NATUREN UNDER HAVSYTAN

N AT U R E N
UNDER
H AV S Y TA N
H U R K A N V I B E A K TA
U N D E R VAT T E N S N AT U R E N
I F Ö R VA LT N I N G E N AV
VÅ R A K U S T E R ?
Östersjön - en resurs som
bör förvaltas med omsorg
Östersjön är ett unikt och sårbart brackvattenshav där söt- och saltvattensarter lever
sida vid sida och artantalet är lågt. Många arter lever nära gränsen för vad de tål
och är därmed särskilt känsliga för förändringar. Speciellt för Östersjön är att det
är ett grunt hav med långsamt vattenutbyte och att årstidsväxlingarna och istäcket,
på grund av dess nordliga läge, påverkar naturen under ytan. Det dåliga tillstånd
Östersjön befinner sig i idag beror i stor utsträckning på att dess tillrinningsområde
är stort, tätt bebyggt och starkt industrialiserat, vilket leder till att Östersjön utsätts
för övergödning från jordbruk och bosättningar, utsläpp från trafik och industrier,
samt påverkas av intensiv fartygstrafik.
Samtidigt bidrar kusten och havet med ett stort utbud viktiga ekosystemtjänster,
både ur rekreations- och varutransportsynpunkt. Tusentals människor lever längs
kusten och är direkt beroende av de tjänster dessa områden producerar: fiskare,
sommargäster, hamnarbetare, bara för att nämna några exempel.
Ifall vi vill förvalta den värdefulla kusten hållbart, bör planeringen och förvaltningen baseras på de senaste vetenskapliga metoderna och väl dokumenterat data.
Metoderna bör vara kostnadseffektiva och realistiska att utföra. Informationen bör
vara lätt tillgänglig för beslutsfattare och förvaltare så att de kan fatta välgrundade
och övervägda beslut. Endast genom direkt tillgång till väsentlig och omfattande
information kan denna enorma resurs tas i beaktande i planeringen. Det är viktigt
att komma ihåg att de beslut som tas idag kommer att få långtgående konsekvenser
för Östersjöns tillstånd i framtiden.
Inom NANNUT-projektet har vi i samråd med planerare, forskare och andra
som arbetar med Östersjön försökt utarbeta metoder för att samla in och lyfta fram
information om undervattensnaturen så att den kan utnyttjas för en hållbar samhällsplanering.
2
Malin Ek
3
När och varför är det viktigt att ta
hänsyn till undervattensnaturen
i projekt?
Vår marina undervattensnatur påverkas av olika åtgärder allt från mindre muddringar vid sommarstugor till omfattande hamn- och farledsprojekt. Därför har vår
lagstiftning flera lagar om hur naturen ska beaktas.
Vattenlagen har bestämmelser om hur bryggor och broar får byggas, ledningar
eller kablar dras och hur muddring ska utföras. Vattenlagen skyddar även den naturliga vattenmiljön i flador och glon på högst 10 hektar. Undervattensnaturen i
fladorna är ofta särskilt variationsrik.
Enligt markanvändnings- och bygglagen får man inte bygga på stränder som
saknar detaljplan eller generalplan. Detalj- och generalplanerna reglerar byggandet och om de saknas krävs undantagsbeslut för byggande. En av målsättningarna
vid planeringen av områdesanvändningen är att bevara naturens mångfald och andra naturvärden. I planläggningen ska dessutom de skyldigheter som finns inskrivna
i naturvårdslagen beaktas.
Naturvårdslagens syfte är att en trygga landets naturtyper och vilda arter en
gynnsam skyddsnivå. I Finland har Europeiska gemenskapens habitatdirektiv
(92/43/EEG) genomförts huvudsakligen genom naturvårdslagen och naturvårdsförordningen. Särskilda bevarandeområden ska utses för naturtyper enligt bilaga
I och arter enligt bilaga II till habitatdirektivet. Detta betyder i praktiken områden i
nätverket Natura 2000. Om ett projekt ensamt eller tillsammans med andra projekt
försämrar de naturvärden som ligger till grund för att området har anslutits till Natura 2000 ska en konsekvensbedömning göras enligt 65 § i naturvårdslagen. Närings-, trafik- och miljöcentralen lämnar ett utlåtande om bedömningen. Projekt som
betydligt försämrar naturvärdena i ett Natura-område kan inte godkännas. Även
utanför naturskyddsområdena är det förbjudet att förstöra eller försämra förekomstplatser som är viktiga för fortlevnaden av arter som kräver särskilt skydd (t.ex. stora
natebocken) (47 § i naturvårdslagen). Dessutom är det förbjudet att förstöra och
försämra platser där individer av de djurarter som anges i bilaga IV a till habitatet
förökar sig och rastar (49 § i naturvårdslagen).
