SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE — nr 4

ODYSSÉ
SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE — nr 4/2013
Atlanticas båtförsäkring i Europa!
Förutom det som ingår i vår båtförsäkring får du genom Europatillägget:
• En försäkring som täcker hela EU/EES området och Tunisien
• Valfri hemmahamn inom EU/EES
• Svensk kundtjänst och skadereglering
• Transport av båt ingår både på land och via båt
Detta är en bra försäkring för dig som vill ta båten utanför Sverige
och dessutom till en rimlig premie
Din båt – vårt gemensamma intresse!
Läs mer på vår hemsida www.atlantica.se • Kundtjänst 0200-27 27 27, utanför Sverige ringer du +46 8 56 206 780
LEDARE
December 2013
ODYSSÉ
SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE — nr 4/2013
Tänk så förutseende grundarna till vår förening var som
insåg att Medelhavet skulle locka så många av oss svenska
båtälskare! Tack Hugo Tiberg och Ebbe Gustafsson!
OM-tanke!
O
m inte Om hade varit, så hade SXK varit
en viktig grupp längreseglare fattigare!
Flertalet av oss har tidigt läst
Göran Schildts, Ebbe Gustafssons samt andras seglingsböcker och hämtat inspiration där.
Men sedan 1988 har kunskap
också erbjudits och hämtats vid
medlemsträffar inom vår förening. Mycket erfarenhet om vägen mot Medelhavet har kunnat
läsas i Azurblå Bladet – tidningen som sedan blev Odyssé.
Och nu fyller SXK-Medelhavsseglare 25 år! Har över 3 000
medlemmar!
Att fira detta jubileum och
glädjas åt att vi fyller 25 år är
inte bara att se tillbaks – det
är lika mycket att blicka framåt. Glädjande är att ungdomar
också börjar ta plats i föreningen. Vid en medlemsträff nyligen
så hälsades vi alla välkomna av
en Med-inbiten tonåring.
Häromdagen talade jag med
en annan ung seglarentusiast
som sade ”vad kan vi hjälpa till
med, min bror och jag som planerar att segla till Medelhavet”.
Vår webbutvecklare får inspiration och stöd av unga med-
lemmar som pekar på utvecklingsidéer för vår webb.
Och ungdomarna tycker att
Medelhavsseglarna är en förening som lockar med sitt kunnande och medlemmarnas vilja att
hjälpa varandra!
Glädjande är också att se all
den medlemsaktivitet som råder på föreningens webbsida.
Här lämnas positionsangivelser, ges goda råd och många diskussionstrådar vävs samman.
Många har tagit för vana att
dagligen gå in på vår hemsida.
Vid en träff i Göteborg nyligen så ställde jag frågan ”Hur
många är här för första gången”.
En tredjedel av de närvarande
120 medlemmarna svarade ”ja”.
Så härligt att våra träffar lockar
så många nya medlemmar!
Många frågor surrar självklart i huvudet på den medlem
som planerar att bege sig iväg
på sin första längresegling mot
Medelhavet. Vilken typ av båt
skall jag välja? Vilken utrustning
skall jag ha ombord? Hur skall
jag förbereda mig? Hur går det
till att segla i Medelhavet? På vår
MedelhavsseglarKurs kan du få
svar på många frågor.
Naturligtvis finns det många
om och men inför seglingen.
Ett gott råd fick åhörarna vid
Ulla och Roger Svenssons härliga
föredrag nyligen: Besluta dig för
ett avresedatumdatum – och genomför dina drömmars seglats!
I Medelhavet väntar äventyret och här finns även reservdelar och hjälp – om det skulle behövas! ⚓
Till er alla nya medlemmar vill
jag gärna säga: Gå in på www.
medelhav.se och lägg in dina
kontaktuppgifter. Bekanta dig
med hur sidan är uppbyggd.
Där finns MYCKET att hämta! Finns din e-postadress inlagd
här, så har vi också en snabb väg
att nå dig med information om
medlemsträffar etc.
Bleke, Medelhavet. Foto: Jonas Arvidsson
INNEHÅLL NR 4/2013
TEMA: Jubileum
4 Åter på plats
7 Så bildades SXK-Med
8Medelhavskurs
12 50 år senare
15Vinterstuga
18 Första svenska vintern
Övriga artiklar
22 Paris maritime
26Biscaya
30Veteranbåt
Fasta rubriker
34Signalstället
36Skeppsbiblioteket
38Båtjuridik
40Klubbnytt
Nina Brodd
Ordförande
ODYSSÉ utges av Svenska Kryssarklubbens Medelhavsseglare
ANSVARIG UTGIVARE
Hugo Tiberg, tel: 08-754 15 04
REDAKTÖR
Björn Hansson, [email protected],
tel: 0515-404 31, 0730-83 11 04
REPRO, TRYCK OCH BOKBINDERI
IKEKO AB, Göteborg
Certifierade enligt ISO 14001, ISO 9001,
Nordisk miljömärkning (Svanen), FSC samt certifierad grafisk produktion.
ÖMÄRK
ILJ
T
M
LAYOUT
Jonas Arvidsson, [email protected],
tel: 0300-298 38
ÖVRIGA I REDAKTIONEN
Arne Nilsson, Eva-Britt Östlund,
Nina Brodd, Ingegerd Alvbring och
Elisabeth Gröndahl
ANNONSER
Jan Burström, tel: 0910-77 84 73
Annonsmaterial skickas till: [email protected].
Medlemmars privata
annonser införs gratis en gång.
REDAKTIONELLT MATERIAL
Tidningen Odyssé är en medlemstidning.
Åsikter i signerade artiklar är författarens och
delas inte nödvändigtvis av redaktion eller
styrelse. Upphovsrätten till insänt material är
författarens. Insändandet innebär i sig ett tillstånd för redaktionen att publicera i såväl den
tryckta som den digitala versionen av Odyssé
samt på föreningens webbplats. Vi vill helst ha
material som inte tidigare publicerats.
Texter skickas till [email protected]
Texter skickas i formatet Microsoft Word med
e-post. Signatur accepteras men insänt material
skall vara försett med för- och efternamn, telefon
och adress. Bildtext skall skrivas för varje bild
med referens till respektive bildfil och med angivande av fotografens för- och efternamn. Glöm
inte att också bifoga textförslag till personruta
och bild till denna.
Bilder skickas till [email protected]
Helst ser vi att bilderna är digitala. De bör ha
formatet jpg och vara så lite komprimerade
som möjligt, med tillräckligt många pixlar för att
medge tryck med upplösningen 300 dpi. Detta
innebär ungefär:
Helsida = 3700 x 2460 pixlar
Halvsida = 2592 x 1944 pixlar
Kvartssida = 1600 x 1200 pixlar
Vi klarar även analoga bilder, men hör i så fall av
dig till redaktionen för anvisningar.
www.medelhav.se
UTGIVNINGSPLAN FÖR ODYSSÉ
v10, v18, v 40, v49
Material skall vara redaktionen tillhanda senast
sex veckor före utgivning.
PRENUMERATION
Icke medlemmar inom Sverige 248 kr/år,
utomlands 300 kr/år.
[email protected]
KANSLI FÖR MEDLEMSÄRENDEN
SXK-Med, Box 1189, 131 27 Nacka
Maria Fasth, 08-4482882, [email protected]
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
1
F Ö R S T K L A SS I G
FÖRSÄKRING
FÖR MEDELHAVET
I SAMARBETE MED
SVENSK A KRYSSARKLUBBENS
MEDELHAVSSEGLARE
I ÖVER 20 ÅR
V I V E T VA D S O M K R ÄV S
2
Mariehamn +358 (0)18 29 000 [email protected] Stockholm +46 (0)8 630 02 45 [email protected]
Göteborg
+46 (0)31 49 20 60 [email protected] HELSINGFORS +358 (0)20 52 52 52 [email protected] www.alandia.com
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
ÅRSMÖTET
Redan när han visade sig i samband med att styrelsen
presenterades inhöstade vår nestor, vice ordförande, Hugo Tiberg
sin första applåd av årsmötet.
Hugo flitigt applåderad
på jubileumsårsmötet
Det 25:e årsmötet hölls i ”Bullkyrkan” i Grillska Huset vid Stortorget,
Gamla Stan i Stockholm. Till vardags huserar Stockholms Stadsmission där med sin
verksamhet för behövande.
Andra applåden fick Hugo när ordförande
Nina Brodd satte föreningens nya röda mössa
med klubbemblem och allt på hans huvud så
att han skulle slippa kisa mot projektorljuset.
Den tredje när Hugo, under dragningen av verksamhetsberättelsen med uppgiften om att vi nu är över tre tusen medlemmar, påminde om SXK:s invändning mot
hans och Ebbe Gustafssons förslag att bilda
en medelhavskrets.
– För det krävs 20 personer och det kan
ni aldrig bli, berättade nestorn.
Omvald blev Hugo Tiberg också utan
att det påpekades särskilt att han nu är den
ende i styrelsen som varit med från början
i den 25-årsjubilerande föreningen. Det behövdes liksom inte.
Även Stanley Johnsson, ansvarig för Region Ost, omvaldes på tre år. Ende nyvalde var
onsalabon Jan-Olof Östlund som sekreterare
tre år framöver efter PA Nordström. Östlund
ser som sin främsta utmaning att verka för en
föryngring av föreningens ideella krafter.
