Liza Marklund - Piratförlaget

ETT GRATISMAGASIN FRÅN PIRATFÖRLAGET
MAGASIN 2011
Liza Marklund
Jan Guillou
”Jag ska skriva 1900-talets historia”
k !
tillbaka!
äär tillb
B t
ik Bengtzon
AAnnika
Alex Schulman
Kristina Ohlsson
”Jag kommer aldrig lämna henne”
ÄÄng
ngllava
avakkter
t – en rikt
ikktiigtt ruggig historia
Jo Nesbø
”Läs- och skrivkunnighet
är grunden till demokrati”
g
a
a
H
a
n
i
t
r
Ma
”Därför testar jag allting på riktig t”
Katerina Janouch
””Jag
Jag m
måste
åste öva
öva påå att
att vara
vara modig
modig””
ARJA, BJÖRN, MALIN, ZINAT – ÅRETS DEBUTANTER
www.piratforlaget.se
PIRATFÖRLAGET MAGASIN 2011
PIRATFÖRLAGET / KAPTENSGATAN 6 / 114 57 STOCKHOLM /
TEL: 08-412 13 50 / FAX: 08-545 678 58 / [email protected]
Ann-Marie Skarp
Förlagschef och VD
[email protected]
Mattias Boström
Produktion/redaktion
[email protected]
Sofia Brattselius Thunfors
Förläggare
sofi[email protected]
Foto: Peter Knutson
KONTAKTA OSS
Cherie Fusser
Marknadschef
[email protected]
Piratförlaget Magasin 2011
© Piratförlaget 2011
Text: Tidningskompaniet
Form: WDW Creative
FOTO:
PETER KNUTSON (där annat ej anges)
Anna-Lena Ahlström
(Kristina Ohlsson, Katerina Janouch och Martina Haag)
Jenny Palmblad
PR- och informationschef
[email protected]
Anna Hirvi Sigurdsson
Redaktör
[email protected]
Anna Carin Sigling
Ekonomichef
[email protected]
Madeleine Lawass
Försäljningschef
[email protected]
Lars Jexell
Försäljning /
Storkundsansvarig
[email protected]
Lottis Wahlöö
Förlagskoordinator
[email protected]
Karin Eriksson
Ekonomiassistent/
Förlagsassistent
[email protected]
Anders Olofsson
Säljare
[email protected]
Annika Marklund (Liza Marklund)
Håkon Eikesdal (Jo Nesbø, sid 17)
Jörn Grönlund (Unni Lindell)
Orlando G Boström (Petra Östergren)
Gabriella Corti (Jonas Jonasson)
Nicholas Larsson Kopp (Morgan Larsson)
Stellan Herner (Mark Levengood)
Nina Hansen (Anne Holt & Even Holt)
Peter Jönsson (James Patterson)
Roger Borgelid (Helene Tursten)
Björn Terring (Monika Ahlberg)
Fredrik Sandberg/Scanpix (Martina Haag, renracet sid 43)
Viveka Pierrou Alm (Thorbjörn Larsson, sid 63)
Thron Ullberg (Anne Holt, sid 73)
Siv J Seglem (Unni Lindell & Fredrik Skavlan)
Stefan Tell (Erik Titusson)
TACK TILL:
Häringe Slott
RÄTTELSE:
Fotografier på Petra Östergren som publicerades i
2010 års magasin togs av fotograf Orlando G Boström.
ILLUSTRATIONER:
Eric Thunfors
OMSLAGSILLUSTRATION:
Eric Thunfors
Erik Titusson
Förläggare och VD
Lilla Piratförlaget
[email protected]
TRYCK :
Durin Productions AB, 2011
ANN-MARIE SKARP, FÖRLAGSCHEF OCH VD PÅ PIRATFÖRLAGET:
”Författarmöten betyder så mycket”
Varje år gör vi ett magasin för att presentera våra böcker för er, kära
läsare. Det är ett stort nöje att se text och bild växa fram. För detta
är resultatet av det våra författare och vi på förlaget arbetat med.
Författaren på den ensamma kammaren bakom datorn, och vi med
att förvalta deras alster.
Och nu är det dags för böckerna att möta omvärlden.
Vi vill förstås locka er att läsa en bok eller alla böcker ur magasinet
och en sak vet vi – ett viktigt skäl till att man väljer just den ena eller
den andra boken är mötet med författaren.
Och möten kan ju vara så många, ibland sker de i verkliga livet – som
till exempel på en bokmässa eller ett bibliotek – ibland genom tv-rutan,
eller som här i en intervju där författaren berättar om sin bok, om hur
och varför den kommit till.
I år har vi en mycket varierad utgivning, så här finns utan tvekan
något för alla. Eller allt för någon – den sanne bokälskaren!
Här finns spänning, relationer, historia, politik, musik och fascinerande
personers öden och äventyr.
Välkomna till ett nytt läsår med Piratförlaget, ett år då också Annika
Bengtzon är tillbaka – hon är lika välkommen som efterlängtad!
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/3
CHRISTOFFER CARLSSON
ARJA SAIJONMAA
Om året som
förändrade
hennes liv
för alltid
”Stillsam
småstadsidyll
möter grov
brottslighet”
48
BJÖRN VINGÅRD
Startade
journalistkarriären när
allt var möjligt
62
”Jag har
lärt mig
leva med
såren”
58
/4
SARA LÖVESTAM
Barns utsatthet
i en gripande
historia
10
ANNE & EVEN HOLT
MALIN WOLLIN
Krönikesamling
inspirerad
av Kristina
från Duvemåla
ZINAT PIRZADEH
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
44
Syskonen skrev
en thriller om
hjärtkirurgi
54 32
Innehåll:
UNNI LINDELL
”Jag hinner aldrig
skriva alla böcker
innan jag dör”
20
BRITT-MARIE MATTSSON
”Kennedys
historia
har allt”
68
2
3
6
10
13
14
17
20
23
24
27
28
31
32
34
35
39
40
44
48
52
54
58
62
66
68
72
74
75
KONTAKTA PIRATFÖRLAGET
LEDARE
Ann-Marie Skarp
LIZA MARKLUND
Annika Bengtzon är tillbaka!
SARA LÖVESTAM
Barns utsatthet i gripande skildring
FRUKOSTKLUBBEN
ALEX SCHULMAN
JO NESBØ
”Man vill träffas på riktigt igen”
”Att provocera är en del av min genuppsättning”
Huvudjägarna – om att alltid vilja ha mer
UNNI LINDELL
”Jag hinner aldrig skriva alla böcker innan jag dör”
RAKT PÅ SAK
Eldsvåda, fredagsmys och succé
KRISTINA OHLSSON
PRYLAR
Änglavakter är en riktigt dyster historia
6 ting för bokälskaren
CHRISTOFFER CARLSSON
RAKT PÅ SAK
Radhusdisco, ljudbokslista och boxnytt
ANNE & EVEN HOLT
Syskonen skrev en thriller om hjärtkirurgi
JAMES PATTERSON
Kärlek, konstkupper och kallblodiga mord
KATERINA JANOUCH
RAKT PÅ SAK
Utsätter sina karaktärer för obehagliga överraskningar
Bryssel, detektiver och matkassar
MARTINA HAAG
JAN GUILLOU
Stillsam småstadsidyll möter grov brottslighet
”Därför testar jag allting på riktigt”
”Jag ska skriva 1900-talets historia”
ARJA SAIJONMAA
Om året som förändrade hennes liv för alltid
PSYKOLOGIFORSKNING
MALIN WOLLIN
Lycka är att läsa?
Krönikesamling inspirerad av Kristina från Duvemåla
ZINAT PIRZADEH
”Jag har lärt mig leva med såren”
BJÖRN VINGÅRD
Startade journalistkarriären när allt var möjligt
DIGITALISERINGEN
E-bokens utveckling
BRITT-MARIE MATTSSON
ANNE & ANNE HOLT
MYSTISKA MILLA
”Kennedys historia har allt”
Deckarförfattaren debuterar som barnboksförfattare
Spöke som kämpar för djurens rätt
LILLA PIRATFÖRLAGET – ERIK TITUSSON
”En dröm som gått i uppfyllelse”
PIRATFÖRLAGET MAGASIN 2011
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ xx
LIZA MARKLUND
Familj: Gift med Mikael Aspeborg. Tre barn. Hästen Regaton.
Bor: Stockholm och Marbella i södra Spanien.
Uppvuxen: I Pålmark, en by två och en halv mil utanför
Piteå i Norrbotten.
Utbildning: Journalistlinjen Kalix Folkhögskola 1984-1985.
Priser och utmärkelser: Bland annat vinnare av Polonipriset,
Debutantpriset, Årets Författare, Årets Pitebo, Årets Bok,
Årets Kvinna, Scanorama Awards, Svenska Litteraturpriset,
Sankt Eriksmedaljen.
Bakgrund: Har skrivit elva romaner och en faktabok.
Böckerna har sålt i drygt elva miljoner exemplar på 30 språk.
Aktuell: Med krönikesamlingen Nya röster sjunger samma
sånger – och andra krönikor 1985–2010 och Du gamla,
du fria, den nionde romanen om Annika Bengtzon.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/6
Efter tre år som Kvällspressens korrespondent i Washington är Annika Bengtzon
tillbaka i Sverige. Hon har återförenats med maken Thomas, återgått till sin tjänst
på kriminalredaktionen och flyttat till de gamla hemkvarteren. Har Liza Marklund
äntligen låtit Annika Bengtzon få lugn och ro? Skulle inte tro det.
DET ÄR NÄR CHEFREDAKTÖR ANDERS SCHYMAN plötsligt kallar in Annika
Bengtzon till konferensrummet Grodan som avgrunden öppnas.
Annika får veta att hennes make, som är anställd på Justitiedepartementet, har försvunnit under en konferens i Kenya.
Ämnet för konferensen är Frontex, den EU-myndighet som har till
uppgift att säkerställa EU:s gemensamma gränsskydd mot omvärlden.
Snart går det upp för Justitiedepartementet och Annika Bengtzon
att Thomas och hans kollegor har blivit kidnappade.
Kraven från kidnapparna: Frontex ska avskaffas, gränserna mot
Europa öppnas, skyddstullarna upphävas. När kraven avvisas avrättas
gisslan i delegationen, en efter en.
– De papperslösa flyktingarna kommer från Nigeria, Tchad och många
andra afrikanska länder till södra Europa i hopp om en bättre tillvaro. Jag ser hur de säljer falska Gucciväskor där jag bor i södra Spanien
och jag funderar ofta på om det var detta de drömde om när de
riskerade livet för att ta sig hit, säger Liza Marklund.
Frontex, som är en i allra högsta grad verklig organisation, är inte
problemet, menar hon.
– Att utrota fattigdomen och orättvisorna är enda lösningen på
dilemmat. Men många i vår del av världen är inte intresserade av att
minska klyftorna eftersom vi tjänar på dem. Den nya järnridån som
Europa håller på att bygga upp är en av vår tids stora politiska frågor.
I den nionde romanen om Annika Bengtzon – Du gamla, du fria
– konstaterar Annikas kvällstidningskollega Berit:
”Frontex senaste påfund är att låta den nya, ofria världen själva
stänga till sina gränser. Det är väldigt praktiskt. Vi i den gamla och
fria slipper frågan helt och hållet. Khadaffi i Libyen fick en halv
miljard av vår egen EU-kommissionär för att hålla flyktingar från
Somalia, Eritrea och Sudan internerade i enorma koncentrationsläger.”
Efter den senaste tidens dramatiska händelseutveckling i Nordafrika har frågan om Europas gränspolitik blivit än mer aktuell.
Men idén till handlingen i romanen fick Liza Marklund redan för
tre år sedan då hennes vän och författarkollega Tove Alsterdal skrev
sin roman Kvinnorna på stranden. Liza Marklund var redaktör för
boken, vars tema är människohandel och slaveri.
I Du gamla, du fria konstaterar Liza Marklund att vi har vant oss
vid och blivit likgiltiga inför de tragedier som regelbundet utspelar
sig kring Medelhavet.
”Ilandflutna båtflyktingar på Italiens och Spaniens badstränder
hade blivit så vanliga att ingen brydde sig. De blev inte ens notiser
i media längre, inte i Medelhavsländerna och absolut inte i Sverige.
Det skulle vara, i så fall, om någon svensk charterturist hade
snavat på liken och inte fått något skadestånd från resebyrån.”
Gisslandramat i romanen utspelar sig i Liboi, en liten ort i nordöstra Kenya, knappt två mil väster om gränsen mot världens kanske
farligaste land: Somalia.
Dit flög Liza Marklund med privatplan och egen pilot.
– När vi hade landat samlades 200 personer runt planet och jag greps
av polis. Vi fick reda på att två personer hade blivit skjutna samma
morgon. Polisen tog mig till förhör och undrade varför jag hade kommit
dit. De hade aldrig varit med om att ett privatplan hade landat i Liboi
förut, berättar Liza Marklund.
– Jag berättade att jag var författare. Att jag skriver romaner, fik-
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/7
DELAR AV HANDLINGEN
UTSPELAR SIG I AFRIKA
Inför arbetet med nya romanen reste Liza
Marklund till Liboi i Kenya, en karg plats i
öknen där människor bor i hyddor, manyattas,
som byggs bakom en mur av ris och taggbuskar
som skydd mot pirater och rovdjur.
Att en del av handlingen i Du gamla, du fria
utspelar sig i Afrika är ingen slump.
– Jag har varit ganska mycket i Kenya de
senaste åren. Jag älskar naturen, människorna
och djuren, konstaterar Liza Marklund.
Här har hon också kunnat utveckla ett av
sina nya stora intressen – att fotografera.
Resorna mynnar ut i fotoböcker som hon
låter trycka upp i fem exemplar.
– Det blir bilder på lejon, bufflar, schakaler,
gamar, kompisar och massajer. Det är otroligt
roligt, säger hon.
Även i Liza Marklunds förra roman om
Annika Bengtzon – En plats i solen – utspelade sig delar av handlingen i Afrika, den
gången i Marocko.
tiva historier, och att handlingen i min kommande roman skulle utspela sig i Liboi. För att kunna gestalta det så måste jag se hur ljuset
faller, känna hur jorden luktar och uppleva de intryck som mina romanfigurer gör. Polischefen tittade på mig som om jag var helt galen.
Sedan fick jag gå runt i två timmar med två tungt beväpnade soldater
som sällskap. När vi flög därifrån berättade piloten, som har flugit i
Kenya i 35 år, att han aldrig hade varit med om något liknande.
Det andra temat i Du gamla, du fria är bekant för alla som har
läst Liza Marklunds böcker eller krönikor de senaste decennierna:
våldet mot kvinnor.
Annika Bengtzon har återgått till sin tidigare tjänst som nyhetsreporter på Kvällspressen och skickas ut till en mordplats i förorten
Axelsberg i södra Stockholm.
En småbarnsmamma ligger död och översnöad bakom ett daghem,
knivhuggen i nacken.
Det är fjärde kvinnan som på kort tid har mördats på ett liknande
sätt i Stockholmstrakten. Kvällspressen anar att en seriemördare är
i farten och till slut börjar till och med polisen tro det. Annika
Bengtzon avfärdar teorin eftersom hon vet att kvinnor ofta mördas
just med kniv bakifrån och att mördaren påfallande ofta är kvinnans
före detta man.
– Det är intressant att se hur olika mediernas nyhetsvärdering ser
ut beroende på vem gärningsmannen är. Om det rör sig om en seriemördare så är det otroligt intressant. Om det handlar om en hustru-
mördare så är det helt iskallt, konstaterar Liza Marklund.
För Annika Bengtzon blir det ett krig på flera fronter.
Hon försöker att stå emot drevet på tidningen där alla hoppas på
en seriemördare, samtidigt ska hon hålla ihop familjen och förbereda sina barn – Ellen och Kalle – på att deras pappa kanske aldrig
mer kommer hem.
– Jag har läst massor av litteratur om kidnappningar och Annikas
första reaktion är, precis som för nästan alla anhöriga, att ta upp
telefonen och ringa den som har blivit kidnappad. När dagarna börjar
gå blir Annika mer och mer professionell. Hennes hårda kärna tar
över och hon tar tag i sin situation.
Det är 13 år sedan vi träffade Annika Bengtzon första gången. Hur tycker
du att hon har utvecklats?
– På ett sätt är hon tillbaka på ruta ett. Hon är nyhetsreporter igen
och gör jobbet med lätt uppgivenhet. Hon är inte så företagsam och
jag förstår inte varför hon inte tar sig därifrån. Men egentligen är
hon nog som de flesta av oss. Vi vet vad vi har och även om det vi
har är dåligt så är det i alla fall bekant, säger Liza Marklund och
tillägger:
– Men jag tror att Annika har blivit lite coolare, lite stabilare. Jag
har en god vän som är psykoterapeut och hon säger att tidigare var
Annika ett fall för slutenvården. Nu är hon
on
ett fall för öppenvården.
DU GAMLA, DU FRIA En ung småbarnsmamma hittas död. Hon är det fjärde offret på kort tid. På Kvällspressen
anar man en seriemördare, något som Annika Bengtzon avfärdar som vilda fantasier. Hennes man Thomas blir under
en konferens i Nairobi kidnappad tillsammans med sex personer från olika delar av Europa. Samtidigt som kvinnomorden blir allt fler, och misstankarna om en seriemördare börjar ta form även hos polisen, dras Annika in i ett
våldsamt kidnappningsdrama som skakar både Europa och Östafrika.
Utgivningsdag 30 november 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 450 sidor / 135x210 mm / Omslag Mattias Boström /
ISBN 978-91-642-0334-2 / Ljudbok ISBN 978-91-642-2221-3 / Mp3-ljudbok ISBN 978-91-642-2228-2 /
E-bok ISBN 978-91-642-4179-5
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/8
”Tyvärr ser inte världen ut som jag vill ha den”
I 25 år har Liza Marklund roat, oroat och provocerat i sina krönikor. Makthavare har synats.
Misshandlade kvinnor har fått en röst. Nu samsas de bästa krönikorna i Nya röster sjunger samma sånger
– och andra krönikor 1985–2010.
ATT LÄSA LIZA MARKLUNDS KRÖNIKOR har varit lite som att gå omkring
med ett skavsår. Obekvämt, efterhängset.
Gång på gång har hon envisats med att skriva om ämnen som
hennes chefer egentligen inte ville veta av.
– I alla år har jag fått höra att mina saker är fullkomligt stendöda
kommersiellt. ”Vi säljer inte en tidning på det här.” Jag har stångat
huvudet blodigt, en gång i veckan, konstaterar hon.
Ämnet hon har återkommit till, från den första krönikan i
Norrbottens-Kuriren 1985, är våldet mot kvinnor.
Då kallades kvinnorna ”gnälliga kärringar”. Att slå sin fru hade nyss
blivit kriminellt. När polisen ryckte ut till familjer där en kvinna höll
på att bli ihjälslagen hette det att man kom dit ”för att medla”.
– Jag kommer aldrig att glömma den första misshandlade kvinnan
jag intervjuade. I texten kallades hon Sara och vi träffades i hennes
kök. Hennes man hade ett helt batteri av advokater som kunde berätta
vilken subba hon var, medan Sara inte hade något juridiskt ombud,
bara en kompis från kvinnojouren som följde med henne till rätten. Så
är det inte i dag. Mycket har blivit bättre, konstaterar Liza Marklund.
När hon valde att vända blicken bakåt och på nytt läste sina
krönikor från Norrbottens-Kuriren, Arbetaren, Aftonbladet, Expressen,
Financial Times, tyska Welt am Sonntag, danska Dagbladet Information,
finska Iltalehti och norska Verdens Gang slogs hon av hur hon så
konsekvent har hållit sig till samma ämnen.
– Om jag är stolt över någonting så är det att jag inte har gett mig
om kvinnovåldet. Det har varit så provocerande för många. Att skriva
om det är inte populärt i ett enda läger, förutom hos läsarna och de
drabbade kvinnorna. När jag gjorde Lite stryk får dom tåla för TV4
fick jag tre tusen brev, mejl och fax. Det här är ett samhällsproblem
som vi har negligerat i så många år, och jag har blivit ett slags sista
överklagandeinstans. Om ingen annan har lyssnat så har de här
kvinnorna vänt sig till mig.
Att bli en offentlig röst för att kunna driva de frågor hon brinner
för var ett mycket medvetet beslut från Liza Marklund.
Ett sätt att nå den här plattformen där andra lyssnade på henne
var att börja skriva romaner. Elva miljoner sålda böcker senare får man
nog säga att Liza Marklund har lyckats.
All tid hon ägnat åt research och intervjuer för sina krönikor har
hon haft nytta av när hon skriver romaner. Krönikorna har tvingat
henne att ständigt hålla sig uppdaterad i den dagliga debatten.
Men i och med att hon nu har samlat dem i bokform tycker hon
att tiden är inne att lämna krönikeskrivandet bakom sig.
Känner du inte att du sviker alla dessa kvinnor som du har gett en röst?
– Nej. Jag tycker att medierna tar den här frågan på större allvar i
dag. Jag har sagt det jag ska säga. Tyvärr ser inte världen ut som jag
vill ha den.
Man ska inte tolka det som att du har gett upp?
– Nej. Jag har inte haft någon illusion om att jag skulle förändra
världen. Så stora pretentioner har jag inte. När man skriver en
krönika så händer ingenting alls 99 gånger av 100. Men jag tror på
droppen som urholkar stenen. Dessutom så är det som min pappa
brukar säga: Man ska sluta när det är som roligast.
Du trivdes inget vidare när du var chef heller?
– Det var spännande och kul och på några ställen gick det ganska
bra. Men jag får inte ut något av det. Jag vill styra mig själv och jobba
på egen hand. Jag är uppvuxen i storskogen och jag tror att det märks.
Hur har du förändrats som krönikör under de här 25 åren?
– Jag har blivit säkrare och tordats bli mer seriös. Ett tag försökte
jag alltid att skruva till det och vara lite extra provokativ. Med åren har
jag lagt av med det. Jag har blivit mer orädd och självständig och tänkt
att gillar de inte vad jag skriver så får de väl sparka mig. Men det har
de inte gjort. I stället har de bara gett mig mer och mer utrymme.
Har du blivit en snällare krönikör?
– Nej. Jag bestämde mig tidigt för att aldrig stryka medhårs. Jag
har försökt att inte vara en röst mitt i kören som skriker samma sak
som alla andra. Ambitionen har varit att ta ett steg längre, vända på
argumenten och säga: Vänta nu, är ni inte på väg åt fel håll? Jag har
jobbat journalistiskt med mina krönikor och inte suttit och känt
efter så mycket, vilket jag tycker att många krönikörer gör i dag. Jag
har lagt ner mycket tid på varje krönika och minns varenda en som
jag har skrivit.
Vad ska du göra nu när du slutar som krönikör?
r?
– Resa. Jobba för Unicef. Skriva romaner.
r.
Fotografera. Spela piano.
NYA RÖSTER SJUNGER SAMMA SÅNGER För första gången är Liza Marklunds krönikor samlade i en fullmatad volym som
målar en bred och brokig bild av hennes liv, journalistik och författarskap under 25 år. Här finns framgångens baksida,
dess utsatthet och ensamhet, lyckan över barnen och vardagen. Här hittar vi hennes brinnande engagemang för de
allra mest utsatta. Men här avslöjas också de pinsamma misstagen, de dråpliga missförstånden och texterna hon inte
vågade publicera när det begav sig.
Utgivningsdag 23 mars 2011 / Mjukband med flikar / Ca 240 sidor / 130x190 mm / Omslag Eric Thunfors /
ISBN 978-91-642-0349-6 / E-bok ISBN 978-91-642-4166-5
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/9
”Det
mig
SARA LÖVESTAM
Gör: Lärare i svenska för invandrare och
frilansskribent, bland annat krönikör i QX.
Har agerat sidekick i radioprogrammet
Lantz i P1.
Bor: I Stockholm.
Utmärkelser: Vann Bok-SM 2009 med sitt
bokmanus Udda.
Blev nominerad till priset Årets bok vid
Gaygalan 2010.
Hennes blogg (http://sara.kipara.se) har
nominerats till flera priser.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 10
m
o
n
i
t
o
g
å
är n
”
t
u
l
l
i
v
m
so
Sara Lövestam hade läst att snittåldern för en debuterande författare är 42 år.
Därför öppnade hon i tio år refuseringsbreven med jämnmod. Än fanns det gott om tid.
HON VAR BARA 28 ÅR NÄR HON FÖR TVÅ ÅR SEDAN vann Bok-SM och som
förstapris belönades med utgivning av sitt manus till romanen Udda.
– Det var en bekräftelse på att sättet jag har valt att skriva på fungerar.
Men hade jag inte vunnit så hade jag ändå fortsatt att försöka bli utgiven.
Åtminstone tills jag fyllde 42, säger Sara Lövestam.
Före debutromanen hade hon skrivit manus till fyra böcker. Ett av
refuseringsbreven avslutades med orden ”Ditt språk är bra, men din
handling är förutsägbar och dina karaktärer endimensionella.”
– Då tänkte jag att nu jäklar ska ni få se på en oförutsägbar story
och karaktärer med många dimensioner, berättar Sara Lövestam.
Det är ingen överdrift att säga att hon lyckades.
Den som har läst om systembolagschefen Martin som går i gång på
kvinnor med amputerade kroppsdelar eller Paula som helst lyssnar på
bandinspelningar av partikelverb glömmer inte karaktärerna i första
taget. Förutsägbara är de inte.
– Tänk om jag hade gett upp efter åtta år. Om jag hade slutat då så
hade ingenting av det här hänt. Jag visste ju hela tiden att jag inte
var fullärd. Jag har alltid varit väldigt självkritisk, konstaterar Sara
Lövestam.
Hennes tidiga manus var självterapeutiska, men innan hon började
skriva Udda var det som om en pollett trillade ner. Plötsligt kom hon på
att hon faktiskt inte behövde skriva om något som hon hade varit
med om eller som hon önskade att hon hade varit med om.
– Jag hade begränsat min fantasi fast det inte behövdes. En spärr
släppte och allting blev mycket lättare, säger hon.
Nu är Sara Lövestam tillbaka med sin andra roman – I havet
finns så många stora fiskar.
Om det går en röd tråd mellan böckerna så är den inte lätt att
upptäcka.
– De manus jag har skrivit har alla varit väldigt annorlunda
jämfört med det jag har skrivit innan. Det är något som trycker på
inom mig och vill ut, något som måste få sägas. När det väl har kommit
ut så är jag färdig med det och vill gå vidare.
Det som måste sägas den här gången: Vad händer när ett barn inte blir
tillräckligt sett och älskat?
– Jag vet nästan exakt vilken dag det gick upp för mig att jag måste
skriva den här boken. En person i min närhet berättade vad hon hade
varit med om under sin uppväxt och jag kunde så tydligt se vilken effekt
hennes historia hade fått på resten av hennes liv. Jag önskar så starkt att
jag kunde gå in i hennes liv för 20–30 år sedan och rätta till allt som gick
snett. Att skriva den här boken är mitt sätt att hantera att jag inte var
där. Boken kan också ses som ett förlåt för att jag inte fanns där, även om
det förstås vore omöjligt eftersom jag också var ett barn då. Jag skulle
önska att boken på något sätt har makt att förändra något för ett barn
som är barn nu.