Miljökonsekvensbedömning (MKB) ska tillämpas på projekt som sannolikt har
betydande skadliga konsekvenser för miljön.
4
Malin Ek
5
Nationell lagstiftning om
havsområdesplanering
Europeiska gemenskapens
habitatdirektiv
Bilaga I: Skyddade marina habitat
Vattenlagen (587/2011) och vattenförordningen (282/1962)
Tillståndsmyndighet: Regionalförvaltningsverket
Tillsynsmyndighet: Närings-, trafik- och miljöcentralen, kommunens
miljöskyddsmyndighet
Markanvändnings- och bygglagen (132/1999) och markanvändningsoch byggförordningen (895/1999)
Landskapsplaner
Godkännande myndighet: Landskapsförbundet högsta beslutande organ
Fastställande myndighet: Miljöministeriet
Tillsynsmyndighet och styrande myndighet: Närings-, trafik- och miljöcentralen
General- och detaljplaner (även strandgeneralplaner och
stranddetaljplaner)
Godkännande myndighet: Kommunfullmäktige
Tillsynsmyndighet och styrande myndighet: Närings-, trafik- och miljöcentralen
Naturvårdslagen (1096/1996) och naturvårdsförordningen (160/1997)
Tillståndsmyndighet: Närings-, trafik- och miljöcentralen
Tillsynsmyndighet: Närings-, trafik- och miljöcentralen, Miljöministeriet
Sublittorala sandbankar
Estuarier
Laguner
Stora grunda vikar och sund
Rullstensåsöar
Rev
Smala vikar
Skär och små öar
Bilaga II och IV: Skyddade
pelagiska djur- och växtarter
vikare
gråsäl spädnajas *
stensimpa
lax
stor natebock*
flodnejonöga
bred hästsvans
nissöga småsvalting*
*Art som kräver särskilt skydd
Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (468/1994)
och förordningen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning
(713/2006)
Tillståndsmyndighet: Myndighet enligt projektets tillståndspliktighet, i de flesta fallen
regionalförvaltningsverket
Styrande myndighet: Närings-, trafik- och miljöcentralen
Tillsynsmyndighet: Närings-, trafik- och miljöcentralen och behörig tillståndsmyndighet
6
Joakim Hansen
Flador, som bildats genom postglacial
landhöjning, är viktiga livsmiljöer för många
arter och skyddade genom vattenlagen
7
Organismsamhällen på kustnära havsbotten
Kustområden kännetecknas av grunda och produktiva vatten, vilket gör att havsbottnen ofta är täckt av samhällen bestående av
växter och djur. Många fisk- och fågelarter trivs också i de varma och matrika vattnen, vilka fungerar som uppväxtlokal för dem.
Raisa Turja
Havsbottnen delas in i organismsamhällen på basen av följande kriterier:
t­SCPUUOFOIÌSELMJQQPSPDITUFOBS
FMMFSNKVLHZUUKBMFSBPDITBOE
t3ÊDLFSMKVTFUTPNOÌSCPUUFOUJMMGÚSBUUWÊYUFSTLBMMLVOOBMFWBPDIGPUPTZOUFUJTFSBFMMFS
LBOFOEBTUEKVSMFWBEÊS
t'ÚSFLPNNFSEÊSTÌLBMMBEFOZDLFMBSUFSTPNFSCKVEFSFOMJWTNJMKÚTLZEEPDINBUGÚSFONÊOHEBOESBBSUFS t7JMLBOZDLFMBSUFSGÚSFLPNNFSPDIIVSNZDLFUGJOOTEFUBWEFN
8
Några viktiga växtsamhällen och
nyckelarter på mjukbottnar
Kransalgsängar
Detta växtsamhälle kännetecknas av en hel grupp alger,
kransalgerna, som är karakteristiska för skyddade kustmiljöer
med mjukbotten, men en del arter kan växa i mer vågexponerade miljöer. Deras utbredning begränsas vanligtvis till lugna
och grunda vatten (0,5–3 meters djup). Kransalgernas utbredning minskar tydligt som en följd av yttre störningar såsom
övergödning och muddring. Idag betraktas många kransalger
vara kraftigt undanträngda längs våra kuster.