Bland frågorna från medlemmarna om föreningens goda ekonomi var varför
det fanns en diff på nästan 60 000 kronor
mellan vad hemsidan kostat under verksamhetsåret och de 70 000 som budgeterats.
– Det beror främst på att allt planerat
inte blivit av, sa Nina Brodd. Vi arbetar ideellt och tiden räcker inte till för alla men vi
har äskat medel i årets budget.
Sen blev det utmärkelser: Årets Odyssé-​
pris för bästa litterära bidrag ges till Fia Isendahl och Björn Josefsson för artikeln Äntligen
Medelhavet! i Odyssé nr 4/2012, med motiveringen: ”En observant och spänstig framställning om den efterlängtade premiären i Medelhavet, där behovet av lugn och lusten till
äventyr har livfullt sammansmälts ”.
Förre ordförande Bengt Björlin fick
hedersomnämnande för artikeln Azorerna – en given mellanlandning, i Odyssé nr
1/2013. ”En lockande och välskriven skildring av denna Europas yttersta utpost, jämte klargörande infosida”, tyckte juryn.
Imraypriset för artiklar med betydelsefull information ges till Arne Nilsson för artikeln Härskarnas fyrbyggen gav klirr i kassakistan, i Odyssé nr 3/2013, där ”Efter ett
relevant personligt anslag skildras intressant och fängslande markanta fyrars historia med gott val av representativa objekt.”
Claes Wessbergs artikel Fyrar jag minns
i samma nummer renderade hedersomnämnande för att den “skildrar fyrar som författaren själv besökt och kulminerar i en insiktsfull och lärorik beskrivning av en ståtlig
turkisk fyr med bibehållet åldrigt maskineri.” Claes kunde som ende pristagare på plats
själv ta emot sin utmärkelse.
Ett sextiotal medlemmar kom till årsmötet i ”Bullkyrkan” vid Stortorget i Stockholm.
Att dela ut Odyssépriset ligger Hugo Tiberg varmt om hjärtat.
Att begreppet Medelhavet är stort,
lika gränslöst som havet självt, illustrerades
av föredraget efter lunchbuffén. Vi fick följa med på Gunilla och Jan Nogeus seglats i
norra Stilla Havet åren 2010-13. Från Panama gick kursen västerut mot Galapagos och
Marquesas, norrut mot Okinawa och österut längs Japans och Alaskas kust till gränstrakterna vid British Columbia där de tillbringade sin mesta tid, över två år, bland
dimmiga snötäckta vildmarker innan de tog
sin OE-36:a Liva landvägen över kontinenten f v b på egen köl till Ulebergshamn.
Deras bilder var minst sagt varierande,
från sjölejon bland badande på beachen till
björnspår på en annan strand, från languster och mudcrabs till lax och hälleflundra.
Och så alla dessa fantastiskt gästfria människor längs vägen!
Lite kyligare än vi är vana vid, men inspirerande. ⚓
Claes Wessberg fick hedersomnämnande för sin artikel
om självupplevda fyrar.
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
3
Åter på plats i Medelhavet
efter 25 år med SXK-Med
TEXT OCH BILD: JAN-OLOF ÖSTLUND
JAN-OLOF ÖSTLUND började
segla i mitten på 60-talet och har
tillsammans med hustrun EvaBritt ägt och seglat olika båtar,
först i skandinaviska vatten sedan
1973 och från 1988 i Medelhavet.
Det har också blivit fem resor
genom Europa på kanaler och
floder genom åren.
Jan-Olof valdes till föreningens sekreterare vid årsmötet.
Olive Island Marina.
Första gången vi kom till Medelhavet 1988 hade färden gått via kanaler
och floder i Tyskland och Frankrike med Maxi 95:an Belladonna.
M
ed undantag av några enstaka år
har vi haft våra båtar stationerade på lite olika ställen sedan
dess, i Frankrike, Italien och Kroatien. Vi
har seglat längs franska Rivieran, runt Korsika och Sardinien, till Balearerna, Sicilien,
Malta, Joniska övärlden och runt Peloponnesos samt på senare år huvudsakligen i Kroatien. Efter två somrar i nordliga vatten var
det i augusti i år dags att återvända.
Den här gången blev det landtransport
från Laboe utanför Kiel till Koper i Slovenien. Vår nuvarande båt Nordic Star är en
Jeanneau Sun Odyssey 40.3. Med ett djupgående på nästan två meter kunde det inte
bli kanalerna. Även om vi funderade på att
segla runt prioriterade vi att komma snabbare till vår bas i Kroatien.
”Juniorer” och ”gubbar”
När jag tänker tillbaka på åren som medelhavsseglare poppar många händelser och
möten upp i minnet.
Ett exempel är första träffen med Medelhavsseglarna i Stockholm hösten 1988 då
4
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
Ebbe Gustafsson och Hugo Tiberg ledde
mötet. Ebbe, Hugo och en del andra ”gubbar” hade redan då mycket erfarenheter av
kanalresor och medelhavssegling, som vi ivrigt tog del av. Vi var då inte 40 år fyllda och
tillhörde de yngsta på mötet.
Vi hade gått ner via kanalerna under
sommaren och då haft stor nytta och glädje
av Ebbes kanalbok Det nya båtlivet. Sedan
följde ett antal år med lite förlängda semesterseglingar i västra Medelhavet.
Vi har sedan gått kanalerna ytterligare
några gånger upp och ner. En period hade
vi båten i Port Napoléon utanför Port-StLouis-du-Rhône, första gången 1995, tillsammans med en av de engelska bröder som
skulle starta upp marinan. Då fanns bara
tomma kajer, asfalterade planer och stora
hallar som varit använda i helikopterverksamhet för fartygstrafiken i området.
liknande utveckling på många håll i Medelhavet. Nya hamnar och mycket mer båtar,
mer och högre avgifter och så vidare, men
om man är beredd att söka sig lite vid sidan av allfarsvägarna finns fortfarande lugna platser och naturhamnar att ankra i utan
avgifter.
Vi var mycket nöjda med Maxi 95:an
för kanalgång och sommarsegling i Medelhavet. Exempelvis har den en bra sittbrunn
för medelhavssegling, lätt åtkomlig motor
för service och en bra akterkabin för gäster,
barn eller som ett rejält stuvutrymme.
När vi för första gången kom till Kroatien 2004 blev vi så förtjusta att vi beslutade oss för att byta till en modernare och
lite större båt, initialt för skärgårdssegling i
Kroatien, på sikt för halvårsvisa längre turer. Detta har påverkat både val av båttyp
och utrustning.
Naturhamnar finns än
I dag har många medlemmar varit i hamnen,
som nu är full av båtar både på land och i
sjön. Det har under de senare åren skett en
Utrustad efter hand
Vi är mycket nöjda med vår Jeanneau som
vi i takt med ökad insikt och önskemål efter
hand kompletterat med utrustning, bland
annat ett större delbart soltak som vi fick
skräddarsytt i Split. Samma firma sydde oss
vintertäckning som skyddar väl mot både
sol och sand.
Vi har också satt in extra dieseltankar
och kan nu välja tanktillfällen när det är lite
mindre kö och undvika att tanka i pålandsvind. Vi har satt i en Watermaker som ger
oss ”oändligt med färskvatten” och tillsammans med en Sodastream ett utmärkt bubbelvatten.
Att kunna spola av och tvätta båten med
färskvatten liggandes på ankare är inte heller så dumt.
När vi rustade vår nya båt med ankarkätting så tog vi till ordentligt. Vi visste ju att vi
ville ligga mycket på svaj i Kroatien. I många
fall har ankringsplatserna ganska stort djup
så vi köpte hundra meter kätting. Nu kan vi
lättare finna platser; om det är mycket båtar
kan vi lägga oss ytterst.
Vi har använt CQR-ankare under många
år och varit ganska nöjda med det. När vi nu
rustat för en ny period i Medelhavet har vi
bytt till ett 20 kilos Rocna, ett modernare
ankare som fått mycket bra värden i senare
ankartester. Vår uppfattning efter årets säsong är att det är utmärkt och visar att även
ankare utvecklas.
Dävertar och värmare
Vi ligger oftast på svaj i naturhamnar. En
gummibåt med hård botten ger trevlig och
snabb gång vid lite längre turer för exempelvis matinköp. Vi har den i dävertar för
att slippa lyfta upp den på fördäck. Framförallt slipper vi ha den i vägen där. Vi tycker
också det är skönt att vid lite längre seglingar slippa ljudet som blir när man släpar jollen efter båten.
Ibland vill man dock i land. Marinorna
tenderar att bli allt trängre i takt med att båtarna växer i antal och storlek. En av de saker
som vi inte tyckte vi skulle ha när vi beställde
båten var bogpropeller. Nu har vi förra året
installerat en rejäl sådan som gör det mycket
lättare att manövrera i hamnarna.
Med Maxi 95:an seglade vi bara i högsommartid så vi hade inte någon tanke på
att beställa värmare till nya båten. Nu seglar vi mycket mer för- och eftersäsong och
då är en värmare mycket skönt att ha, även
i Medelhavet. Nu har vi installerat en.
Elvinsch och hårtork
Vi har också ”lyxat” till det med en elvinsch
som vi använder för att hissa storen och rulla
in genuan, särskilt skönt när det är över 30
grader varmt samt när vi är liten besättning.
