N AT U R E N UNDER H AV S Y TA N H U R K A N V I B E A K TA U N D E R VAT T E N S N AT U R E N I F Ö R VA LT N I N G E N AV VÅ R A K U S T E R ? Östersjön - en resurs som bör förvaltas med omsorg Östersjön är ett unikt och sårbart brackvattenshav där söt- och saltvattensarter lever sida vid sida och artantalet är lågt. Många arter lever nära gränsen för vad de tål och är därmed särskilt känsliga för förändringar. Speciellt för Östersjön är att det är ett grunt hav med långsamt vattenutbyte och att årstidsväxlingarna och istäcket, på grund av dess nordliga läge, påverkar naturen under ytan. Det dåliga tillstånd Östersjön befinner sig i idag beror i stor utsträckning på att dess tillrinningsområde är stort, tätt bebyggt och starkt industrialiserat, vilket leder till att Östersjön utsätts för övergödning från jordbruk och bosättningar, utsläpp från trafik och industrier, samt påverkas av intensiv fartygstrafik. Samtidigt bidrar kusten och havet med ett stort utbud viktiga ekosystemtjänster, både ur rekreations- och varutransportsynpunkt. Tusentals människor lever längs kusten och är direkt beroende av de tjänster dessa områden producerar: fiskare, sommargäster, hamnarbetare, bara för att nämna några exempel. Ifall vi vill förvalta den värdefulla kusten hållbart, bör planeringen och förvaltningen baseras på de senaste vetenskapliga metoderna och väl dokumenterat data. Metoderna bör vara kostnadseffektiva och realistiska att utföra. Informationen bör vara lätt tillgänglig för beslutsfattare och förvaltare så att de kan fatta välgrundade och övervägda beslut. Endast genom direkt tillgång till väsentlig och omfattande information kan denna enorma resurs tas i beaktande i planeringen. Det är viktigt att komma ihåg att de beslut som tas idag kommer att få långtgående konsekvenser för Östersjöns tillstånd i framtiden. Inom NANNUT-projektet har vi i samråd med planerare, forskare och andra som arbetar med Östersjön försökt utarbeta metoder för att samla in och lyfta fram information om undervattensnaturen så att den kan utnyttjas för en hållbar samhällsplanering. 2 Malin Ek 3 När och varför är det viktigt att ta hänsyn till undervattensnaturen i projekt? Vår marina undervattensnatur påverkas av olika åtgärder allt från mindre muddringar vid sommarstugor till omfattande hamn- och farledsprojekt. Därför har vår lagstiftning flera lagar om hur naturen ska beaktas. Vattenlagen har bestämmelser om hur bryggor och broar får byggas, ledningar eller kablar dras och hur muddring ska utföras. Vattenlagen skyddar även den naturliga vattenmiljön i flador och glon på högst 10 hektar. Undervattensnaturen i fladorna är ofta särskilt variationsrik. Enligt markanvändnings- och bygglagen får man inte bygga på stränder som saknar detaljplan eller generalplan. Detalj- och generalplanerna reglerar byggandet och om de saknas krävs undantagsbeslut för byggande. En av målsättningarna vid planeringen av områdesanvändningen är att bevara naturens mångfald och andra naturvärden. I planläggningen ska dessutom de skyldigheter som finns inskrivna i naturvårdslagen beaktas. Naturvårdslagens syfte är att en trygga landets naturtyper och vilda arter en gynnsam skyddsnivå. I Finland har Europeiska gemenskapens habitatdirektiv (92/43/EEG) genomförts huvudsakligen genom naturvårdslagen och naturvårdsförordningen. Särskilda bevarandeområden ska utses för naturtyper enligt bilaga I och arter enligt bilaga II till habitatdirektivet. Detta betyder i praktiken områden i nätverket Natura 2000. Om ett projekt ensamt eller tillsammans med andra projekt försämrar de naturvärden som ligger till grund för att området har anslutits till