Joakim Hansen
Kransalger förknippas med höga värden eftersom:
tEFCJESBSUJMMBUUGJMUSFSBBWSJOOJOHGSÌOLVTUMBOEFU
NFOGMFSBLSBOTBMHTBSUFSÊSIPUBEF
tEFWBOMJHBTUFLSBOTBMHTBSUFSOBLBOEJSFLULPQQMBT
UJMMCSBMFLPDIVQQWÊYUPNSÌEFOGÚSGJTL
9
Kärlväxtsamhällen
Kärlväxtsamhället är en bred samling av flera olika arter med
varierande krav på miljön. De har en spridd utbredning i kustvattnen gällande både djup och vågexponering. Ofta bildar
de blandsamhällen med kransalger i skyddade vatten där de
spelar en viktig roll som livsmiljö för många fiskarters yngel,
till exempel gädda, abborre och mört. Försvinner växterna
minskar även tillgången på bra uppväxtmiljöer för några av
våra vanliga fiskarter längs kusterna.
Kärlväxtsamhällen förknippas med höga
värden eftersom:
tEFCJESBSUJMMBUUGJMUSFSBBWSJOOJOHGSÌOLVTUMBOEFU
TBNUVUHÚSWJLUJHBGJTLMFLPDIVQQWÊYUPNSÌEFO
tEFUÊDLFSTUÚSSFCPUUFOBSFBMFSÊOLSBOTBMHFSOB
Mats Westerbom
10
Mats Westerbom
Ålgräsängar
Detta växtsamhälle kännetecknas av en enda art, ålgräs, som
är den enda marina fröväxten (de andra är sötvattensarter)
som växer i Östersjön så långt upp som till Skärgårdshavet.
Här förekommer det gräsliknande ålgräset på vågexponerade
sandiga bottnar ner till 7–8 meters djup, men mest allmän är
den på 2–6 meters djup. Den kan ibland också bilda blandsamhällen med andra kärlväxter. Eftersom ålgräset är ensamt
om att bilda betydande vegetationsklädda mjukbottnar i exponerade miljöer är den som enskild art mycket viktig. På den
vanligtvis ganska artfattiga sandbottnen bildar ålgräset en
livsmiljö för ryggradslösa djur och fiskyngel, vilket i sin tur
drar till sig många fiskarter som hittar både föda och skydd i
detta växtsamhälle.
Ålgräsängarna förknippas med höga
värden eftersom:
tEFÌMHSÊTFUTSÚUUFS
IJOESBSTBOEFOGSÌOBUUTQPMBT
CPSUPDICJESBSUJMMBUUCJCFIÌMMBTUSBOEMJOKFOTGPSN
tEFIÚKFSNÊSLCBSUBSUNÌOHGBMEFOQÌTBOEJHB
CPUUOBS
11
Några viktiga organismsamhällen och
nyckelarter på hårda bottnar
Malin Ek
Trådalgsamhällen
På grunda hårdbottnar, från vattenbrynet till ett par meters
djup, växer flera arter ettåriga grön-, brun- och rödalger med
ett trådliknande utseende. Trådalgerna har något oförtjänt fått
en negativ stämpel, vilket till stor del beror på att de lätt blir ett
väldigt iögonfallande inslag i strandvattnet i övergödda vatten, ofta på bekostnad av andra arter. Trådalgerna har dock
sin givna roll i ekosystemet. De bildar ett viktigt växtsamhälle
i ogynnsamma förhållanden, där fleråriga arter inte kan växa
och därmed bildar de en livsmiljö för ett stort antal smådjur i
grunda vattnen.