Vinschen är också värdefull i samband med
riggarbeten då det ju kan bli ett antal resor
upp och ner.
En annan grej på lyxlistan är invertern
som ger oss 220 volt. Mycket uppskattat av
hustrun för hårtork och annat.
Bättre än sitt rykte
Under några år hade vi Maxi 95:an stationerad i Sibari i italienska hålfoten, Tarantobukten. Vi hade Sibari som bas och seglade
bland annat i Joniska övärlden. Sibari ligger bra till på vägen mellan västra och östra
Medelhavet och om man vill vinterförvara
sin båt till en måttlig kostnad.
Marinapersonalen liksom verkstadsdelen var bra. De var flitiga och höll tider, inte
alls så som man allmänt målar upp södra Italien. Det är nu ganska många år sedan och
hur det fungerar i dag vet jag inte.
Sibari ligger ”mycket på sidan om” både
vad gäller landtransporter och vid återkomst
sjövägen. Inför hemresa så behöver man då
lite mer reservtid för eventuellt motväder.
Ska man åka till och från båten många gånger under året så är detta naturligtvis något
att tänka på.
En del hamnar i södra Italien är också känsliga för igensandning. Ett år blev vi
tvungna att ta ut båten landvägen med lastbil.
Charterparties
Mellan 2004 och 2011 har vi haft Marina
Kremik utanför Primosten som bas. Det är
en naturligt väl skyddad hamn med oliv- och
vinodlingar på sluttningarna runt om.
Flytbryggorna är försedda med fingerpontoner som underlättar förtöjning när
man som vi oftast bara är två personer ombord. Fingerpontonen är också värdefull för
att komma ombord på sidan av båten om
man vill ha aktern ut eller har gummibåt i
dävertar.
Bra med Kremik är också att den ligger
hyfsat nära Splits flygplats. En nackdel är att
Från Östersjön till Medelhavet på två dagar.
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
5
Några nyttiga adresser
http://www.port-napoleon.com
http://www.marina-sibari.it
http://www.marinakremik-adriatiq.com/en
http://www.oliveisland-marina.eu/
http://www.yachttransport.de/de/
http://www.foerdenautic.de/
http://www.marina-koper.si/
Olive Island Marina.
det inte investerats mycket i miljön och att
marinan ligger lite för sig självt utan närhet
till annan restaurang och matbutik än marinans egen. Ryktet säger också att den minibuss som användes för kommunikation med
Primosten nu slutat köra.
I Kremik var det mycket charterbåtar
och därmed mycket folk på restaurangen
fredagar och lördagar samt stundtals lite
extra mycket inlednings- och avslutningsfestande – ibland till solens uppgång.
En bättre bashamn
När vi i år kom tillbaka till Kroatien ville
vi söka en ny stationering och har nu Olive
Island Marina på ön Ugljan utanför Zadar
som bas. Vi har bara varit här sedan början
av september så än är det kanske lite tidigt
att recensera marinan men just nu känns det
mycket positivt.
Marian gick i konkurs i våras och drivs
nu i ny regi. Ett omfattande renoveringsoch kompletteringsarbete pågår. De bygger
bland annat swimmingpool, planterar mer
växter, renoverar byggnader och ställer iordning parkeringsytor med mera. En ny travellift ska komma i december.
Just nu har de byggt en länga med förråd. Vi har hyrt ett av dem där vi bland annat har utombordare och cyklar. Vi kan där
också sätta iland oljebytare, verktyg, mål6
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
ningsutrustning och annat vi bara använder
någon gång per år samt naturligtvis vintertäckningen.
Marinan har en bra restaurang men vi
kan också cykla på småvägar till restauranger i närliggande byar.
Familjemarina
Marinan profilerar sig nu för att locka privatbåtar och bli en ”familjemarina”. De
charterbåtar som har haft sin bas här flyttas.
Till nästa år ska en ny serviceverkstad etableras liksom en mindre butik för dagligvaror.
Det blir naturligtvis lite extra med transport då marinan ligger på en ö men det finns
bra färjeförbindelser med Zadar. Från flygplatsen kan man åka taxi till Zadar hamn
för 150 kronor. Marinan kan sedan hämta
med sin båttaxi för 300 kronor.
Förtöjning sker vid flytbryggor med traditionella mooringlinor, lite negativt jämfört med Kremiks fingerpontoner, men vi
tycker att det är så mycket annat som talar
för Olive Island Marina.
Koper–Kiel tur och retur på bil
När vi tog hem båten landvägen hösten 2011
seglade vi upp till Koper i Slovenien och Koper Marina. Många båtar som kommer till
Adriatiska havet landvägen använder just
Koper Marina. Vi tycker att de är mycket
bra att ha att göra med, både i själva arbetet men också för mail och telefonkontakter.
Marinan har bra kontakter med åtminstone chaufförerna på det transportföretag
som vi anlitat – Sleepy Yachttransporte. Lastning och lossning koordineras med upptagning och sjösättning på ett bra sätt.
Sleepy har också varit bra att ha att göra
med. De är baserade i Heikendorf strax utanför Kiel. Där finns också Wolfgang Kahl som
driver Förde Nautic. Vi vinterförvarade båten i
en inomhushall hos Wolfgang som under vintern installerade bogpropeller och värmare och
hjälpte till med sjösättning och påmastning.
Förde Nautic har gjort bra arbeten till vettiga
priser. Wolfgang svarar inte alltid så snabbt på
e-post men telefonkontakt går bra.
När vi nu på sensommaren tog ner båten
anlitade vi samma firmor som vid hemtransporten. Också nu fungerade allt bra.
Avslutningsvis
Det finns naturligtvis mycket mer att säga
och många andra idéer och möjligheter kring
utrustning av båtar, val av marinor och transportörer samt köp av tjänster som kan vara
nog så bra som de jag beskriver. Kanske kan
våra erfarenheter och val vara av värde att reflektera kring för den som planerar en medelhavssegling för att sedan forma sina egna val
efter enskilt behov och situation. ⚓
Det blev ungefär
som det beslöts enligt protokollet
TEXT OCH BILD: BENGT BJÖRLIN
Sten Andrén har sparat ett
protokoll från allra första mötet vid bildandet av föreningen 1988. Sten var med via telefon från Göteborg till de andra
på Kryssarklubbens kansli i
Stockholm.
P
rotokolldatum är 88-05-02. Så
här gick det till när SXK-Med
bildades:
Punkt nummer ett konstaterade att det
fanns vissa kontaktsvårigheter, bland annat
med telefonförbindelse, innan initativtagaren Hugo Tiberg kunde hälsa alla välkomna
till mötet.
Hugo valdes till mötesordförande och
redogjorde för läget, namnbildning och
upptagande i Kryssarklubben. Man beslutade att bilda Medelhavskretsen och att
namnet skulle vara ”Svenska Seglares Medelhavskrets”. Syftet skulle vara att vara kontakt- och informationsorgan mellan medlemmar som seglar, eller planerar att segla
i Medelhavet.
Styrelsen säte beslöts att bli Stockholm
med tanke på närheten till riksföreningen
och eventuellt medlemsskap där.
OBS! ”Eventuellt”
Det är intressant att notera ”eventuellt”
medlemsskap. När föreningen bildades var
man inte säker på att man skulle tillhöra
Kryssarklubben.
Till ordförande i den nybildade föreningen valdes Ebbe Gustafsson. Styrelsen
skulle bestå av ordförande plus fyra medlemmar varav tre från Stockholm och två
från Göteborg, valda för tre år.
Styrelsen kom att bestå av: Ebbe Gustafsson, Håkan Werner, Rolf Höök, Sten
Andrén och Branislav Cvetkovic, de båda
sistnämnda från Göteborg.
Efter att man föredrog ett preliminärt
förslag till stadgar fick Hugo Tiberg och
Ebbe Gustafsson i uppdrag att utarbeta
dessa för slutligt fastställande vid kommande årsmöte.
Som det var tänkt
Den nyvalde ordföranden tog sedan över ordet och tackade för förtroendet. Nu hade man
Sten Andrén har låtit gravera in vårt
klubbmärke på familjegraven.
kommit till punkt tio där man diskuterade
kretsens uppgifter; många förslag framkom.
När man läser vad som diskuterades ser
man att det i stort har blivit som man hade
tänkt sig att föreningen skulle fungera. Man
kom också fram till att snarast utkomma med
en medlemstidning (Medelhavsbladet?); till
redaktör valdes Branislav Cvetkovic.
Årsavgiften diskuterades också och förslagen varierade mellan 25:- och 200:-.
Hugo Tiberg föreslog att man skulle ha
två olika avgifter, en för ordinarie en för familjemedlem, för att snabbare erhålla ett större medlemsantal. Det slutade med att man
bestämde sig för tvåhundra kronor för ordinarie medlem och tio för familjemedlem.
Man tog också beslut om ett omgående
styrelsemöte den åttonde maj hos ordföranden, på Stensunds Folkhögsskola, Trosa.
Hur gick det?
Kryssarklubben var tidigt kallsinnig till att
en Medelhavskrets skulle bildas; det gick
inte enligt stadgarna. Kretsmedlemmarna
måste vara minst 20 personer; klubbens styrelse kunde inte föreställa sig att det fanns
så många som var intresserade av segling i
Medelhavet. Dessutom föreskrevs bostadsband till kretsens geografiska område.