I havet finns så många stora fiskar är skriven utifrån femårige Maltes
perspektiv, men i romanen finns också de vuxnas förmåga att rättfärdiga
sina handlingar inför sig själva.
Huvudpersonen Maltes mamma skyller på förskolepersonalen. Förskolepersonalen följer sina bestämmelser. Alla intalar sig själva att de
har gjort rätt, även om allting går fatalt fel.
Sara Lövestam tillhör de lyckligt lottade. Hon hade en harmonisk upp-
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 11
5
ringar
barn- och ungdomsskild
för
som har betytt mycket
Sara Lövestam
Gud
1. Det är slut mellan
i.
ett
Maz
och mig av Katarina
m och
min barndo
Titlarna bara flimrar förbi från
och det här är en
ker
böc
ga
mån
ungdom. Jag läste så
fortfarande. Det
av dem som jag bär med mig
dat med det riktigt allvarliga.
humoristiska, lättsamma blan
a
2. Min vän Percys magisk
rk.
gymnastikskor av Ulf Sta
nerna, är rätt så feg och
Ulf, en av de två huvudperso
om någonting, och alldeles
klumpig. Percy lockar ur hon
nits inom honom hela
i slutet förstår man att allt fun
litet, blygt barn.
som
mig
tiden. Det tilltalade
växt och hon minns den tydligt.
Hon minns hur det var att sitta i gräset, minns vintrarna som aldrig
tog slut och att hon som femåring satt på en stol och tittade ner på sina
dinglande ben.
– Jag tänkte att jag måste komma ihåg hur det känns att vara så
här liten när benen inte når ner till golvet. Jag var ett nördigt och
reflekterande barn. Även i dag så identifierar jag mig med barnen
som står och tänker och lägger ihop ett och ett.
Sara Lövestam läste tidigt och hon läste mycket. En kärlek till svenska
språket föddes och som är påtagligt levande i allt hon skriver – böcker,
blogg och krönikor.
I heltidsjobbet som lärare i sfi (svenskundervisning för invandrare)
handlar det om att lära ut grunderna i språket – allt ifrån att förklara
hur ett ord är uppbyggt till placeringen av satsadverbialet i en bisats.
Om kvällarna skriver hon. Då handlar det om de små nyanserna,
finliret.Ska hon skriva förvirrad eller konfunderad?
Långsamt växer berättelserna fram.
– Jag jobbar länge med varje mening. Jag läser den om och om igen
och tillsammans med meningen före. Hur är rytmen? Är meningen överflödig? Ska den bort? Jag är väldigt närvarande i den meningen och
den måste kännas bra innan jag går vidare. Men när jag väl hittar
rätt, då behöver jag sällan gå tillbaka.
ället
3. Barnen från Frostmofj
av Laura Fitinghoff.
här
hur många barn som läser den
inte
vet
Jag
men
ger,
gån
era
fl
n
ene
elst
sentimentala sekelskiftesteg
norrländsk
med
t
viss
ot
någ
är
Det
jag gjorde i alla fall det.
barn som kämpar för
stoisk strävan och renhjärtade
sina småsyskon. Och sin get.
4. Matilda av Roald Dahl. rentav
ske
att du är okej som du är, kan
Budskapet är
igt viktigt för mig att höra
fantastisk. Det har varit väld
är verkligen ett nördbarn,
under min uppväxt. Matilda
förmågor.
och hon visar sig ha oanade
ia Gripe.
5. Agnes Cecilia av Mar at i mina egna
man hittar tem
Det förflutna hinner ikapp,
at
de böcker som har inspirer
av
en
böcker också. Det här är
att
bra
går
det faktiskt
mig och fått mig att inse att
fantisera väldigt mycket.
I HAVET FINNS SÅ MÅNGA STORA FISKAR På dagiset har Malte helt själv hittat en kotte som är alldeles grön, och när
han ser på den så tänker han inte på det andra. Mamma som sover, pappa som en gång kom och hälsade på. Hur det
som är hemma är hemligt. Och på mannen med det blonda håret som antingen är hans vän eller något helt annat.
En roman om vad som kan hända ett barn när skyddsnätet har stora hål.
Utgivningsdag 16 mars 2011 / Inbunden med skyddsomslag / 331 sidor / 135x210 mm / Omslag Mattias Boström och Sara Lövestam /
ISBN 978-91-642-0351-9 / E-bok ISBN 978-91-642-4165-8
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 12
Frukost med
litterära inslag
Apelsinjuice, kaffe, fil med flingor – och ett livligt litterärt samtal. Deltagarna i bokcirkeln
Breakfast Book Club anser att nyckeln till en lyckad diskussion är att stänga av datorn och
samlas runt ett bord. ”Efter bokcirklar på nätet, Facebook och Twitter är det här det nya.
Man vill träffas på riktigt igen”, säger Petra Jankov Picha, som dragit i gång frukostmötena.
KLOCKAN ÄR 07.32 OCH DET BLÅSER på Kungsgatan i centrala Stockholm.
Inne på konditori Vetekatten har det redan bildats kö till kassan.
Längst fram står Petra Jankov Picha, 37 år, och rullar en barnvagn
fram och tillbaka med långsamma rörelser. Där sover sonen Bob,
knappt tre månader gammal, helt ovetande om att han snart ska
delta i en bokcirkel.
Längst in i ett rum mot en innergård möbleras det samtidigt om.
Ett långbord tar form. Täckjackor och halsdukar åker av medan bordet
fylls av glas, tallrikar, assietter och flera exemplar av boken Utrensning
av Sofi Oksanen. Ur några sticker det fram nedklottrade anteckningsblad.
Breakfast Book Club var först på plats när det anrika kaféet öppnade
för dagen och gör sig nu hemmastadd i sitt stammisrum. Ann-Catrin
Malmlöf behåller sin jacka över axlarna. Det kommer dröja ännu ett
par timmar innan värmen stigit ordentligt av trivsam trängsel och
ångande kaffekoppar. Hennes klocka ringde 05.40 hemma i Orminge
i morse. En knapp timme senare satte hon sig på bussen mot stan.
Bredvid sitter Rosemari Södergren, som är med för första gången.
Hon driver en kulturblogg och meddelar att månadens bok också
spelas som pjäs på Stadsteatern. Informationen väcker allas intresse
och Rosemari börjar leta upp speldatum med sin mobiltelefon.
Petra avbryter och meddelar att de drar i gång direkt eftersom
Bengt-Erik måste gå tidigt.
Det var hon som startade bokcirkeln för nästan exakt ett år sedan.
Petra hade drivit en bokblogg i fem år och var sugen på ett annat sätt
att diskutera skönlitteratur. Nätet erbjöd inte de djupa samtal hon
var ute efter. Hon slängde ut en fråga på Twitter om det fanns intresse
för en bokklubb IRL, in real life. Resultatet blev Breakfast Book Club.
– Jag har en liten dotter hemma också, och med två barn är det
fullt kaos mellan fem och åtta på kvällen med välling, bad och sagoläsning. Det fick bli tidiga morgnar. Men jag är livrädd att försova mig
varje gång, säger hon och skrattar.
Det har faktiskt hänt att någon deltagare missat väckarklockan, men
alla runt bordet är överens om att det är ett roligt och annorlunda
sätt att starta dagen. De kommer med bussar, pendeltåg och bilar
från olika delar av länet. Diskussionslustan och den gemensamma
kärleken till böcker övervinner morgontröttheten.
Bengt-Erik Engholm tar en klunk kaffe och inleder. Utrensning utspelar sig under Sovjetunionens ockupation av Estland under andra
världskriget där den unga kvinnan Aliide förälskar sig i en mot-
ståndsman. Kärleken får henne att begå ett förräderi som får konsekvenser över 50 år senare.
Han drar paralleller till kriget i forna Jugoslavien där grannar och
goda vänner plötsligt blev fiender, splittrade av religion och maktstrider.
Petra frågar om någon läst något av Joyce Carol Oates eftersom
hon tycker att de båda författarnas språk påminner om varandra.
Pär Trehörning nickar instämmande.
– Jag tror det här är en av de bästa vi läst faktiskt. Jag hade troligen
aldrig läst boken om jag inte varit med i klubben, säger han.
– Jag trodde den skulle vara mer detaljrik. Men det är en väldigt
bra berättelse som är mänsklig och verkligen skildrar tidsepoken,
fyller Ann-Catrin Malmlöf i.
Hon leder svenskkurser och skriver på sin andra roman. Att få prata
språk, form, upplägg och stilistik helt ostört med personer i olika
åldrar en stund är ovärderligt, säger hon.
Just i dag är de bara fem. Flera är sjuka och några tyckte boken
var så trist att de inte ville läsa ut den.
– Jag har inte heller läst ut den, jag hann inte. Men det spelar inte
så stor roll, säger Marie Eriksson.
Ibland räcker helt enkelt inte tiden till. Så är det för alla i bokcirkeln då och då – och ingen har problem med att erkänna det för de
andra. I frilansöversättaren Maries fall är det inte så konstigt. Hon
har alltid tre–fyra läsprojekt på gång samtidigt och är dessutom med
i ytterligare en bokcirkel.
– Men där känner alla varandra sedan tidigare och det finns en
tendens att vi diskuterar annat än boken, bekänner Marie med ett
skratt.
Det visar sig att nästan alla har en egen tolkning av bokens slut,
vilket leder till ännu ett ivrigt samtal.
Så är plötsligt tiden slut. Rummet töms på bara några minuter. Petra
har via ett förlag kommit över några inbundna exemplar av nästa
månads bok, den hyllade Spill av Sigrid Combüchen, och erbjuder
dem för en hundralapp styck. Pär Trehörning tar en i farten på väg
ut. Nu ska han vidare till sitt jobb på Svenska Journalistförbundet,
bara några kvarter bort.
Ann-Catrin ska träffa en väninna och Petra ska uträtta ärenden i
stan. Lille Bob har precis öppnat ögonen i sin vagn.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 13
”Jag
ko
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 14
vet att jag aldrig
mmer lämna henne”
Alex Schulman är journalisten och den provocerande bloggaren som förra året
förvånade många när han utkom med sin självbiografiska, mycket kärleksfulla bok
Skynda att älska. När det var dags igen blev det en enda lång kärleksförklaring
till frun Amanda – en berättelse om hur kärleken kan förändra oss alla.
ALEX SCHULMAN VILLE SKRIVA EN ROMAN. En kärleksroman. Därför att det
är svårt och utmanande att skriva om kärlek utan att hamna i ett
träsk av dåliga liknelser och andra romantiska fällor. Men plötsligt
insåg han att han själv satt på en fantastisk kärlekshistoria.
– Så mot bättre vetande gjorde jag det igen – skrev en bok om mitt
eget liv. Jag tror absolut inte att alla är intresserade av mitt kärleksliv,
men jag hoppas att andra ska kunna identifiera sig med det jag skriver
och känna att ”precis så där var det när jag träffade Kalle”.
I Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan
att bli det minsta trött får vi följa ett år i Alex Schulmans liv. I första
kapitlet lämnar han med resväskor i händerna sin dåvarande fru och
deras gemensamma lägenhet – precis ett år efter föds hans dotter Charlie
på Danderyds sjukhus. Det är en bok om att hitta den stora kärleken
men även om personlig utveckling.
– När boken börjar är jag djupt trasig och olycklig. Under det här
året när jag träffade Amanda växte jag fem år på ett år tror jag – jag
blev vuxen helt enkelt, säger Alex.
Hur förhåller sig din fru till denna kärleksförklaring?
– Hon fick läsa boken först några dagar innan den skickades till
tryck och hon blev stum, nästan överrumplad. Inte förrän hon läste
boken en andra gång förstod hon vad det var, då blev hon väldigt
rörd. Vi är båda två väldigt stolta över att vi har ett dokument över hur
vi träffades, som vår dotter kan läsa när hon blir äldre.
Tror du på evig kärlek?
– Jag har problem med ordet evig eftersom att jag är så otroligt
rädd för döden. Både jag och Amanda kommer att dö och därför är
vår kärlek inte evig. Men däremot tror jag på kärlek tills döden skiljer
oss åt – och det är med Amanda. Jag vet att jag aldrig kommer att
lämna henne.
Vi träffar honom på Riche, en av många barer kring Stureplan där
Alex är en välkänd profil. Han står och skvallrar med källarmästaren
Anders om en fest de var på i helgen. Men utelivet kring Stureplan
börjar bli mer och mer ointressant för Alex, som helst av allt bara
skulle vilja njuta av lugnet på Gotland.
– Det går inte nu mitt i den här mediekarusellen, men helst skulle
jag vilja vara på Gotland och skriva på en ny bok, säger Alex. Jag
måste ha utsikt när jag skriver och så måste det vara rent och fint
omkring mig. Jag ser Jan Guillous självbiografi Ordets makt och
vanmakt framför mig där han sitter framför ett stort fönster med en
fin gammal skrivmaskin och naturen utanför – så vill jag ha det.
Vad är det för bok du kommer att skriva?
– Jag vet inte än men det kommer att bli en roman. Jag hade ångest
redan när den här boken kom över att jag återigen skrev en bok
utifrån mitt eget liv. Jag vill inte framstå som en narcissist.
Det var ett väldigt stort intresse för boken innan den kom, med över 2 500
förhandsbeställda exemplar på bara några dagar. Folk verkar ändå vilja läsa
om dig. Har ditt bekräftelsebehov förändrats med all fin uppmärksamhet?
– Jag har fortfarande ett stort bekräftelsebehov, men det har varit
mycket värre. Det fanns en tid då jag kände mig ofrälst. Jag ville vara
någon, men alla förlag refuserade mig. Nu är jag i stället extremt bekräftad, och visst finns det en mättnad i det hela. Men jag är jättedålig
på att ta emot beröm, min fru säger att jag blir konstig och obehaglig om
någon kommer fram till oss och berömmer mig. Jag måste bli bättre
på det.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 15
13
I dag vågar Alex kalla sig författare, och hans dröm är att ägna sig åt
bokskrivande på heltid. Han tycker om energin som finns bakom ett
bokprojekt, den som sätter honom på hårdare prov än journalistiken.
Hur är du när du skriver?
– Jag är alltid sen så min förläggare har det rätt tufft. När jag skrev
Skynda att älska var skrivandet väldigt drabbande, det tog emot hela
tiden och jag fick tvinga mig själv att skriva. Den här gången däremot
var det lustfyllt och jag längtade hela tiden tills jag fick sätta mig ner
och skriva. Jag kan tänka mig att jag kommer behöva hitta lite fler
”sätt att jobba på” när jag ska skriva en fiktiv historia.
Inspireras du av någon annan författare?
– När jag läser en bok av någon jag tycker om kan jag bli otroligt
färgad av den, och det är farligt. Därför försöker jag att inte läsa något
när jag skriver. Dessutom hinner jag inte läsa sedan jag fick Charlie.
Det blir mest dikter, Tranströmers samlade verk ligger alltid bredvid
sängen.
Det är även denne diktare som inspirerat Alex till den 70 bokstäver
långa titeln, en liknande mening finns i en av Tranströmers dikter.
Alex Schulman blev med sin blogg Att vara Alex Schulman känd i
hela Sverige som svårt provocerande och, enligt många, en skitstövel.
Under 2007 blev bloggen den största och mest lästa i Sverige med
omkring 300 000 läsare per vecka.
– Bloggen var ett experiment, jag var en karaktär som skulle vara
en idiot. I dag gör bloggare så här hela tiden, men det var helt nytt då
och folk blandade ihop bloggen med vem jag var privat. Och det har
jag fått betala för.
Var dina ömsinta böcker ett sätt att lämna skitstövelstämpeln bakom dig?
– Jag hade ett stort behov av att berätta vem jag egentligen var. Jag
ville inte hamna i något fack. Därför gillar jag egentligen inte heller
att alla helt plötsligt ska gå omkring och tycka att jag är snäll. Det
kanske är därför som jag fortsätter jobba med saker som Paradise
Hotel – för att få en bra mix.
Du lade så småningom ner bloggen för att du var trött på att vara elak.
”Bloggkaraktären Alex Schulman har gjort sig skyldig till saker som jag
själv finner motbjudande”, skrev du själv på bloggen. Nu har du börjat blogga
igen. Hur tänker du?
– Jag vill fortsätta blogga för att det är det bästa sättet att kommunicera med dem som läser mig. Dessutom övar jag mig på att skriva
– jag måste vara den mest produktiva skribenten i Sverige! Jag har hört
att man ska läsa mycket för att bli en bra författare, men jag tycker att
man ska skriva, skriva, skriva. Men var sak har sin tid och därför kommer
jag inte skriva elakheter på den här bloggen. Men jag kommer aldrig
att sluta provocera – det är en del av min genuppsättning.
”Att provocera är en del
av min genuppsättning.”
ALEX SCHULMAN
Familj: Hustrun Amanda
och dottern Charlie.
Mamma, två bröder
(Calle och Niklas)
och fyra halvsyskon.
Uppvuxen: ”Överallt i Sverige
men framför allt i Farsta där
jag formades som människa.”
Karriären i korta drag:
Reporter på Se & Hör
(”Jag fick sparken därifrån
för att jag inte direkt
hade koll på mina källor”),
startade Mingel.se, chefredaktör
för Stureplan, skribent på
Aftonbladet. Samtidigt har han
gjort tv, radio och skrivit fyra böcker.
Bibliografi: Privat: mejlkorrespondens
(tillsammans med
Carolina Gynning, 2007),
Skynda att älska (2009),
Bajsfesten (2010),
Att vara med henne är som att
springa uppför en sommaräng utan
att bli det minsta trött (2011).
Blogg: Alla får plus på Aftonbladet
(blogg.aftonbladet.se/schulman).
Bloggar jag läser varje dag:
”Min frus (yourlife.nu), min brors
(schulmania.blogspot.com) och Bloggkommentatorerna på Stureplan.se.”
Mest romantiska filmen:
”Absolut Min bästa väns bröllop.”
Mest romantiska låten:
Hallelujah med Jeff Buckley
(”Ja, jag vet att Leonard Cohen
gjorde den först …”)
ATT VARA MED HENNE ÄR SOM ATT SPRINGA UPPFÖR EN SOMMARÄNG UTAN ATT BLI DET MINSTA TRÖTT Det här är den brokiga,
underbara historien om allt som hände från den sommardag då Alex separerar från sin dåvarande fru till ett år senare då hans
dotter Charlie föds. En historia om hur ett år förändrar hans liv. Utifrån blogginlägg och krönikor har han skrivit en bok om
att förändras, om att bli omkullkastad, tilltufsad och tvingas resa sig igen. Men framför allt har han skrivit en bok om kärlek.
Utgivningsdag 26 januari 2011 / Mjukband med flikar / Ca 200 sidor / 130x190 mm / Omslag Eric Thunfors /
ISBN 978-91-642-0347-2 / Uppläsare av ljudboken: Alex Schulman / Ljudbok ISBN 978-91-642-2212-1 /
E-bok ISBN 978-91-642-4163-4
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 16
”Läs- och
skrivkunnighet är
grunden till demokrati”
Jo Nesbø bestämde sig för att ge Harry Hole en paus och skrev Huvudjägarna –
en historia om den hårda rekryteringsbranschen och om att alltid vilja ha mer.
Jo däremot behöver inte mer – alla intäkter från boken går därför oavkortat till
kampen mot analfabetism.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 17
CHEFSREKRYTERAREN ROGER BROWN drivs av kickarna på jobbet men
framför allt av en enorm kärlek till sin fru. För att kunna hålla uppe
hennes dyra livsstil börjar han att stjäla konst – allt för att inte känna
sig otillräcklig. På jobbet kommer han i kontakt med Clas Greve, den
perfekte kandidaten till alla sorters toppjobb. Om Roger bara kunde
komma åt hans Rubensmålning i hundramiljonersklassen …
– Huvudjägarna är på sätt och vis en thriller om en lärorik resa.
Rogers liv går ut på att göra en karriär, en klassresa så att han ska bli
bra nog i sin fars ögon. Han är uppslukad av en egoistisk förälskelse,
ytliga känslor och rädsla för nederlag. Han genomgår någon form av
förbättring under bokens gång, säger Jo Nesbø, och fortsätter:
– Jag tror att det är väldigt vanligt att söner känner så, att de måste
vara tillräckligt bra i sin fars ögon. Om jag ser tillbaka på mitt eget liv,
ser jag att jag också gjort val i livet, som jag trodde att min pappa
skulle bli glad för. Till exempel att jag studerade ekonomi. Min pappa
var ekonom.
Det var innan Jo påbörjade sin författarkarriär som han hann med
att utbilda sig till civilekonom och göra ett antal år som börsmäklare.
Det var också då han fick viss insyn i hur en headhunter jobbar.
– Rekryteringsbranschen är en riktig cowboybransch, väldigt svår
att överblicka, många firmor är oseriösa utan några som helst förkunskaper. Vem som helst kan starta en firma.
Du har tidigare sagt att det är viktigt för en författare att ha vissa drag
gemensamt med sin huvudperson för att förstå denne. Förutom behovet att
bli uppmärksammad av sin far – vilka drag delar du med Roger Brown?
– Cynismen. Den kalla, realistiska synen på mänskliga relationer
samtidigt som vi kan bli hopplöst förälskade – både Roger och jag.
Delar du även Rogers konstintresse?
– Jag gillar Julian Opie och Rembrandt. Men jag är enkel – jag gillar
egentligen allt som blivit geniförklarat.
En egenskap som Jo definitivt inte delar med Roger är hans ständiga
önskan efter mer materiella ting. Han är en av Nordens mest framgångsrika författare. Hans kriminalromaner om Harry Hole finns i dag utgivna
i över 40 länder. Med totalt sex miljoner sålda böcker världen över,
innebär det att han som femtioåring lyckats köpa sig allt han vill ha.
Därför går alla intäkter från boken Huvudjägarna, samt filmen som
har premiär i höst, oavkortat till Harry Hole-stiftelsen som Jo instiftade
2008. Stiftelsen stödjer projekt som hjälper barn i tredje världen, till
exempel Pakistan och Indien, att lära sig läsa och skriva. Än så länge
har boken samlat in 13 miljoner kronor.
Varför startade du stiftelsen?
– Jag kände att jag aldrig kommer ha en livsstil som rimmar med
mitt bankkonto. Jag visste att jag inte skulle vakna upp en morgon
och ha lust att köpa en stor yacht, eller så. Det är inte min grej. Jag
har rest sedan jag var väldigt ung och insåg tidigt att utan läs- och
skrivkunnighet kommer aldrig tredje världens länder kunna bli demokratier och på sikt närma sig i-ländernas levnadsstandard.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 18
xx
Skulle du vilja kalla dig själv för filantrop?
– Nej, jag är en egoist. Jag ger fortfarande inte bort alla mina pengar.
Men jag respekterar verkligen välbärgade människor som inser att
deras förmögenhet inte ger dem rätt till att förbruka världens resurser
på annat sätt än någon annan. Jag gillar inte uttrycket ”Because I
deserve it”.
Jo vet med säkerhet att han inte kommer skriva en fortsättning på
Huvudjägarna, däremot kommer boken stå som förlaga till filmen
med samma namn som går upp på biografer i höst. Regissör är
Morten Tyldum, som även bland annat regisserat Varg Veum. En av
Norges största skådespelare, Aksel Hennie, är klar för huvudrollen
Roger Brown och den danske skådisen Nikolaj Coster-Waldau spelar
hans nemesis Clas Greve.
Nesbø har medvetet valt att hålla sig borta från manusarbetet. Vis av
eget manusskrivande utifrån andras böcker vet han vilka omfattande
förändringar som oftast behöver göras när man skriver filmmanus.
I stället jobbar han med att avsluta skrivandet av den nionde boken
om Harry Hole.
JO NESBØ
Familj: Dottern Selma, 11 år, som är
– ”Jag kommer aldrig
ha en livsstil som
rimmar med mitt
bankkonto.”
den som fick Jo att även börja skriva
barnböckerna om doktor Proktor.
Karriär: Har jobbat som taxichaufför,
sjöman, börsmäklare, varit lovande
fotbollsspelare och haft framgångsrika
år med rockbandet Di Derre. Försörjer
sig som författare på heltid sedan år
2000 och spelar och sjunger på
klubbar och pubar.
Mest känd för: Böckerna om kriminalkommissarien Harry Hole.
Harry Hole-stiftelsen: Alla intäkter från
Huvudjägarna går till Harry Holestiftelsen, som Jo Nesbø instiftade
2008. Hittills har boken gett 13 miljoner
kronor. Pengarna går till projekt som
hjälper barn i tredje världen, till exempel
Pakistan och Indien, att lära sig läsa
och skriva.
Nesbø väljer soundtrack till Huvudjägarna:
A Hard Day’s Night med the Beatles.
Allt med Joy Division, Velvet Underground och Depeche Mode.
JO OM PASSIONEN FÖR KLÄTTRING
”Det som är intressant med klättring är att du lär dig ödmjukhet inför
dina mentala gränser. De flesta tycker inte det är pinsamt att prata om fysiska
begränsningar, men att erkänna mentala gränser som panik, fruktan som tar
över … det är något som de flesta, speciellt män i min ålder, har svårt för.
Klättring handlar mycket om att hantera fruktan, smaka på paniken.”
HUVUDJÄGARNA Roger Brown, Norges bästa och mest underbetalda headhunter, har en oerhört vacker hustru och dyr
villa, och måste stjäla konst för att kunna upprätthålla sin livsstil. Clas Greve är en man med både kvinnotycke och en
Rubensmålning i hundramiljonersklassen. Om Roger får tag på den målningen är hans ekonomiska problem lösta och
hans hustru kommer vara honom evigt trogen. Alla vill ha något. Ingen får det gratis. Någons huvud kommer rulla
i den jakt som börjar.
Utgivningsdag 26 januari 2011 / Inbunden med skyddsomslag / 283 sidor / 135x210 mm / Omslag FinePic®/Mattias Boström /
Översättning Per Olaisen / ISBN 978-91-642-0346-5 / Uppläsare av ljudboken: Jonas Malmsjö / Ljudbok ISBN 978-91-642-2210-7
Mp3-ljudbok ISBN 978-91-642-2211-4 / E-bok ISBN 978-91-642-4162-7
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 19
xx
”Jag hinner aldrig
skriva alla böcker jag vill
innan jag dör”
Unni Lindells hjärna fungerar inte som andras. Det kan räcka med
att en muffins faller i golvet på ett kafé för att en mordintrig ska födas.
Det är ganska ansträngande att leva så, vart hon än vänder
sig riskerar hon att snubbla över ett lik.
SOCKERDÖDEN – UNNI LINDELLS NYA NAGELBITARE – var fjolårets mest sålda
kriminalroman i Norge. Kriminalkommissarie Cato Isaksen återvänder för åttonde gången till brottsplatsen. Precis som i de senaste
böckerna har Isaksen sällskap av Marian Dahle, inspektören som
ibland har jämförts med Lisbeth Salander, men som föddes före Stieg
Larssons datahacker och därför snarast får betraktas som hennes
storasyster.
Den här gången får Cato Isaksen och Marian Dahle ett ovanligt
krävande och uppmärksammat fall på sitt bord.