Trådalgsamhällen förknippas med
naturvärden eftersom:
tEFVUHÚSFOEFMBWIFMBIÌSECPUUFOTBNIÊMMFU
tEFVUHÚSFUUIBCJUBUGÚSNÌOHBSZHHSBETMÚTBEKVS
TPNJTJOUVSÊSNBUGÚSNÌOHBGÌHFMPDIGJTLBSUFS
12
Malin Ek
Blåstångssamhällen
Blåstångssamhällen förknippas med höga
naturvärden eftersom:
tEFVUHÚSFOBWEFDFOUSBMBTUFEFMBSOBBWIFMB
IÌSECPUUFOTBNIÊMMFU
tNÌOHBBOESBBSUFSÊSCFSPFOEFBWEFUIBCJUBUTPN
CMÌTUÌOHTTBNIÊMMFOCJMEBS
Blåstången är en nyckelart som är viktig som skydd och föda
för ett stort antal andra arter. Den är antagligen den mest
kända och antagligen även den enskilt viktigaste algen i Östersjön. Blåstången växer vanligtvis på ett djup på 1–5 meter,
men kan växa både grundare och djupare än så. Blåstångens utbredning varierar relativt mycket främst som en följd av
varierande siktdjup och mängden sedimentpartiklar i vattnet.
Man säger att över hälften, eller ända upp till 70 % av alla
arter i Östersjön passerar blåstångsbältet under något skede
av livet.
13
Malin Ek
Rödalgssamhällen
Under blåstångens nedre djupgräns utgörs vegetationen mestadels av rödalgsarter.
Rödalgerna är anpassade till att klara av en liten mängd
ljus och kan därför växa djupare än andra växtarter i Östersjön. Att leva på gränsen till obelyst botten innebär att små
ändringar i miljön som minskar tillgången på ljus snabbt kan
påverka rödalgernas utbredning. Flera av rödalgerna är dåligt kända och hotbilden är därför oklar.
Rödalgsamhällen förknippas med höga
naturvärden eftersom:
tEFVUHÚSEFUWJLUJHBTUFIÌSECPUUFOTBNIÊMMFUQÌ
EKVQUWBUUFONFOÊSLÊOTMJHBGÚSSVCCOJOHBSJ
WBUUFOLWBMJUFU
tLVOTLBQFOPNSÚEBMHFSOBTVUCSFEOJOHÊSCSJTUGÊMMJH
NFOGMFSBBSUFSBOUBTLVOOBWBSBNJOTLBOEF
14
Blåmusselsamhällen
Blåmusselsamhällen förknippas med höga naturvärden eftersom:
tCMÌNVTTMBOÊSGÚEBÌUGMFSBGJTLPDIGÌHFMBSUFS
tEFGJMUSFSBSWBUUOFU
tNVTTFMCÊEEBSTPNCFTUÌSBWJOEJWJEFSBWPMJLB
ÌMEFSVUHÚSIBCJUBUÌUBOESBBSUFS
Finlands ansvarsnaturtyper
ling till naturen under ytan till ansvarsnaturtyper, till exempel
Östersjöns stenstränder, landhöjningskusters utvecklingsserier
av flador och glon, skär och småöar i yttre skärgården, fågelskär och -klippor, samt rullstensåsar i Österjön.
Mats Westerbom
Blåmusslan är troligtvis det oftast förekommande ryggradslösa
djuret på Östersjöns hårdbotten där den påträffas från vattenytan ner till 30 meter. Eftersom blåmusslor vanligtvis förekommer i stora mängder filtrerar de enorma mängder vatten och
påverkar på så sätt vattenkvaliteten i kustområden. Samtidigt
utgör musselbäddarnas varierande skalstorlek ett habitat för
flera andra arter och bidrar därför till ökad artmångfald.
Enligt en omfattande hotbedömning av Finlands naturtyper
anses flera av Östersjöns undervattensnaturtyper vara hotade1. Av undervattensnaturtyperna utsågs ålgräsängar (bandtångsamhällen), kransalgsängar och Östersjöns bergsbotten,
dit trådalgs-, blåstångs-, rödalgs- och blåmusselsamhällena
hör, till Finlands ansvarsnaturtyper. Finland har alltså ett speciellt internationellt ansvar för bevarandet av dessa. Dessutom
utsågs också flera av kustens naturtyper som kan ha en kopp-
Raunio, A., Schulman, A. & Kontula, T. (red.). 2008. Suomen luontotyyppien
uhanalaisuus – Del 2: Luontotyyppien kuvaukset. Finlands miljöcentral,
Helsingfors. Suomen ympäristö 8/2008. 572 s.