Men det hindrade inte Hugo, Ebbe och
de övriga att fortsätta med föreningens uppbyggnad. Det blev så småningom en anslutning till Kryssarklubben och med nytt
namn ”Svenska Kryssarklubbens Medelhavsseglare”.
Den föreslagna föreningstidningen fick
namnet Azurblå Bladet och kom ut med sitt
första nummer i juni 1988. Namnet behölls
fram till 1991 då man bytte till Odyssé.
Nummer 2-93 kom med färgomslag, det
enda numret hittills med liggande omslagsbild. I samband med registreringen av namnet Odyssé blev tidningen en periodisk skrift
och var då tvungen att ges ut fyra gånger per
år istället för som tidigare tre. Lösningen blev
ett separat matrikelnummer. Tidningen håller i dag en hög kvalité och är mycket uppskattad bland medlemmarna.
Numera på nätet
I och med hemsidans uppdatering har kontakterna mellan medlemmarna förenklats.
Via den sker ett stort utbyte av information,
helt i linje med vad man diskuterade vid bildandet 2 maj 1988.
Föreningen har under de gångna tjugofem åren hela tiden utvecklats. Antalet
medlemmar har stadigt ökat. Föreningen är
mycket aktiv, genom lokala informationsträffar och på båtmässor både i Sverige och
Danmark. Det finns all anledning att i samband med 25-årsjubileet beundra och högakta de som en gång startade ”Svenska Seglares
Medelhavskrets”.
Sten Andrén som lånade mig protokollet
från mötet är fortfarande medlem i Medelhavsseglarna och har sin båt i Preveza Grekland. Han är en trofast medlem och har låtit gravera in Medelhavsseglarnas logo på
familjegraven. ⚓
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
7
Hej, drömmande
medelhavsvänner
En kurs som gör drömmen verklig
TEXT OCH BILD: INGER OCH JAN JAKOBSSON
Vi, Inger o jag, drömde om att segla i Medelhavet när vi blir
pensionärer. Tiden går fort och nu kände vi att det var dags att
få kunskap om livet och seglingen i detta hägrande hav.
N
är Medelhavsseglarnas inbjudan
kom om föreningens första kurs i
segling i Turkiet i september i år
slog vi till direkt. Vi hade inga mer förväntningar än att vi skulle segla och övernatta
i naturhamnar och lära oss om seglarlivet.
Naturligtvis så hoppades vi också på gott o
varmt väder...
Gissa hur mycket mer vi fick uppleva och
få med oss hem!
Vi börjar med vädret. Efter vår fina sommar trodde vi inte att det vädret gick att
överträffa. Men se, i mitten av september
så fick vi ytterligare två veckor högsommar
med sol från morgon till kväll och de flesta kvällar så hade vi 24 -26 grader varmt. Vi
stortrivdes och konstaterade att människan
är ett vanedjur som anpassar sig snabbt.
Klara ansvarsområden
Åter till seglingen och kursen. Carin och Michael hade från början satt ribban att varje par
skulle ha sina ansvarsområden såsom skeppar- och matansvariga. När vi inte hade ansvar så var vi “lediga”, det vill säga att vi med
fullt fokus kunde koncentrera oss på kursen
och ibland slappa och njuta av sol och värme. Denna fördelning gjorde att alla kände
sig delaktiga. Så här i efterhand kan vi konstatera att vi blev ett väl sammansvetsat och
fungerande gäng. Vi fick även en nyttig lektion i skepparansvar och vad detta innebär.
Vem är skeppare ombord? Är det den som
står vid rodret eller är det den som gastar? Vi
var tre par som var med på kursen och jag
vet att alla fick med sig mycket hem vad gäller detta ämne. Framför allt så fick den som
8
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
alltid gastat hemma chansen att bli skeppare
och skepparen gasta, lärorikt för alla parter.
Vinden var ”fel”
Kursen var inte så mycket segling och segeltrim för det kunde vi ju innan. Det blev en
hel del motorgång, vinden var ju “fel” hela
tiden. Vi fick ett par fina segeldagar men för
det mesta var vinden i näbben.
Vinden är ju också ett eget kapitel, den
är rätt förutsägbar. Lite grovt uttryckt, stiltje
på morgon för att öka till några sekundmeter på förmiddagen, vilket inte ger så mycket kraft i seglen. Klockan 12:05 ökar den till
fem-sex meter per sekund och, naturligtvis,
från fel håll. Klockan tre drar det på ytterligare, för det mesta åtta-nio meter, ibland
upp till 12-13, för att mojna vid sextiden.
Anledningen till att vi fick fel vindriktning var att vi hade ett planerat schema med
natthamnar där skepparparet skulle förtöja
för natten, vilket ingick i kursen.
Vad gick då kursen ut på? Michael hade
som mål att vi skall behärska en stor 45 fots
segelbåt. Det primära i hans budskap var att
förstå båten och hur olika vindar påverkar
den och därefter manövrera den på bästa och
enklaste sätt in i hamn och förtöja. Förberedelse och ordergivning till övrig besättning
var också en stor del i kursen.
The Art of Mooring
Det svåra är inte att segla, det kan alla, men
att förtöja med en 45-fotare utan att göra bort
sig eller skada egendom det är en kunskap. Vi
fick på nära håll se en tilläggning där det inte
fanns kunskap eller klar rollfördelning om-
bord. Inga förberedelser var gjorda såsom att
fendra av och att ha tamparna klara.
De gjorde två förtöjningsförsök med oss,
tiotalet åskådare som stod med stora fendrar
i högsta hugg, efter andra försöket blev det
högsta fart ut. De tog en annan natthamn
och till råga på allt så var det nästan stiltje.
Vi fick verkligen bekräftelse på hur viktigt
det är att vara väl förberedd innan en manöver ska göras.
Den nya och stora utmaningen för oss
svenskar i Medelhavet, är att lägga till med
aktern mot land eller brygga och att använda ankaret i fören (där Carin var en otroligt
god instruktör) eller färdiga lazylines.....
Med andra ord: Du backar in på plats,
släpper ankaret och stannar tio centimeter
från betongkajen, går i land med förtöjningen och lägger fast aktern. Det är hur enkelt
som helst ; ). Fråga Katharina.
Hjälpsamme herrn
Alla skepparpar fick känna på förtöjning
på lite olika sätt och under lite olika former
och förutsättningar. Michael hade is i magen och gav sig inte förrän vi kunde. Ja, vi
Vi valde rätt kurs! Kursdeltagare och kursledare på Medelhavsseglarnas kurs 2013.
övade så många tilläggningar mot boj att det
till sist blev övermäktigt för killen i grannbåten. Han låg väl förtöjd i sin boj och kom
över med sin jolle och erbjöd oss hjälp!!!!!
Gissa om vi och han skrattade gott.
Vi fick även ett par gånger uppleva att
planeringen inte höll. Skepparparet fick ändra den uppgjorda planen och gå mot annan
natthamn eller hastigt och lustigt förtöja om
båten. På en av de första etapperna med bra
segling var undertecknade skepparpar.
Denna dag innehöll allt från motorgång i
gammelsjö med lite sjösjuka hos några i besättningen till att få segling i 12-14 sekundmeter
för att till sist övergå i nattsegling och tilläggning i Kas marina i becksvarta natten. Denna
dag fick vi känna på alla vädertyper och samtidigt förstå vikten av att alltid ha en reservplan.
Smockfullt i Kalkan
Vårt första mål var att ha natthamn i Cold
Water Bay men efter rapporter från systerbåten att det rullade i gammelsjön så tog vi be-
slutet att fortsätta söderut mot Kalkan. Här
fick vi bra segling i en fin halvvind ända
fram. Vi turades om med rodret men det
blev tuffare o tuffare i och med att vinden
ökade under eftermiddagen.
Väl framme i Kalkan och med alla förberedelser gjorda så backar vi in i hamnen
som vi blivit lärda för att konstatera att det
är smockfullt. Det finns inte en plats. OK,
helt förståeligt 12-13 m/s på eftermiddagen
och klockan var någonstans fem-halvsex.
Vad gör vi nu?
På initiativ av överskepparen Michael så
tog vi beslutet att fortsätta till Kas där det
skulle finnas en nybyggd marina så stor att
där finns garanterat natthamn. Vi satte kurs
mot Kas, lite medvetna om att den sista biten skulle vara i mörker. Hmm, inga problem tyckte vi, lite mörker är väl inget.
Riktigt kolsvart
En dag på sjön satte sina spår, vi började bli
hungriga! Inga problem, Evy o Hans som
hade kökstjänsten såg till att vi var alerta och
serverade oss tilltugg och mellanmål. Tiden
gick och det började skymma och vi hade
en bit kvar. Problemet var att skymningen i
Medelhavet inte är speciellt lång, det är som
att dra ner en rullgardin. På 15-20 minuter
var det kolsvart, riktigt kolsvart.
Vi hade en bit kvar, i detta läge var man
rätt glad när man tittade på djupangivelserna på plottern. Det var 400-600 meter under oss. Vi behövde inte oroa oss för förrädiska grynnor. Fyrar och sjömärken såg vi inte
en skymt av varken på plotter eller i verkligheten. Vi närmade oss Kas och det var rätt
spännande.