Sexton år har passerat sedan den tröstätande, nu vuxna kvinnan
Kari Helene hittade sin lillebror Gustav stel, blå, död. Plötslig spädbarnsdöd hade det slagits fast i polisrapporten, men så kommer Kari
Helenes minnen tillbaka och bilden av vad som egentligen inträffade
den där dagen blir tydlig.
Det händer när hon står i kön till Oslokaféet Pascal och beställer
en kokoskaka och två muffins med aprikosfyllning och florsocker.
På just detta kafé satt en dag Unni Lindell. Hon hade promenerat
dit från sin skrivarlya på Parkveien i Oslo (gatan där statsminister
Jens Stoltenberg har en representationslägenhet). En expedit skulle
med sin tång just lägga en muffins i en påse när hon tappade den. Unni
Lindell såg som i slowmotion hur bakverket studsade mot disken och
landade på golvet i ett moln av florsocker som sakta upplöstes och
försvann.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 20
– I samma sekund som detta sker så vet jag vad boken ska handla
om, konstaterar Unni Lindell.
På samma sätt som kriminalromanens pusselbitar faller på plats
för Unni Lindell öppnas portarna till en plats i romankaraktären
Kari Helenes hjärna. En plats som har varit förseglad i sexton år.
Det blir upptakten till en spiral av våldsamheter.
Idéerna och intrigerna kommer uppenbart lätt till Unni Lindell.
– Det är mitt stora problem. Jag får för många idéer, och hur mycket
jag än jobbar så kommer jag aldrig att hinna skriva alla de böcker
jag vill innan jag dör, säger hon.
Hon har lärt sig att det är så hennes hjärna fungerar. En dag när
hon satt och arbetade hörde hon signalen från glassbilen. Hon såg
raden av barn som snällt väntade på sin tur att handla. För de flesta
av oss hade det varit en fridfull bild av livet i villaidyllen. I Unni Lindells
värld lurar alltid en fara under ytan. Vad händer om ett av barnen
försvinner på vägen hem? Det finns ju ett frysrum i bilen. Intrigen
till Honungsfällan var född.
En annan kväll gick Unni Lindell och maken Per Christian på
promenad en bit från sommarstugan. När de passerade en industrilokal kom två tonårspojkar ut ur byggnaden. När pojkarna förstod att
de var upptäckta såg Unni Lindell hur de drabbades av dåligt samvete.
UNNI LINDELL
Bor: I ett hus vid havet på
Høvik, strax utanför Oslo.
Skrivarlya i Oslo.
Familj: Maken Per Christian
Garnæs, vuxna sönerna
Christian och Fredrik samt
en katt.
Tidigare böcker med
kriminalkommissarie Cato
Isaksen i huvudrollen:
Ormbäraren, Drömfångaren,
Sorgmantel, Nattsystern,
Orkestergraven, Honungsfällan
och Mörkermannen.
Utmärkelser: Många
litteraturpriser, bland annat
Aschehougpriset, Kritikerpriset
och Rivertonpriset.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 21
PÅ
”OM KLOCKAN SÅ BLIR TIO
BBAT I
KVÄLLEN OCH JAG HAR JO
2 000
16 TIMMAR SÅ SKA DE DÄR
G.”
ORDEN SKRIVAS, VARJE DA
UNNI LINDELLS NYA KRIMINALROMAN
SOCKERDÖDEN HAR KOPPLINGAR TILL
DÖDSSYNDEN FROSSERI.
DET HÄR ÄR VAD UNNI LINDELL SJÄLV
HELST ÄTER OCH DRICKER:
1. FRUKOST
Jag äter alltid stora frukostar med ägg, bacon och stekt potatis.
Många undrar varför jag inte blir tjock. Jag skriver mig smal.
2. TÅRTOR
Jag är väldigt duktig på att baka marsipantårtor och får
ofta beställningar till bröllop och andra högtider.
3. MIDDAGAR
Jag tycker mycket om stora middagar och föredrar fisk av alla de slag.
4. VIN OCH CHOKLAD
En bit god choklad och ett glas rött är väldigt trevligt. Det kan jag
unna mig redan på förmiddagen. Som en sann konstnär.
5. CHAMPAGNE
Mark Levengood har lärt mig att champagne är gott till allt och
när som helst på dygnet. Och det funkar faktiskt. Jag har druckit
champagne till en torr brödskiva med getost på.
– Då dök en hel historia upp i mitt huvud. Jag visste på en gång
vad som hade skett inne i den där byggnaden. Det är fantastiskt att
ha en sådan gåva, men jag får aldrig vara i fred. När min make såg
att det hände något med mig suckade han bara och sa: ”Åh nej, inte
nu igen.” Men han börjar vänja sig. Vi har varit gifta i 33 år.
Om idéerna kommer lätt så går det tyngre med skrivandet. Inspiration är som
bekant för amatörer, och Unni Lindell är den första att skriva under på det.
– Jag börjar väldigt optimistiskt. Första 50 sidorna brukar gå bra.
Sedan ser jag hur dåligt det är och vill slänga allt. Ångesten kommer.
Jag börjar sova dåligt. Då måste man fortsätta. Man får inte ge upp.
Det är så lätt att tänka att man behöver putsa fönstren eller handla
mat, men det får man inte göra. Jag ger mig inte förrän jag har skrivit
2 000 ord. Om klockan så blir tio på kvällen och jag har jobbat i 16
timmar så ska de där 2 000 orden skrivas, varje dag. Det går på ren
vilja, men jag håller på att ta livet av mig med varje bok.
Hon tycks dela inställningen med sin norska kollega Anne Holt,
som en gång har sagt att ”författande är 70 procent disciplin och 30
procent hårt arbete”.
Mot slutet av boken blir det om möjligt ännu jobbigare, menar Unni
Lindell. Under de sista veckorna före deadline vill hon inte umgås
med någon.
– Då jobbar jag dygnet runt och är helt asocial. Det är en väldigt
slitsam process.
Man kan undra varför hon inte lugnar sig lite. Tar det lite piano.
Njuter av havsutsikten. Dricker ett glas vin. Unnar sig en fönsterputs.
Låter glassbilen komma och åka utan att Cato Isaksen måste blandas in.
– Men det är ju så fantastiskt att det här slitet lönar sig. När recensionerna kommer och folk köper boken. Mitt livs motto är att den
som vill se regnbågen måste också stå ut med regn.
Uppehållsvädret tycks dröja ytterligare en tid i Oslotrakten.
SOCKERDÖDEN En vardaglig händelse får Kari Helene att plötsligt minnas något hon helt förträngt. Polischefen Martin
Egge är en gammal vän till familjen och den enda Kari Helene vågar avslöja allt för. Men Martin blir påkörd av en bil
och kort därefter dör han på sjukhuset. Oslopolisens våldsrotel får därmed ett ovanligt krävande och uppmärksammat
mordfall på sitt bord. Men inspektör Marian Dahle drabbas även personligen då hon stod polischefen väldigt nära.
I sin sorg sätter hon den egna karriären på spel, och lojaliteten till kriminalkommissarie Cato Isaksen och hela
polisteamet på hårda prov.
Utgivningsdag 16 mars 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 450 sidor / 135x210 mm / Översättning Margareta Järnebrand /
Omslag Mattias Boström / ISBN 978-91-642-0348-9 / Uppläsare av ljudboken: Magnus Roosmann / Ljudbok ISBN 978-91-642-2213-8 /
E-bok ISBN 978-91-642-4164-1
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 22
Rakt på sak
Eldsvåda, fredagsmys och succ
é
PETRA ÖSTERGREN
Vilka böcker skulle
du rädda om det
började brinna?
– Jag skulle kasta mig över min gammelmorfar JE Rovas lilla
memoarskrift Några minnen ur mitt liv där han berättar om sin
uppväxt i Tornedalen, sitt jaktintresse och hur han byggde upp
sin affärsverksamhet med handel, sågar och marker. Den
använder jag som en bas till Esmaratrilogin. Och sedan skulle
jag springa som en galning till vardagsrummet där jag förvarar
en samling kvinnlig 1700-talslitteratur. Inte skulle vi väl kunna
låta Brenner, Nordenflycht och Lenngren förgås i lågorna?
Försäljningssiffror
Inbundet: 135 000
Pocket: 625 000
Ljudbok: 40 000
Dags för
fredagsmys!
I år är det nästan bara mat som
gäller för Emma Hamberg.
Bloggen Husmorsorna har
gjort comeback på Amelia.se
och Emma ger ut en kokbok
på temat fredagsmys.
Vilket är receptet för det ultimata fredagsmyset,
Emma Hamberg?
Don efter person. ”Är du så trött att ögonlocken hänger någonstans
efter hälarna, ja då är det soffläge som gäller. Äta något snabbt men
gott som det går att ligga och äta samtidigt. Varför inte varma mackor?”
Festlig fisksoppa. ”Om du är tok-på-gång och bara vill fredagsfesta
hela natten lång med varenda människa som uppbringas kan från
telefonlistan – ja, då är det ju bara att ta fram största kastrullen och
brassa i gång något supergott som är lätt att göra sju liter av. En
italiensk fisksoppa blir perfekt.”
Vuxenmys. ”Ensam med din käraste? För att inte verka allt för
ivriga på karamellen kan ni ju laga mat i ett par timmar tillsammans,
för att avsluta sittningen med en liggning, eller vad man nu ska säga.
Lite vuxenmys som fredagsmys helt enkelt. Jag rekommenderar en
koreansk bi bim bap!”
Biff med bea. ”Eller så kan man göra som jag och min familj.
Vi äter samma sak varenda fredag och tröttnar aldrig: biff med bea!
Som sagt, don efter ork. Ha en fin fredag nu, kära vänner!”
Debuten som gjorde succé
När Jonas Jonassons debut om den hundraårige hjälten Allan Karlsson utkom
hösten 2009 fick den blygsam publicitet. Trots det spred sig ordet om en
ovanligt rolig historia bland läsarna. Under julhandeln blev Hundraåringen
som klev ut genom fönstret och försvann den tredje mest sålda boken. Och
när pocketutgåvan kom våren 2010 fullkomligt exploderade försäljningen.
I dag har boken sålt i 800 000 exemplar.
– Det är ytterst ovanligt att debutanter säljer så här bra, säger den
ansvariga förläggaren Sofia Brattselius Thunfors på Piratförlaget. Men så
är det också en ovanlig historia.
Boken belönades även med ett antal fina priser under 2010, bland annat
Bokhandlarnas pris ”Årets bok 2009” och Iris ljudbokspris.
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är en varm
historia som skildrar Allan Karlssons framfart i Sverige och världshistorien.
Nu håller Allan även på att erövra resten av världen – 18 länder i och utanför
Europa har köpt rättigheterna till succén. Och fler är på gång.
Vi svenska fans ser fram emot filmen och tv-serien som regisseras av
Felix Herngren, och Jonas Jonassons nästa bok så klart. Pennan glöder
just nu i skrivarstugan.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 23
Fem böcker som
har förändrat
Kristina Ohlssons liv
Rosens broderskap
av David Morrell. Den fick mig för det första att
vilja bli författare och för det andra att vilja bli
agent. Han är pappa till alltihop.
Vinnaren
av Sam Teague. Det är egentligen en ungdomsbok
som jag läser om nästan en gång per år. En fantastisk
historia om en idrottstränare som tar hand om och
börjar coacha en utvecklingsstörd kille. Jag gråter
varje gång.
Kramer mot Kramer
av Avery Corman. Boken är så överlägsen filmen.
Den största kärleksbok jag har läst.
Rött regn
av Dennis Lehane. En av de bästa böcker jag
någonsin har läst. En ögonöppnare för hur ett bra
författarskap ser ut. Så jäkla begåvat. Dels har
han ett väldigt bra språk, dels tycker jag att
Lehane här har komponerat en storslagen historia
på 600 sidor som aldrig blir spretig eller tråkig.
Warrior
självbiografi av Ariel Sharon Därför att
den påminde mig om att det finns många
bilder av verkligheten. Det gick upp för mig
hur långt ifrån varandra människorna i den
israelisk/palestinska konflikten står. Boken
gav mig en större insikt i varför frågan är
så olöslig som den är.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 24
”Jag är inte
ute och jagar
terrorister
på nätterna”
Kristina Ohlsson arbetar som Counter Terrorism Officer på världens största
säkerhetsorganisation. Det är inte ofta som en författares liv verkar lika
spännande som en av hennes romankaraktärers. Författare ska väl bekämpa
terrorister i sina böcker, inte i verkligheten?
ÄRLIGT TALAT SÅ LÅTER FÖRFATTARES LIV SÄLLAN SÄRSKILT UPPHETSANDE. De
flesta sätter sig varje morgon framför sin dator (eller skrivmaskin av
märket Adler) och hamrar. De brottas med karaktärernas trovärdighet,
inre konflikt, själsdjup, med gestaltning, dialog, dramaturgi och andra
abstrakta ting.
Ibland äter de lunch.
Det är världens ensammaste jobb och det pågår dag efter dag.
Hemingway och Hunter S. Thompson stack ut från mängden och
tycktes leva spännande liv samtidigt som de skrev, men så sköt sig
också båda med hagelgevär i huvudet.
Kristina Ohlsson, nu aktuell med sin tredje kriminalroman –
Änglavakter – skulle inte kunna låsa in sig från morgon till kväll för
att skriva.
– Jag är ett socialt djur, jag funkar inte om jag inte får gå till jobbet.
Men om du hör talas om en arbetsgivare som tycker att det är okej att
jag sitter på jobbet och skriver böcker hela dagarna så tar jag gärna emot
tips, säger hon.
Kanske är det fortfarande ett 20 år gammalt telefonsamtal som gör
att Kristina Ohlsson vägrar att släppa taget om sin andra karriär.
Redan som tolvåring hade hon bestämt sig för att hon ville skriva.
Hon skickade brev till flera författare. Maria Gripes svar var kort:
”Jag hinner inte svara på alla dina frågor. Ring mig så pratar vi
om saken.”
De pratade i över en timme och Maria Gripe sa:
– Du har inte förstått hur ensamt det är att vara författare.
– Men jag älskar att vara ensam, svarade Kristina.
– Du vet inte vad ensamhet är för du bor hemma hos din familj.
Som författare är du ensam hela dagen, kanske hela kvällen, för du
har inga kollegor.
Det där har Kristina Ohlsson burit med sig sedan dess.
– Då ville jag inte ha några motargument som tog ner min dröm
på jorden. Nu när jag faktiskt kan kalla mig författare så förstår jag
att hon hade helt rätt.
Samtalet förtog dock inte skrivlusten.
När Kristina var tretton år skickade hon in en kärleksnovell (Priset
för en vän) till en tävling och vann. Belöningen: gratis mensskydd i ett år.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 25
KRISTINA OHLSSON
Bor: I Wien och Stockholm.
Gör: Är Counter Terrorism Officer på OSSE (Organisationen
för säkerhet och samarbete i Europa, världens största regionala
säkerhetsorganisation).
Läser helst: Kriminalromaner och memoarer.
Utmärkelser: Sydsvenska deckarpriset Stabilo, nominerad till ”Årets bästa
svenska kriminalroman” av Svenska Deckarakademin för Tusenskönor.
Den där andra karriären, vid sidan av författandet, har tagit henne
till Utrikesdepartementet, Försvarshögskolan, Säpo, Bagdad och nu
Wien, där hon arbetar som Counter Terrorism Officer på OSSE,
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.
Men det är först sedan Kristina Ohlsson blev författare som hon
har förstått att det är någonting exotiskt och fantasieggande med hennes
andra yrkesliv.
– Det beror på vilka referensramar man har. När jag jobbade på
Säpo så tyckte jag att det var som att jobba på Skatteverket ungefär.
Folk i min omgivning hade liknande karriärer, så det var ju inget
särskilt med det, säger hon och fortsätter:
– Min nuvarande tjänst i Wien är inte heller särskilt spännande.
Jag är inte ute och jagar terrorister på nätterna. Jag är statsvetare
med ett skrivbordsjobb. Just nu förbereder jag ett seminarium som
handlar om att olika länder ska bli bättre på att motverka terrorism.
Så kanske överträffar dikten i det här fallet trots allt verkligheten.
Uppföljaren till de framgångsrika böckerna Askungar och Tusenskönor (som har sålts till 15 länder) heter Änglavakter och är en
från början dyster historia som sedan blir ännu mörkare.
– Jag kände ganska tydligt när jag skrev att jag ville slå an en ton
direkt, en stämning av att det är på väg åt helvete. Med den här
undergångstonen bär jag läsarna i en riktning som de nog inte riktigt
har tänkt sig. När jag lät några kompisar läsa den tyckte de att den
var jättebra, men de ville att jag skulle skriva om slutet, säger Kristina
Ohlsson.
Det gjorde hon naturligtvis inte.
Kanske har hon sett lite för mycket av verkligheten för att tro på
lyckliga slut.
Liksom tidigare är det utredaren Fredrika Bergman som läsaren
får följa. Ett av bokens teman är så kallad snuffilm, alltså en typ av
film där människor påstås ha dödats framför kameran för filmens skull.
– Jag ville gå till botten med varför fenomenet har blivit så stort,
trots att inget polisdistrikt i världen någonsin har rapporterat att de
har kommit över en snuffilm, berättar Kristina Ohlsson.
Bli inte förvånad om författaren och terroristbekämparen i framtiden
dyker upp i ytterligare en ny identitet.
– Jag funderar på att utbilda mig till journalist. Jag insåg under
mediernas rapportering kring självmordsbombaren i Stockholm och
de gripanden som skedde i Göteborg tidigare under förra året att det
finns en stor kunskapslucka bland journalister i de här frågorna. Det
saknas grundläggande fakta och det tycks som om journalister
medvetet eller omedvetet inte förstår ämnet. Jag tror att jag skulle
kunna skriva med viss pondus i ämnet.
ÄNGLAVAKTER En ung kvinna hittas styckad och begravd i ett skogsparti. Hon identifieras som Rebecca Trolle, en studentt
som varit försvunnen i två år. Under utredningens gång görs flera fynd på brottsplatsen. Den rymmer hemligheter som
visar sig vara flera decennier gamla. Spåren leder till den mörkaste av sanningar. Och när fallets upplösning närmar sig
kvarstår bara en fråga att besvara: Vems tur är det att läggas i graven då mördaren återigen beger sig till platsen?
Utgivningsdag 6 april 2011 / Inbunden med klotrygg / Ca 400 sidor / 135x210 mm / Omslag Nina Leino / ISBN 978-91-642-0353-3 /
Uppläsare av ljudboken: Mirja Turestedt / Ljudbok ISBN 978-91-642-2214-5 / E-bok ISBN 978-91-642-4167-2
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 26
6
prylar för
bokälskaren
Varför skulle en riktig bokälskare nöja sig med
att köpa böcker? Det finns ju hur mycket fina
bokprylar som helst där ute. Vi har valt ut sex.
STÖTTANDE FÖRFATTARE
Allt började med att Strindbergsmuseet ville ha
något kul att sälja i shopen. Industridesignern
Jan Landqvist tog då fram ett bokstöd i svartlackat
stål i form av Strindberg själv. Det tog inte lång tid
förrän förfrågningar om allt fler författare trillade in,
och i dag finns 19 av våra största författare representerade i serien Svenskt litteraturstöd. Säljs bland
annat på Kungliga biblioteket i Stockholm.
MINISTRING
VACKERT HUNDÖRA
Magnetbokmärken i mönster signerade
ingen mindre än Carl Johan De Geer.
Fint och praktiskt! Finns hos Pocketshop.
Även våra kära tummade pocketböcker
förtjänar en fin fylla. Här har Nisse Strinnings
klassiska hylla stöpts om i ett mindre format.
Finns bland annat hos Designtorget,
www.designtorget.se.
LYSANDE!
Lampan Night Beam är en praktisk
liten batteridriven sak som kläms
fast på boken. Perfekt för resan
eller när du inte vill hålla din
sängpartner vaken. Säljs bland
annat hos www.resklar.se.
LIVVAKT
LITTERÄR FIKA
För oss som sparar även pocketböckerna kan
det vara bra med ett skydd så att pärmen klarar
stranden, badkaret och tågresan. Här ett i skinn
från Ordning och reda, www.ordning-reda.com.
Kaffemuggar baserade på Penguin Books klassiska, vackra bokserie
från 1935 som designades av Edward Young. Finns att köpa på bland
annat www.papercutshop.se.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 27
Målningen i bakgrunden: Lars Karngård
CHRISTOFFER CARLSSON
Bor: Solna.
Studerar: Doktorand i kriminologi
vid Stockholms universitet.
Familj: Mor, far, lillebror och
flickvännen Mela.
Litterära förebilder: ”Jag har
egentligen inga förebilder, men jag
älskar allt av Michael Chabon och
Bret Easton Ellis.”
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 28
a
r
d
l
i
k
s
e
”Jag vill
m
o
s
n
e
t
e
h
g
tryg
nästan stryper dig”
Nu är Sveriges nya noirstjärnskott Christoffer Carlsson tillbaka med en ny
spänningsroman, denna gång en glesbygd noir.
Stillsam småstadsidyll möter grov brottslighet när sex barndomsvänner återförenas
i sin hemstad en dallrande het sommar. I skuggan av den klaustrofobiska tryggheten
inleder de en stöldturné och ett öde hus blir deras tillfälliga fristad. Men den skyddande
fasaden är inte vad den verkar vara. Eller?
VID 23 ÅRS ÅLDER KALLAR RECENSENTERNA HANS SPRÅK FÖR DRIVET, stilistiskt
säkert och fränt. ”Brådmogen debutant” skrev Borås Tidning och
associerade till starka litterära entréer av bland andra Klas Östergren
och Lars Andersson.
Fallet Vincent Franke har redan sålts till fyra länder och har även getts
ut som pocket. Läsarna fick möta den missbrukande, trasiga karaktären
Vincent och följa med till en fiktiv undre värld i Stockholm. En läsupplevelse som kan liknas vid en bilresa där gaspedalen möter mattan hela
vägen och man krampaktigt tvingas hålla i sig för att hänga med.
Den här gången gör Christoffer Carlsson precis tvärtom.
Han drar ner på sitt rasande tempo och sjunger långsamhetens lov.
Hans nya bok, Den enögda kaninen, utgår från ett fridfullt samhälle mitt
ute på den svenska landsbygden. Huvudpersonen David Flygare återvänder
tillfälligt till sitt föräldrahem och kompisen Lukas som bor kvar – arbetslös och likgiltig men ständigt på jakt efter nya kickar. Lukas tar med David
till ett hus utanför tätorten och sammanför honom med fyra bekanta från förr.
Till grilldoft och tonerna av Springsteen, Nancy Sinatra, Ronettes och
Band of Horses dras de in i sommaren som kommer att förändra deras
liv för alltid. De blir snabbt outcasts och svetsas ofrivilligt samman av
frustration, brott, droger, sex och lögner.
Hur känns det att ge ut bok nummer två?
– På ett sätt är det väldigt annorlunda. När man kommer som debutant
kan man inte förvänta sig någonting. Men många läste ju den första och
tyckte mycket om den och det skapar självklart en press på mig. Fast en
väldigt lyxig press. Samtidigt känner jag att jag har en grund att stå på
och det är en helt annan historia den här gången. Det är samma genre,
men mer av en glesbygdsnoir, säger Christoffer Carlsson.
Även tonen och språket bryter av mot förra boken. Nu är det mer
avskalat och enkelt. Dialogen är mer laddad och det sägs mycket
mellan raderna. För att hitta rätt och skapa den gruppdynamik som
får de sex vännerna att gå från rastlösa unga vuxna till brottslingar
läste Christoffer Carlsson socialpsykologiska artiklar och tittade på
filmer där liknande miljöer skildras.
– Det blir lite av en psykologisk studie. Det kan irritera mig när jag
läser en bok och känner att det inte är karaktären, utan författaren,
som berättar. Varje människa har ett sätt att se världen och det speglar
sig genom språket. I den här mer traditionella miljön pratar man
också på ett visst sätt. Därför ser det olika ut i mina två böcker. Jag
är nyfiken på hur det kommer att tas emot av läsarna.
Mycket i romanen balanserar på gränsen mellan verklighet och
illusion, och den kan läsas som en enda lång bekännelse av huvudpersonen David. Samtidigt är det en berättelse om en sommar, inspirerad
av filmen Farväl Falkenberg.
– Jag ville åt känslan av att allt är väldigt stilla, det är fantastiskt fint
väder, idylliskt och man är tillsammans med dem man älskar – men
någonting avgörande håller på att hända. Den där darrningen i stillheten.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 29
Och det var just också under ett par vackra sommarmånader
som Christoffer Carlsson skrev Den enögda kaninen. Han
stängde in sig i sina föräldrars villa utanför Halmstad, rökte
cigaretter, drack kaffe och bara jobbade.
Resultatet blev en bok som drabbar författaren själv hårdare
än hans debut.
– Den här ligger närmare mig som person än Fallet Vincent
Franke. Jag ville skildra mitt förhållande till den här typen av
platser där alla känner varandra och där det finns personer som
gjort dig till den du tror att du är. Tryggheten som nästan stryper
dig. Jag målar kanske inte upp en så ljus bild, men jag är absolut
inte föraktfull. Jag har stor respekt för både människorna och platsen.
Sommaridyllen krackelerar när brotten som de gamla barndomsvännerna i boken begår blir allt grövre. Och i takt med att de blir allt mer
desperata börjar det hända märkliga saker i det övergivna huset.
Som läsare börjar du ställa dig själv svåra frågor. Vad skulle du själv göra
om du hamnade i samma situation? Vad skulle hända med din
familj, ditt jobb, dina andra vänner? Och framför allt – vad är
viktigt för dig, i ditt liv?
Du skildrar effektivt att det inte finns enbart onda eller
goda människor. Är det något du fått med dig i din pågående
doktorandutbildning till kriminolog?
– Absolut. För mig är den här boken nästan mer kriminologisk
i sina teman med uppväxtförhållanden, livsvillkor, normer
och förväntningar på hur man bör leva sitt liv och vad som
kan hända om man inte vill eller känner att man kan leva upp
till det. Eller personer som dras till varandra och lär av varandra.
Mycket av det är klassisk kriminologisk teori. Jag vill utmana
läsaren att ta ställning – vad tror du?
e till
d
n
a
l
l
å
h
r
ö
f
t
t
i
m
a
”Jag ville skildr
känner
a
l
l
a
r
ä
d
r
e
s
t
a
l
p
den här typen av
varandra och där det finns personer som
gjort dig till den du tror att du är”
DEN ENÖGDA KANINEN Bortom det lilla samhället Dalen finns ett övergivet hus. Det är det första David Flygare får
veta när han återvänder till sin barndomsstad för sommaren. Tillsammans med fem vänner tillbringar David de långa
sommardagarna vid huset. De solar, grillar, dricker, har sex och gör inbrott i skydd av natten. De gömmer stöldgodset
i huset. Men stölderna skapar oro i det lilla samhället. Och då en ensam, gammal man dessutom försvinner börjar det
koka under ytan, vad är det egentligen som pågår i Dalen?