1
15
Karteringsmetoder
Kartläggning av undervattensnatur är utmanande eftersom det är svårt att skapa en överblick över vad som gömmer sig under
vattnet. Naturen i havet kan ändå kartläggas på en mängd olika sätt och metoderna bör väljas utgående från hur området som
skall kartläggas ser ut och vilken typ av information man eftersträvar. För många ändamål kan det vara tillräckligt att veta vilka
naturtyper eller organismsamhällen som finns var, medan det för andra ändamål krävs mer specifik information om olika arters
förekomst.
Malin Ek
Videoinventeringar, så kallad drop-video, är en relativt billig
och enkel metod som ger en grov uppfattning om bottentypen.
Den här metoden utförs genom att man med båt kör till förutbestämda platser där man sänker ned en vattentät videokamera
och låter den filma bottnen i ungefär en minut. Senare ser man
på filmen och antecknar vilken typ av bottensubstrat där finns,
vilka arter och artgrupper som syns, samt hur mycket det finns
av dem. Videoinventeringar kan också utföras med hjälp av en
fjärrstyrd videokamera, en så kallad ROV (remotely operated
vehicle), vilket möjliggör närmare betraktande av intressanta
objekt. ROV-kameror är dyrare och inventeringarna och databehandlingen kräver mer infrastruktur.
16
Malin Ek
Dykinventeringar ger mer detaljerad information än videoinventeringar, eftersom dykaren kan undersöka bottnen noggrant och vid behov ta med sig prover, men är mer krävande
vad gäller tid och andra resurser. Vid dykinventering dyker
man oftast i linjer där man noterar vegetationen och bottentypen med intervall som bestäms på basen av antingen avstånd
från stranden, djupintervall eller då vegetationen förändras.
Linjerna dyks vinkelrätt ut från en strand eller ett grunt område
och fortsätter tills det blir så djupt att vegetationen upphör eller
högst hundra meter om det är väldigt långgrunt.
Joakim Hansen
Snorkling eller vadande kan vara en lämplig metod för kartläggning av grunda vikar (t.ex. flador och glon). Detaljerad
information om dessa miljöer kan behövas eftersom de ofta
är speciellt viktiga för bland annat fågel och fisk, men också
för sällsynta växtarter samtidigt som användartrycket kan vara
stort t.ex. genom intresse för att muddra. Snorkling ger detaljerad information och utförs ofta längs flera linjer tvärs över
viken, där man med bestämda intervall noterar vegetation,
bottentyp och djup. Liksom vid dykning kan snorklaren vid behov ta med sig prover.
17
Raisa Turja
På hårda bottnar
lever flera djurarter.
Av bottenfaunan
tas det ofta prover
för noggrannare
artbestämning i
laboratoriet.
Malin Ek
Bottenlevande djur kan kartläggas med hjälp av att dykare
skrapar av och tar med sig fastsittande ryggradslösa djur från
hårda bottnar. På mjuka bottnar kan man däremot samla in
information genom användning av bottenhuggare som sänks
ned från en båt. Proverna med bottenlevande djur måste senare analyseras och arterna identifieras i laboratorium, vilken
är tidskrävande.
Bottendjur förekommer
ofta nedgrävda i
sedimentet. I bilden
syns sandmusslan på
sandbotten.
18
Fjärranalys ger möjlighet till att kartlägga relativt stora områden från avstånd, det här gäller också i någon mån det som finns
under ytan, även om vattnet i sig och särskilt dess grumlighet är begränsande faktorer. Satellit- och flygbilder har använts till
kartläggning av grunda områden, men också till insamling av information om till exempel vattnets grumlighet. Laser (Lidar) har
använts för noggranna djupmätningar. Fjärranalysmetoder kan komma att bli mer användbara i framtiden, men möjligheterna
och metoderna bör utredas närmare.
Med hjälp av flygbilder är det möjligt att se
muddringar, vassruggar och få information
om vegetationen på mycket grunda bottnar.
På bilden syns Bölsviken i Bromarv. t
Djupet och bottenprofilen är avgörande för undervattensnaturen, eftersom de påverkar tillgången på ljus, samt ifall bottnen hålls
fria från sedimentpartiklar eller ifall ett lager av sediment anrikas. Ett stort problem vad gäller kartläggning av havsbotten och
beaktande av undervattensnaturen, också i grunda kustnära områden, är att man inte har tillgång till den noggranna djupinformation som finns och att insamling av ny information begränsas av säkerhetspolitiska skäl. Det här leder till att man kan samla
in punktvis information om förekomsten av arter eller samhällen, men att generaliseringar är svåra att göra.