Natten var kolsvart. Om babord såg vi
landkonturen som lystes upp av hus och
vägbelysning. Rakt för över var det kolsvart. Det visade sig vara en landtunga utan
hus som gick ut i viken som vi var på väg att
gå in i. För att komma rätt i detta så skulle
vi ha tag i en fyr som hade två blixtar var
tionde sekund.
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
9
Men det var inte så lätt att upptäcka fyren. På stranden låg nämligen ett diskotek
och något mer nöjesställe – med röda och
gröna lampor! Med hjälp av plottern och
samlade ögon från hela besättningen så hittade vi den så småningom och kom fram till
marinan.
En joker i natten
Marinan anropas via VHF där vi förklarar
att vi önskar natthamn, han ber oss vänta på
“Joker”-båten så hjälper de oss. Vi fortsätter
att närma oss marinan och det är fortfarande “becksvart” och med stadens ljus i bakgrunden, detta medförde att skepparen tappade mörkerseendet och missade den stora
betongpiren rakt för över.
– Ho ho, ropade överskepparen, ser du
inte piren?
– Jo nu, svarade jag och gjorde en liten
fin styrbordssväng. Vi avvaktar och väntar
på jokerbåten, den dyker upp och visar oss
var vi skall in.
OK, nu kör vi. Fendrar ut, gummibåten
bort från aktern, avdela en ur besättningen
till fören och ta hand om “lazylinan”, två akterförtöjningar fram.
– Alla klara?
– Ja.
Vänd båten utanför marinan och backa
in, jokerbåten har förberett och är beredd
med förtampen (lazyline). Vi närmar oss
den anvisade platsen backandes och det är
dags att göra en 90-gradare in mot bryggan,
det går rätt bra med hjälp av bogpropellern.
Under tiden tar förgasten emot förtöjningen från jokerbåten. Vi fortsätter sakta men
10
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
säkert backa mot bryggan. En meter från
bryggan så kastas akterförtöjningen till ytterligare en marinakille som hjälper oss med
tilläggningen.
Rätt spännande
Nu är det under kontroll, båten förtöjs så att
den ligger säkert och klarar hårda vindar.
Marinakillarna hjälper till med detta – om
ni inte redan kan det så får Michael och Carin lära er på nästa medelhavskurs.
Efter detta äventyr var alla förtjänta av
en god middag i sommarnatten i 25-26 gradig värme. Efter god mat och måltidsdryck
mådde alla rätt bra och somnade snabbt. Så
här i efterhand kan vi konstatera att mörkernavigering i Medelhavet är rätt “spännande”.
Nästa dag låg vi kvar i hamn; det blåste tolv
meter redan på morgonen. Vi valde att se om
oss själva, tvätta kläder och få lite kultur.
Vi besökte amfiteatern i Kas med utsikt
över den grekiska ön Kastellorizo, jag testade akustiken och den var fantastisk. I mitten på en speciell punkt kunde jag “nästan”
viskande kommunicera med dem som hade
klättrat högst upp i bänkraderna. Helhäftigt
– på den tiden behövdes inga högtalare.
Hon fick oss
Ett annat tilläggningsäventyr var när Katharina och Niklas var skepparpar och vi skulle
söka natthamn i Kale Köy, ett lite gammaldags och pittoreskt ställe med mycket historia. Den försvunna staden som är den mest
kända ligger där liksom en fästning från den
turkiska storhetstiden. Många av oss gjorde
en utflykt upp till den.
Vi ville ha natthamn mot eftermiddagen och närmade oss sakta men säkert Kale
Köy. Niklas som var skeppare hade gjort alla
förberedelser och vi närmade oss bryggorna,
tog sikte på Hassan Deniz restaurangbrygga. Fru Hassan Deniz stod på bryggan och
viftade och visade in oss bakom en annan
båt med fören inåt!!??
Jag tror att Niklas tyckte det var en för
kort plats att förtöja på men jag tror han litade på fru Hassan Deniz. Mycket riktigt så
var bryggan för kort! Hennes idoga vinkade
var bara ett sätt att få in Niklas till hennes
brygga så att han inte skulle välja någon annan. Hon fick honom!
Om du ligger vid en “restaurangbrygga”
för natten förväntas du äta i deras restaurang, vilket vi även gjorde denna kväll.
Som sagt: Hon fick oss.
Kram och kyss
Nu var det dags att förtöja båten på riktigt
för natten vilket hon även visste skulle göras. Hon visade att vi skulle ligga på andra
sidan bryggan och sa att det bästa är att förtöja med aktern inåt. Vad hände nu?
Vi förstod vad det innebar, Niklas skulle vända båten runt bryggan och till råga
på allt blåste rätt kraftig eftermiddagsbris
som pressade båten mot bryggan. Hela familjen Hassan kom och hjälpte till, farfar
Hassan, som var säkert 75 fanns där, vig som
en 40-åring. Han drattade på ändan och höll
på att åka i plurret.
Niklas började med att ta sig loss från
bryggan med hjälp av backslag, bogpropeller, mycket fendrar och handkraft. Vi hade
rätt bra press mot bryggan. Han valde att
göra en 180-gradare runt bryggnocken, han
skulle bara få ut båten tillräckligt långt så
att den kunde gå runt bryggan och att någon hade kontroll och grepp på” lazylinan”
och som kunde flytta den från aktern till
fören. Med hjälp av vinden, handkraft och
fendrar så fixade han det hela och vred runt
båten och så vi låg på rätt sida med fören
utåt och lazylinan ordentligt fastsatt i främre knapen. Naturligtvis fastsatt med tre kramar och en kyss.
Denna manöver var inte planerad men
den byggde på mycket samarbete mellan
skeppare, besättning och inte minst herr och
fru Hassan. Efter detta så heter denna til�läggning Niklas 180-gradare.
Förresten: tre kramar och en kyss är hur
du lägger fast en tamp runt en knape.
Att våga börja om
Nu till nästa äventyr. Vi har efter man-överbord-övningar och mycket badande gått
mot Ucagiz för att söka natthamn. Sin vana
trogen blåser vinden ordentligt igen fram på
eftermiddagen. Hans och Evy är skepparpar; det är deras tur att lägga till. Innerhamnen är full så vi väljer att lägga oss utanför.
Här finns inget lä och det blåser 15 m/sek
rakt in i styrbordssidan.
Överskepparen tycker att det är bra träning att lägga till här.
Hans gör alla förberedelser med jolle, ankare ner (Evy beredd), aktertampar med mera
men sidovinden gör att han inte kommer dit
han vill. Stopp, börja om igen, upp med ankaret och ut. Börja om igen ännu längre ut
och med bättre fart så att avdriften inte blir
så stor. Japp, nu fungerar det!
Hans hade det tufft med sina 15 m/s rakt
i sidan och en stor lyxyacht i lä. Han var lite
svettig men han fixade det, Bravo! Inger fick
en liten tår i ögat efter denna fina tilläggning.
Det som alla lärde sig av detta var att våga börja om och se till att ha tillräckligt fart så båten har styrförmåga och går dit du vill.
Kurs med mersmak
När vi inte hade något att göra så tog Michael fram sina reptampar och körde knopövningar, favoriterna var pålstek och dubbelt
halvslag. Dessa två knopar är de som för det
mesta används vid förtöjning, gissa om vi
tränade och tränade.
Michael ville att vi skulle kunna dem i
sömnen, till sist kunde Inger bara klara en
pålstek när hon blundade! Han undrade då
hur hon skulle komma i land för att kunna
göra knopen ; ).
Denna kurs rekommenderas, den ger
mersmak av segling i Medelhavet och framförallt så vågar du åka ner och hantera en båt
i Medelhavet utan problem.
Som ni förstår så har dessa två veckor
gett oss otroligt mycket. Utöver att vi nu
vågar ta steget och komma iväg så har vi
fått många nya seglarvänner. Vi kom också
underfund med att vi nog inte kommer att
ta ner vår båt till Medelhavet och segla den
där. Vi förlänger istället den svenska säsongen genom att vara i Medelhavet under vår
och höst i hyrd båt.
Hoppas vi ses i Medelhavet någon gång
framöver. ⚓
Kan alla seglare
hålla rätt kurs i
Medelhavet?
Under två år har vi arrangerat olika former av
seglingar i Medelhavet. Årets segling blev en
välorganiserad tvåveckors kurs. Avsikten med
kursen var att eleverna skulle få ett stärkt självförtroende som i framtiden kunde leda till ett
seglarliv i Medelhavet.
Deltagarna blev därför intervjuade under
långa telefonsamtal. Seglingskunnande på
hemmavatten i egen båt var ett självklart elevgrundkrav.
Marknadsföringen startade vid årsskiftet.
I början av februari hade de två båtar vi chartrat fyllts med sex elever/båt. Två ur reservlistan
fick i ett ganska sent skede hoppa ombord.
De två fyrahytters kursbåtarna var en Sun
Odysse 439 och en Bavaria 45 tillhörande Navigare Yachting hämtades ut på havet i den mysiga staden Göcek öster Marmaris.
Kursens lärare var jag (Stefan Helsing), Anita
Helsing samt Michael och Carin Schweizer.