Natura 2000 ska en konsekvensbedömning göras enligt 65 § i naturvårdslagen. Närings-, trafik- och miljöcentralen lämnar ett utlåtande om bedömningen. Projekt som betydligt försämrar naturvärdena i ett Natura-område kan inte godkännas. Även utanför naturskyddsområdena är det förbjudet att förstöra eller försämra förekomstplatser som är viktiga för fortlevnaden av arter som kräver särskilt skydd (t.ex. stora natebocken) (47 § i naturvårdslagen). Dessutom är det förbjudet att förstöra och försämra platser där individer av de djurarter som anges i bilaga IV a till habitatet förökar sig och rastar (49 § i naturvårdslagen). Miljökonsekvensbedömning (MKB) ska tillämpas på projekt som sannolikt har betydande skadliga konsekvenser för miljön. 4 Malin Ek 5 Nationell lagstiftning om havsområdesplanering Europeiska gemenskapens habitatdirektiv Bilaga I: Skyddade marina habitat Vattenlagen (587/2011) och vattenförordningen (282/1962) Tillståndsmyndighet: Regionalförvaltningsverket Tillsynsmyndighet: Närings-, trafik- och miljöcentralen, kommunens miljöskyddsmyndighet Markanvändnings- och bygglagen (132/1999) och markanvändningsoch byggförordningen (895/1999) Landskapsplaner Godkännande myndighet: Landskapsförbundet högsta beslutande organ Fastställande myndighet: Miljöministeriet Tillsynsmyndighet och styrande myndighet: Närings-, trafik- och miljöcentralen General- och detaljplaner (även strandgeneralplaner och stranddetaljplaner) Godkännande myndighet: Kommunfullmäktige Tillsynsmyndighet och styrande myndighet: Närings-, trafik- och miljöcentralen Naturvårdslagen (1096/1996) och naturvårdsförordningen (160/1997) Tillståndsmyndighet: Närings-, trafik- och miljöcentralen Tillsynsmyndighet: Närings-, trafik- och miljöcentralen, Miljöministeriet Sublittorala sandbankar Estuarier Laguner Stora grunda vikar och sund Rullstensåsöar Rev Smala vikar Skär och små öar Bilaga II och IV: Skyddade pelagiska djur- och växtarter vikare gråsäl spädnajas * stensimpa lax stor natebock* flodnejonöga bred hästsvans nissöga småsvalting* *Art som kräver särskilt skydd Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (468/1994) och förordningen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (713/2006) Tillståndsmyndighet: Myndighet enligt projektets tillståndspliktighet, i de flesta fallen regionalförvaltningsverket Styrande myndighet: Närings-, trafik- och miljöcentralen Tillsynsmyndighet: Närings-, trafik- och miljöcentralen och behörig tillståndsmyndighet 6 Joakim Hansen Flador, som bildats genom postglacial landhöjning, är viktiga livsmiljöer för många arter och skyddade genom vattenlagen 7 Organismsamhällen på kustnära havsbotten Kustområden kännetecknas av grunda och produktiva vatten, vilket gör att havsbottnen ofta är täckt av samhällen bestående av växter och djur. Många fisk- och fågelarter trivs också i de varma och matrika vattnen, vilka fungerar som uppväxtlokal för dem. Raisa Turja Havsbottnen delas in i organismsamhällen på basen av följande kriterier: tSCPUUOFOIÌSELMJQQPSPDITUFOBS FMMFSNKVLHZUUKBMFSBPDITBOE t3ÊDLFSMKVTFUTPNOÌSCPUUFOUJMMGÚSBUUWÊYUFSTLBMMLVOOBMFWBPDIGPUPTZOUFUJTFSBFMMFS LBOFOEBTUEKVSMFWBEÊS t'ÚSFLPNNFSEÊSTÌLBMMBEFOZDLFMBSUFSTPNFSCKVEFSFOMJWTNJMKÚTLZEEPDINBUGÚSFONÊOHEBOESBBSUFS t7JMLBOZDLFMBSUFSGÚSFLPNNFSPDIIVSNZDLFUGJOOTEFUBWEFN 8 Några viktiga växtsamhällen och nyckelarter på mjukbottnar Kransalgsängar Detta växtsamhälle kännetecknas av en hel grupp alger, kransalgerna, som är karakteristiska för skyddade kustmiljöer med mjukbotten, men en del arter kan växa i mer vågexponerade miljöer. Deras utbredning begränsas vanligtvis till lugna och grunda vatten (0,5–3 meters