Det finns en mängd olika varianter av karteringsmetoder, men det är rekommendabelt att likadana metoder används för att
den insamlade informationen skall kunna användas möjligast brett. För karteringar som utförs i Finland rekommenderar vi i
första hand de riktlinjer som utarbetats av projektet VELMU (publiceras våren 2012).
19
Information om undervattensnaturen
i användbar form
Principer för värdering av undervattensnatur
inom NANNUT
Då information om undervattensnaturen skall användas inom
förvaltningen bör den vara förädlad till lättöverskådliga värden. Det är dock viktigt att inse att man endast kan tilldela
värden till de områden för vilka det finns data tillgängligt och
att värderingen endast baseras på de specifika kriterier som
fastställts. Ett område som värderats med t.ex. NANNUTs värderingsskala kan med andra ord enbart utses som värdefullt
enligt NANNUTs kriterier. Idag saknar vi ännu arbetsredskap
för att klassa områden som värdelösa och naturvärden som
inte ingår i ett specifikt klassificeringssystem (t.ex. viktiga bottendjur) kan förekomma på de områden som får ett lågt värde.
Man bör med andra ord vara medveten om vad de olika klassificeringssystemen baserar sig på och inse deras begränsningar.
Inom NANNUT-projektet har kriterier för bestämning av
naturvärden anpassats till de lokala förhållandena i norra
Östersjöns kustvatten. Bedömningen av de tidigare beskrivna
nyckelsamhällena har betonats.
Ett område anses speciellt värdefullt om det:
tIBSIÚHBSUSJLFEPN
tJOOFIÌMMFSIPUBEFBSUFS
tÊSFUUTÊMMTZOUGÚSFLPNNBOEFTBNIÊMMF
tMÊNQBSTJHGÚSGJTLBSTGÚSÚLOJOH
tÊSFUUTÊSTLJMULÊOTMJHUTBNIÊMMF
Områden där ett eller flera av ovan nämnda kriterier uppfylls
anses vara värdekärnor med höga naturvärden. Systemet för
värdering av havsbottnar som utvecklats inom NANNUT följer en graderad skala (1–5) där 4–5 representerar de högsta
naturvärdena.
Modellerade sannolikhetskartor eller punktvisa
iakttagelser
Illustrerande kartor kan uppnås genom framställning av heltäckande modellerade kartor, där sannolikheten för att en art
eller ett samhälle skall förekomma på ett område är angiven.
Vid användning av den här typen av kartor bör man minnas
att det man ser inte är sanningen, utan bara en uträknad sannolikhet. Ett annat sätt att illustrera undervattensinformationen
är att på ett lättfattligt och överskådligt sätt presentera och
illustrera de verkliga iakttagelserna eller slutsatser om ett visst
område som kunnat dras på basen av dem.
Bedömning av ekologisk status
Stockholms universitet har utvecklat en metod för bedömning
av ekologisk status av grunda mjukbottnar. Metoden är baserad på undervattensvegetationens utbredning och artsammansättning. Utifrån avancerade statistiska analyser har två
indikatorer tagits fram för att klassificera den ekologiska statusen från hög till dålig status i en femgradig skala. Metoden
är tillämpbar för enskilda vikar och för större vattenområden i
enlighet med uppdelningen i EU:s ramdirektiv för vatten.
20
I bilden visualiseras
nyckelorgansimsamhällens förekomst och
deras värde enligt NANNUT-projektets
klassificeringssystem. På bilden visas
dessutom några speciellt viktiga områden,
samt områden som lämpar sig som lekplatser
för fisk. Även på andra områden än de som
lyfts fram i kartan kan det förekomma viktiga
organismsamhällen. Till denna bild och till
bilden under har materialet blivit insamlat
med drop-video-metoden inom NANNUT
projektet under åren 2010 och 2011.
Bilden är ett exempel på en modellerad karta,
som visualiserar sannolikheten för att blåstång
förekommer i områdena kring Bromarv och
Hangöudden. På de mörkbruna områdena
förutspås det att blåstång förekommer med
hög sannolikhet, medan den ljusgula färgen
anger områden där blåstångens förekomst
är osannolik enligt modellen. Mallen har
utvecklats av Henna Rinne (Åbo Akademi).