Utgivningsdag 18 maj 2011 / Mjukband med flikar / 448 sidor / 130x190 mm / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0356-4 /
E-bok ISBN 978-91-642-4169-6
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 30
Rakt på sak
Radhusdisco, ljudbokslista oc
h boxnytt
Caroline af Ugglas
Topp 4 ljudböcker att
lyssna på när man målar:
1. En sannolik historia av
Karin Alvtegen
2. Mark Levengood så klart – gärna
MORGAN LARSSON
Vad får vi höra på
Radhusdisco Soundtrack?
– I Radhusdisco Soundtrack har jag listat de låtar som omnämns i boken.
När jag skrev Radhusdisco var det som om min hjärna ständigt ackompanjerade de scener jag beskrev med allt från romantiska tryckare och
hårdrocksexplosioner till galen italodisco och kajalsminkad synthpop.
Mina favoriter är True Colors (Cyndi Lauper), Islands in the Stream
(Dolly Parton och Kenny Rogers), I natt e hela stan vår (Noice), ryska
nationalsången (Red Army Choir), Tarzan Boy (Baltimore, och ja, jag
tycker den är helt genial – på riktigt!) och förstås den vackraste, sköraste
och mest längtansfulla av dem alla, Smalltown Boy med Bronski Beat.
Gå in på Spotify och lyssna på hela listan – och minns!
Och jag läste att det var omöjligt att
leva lycklig förutan dig och
Hjärtat får inga rynkor
3. Ur vulkanens mun av
Helena von Zweigbergk
4. Snabba cash av Jens Lapidus
Ulf Karl Olov Nilsson, UKON
Vilka litterära personer skulle du
helst analysera?
– Kapten Ahab i Moby Dick (för att möta det blinda, idiotiska
hatet), Maggie Simpson i tv-serien Simpsons (för att det ibland
kan betyda oerhört mycket att bara säga några enkla ord) och
till sist vore det naturligtvis inte dumt att träffa dr Jekyll och
mr Hyde i parterapi (för den asymmetriska symmetrins skull
och övningen i diplomati).
Mark Levengood i en låda
Ska du bort på kalas? Eller vill du bara göra någon lite extra lycklig? Piratförlaget har lösningen.
Nu utkommer Mark Levengoods tre välgörande böcker samlade i en box. Den perfekta presenten.
Mark Levengood har i många år varit en av våra mest populära radioröster, tv-programledare
och krönikörer. 2006 utgav han Sucka mitt hjärta men brist dock ej, 2008 Hjärtat får inga
rynkor och 2010 Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig – nu förenas de
tre böckerna i en vacker box. När man läser Marks texter är det inte svårt att förstå varför
han är så älskad. I samtliga verk bjuds läsaren in i Marks alldeles egna fantastiska universum.
Här finns texter som tål att återvändas till, ofta och gärna. Helt enkelt en varm presentrekommendation som funkar lika bra till farmor som till bästisen.
UR FINSKA HJÄRTANS DJUP Tre böcker i en box Sucka mitt hjärta men brist dock ej, Hjärtat får inga rynkor och Och jag
läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig. Mark insveper läsaren i ett universum där det mjuka blandas med
det vassa, det rubbade med det kloka och det vardagliga med det extraordinära. Hans böcker, som bygger på personliga betraktelser, situationer och händelser, har gått rakt in i hjärtat på sina läsare och gjort Mark Levengood till en
av våra mest populära författare.
Utgivningsdag 19 oktober 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Illustrationer Ilon Wikland / Omslagsform Mattias Boström /
ISBN 978-91-642-0364-9
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 31
SYSKONSAMARBETE
BLEV THRILLER
OM HJÄRTKIRURGI
I sitt arbete som hjärtspecialist räddar
Even Holt livet på människor. I den
gastkramande thrillern Flimmer låter
han dem dö, en efter en. Tillsammans
med sin syster Anne Holt har han
skrivit en thriller om ett skräckscenario
som inte kan inträffa. Eller?
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 32
12
ANNE HOLT
Familj: Tine Kjær, dottern Iohanne.
Gör: Skriver.
Bakgrund: Har arbetat som jurist,
journalist, politiker och författare.
Har utgett 16 böcker och är
översatt till mer än 30 språk.
EVEN HOLT
Familj: Fru och barnen Amalie,
Amund och Jenny.
Gör: Hjärtspecialist.
Bakgrund: Utbildad civilingenjör vid
Norges teknisk-naturvetenskapliga
universitet i Trondheim 1985.
Avlade cand. med. vid universitetet
i Tromsø 1991. Erhöll doktorsgrad
vid Ullevål universitetssjukhus 1999.
”Vid tiotiden började vi arbeta och höll på till klockan fyra-fem på morgonen.”
SYSKONEN EVEN OCH ANNE HOLT har alltid stått varandra nära, men valde
helt olika inriktningar på sina yrkeskarriärer.
Even är utbildad civilingenjör och läkare. Han är framstående kardiolog,
hjärtspecialist, på Bærum sjukhus utanför Oslo.
Anne är storasystern som var både tv-ankare och justitieminister innan
hon sadlade om och blev en av Skandinaviens mest lästa författare.
Even har ibland kvalitetssäkrat Annes romaner, men den här gången
blev det mer än så.
Bakgrunden är att han i sitt arbete besökte New York för att delta i en
hjärtkonferens som bland annat handlade om hjärtstartare och pacemaker, dessa högteknologiska hjälpmedel som hjälper hjärtat att slå i
rätt takt och som egentligen är små datorer.
På konferensen talades om risken för att någon skulle hacka sig in i dessa
minidatorer. Tänk om någon planterade ett datavirus i en pacemaker?
Tanken avfärdades. Fullständigt omöjligt, konstaterades från flera håll.
– Men jag började tänka att detta faktiskt är en möjlighet. Det har tidigare
ansetts omöjligt också att hacka sig in i Pentagons datorer, men ändå har
flera studenter lyckats göra just det. När en ung tysk lyckades landa med
ett litet flygplan på Röda Torget i Moskva på 1980-talet sa man också att
det egentligen inte skulle gå. Så varför inte? Ju mer jag tänkte på det,
desto mer insåg jag att detta skulle vara en toppenidé till en kriminalroman, berättar Even Holt.
Hemma i Oslo nämnde han sina tankar för syster Anne. Hon tyckte
att idén var intressant och tänkte använda den som en del i den bok hon
då höll på att skriva – Frukta inte.
Even lovade att leverera en detaljerad medicinsk beskrivning av ett
möjligt scenario.
Men någon beskrivning dök aldrig upp, och till slut ställde Anne Holt
ett ultimatum: Skicka en detaljerad redogörelse för mordet eller också
får du skriva en roman med mig.
I sex månader arbetade de sedan fram handlingen i Flimmer, romanen
som inleds på ett operationsbord i Oslo och slutar på en parkbänk i Central
Park, New York.
– All research har varit väldigt intressant. För mig som hjärtspecialist
har det varit viktigt att skapa en realistisk historia som trots allt ändå
bara är fiktion. Det har också varit intressant och roligt att samarbeta
med Anne, som verkligen kan kriminallitteratur och vet hur en handling
och berättelse måste utvecklas för att bli bra, säger Even Holt.
Den stora utmaningen har varit att få tid att skriva.
Inget av syskonen är direkt sysslolöst.
– Ofta åkte vi till våra gamla föräldrar som bor 13 mil från Oslo. När de
hade somnat vid tiotiden så började vi arbeta och höll på till klockan
fyra–fem på morgonen, berättar Anne Holt.
Arbetet fortsatte med dagliga telefonsamtal. Anne skrev och Even kom
med input.
Mycket kretsar kring karaktären Sara Zuckerman. Hon är en sällsynt
begåvad kirurg och hjärtläkare och vet om det.
Hon är född i Tromsø, men har arbetat i USA i många år och har på
goda grunder samlat ihop en ansenlig mängd fiender.
– Det har varit mycket tillfredsställande att skapa en karaktär som
har fått de drag som vi normalt bara ser hos män: hon är suverän i
sitt yrke och arrogant, säger Anne Holt.
Flimmer är mer en thriller av internationellt snitt än en klassisk kriminalroman.
När Sara Zuckermans tidigare kollega Erik Berntsen dör bara något dygn
efter att hon har opererat in en ny hjärtstartare på honom, så visar det
sig att mer än människoliv står på spel.
Förgreningarna leder till Mercury Medical, världens största företag
inom farmaci och medicinsk elektronik.
Den norska Oljefonden har investerat 500 miljarder kronor i företaget,
som drivs av den till synes osårbare före detta Vietnamveteranen Otto
Schultz.
Tills allt plötsligt rämnar. Hans fru lämnar honom, han utsätts för utpressning, den amerikanska finansmarknaden kraschar, fritt fall.
Profit och girighet är huvudpersonernas drivkrafter. Frågan är hur långt
de är beredda att gå för att rädda sitt anseende – och börskursen.
Reaktionerna från Even Holts kollegor har varit genomgående positiva.
”Äntligen får man läsa en roman i medicinsk miljö där fakta är korrekta”,
har flera sagt.
– Mina kollegor har kommit med mycket smickrande kommentarer.
Det har också varit roligt att träffa alla patienter som berättar att de har
läst boken. Det som har överraskat mig mest under processen är hur
enormt mycket arbete och slit som krävs för att skriva en bok. Men trots
det har det varit väldigt givande, konstaterar Even Holt.
Frågan är om han nu har fått blodad tand. Ska han byta spår och
fortsätta att ha ihjäl folk i stället för att rädda dem?
Det fiffiga är att han inte behöver välja.
Ytterligare två böcker i serien är planerade.
de.
Och läkarrocken behåller han på.
FLIMMER Läkaren Sara Zuckerman behärskar avancerade hjärtoperationer till fullo. Ändå dör en patient två dagar
efter en genomförd operation. Så dör ännu en patient, och läkarna upptäcker att det lilla chip – hjärtstartaren – som
opererats in i patienterna har varit infekterat av ett datavirus. Någon har medvetet manipulerat den digitala
tekniken. Stora ekonomiska värden står på spel och flera personer ställs inför en annalkande katastrof …
Utgivningsdag 18 maj 2011 / Inbunden med skyddsomslag / 462 sidor / 135x210 mm / Omslag Terese Moe Leiner/Mattias Boström /
Översättning Margareta Järnebrand / ISBN 978-91-642-0355-7 / Uppläsare av ljudboken: Torsten Wahlund /
Ljudbok ISBN 978-91-642-2216-9 / E-bok ISBN 978-91-642-4168-9
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 33
13
Kärlek, konstkupper
och kallblodiga mord
”The wildest thriller yet from one of America’s most
influential authors”, skrev New York Times när den
amerikanske spänningsmästaren James Pattersons
bok utkom.
James Patterson
Bor: West Palm Beach,
Florida.
Aktuell: Med Livräddare,
den svenska översättningen
av Lifeguard.
UNDER DE SENASTE ÅREN har James Patterson sålt fler böcker än någon
annan författare – det betyder runt 220 miljoner exemplar runtom i
världen. Sedan 2006 har var sjuttonde inbunden bok som sålts varit
ett Pattersonverk. Dessutom sitter han på rekordet för flest titlar på
New York Times bästsäljarlista (63 stycken), vilket har tagit Patterson
rakt in i Guinness rekordbok.
Att han är framgångsrik, det kan vi enas om. Och förra året blev
han även ordentligt känd för den svenska publiken när han gav ut
Postcard Killers, en kriminalhistoria skriven tillsammans med Liza
Marklund. Samma år gav Piratförlaget även ut Bikini och Dubbelspel.
Livräddare, som Patterson skrivit tillsammans med Andrew Gross,
handlar om Ned Kelly som jobbar på en lyxig semesteranläggning i
Florida. Där träffar han gästen Tess McAuliffe och blir blixtförälskad.
När Neds kusin en dag erbjuder honom att vara med om en konststöld har han svårt att tacka nej. Det enda Ned behöver göra är att
sätta i gång några larm runtom i staden för att förvilla polisen. Men
allt visar sig vara en fälla – rånet går åt skogen och medhjälparna
mördas. Och det är nu det riktiga nagelbitandet börjar…
”The wildest thriller yet from one of America’s most influential
authors”, skrev New York Times när boken kom ut i USA – och det är
sant. Livräddare är inget annat än uppskruvad action rakt igenom.
Vad är ingrediensen för att göra böcker så här spännande?
– När det gäller deckare och thrillers måste du få läsaren att bli
intresserad av karaktärerna, helst från första sidan. Och det måste
finnas frågor som läsaren vill få besvarade. Läsaren ska känna att
han kommer att klösa ut ögonen på sig själv om han inte får veta hur
det går. Överraskande vändningar är också väldigt bra, saker som
läsaren inte såg komma.
Känner du alltid igen en bra historia?
– Jag tvivlar inte längre på mina idéer, inte när jag väl tänkt
igenom den och kommit i gång. Jag har en decimetertjock mapp med
uppslag hemma. När jag ska börja med en ny bok går jag igenom
mappen, plockar ut några som jag gillar och sätter mig i några timmar
och stirrar på varje papper. Då brukar jag förstå vilken historia jag vill
berätta och därefter börjar jag skissa fram några kapitel och fundera
på karaktärerna. Sedan är jag i gång.
”Kort och snabbt – som en tv-serie”
3 frågor till översättaren Björn Linné som har översatt tre James Patterson-titlar.
Är det ovanligt svårt att översätta James Patterson?
– Nej, inte alls, tvärtom. Hans raka, enkla språk gör att det är ovanligt
lättjobbat. Men så är jag är van vid typen – tidigare har jag översatt 15
Ed McBain-romaner.
Vad särskiljer hans skrivande?
– Han skriver i korta kapitel och snabba scener. Det känns mer som en rapp
tv-serie än en roman. Och det funkar bra i den här genren, tycker jag.
Vad är den största utmaningen i ditt jobb – och hur går du tillväga?
– Största utmaningen är definitivt att få ett sådant flyt i språket att det inte
märks att boken är översatt. Dessutom måste man försöka förstå andemeningen
i det författaren skriver och det är inte alltid lätt. Först läser jag hela boken
och markerar de partier som jag tror kan bli problematiska att översätta.
Sedan översätter jag faktiskt rätt av, det har fungerat
at
allra bäst för mig. Det är ett väldigt roligt och
självständigt jobb.
LIVRÄDDARE Ned försörjer sig som servitör, bartender, livräddare – och ibland genom smärre brott. En kväll drabbar
katastrofen honom med full kraft då hans vänner behöver göra en sista stöt i livet, men allt går fruktansvärt snett och
alla fyra dör. Ned tvingas fly och möter på sin flykt FBI-agenten Ellie. Hon är till slut den enda som tror på att han är
oskyldig till de sju mord som följer.
Utgivningsdag 29 juni 2011 / Mjukband med flikar / Ca 350 sidor / 150x230 mm / Omslag Eric Thunfors / Översättning Björn Linné /
ISBN 978-91-642-0350-2 / E-bok ISBN 978-91-642-4170-2
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 34
”Jag måste öva
på att vara modig”
Cecilia Lund hittar ett brunt paket i brevlådan. Inuti ligger Doris Lessings
roman Det femte barnet. Inget konstigt i sig. Förutom att Cecilia själv väntar sitt
femte barn. Och innehållet i boken är allt annat än trevligt. ”Jag övar mig på att
vara modig genom att utsätta mina karaktärer för obehagliga överraskningar”,
säger Katerina Janouch, författare till Tigerkvinnan.
Katerina fotograferades på Fjärilshuset i Stockholm.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 35
TIGERKVINNAN, DEN FJÄRDE BOKEN I SERIEN om barnmorskan Cecilia Lund,
är en mångfacetterad roman. Under den bedrägliga ytan lurar faror
och lockelser från flera håll. Katerina Janouch målar denna gång
ingående porträtt av såväl Cecilia själv, som storasystern Susanna
och modern Christina.
Cecilia och maken John väntar sitt femte barn. Hon fortsätter
dock att jobba på BB, trots att hon är trött. Det verkade vara en bra
idé från början, men nu känns det som om alla pockar på hennes
uppmärksamhet – det ofödda barnet, hennes systrar, mannen och
barnen. Dessutom dyker Johns vuxna son Simon upp igen, precis
när hon invaggat sig själv i tron att han skulle hålla sig borta för gott.
På jobbet känns det som om det kommer in fler komplicerade fall
än vanligt, och Cecilia dras likt en magnet till de kvinnor som verkar
ha det svårast.
Cecilias storasyster Susanna har aldrig behövt beblanda sig med
liv och död. Kanske är det just därför hennes perfekta liv ter sig alltmer
tragiskt. Hon känns som en vacker fågel fångad i en guldbur, där
hon sitter ensam i lyxvillan, oförmögen att tala med sin man de
korta stunder han är hemma. I stället söker hon tröst på nätet, något
som visar sig vara ödesdigert.
Du kallar själv Tigerkvinnan för en relationsroman. Jag skulle vilja
lägga till samhällskritisk roman. Håller du med om det?
– Ja, visst innehåller den samhällskritik, särskilt när det gäller
Susannas liv och leverne. Det finns en växande problematik kring
meningslöshet i vårt samhälle i dag. Det har ju att göra med att vi
har fått det lite för bra och slutat respektera livet. De som har valt
att stå utanför det galna ekorrhjulet av konsumtionshysteri och
perfektion ses som konstiga snarare än sunda och ges dåligt samvete
för att de inte jagar samma ideal, säger Katerina Janouch.
Samtidigt som den egoistiska och bortskämda systern behöver
Cecilias hjälp förstår systrarna att allt inte står rätt till med
mamman, journalisten och tv-kvinnan Christina, som befinner sig
på toppen av sin karriär med eget magasin och tv-show. De vet att
hon gillar att ta sig ett glas efter jobbet, men nu verkar hon ha tappat
kontrollen över alkoholen.
Christina själv hävdar dock att hon har det stressigt på jobbet
och bara behöver ett par lugnande droppar mellan varven. Särskilt som
hon på senare tid fått ta emot flera hotfulla brev på sitt skrivbord.
Obehagskänslorna stiger i takt med att man vänder blad. Vem är
det egentligen som skickat boken till Cecilia och varför känner hon
sig alltmer iakttagen? Vem är mannen som erbjuder sina tjänster
till Susanna? Och vem är det som ligger bakom breven till Christina?
– Jag är själv ganska konservativ och rädd för förändringar, så jag
misstänker att mitt skrivande är ett sätt att bearbeta mina rädslor
genom att utsätta mina romankaraktärer för tvära kast och obehagligheter. Jag behöver öva mig på att vara modig, säger Katerina.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 36
KAT ERINA OM MOD
VAD ÄR MOD?
”Mod är en färskvara, som man måste träna sig på dagligen.
Det är också en egenskap som hjälper oss att överleva, även
om det ibland verkar vara tvärtom.”
VARFÖR BEHÖVS MOD?
”Jag tror man behöver det i allt från det lilla till det stora.
Att våga hoppa från femman på badhuset, att våga säga ifrån
när en orättvisa begås, att våga testa sina egna gränser.
Mod gör oss till bättre människor, helt enkelt.”
VILKA MODIGA MÄNNISKOR SER DU UPP TILL?
”Människorättskämpen Ayaan Hirsi Ali, alla oppositionella som
kämpar mot diktaturer, plus min egen pappa Grantisek Janouch,
som alltid sagt ifrån och gått sin egen väg, trots att det ofta
gjort hans liv mindre bekvämt. Om jag kan uppnå en tiondel
av hans mod så är jag nöjd.”
”Det finns en växande
problematik kring
meningslöshet i vårt
samhälle i dag.”
KATERINA JANOUCH
Bor: I villa i Bromma.
Familj: Maken Robert och fem barn.
Yrke: Författare, journalist och sexrådgivare.
Aktuell med: Tigerkvinnan, den fjärde boken i
serien om barnmorskan Cecilia Lund.
Kopplar av med: Trädgårdsarbete. ”Jag har en
liten trädgård i stan och en stor på landet,
där jag planterar blommor, kryddor, frukt och
grönsaker.”
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 37
”Jag har alltid varit fascinerad av
förändringar. Hur hela livet kan
ställas på ända på ett ögonblick.”
Ja, du utsätter Cecilia för många livskriser i dina böcker. Hur mycket klarar
en människa av innan det blir för mycket?
– Jag har alltid varit fascinerad av förändringar. Hur hela livet kan
ställas på ända på ett ögonblick, vilket ju också är kärnan i barnmorskeyrket. Det är klart att man inte klarar hur mycket som helst,
men samtidigt tror jag att vi ofta är starkare än vad vi tror.
Varför har du valt barnmorska som yrke till Cecilia?
– Därför att jag hyser en enorm respekt för dem. Barnmorskor
har ett otroligt krävande, tungt och spännande jobb, som jag vill
skildra. Dessutom har de skamligt dålig lön. Med böckerna om
Cecilia Lund vill jag glänta på dörren till en barnmorskas vardag
och i förlängningen få människor att förstå vilken livsviktig insats
de bidrar med i samhället.
Som läsare får man ta del av Cecilias intimaste tankar under graviditeten,
som handlar om allt från missfall och handikapp till otrohet och lust. Varför
är detta viktigt att skildra?
– Särskilt gravida kvinnor gestaltas oftast ganska fyrkantigt, och
omgivningen vill helst inte se den gravida kvinnan som en sexuell
varelse, utan mer som en madonna. Men även gravida har känslor
och tankar som inte alltid är rumsrena eller så politiskt korrekta
och det tycker jag är spännande att skriva om.
Hur mycket av dig själv har du lånat ut till Cecilia?
– Jag har använt drag från både mig själv och personer i min
omgivning när jag skapat flera karaktärer i boken, men det är klart
att Cecilia ligger mig närmast om hjärtat.
Cecilia har förutom Susanna och Christina även tät kontakt med sin lillasyster Maria och mormodern Sonja. Varför tar kvinnorna så stor plats i
dina böcker?
– Jag tycker det är mycket mer spännande att skriva om kvinnor
än om män. I litteraturhistorien tilldelas kvinnorna ofta bara en biroll,
medan männen får vräka ut sig och vara komplexa. Nu vill jag ge
kvinnorna samma utrymme.
TIGERKVINNAN Cecilia Lunds familj har återupptagit rutinerna efter den stormiga sommaren. Men relationen till John
har blivit något ansträngd på grund av barnet de väntar. Även i Cecilias systrars liv sker förändringar. Kärlekskriser och
arbetslöshet, hur hanterar man livet när saker inte blir som man tänkt sig? Cecilia får ett paket med ett obehagligt
budskap. Någon håller ögonen på hennes familj. Någon vill henne illa. Eller, gud förbjude – hennes barn.
Utgivningsdag 17 augusti 2011 / Mjukband med flikar / Ca 450 sidor / 130x190 mm / Omslag Nina Leino / ISBN 978-91-642-0335-9 /
E-bok ISBN 978-91-642-4171-9
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 38
Rakt på sak
Bryssel, detektiver och matka
Vilken är bästa
bokhandeln
i Bryssel?
– En ny favorit i Bryssel är
Cook & Book, ett ställe där
man äter god brunch och
känner sig lite som om man är på en sämre minivariant av
Kulturhuset. Annars köper jag nästan alla mina böcker på
nätet.
Du är tillbaka efter ett år i Italien, hur känns det?
– Jag kan bara konstatera att vi har flyttat från ett land
som är politiskt bankrutt till ett land i politiskt kaos. Men
människosynen känns på det stora hela friskare här i Bryssel.
Det är färre nakna tjejer på tv och fler kvinnor ute i förvärvsarbete. Även om det regnar mer och grönsakerna inte
är lika goda … Och så är det skönt att vara hemma i sitt eget
hus, i sin egen vardag.
ssar
HELENE TURSTEN LISTAR
3 KVINNLIGA FAVORITDETEKTIVER
1. Miss Marple.
”Miss Marple påminner så starkt om min
farmor. En till synes stillsam och spröd,
vithårig dam som gärna handarbetade
och lyssnade på radion. Men bakom den
blida ytan dolde sig ett knivskarpt intellekt.
Hon var intelligent, intuitiv och hade stor
människokännedom.”
Vad gör man helst i Bryssel?
– Många brukar säga att det bästa med Bryssel är att det är
så lätt att ta sig härifrån – två timmar med tåg till London, en
dryg timme till Paris. Det är inte en helt rättvis beskrivning.
Det är lätt att trivas i Bryssel. Även om jag är så beskaffad att
jag helst stannar hemma i mitt eget hus och gör så lite som
möjligt. Min man däremot är helst ute och springer i någon
av de vackra lövskogar som finns häromkring.
2. Dr Kay Scarpetta, rättsläkare.
”Böckerna är skrivna av Patricia Cornwell,
som själv har arbetat flera år på olika
rättsläkarstationer. Dr Kay Scarpetta är
verkligen ’a woman in a men’s world’,
och det klarar hon galant i kraft av sin
kompetens. Dock finns det alltid människor som av olika skäl vill sabotera för
henne. Inte minst mördarna.”
Malin Persson Giolito är sedan 2007 jurist på Europeiska
kommissionen i Bryssel. Hon har tidigare utgett romanerna
Bara ett barn och Dubbla slag på Piratförlaget. Andra boken
om Sophia Weber utkommer under hösten 2012.
3. Kriminalaren Barbara Havers.
”Barbara Havers, i Elizabeth Georges böcker om kommissarie Thomas
Lynley, är en ’riktig’ människa. Hon är något av det mest oglamorösa
som figurerat inom krimlitteraturen. Dock har hon stor empati med de
svaga i samhället.”
VAD FINNS I DIN DRÖMMATKASSE, MONIKA AHLBERG?
• Färska fiskar från kalla vatten.
• Kött från glada djur.
• Grönsaker och frukter i vackra klara färger med fast och fint kött.
• Doftande örtkryddor.
• Vällagrad parmesanost och len mozzarella.
• Smör och grädde.
• Ljuvliga smaksättare från världens alla hörn som vitlök, ingefära,
citrongräs och chili.
• En mild och god olivolja, vit balsamvinäger och mitt härliga julsalt!
Den som saknar inspiration i mataffären kan införskaffa Monika Ahlbergs
matkasse på Mathem.se.
Hennes bok Monikas jul är en mycket omtyckt och vacker kokbok som
kommer vara ett givet inslag i bokhandeln även julen 2011.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 39
15
t
g
i
t
k
i
r
a
p
t
l
l
a
r
a
t
s
”Jag te
g
a
j
d
a
v
a
t
e
for a tt v
”
m
o
r
a
k
snac
För att kunna skriva trovärdigt vill Martina Haag gärna göra och uppleva allt
som händer i hennes böcker.
– Om jag ska beskriva att någon åker hundsläde, men aldrig har gjort det innan,
så blir det ju bara min schablonbild av hur jag tror att det är att åka hundsläde.
Därför testar jag allting på riktigt för att veta vad jag snackar om. När jag skrev
I en annan del av Bromma pryade jag i växeln på TV4 för att min huvudperson
jobbade där och nu när hjältinnan i min nya bok tävlar i ett renrace på
Talvatissjön, så är jag ju så illa tvungen att göra det själv också.
