Greve Audoin de Dampierre har exklusiva bilar
we eken dmålet cham pag n e text och foto: hans christiansen. Greve Audoin de Dampierre har exklusiva bilar som hobby och ännu exklusivare champagne som jobb. Hans champagnehus tillhör de mindre, men det gör inte kvaliteten sämre – snarare tvärtom. Bilar och Champagne 108 Med greven själv i spetsen är huset Comte Audoin de Dampierre ett av de mer framgångsrika. Men det är inte lätt att hitta dit. Mitt första samtal med greve Dampierre har jag när jag åkt vilse i den lilla byn. – Om du kommer från ena hållet är det första huset och kommer du från andra hållet är det det sista. Jag ställer en röd Citroën utanför och så står jag där själv också för säkerhets skull … I vardagsrummet sprakar brasan hemtrevligt och de stora fönstren vetter ut mot en härlig trädgård. Ännu mer välkommen känner jag mig när han tar fram en flaska ”Family Reserve”, husets favoritchampagne. Flaskan bär hans namnteckning och korken är inte förseglad med stålvajer, utan som på den gamla tiden med ett tvinnat hampasnöre. Han använder en liten, speciell sax för att klippa upp det innan han öppnar flaskan. Greven ser ut som en blandning mellan en engelsk gentleman och en fransk charmör av bästa filmsort. Inte duperande utan bara just charmig. Han härstammar från Danmark, ”jag kom med vikingarna", skämtar han, "troligen från Köpenhamn". Men det var för länge sedan, kanske 800-900 år tillbaka i tiden. Sedan dess har familjen tjänat den franske kungen. Hans förfäder krigade tillsammans med svenskarna för att få stopp på habsburgarna och få ett fredligare Europa. Han har själv varit officer i kavalleriet och utbildat en massa franska militärer. – Det som var intressantast var att det på samma gång enade Frankrike. Jag hade hand om män från Toulouse, Bretagne och Normandie. Toulousarna skrattade ofta och tog inte så hårt på saker, de är från södra Frankrike. Bretagnarna var sammanbitna och log sällan, men jobbade desto hårdare. Normanderna, som jag själv, var en blandning av båda de andra, berättar han. – Sverige, jag har varit i Sverige flera gånger, den första gången var 1964, minns greven plötsligt. – Kompisen och jag ville åka till ett land som vi inte kände så väl, med ett språk som vi inte förstod och med lite annan kultur, och det blev Sverige. Efter skolor och militärtjänst började han på Berliet och sålde lastbilar och militärfordon. Ansvarsområdet blev efter ett tag försäljningen till Iran, Irak, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Under de år som följde gjordes det affärer med dem alla, den kanske mest intressanta var Saddam Hussein. – Honom träffade jag många gånger. Han var en ganska otäck person. Vi visste att han inte drog sig för att döda sina egna om de var emot honom. Men jag var aldrig rädd, jag var bara artig, visste reglerna och att aldrig prata politik. Det var lugnt i Bagdad på den tiden och man kunde utan problem gå ut och äta, eller dricka. Jag såg alltid till att min assistent var gift, helst med en stark och trygg kvinna som jag dessutom såg till att träffa innan vi åkte till Irak. Jag ville inte att min assistent skulle ha något tjafs med kvinnor i Irak. Det skulle kunna innebära risker, berättar han med en lite allvarlig ton. – När jag gjorde affärer med Förenade Arabemiraten var min kontakt shejk Sayed. Han köpte tre lastbilar första året, det andra blev det nittio. Jag sa till min chef efter den första ordern att vi måste ge honom en gåva och visa att vi är glada att han har köpt tre lastbilar. Jag ger aldrig gåvor, sa min chef, men vad skulle det kunna vara? Till skillnad från de flesta champagnehusen har Dampierre ingen längre historia. Greven köpte huset och satte igång 1986, men champagnetillverkningen finns i generena sedan hans gammelmorfars dagar. 109 we eken dmålet cham pag n e – Det finns två saker, antingen en häst, en hingst, en av våra bästa. Eller också kan det vara ett gevär av vårt bästa märke. Det blev ett gevär modell FRF1 med en otrolig precision. Sayed var lycklig efter att ha provat geväret. Han träffade tio gånger av tio. – Till Saddam hade jag aldrig någon gåva, men däremot fick hans generaler alltid något när jag kom på besök. Det var ingen muta utan det var typ en flaska whisky, något som man ofta ger till varandra när man kommer på besök. – Då kunde man inte prata om politik, men idag kan man inte låta bli att undra vad USA håller på med … När historien om hans liv är avklarad är det dags att prata champagne. – Champagne började jag med 1986 när jag köpte huset där vi fortfarande bor. Jag hade jobbat några år hos en champagnetillverkare innan företaget köptes upp av Remy Martin. Jag är född i Normandie, min gammelmorfar var en av ägarna till ett champagnehus, men gjorde också cognac. – Det mesta hade försvunnit under kriget, i och med tyskarnas framfart, så jag började från början här i Chenay. År 1986 köpte jag huset av Pierre Lanson, han som har det stora champagnemärket Lanson, och började med att skaffa lokaler för tillverkning. Druvorna köper jag från odlare och vi är mycket noga med