Kursens huvudmålsättning var att öva: Segling på öppet hav, navigation, säkerhet ombord,
man-över-bord, tilläggning och svajankring.
Alla elever genomförde flera dagar som
skeppare ombord. Frukost- och lunchansvaret
växlade mellan elevhytterna.
Sammanfattning
• Elevenkäten är positiv.
• Vi som lärare har lärt oss mycket. Allt går
att göra bättre.
• Ett glatt elevgäng känner sig säkrare på
Medelhavet.
• Flertalet elever seglar i Medelhavet på
egen hand nästa år.
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
11
På egen köl
50 år senare
TEXT OCH BILD: ELISABETH GRÖNDAHL OCH HANS JOHANSSON
Vi ligger utanför gamla hamnen i Nice och
väntar på grönt ljus för att få gå in i hamnen. För 50 år sedan bodde jag (Elisabeth)
en sommar på strandpromenaden, Promenade des Anglais, med mina föräldrar. Nu
skall jag få uppleva Nice igen. Hur mycket
har förändrats?
ELISABETH GRÖNDAHL och
HANS JOHANSSON har seglat
i Medelhavet med sin S/Y Hera
II, en Bavaria 34 (2007-2012).
De tog kanalerna via Holland,
Belgien och Frankrike ner
och seglade i franska och
italienska vatten. Hemvägen
gick via Canal du Midi, Biscaya
och Engelska kanalen.
Promenade des Anglais, Nice.
S
om barn lockades jag av Göran
Schildts beskrivningar om hur han
för 65 år sedan lade ut från Långedrag* för att ta sig till Medelhavet. Att läsa
om dessa äventyr fick mina föräldrar att med
bil ta oss barn till franska Rivieran.
Vägval
När jag och Hans först kom till Medelhavet med Hera II, seglade vi direkt från Porquerolles till Korsika. Vi trodde att franska
Rivieran var för dyr och exklusiv. Oj vad
fel vi hade!
Vi är nu på väg hem och bestämmer oss
för att uppleva kusten mellan Menton och
Port-St-Louis du Rhône. Vi ligger i Calvi
på Korsika och har 95 nm att gå. I strålande solsken i en NV vind på 4-8 m/s lägger vi
ut mitt på dagen. Planen är att komma fram
när det börjar ljusna.
Efter två timmar dör vinden ut och vattenytan ligger spegelblank. Hav och himmel
flyter ihop. Plötsligt ser jag en tromb långt
borta. Det är svårt att bedöma avstånd när
det inte finns något annat att relatera till. Jag
skärper blicken och koncentrerar mig
Möte på havet
Något långt mörkt syns under tromben. Det
är en val ropar jag. Den kommer närmare
och närmare. Det är vattenstrålen från and12
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
ningshålet som jag har tagit för en tromb.
Valen försvinner två gånger och kommer
upp igen och simmar nu rakt emot oss.
Kommer vi att krocka? Precis innan viker
den av och simmar förbi Hera II och försvinner ner i djupet.
Det är ett mäktigt möte med en 20 meter
lång val. Troligtvis är det en kaskelot. Djupet under båten är 2 500 meter.
Vi ser också under dagen stora flockar av
mindre delfiner som simmar förbi men inte
kommer så nära.
Sista natten
Nattmörkret sänker sig över oss, stjärnorna
lyser. Ju närmare land vi kommer syns allt
fler fiskebåtar som trålar fram och tillbaka.
Vid gryningen är vi framme och kastar ankare utanför hamnen i Menton. Sover några timmar, tar ett morgondopp och ordnar
med hamnplats. Ett bra sätt efter en nattsegling att samla kraft innan vi anlöper hamn.
Detta blir vår sista nattsegling i Medelhavet.
Citronfestival
Menton ligger inbjudande framför oss. Husen klättrar uppför bergen i vackra pastellfärger med mycket grönska och höga bergstoppar i bakgrunden. Vi strövar omkring i
gränderna där det är mycket kommers, gatumusik och restauranger.
Varje vår firas här en stor citronfestival.
Menton är känd för sin smakrika Limoncello. Vi köper en flaska citronlikör som smakar gott till kaffet.
Jag har en smalfilm, inspelad här för 50
år sedan och nu överförd till DVD. Den visar på ett annorlunda badliv. Min familj sitter på sina handdukar och äter sin matsäck
på en nästan tom och ostädad strand.
Boka hamnplats
Hans ringer till hamnen i Monaco och vill
boka plats. Tyvärr är vår båt för liten för att
få tillgång till en gästplats.
Däremot får vi plats i Port de Cap d´Ail
som ligger precis bredvid vid Monaco. Det
är bara att till fots passera den osynliga gränsen. Ett perfekt utgångsläge för att gå på
upptäcktsfärd i Monaco.
Vi tillbringar flera dagar med att vandra omkring i vackra parker med fina planteringar. Besöker kasinot där enorma lyxbilar
står parkerade utanför. På små torg sitter vi
i kvällsmörkret och äter tillsammans med
stora familjer där barnen leker bredvid.
Kända byggnader
Vi vandrar upp till furstepalatset och hamnar mitt i det årliga firandet av Monacos
befrielse från den tyska ockupationen den
2/9 1944. En stor konvoj av gamla ameri-
kanska militärfordon, motståndsmän klädda i tidstypiska kläder och militärer kommer
körande i procession och parkerar utanför
palatset.
Imponerande är Oceanographique museum och forskningsinstitut som firade
hundraårsjubileum 2010. Byggnaden ligger
på klipporna med ett magnifikt läge ovanför Medelhavet. Här finns en unik samling
av sällsynta arter efter tidiga upptäcktsresor
och enormt stora akvarier med bland annat
fyratusen fiskarter. Väl värt ett besök!
Båten framför oss gör fel och högtalarna
ropar kraftfullt, Det känns lite osäkert hur
vi skall manövrera. Allt går bra och vi får
en fin plats långt in nära toalett och dusch.
Hamnavgiften är 27 euro inklusive el, vatten, dusch och Wi-Fi.
Runt hamnen finns många små restauranger och det är inte långt till alla aktiviteter.
Vi tar oss upp på ett högt berg i närheten, där
vi kan blicka ner över den berömda badstranden och intilliggande strandpromenad. Det
var långt där borta jag bodde för 50 år sedan.
Trafikljus
Förutom ett översiktskort så klarar man sig
med ”Bloc Marine; Votre livre de bord”. Det
är ett 700-sidigt “häfte” med alla franska
medelhavshamnar och som dessutom innehåller kustnära sjökort. Allt detta för 26
euro. Här finns mycket information att läsa.
Nästa hamn vi har beställt plats i är Nice.
Seglingen dit är fin med mycket vackert att
titta på. Det blåser en del när vi ligger och
väntar på att få gå in i hamnen. Denna består
av flera bassänger. Vi måste gå förbi dessa för
att ligga längst in. I de yttre ligger stora färjor. Det är för att färjorna behöver plats som
inloppet regleras med trafikljus.
Skall jag hitta?
Vi börjar vandra ner för berget och längs havet. Jag känner igen byggnader, hotell och
känslan att gå lite ovanför stranden och titta ner på badgästerna. Däremot är stranden mycket mer utbyggd med restauranger, solstolar och parasoller. Vi går och går. Det är långt till Promenade des Anglais 253. Trottoaren är nu mer
planerad och disponerad för cykling, skateboard och inlines. Det finns fler sittplatser
med tillgång till skugga. Jag kommer inte
ihåg att det var så långt att gå.
Nu är även den biten av stranden där vi
bodde moderniserad. Till slut hittar vi huset.
Det ser precis likadant ut som för 50 år sedan.
Det är en lång tid, men minnena finns kvar.
Den största skillnaden är att då gick allt avlopp direkt ut i havet. Vi simmade omkring i
rester från toaletten. Inte så trevligt!
Det finns mycket att uppleva i Nice. Det
är lätt att åka buss när vi skall lite längre.
Mycket värda ett besöka är Chagalls och
Matisses museer. I Gamla Stan finns en stor
blomstermarknad, restauranger och barer.
På kvällen upplever vi mycket gatuteater.
Sandstrand
Färden fortsätter mot Cannes där vi inte får
plats i hamnen på grund av en stor båtmässa. Vi seglar förbi de fina öarna Lérins där
det finns bra ankringsmöjligheter. I stället
väljer vi La Rague som har bra bussförbindelser med Cannes.
I Cannes finns, till skillnad från Nice
som har småsten, en sandstrand. Mycket
som finns är kopplat till filmfestivalen. Vi
kan fotografera oss tillsammans med träfigurer föreställande kända skådespelare.
Även här har jag badat som tonåring och
det är ingen större skillnad mot den tiden.
Det är lite lugnare och färre människor på
stranden nu än när jag var här.
Sanary-sur-Mer.
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
13
På hamnkontoret arbetar en norsk tjej
som säger att det är vanligt att gästande båtar som ropar upp på annat språk än franska
får svaret att hamnen är full. Detta beror på
språkbrister och att det annars lätt blir missförstånd.
Ankarvik
Utanför Saint-Tropez ligger många båtar
för ankare. Vi lägger oss i Baie des Canoubiers alldeles innan hamnen. En skyddad vik
endast öppen för nordliga vindar. Nästa dag
går vi till Marines de Cogolin där vi med en
smidig färjeförbindelse lätt når Saint-Tropez.