EFTER FRAMGÅNGARNA MED Underbar och älskad av alla och I en annan
del av Bromma är Martina Haag nu tillbaka med sin tredje roman
Glada hälsningar från Missångerträsk. Den här gången heter
huvudpersonen Nadja Löwgren, en hårdrocksälskande singeltjej som
driver en reklamljudstudio i Stockholm. Nadja är innerstadsmänniska
ut i fingerspetsarna och får lite panik av att bara komma utanför
tullarna. Hon har längtat efter barn i hela sitt liv och nu, när hon
närmar sig 45 och fortfarande är barnlös singel bestämmer hon sig
för att göra någonting åt saken. Kosta vad det kosta vill.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 40
Nadjas syster Lotta däremot bor långt uppe i Lappland i den lilla
orten Missångerträsk, tillsammans med man och fem barn och en
minst sagt tjurig svärfar. Lotta har tröttnat på sin stressiga tillvaro.
Nu ska hon och maken Magnus åka till Paris, ta in på hotell och rädda
äktenskapet. De två systrarna gör en hemlig överenskommelse för att
hjälpa varandra. Men det går inte riktigt som de har tänkt sig…
– Jag älskar att vara uppe i norra Sverige, jag tycker att det är
jättehärligt. Speciellt när man har fått på sig skoteroverallen, säger
Martina.
MARTINA HAAG
Bor: I Bromma.
Familj: Maken Erik och barnen Jackson,
Lucia, Dino och Diana, katten Törnrosa
samt hundarna Hjortfot och Pimme.
Böcker: Hemma hos Martina (2004),
Underbar och älskad av alla (2005),
Martina-koden (2006),
I en annan del av Bromma (2008),
Fånge i Hundpalatset (2010).
Martina fotograferades på Häringe Slott.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 41
Det hånglas ju en hel del på skotrar och fjäll i Glada hälsningar från Missångerträsk,
är det också något som lyder under Testa-innan-du-skriver-principen?
– Hörrudu, jag har bott i Skellefteå i ett år när var tjugofem och jobbade på
Västerbottensteatern.
– … Och?
– Jag har gjort min hemläxa, hehe.
De som har läst Martinas tidigare romaner kommer att känna igen sig. I Glada
hälsningar från Missångerträsk finns både pinsamma situationer och gapskratt.
Men också ett stråk av vemodighet, ja det måste vara lite sorgligt också, för så är
ju livet, konstaterar Martina.
Är det jobbigt att läsarna alltid förväntar sig att du ska vara rolig?
– Nej, det enda som är jobbigt är att fotografer vill att jag ska skratta på alla
bilder till tidningar. ”Får vi se lite mer tänder nu, lite mer, lite till”, tjatar de. Och
så står man där på omslaget och grinar som en galen stegosaurus med helt tom
blick. Usch, ångest. Men däremot vill jag ju att folk ska tycka att mina böcker är
roliga. Det bästa betyget man kan få, är ju om man lyckas få folk att skratta. Jag
vill vara omtyckt och om jag är rolig så ökar chansen jämfört med om jag är
tråkig. Jag blir jätteglad när folk kommer fram till mig och berättar att de har
suttit och läst min bok på bussen och inte kunnat låta bli att skratta högt fastän
de andra passagerarna vände sig om.
Skrivprocessen brukar ta lång tid för Martina. Den här gången har inte varit
någon skillnad.
– Det blir bara svårare och svårare. Jag vill känna att ”bättre än så här kan det
inte bli”, innan jag lämnar ifrån mig texten. Men jag blir aldrig helt nöjd. Så jag
vänder och vrider och skriver om och skriver om. Jag är så fruktansvärt omständlig.
All denna ansträngning ska till slut kännas oansträngd. Lättläst är inte samma
som lättskrivet. Och hon vet att det är läsningen som ska vara lustfylld, inte
skrivandet.
– Jag är extremt disciplinerad. Med fyra barn så måste jag vara det. Jag jobbar
jättetajt med min syster (Bea Uusma Schyffert) som också skriver en bok. Vi sitter
bredvid varandra och jobbar med min bok mellan 9 och 11 och sedan jobbar vi
med hennes bok mellan 13 och 15. Då går det ut på att stärka varandra, komma
med förslag till förbättringar.
Hur bra är självförtroendet i skrivandet?
– Det går i vågor, jag pendlar hela tiden mellan total hybris och djupaste förtvivlan. Jag kan ligga vaken på nätterna och skriva om hela boken i huvudet. Men
andra stunder så kan jag tycka att jag är ett geni och sitta helt pinsamt och skratta
jättehögt åt mina egna texter, säger Martina och fortsätter:
– När jag blir rik så ska jag köpa ett litet kontor med utsikt över Stockholm. På
en vägg bakom mig ska jag hänga upp varendaste filmaffisch på alla olika språk
från Underbar och älskad av alla-filmen, varje bokomslag på alla språk som den
har blivit översatt till och varenda pris som jag har fått och varje gång som jag
tycker att jag är värdelös så ska jag bara vända mig om och titta på den där väggen.
Men ifrågasättandet och tvivlet behövs samtidigt. Om jag bara var nöjd direkt med
det som jag hade skrivit, så skulle det ju inte bli så bra. Man måste lägga ribban
högt. Problemet är att om man har bjudit på spaghetti och köttfärssås en gång och
folk tycker om det, så vill man ju gärna bjuda på slottsstek med hemodlade haricots
verts och svartvinbärsgelé och gräddsås nästa gång.
Saker som jag stenhårt
trodde på när jag var liten
(men som nu, vid 44 års ålder inte känns lika
1. Att Gene Simmons i Kiss hade låtit skära av sin egen
tunga och
istället helt fuskigt sytt fast en jättelång kotunga. Då
är det ju inte
någon konst för honom att hålla på och göra såna där
tuffa grejer på
scenen.
2. Att Salt- och Pepparligan härjade i tallbacken bakom
gympasalen
på Visätra skola. Annica Bergströms storasyrra hade
varnat mig.
När man spelade Halli hallå på rasten och bollen råkade
studsa
snett, så att man måste springa och hämta den i buska
rna, kunde
dom plötsligt stå där, framför en på stigen. Två vuxna
män i kostym,
beredda med knivar och kryddor. Den ena helt klädd
i vitt. Den
andra helt klädd i svart. Med platta små hattar. Och
så frågade de
strängt i korus: Vad är klockan? Och om man då inte
visste vad
klockan var så tog de tag i ens handled och så skar dom
upp långa
sår i armen på en och hällde i salt och peppar. Jag lärde
mig klockan
skitsnabbt efter att jag fick höra detta.
3. Att glamrockdrottningen Suzy Quatro hade på sig
sin tajta,
silvriga skinnoverall dygnet runt, att hon till och med
sov i den och
att den en dag inte längre gick att ta av, för att henne
s hud hade
vuxit fast och blivit ett med overallen.
4. Att om man inte släppte bowlingklotet tillräckligt
snabbt eller
råkade fastna med fingrarna för att man hade tagit ett
klot med för
små hål på Fritt-Valt-Ämne-Bowling, så kunde man
råka följa med
klotet i farten och glida iväg på den hala banan, för att
sen med
jordens hastighet fortsätta ner bakom käglorna och
under banan
färdas hjälplöst vidare i mörkret på ett underjordiskt
rullband, med
ena armen utsträckt med bowlingklotet längst fram
och sen, TJOFF!
så pressas man med full kraft in i den smala gången
som leder upp
till de förväntansfulla glada bowlarna som står vid banan
och väntar
på att klotet ska ploppa upp igen och när all hud och
kött skalats av
kommer det till slut bara ut en skeletthand som fortfar
ande har
fingrarna kvar i klotet. Och personalen tittar på varand
ra, åh nej, det
har hänt igen, säger dom förtvivlat och så spolar dom
snabbt bort
blodet och alla slamsorna. Håcke G i 5B försvann på
det här sättet
och ibland kan man se något skelettaktigt inne bland
käglorna, om
man kollar snabbt. Det var därför hans familj bara hade
flyttat, helt
utan förvarning efter sportlovet i femman.
5. Om man verkligen vill någonting tillräckligt starkt
så kommer
det att slå in. Förr eller senare. Det är först när man
själv släpper
sin dröm som drömmen dör. Bara man biter sig fast
som en grävling
och vägrar släppa taget, hur hårt dom än bankar en
i huvudet med
en pinne, så kommer ens önskning till slut att slå in.
Ur Glada hälsningar från Missångerträsk
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 42
självklara längre)
n
o
j
s
s
i
t
lva
a
T
a
p
e
c
a
r
n
e
R
I en av scenerna i boken tävlar Nadja i ett renrace på Jokkmokks marknad.
Martina var naturligtvis tvungen att testa, för att berättelsen skulle kännas
trovärdig och autentisk.
– Jag låg på en väldigt smal och väldigt skranglig träkälke som var fastspänd bakom en övertänd ren. Två renskötare höll fast renen i hornen.
”Jag pendla r he la tid en
m ella n total hybris
oc h d jupaste fortvivla n”
Det enda jag hade att hålla mig i var ett litet litet tunt snöre. Man ligger på
magen och tävlar, jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. De räknade
ner, 3-2-1, och så Pang! släppte man renen som stack i väg i världens fart
över isen. Det gick så fruktansvärt fort. Jag var livrädd! Men det gick ju
bra! Fast jag trodde att jag skulle svimma. Och sen var det hur lätt som
helst att beskriva renracet i boken. Fast Nadja vinner, jag åkte ut direkt.
GLADA HÄLSNINGAR FRÅN MISSÅNGERTRÄSK Två systrar, en är innerstadsstockholmstjejen som är
singel och längtar efter barn men inte har hittat den rätte, den andra är småbarnsmamma i Lappland
som fått nog och planerar en resa för att rädda äktenskapet. De gör en hemlig överenskommelse om
att hjälpa varandra. Men inget går riktigt som de tänkt sig.
Utgivningsdag 24 augusti 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 200 sidor / 135x210 mm / Omslag Lotta Kühlhorn /
ISBN 978-91-642-0323-6 / Uppläsare av ljudboken: Martina Haag / Ljudbok ISBN 978-91-642-2217-6 /
E-bok ISBN 978-91-642-4172-6
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/43
JAN GUILLOU
Bor: I Stockholm och Östhammar
i norra Roslagen.
Karriär i korthet: Juridikstudier i två år.
Reporter på FiB/aktuellt och Folket i
Bild/Kulturfront. Avslöjade IB-affären
1973, för vilket han dömdes till tio
månaders fängelse. Programledare för
Magazinet och Rekord-Magazinet i
Sveriges Television. Belönad med
Stora Journalistpriset. Ordförande i
Publicistklubben. Krönikör i Aftonbladet.
Har röstats fram till Sveriges viktigaste
opinionsbildare.
Böcker: Har sedan bokdebuten Om
kriget kommer 1971 skrivit över 40
böcker, varav de tio om Carl Hamilton
har sålt i mer än fem miljoner exemplar.
De fyra romanerna om tempelriddaren
Arn och hans ättlingar har hittills
sålts i 2,2 miljoner exemplar.
Aktuell: Med nya romanen Brobyggarna.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 44
” Det är så enormt stort
att jag nästan rodnar”
”JAG SKA SKRIVA
1900-TALETS HISTORIA”
Tre norska bröder. Två världskrig. Ett århundrade.
Jan Guillou är tillbaka med sin mest omfattande romansvit någonsin.
I SIN FÖRRA BOK, ORDETS MAKT OCH VANMAKT, blickade Jan Guillou
tillbaka på sitt skrivande liv: avslöjanden som har resulterat i både
fängelsedom och Stora Journalistpriset. Politiska ställningstaganden
som har gett honom vänner och fiender för livet. Romangestalterna
Carl Hamilton och Arn Magnusson som för alltid har ritat om kartan
för svensk skönlitteratur.
Ordets makt och vanmakt möttes av stor respekt, för att inte säga
hyllningar. ”Jan Guillou skriver bättre än andra svenska journalister.
Men har han någonsin skrivit så bra”, undrade Dagens Nyheters recensent.
”En av de mest underhållande memoarböcker jag har läst”, skrev
Aftonbladet.
Ordets makt och vanmakt var ett avslut och ett bokslut. Det var
inte självklart hur Jan Guillou skulle formulera nästa kapitel.
– Jag har skrivit 40 böcker och har statistiskt 20 år kvar framför
mig. Jag insåg att om jag ska hinna med en tredje stor romanserie
så måste jag börja nu, säger Jan Guillou.
Om man vill vara dramatisk och låta en smula ödesmättad kan
man därför se det som Jan Guillou nu har skrivit som början till
slutet. Detta är hans sista bokprojekt och något som garanterat
kommer att hålla honom sysselsatt så länge han lever.
– Det är så enormt stort att jag nästan rodnar när jag berättar det.
Det är på gränsen till storhetsvansinne att gapa över detta, men någon
gång ska man spänna bågen. Jag ska skriva 1900-talets historia.
Mänsklighetens största, grymmaste och blodigaste århundrade,
konstaterar han.
Utan att rodna.
Idén föddes egentligen redan för fem år sedan, under en svampplockning med hustrun och förläggaren Ann-Marie Skarp.
”Det är lustigt att ingen använder sig av formen släktkrönika i Sverige.
Det är en gammal fin engelsk specialitet som man kan göra mycket
av”, sa Ann-Marie Skarp bland kantarellerna i norra Roslagen.
”Det beror nog på att det kräver en sådan oerhörd research. Det
är förmodligen bara jag som kan göra det”, svarade Jan Guillou.
Därmed var formen bestämd. Men vad skulle den fyllas med? I de
tio böckerna om Carl Hamilton skildrade Guillou kalla kriget och
dess slut, ett slags löpande samtidskrönika.
Med de fyra böckerna om Arn (plus Madame Terror och Fienden
inom oss) berättade Guillou om kriget mot islam, det heliga, om hur
det började och om del II i nutid.
– Det är vår tids viktigaste fråga, men jag hade sagt det jag kunde
säga. Jag skulle bara ha upprepat mig om jag hade fortsatt, konstaterar han.
Den tändande gnistan hittade Jan Guillou i sin egen släkt. Hans
morfar tog ingenjörsexamen i Dresden 1901, vid världens förnämsta
tekniska universitet.
När morfar och två av hans bröder – fattiga bondpojkar från
norska fylket Østfold – utexmaninerades i Dresden höll rektorn på
skolan ett brinnande och framtidsoptimistiskt tal.
Århundradet som just hade börjat skulle innehålla så stora tekniska
språng, menade rektorn, att de nästan skulle vara svåra att föreställa
sig. Han utlovade fantastiska saker som kommersiell flygtrafik mellan
länder, kanske rent av mellan kontinenter, och oceanernas djup
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 45
”Ingen kan den här historien. Den är bortglömd
och genom den kan jag också beskriva kolonialismens
början som är så viktig för 1900-talet.”
skulle genomfaras på ett sätt som inte hade varit möjligt annat än i
romaner av Jules Verne. Och det bästa av allt: teknikens framsteg
skulle föra det gudomliga med sig att det omöjliggjorde alla krig.
Stormande applåder i aulan. Den ljusnande framtid var deras. Det
är nyckelscenen i Jan Guillous nya roman Brobyggarna.
– Det är en hisnande tanke att pojkarna i den här aulan ännu inte
hade sett ett flygplan, men att de under sin livstid skulle få uppleva
hur människan landade på månen, säger Jan Guillou.
Hur det gick vet vi. Under 1900-talet visade människan sina bästa
och sämsta sidor.
– Historia är väldigt intressant om man tar ner den och berättar
ur mikroperspektiv i stället för makroperspektiv. De flesta av oss
känner ju historien och kan rabbla årtalen för skotten i Sarajevo,
när Hitler kom till makten, atombomberna i Japan. Allt det där finns
att läsa i uppslagsverken. Det som blir spännande är när man
försöker att närma sig de enskilda människorna som levde då. Hur
tänkte de här norska pojkarna som inte hade en aning om vad som
väntade vid horisonten?
Jan Guillou ställer de mest centrala frågor man kan formulera i
litteratur:
Vad är en människa? Hur blev vi de vi blev? Och den mer konkreta
och fasansfulla frågan: Hade du och jag kunnat bli nazister?
– I efterhand, när vi vet facit, är det så lätt att reflexmässigt svara
nej. Självklart hade jag inte blivit nazist. Vi behöver bara säga
Auschwitz så är tanken på ett annat svar omöjlig. Men om du hade
varit född i Heidelberg 1919? Om du hade blivit uttagen till ett
elitläger med Tysklands finaste ungdomar, där alla hoppades på att
det nya Tyskland skulle få revansch för ett krig som var orättfärdigt?
Om du lever i den miljön och inte har hela bilden klar för dig, skulle
vi med samma självklarhet kunna svara nej på frågan? Efterklokheten bedövar oss från insikt, konstaterar Guillou.
Det är ingen biografi han skriver. Huvudpersonerna i boken lever
sina egna liv och även om två bröder (Oscar och Sverre) har fått låna
Jan Guillous egna förnamn så är detta en roman och ingenting annat.
Den egna familjehistorien har fungerat som inspiration i det stora
romanbygget.
Så istället för att låta pojkarna vara bonddrängar från Østfold
(som Guillous morfar) förvandlas de till faderslösa fiskarpojkar från
Vestlandet.
– Østfold är det osexigaste landskapet i hela Norge. Där finns
ingenting. På Vestlandet finns fjälltoppar med snö, vattenfall, hav,
fjordar. Där blir det lite schvung i historien.
Tack vare att pojkarnas tekniska talanger upptäcks (på nätterna
bygger de i smyg en exakt modell av vikingaskeppet Gokstadsskeppet
i skala 1:5) finansieras deras studier av herrklubben Den gode
Hensikt. I stället för att bli fiskare utbildas de alltså till järnvägs-
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 46
ingenjörer och brobyggare.
Handlingen utspelar sig i två vitt skilda världar. En av bröderna –
Lauritz – återvänder av moralisk plikt till Norge efter sin tekniska
examen för arbetet med Bergensbanen, det spektakulära järnvägsbygget från Bergen till Oslo, tvärs över högfjällsplatån Hardangervidda.
En annan av bröderna – Oscar – flyr till tyska Östafrika, dagens
Tanzania. Även hans tekniska utbildning kommer väl till pass i
samband med det gigantiska järnvägsbygget mellan Dar es-Salaam
och Tanganyikasjön.
– Man hade byggt järnväg förr, men inte bland människoätande
lejon, anfallande noshörningar, malariaträsk och giraffer som trasslar
in sig i telegrafledningar, berättar Jan Guillou.
Med Afrikaperspektivet får Guillou möjlighet att berätta om första
världskriget ur ett perspektiv som inte är sönderskrivet eller uttömt
på History Channel.
– Ingen kan den här historien. Den är bortglömd och genom den
kan jag också beskriva kolonialismens början som är så viktig för
1900-talet.
När vi lämnar de tre fiskarsönerna och den första delen i romansviten är över har året blivit 1919. Första världskriget är slut.
Hur många delar det här jätteprojektet kommer att mynna ut i vet
inte Jan Guillou i dag, men den logiska slutpunkten för berättelsen
om 1900-talet skrivs den 11 september 2001.
Utmaningarna är flera.
En är att hitta ett språk som passar för tiden han skildrar och som
alltså måste förändras och moderniseras ju närmare nutid handlingen
kommer.
– Med Hamilton använde jag ett journalistiskt språk. Det skulle
låta som om en sändning av Rapport pågick i bakgrunden. Syftet
var att övertyga läsaren om att saker sker i samtiden som absolut
inte har hänt. Att hitta språket i Arn krävde en del övning. Det
bestod av en saklig 1830-talssvenska med en och annan fornnordisk
glosa. Nu ska historien berättas i en klassisk, episk stil. Inte journalistisk stil och inte pastisch. Men jag är bra på att imitera, så när
jag har läst ett par romaner från den här tiden så löser jag det.
Det föresvävade dig aldrig, efter 40 böcker och fyllda 67 år, att trappa
ner och njuta lite av vad du har åstadkommit?
– Jo. Det är inte nödvändigt att skriva böcker. Om man inte har
någonting att säga så ska man hålla käften. Men … En större
berättelse än den här finns inte. Och jag tror att det skulle kunna
bli jävligt tråkigt att vara pensionär.
Tänk om du inte hinner färdigt?
– Döden är ingenting att sörja i förväg. Den kommer till alla som
får leva och ha hälsan, säger Jan Guillou och skrattar.
JAN GUILLOU OM RESEARCH
– Research är som en skattjakt. I det här fallet har
det handlat om i huvudsak två spår. Norsk litteratur
om det stora järnvägsbygget av Bergensbanen samt
engelskspråkig litteratur om The Great War in Africa.
Jag kan tröska volym efter volym av olika källor
och undra vad fan jag håller på med. Men så
plötsligt hittar jag guld. Det kan vara en detalj som
jag vet lyfter historien.
BROBYGGARNA Tre små bröder tvingas söka familjens försörjning inne i staden. Av en tillfällighet upptäcker man att de
är ovanligt tekniskt begåvade, och med hjälp av välgörenhet utbildas pojkarna till järnvägs- och brobyggare. Tre bröder
i ett sekel som ännu var ungt. Där framtidstron överskuggade världens alla orättvisor. Med teknikens stora genombrott
skulle alla krig vara utrotade. Föga anade man att man stod inför det mest dramatiska och blodiga århundradet någonsin.
Utgivningsdag 7 september 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 430 sidor / 135x210 mm / Omslag Eric Thunfors /
ISBN 978-91-642-0319-9 / Uppläsare av ljudboken: Tomas Bolme / Ljudbok ISBN 978-91-642-2220-6 /
Mp3-ljudbok ISBN 978-91-642-2227-5 / E-bok ISBN 978-91-642-4175-7
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 47
”Jag vill
ha
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 48
44
att unga ska våga
ideal och visioner”
Arja Saijonmaa vet att musik kan vara så mycket mer än en stunds trallande.
Musik kan starta revolutioner och vara på liv och död. Nu har hon skrivit en bok
om mannen som förändrade hennes liv för alltid.
SÅNGERSKAN ARJA SAIJONMAA KRÄVER INGEN NÄRMARE PRESENTATION. Det
räcker att nämna Jag vill tacka livet och Högt över havet så väcks
allsångslusten till liv.
Men författaren och idealisten Arja Saijonmaa?
Vad många inte vet är att hon har en fil.kand. i drama, litteratur och
musikvetenskap från Helsingfors universitet och att ett av hennes
stora intressen är att läsa.
– När jag på 90-talet arbetade i FN-kommissionen för kultur mot
apartheid i New York så fanns det i mina resväskor bara plats för en
och annan sko när jag flög hem. Resten av utrymmet var fyllt av
böcker som jag hade köpt hos olika bokhandlare, berättar hon.
Nu gör hon romandebut efter att i fem år ha arbetat med En ung
naken kvinna – mötet med Mikis.
Innehållet är självbiografiskt, men det är ingen traditionell självbiografi hon har skrivit.
– Min ambition är litterär och jag vill skriva poetiskt. Detta är
berättelsen om ett år i mitt liv. Ett år som har styrt allt som har hänt
sedan dess, konstaterar Arja Saijonmaa.
Berättelsen börjar i november 1970 och är dramatisk inte bara för
Arja. I Europa pågår ett uppror mot diktaturer, vänstervindar blåser.
I Grekland har den populäre sångaren Mikis Theodorakis fängslats
för sin musik. En av sångerna han sjunger, Den hemliga stranden,
tycks för en utomstående handla om sol, vind och vatten, men är så
känslig för militärjuntan att man riskerar att arresteras på gatan om
man så bara visslar melodin.
En ung teater- och musikstuderande Arja Saijonmaa fastnar för
skönheten i musiken, men förstår inte heller hur detta kan vara så
känsligt.
Hon får veta att kompositören till Den hemliga stranden och
flera andra av hennes favoritsånger ska komma till Helsingfors för att
tala inför studenter, politiker och allmänhet. Hon får också reda på
att den grekiske världsstjärnan Mikis Theodorakis, som då nyligen
släppts ur grekiskt fängelse efter att ha torterats, söker en lokal
sångerska eller skådespelerska som kan framföra hans sånger, gärna
på finska. Arja Saijonmaa övertalas att åta sig uppdraget.
Mitt under hennes föreställning kliver Theodorakis upp på scenen
och ersätter den finske pianisten. Efter tre sånger tillsammans med
Arja Saijonmaa slutar han mitt i en fras, reser sig, tar mikrofonen
och säger, riktad mot publiken:
– Arja ska följa med mig på världsturné.
Så började Arja Saijonmaas nya liv. Hon fick två dygn på sig att
avsluta sitt gamla.
– Det var som ett mirakel, så omvälvande dramatiskt, ett big bang,
att den här mannen dyker upp och öppnar portarna till världen,
säger hon.
Hon anländer till Paris, som på många sätt är navet för revolutionen och där många regimkritiker lever i exil. Världsturnén tar
dem runt stora delar av Europa, till Sydamerika och Australien.
Arja Saijonmaa beskriver i boken Mikis Theodorakis frihetskamp,
hur politik och musik inte är två olika saker utan oskiljaktiga, och
om hur det de sjunger på sin turné bokstavligt talat är på liv och död.
När som helst kan Mikis Theodorakis och hans landsmän föras bort.
– Sången var ett verktyg för en bättre värld. Han var orädd, en frihetshjälte, en visionär, en kompositör. Självklart blev jag kär i honom,
berättar hon.
Men hon erkände aldrig sin kärlek för Mikis Theodorakis. Inte då.
Tvärtom avvisar hon honom när han tämligen bryskt och klumpigt
försöker förföra henne i en lägenhet i Paris. Arja, med ena benet i
gips efter en skidolycka, föser bort honom.
När Arja i nutid har återvänt till den här tiden, via bland annat
mängder av facklitteratur och sina dagböcker, har hon rest i spåren
av den världsturné som nu firar 40-årsjubileum.
Hon har gjort en mental världsturné, och den andra resan har varit
nästan lika omtumlande som den första.
”Det är klart att det märks att
jag är någon sorts kapitalistisk
salongskommunist”
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 49
Mer om Mikis Theodorakis
Mikis Theodorakis är kanske mest känd för att ha skrivit musiken till filmen
Zorba med Anthony Quinn och Alan Bates i huvudrollerna. Som dirigent av
egna verk har Theodorakis turnerat flitigt i hela världen. Hans skapande
innehåller dels symfonier, kammarmusik och operor, dels folkmusikaliskt
inspirerade sånger och körverk.
Theodorakis blev under juntatiden (1967–1975) fängslad och torterad.
En internationell kampanj, där flera kända musiker och artister deltog,
ledde till att han blev frisläppt, och han tillbringade därefter några år i exil.
I Sverige har, vid sidan av Arja Saijonmaa, även Sven-Bertil Taube framfört
översatta versioner av Theodorakis politiska sånger.
– När jag läste mina dagböcker så chockades jag över den känslomässiga turbulens jag befann mig i. En verklig sturm und drangperiod. Var jag verkligen så desperat? Det hade jag inte förstått. Jag
har nog tryckt tillbaka de här känslorna. Nu visste jag inte vad jag
skulle göra av allt det här. Skulle jag våga berätta om min personliga
ångest? Den känns ju i efterhand så banal jämfört med den livsviktiga
kamp som pågick på ett politiskt plan. Jag var tvungen att samla
självförtroende för att våga öppna mig.