djup). Kransalgernas utbredning minskar tydligt som en följd av yttre störningar såsom övergödning och muddring. Idag betraktas många kransalger vara kraftigt undanträngda längs våra kuster. Joakim Hansen Kransalger förknippas med höga värden eftersom: tEFCJESBSUJMMBUUGJMUSFSBBWSJOOJOHGSÌOLVTUMBOEFU NFOGMFSBLSBOTBMHTBSUFSÊSIPUBEF tEFWBOMJHBTUFLSBOTBMHTBSUFSOBLBOEJSFLULPQQMBT UJMMCSBMFLPDIVQQWÊYUPNSÌEFOGÚSGJTL 9 Kärlväxtsamhällen Kärlväxtsamhället är en bred samling av flera olika arter med varierande krav på miljön. De har en spridd utbredning i kustvattnen gällande både djup och vågexponering. Ofta bildar de blandsamhällen med kransalger i skyddade vatten där de spelar en viktig roll som livsmiljö för många fiskarters yngel, till exempel gädda, abborre och mört. Försvinner växterna minskar även tillgången på bra uppväxtmiljöer för några av våra vanliga fiskarter längs kusterna. Kärlväxtsamhällen förknippas med höga värden eftersom: tEFCJESBSUJMMBUUGJMUSFSBBWSJOOJOHGSÌOLVTUMBOEFU TBNUVUHÚSWJLUJHBGJTLMFLPDIVQQWÊYUPNSÌEFO tEFUÊDLFSTUÚSSFCPUUFOBSFBMFSÊOLSBOTBMHFSOB Mats Westerbom 10 Mats Westerbom Ålgräsängar Detta växtsamhälle kännetecknas av en enda art, ålgräs, som är den enda marina fröväxten (de andra är sötvattensarter) som växer i Östersjön så långt upp som till Skärgårdshavet. Här förekommer det gräsliknande ålgräset på vågexponerade sandiga bottnar ner till 7–8 meters djup, men mest allmän är den på 2–6 meters djup. Den kan ibland också bilda blandsamhällen med andra kärlväxter. Eftersom ålgräset är ensamt om att bilda betydande vegetationsklädda mjukbottnar i exponerade miljöer är den som enskild art mycket viktig. På den vanligtvis ganska artfattiga sandbottnen bildar ålgräset en livsmiljö för ryggradslösa djur och fiskyngel, vilket i sin tur drar till sig många fiskarter som hittar både föda och skydd i detta växtsamhälle. Ålgräsängarna förknippas med höga värden eftersom: tEFÌMHSÊTFUTSÚUUFS IJOESBSTBOEFOGSÌOBUUTQPMBT CPSUPDICJESBSUJMMBUUCJCFIÌMMBTUSBOEMJOKFOTGPSN tEFIÚKFSNÊSLCBSUBSUNÌOHGBMEFOQÌTBOEJHB CPUUOBS 11 Några viktiga organismsamhällen och nyckelarter på hårda bottnar Malin Ek Trådalgsamhällen På grunda hårdbottnar, från vattenbrynet till ett par meters djup, växer flera arter ettåriga grön-, brun- och rödalger med ett trådliknande utseende. Trådalgerna har något oförtjänt fått en negativ stämpel, vilket till stor del beror på att de lätt blir ett väldigt iögonfallande inslag i strandvattnet i övergödda vatten, ofta på bekostnad av andra arter. Trådalgerna har dock sin givna roll i ekosystemet. De bildar ett viktigt växtsamhälle i ogynnsamma förhållanden, där fleråriga arter inte kan växa och därmed bildar de en livsmiljö för ett stort antal smådjur i grunda vattnen. Trådalgsamhällen förknippas med naturvärden eftersom: tEFVUHÚSFOEFMBWIFMBIÌSECPUUFOTBNIÊMMFU tEFVUHÚSFUUIBCJUBUGÚSNÌOHBSZHHSBETMÚTBEKVS TPNJTJOUVSÊSNBUGÚSNÌOHBGÌHFMPDIGJTLBSUFS 12 Malin Ek Blåstångssamhällen Blåstångssamhällen förknippas med höga naturvärden eftersom: tEFVUHÚSFOBWEFDFOUSBMBTUFEFMBSOBBWIFMB IÌSECPUUFOTBNIÊMMFU tNÌOHBBOESBBSUFSÊSCFSPFOEFBWEFUIBCJUBUTPN CMÌTUÌOHTTBNIÊMMFOCJMEBS Blåstången är en nyckelart som är viktig som skydd och föda för ett stort antal andra arter. Den är antagligen den mest kända och antagligen även den enskilt viktigaste algen i Östersjön. Blåstången växer vanligtvis på ett djup på 1–5 meter, men kan växa både grundare och djupare än så. Blåstångens utbredning varierar relativt mycket främst som en följd av varierande siktdjup och mängden sedimentpartiklar i vattnet. Man säger att över hälften, eller ända upp till 70 % av alla arter i Östersjön passerar blåstångsbältet under något skede av livet. 