21
Fiskens reproduktionsområden
Fisken leker i strandzonen
Många av de fiskarter som förekommer i norra
Östersjön förökar sig på högst några meters djup
i strandzonen, som också är en viktig uppväxtmiljö
för ynglen. Fortplantningen är ett särskilt känsligt
skede i fiskarnas livscykel vilket betyder att mänsklig verksamhet som förändrar livsmiljöerna i strandzonerna är ett hot mot fiskens reproduktionsförmåga. Fortplantningsframgången har betydelse för
fiskstammen genom att avgöra årskullens storlek.
För att kunna trygga tillgången på tillräckligt stora
och lämpliga lek- och reproduktionsområden behövs information om var olika arter fortplantar sig.
Kartor över reproduktionsområden
Hittills har det varit ont om tillförlitlig information om
fiskars reproduktionsområden. Vilt- och fiskforskningsinstitutets forskning om reproduktionsområden
är främst inriktad på syd- och sydvästkusten, dvs.
de områden där användnings- och exploateringstrycket är starkast. Projektet NANNUT har kartlagt
reproduktionsområden för två viktiga rovfiskar, gös
och gädda, i östra Finska viken och Skärgårdshavet
under två på varandra följande år. Samtidigt som
förekomsten av småyngel undersöktes i fält samlades också information om de olika fiskarternas
miljökrav under reproduktionstiden. Det är omöjligt
att kartlägga hela kusten i fält, men med statistisk
modellering är det möjligt att få information om var
längs kusten reproduktionsområdena är belägna. I
modellerna används information om miljöfaktorer
som väsentligt påverkar olika arters fortplantning
Fiskyngel som lever i
det fria vattnet karteras
med hjälp av OlympaGulf-håvar, som fångar
in fiskyngel vid sidan
av båten. Med denna
metod fås information
om yngel bland annat
av gös, strömming och
abborre.
och data om förekomsten av yngel. Det har till exempel visat sig att grumligt vatten gynnar gösens
fortplantning och artens viktigaste reproduktionsområden finns i grumliga inre vikar. Med modellerna kan man få fram fortplantningsområdenas
sannolika placering även i områden där det saknas
information om förekomsten av yngel, men där man
har samlat in information om miljöfaktorer som vattenkvalitet, till exempel med hjälp av fjärranalys.
Kartor över reproduktionsområden som
hjälp vid planering och fiskvård
Geografisk information om fiskens reproduktionsområden är till hjälp vid markanvändningsplanering och planläggning av kustområden. I samband
med till exempel vindkraftparks- och farledsprojekt
kan fiskens reproduktionsområden beaktas redan i
planeringsfasen.
Kartorna över reproduktionsområdena behövs
i synnerhet vid planering av fiskvården. Även den
information om tidpunkten för fortplantningen som
undersökningarna har gett är ett viktigt underlag,
till exempel för beslut om lokala fiskebegränsningar
under reproduktionstiden.
De viktigaste grupperna som använder sig av
undersökningsresultaten är miljömyndigheterna,
HELCOM, fiskeriförvaltningen, fiskeområdena och
vattenägarna. De kartor över reproduktionsområdena som har tagits fram inom projektet NANNUT
finns tillgängliga för alla intresserade på NANNUTs kartportal (www.nannut.fi).
22
Gösens lekområden
i Åbo skärgård har
modellerats på basen
av data som insamlats
under sommaren 2011.
Gösen förökar sig I de
grumliga innervikarna.
Färgerna anger
sannolikheten för att
upptäcka gösyngel.
Den röda färgen anger
områden där gösyngel
förekommer med
80–100 % sannolikhet.
I områden märkta
med grön färg är
sannolikheten 50–80 %
och för de blåa, under
50 %.
Varpu Mitikka
Lari Veneranta
Joakim Hansen
Abborre och rom
23
Pärmbild: Mats Westerbom
För mera information: www.nannut.fi
Brochuren har sammansatts 2/2012 av Malin Ek, Närings-,
trafik- och miljöcentralen i Nyland
Layout: Antton Nuotio
Texterna är skrivna av:
Sonja Jaari, yrkeshögskolan Novia
Fiia Haavisto, närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga
Finland
Martin Snickars, Forststyrelsen
Malin Ek, närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland
Joakim Hansen, Stockholms universitet
Varpu Mitikka, vilt- och fiskeriforskningsinstitutet