Över berättelsen vilar en blandning av lycka för att hon är utvald,
men samtidigt ett vemod och en smärta. Hon är den enda icke-greken
i turnésällskapet, en blond och främmande fågel som tillbringar kväll
efter kväll vid det kringresande sällskapets middagsbord, ofta utan
att förstå mycket av vad som sägs.
Arja har beskrivits som en brobyggare som tog Mikis Theodorakis
musik ut i världen och som blev hans apostel, men hon förstod också
att det var en utopi att tro att hon fullt ut skulle bli en del av hans
kultur.
Hon var ensam i Paris, väntade på besked från den store konstnären: Var hon fortfarande med i gruppen? Plötsligt fick hon besked
att hon hade fått sparken. Hon skulle inte få följa med till Australien.
En vecka senare var hon välkommen igen, utan förklaring.
Det vilar också en sorg i den outtalade kärleken. Hon brottas med
sitt grubbel: Ska hon anförtro Mikis Theodorakis att hon är förälskad
i honom eller skulle det vara dödsstöten för deras samarbete?
Under det ambitiösa arbetet med att skriva boken har hon fått låna
Mikis Theodorakis egna dagböcker, och många av personerna som
var med på världsturnén har hon sökt upp igen.
– Vissa har jag haft kontakt med kontinuerligt, andra har jag återförenats med. Jag hade glömt bort hur viktiga de här personerna var
för mig. När så mycket står på spel så kommer man varandra väldigt
nära. Men det gick lång tid innan jag visste om det skulle bli en bok
av allt mitt arbete. Det här har varit mitt hemliga projekt. Jag har
åkt till Aten mellan inspelningar av alltifrån Let’s Dance till
Stjärnorna på slottet, men jag har inte velat prata med någon om
det, berättar Arja och fortsätter:
– Att jag nu har lyckats skriva boken är en sådan eufori, extas.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 50
Det
et första fatala mötet. Jag ssjöng.
jö
jöng
jön
ö g.
Han
an hoppade upp på scenen,
lyfte
fte mikrofonen och sa: ”Arja ska följa med mig på världsturné.”
Jag gjorde det! Jag kände inte att jag kunde gå vidare med mitt
skrivande eller ens med mitt liv innan jag lade det här bakom mig.
Det är som om den här epoken stod i vägen och blockerade mig när
jag ville gå vidare till andra saker. Nu har jag erkänt inför mig själv
vilken stor inverkan den här tiden har haft på mitt liv, och det är en
befrielse.
Arja har förstått att intresset för de turbulenta åren har ökat på
senare tid. Många yngre personer har frågat om frihetskampen och
fått något avundsjukt i blicken.
– De menar att vi hade någonting att tro på. Vi slogs för vår övertygelse. Jag tror att många i dag känner sig vilsna och inte vet vad
de ska kämpa för eftersom fiendebilden är mycket mer komplicerad.
Vi hade en tydlig motståndare och det gjorde kampen enklare. Vi
spelade för att störta diktaturer. Om det är något jag hoppas på med
den här boken så är det att ge unga inspiration till att våga ha ideal,
visioner och något att brinna för. Det vore en välsignelse. Jag har
ingått en pakt med en av mina vänner från den här tiden att alltid
behålla min idealism och naivitet. Jag tror att de är en motor för nyfikenheten.
I slutet av En ung naken kvinna bryts Arjas kontrakt med Mikis
Theodorakis turnésällskap. Hon kan inte längre bo kvar i Paris, hon
måste gå vidare med sitt liv.
I bokens epilog, i nutid, söker Arja upp Mikis Theodorakis igen.
Den nu drygt 80-årige mannen sitter på sin takterrass i Aten och
tänder ännu en av de Havannacigarrer som Fidel Castro skickar till
honom varje månad.
Arja Saijonmaa berättar för Theodorakis att hon har en bekännelse
att göra. Något hon burit på i åratal, nästan hela sitt vuxna liv.
Hon berättar om förälskelsen, men också om drömmarna, idealismen,
musiken, att hon älskar honom och alltid kommer att göra det.
Mikis Theodorakis är tyst, länge, länge medan han bolmar på sin
cigarr.
– Och jag som inget märke. Jag är en idiot, jag är en idiot, mumlar
Theodorakis för sig själv.
Och blinkar mot henne.
ARJA SAIJONMAA
Bor: I Stockholm, Helsingfors och Paris.
Uppvuxen: I Mikkeli i östra Finland nära
ryska gränsen.
Utbildning: Studerade piano vid Sibeliusakademin och har en fil.kand. i drama,
litteratur och musikvetenskap vid universitetet i Helsingfors.
Karriär: Har spelat in 35 album som har
sålts i fler än två miljoner exemplar och
belönats med flera guld- och platinaskivor. Nominerades 1987 till goodwillambassadör för FN:s flyktingkommissariat
(UNHCR) i Genève, och har fått det
internationella Eleanor Roosevelt-priset
(Prize for Human Rights) för sitt arbete
för mänskliga rättigheter.
Tidigare bok: Arjas saunabok om bastutradition som myt och livsstil. Boken blev
en stor försäljningsframgång i Norge där
den först gavs ut och finns nu också på
svenska och finska.
EN UNG NAKEN KVINNA – MÖTET MED MIKIS Året är 1972. Mannen är världsstjärnan Mikis Theodorakis, kvinnan är
Arja Saijonmaa. I denna självbiografiska historia berättar Arja om det år då hon möte mannen som skulle förändra
både hennes karriär och hennes livsfilosofi. Det är en öppen, humoristisk och personlig skildring om att finna sin
väg i livet och att våga leva ut sina drömmar.
Utgivningsdag 31 augusti 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Innehåller bildark och musik-cd / Ca 450 sidor / 150x230 mm /
Omslag Mattias Boström / ISBN 978-91-642-0345-8 / Uppläsare av ljudboken: Arja Saijonmaa / Ljudbok ISBN 978-91-642-2218-3 /
E-bok ISBN 978-91-642-4173-3
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 51
Lycka
är
att
…
läsa?
Piratförlaget grottar ner sig i forskningen
Att böcker och läsning är en värld full av vällust, lyckorus och sköna stunder är vi
bokmalar på Piratförlaget fullt övertygade om. Men vad säger egentligen forskningen
om hur läsningen påverkar oss? Vi blev nyfikna och började söka efter sanningen.
DU SÄTTER DIG I SOFFAN MED EN KOPP TE, öppnar en bok och inom några
sekunder är du totalt uppslukad, som borta. Bokens värld blir för en
stund mer verklig än världen du själv lever i. Känner du igen dig?
Vi på Piratförlaget kan vittna om att vi varit med om den här
typen av fantastiska läsupplevelser både en och två gånger i livet.
Men hur kan en bok ha ett så starkt inflytande på dig att allt annat
för en stund förlorar sin betydelse? Vi vände oss till den psykologiska
forskningen för att få svar på hur vi egentligen påverkas av att läsa.
Om vi börjar med den grundläggande frågan varför vi väljer att läsa
böcker. För en del av oss är svaret på den frågan självklart, medan
andra aldrig på allvar funderat på den. Man kan ju även fråga sig om
anledningen ens är av betydelse så länge böcker får oss att må bra.
I en engelsk studie fick ett antal läkarstudenter just den här frågan
– varför läser de skönlitteratur? De nämnde anledningar som att de
ville få inspiration, lära känna sig själva bättre och få ta del av känslomässiga upplevelser. Dessa motiv handlar till viss del om en vilja att
lyssna på det som författarna vill förmedla med böckerna.
Men det ger oss ändå inte svaret på vad den råa läsupplevelsen består
av, den som får oss att helt förlora oss i en bok.
Vi hittade Victor Nell – en forskare som ägnat sex år att studera
läsning av skönlitteratur. I sina experiment på University of South
Africa kopplade han försökspersoner till olika maskiner och mätte
hur ”försökskaninerna” påverkades av att läsa skönlitterära böcker.
Han lyckades bland annat konstatera att vi läser våra favoritpartier
i böckerna betydligt långsammare än andra partier. Men hans
viktigaste upptäckt var att aktiviteten i kroppen är väldigt hög under
tiden som vi läser, samtidigt som vi försätts i ett annat medvetandetillstånd. När vi slutar läsa minskar aktiviteten i kroppen igen.
Victor Nell jämförde tillståndet som läsningen skapade med den
som uppstår under hypnos. Böcker tycks helt enkelt trollbinda oss
på ett sätt som får vår hjärna att gå in i en sorts trans.
Jo, det har vi märkt …
Det som Victor Nell observerade i sina studier kan mycket väl vara
samma fenomen som av den amerikanska psykologiprofessorn Mihály
Csíkszentmihályi döpts till ”flow”. Han menar att när vi upplever flow
koncentrerar vi oss på det vi gör och stänger ute alla intryck från
omgivningen, kanske till och med våra egna känslor. Det är också i
det fokuserade tillståndet av flow som vi har störst förmåga att lära
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 52
oss nya saker. Efteråt har vi ingen koll på hur mycket tid som har
passerat, samtidigt som en skön känsla av tillfredsställelse infinner
sig. Enligt studier av Csíkszentmihályi infinner sig upplevelsen av
flow oftare när vi läser skönlitteratur för nöjes skull än när vi läser
facklitteratur med syftet att lära oss något.
Det verkar alltså vara ”flow” vi befinner oss i när en riktigt bra bok
suger tag i oss och verkligheten för en stund förlorar sin betydelse.
Inom lyckoforskningen lyfts flow ibland fram som en form av lycka,
eller som en komponent i vår förmåga att känna oss lyckliga. Kanske
är det verklig lycka att få läsa en riktigt bra bok?
Att vi bokmalar mår bra av att läsa är kanske inte särskilt överraskande – vi blev även nyfikna på om det finns andra direkta
fördelar med att förlora sig i en bok.
Mycket tyder på att det finns ett samband mellan kreativitet och
läsning. I en studie av högskolestudenter fann man att läsning av
skönlitteratur fick dem att skatta sin kreativitet högre. Detta är inte
direkt överraskande då personer som läser mycket generellt är mer
öppna för nya erfarenheter och gärna söker sig till nya sammanhang
och upplevelser. Vi har genom böckerna möjlighet att besöka andra
världar som vi normalt inte har tillgång till – på så sätt blir vårt eget
liv berikat med tankar och känslor som vi inte möter i vår vardag.
När vi forskade vidare insåg vi att de fiktiva karaktärerna i böckerna
till och med kan utgöra ett livsviktigt stöd i våra liv. Två amerikanska
forskare har ägnat mycket tid åt att studera äldre, till synes isolerade
människor. Några av dem var isolerade på grund av fysiska problem,
andra hade väldigt få vänner kvar i livet. Flertalet av de här personerna hade dock livsgnistan kvar och ansåg sig inte vara ensamma.
Och den gemensamma nämnaren för dessa personer var deras kärlek
till boken.
Böcker tycks alltså kunna lindra människans ensamhet och erbjuda
en form av sällskap. Läsning är ju, till skillnad från mycket annat,
en aktivitet som ställer väldigt få krav på människors fysik, ekonomi
och sociala umgängeskrets.
De här forskarna berättar bland annat om en 86-årig kvinna vars
hjärtproblem hade gjort det omöjligt för henne att lämna sin
lägenhet under fem år. Ändå tyckte hon att livet var värt att leva. På
frågan hur det kändes att vara bunden till hemmet pekade hon på
sina bokhyllor och svarade: ”Jag är inte ensam. Jag har hela världen
här intill mig.”
LÄSNING I SKOLAN DÖDAR LÄSLUSTEN?
Att skönlitteratur hjälper barn och ungdomar att
utveckla sin läs- och skrivförmåga är en sedan länge
vedertagen sanning. Dessutom har flera studier visat
att den inre motivationen att läsa inte försvagas av
påverkan utifrån. Exempelvis tycks inte barn som fått
betalt av sina föräldrar för att läsa förlora sin naturliga
läslust på grund av dessa mutor. Man kan med andra
ord avfärda myten om att obligatorisk läsning i skolan
hämmar intresset för böcker.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 53
”Det var bättre
förr – absolut”
Många tycker till om Malin Wollin, ännu fler tycker om henne.
Nu kommer hennes bästa krönikor i en samlingsvolym
Malin från Skaftnäs, inspirerad av Kristina från Duvemåla.
I AUGUSTI 2006 BLOGGDEBUTERADE MALIN WOLLIN som Fotbollsfrun, döpt
så eftersom hon är sambo och har tre barn med den tidigare
allsvenske fotbollsspelaren Joachim Lantz.
Han var under elva säsonger en trygg mittback i Kalmar FF. Hon
är något mer offensiv i sin läggning och sparkar helst uppåt.
Aftonbladets och tidningen Amelias läsare har lärt känna henne
som en person med drastisk humor och stor självdistans.
När ett urval av hennes bästa krönikor nu ska samsas står – något
överraskande – Kristina från Duvemåla som den sammanhållande
länken.
Krönikorna delas in i avsnitt som vart och ett handlar om livets
väsentligheter: kärleken, barnen, utseendet. Mellan kapitlen reflekterar
Malin Wollin kring sin vägledare Kristina.
– Som kvinna, mamma och flickvän så är hon en förebild, konstaterar Malin Wollin.
Hur tänker du då?
– Många av dagens ikoner och de som tjejer ser upp till är pillerknaprande anorektiker. Kristina står för allting som jag vill vara.
Känns hon inte lite … daterad?
– Nej. Vi har mycket att lära av henne. I dag har alla så fruktansvärt
stora drömmar. Vi vill se allt och vara allt på en och samma gång. Vi
ska kämpa för vårt kön och samtidigt vara sexiga och vältränade och
ha vackra hem. Kristina var glad för det lilla i livet. Hon arbetade hårt
och var nöjd om hon fick leva i frid och föda sina barn. Det finns
någonting i det som är väldigt, väldigt sunt.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 54
Det låter som en reaktion mot inredningshets och vår ständiga strävan
efter yttre statusmarkörer?
– Det är inte så att vi har stampat jordgolv hemma hos oss och bara
badar barnen på julafton. Vi vill också gärna ha ljust och fräscht och
att alla fotografier är sorterade i vita boxar från Granit. Det inredningsintresset delar nog inte Kristina med mig. Men det är ett slags
reaktion mot att allt ska vara så hysteriskt och att vi aldrig kan vara
nöjda med det vi har. Jag är väldigt värdekonservativ. Det var bättre
förr, det tycker jag absolut. Utveckling är inte alltid bra. Vi utvecklar
ihjäl oss. Kristina var nöjd bara hon fick sitt astrakanäpple.
Men en del saker har väl blivit bättre sedan Kristinas tid?
– Självklart har kvinnor det mycket bättre i dag än på Kristinas tid,
och ingen vill ju ha tillbaka 1800-talets kvinnosyn. Min romantiska
syn på Kristinas liv förblindar mig, men en del saker var enklare på
hennes tid. Allt behövde inte bli en könskamp då.
Det fanns inte mycket feminism att prata om. Man odlade sin lilla
lott och det var ganska gött. Häromdagen fick jag ett sms från en
kompis som ville att vi skulle gå på afrodans. Nej, det ska vi inte,
tänkte jag. Jag vill bara sitta här och laga min morotssoppa.
Men du har ofta skrivit om hur du handlar coola klädmärken och om hur
du vill att din kropp ska se ut. Är det inte lite motsägelsefullt?
– Jag har blottat mig i nästan varenda krönika jag har skrivit och
jag sätter fingret på mina egna tillkortakommanden. Jag är inte stolt
över att jag köper en Filippa K-klänning. Jag försöker göra upp med
mig själv, men jag är också barn av min tid. Jag vill hellre vara snygg
än ful. Jag vill hellre ha ett fint hem än ett fult hem.
“Det fanns inte mycket
feminism att prata om.
Man odlade sin lilla lott
och det var ganska gött.”
MALIN WOLLIN
Bor: I Kalmar.
Gör: Krönikör i Aftonbladet och Amelia.
Driver bloggen Fotbollsfrun.
Familj: Sambo med fotbollsspelaren Joachim
Lantz, som tidigare spelade i Kalmar FF.
Barnen Astrid, 8, Saga, 6,5, och Arvid, 2,5.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 55
s
m
ä
sk
å
s
r
e
t
x
e
t
a
l
m
a
g
r
e
s
ä
l
g
a
j
r
”
r
ä
å
”N
a
t
t
å
r
ä
m
o
s
n
r
a
b
t
t
e
jag som
Både du och Kristina är från Småland. När kom du i kontakt med henne
första gången?
– Jag är uppvuxen på landet och hon har alltid funnits i mitt
medvetande. Mamma gillade Utvandrarserien, men det som verkligen
frälste mig var när jag var 16 år och såg musikalen i Malmö. Nu
älskar mina barn den. Framför allt gillar de när Karl Oskar sjunger
”Det ska det satans fega kräket få betala! Ja, jag ska visa honom
vem han vågat slå!” Hela mitt vuxna liv har jag haft Kristina som
ledstjärna.
Från början var det meningen att Malin Wollin skulle bli kantor.
Det tyckte pappa och förr i tiden så gjorde man som sina föräldrar sa.
Eller, inte riktigt.
Problemet var att Malin inte ville spela orgel och inte trodde på
Gud, så i stället flyttade hon till Stockholm och jobbade på förskola
och på SJ, för det här var på den tiden som ungdomar fick arbete.
– Jag hade ingen plan, jag trivdes inte och lät bara tiden gå. Så
fruktansvärt korkat, minns hon.
Så Malin flyttade hem till Kalmar och såg att lokaltidningen
Barometern sökte ungdomsreportrar till sin (numera nedlagda)
ungdomsbilaga åXå.
Hon var 21 år, fick jobbet och minns en intervju med en jämnårig
kille som hade dömts till åtta års fängelse.
– Men texten blev inte tillräckligt lång så min redaktör bad mig
att ta ett varv till med den. Jag skrev om och skrev om och sedan sa
han att det var den bästa text han hade läst. Jag vet inte om han
menade att det var den bästa text han hade läst senaste timmen
eller i hela sitt liv, men jag lärde mig att en text kan bli så mycket
bättre om man kämpar och pillar med den.
Hur tycker du att ditt skrivande har utvecklats sedan du började skriva?
– Jag hoppas att jag är väldigt mycket bättre. När jag läser gamla
texter så skäms jag som ett barn som är åtta år och hittar en teckning
som hon ritade när hon var sex. Jag var väldigt omogen, alldeles för
arg och alldeles för upprorisk. Man blir gammal, lat och moderat och
vill bara titta på På spåret.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 56
xx
Malin Wollins fem
favoritkrönikörer
1. BENGT OHLSSON.
Han har en fantastisk penna och är så klok.
Jag delar ofta hans åsikter.
2. JAN GUILLOU.
Hans insatthet är så enorm och han talar verkligen
övertygande för sin sak. Han driver sin linje
och följer den till sista blodsdroppen.
3. MARTINA HAAG.
Selfmade. Det finns någonting väldigt inspirerande för
alla att hon har gjort det på egen hand. Hon hade dåligt betyg i
svenska och blir ändå utsedd till årets krönikör och skriver
böcker. Hon släpper aldrig den där underdogkänslan och har
sagt att hon alltid kan plocka fram tonårstjejen i sig.
Så känner jag också, men i mitt fall handlar det om att jag
alltid kan plocka fram barnet som inte fick vara med.
Jag kan alltid hitta min utsatthet. Det spelar ingen roll om man
blir hela världens president, man kommer ändå alltid känna att
man slår ur underläge, och för en krönikör är det helt ovärderligt.
4. LARS BERGE.
Vi krönikörer kan inte uppfinna hjulet varje dag.
Någon månad har jag lämnat 18 krönikor, och då förstår
alla att det är svårt att hitta nya ämnen till alla. Lars Berge är
väldigt bra på att se saker från en annan vinkel. Han skriver
engagerat och lyckas dra ämnet två eller tre varv till så att han
hittar en ny infallsvinkel på ett känt ämne.
5. LINDA SKUGGE.
Hon har förvisso slutat att skriva krönikor, men det bryr
jag mig inte om. Ingen kunde väcka sådan ilska som hon.
Man kan tro att det är lätt, men det måste skrivas med finess
för att folk ska bli förbannade. Om du inte har någon
trovärdighet så skulle folk bara nonchalera dig.
KRÖNIKA
Vi står i köket. Det är måndag och vi lyxar till det med risotto på grädde med räkor,
avokado, färsk persilja, färska champinjoner, paprika och pillede reker som Joachim
har pillet. Till och med lite vitt vin slinker ner i räkröran. Så ska livet levas, vardag
ska kunna bli fest. Då är det lätt att älska sitt liv som medelbanan i vintervardagen.
Vi står och tittar in i kylskåpet. Joachim letar som en man, tittar rakt fram och säger:
”Inte där inte där inte där inte där inte där.” Jag letar som en kvinna: ”Där är den!”
Vi börjar tjafsa om något, jag har glömt vad.
”Din gamla mongol”, säger Joachim.
”Mongol?”
”Ja, du har alltid sett ut som en mongol, det är du och Djingis Khan.”
”Djingis Khan? Var han mongol?”
”Javisst.”
”Djing djing Djingis Khaaan han hette Joachim heeela dan.”
”Vad fint du sjunger, nu ser du ännu mer ut som en mongol, det måste varit några
mongoler som förirrade sig till Sverige och våldförde sig på dina släktingar, eller
vänta nu! Du är ju polsk, Wollin är en polsk ö och mongolerna har invaderat Polen,
där har vi lösningen, du är en POLSK MONGOL!”
”Jamen då ska jag ÅKA till Mongoliet och umgås med dem.”
”Ja, gör det, så kan du sitta där och dricka...”
”Getmjölk.”
”Jakmjölk.”
”Mongolerna skulle inte hålla på och rätta mig hela tiden.”
(Har de inga getter i Mongoliet? Dricker de inte den mjölken? Eller gör de underbar
getost av den? Jag skulle trivas som mongol, äta hemmaystad getost i ett mysigt tält.)
Men vad himla rolig min kille är ändå. Hysteriskt. Rolig och vet alltid bäst. Eftersom
han inte sov sig igenom skolan. Inte vet jag om mongolerna har invaderat Polen eller
om Wollin är en polsk ö eller om jag kommer från den ön. Jag vet inte om mongolerna
invaderade någon alls, kan man invadera andra länder från ryggen på en jak?
Jag blir tvungen att googla mongoler i Polen. Jo, visst har mongolerna invaderat
Polen, självklart har de det, självklart hade Joachim rätt.
Jag kanske är en mongol. Mongol-Malin, med jakmjölk i ådrorna och vindpinade kinder.
Jag är en stolt mongol. En polsk mongol.
Och Joachim kan vara hur rolig han vill. Han har skaffat tre halvmongolpolska
barn med mig.
Invaderar bäst som invaderar sist.
MALIN FRÅN SKAFTNÄS I denna krönikesamling får ni följa med i Malin Wollins liv. Om hur det är att vara sambo med
en man med principer och att vara fotbollsänka. Hon avslöjar att hon är en riktig klängranka till flickvän och hade
högst personliga skäl till att skaffa barn. Och hon erkänner att hon i vuxen ålder försöker trotsa sin mamma med både
tunnbrödstårta och fula ord. Och inte minst så förklarar hon sin kärlek till Kristina från Duvemåla.
Utgivningsdag 7 september 2011 / Mjukband med flikar / Ca 200 sidor / 130x190 mm / Omslag Nina Leino /
ISBN 978-91-642-0361-8 / E-bok ISBN 978-91-642-4176-4
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 57
ZINAT PIRZADEH
Familj: Sönerna Armand och Caspian,
sambon Knut Berggren samt
bonusbarnen Isac, Rex och Julian.
Tidigare arbeten: Inom äldrevården,
modellbranschen och skolan som
studie- och yrkesvägledare (bland annat på
Rinkebyskolan och på Engelska Skolan Norr
samt Fogelströmska gymnasiet i Stockholm).
Utbildning: Har tagit fil.kandexamen på studie- och yrkesvägledarutbildningen, samt två års studier
vid Karolinska och Socialhögskolan.
Skådespelarroller: I Helena Bergströms
regidebut Se upp för dårarna, i Beck – Det
tysta skriket, i ett avsnitt av tv-serien
Solsidan samt huvudrollen i Pokerface,
en film av Denize Karabuda.
Utmärkelser: På Svenska Standupgalan
2010 utsågs hon till landets bästa kvinnliga
ståuppare med följande motivering:
”Hårt arbetande, rolig och modig som få.
Med ett tjockt lager skinn på näsan.”
Årets scen-mama 2010.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 58
”Jag har lärt mig leva med såren”
Skådespelare, ståuppkomiker och nu romandebuterande författare. Vad Zinat Pirzadeh
än tar sig för så är målet alltid detsamma: att sprida hopp och glädje.
FÖRRA ÅRET UTSÅGS ZINAT PIRZADEH TILL LANDETS BÄSTA KVINNLIGA STÅUPPARE.
Skrattet är aldrig långt borta när man träffar henne. Inte heller tårarna.
– När jag ståuppar så har jag inga krav på mig att få folk att skratta.
Det viktigaste är att de känner någonting. De kan lika gärna gråta.
En tant kom fram till mig efter en föreställning och sa att hon hade
gått sju år i terapi, men hon hade aldrig mått bättre än när hon hade
lyssnat på mig. Vilken lycka att få höra det, säger Zinat Pirzadeh.
Många blev starkt berörda när hon sommarpratade i Sveriges Radio
2007. Hon berättade då om sin uppväxt i Iran, flykten från ett
tvångsäktenskap och kampen för att hon och hennes son skulle få
stanna i Sverige.
Först efter nästan 20 år här har hon orkat gå till botten med vad som
verkligen hände. I debutromanen Fjäril i koppel har hon inspirerats
av sin uppväxt och sitt liv i Iran. Romanens huvudperson Shirin har
tydliga likheter med verklighetens Zinat.
– För tio år sedan hade jag aldrig kunnat skriva den här boken.
Då var jag inte tillräckligt helad efter allt jag hade varit med om. Nu är
jag stark nog och står med båda fötterna på jorden, konstaterar hon.
Men det innebär inte att arbetet har varit smärtfritt.
– Två gånger drabbades jag av en så stark panikångest att jag var
tvungen att uppsöka läkare. Han frågade om jag hade varit med om
något traumatiskt. Jag skriver en bok, svarade jag. Jag har inte skrivit
av terapeutiska skäl, det har varit jättejobbigt. Samtidigt tror jag på
att välkomna alla känslor. Det går inte att gå genom livet och tro att
man alltid ska vara lycklig. I Sverige skäms vi ibland för att vi mår
dåligt, men i livet ingår också det mörka. Det är en naturlig del av att
vara människa, säger Zinat Pirzadeh.
Att hon har valt att skriva om sina upplevelser är naturligt, med
tanke på vilken släkt hon kommer ifrån. Både mamma och mormor
var litteraturlärare. Mormor utbildade sig till och med i Paris. Zinats
fem bröder skriver poesi.
– Jag växte upp med att vi satt i en ring och läste poesi. Vi lärde oss
många dikter utantill och om vi inte kunde dem så fick vi stryk. Men
kunde vi dikterna så fick vi beröm och presenter, berättar Zinat.