13 Malin Ek Rödalgssamhällen Under blåstångens nedre djupgräns utgörs vegetationen mestadels av rödalgsarter. Rödalgerna är anpassade till att klara av en liten mängd ljus och kan därför växa djupare än andra växtarter i Östersjön. Att leva på gränsen till obelyst botten innebär att små ändringar i miljön som minskar tillgången på ljus snabbt kan påverka rödalgernas utbredning. Flera av rödalgerna är dåligt kända och hotbilden är därför oklar. Rödalgsamhällen förknippas med höga naturvärden eftersom: tEFVUHÚSEFUWJLUJHBTUFIÌSECPUUFOTBNIÊMMFUQÌ EKVQUWBUUFONFOÊSLÊOTMJHBGÚSSVCCOJOHBSJ WBUUFOLWBMJUFU tLVOTLBQFOPNSÚEBMHFSOBTVUCSFEOJOHÊSCSJTUGÊMMJH NFOGMFSBBSUFSBOUBTLVOOBWBSBNJOTLBOEF 14 Blåmusselsamhällen Blåmusselsamhällen förknippas med höga naturvärden eftersom: tCMÌNVTTMBOÊSGÚEBÌUGMFSBGJTLPDIGÌHFMBSUFS tEFGJMUSFSBSWBUUOFU tNVTTFMCÊEEBSTPNCFTUÌSBWJOEJWJEFSBWPMJLB ÌMEFSVUHÚSIBCJUBUÌUBOESBBSUFS Finlands ansvarsnaturtyper ling till naturen under ytan till ansvarsnaturtyper, till exempel Östersjöns stenstränder, landhöjningskusters utvecklingsserier av flador och glon, skär och småöar i yttre skärgården, fågelskär och -klippor, samt rullstensåsar i Österjön. Mats Westerbom Blåmusslan är troligtvis det oftast förekommande ryggradslösa djuret på Östersjöns hårdbotten där den påträffas från vattenytan ner till 30 meter. Eftersom blåmusslor vanligtvis förekommer i stora mängder filtrerar de enorma mängder vatten och påverkar på så sätt vattenkvaliteten i kustområden. Samtidigt utgör musselbäddarnas varierande skalstorlek ett habitat för flera andra arter och bidrar därför till ökad artmångfald. Enligt en omfattande hotbedömning av Finlands naturtyper anses flera av Östersjöns undervattensnaturtyper vara hotade1. Av undervattensnaturtyperna utsågs ålgräsängar (bandtångsamhällen), kransalgsängar och Östersjöns bergsbotten, dit trådalgs-, blåstångs-, rödalgs- och blåmusselsamhällena hör, till Finlands ansvarsnaturtyper. Finland har alltså ett speciellt internationellt ansvar för bevarandet av dessa. Dessutom utsågs också flera av kustens naturtyper som kan ha en kopp- Raunio, A., Schulman, A. & Kontula, T. (red.). 2008. Suomen luontotyyppien uhanalaisuus – Del 2: Luontotyyppien kuvaukset. Finlands miljöcentral, Helsingfors. Suomen ympäristö 8/2008. 572 s. 1 15 Karteringsmetoder Kartläggning av undervattensnatur är utmanande eftersom det är svårt att skapa en överblick över vad som gömmer sig under vattnet. Naturen i havet kan ändå kartläggas på en mängd olika sätt och metoderna bör väljas utgående från hur området som skall kartläggas ser ut och vilken typ av information man eftersträvar. För många ändamål kan det vara tillräckligt att veta vilka naturtyper eller organismsamhällen som finns var, medan det för andra ändamål krävs mer specifik information om olika arters förekomst. Malin Ek Videoinventeringar, så kallad drop-video, är en relativt billig och enkel metod som ger en grov uppfattning om bottentypen. Den här metoden utförs genom att man med båt kör till förutbestämda platser där man sänker ned en vattentät videokamera och låter den filma bottnen i ungefär en minut. Senare ser man på filmen och antecknar vilken typ av bottensubstrat där finns, vilka arter och artgrupper som syns, samt hur mycket det finns av dem. Videoinventeringar kan också utföras med hjälp av en fjärrstyrd videokamera, en så kallad ROV (remotely operated vehicle), vilket möjliggör närmare betraktande av intressanta objekt. ROV-kameror är dyrare och inventeringarna och databehandlingen kräver mer infrastruktur. 