då parlamentet består av hundratals enskilt inröstade klanrepresentanter med oförmåga att samarbeta. Människornas livsstil i detta ”land” innebär att inga gemensamma frågor finns som behöver drivas eller lösas på nationell nivå. (C) marknadsekonomi, expansion och framsteg För att ett folk ska ha något intresse av att fatta gemensamma stora beslut måste ett visst ekonomiskt system föreligga. Demokrati lämpar sig bara för bofasta samhällen och fungerar inte för jägare-samlare samt pastoralister som inte är knutna till ett specifikt territorium. Jägare-samlare har människan varit 99 % av sin tid på jorden. Denna samhällsform innebär en livstil i ballans med naturen där utvecklingen står helt still. Antalet människor ökar ytterst marginellt och tiden ses som en cykel med regelbundet återkommande rutiner och högtider. När ingen materiell utveckling sker och människor byter boplats regelbundet finns inga större beslut som behöver fattas och folket ställs varken inför val av beslutsprinciper eller politiska beslut. Problem som uppkommer är av tvistemålskaraktär och löses efterhand enligt traditionen. För att det moderna demokratikonceptet ska ha något användningsområde krävs en linjär tidsuppfattning, allting utvecklas och går framåt, folket engagerar sig och deltar i ständigt nya reformer i ett gemensamt strävande efter det goda livet. Ett jämviktssamhälle utan tillväxt där alla forsätter leva som de alltid gjort skulle onödiggöra alla former av nya beslut, lagar och regler. Om vårt samhälle skulle bli ”färdigt” skulle demokratin avvecklas och ersättas med en genomkonservativ rättsstat som enbart löser tvister och konflikter enligt rättstraditionen. Tillväxtidén och marknadsekonomin är alltså en förutsättning för att demokrati ska kunna existera och vara livskraftig. Demokratins kritiker kan därför anklaga demokratin för att vara ytterst miljöovänlig och vara ett sätt att pracka på västerländsk konsumtionskultur på resten av världen.7 Slutsats Demokrati tycks i dagens diskussion vara ett starkt positivt värdeladdat ord. I vår teoretiska undersökning har vi kommit fram till tre villkor som jag menar utgör den bästa definitionen av demokrati. För att majoritetsprincipen ska vara möjlig att använda i praktiken krävs att människor är välinformerade rationella nyttomaximerare. För att ett territorium ska vara möjliga att avgränsa krävs nationskänslor och folktillhörighet som matchar bra mot ett geografiskt territorium och för att folket på ett visst teoritorium ska tillämpa majoritetsprincipen på rätt sätt krävs liknande övergripande livsmål, värderingar och föreställningar om det goda livet. Eftersom vi är barn av vår kultur och värderar individualitet, rationalitet, framsteg och tillväxt så tenderar vi att ladda ett styrelseskick som kräver detta med en starkt positiv innebörd. Transitonsprocesser som går mot demokrati ses som positiva eftersom de medför att våra värden förverkligas. Men demokrati fungerar inte i alla sammanhang utan kräver att ett land haft en viss historisk utveckling samt kräver att folket lever sina liv och försörjer sig på ett visst sätt, har vissa känslor, har vissa sorts relationer till andra människor osv. Människorna måste vara intresserad av utveckling, framsteg och förbättring. Det kräver en viss syn på tiden och en viss uppfattning om meningen med livet. Även den mest minimala definitionen av demokrati medför alltså en stor uppsättning kulturspecifika västerländska värderingar och antaganden. Om ett folk delar dessa värden demokrati bygger på och lever under rätt sorts omständigheter så kan demokrati vara det bästa sättet för detta folk att nå sina individuella mål som rationella nyttomaximerar. Sammanfattningsvis, för att ett land ska kunna demokratiseras (princip (1), (2) och (3)) och för att en stabil konsoliderad demokrati ska kunna utvecklas, krävs att (A), (B) och (C) är fallet. Dessa tre faktorer är nödvändiga, men inte tillräckliga villkor för demokrati. Ju mer (A), (B) och (C), desto mer välfungerande demokrati och desto mer stabil och legitim upplevs den. Föreligger inte (A), (B) och (C), kan ingen demokrati utvecklas och betraktas som ett legitimt styrelseskick. Källförteckning: 7 I demokratiseringsforskningen kan man här jämföra med begreppet ”politisk kultur”. Forskningen visar att det krävs en viss samhällelig anda, vissa sorts relationer mellan stat och medborgare och mellan medborgarna sinsemellan för att demokrati ska kunna fungera. Även fria marknader och kapitalism har visat sig ha ett tydligt samband med demokrati. Dalton, R.J. 2008. Citizen Politics: Public Opinion and Political Parties in Advanced Industrial Democracies, Femte upplagan. Washington: CG Press. Hague, R. & Harrop, M. 2007. Comparative Government and Politics. Sjunde upplagan. Basingstoke: Palgrave MacMillan. Linde, J & Ekman, J. 2006, Demokratiseringsprocesser. Teoretiska ansatser och empiriska studier. Lund: Studentlitteratur. Dahl, Robert A. 1999, DEMOKRATIN och dess antagonister. Stockholm: Ordfront Förlag.