När hon var 13 år slog hon vad med de 25 eleverna i sin klass om
att hon skulle kunna skriva uppsatser åt samtliga när de hade läxa
till dagen därpå. Ingen trodde henne, men efter att ha låst in sig på
toaletten och skrivit hela natten hade hon skrivit 25 olika uppsatser
plus en till sig själv.
Orden kommer lätt till Zinat Pirzadeh och hon har tidigare bidragit
med kapitel i antologier som Färdlektyr (2005), Dråpliga kulturkrockar (2006), Vänskap (2008), Min mormors historia (2009) och
Mera kackel (2010).
I romanen Fjäril i koppel finns ett tydligt avgränsat före och efter.
Före den iranska revolutionen som exploderade 1978 och ersatte
shahen med Ayatolla Khomeini. Snart följde kriget mot Irak. Innan
dess existerade någon form av normalitet i huvudpersonen Shirins
liv i Mazandran, den nordiranska provinsen vid Kaspiska havet.
Zinat beskriver det som en magisk och mystisk värld, där mirakel
plötsligt kunde ske.
Shirins pappa föds stum och säger inte ett ord förrän han är sex år.
När han så en dag börjar prata tror folk att han bär på övernaturliga
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 59
Zinat och Sverige
Zinat Pirzadehs favoritförfattare heter Selma Lagerlöf.
– Hon och Harry Martinson är mina husgudar. Jag tycker om
Selma Lagerlöfs språkbruk, hennes fantasi, det magiska och de
plötsliga vändningarna. Hon använder ofta cliffhangers som
gör att man vill fortsätta att läsa.
Efter nästan 20 år i Sverige känner sig Zinat mer nationalistisk än många av sina landsmän.
– Jag älskar att mina barn får växa upp trygga, älskar att de
inte behöver bli barnsoldater, älskar att det inte kommer några
bomber. Jag älskar verkligen Sverige och varje gång jag sjunger
”Jag vill leva, jag vill dö i Norden” så gör jag det så högt att folk
brukar vända sig om och titta på mig. Men jag menar verkligen
varje ord.
krafter. Han överöses med gåvor och av en jägare får han en livs
levande björn som kommer att leva med familjen i flera år.
Efter revolutionen hjälper inga mirakel. Magin är förlorad, ersatt
av blod.
En höstdag tar Shirins barndom slut.
Hon är elva år när hennes killkompis Emad, som går bredvid henne
i demonstrationståget, plötsligt skjuts av soldater.
”Allt blev rött. Jag visste inte om det var han som dog eller jag”,
skriver Zinat i boken.
Det blir inledningen på en tsunami av ondska. Traktens pojkar ger
sig av till fronten och återvänder i likkistor. Den som har en
avvikande åsikt torteras och avrättas. Blod flyter i fontänerna.
Till och med stranden vid havet, där familjen brukade samlas på
veckosluten, är förändrad.
Kvinnorna som tidigare solade och badade i bikini, får nu bara bada
fullt påklädda och avskilda från männen bakom en betongmur. Från
helikoptrar övervakas att män och kvinnor inte kommer varandra
för nära. Dans och musik förbjuds offentligt.
Shirin ser en kvinna som påstås ha varit otrogen stenas till döds
på torget inför jublande människor. Shirin hittar en av sina bästa
väninnor (som en gång har sagt till henne att aldrig bli en fjäril i
koppel) bokstavligt talat slaktad i sitt eget sovrum. Shirin förstår att
hon inte kan stanna.
– Jag flydde inte för att jag inte trivdes. Jag flydde för att jag var
livrädd, konstaterar Zinat i dag.
Hon hade aldrig kunnat förlika sig med tanken att hon inte skulle
ha samma rättigheter som en man.
– Jag har alltid haft en stark rättvisekänsla. En inre kompass. Jag
tyckte att det var fel att jag blev bortgift. Jag ville välja mitt liv själv
och redan när jag var liten så sa jag att jag inte kunde förstå varför
inte kvinnorna kunde få fria till männen. Hela mitt liv har jag varit
ifrågasättande. Min mamma var rädd för att min tunga kunde kosta
mig livet.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 60
”Vi har alla ett ansvar att
inte fastna i en offerroll”
Mycket av det hon skriver om i sin debutroman har hon inte ens
berättat om för sina barn.
– De vackra sakerna känner de till. Om grönsakerna i vår trädgård,
att jag vattnade och saltade dem direkt på buskarna innan jag åt
dem. Men jag ville inte att de skulle få reda på allt som jag har varit
med om. Jag ville inte belasta deras liv med min historia. De ska få
vara närvarande här och nu.
För något år sedan tog Zinats syn på kvinnoförtryck en ny vändning.
– Jag hade alltid sett detta som främst ett problem i Mellanöstern.
Men så hamnade jag i en mycket destruktiv relation här i Sverige och
kom till en ny insikt. Kvinnoförtryck har inga geografiska begränsningar. Svenska kvinnor kan vara lika utsatta, även om de varken
behöver bära burka eller ingå tvångsäktenskap. På ett sätt var det
lättare att leva under förtryck i Iran. Där kunde jag skylla på mina
föräldrar och på systemet. Men här var det jag som hade försatt mig
i den här situationen och jag själv som måste se till att ändra på den.
Jag tror att svenska kvinnor kan känna igen sig i detta känslomässiga
förtryck. Men vi har alla ett ansvar att inte fastna i en offerroll,
säger Zinat.
Livet och döden är hela tiden påtagliga i Fjäril i koppel.
Redan som tvååring var Zinat dödförklarad.
Hon hade drabbats av infektionssjukdomen röda hund och slutade
andas. Läkaren på sjukhuset gav upp. Hoppet var ute. Zinat placerades
under ett vitt lakan på ett bårhus bland massor av andra lik. Hennes
åttaårige bror vägrade acceptera att hans syster var död.
”Vakna, jag vet att du inte död, jag vet att du bara leker i sömnen!”
Han lyfte upp sin syster och skakade henne, hällde ett glas vatten
på henne.
– Det här berättade min bror för bara två år sedan, när han ville
påminna mig om att jag bör värna mer om mitt liv med tanke på att
Gud hade gett mig livet åter. Det är inte så många som får en ny chans,
berättar Zinat.
Efter att ha varit dödförklarad i flera minuter började Zinat andas
igen.
Kanske är det dödförklaringen som är grunden till att hon älskar
livet så, funderar hon.
Vad är ditt budskap med Fjäril i koppel?
– Att det alltid finns en gnutta hopp. Jag kan inte instämma med
uttrycket att tiden läker alla sår. Däremot så tror jag att man kan
lära sig att leva med såren, acceptera dem och se dem som en del av
livet. Jag kunde ha valt att tycka synd om mig själv resten av livet,
men jag tänker istället att jag är glad att jag lever. Och lever man, så
är det i alla fall en början. Då har man chans att forma sitt liv utifrån
de förutsättningar man har.
FJÄRIL I KOPPEL Shirin är den enda dottern bland fem syskon, men minst lika modig som sina bröder och fylld av
äventyrslust. Det försätter henne både i svårigheter och för med sig fantastiska upplevelser. Som liten flicka iakttar
hon och lyssnar på tanterna som skvallrar om Farah Diba i farmors kök och kvinnorna som gör upp äktenskapsaffärer i
badhuset. Innan revolutionen är livet förhållandevis enkelt, men med revolutionen kommer mörkret och Shirins hjärta
härdas av allt som sker omkring henne
Utgivningsdag 14 september 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 230 sidor / 135x210 mm / Omslag Eric Thunfors /
ISBN 978-91-642-0365-6 / E-bok ISBN 978-91-642-4177-1
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 61
Björn Vingård, i ett kvarts sekel chefredaktör för några av Sveriges största
tidningar, blev journalist i en tid då allt var möjligt. I en Mad Men-inspirerad
roman om verkligheten fångar han en epok då auktoriteter föll
och Mick Jagger åt köttbullar i Örebro. Välkommen till Drömfabriken.
MARS 1967 OCH EN HELT ANNAN TID. Björn Vingård är utsänd av tidningen
Expressen för att bevaka Rolling Stones Sverigeturné när arrangören
plötsligt frågar honom:
”Jag kollade just deras kontrakt och där står att de ska ha en Road
manager under hela turnén. Har du någon aning om vad det kan vara
för något?”
Björn Vingård är inte helt säker, men anar att det handlar om att
någon ska följa med bandet under resan och se till att allt funkar.
Jobbet är hans. Han ska ju ändå med och skriva.
Ungefär 20 minuter in i sin nya yrkeskarriär hittar Björn Vingård
Rolling Stones-medlemmen Brian Jones livlös på hotellrummet.
Efter att jourhavande läkare har fått liv i gitarristen inleds en vecka
där Vingård, Mick Jagger, Keith Richards, Bill Wyman, Charlie Watts
och Jones åker från Helsingborg till Jönköping, Örebro och Göteborg
i två vita turnébussar och äter köttbullar på svenska vägkrogar.
– Det säger någonting om hur öppet och oskyldigt samhället var.
På stående fot blev jag erbjuden att bli road manager för Rolling Stones,
och det var inget konstigt med det. Det tyckte varken jag eller Rolling
Stones, konstaterar Björn Vingård.
Hans yrkesliv är fullt av hisnande historier och flera gånger har
han blivit tillfrågad om att skriva sina memoarer. Att ens tänka den
tanken tycker han har verkat självupptaget.
Däremot. Om han bara själv slapp att spela huvudrollen så kom
allt i ett nytt läge.
Därför har han valt att kalla sin debutbok Drömfabriken – bakom
kulisserna en roman om Bonniers, och låtit handlingen kretsa kring
den unge reportern Astolf Erixson. Det minst sagt ovanliga förnamnet
är en hyllning till Pär Rådström som i 50-talsromanen Ärans portar
berättade om den unge fotografen Astolf Felixson.
Inga andra namn i boken är fiktiva. Här får vi möta Allan Edwall,
Lasse Berghagen, Pia Degermark, Lill-Babs och Jack Nicholson.
Det var först när Björn Vingård såg tv-serien Mad Men, som utspelar
sig på den fiktiva reklambyrån Sterling Cooper i New York på 60-talet,
som han kom på hur han skulle skriva boken.
– Då kände jag direkt att det är ju precis det här jag har varit med
om, fast i svensk redaktionsmiljö. Det var förlösande att se att man
kan berätta en historia utan lik i bagageluckan eller några stora
dramatiska händelser. Att skildra tidsandan, relationerna, myllret,
allt det där ville jag också få med.
Beröringspunkterna mellan de galna reklammakarna på Madison
Avenue på Manhattan och redaktionsrävarna på Torsgatan i Vasastan
är många.
Kreativiteten styrde och tyglarna var fria. ”Gör som du vill så länge
du levererar”, var ett mantra i båda miljöerna. Om vägen till en bra
idé gick via en lång representationslunch, så visst, inga problem.
– Det fanns en sorglöshet som grundade sig i att konkurrensen var
”Alla kommer från en miljö
där det finns mycket att berätta,
det gäller bara att se det”
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 62
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 63
”Skulle vi till
Tylösand för ett
reportage om badmode
så åkte vi eget
reportageplan.”
ation
r
i
p
s
n
i
d
r
å
g
örn Vin briken
Så fickvBa jD
römfa
t
om fönstre
n
e
g
att skri
t
u
v
e
l
k
om
aåringenonsas Jonasson ck att berätta en kul hisetoocria.h
r
d
n
u
H
.
1
gi
ls
te att det
lig berätte
nn av J
och försvat inspirerad av den för kjaeng märärsak nt så är det ocksåanenofrota dessa förr i tiden”.
väldig
fabri
lade m
”Jag blev
er i Dröm
roman kal
som händ
ler skälm
el
et
d
an
m
om
Även
ikareskro
skröna. P
en form av
öm
är Rådseltlerr blivande journalisteorr. att
P
v
a
r
a
t
g tr
por
ister
2. Äranvasr den en kultbok för allabiljoduocrnhalden som alla villseAvastraol.f.JaJag har läst
en
et
r en före
m roman
”På 60-tal
r sin tid.”
elixson va
klä sig so
og bra fö
n Astolf F
h började
den var n
oc
en
en
m
Fotografe
,
ok
b
ad
på
oner
rläste sig
te så imp
många fö
h blev in
are år oc
n
verige)
se
å
p
om den
anal 9 i S
K
å
p
s
a
is
my utan
mv
y efter Em
(tv-serie so
ner Emm
är
n
vi
M
en
D
.
Mad en
g tror att
på pricken
ationer. Ja
okument,
h
er
sd
oc
d
op
ti
en
ed
ra
pp ig
kt b
slyckas m
air sätts u
”Fantastis
r som mis
.”
sikalen H
r doktore
så mycket
-talet. Mu
e
0
d
6
ra
r
d
fö
mord elle
n
rä
åg
nostalgiv
et som fö
d
en
on
ti
av
år
el
är
en d
för det dMAGASIN
PIRATFÖRLAGET
/ 52
xx
en vurm
det finns
en
3. Mad M
BJÖRN VINGÅRD
Familj: Hustrun Eva och sonen Clas.
Bor: I Stockholm och Simrishamn.
Bakgrund: Utbildad vid journalisthögskolan i Göteborg. Reporter på Expressen.
Därefter på olika Bonniertidningar, bland
annat chefredaktör för Damernas Värld,
Resumé, Sköna hem/Allt i Hemmet,
Året Runt och Vi i Villa. Har även varit
vd för Svenskt Tenn och för pr-firman
Jerry Bergström. Är styrelseordförande
för Antikbörsens förlag.
mindre. Det fanns mycket pengar och gott om tid. Skulle vi till
Tylösand för ett reportage om badmode så åkte vi eget reportageplan.
För intervjuer till en filmvisning kunde vi kliva ombord på en båt
mellan Venedig och Kanarieöarna och vara borta i en vecka. Det var
en rolig tid, för ingenting var omöjligt, säger Björn Vingård.
Men tillägger, mer allvarligt:
– Det fanns samtidigt en spritromantik som jag verkligen inte
saknar. Jag såg många kollegor gå under. Journalistjobbet var som
skapat för alkoholister. När jag började på Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning frågade vaktmästaren varje eftermiddag om redaktörerna önskade något från Systembolaget. På kvällarna stod brännvinsflaskorna framme och nattredaktionen drack öppet. När jag
började mitt första chefredaktörsjobb på Åhlén & Åkerlund 1981
fanns något som kallades för fredagspåsar. Klockan tre varje fredag
dukade sekreterarna fram den här påsen till personalen. På tidningen
Se innehöll den brännvin och kaviar. På Veckojournalen var det
champagne, på Husmodern sherry, på Damernas Värld var det vitt
vin med tilltugg. Jag avskaffade det där, för jag såg hur vissa kollegor
aldrig tog sig hem på helgen.
Det som slår läsaren av Drömfabriken är att journalisterna levde
i en – i dag otänkbar – symbios med personerna som de skrev om.
När Astolf Erixson ska intervjua Pia Degermark, som fick Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes för sin huvudroll i Bo Widerbergs
Elvira Madigan och under några år var en av Sveriges hetaste skådespelerskor, bor han hemma hos henne i både London och Berlin.
– Ville man intervjua Barbra Streisand så ringde man hennes
manager eller skrev brev. Självklart gick det. Ville man prata med
Olof Palme så knallade man upp till statsrådsberedningen och
knackade på. Möjligen satt en sekreterare emellan, men det var
inga problem att få prata med folk, berättar Björn Vingård.
Drömfabriken utspelar sig mellan 1965 och 1977, och parallellt
med det sorglösa livet på redaktionen pågår ungdomsrevolter och
protester mot Vietnamkriget.
Astolf Erixson kommer till New York och läser på en skylt vid
Times Square:
War is over!
If you want it.
Merry Xmas from John & Yoko
– Jag kom till New York och det kändes att något stort var på gång.
När man är mitt uppe i en stor samhällsförändring så förstår man
inte vidden av den. Men i efterhand vet vi ju att det skedde någonting
väldigt omvälvande under 60-talet. Auktoriteter dog eller naggades i
kanten och det stora trycket underifrån exploderade. Protesterna
mot Vietnamkriget tog fart. Bob Dylan sjöng protestsånger. Här hemma
tvingades Olof Palme åka ut till kårhusockupanterna för att lyssna
på dem. En ny och välutbildad generation var på väg ut i samhället
och allting kastades omkull.
Detta är också en del av Drömfabriken. Det ligger en förväntan om
en ny och bättre tid i luften. Den sexuella revolutionen pågår. Ingen
har hört talas om aids.
Med hjälp av sina sparade bordsalmanackor återvände Björn
Vingård till den här tiden.
Under sina 44 år som journalist har han sällan haft anledning att
titta bakåt. Det har alltid funnits en ny deadline att passa, nya sidor
att skicka till tryckeriet.
Det som slog honom när han nu saktade ner och funderade på
sitt liv var hur mycket han faktiskt har upplevt.
I Portugal hyrde han en gång en frack och låtsades vara greve för
att komma in på en privat fest där Hollywoodkändisar och flera kungahus var representerade. Det slutade med att han fick hoppa in som
toastmaster eftersom värdparet fick för sig att Vingård hade varit
just detta under Nobelfesten.
Han har turnerat med Cirkus Scott och den färgstarka Madame
Bronett som förvarade biljettpengarna i en shoppingkasse under
bordet.
– Jag tror att alla journalister drömmer om att få skriva en bok,
men jag antar att det finns en anledning till att det inte har blivit av
för mig förrän nu. Kanske för att det är ett ensamt arbete och att jag
är van vid en redaktionsmiljö. Kanske för att jag är lat. Det är arbetsamt att skriva. Och svårt. Jag gick i cirklar runt datorn innan jag
vågade börja.
Björn Vingård frågade Jan Guillou hur man gör och fick svaret:
”Vissa går omkring och tänker och känner efter. Riktiga författare
skriver. Skriv.”
När Björn Vingård väl hade börjat så kunde han nästan inte sluta.
– När jag hade skrivit klart ett kapitel var jag hög. Jag har aldrig
tagit knark, men jag föreställer mig att det är så här det känns att ta
speed. Det var en oerhörd upplevelse. Jag har läst intervjuer med
etablerade författare som säger att texten tar över. Jag har aldrig
riktigt förstått det. För mig har aldrig någon text tagit över, tvärtom.
Det har varit ett svettigt hantverk för att komma till punkt. Men nu
förstår jag plötsligt vad de menar, hur det är att absorberas och dras
in i en annan värld.
Tror du att läsarna kommer att uppfatta det som du har skrivit som fiktion
eller verklighet?
– De får tro vad de vill, men jag har nästan inte hittat på någonting.
Verkligheten räckte mer än väl.
DRÖMFABRIKEN – BAKOM KULISSERNA Det var i Bonnierhuset allt kunde hända. Och oftast gjorde det också det.
Det var 60-tal och medievärlden förändrades från att ha varit konservativ och mossig till att bli hetast av allt. Men det
var det ingen som förstod just då. Tvärt om – då levde alla livet på Stockholms nattklubbar och restauranger.
Utgivningsdag 31 augusti 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 300 sidor / 180x220 mm / Omslagsillustration Tatjana Jeremic /
Omslagsform Mattias Boström / ISBN 978-91-642-0363-2 / Uppläsare av ljudboken: Björn Vingård /
Ljudbok ISBN 978-91-642-2219-0 / E-bok ISBN 978-91-642-4174-0
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/65
E-bokens utveckling
År 2000 gav Piratförlaget ut Sveriges första e-bok: Liza Marklunds Paradiset.
Här delger Thorbjörn Larsson, ordförande i Elib, sin syn på digitaliseringen
av boken och internets utveckling.
MARS 2011:
Jag sitter framför en av de fyra dataskärmarna nere i lobbyn på det stora hotellet på Kuba.
Möjligheterna att nå omvärlden via internet är begränsade.
Efter en kvart kommer jag in på nätet och kan läsa vad som hänt hemma. Men jag vågar
inte byta sajt, då kan allt haverera som det gjorde i går.
Castros Kuba är ett land där nästan alla kan läsa och vi turister är den viktigaste
inkomstkällan. På gatan en bit utanför ringlar en kö av kubaner som väntar på att få ringa
i telefonkiosken, en sådan som vi använde i Sverige före mobilernas tid.
Nej, Facebook och Twitter är inte
stora här på Kuba, såvitt jag kan se. På
hotellet finns inga tidningar och inga
böcker. Men på rummet kan vi titta
på CNN och några andra tv-kanaler.
När vi hört samma nyheter ett
antal gånger tar vi fram våra böcker.
Jag läser Daniel Domscheit-Bergs
bok Wikileaks och min medresenär
läser Björn Kumms bok om Fidel
Castro. I hennes handväska ligger
surfplattan med ett tiotal böcker
nerladdade.
HÖSTEN 1994:
Kulturredaktionen på Aftonbladet lade i samarbete med JMK på Stockholms universitet ut
delar av sitt innehåll på internet. Så började
resan för Aftonbladet.se. Vi gjorde som Håkan
Juholt gjorde några år senare – började med
kulturen.
En sak är att läsa en recension om böcker
på nätet – men att läsa en hel bok digitalt,
fungerar det?
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 66
xx
JANUARI 1998:
Jag sitter i publiken på Älvsjömässan. På scenen står amerikanen
Nicholas Negroponte.
– Snart, säger han, räcker det med en tom bok. Stoppa in den i
datorn och fyll den med innehåll från datorn. Läs boken. Töm den och
fyll den med nytt innehåll. Datorn blir ditt bibliotek.
Det är tyst bland åhörarna, en skeptisk tystnad.
AUGUSTI 2000:
Det är snart bokmässa i Göteborg. Piratförlaget ger ut Sveriges första
e-bok: Liza Marklunds Paradiset.
Hur gick det till? Jo, en av Piratförlagets grundare Sigge Sigfridsson
ringde Adlibris och frågade:
– Kan ni fixa en e-bok?
– Javisst, sa Pär Svärdson eller om det var Fabian Fischer.
Och några månader senare, bildades Elib, distributör av e-böcker
och digitala ljudböcker
Som styrelseledamot i Piratförlaget och i Aftonbladet fick jag frågan:
– Vill du bli ordförande i Elib?
– Ja tack, sa jag. Och på den vägen är det. Distribution är en förutsättning för innehållet. Innehållet måste nå ut till läsarna även om
de politiska makthavarna inte alltid gillat de nya okända distributionsformerna. Några exempel på vad som hänt med digitaliseringen
sedan 1957:
1957 uttalade sig kommunikationsministern Gösta Skoglund i
riksdagen om den nya medieformen television. Han sa: ”Tv är inget
för det friluftsälskade svenska folket.”
1959 och 1961 fick den svenska statsradion konkurrens av två
piratradiostationer.
1961 tog riksdagen beslut om att all medverkan i kommersiell radio
var kriminellt.
1965 dömdes Britt Wadner på Radio Syd till en månads fängelse för
att hon sände radio från sin båt. Hon avtjänade straffet på Hinseberg.
1996 sa kommunikationsministern Inez Uusmann: ”Internet är kanske
bara en fluga som blåser förbi.”
MARS 2011:
När jag kommer hem från Kuba sätter jag på datorn och gör två saker:
jag beställer Thomas Gustafssons pappersbok om Kuba och läser mina
mejl.
En god vän har mejlat en text från TT som berättar att en ny fiberoptisk
kabel har dragits 160 mil med båt från Venezuela till Kuba. Den ska kopplas
in i juli och så småningom ge kubanerna 3 000 gånger snabbare internet.
Det kommer att ta lite tid. Nya distributionsformer tar tid.
Bokdistributören Elib har redan fyllt tio år.
Thorbjörn Larsson i Phuket,Thailand,
njuter av en bok på sin läsplatta.
THORBJÖRN LARSSON
Gör just nu: Styrelseledamot i Piratförlaget sedan starten 2000,
ordförande i Elib.
Karriär i korthet: Har vigt hela sitt liv åt journalistiken. Startade första
tidningen redan på gymnasiet tillsammans med Anders Gerdin.
Chefredaktör för Aftonbladet (1987–1997), efter det VD samt styrelseordförande för TV4, styrelseordförande för Expressen (2001–2006), var
med och startade Stockholm City, styrelseordförande för Skånemedia,
chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagens Nyheter (2006–2009).
Utmärkelser: Mottog Stora Journalistpriset 1995.
Text: Thorbjörn Larsson
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 67
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 68
”Kennedys
historia har allt”
Politik, maktspel, pengar, glamour och otrohet. Alla ingredienser
finns i historien om klanen Kennedy. Britt-Marie Mattsson
har i sin nya roman fångat familjen som aldrig upphör att fascinera.
BRITT-MARIE MATTSSONS INTRESSE FÖR FAMILJEN KENNEDY väcktes redan
när hon var tolv år gammal, 1960.
Hennes pappa arbetade som informationsdirektör på Broströmskoncernen i Göteborg och prenumererade på de amerikanska tidskrifterna Time, Look och Life.
Där fanns bilder på den leende John F. Kennedy och hans Jackie
med barnen, med släkten, med hundarna; solen tycktes alltid skina
över deras liv i residenset på Cape Cod på den amerikanska östkusten.
– Det var så vackert och verkade så idylliskt att de bodde där allihop tillsammans. På bilderna stod den unge, vackre presidenten med
ett glas champagne. Han som skulle rädda oss från Chrusjtjov och
missilerna. Allt jag var intresserad av sammanföll: politik, maktkamper,
glamour. Jag insöp allt med hull och hår och var oerhört fascinerad,
minns Britt-Marie Mattsson.
Sedan dess har hon som journalist bevakat nio amerikanska presidentval på plats i USA, och fascinationen för klanen Kennedy har
inte avtagit.
I dag är dock bilden en aning mer nyanserad. Fasaden har med åren
krackelerat. Bakom stomatolleendet och det välputsade varumärket
fanns en mörkare verklighet. Bit för bit, decennierna efter morden
på först John F. Kennedy och sedan lillebror Robert, trädde bilden
av ett dubbelliv fram. Å ena sidan den lyckliga familjen, myten som
odlades och polerades friskt. Å andra sidan de ständiga utomäktenskapliga affärerna.
– Myten om den sammanhållna familjen levde dock kvar väldigt
länge. Dels för att Jackie Kennedy redan ett par dagar efter att hennes
make sköts kallade till sig dåtidens främsta skribenter och började
bygga myten. Men jag tror också att många som hade trott på den
vackra bilden valde att blunda in i det längsta. Vi ville inte veta allt.
Det är inte roligt att känna sig lurad, och när man väl är lurad så är
det inte roligt att erkänna att man är lurad. Därför är mångas försvarsreaktion naturlig när de säger att de inte bryr sig om hur Kennedy
betedde sig privat, konstaterar Britt-Marie Mattsson.
Och tillägger:
– Det som gör det hela problematiskt är att familjen själv hade
sålt in bilden av sig själva som den lyckliga familjen. Det var en del av
deras varumärke. Det är en helt annan sak om det skrivs att andra
politiker har haft älskarinnor. De har aldrig polerat sin familjekrona
och ställt upp på familjereportage.
Britt-Marie Mattsson köper inte att den ständiga otroheten skulle
vara en del av tidsandan och i så fall göra beteendet mer begripligt.
– Att männen hade utomäktenskapliga affärer var inte mer accepterat då än det är i dag. I så fall hade de inte smusslat med dem.