16 Malin Ek Dykinventeringar ger mer detaljerad information än videoinventeringar, eftersom dykaren kan undersöka bottnen noggrant och vid behov ta med sig prover, men är mer krävande vad gäller tid och andra resurser. Vid dykinventering dyker man oftast i linjer där man noterar vegetationen och bottentypen med intervall som bestäms på basen av antingen avstånd från stranden, djupintervall eller då vegetationen förändras. Linjerna dyks vinkelrätt ut från en strand eller ett grunt område och fortsätter tills det blir så djupt att vegetationen upphör eller högst hundra meter om det är väldigt långgrunt. Joakim Hansen Snorkling eller vadande kan vara en lämplig metod för kartläggning av grunda vikar (t.ex. flador och glon). Detaljerad information om dessa miljöer kan behövas eftersom de ofta är speciellt viktiga för bland annat fågel och fisk, men också för sällsynta växtarter samtidigt som användartrycket kan vara stort t.ex. genom intresse för att muddra. Snorkling ger detaljerad information och utförs ofta längs flera linjer tvärs över viken, där man med bestämda intervall noterar vegetation, bottentyp och djup. Liksom vid dykning kan snorklaren vid behov ta med sig prover. 17 Raisa Turja På hårda bottnar lever flera djurarter. Av bottenfaunan tas det ofta prover för noggrannare artbestämning i laboratoriet. Malin Ek Bottenlevande djur kan kartläggas med hjälp av att dykare skrapar av och tar med sig fastsittande ryggradslösa djur från hårda bottnar. På mjuka bottnar kan man däremot samla in information genom användning av bottenhuggare som sänks ned från en båt. Proverna med bottenlevande djur måste senare analyseras och arterna identifieras i laboratorium, vilken är tidskrävande. Bottendjur förekommer ofta nedgrävda i sedimentet. I bilden syns sandmusslan på sandbotten. 18 Fjärranalys ger möjlighet till att kartlägga relativt stora områden från avstånd, det här gäller också i någon mån det som finns under ytan, även om vattnet i sig och särskilt dess grumlighet är begränsande faktorer. Satellit- och flygbilder har använts till kartläggning av grunda områden, men också till insamling av information om till exempel vattnets grumlighet. Laser (Lidar) har använts för noggranna djupmätningar. Fjärranalysmetoder kan komma att bli mer användbara i framtiden, men möjligheterna och metoderna bör utredas närmare. Med hjälp av flygbilder är det möjligt att se muddringar, vassruggar och få information om vegetationen på mycket grunda bottnar. På bilden syns Bölsviken i Bromarv. t Djupet och bottenprofilen är avgörande för undervattensnaturen, eftersom de påverkar tillgången på ljus, samt ifall bottnen hålls fria från sedimentpartiklar eller ifall ett lager av sediment anrikas. Ett stort problem vad gäller kartläggning av havsbotten och beaktande av undervattensnaturen, också i grunda kustnära områden, är att man inte har tillgång till den noggranna djupinformation som finns och att insamling av ny information begränsas av säkerhetspolitiska skäl. Det här leder till att man kan samla in punktvis information om förekomsten av arter eller samhällen, men att generaliseringar är svåra att göra. Det finns en mängd olika varianter av karteringsmetoder, men det är rekommendabelt att likadana metoder används för att den insamlade informationen skall kunna användas möjligast brett. För karteringar som utförs i Finland rekommenderar vi i första hand de riktlinjer som utarbetats av projektet VELMU (publiceras våren 2012). 