Saint-Tropez har försökt behålla karaktären av fiskeläge men är samtidigt översvämmat av konstnärer som vill sälja sina
tavlor. Utefter kajerna ligger enorma lyxyachter och skymmer utsikten.
Det är roligt att ha varit här, men känns
inte speciellt trivsamt. Fransmännen ser SaintTropez som Rivierans västligaste punkt. När
vi rundar Cap Camarat och går vidare väster
ut vet vi att om Mistralen slår till så blir vindarna hårdare på denna sträcka.
En pärla
Efter ett par underbara dagar med ankring
utanför Porquerolles seglar vi vidare till
Sanary-sur-Mer. En liten trivsam fransk stad
där det spelas boule vid kajen på eftermiddagen. Här känns det väldigt avstressande. Två
gånger i veckan är här en stor marknad med
blans annat mycket mat och fisk.
14
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
Här har staden tagit helt andra beslut
än i Saint-Tropez. Här får inga stora båtar
plats nära kajen. En mycket aktiv förening
för små gamla segelbåtar i vackra färger har
tillgång till hela den inre hamnen. I gengäld
ställer alla båtinnehavarna upp med att segla ut med turister vid vissa helger. Vi sitter i
vår båt och ser hur de femtio båtarna seglar
fram och tillbaka med hugade gäster. Båtägarna är klädda i äldre kläder och styr skickligt sina båtar. Ett riktigt skådespel!
Ett annat beslut är att de, som har fast
båtplats, måste lämna den en månad varje
säsong, för att ge möjlighet för gästande båtar att besöka staden. Kanske var det därför
vi lätt fick plats. Skönt eftersom Mistralen
härjade några dagar.
Vackraste kuststräckan
I en engelsk båttidning utnämns sträckan Marseille till Cassis som den vackraste.
Hit kommer man inte lätt med bil, men det
finns många vandringsleder. De vita kalkstensklipporna stupar rakt ner i havet.
Vi får plats i den pittoreska hamnen Cassis. Härifrån är det lätt att utforska ”Les Calanques” både till fots eller med båt. Det är
inte lika lätt att ankra inne i vikarna längre.
På grund av alla turistbåtar som kör fram och
tillbaka är stora delar förbjudna för ankring.
Storstadspuls
Vi tycker om myllret, pulsen och kontrasterna i hamnstaden Marseille. Ett bra ställe att
ta emot gäster som kan ta taxi från flygplatsen ända fram till båten. Alla vackra byggnader som är upplysta på natten gav en magisk känsla som fick barnbarnen att somna
i sittbrunnen.
Bra val
Jag tror inte så mycket har förändrats av semesterlivet vid franska Medelhavskusten.
Denna sträcka har varit attraktiv för utländska turister under mycket lång tid. Solen, värmen, atmosfären och baden har alltid lockat.
Hamnavgifterna är billigare här än i de
franska och italienska hamnar vi besökt tidigare. Billigaste var Cavalaire-sur-Mer med
25 euro, dyrast Cap d´Ail med 55. Medelavgiften var 33 euro inklusive vatten, el och
dusch. Det underlättar att beställa plats innan man kommer fram till hamnen. Franska
Medelhavskusten är en kust att längta tillbaka till. ⚓
Fotnot
* Schildt köper Daphne strax efter krigsslutet, seglar från Finland till Stockholm, där
han bygger om och utrustar henne vintern
1947/48. Den 17 maj seglar han från varvet
på Djurgården för att via Göta kanal ta sig till
Göteborg och Långedrag. Därifrån seglar han
ett par veckor senare för att via Limfjorden nå
Nordsjön. (Red:s anm)
Menton
Våra golfvänner i Torrevieja på kaffe i båten innan vi skiljs för sommarsäsongen.
EVA och KJELL CARLSSON seglade
till Medelhavet 2007 i sin Bavaria 42:a
Aguila. Färden gick via Kielkanalen, Holländska kanalerna och sen
dagsegling utefter kusten till Lagos
i Portugal där båten övervintrade
2007-2008. Sedan fortsatte färden in i
Medelhavet. Någon hemfärd blev det
aldrig. Båten används nu som ”vinterstuga” i Torrevieja och är till salu.
Nu är jubileumsseglingsåret
till ända i våra nordiska farvatten men längre söderut
fortsätter det ytterligare en tid.
Vid seglatsens slut
– en ”vinterstuga”
F
ör vår del avslutas detta år med att
vårt aktiva båtliv har kommit till sitt
slut och vi blickar tillbaks på händelser som betytt mycket för vårt båtliv.
Vi, Eva & Kjell, födda 1946, valde att
lämna våra yrkesverksamma liv 2008 för att
leva som längeseglare. Vi började segla 1977
i en 23 fots båt tillsammans med våra två
barn, då sex och sju år gamla.
Vintern 1978 blev vi förtjusta i skrovformen på en båt på marinan men visste inte
vad det var för båttyp. Det dröjde en bit in på
seglingssäsongen innan vi såg henne komma
seglande och vi kunde se segelmärkningen,
OE32. På flytande mässan under Västerbron
visades OE36:an upp och innan vi visste ordet av så tillbringade vi två veckor 1979 i Oxelösund med att plasta vår OE32:a, Nenni.
Betydelsefull minieskader
Med henne seglade vi på ostkusten och
till Åland. Vi gjorde några eskadrar i
TEXT OCH BILD: EVA OCH KJELL CARLSSON
SXK:s regi, anmälde oss 1994 till eskadern Rügen runt men vi var för få deltagare. Vi fick planeringsråd av SXK Stockholmskretsen och genomförde den ändå
– på tre båtar. Det blev en förändring i
vårt båtliv, inte minst för att vi träffade
Clas och Marianne som då seglade Allegro 33:an Sussilull. Vi fyra hyrde en båt
och deltog i en eskader i Thailand i februari året därpå.
1999 ifrågasatte vi vårt båtliv och prövade lite bilåka i Sverige och Danmark, vilket
inte alls passade oss. Samtidigt gick son och
sonhustru i tankar på att byta upp sig båtmässigt. Vi slog ihop penningpåsarna och
köpte 2000 en Bavaria 42 som vi döpte till
Aguila (örn på spanska).
Vi utrustade den efter eget tycke och
smak. Av teknikintresset fylldes båten
med mycket tekniska prylar. Med tiden
utökades den unga familjen med tre barn
och villa; det blev dags att köpa ut dom
och kanske ge oss iväg längre när vi slutade jobba.
Pensionärsinskolning
Som ung skolar man in sig i skolsystemet,
praoar sig in i yrkeslivet; någon form av förberedelse inför ett liv som pensionär behöver man ha. Vi hade aldrig haft mer än fyra
veckor – så hur skulle det fungera att vara
ledig längre?
2006 skulle Clas och Marianne vara ledare för SXK Stockholmskrets eskader till
Amsterdam. Det var lämpligt att följa med
för att se om detta var ett framtida liv för oss.
Eskadern varade i åtta veckor med fantastiskt fint väder. Sju båtar som deltog fick
uppleva en fantastisk resa.
Nu var vi sålda på att ge oss iväg och
vara längeseglare utan att nattsegla, bara glida fram i arbetsdagstakt. Det blev mycket
planerande och vi hittade en hemsida där
man seglat just på det sättet. Det gick alltså.
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
15
Midsommar utefter Portugals kust.
De som gjort den seglingen var en kollega
till Kjell på ett annat kontor i Sverige. Här
fick vi många råd.
Ett bra avstamp
Nu var idén klar. 2007 skulle vi segla till
La Rochelle. Det skulle ta tre månader. Det
kändes som en bra avstamp när vi skulle
starta vårt pensionärsliv 2008.
Vintern 2006-2007 gick vi på kanalkurs,
longrangecertifikatkurs, seminarier och föredrag om allt som kunde ge oss mer kunskap, ja allt som berörde ämnet – Segla iväg.
Nu tänkte även Clas och Marianne ge sig
iväg. Vi förlängde till en fyramånaders resa
till Lagos i stället. Kul med två båtar. Clas
och Marianne hade gjort resor både till England och även ett sabbatsår till Kanarieöarna
så det fanns mycket kunskap och erfarenhet
för oss att ta del av.
Vi planerade för att bara behöva packa
det sista i båten och ge oss iväg. Glöm att det
är så det fungerar! För oss båda kom jobben
med krav som vi inte har kunnat planera in
eftersom vi inte vetat att de skulle dyka upp.
Det innebär att vi jobbat utan att styra något själva. Tiden gick med den ena oplanerade uppgiften efter den andra. Det är just
detta med planerat och oplanerat.
Rubbade cirklar
När man ger sig in på ett projekt som långsegling är planering och långa listor A och
16
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
O. Man prickar det ena efter det andra på
listan, nya saker dyker upp och hela tiden
är allt planerat. När sedan oplanerade saker
stör hela den planerade delen påverkas humör, psyke och inställning till omgivningen
som stör det planerade.
Mot slutet blev det väldigt tungt. Så
ett gott råd till er som ska ge er iväg: Säg
ett datum när ni ska iväg och behåll för
er själva att det i verkligheten är ett antal
dagar senare. Låt ingen påverka er att utnyttja dessa dagar till oplanerade arbetsuppgifter.