Däremot var det säkert lättare att undgå att bli upptäckt. I dag hade
deras beteende förmodligen avslöjats av paparazzifotografer. Men
självklart spelar tidsandan in. När JFK:s mamma Rose tar fram en
klädhängare för att aga barnen så måste man sätta in det i ett sammanhang. Det var inget konstigt då utan en accepterad uppfostringsmetod.
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 69
BRITT-MARIE MATTSSON
Familj: Maken Sören Holmberg och
barnen Johan och Jenny.
Bor: I Göteborg och på somrarna
i Kullavik söder om stan.
Bakgrund: Journalist med mångårig
erfarenhet från Göteborgs-Posten,
bland annat som utrikeschef.
Numera förstereporter på tidningens
utrikesavdelning. Belönad med
Stora Journalistpriset,
Vilhelm Moberg-sällskapets pris
och Västra Publicistklubbens
pris för sin journalistik.
Programledare i Sveriges Television
1993–2000 för Nattkafé, Profilerat
och Britt-Marie Mattsson.
Programledare för Ikväll på TV3.
Har bland annat skrivit tre
romaner som utspelar sig
i internationell politisk miljö:
Bländad av makten,
Snöleoparden och
Maktens kulisser.
”Många har försökt att kopiera
det Kennedy gjorde, men ingen
har lyckats lika bra.”
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 70
När Britt-Marie Mattsson nu tecknar porträttet och fördjupar bilden
av klanen Kennedy binds trådarna ihop, från den karriärlystne och
revanschsugne strebern, pappa Joe, fram till senatorn Teds död 2009.
Britt-Marie Mattsson har läst det mesta som finns publicerat om
klanen Kennedy, rest i familjens fotspår och bevakat flera av deras
valkampanjer.
– Jag har hållit mig väldigt strikt till de verkliga händelserna som
bildar stommen i boken. Men jag har använt romanens form för att
kunna vara lite friare. Jag vet ju inte exakt vad personerna sa till
varandra. Det som jag hoppas kunna tillföra till allt som är skrivet
om familjen är en sammanhållen berättelse om hur en dynasti föds
och utvecklas.
Det senare har blivit själva kärnan i Britt-Marie Mattssons
nyfikenhet på klanen Kennedy: Hur gör man när man bygger en
dynasti? Hur går man till väga när man skapar ett presidentskap
och utvecklar ett varumärke som får en person att framstå som
larger than life, större än livet självt?
– Många har försökt att kopiera det Kennedy gjorde, men ingen
har lyckats lika bra. JFK:s pappa Joe insåg vilken hjälp man kan ha
av medierna. Det som har överraskat mig mest under all research
till boken är just hur hänsynslös Joe var i sin sociala klättring. Han
byggde upp imperiet och insåg tidigt Hollywoods potential i glappet
mellan stumfilm och talfilm. Han gjorde en förmögenhet i filmindustrin och bedrog sin hustru med skådespelerskan Gloria Swanson.
Hon blev kraftigt skuldsatt medan han blev stormrik. Han var fullständigt skrupelfri i sin strävan att bli accepterad i de fisförnäma
kretsarna. Men trots alla pengar så blev han inte mer än möjligen
en penningaristokrat. Då insåg han att enda sättet att bli fullt ut
accepterad är att lyckas i politiken. Där iscensatte han sin och sedan
sonens karriär närmast som en Hollywoodproduktion och där ingick
att putsa på den vackra fasaden.
Myten Kennedy lever vidare. Fortfarande, 48 år efter mordet på
John F. Kennedy, tycks ämnet outtömligt.
I en färsk bok ”bryter JFK:s Secret Service-agenter tystnaden”,
för att ta ett exempel. En annan ny bok redogör för vad John F.
Kennedy gjorde samtliga 1 036 dagar under sitt presidentskap. Hösten
2011 kommer också skräckförfattaren Stephen King med en tusensidig roman om en engelsklärare som reser i tiden och hoppas kunna
förhindra Kennedymordet. Romanens titel är 11/22/63, datumet då
JFK sköts i Dallas.
– Alla presidenter väcker förstås ett intresse, men Kennedys historia
har allt. Som en verklighetens dokusåpa där alla ingredienser är
med. Jag är lika fascinerad nu som 1960, fast på ett annat sätt. Att
de lyckades bygga upp myten och se till att den fortfarande lever
vidare, det kan man förstås känna en viss beundran inför, konstaterar Britt-Marie Mattsson.
Huvudpersonerna
i klanen Kennedy
Joseph P. ”Joe” Kennedy
Familjens överhuvud. Skapade
en stor förmögenhet på Wall Street
och i Hollywood.
Avled 1969, 81 år gammal.
Rose Kennedy
Gift med Joe, födde nio barn.
Avled 1995, 104 år gammal.
Joseph Patrick Kennedy, Jr.
Joes och Roses äldste son, omkom
i strid under andra världskriget.
John F. ”Jack” Kennedy
Näst äldste sonen. President i två
och ett halvt år innan han mördades
i Dallas 1963.
Jacqueline Kennedy Onassis
Gifte sig med John F. Kennedy 1953
och fick två barn. Avled i cancer 1994.
Robert F. ”Bobby” Kennedy
Justitieminister och senator för
delstaten New York. Mördades 1968 under
sin kampanj för att bli demokraternas
kandidat i presidentvalet.
Edward ”Ted” Kennedy
Yngst av Joes och Roses barn. Senator från
Massachusetts från 1962 till sin död 2009.
John F. Kennedy, Jr.
Son till John F. Kennedy och Jacqueline.
Omkom, 38 år gammal, i en flygolycka
då hans privatplan havererade 1999.
VI TOLERERAR INGA FÖRLORARE – KLANEN KENNEDY ”Vi tolererar inga förlorare”, det var på den grunden som Joseph P.
Kennedy byggde sin familjedynasti. Kennedydynastins framväxt och dominans tillhör det mest fascinerande i historien
med enastående framgångar och glamour blandat med bottenlös sorg och tragedi, och en förmåga att från början
skapa den glorifierade bild av släkten som länge levde vidare.
Utgivningsdag 19 oktober 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 450 sidor / 150x230 mm / Omslag Arne Öström /
ISBN 978-91-642-0362-5 / E-bok ISBN 978-91-642-4178-8
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 71
r
y
t
n
e
v
a
Hisnande
p
a
k
s
n
a
v
h
oc
Anne Holt debuterar som barnboksförfattare
Som författare till en rad framgångsrika kriminalromaner
känner vi henne väl. Men barnboksförfattaren Anne Holt är
någon helt annan. Hon kommer alltid att bjuda på lyckliga slut.
ATT SKRIVA EN BOK FÖR BARN i åldrarna sex–tio år är en helt annan
utmaning än den hon är van vid då hon brottas med sina trotjänare
till karaktärer, Hanne Wilhelmsen, Inger Johanne Vik och Yngvar Stubø.
– Det är enklare med barnböcker för man slipper all research och
kan bara skriva på. Utmaningen är i stället att hitta ett sätt att skriva
både komplext och enkelt så att både vuxna och barn känner att de
har behållning av det de läser, konstaterar Anne Holt.
Hon är omgiven av läsande barn och hennes dotter Iohanne fyller
nio i år.
– Det har blivit problematiskt att få tag i tillräckligt många böcker
till barnen. Vi har avverkat de flesta på biblioteket, konstaterar hon.
En sak har slagit Anne Holt när hon själv läser barn- och ungdomsböcker. Magi- och fantasygenren har fullständigt exploderat. Det kryllar
av trollstavar och lasersvärd, alver, orker och parallella världar.
– Jag tycker mycket om de moderna böckerna där fantasin får
fritt spelrum, men jag märker att barnen runt mig ibland önskar sig
mer realistiska berättelser, gammaldags historier i Astrid Lindgrens
anda. Så jag ville skriva en traditionell berättelse i en modern kontext
som ett alternativ till all magi, berättar Anne Holt.
Så föddes tanken om åttaåringarna Maj-Britt och Mars-Britt.
I trädgården bredvid Maj-Britt Solgård-Larsens har plötsligt en
ny flicka flyttat in i en äggformad husvagn.
En flicka som inte är som Maj-Britt, utan snarare hennes motsats.
Maj-Britt är blyg, försiktig, klok, eftertänksam, har lätt att rodna
och nära till tårar. Hon har långt, mörkt hår.
Mars-Britt Krakow däremot gillar läskiga saker, är inte rädd
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 72
24
för någon, har en hund som heter Rambo och det vitaste hår som
Maj-Britt någonsin sett.
– Vad heter du, frågar den nyinflyttade grannen första gången
de träffas.
– Maj-Britt, säger Maj-Britt.
– Det var ett väldigt gammaldags namn.
– Det har jag fått efter min farmor, säger Maj-Britt. Hon hette Britt.
Och så är jag född i maj. Alltså blev det Maj-Britt.
– Jag heter också Britt. Och jag heter det efter min mormor. Och
eftersom jag är född i mars heter jag Mars-Britt!
Det blir början på en vacker vänskap och ett hisnande äventyr.
De nya vännerna provar ett livsfarligt familjespel som man får elektriska stötar av om man svarar fel.
Polisen kommer på besök sedan Rambo bryskt räddat Maj-Britt
undan mobbare.
Maj-Britt måste rycka in och hjälpa sin mamma som har fastnat i
en linbana högt uppe bland trädtopparna.
I Norge har boken blivit en sådan framgång att den används i
under-visningen på flera skolor.
– Man har använt en del problemställningar som jag tar upp i
boken och utifrån dem låtit eleverna lösa uppgifter på lektionerna.
Reaktionerna har varit fantastiska. Barn blir ju så mycket mer
entusiastiska än vuxna när de tycker om något. Jag har fått brev där
elever i en klass har ritat varsin teckning om något som händer i
boken, berättar Anne Holt.
Hon upplever att könsrollsmönstren i många barnböcker är stereo-
5 favoritbarnbocker
1. Utan släkt av Hector Malot. Handlar om den lille pojken Remi som
mister sina föräldrar och måste resa runt och uppträda för att få mat.
Det är en helt otrolig bok som betyder mycket för mig.
2. Mästerdetektiven Blomkvist av Astrid Lindgren. Alla pratar om Mio
min Mio och Bröderna Lejonhjärta, men min favorit var den här och
den bidrog till att jag började skriva kriminalromaner.
3. Flemmingserien av Gunnar Jørgensen. Jag tycker mycket om de
gamla pojkböcker som jag hittade i min pappas bokhylla. De här är
skrivna på 30-talet, och när jag läser dem nu i efterhand så märker jag
att de är relativt fascistiska.
4. Flickatrilogin av Mary O’Hara. Böckerna handlar om
en liten amerikansk flicka som lever på prärien och
får en häst som heter Flicka.
5. Utvandrarserien av Vilhelm Moberg. Jag var
13 år och två månader gammal när min mamma
sa att jag var tillräckligt stor för att läsa de här
böckerna. I och med det så tog jag klivet upp
från barnlitteraturen. Jag minns att böckerna
gjorde ett otroligt starkt intryck. Det bästa med allt
var att jag nu insåg att jag kunde börja läsa
alla vuxenböcker som fanns i vårt hem.
En ny värld öppnades.
typa. Antingen är de strikt traditionella – eller också överdrivna åt
andra hållet.
När de här två flickorna och deras familjer möts visar det sig att
Maj-Britt och Mars-Britt egentligen har mer gemensamt med den
andras föräldrar.
– Här har jag försökt att visa att de här två flickorna, som är så
olika, ändå kan mötas. Och att båda faktiskt får lov att vara som de
är, konstaterar Anne Holt.
För bokens illustrationer står hennes syssling och namne Anne
Holt, som tidigare bland annat har tecknat böckerna om Kokos,
världens minsta elefant.
Maj-Britt, Mars-Britt och husvagnen är första delen i en serie böcker
ANNE HOLT
Familj: Tine Kjær, dottern Johanne.
Gör: Författare. Har tidigare bland annat
arbetat som polis, jurist, advokat,
journalist och pr-konsult.
Utmärkelser: Bland annat Rivertonpriset,
Bokhandlarpriset och Cappelenpriset.
som åtminstone kommer att ha en sak gemensamt: De ska sluta
lyckligt.
– Jag upplever det som om många försöker att komplicera verkligheten så våldsamt i dag. Barn älskar att det är spännande och läskigt
på vägen, men när sista kapitlet är över ska det råda fullständig
ordning och harmoni i mina barnböcker, säger Anne Holt.
MAJ-BRITT, MARS-BRITT OCH HUSVAGNEN En morgon upptäcker Maj-Britt att det flyttat in en ny flicka i grannens
trädgård, i en husvagn! Hon säger att hon heter Mars-Britt och hon är allt som Maj-Britt inte är. Och har allt som
Maj-Britt inte har. Mars-Britt är blond och äventyrslysten och väldigt, väldigt snäll. Maj-Britt är mörk, försiktig och har
lätt för att rodna. Mars-Britt klarar nästan vad som helst! Men hon lyckas också röra till det för sig på alla möjliga sätt,
och snart visar det sig att det ibland kan vara riktigt bra att vara tyst, klok och eftertänksam. Som Maj-Britt.
Utgivningsdag 23 mars 2011 / Inbunden, färgillustrationer / 135 sidor / 172x226 mm / Omslag Mattias Boström /
Översättning Barbro Lagergren / ISBN 978-91-642-0352-6
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 73
25
MILLA KÄMPAR
FÖR DJURENS RÄTT
Unni Lindell och Fredrik Skavlans spöke Mystiska Milla har nu blivit
en internationell angelägenhet. Böckerna har sålts till 13 länder, och
i det fjärde äventyret går turen till Spanien.
UNNI OCH FREDRIK TRÄFFADES första gången
på en fest då han var 18 år och hon 26.
Åren gick och med jämna mellanrum sprang
de på varandra.
Unni Lindell hade en tid burit på idén till
karaktären Mystiska Milla, den tuffa spöktjejen som bor i en syfabrik,
och sökte någon som kunde ge kropp och själ åt hennes figur.
– Jag bläddrade i böcker på bokhandlar och var ute på nätet och
tittade. Inget var helt passande. Så fick jag se en nyutgåva av Peter Pan
som Fredrik hade tecknat. Den kändes rätt i magen på en gång. Han
har ett speciellt uttryck och ser de små detaljerna, berättar Unni Lindell.
Fredrik Skavlan var måttligt intresserad. Unni Lindell mejlbombade honom tills han tänkte om.
Samarbetet började i uppförsbacke.
– Fredrik hittade inte Millafiguren. Ibland är det svåra att göra
något enkelt. Han gav Milla fräknar och kom med det ena förslaget
efter det andra. Alla var jättenöjda, men jag kände att det inte var Milla.
Alla har så stor respekt för Fredrik. Han är det bortskämda sladdbarnet i familjen och har aldrig blivit satt på plats. En dag stod han på
trappan utanför mitt hus med 50 teckningar under armen. När vi lade ut
teckningarna på köksbordet så hittade jag Milla, berättar Unni Lindell.
Fredrik Skavlan har hunnit ångra samarbetet många gånger.
– Ja, till exempel när Unni tvingar de mig att teckna hela Vinterpalatset
i Sankt Petersburg. Men jag ångrar mig aldrig länge varje gång, säger
Fredrik.
Nu tycks de också ha hittat en samarbetsform som fungerar.
– Först träffas vi och diskuterar handlingen. Jag har förslag till
karaktärer och händelser och Unni har förslag till teckningar. Sedan
FREDRIK SKAVLAN
Familj: Sambon Maria Bonnevie,
tre barn, en hund.
Bor: Pendlar mellan Stockholm
och Oslo.
UNNI LINDELL
Familj: Maken
Per Christian Garnæs, två vuxna
söner och en katt.
Bor: I ett hus vid havet på Høvik,
strax utanför Oslo.
försvinner Unni i veckor och månader, och det nästa jag hör är att
hon har varit på akuten med ett eller annat dramatiskt symptom på
att hon är utarbetad. Då vet jag att manus är färdigt och att jag kan
börja teckna, konstaterar Fredrik Skavlan.
Mystiska Milla har i tidigare äventyr tagit sig till London och
Sankt Petersburg och där träffat bland andra Shakespeare, Florence
Nightingale och Dostojevskij. Den här gången utspelar sig handlingen i Madrid, där Milla träffar Picasso, Dalí och Christofer Columbus.
Det finns en bildningstanke bakom böckerna och ambitionen är
att man ska vilja veta mer om platserna och personerna som Milla
möter.
I Mystiska Milla och jordgubbsgiftet är det politiska budskapet
tydligt: Man ska inte plåga djur. Tjurfäktning är därför en tradition
som måste stoppas.
Vart äventyret tar vägen nästa gång är redan bestämt. I slutet av
boken frågar Mystiska Milla upptäckaren Columbus om de inte kan
åka till Amerika.
– Yes, we can, svarar Columbus.
MYSTISKA MILLA OCH JORDGUBBSGIFTET I spökskolan saknas Mystiska Milla igen. Den här gången har hon gett sig i väg
till Spanien med sin farbror Torres Damast, som var tjurfäktarskynke i sin ungdom. De flyger efter fabrikör Mysac, som
tagit med sig fru Vampe och hunden Grymma Gräll på bilresa genom Europa. Och sonen Pinneus förstås, som stuvats
in i bagageluckan.
Utgivningsdag 28 september 2011 / Inbunden med klotrygg / Ca 160 sidor / 150x200 mm / Illustrationer i färg / Översättning Barbro
Lagergren / Omslagsillustration Fredrik Skavlan / Omslag Blæst Design / Terese Moe Leiner / Mattias Boström/ ISBN 978-91-642-0354-0
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 74
”Jag hade många starka
läsupplevelser som barn”
ERIK TITUSSON OCH PIRATFÖRLAGET SATSAR PÅ BARNEN
Piratförlaget tror på bra böcker för barn och startar
därför ett nytt barnboksförlag – Lilla Piratförlaget.
Vd och delägare blir Erik Titusson, som har jobbat
med barnböcker sedan 2003. ”Det här är en
dröm som gått i uppfyllelse”, säger Erik.
UNDER SENHÖSTEN 2010 satt de gamla kollegorna Erik Titusson, kanslichef för Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, ALMA, och Sofia
Brattselius Thunfors, förläggare på Piratförlaget, och pratade över en
lunch. Sofia frågade vad han helst av allt ville göra.
– Jag svarade att jag ville starta ett barnboksförlag men att det var
svårt utan ett större förlag i ryggen. Varpå Sofia sa att ”det borde du
göra tillsammans med oss”. Det var så det hela började, säger Erik
Titusson.
Piratförlaget ger i dag ut barnböcker av bland andra Anne Holt,
Jo Nesbø, Unni Lindell och Fredrik Skavlan. Med Erik fick förlaget
nu den kompetens och erfarenhet som behövdes för att till 100
procent kunna satsa på en större och bredare barnboksutgivning.
Och Erik Titusson fick chansen att förverkliga sin dröm tillsammans
med ett etablerat förlag.
– Det är så otroligt svårt för ett litet förlag att nå ut till bokhandeln
så jag är väldigt glad över att få samarbeta med en stark organisation.
Det ska bli så kul, säger Erik.
Och responsen på nyheten om det nystartade förlaget har varit
överväldigande.
– Jättemånga har hört av sig och vill veta mer. Det känns som att
det finns en längtan efter nya initiativ i barnboksvärlden.
Varför ville du starta ett barnboksförlag?
– Jag har länge jobbat med barn- och ungdomslitteratur, bland
annat som chef för marknadsföring och information på Rabén &
Sjögren. När man jobbat med barnböcker ett tag inser man hur många
fantastiska böcker, illustratörer och författare det finns där ute. Jag
vill ge upphovsmännen ett personligt engagemang – det är hjärtat i
Lilla Piratförlaget.
Varför detta intresse för barnböcker?
– Jag har alltid läst mycket. Jag hade många väldigt starka läsupp-
ERIK TITUSSON
Gör: Vd och förläggare
för Lilla Piratförlaget.
Bor: I Stockholm.
Familj: Sambo.
levelser när jag var liten. När jag sedan började jobba med barnböcker
2003 kändes det som om jag hade kommit hem.
Lilla Piratförlaget kommer främst att ge ut svenska böcker för barn
och ungdomar från 0 till 18 år, men även översätta utländska pärlor.
– Arbetet med ALMA har gett mig en överblick över världens barnoch ungdomslitteratur och ett stort internationellt kontaktnät.
Förlaget kommer att satsa på flera genrer, men det ska vara hög
kvalitet på de böcker som väljs ut.
– Jag gillar till exempel hästböcker, en genre som har oförtjänt låg
status, säger Erik. Även bilderböcker ligger mig varmt om hjärtat
och ungdomsböcker hade jag väldigt stor glädje av när jag var svårmodig tonåring.
Varför anser du att det är viktigt för barn och ungdomar att läsa?
– Astrid Lindgren kallade läsning för ”det gränslösaste äventyret”.
Det håller jag med om. Känslan av att låta sig uppslukas av en bra
berättelse är svindlande. I litteraturen kan man både hitta sig själv
och samtidigt få förståelse för andra sätt att leva och jag tror att
man som ung har ett stort behov av att sätta sig själv i ett större
sammanhang. Där är litteraturen oöverträffad.
5 BÖCKER SOM PÅVERKADE ERIK NÄR HAN VAR BARN
1. RÖDA ZORA av Kurt Held
2. JANNE MIN VÄN av Peter Pohl
3. LISTIGT, ALFONS ÅBERG av Gunilla Bergström
4. TINTIN I TIBET av Hergé
5. SKATTKAMMARÖN av Robert Louis Stevenson
PIRATFÖRLAGET MAGASIN
/ 75
ÅRETS UTGIVNING 2011
ALEX SCHULMAN:
ATT VARA MED HENNE ÄR SOM ATT SPRINGA UPPFÖR
EN SOMMARÄNG UTAN ATT BLI DET MINSTA TRÖTT
UTK 26 JANUARI
MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0347-2
LJUDBOK 978-91-642-2212-1
E-BOK 978-91-642-4163-4
SID 14
KRISTINA OHLSSON:
ÄNGLAVAKTER
UTK 6 APRIL
INBUNDEN M KLOTRYGG 978-91-642-0353-3
LJUDBOK 978-91-642-2214-5
E-BOK 978-91-642-4167-2
SID 24
JO NESBØ:
HUVUDJÄGARNA
UTK 26 JANUARI
CHRISTOFFER CARLSSON:
DEN ENÖGDA KANINEN
UTK 18 MAJ
INBUNDEN 978-91-642-0346-5
LJUDBOK 978-91-642-2210-7
MP3-LJUDBOK 978-91-642-2211-4
E-BOK 978-91-642-4162-7
MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0356-4
E-BOK 978-91-642-4169-6
SID 17
SARA LÖVESTAM:
I HAVET FINNS SÅ MÅNGA STORA FISKAR
UTK 16 MARS
INBUNDEN 978-91-642-0351-9
E-BOK 978-91-642-4165-8
SID 28
ANNE HOLT & EVEN HOLT:
FLIMMER
UTK 18 MAJ
INBUNDEN 978-91-642-0355-7
LJUDBOK 978-91-642-2216-9
E-BOK 978-91-642-4168-9
SID 32
SID 10
UNNI LINDELL:
SOCKERDÖDEN
UTK 16 MARS
INBUNDEN 978-91-642-0348-9
LJUDBOK 978-91-642-2213-8
E-BOK 978-91-642-4164-1
SID 74
LIZA MARKLUND:
NYA RÖSTER SJUNGER SAMMA SÅNGER
UTK 23 MARS
MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0349-6
E-BOK 978-91-642-4166-5
JAMES PATTERSON:
LIVRÄDDARE
UTK 29 JUNI
MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0350-2
E-BOK 978-91-642-4170-2
SID 34
KATERINA JANOUCH:
TIGERKVINNAN
UTK 17 AUGUSTI
MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0335-9
E-BOK 978-91-642-4171-9
SID 35
SID 9
ANNE HOLT & ANNE HOLT:
MAJ-BRITT, MARS-BRITT OCH HUSVAGNEN
UTK 23 MARS
INBUNDEN 978-91-642-0352-6
SID 72
MARTINA HAAG:
GLADA HÄLSNINGAR FRÅN MISSÅNGERTRÄSK
UTK 24 AUGUSTI
INBUNDEN 978-91-642-0323-6
LJUDBOK 978-91-642-2217-6
E-BOK 978-91-642-4172-6
SID 40
ARJA SAIJONMAA:
EN UNG NAKEN KVINNA – MÖTET MED MIKIS
UTK 31 AUGUSTI
INBUNDEN (INKL MUSIK-CD) 978-91-642-0345-8
LJUDBOK 978-91-642-2218-3
E-BOK 978-91-642-4173-3
BRITT-MARIE MATTSSON:
VI TOLERERAR INGA FÖRLORARE
– KLANEN KENNEDY
UTK 19 OKTOBER
INBUNDEN 978-91-642-0362-5
E-BOK 978-91-642-4178-8
SID 48
SID 68
BJÖRN VINGÅRD:
DRÖMFABRIKEN – BAKOM KULISSERNA
UTK 31 AUGUSTI
MARK LEVENGOOD:
UR FINSKA HJÄRTANS DJUP
UTK 19 OKTOBER
INBUNDEN 978-91-642-0363-2
LJUDBOK 978-91-642-2219-0
E-BOK 978-91-642-4174-0
INBUNDEN (BOX) 978-91-642-0364-9
SID 31
SID 62
JAN GUILLOU:
BROBYGGARNA
UTK 7 SEPTEMBER
INBUNDEN 978-91-642-0319-9
LJUDBOK 978-91-642-2220-6
MP3-LJUDBOK 978-91-642-2227-5
E-BOK 978-91-642-4175-7
LIZA MARKLUND:
DU GAMLA, DU FRIA
UTK 30 NOVEMBER
INBUNDEN 978-91-642-0334-2
LJUDBOK 978-91-642-2221-3
MP3-LJUDBOK 978-91-642-2228-2
E-BOK 978-91-642-4179-5
SID 6
SID 44
MALIN WOLLIN:
MALIN FRÅN SKAFTNÄS
UTK 7 SEPTEMBER
MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0361-8
E-BOK 978-91-642-4176-4
SID 54
ZINAT PIRZADEH:
FJÄRIL I KOPPEL
UTK 14 SEPTEMBER
INBUNDEN 978-91-642-0365-6
E-BOK 978-91-642-4177-1
SID 58
UNNI LINDELL & FREDRIK SKAVLAN:
MYSTISKA MILLA OCH JORDGUBBSGIFTET
UTK 28 SEPTEMBER
INBUNDEN M KLOTRYGG 978-91-642-0354-0
SID 74
FÖR MER INFORMATION OM
FÖRFATTARNA OCH VÅR UTGIVNING, KONTAKTA:
JENNY PALMBLAD
TEL: 08-412 13 58
[email protected]
MISSA
INTE VÅR
HEMSIDA!
TÄVLING
AR!
TTAR- !
A
F
R
Ö
F
JUER
INTERV
SMAKP
UR BÖC ROV
KERN
A
LYSSNA PÅ
UTDRAG
FACEBOOK
BLOGGAR!
TW
IT T
ER
!