19 Information om undervattensnaturen i användbar form Principer för värdering av undervattensnatur inom NANNUT Då information om undervattensnaturen skall användas inom förvaltningen bör den vara förädlad till lättöverskådliga värden. Det är dock viktigt att inse att man endast kan tilldela värden till de områden för vilka det finns data tillgängligt och att värderingen endast baseras på de specifika kriterier som fastställts. Ett område som värderats med t.ex. NANNUTs värderingsskala kan med andra ord enbart utses som värdefullt enligt NANNUTs kriterier. Idag saknar vi ännu arbetsredskap för att klassa områden som värdelösa och naturvärden som inte ingår i ett specifikt klassificeringssystem (t.ex. viktiga bottendjur) kan förekomma på de områden som får ett lågt värde. Man bör med andra ord vara medveten om vad de olika klassificeringssystemen baserar sig på och inse deras begränsningar. Inom NANNUT-projektet har kriterier för bestämning av naturvärden anpassats till de lokala förhållandena i norra Östersjöns kustvatten. Bedömningen av de tidigare beskrivna nyckelsamhällena har betonats. Ett område anses speciellt värdefullt om det: tIBSIÚHBSUSJLFEPN tJOOFIÌMMFSIPUBEFBSUFS tÊSFUUTÊMMTZOUGÚSFLPNNBOEFTBNIÊMMF tMÊNQBSTJHGÚSGJTLBSTGÚSÚLOJOH tÊSFUUTÊSTLJMULÊOTMJHUTBNIÊMMF Områden där ett eller flera av ovan nämnda kriterier uppfylls anses vara värdekärnor med höga naturvärden. Systemet för värdering av havsbottnar som utvecklats inom NANNUT följer en graderad skala (1–5) där 4–5 representerar de högsta naturvärdena. Modellerade sannolikhetskartor eller punktvisa iakttagelser Illustrerande kartor kan uppnås genom framställning av heltäckande modellerade kartor, där sannolikheten för att en art eller ett samhälle skall förekomma på ett område är angiven. Vid användning av den här typen av kartor bör man minnas att det man ser inte är sanningen, utan bara en uträknad sannolikhet. Ett annat sätt att illustrera undervattensinformationen är att på ett lättfattligt och överskådligt sätt presentera och illustrera de verkliga iakttagelserna eller slutsatser om ett visst område som kunnat dras på basen av dem. Bedömning av ekologisk status Stockholms universitet har utvecklat en metod för bedömning av ekologisk status av grunda mjukbottnar. Metoden är baserad på undervattensvegetationens utbredning och artsammansättning. Utifrån avancerade statistiska analyser har två indikatorer tagits fram för att klassificera den ekologiska statusen från hög till dålig status i en femgradig skala. Metoden är tillämpbar för enskilda vikar och för större vattenområden i enlighet med uppdelningen i EU:s ramdirektiv för vatten. 20 I bilden visualiseras nyckelorgansimsamhällens förekomst och deras värde enligt NANNUT-projektets klassificeringssystem. På bilden visas dessutom några speciellt viktiga områden, samt områden som lämpar sig som lekplatser för fisk. Även på andra områden än de som lyfts fram i kartan kan det förekomma viktiga organismsamhällen. Till denna bild och till bilden under har materialet blivit insamlat med drop-video-metoden inom NANNUT projektet under åren 2010 och 2011. Bilden är ett exempel på en modellerad karta, som visualiserar sannolikheten för att blåstång förekommer i områdena kring Bromarv och Hangöudden. På de mörkbruna områdena förutspås det att blåstång förekommer med hög sannolikhet, medan den ljusgula färgen anger områden där blåstångens förekomst är osannolik enligt modellen. Mallen har utvecklats av Henna Rinne (Åbo Akademi). 