att bara köpa Grand Cru- och Premier Cru-druvor. Vi tillverkar bara "finchampagne", champagner som är att jämföra med Aston Martin i bilvärlden. – En produktion av 150 000 flaskor om året är inte speciellt mycket. Som en jämförelse tillverkar Moët & Chandon minst 26 miljoner flaskor per år. Vi har nio olika varianter av champagne idag. Den mest prestigefyllda heter just Cuvée de Prestige och serveras egentligen bara vid middagar med regeringar och kungahus, men den finns att köpa på Harrods i London, som har valt den till en av sina Cuvéer. – Men är det inte dags att titta på bilarna, fortsätter han. Greven är lite trött på att prata om sina produkter. Det är hans vardag, nu vill han snacka bilar. I den ena delen av garaget hittar vi en Aston Martin DB4 från 1961. – Favoriten! Den är härlig att köra, jag har kört runt 30 000 mil med den, och det är tredje motorn som sitter i. Maskinerna håller i cirka 10 000 mil sedan måste man byta, skrattar han. Bredvid står en Facel Vega, med en Buick V8. – Det är ingen sportbil, mer en Gran Turismo, berättar han. I den andra delen av garaget står en Bentley Mk 6 och en Citroën SM, med Maserati V6-motor. – Det var synd, faktiskt, att man inte använde den V8 som Citroën hade tagit fram till bilen. Den motorn användes inte till något. Den hade varit perfekt, suckar han. Vidare står det en Porsche 928 och en Alfa Romeo 164 i garaget. – Jag vet inte varför jag har Alfan kvar. Min fru brukar tjata om att jag borde sälja den, men jag har alltid gillat den och det är svårt att göra sig av med en gammal vän. I ett annat garage har jag en Alfa Sprint också. Jag hade hört att han hade en Delahaye, men den var såld och utbytt mot en Talbot Lago, för dess skönhets skull. Men tyvärr har han den inte hemma just nu. Den är på en verkstad för någon smärre justering. Audoin de – Egentligen gillade jag att köra Delahayen Dampierre odlar inte själv, men bättre än Lago Talboten, men skönheten gick är noga med att före, även i det här fallet … köpa de allra Vi producerar bara 150 000 flaskor om året – och bara "finchampagne." Lever som den greve han är. Audoin de Dampierre beundrar sin Facel Vega med ett glas av sin egen "Family Reserve" i handen. Ovan, genom Facel-inredningen kan vi ana de övriga vagnarna i garaget. bästa druvorna. Bilintresse har han alltid haft, och när det är träffar på den gamla "Reimsbanan" i grannbyn är han med. 110 Om han syftade på hustrun, Grevinnan Rosalind de Dampierre, ska jag låta vara osagt, men när hon undrar om jag vill avnjuta en enkel lunch i deras kök faller även jag till föga. Audoin de Dampierre vet hur man lever som g en greve i Champagne … 111 we eken dmålet cham pag n e Champagne Comte Audoin de Dampierre Grand Vintage 2002 Dampierre Systembolaget Nr 7445. 449 kronor. Druvsammansättning: Pinot noir och chardonnay. Doften har en äpplig ton med inslag av brödighet och lätta toner av röd citrusfrukt samt nötighet I avslutet. Vinet passar utmärkt som aperitif, samt till rätter av fisk och skaldjur. Smaken visar toner av gröna äpplen, blodgrape, rostat bröd samt hasselnötter. Eftersmaken är lång med balanserad syra. 91 SWCp. "Att skapa champagne är en konst som inte kan improviseras." Greve Audoin de Dampierre tar, trots sitt lättsamma sätt, champagnetillverkningen på största allvar. I mer än 700 år har Dampierre familjen haft associationer till regionen Champagne. Greve Audoin de Dampierre som är dagens släktens vinmakare använder endast druvor från Grand Cru- och Premier Cru-vingårdar. För att upprätthålla kvaliteten på sin champagne övervakar greve Dampierre själv varje aspekt av produktionen. Från blandningen av de finaste druvorna till mognaden av champagnen kombinerar han användning av modern utrustning med traditionella metoder. Hos Dampierre använder man Ficelage-metoden, det uråldriga sättet att binda korken på flaskan med garn, en tradition som kräver stor skicklighet, exempelvis så kan en expert slutföra endast 50 korkar i timmen. Man använder metoden uteslutande på sina prestigechampagner som bär namnen "Family Reserve" och "Cuvée de Prestige". På två av mina favoritrestauranger i Frankrike, Restaurant Guy Savoy I Paris samt Restaurant l'Assiette Champenoise I Reims, serveras Dampierre. Märket är även representerat på 42 franska ambassader runt om I världen samt har export till 30 länder, bland annat till Sverige. Kolla in hemsidan http://www.dampierre.com så får du veta mer om champagnehuset. Och det råder ingen tvekan om att Dampierres champagner, med sin rena och levande smak, kommer att överraska dig … Som du redan förstått så är greven även otroligt bilintresserad, mer om det kan du se även i ett klipp på youtube där James May från Top Gear, samt skådisen och vinexperten Oz Clarke, besöker greve de Dampierre – och hans garage. På youtube hittar du klippet om du söker på Audoin de Dampierre. På GranTurismos hemsida kan du även hitta en direktlänk. FREDRIK SCHELIN På bilden ser du en "Grand Vintage" från 2004, men den årgång som finns på Systembolaget för tillfället är 2002. g g 112
© Copyright 2024