21 Fiskens reproduktionsområden Fisken leker i strandzonen Många av de fiskarter som förekommer i norra Östersjön förökar sig på högst några meters djup i strandzonen, som också är en viktig uppväxtmiljö för ynglen. Fortplantningen är ett särskilt känsligt skede i fiskarnas livscykel vilket betyder att mänsklig verksamhet som förändrar livsmiljöerna i strandzonerna är ett hot mot fiskens reproduktionsförmåga. Fortplantningsframgången har betydelse för fiskstammen genom att avgöra årskullens storlek. För att kunna trygga tillgången på tillräckligt stora och lämpliga lek- och reproduktionsområden behövs information om var olika arter fortplantar sig. Kartor över reproduktionsområden Hittills har det varit ont om tillförlitlig information om fiskars reproduktionsområden. Vilt- och fiskforskningsinstitutets forskning om reproduktionsområden är främst inriktad på syd- och sydvästkusten, dvs. de områden där användnings- och exploateringstrycket är starkast. Projektet NANNUT har kartlagt reproduktionsområden för två viktiga rovfiskar, gös och gädda, i östra Finska viken och Skärgårdshavet under två på varandra följande år. Samtidigt som förekomsten av småyngel undersöktes i fält samlades också information om de olika fiskarternas miljökrav under reproduktionstiden. Det är omöjligt att kartlägga hela kusten i fält, men med statistisk modellering är det möjligt att få information om var längs kusten reproduktionsområdena är belägna. I modellerna används information om miljöfaktorer som väsentligt påverkar olika arters fortplantning Fiskyngel som lever i det fria vattnet karteras med hjälp av OlympaGulf-håvar, som fångar in fiskyngel vid sidan av båten. Med denna metod fås information om yngel bland annat av gös, strömming och abborre. och data om förekomsten av yngel. Det har till exempel visat sig att grumligt vatten gynnar gösens fortplantning och artens viktigaste reproduktionsområden finns i grumliga inre vikar. Med modellerna kan man få fram fortplantningsområdenas sannolika placering även i områden där det saknas information om förekomsten av yngel, men där man har samlat in information om miljöfaktorer som vattenkvalitet, till exempel med hjälp av fjärranalys. Kartor över reproduktionsområden som hjälp vid planering och fiskvård Geografisk information om fiskens reproduktionsområden är till hjälp vid markanvändningsplanering och planläggning av kustområden. I samband med till exempel vindkraftparks- och farledsprojekt kan fiskens reproduktionsområden beaktas redan i planeringsfasen. Kartorna över reproduktionsområdena behövs i synnerhet vid planering av fiskvården. Även den information om tidpunkten för fortplantningen som undersökningarna har gett är ett viktigt underlag, till exempel för beslut om lokala fiskebegränsningar under reproduktionstiden. De viktigaste grupperna som använder sig av undersökningsresultaten är miljömyndigheterna, HELCOM, fiskeriförvaltningen, fiskeområdena och vattenägarna. De kartor över reproduktionsområdena som har tagits fram inom projektet NANNUT finns tillgängliga för alla intresserade på NANNUTs kartportal (www.nannut.fi). 22 Gösens lekområden i Åbo skärgård har modellerats på basen av data som insamlats under sommaren 2011. Gösen förökar sig I de grumliga innervikarna. Färgerna anger sannolikheten för att upptäcka gösyngel. Den röda färgen anger områden där gösyngel förekommer med 80–100 % sannolikhet. I områden märkta med grön färg är sannolikheten 50–80 % och för de blåa, under 50 %. Varpu Mitikka Lari Veneranta Joakim Hansen Abborre och rom 23 Pärmbild: Mats Westerbom För mera information: www.nannut.fi Brochuren har sammansatts 2/2012 av Malin Ek, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland Layout: Antton Nuotio Texterna är skrivna av: Sonja Jaari, yrkeshögskolan Novia Fiia Haavisto, närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland Martin Snickars, Forststyrelsen Malin Ek, närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland Joakim Hansen, Stockholms universitet Varpu Mitikka, vilt- och fiskeriforskningsinstitutet