Vi föresatte oss att ge oss iväg den 4 juni
2007 efter middag på Bullandökrogen med
barn, barnbarn och en orolig mamma på 93
år. Flygbiljetter hem hade vi från Faro i Portugal den 1 oktober.
Inte samma vädertur
Den första stora känslan var när slussportarna stängdes bakom oss i Kiel. Vi tog vägen
över Helgoland, Norderney och sen Standing Mast Route (kanalvägen) genom hela
Holland. Nu hade vi inte vädertur som året
innan men det var tur att vi var på de holländska kanalerna.
Här ett utdrag ur loggboken:
”6 juli. Iväg under järnvägsbron 09.17 i motvind 12 -18 m/s. Vi orkar i 3,5 timme sen går
vi in i Willemstad och får en fin plats som
3:dje båt från kaj i den mysiga inre stadshamnen. 12 M, 20 €.
Nu har vi gått i regnställ och stövlar i 3
veckor, kan det aldrig ta slut. Vind ska man
ha när man har segelbåt, men vindarna skall
vara av sådan styrka och från sådant håll så
att seglingen blir en njutning och inte ett
hårt jobb.”
Utdraget visar på en känsla som ofta förekom och längre fram kopplade vi den till
att vi hade en sluttidpunkt, 1 oktober.
Vi färdades sedan med utgångspunkt
från tidvattnet så att vi fick medåka och inte
motåka. Att ligga inne i hamn och vänta bättre väderförutsättningar är en nödvändig dygd
för den som inte är våghalsig av sig. Det räcker
med att någon i besättningen har betänkligheter mot att ge sig ut i rådande väder för att
det skall kunna förstöra det fortsatta båtlivet
tillsammans. Vi hade regler att inte gå ut över
tio m/s om vi inte var överens att vinden var
på sådant sätt att det blev behagligt.
Inte fråga om om
Att vara ute med båt innebär alltid att det
kommer överraskningar när saker går sönder, det är inte frågan om det ska gå sönder
utan när går det sönder. Att ha vanliga reservdelar redan hemifrån är bra.
I Kielkanalen gjorde vi den obehagliga
upptäckten att motorn inte gick att stänga
av via nyckeln utan en var tvungen att gå ner
och stänga av direkt på motorn. Felet varade fram till 2011 innan en kamrat hittade
en sladd som glidit isär. Sladden fanns inte
inritad på Volvo Pentas elschema så det gick
inte att leta efter den heller.
Första nattseglingen blev mellan La Rochelle och San Sebastian och det var en fin
upplevelse. Vi rekommenderar dock ingen
att ligga på svaj i San Sebastian då hela Biscaya rullar in i viken. Sedan dagseglade vi
hela spanska nordkusten som var helt tom
på andra båtar; en del fartyg såg vi men annars tomt. Det finns mycket att upptäcka på
denna sträcka men man ska ha tid.
Med-i-gänget-känslan
Vid La Coruna kom känslan av att verkligen tillhöra dom som inte var ute på semestersegling utan vi var verkligen på väg långt
bort. Nu kom det båtar som tagit vägen över
England. Vi blev några båtar som seglade
längs Atlantkusten och stötte på varandra
lite då och då.
Vi fick se delfiner och palmer, en helt ny
miljö att leva i. När vi skulle ge oss iväg från
Cascais utanför Lissabon fick vi motorproblem och gick in i hamn igen. En tekniker gav
beskedet att motorn inte gick att använda:
– Lägg upp båten! Det kommer att ta
två-tre veckor.
Detta var den 13 september så vårt flyg
var i fara.
Sedan tyckte Eva att vi seglar direkt till
Lagos och får hjälp av någon där om motorn
strejkar, det var bara 115 M dit.
Utdrag ur loggboken 14 och 15 september:
”07.20 kastar vi loss och tar oss för tomgång
till pirändan där vi sätter segel. De första 5
timmarna prövar vi gennacker, genua o storen, det blir till slut genua och stor eftersom vi får bidevind och vi gör 2 knop så när
klockan är 12 har vi kommit 10 M, ser inte
lovande ut. Men sen kommer vinden, vi får
länsa i 10-12 m/s och gör 7-8 knop under eftermiddagen.
När det mörknar har vi sett mycket delfiner och tar in storseglet så det blir lättare
att segla i nattmörkret. Vi har en vind på
6-10 m/s och gör 5,5-6,5 knop, det går bra
och vi tror oss vara framme i Lagos 07.30.
Kl 7.30 får vi vinden i nosen och den går ner
till 1-3 m/s så det blir segt de sista sjömilen. I
Lagos väntar Anders på Arctic Fox för att ta
emot oss, han får vänta till 10 innan vi tuffar in. Vi klarerar in, tankar diesel och går
till vår vinterplats, brygga D plats 12 där vi
backar in.”
Hinder på vägen
2008 går vi in i Medelhavet för att fortsätta österut men redan två veckor efter start
skadar Kjell sig så illa i höger knä att det resulterar i en knäprotes april 2009. Vi har då
gått utefter spanska kusten med planer på
att ta oss till Balearerna men återigen dyker
det upp problem.
Kjells mamma går bort. Vi hittar en plats
i Torrevieja att ligga så länge vi behöver vara
hemma. När vi kommer tillbaks är det dåligt
väder i två veckor. Först den 1 oktober beger vi oss utefter kusten till Tarragona där vi
bestämt oss för vinterplats. Där ligger redan
Doublefun med Clas och Marianne. Tarra-
gona var en pärla att vara i, gammal stad som
var befriad från turister. Där trivdes vi.
Året därpå ligger vi still på grund av
knäprotesen. Vi fortsätter österut den 9 april
2010 men ännu en gång slår oturen till. När
Kjell på Mallorca spänner riggen sker något som inte skall hända i höger axel. Efter
god hjälp av Medelhavsseglarnas ombud Pedro Alomar kommer vi i kontakt med läkare som ordinerar vila i två-tre veckor och att
sen söka specialist hemma.
Åter till Tarragona och sen hem. Operation i november gav beskedet att bicepssenan inte gick att återinsätta.
Vid vägs ände: Golf
Efter flera olyckliga händelser under våren
2011 så kommer vi iväg först i slutet av augusti och tillbringar en månad på Balearerna innan vi styr till Torrevieja där vi fortfarande ligger.
Efter ytterligare en knäprotesoperation i
oktober 2013 är vårt båtliv till ända. Sommaren 2011 funderade vi på vad vi skulle
göra vintertid, sommartid skulle vi vara i
Sverige. Vi prövar på golf, sagt och gjort,
tog grönt kort och började spela.
I Torrevieja bor (vintertid) Ulla och
Karl-Henrik från Fragancia som deltog i
Amsterdameskadern. Vi har fått ett rikt socialt liv och är medlemmar i Scandinavian
Golf Club. Detta är vårt nya liv. Båten är
svår att sälja så vi använder den som ”vinterstuga”. ⚓
Gott om tid viktigast
Några sammanfattande ord att ta med sig är:
1.När ni bestämmer att ge er iväg ta ett
hemligt datum som är senare än det ni
säger officiellt.
2.Ska ni ha besök på båten skall de komma till den plats ni befinner er så att inte
ni ska behöva vara ute i dåligt väder och
jobba hårt för att vara framme i tid. Det
är alltid lättare att ta sig fram landvägen
till en mötesplats.
3.Se till att ha god tid på er. Gott om tid är
nog det viktigaste för att känna harmoni.
4.För att hålla kontakt med andra seglare
är kortvågsradio en välsignelse. Man får
även mycket bra användbar information
den vägen.
5.Ha minst två datorer med ombord. Det
händer alltid konstiga saker med datorer
och de händer när det inte får hända. En
dator bör vara helt utan internetkontakt,
en ren arbetsdator.
6.Lägg in tid för saker som går sönder. Det
är inte frågan om det går sönder utan när.
7.Att segla på detta sätt innebär kontakter
med många nya vänner man aldrig annars skulle träffat. Man hjälper varandra
med vad man kan och det är ett helt nytt
socialt liv trots att man blivit ”kommen
till åren”.
Utanför spanska atlantkusten blev vi ofta uppvaktade av delfiner.
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
17
Salt Whistle Bay Mayreau Karibien
TEXT OCH BILD: BENGT BJÖRLIN
Första svenska vintern på sju år
Så minns vi vår längre seglats
Samtidigt som föreningen Medelhavsseglarna har 25-årsjubileum firar
vi också 25 år som medlemmar. De senaste sju har vi seglat på heltid
med vår HR-352:a Miss Blue. Här följer några tillbakablickar från de åren.
V
i lämnade vår hemmahamn Fiskebäck i juli 2006 för att på obestämd
tid leva ombord. Vi hade inga fasta
planer förutom att byta livsstil från ett förväntat och inrutat liv som pensionär. Det
kändes inte speciellt lockande. Vi sökte ett
otryggare och ovissare liv och att ta dagarna som de kom.
Vi hade sålt vårt radhus och köpt en lägenhet som reträtt ifall vi av någon anledning skulle ångra oss. Vi har aldrig haft den
känslan.
Över Nordsjön och genom Skottland
hade vi tänkt gå. Men tiden blev knapp; väderläget var inte det bästa. Det blev Kielkanalen, vidare genom Holland på The Standing
Mast Route och längs franska kusten söderut.
I mitten av september kom vi till Camaret-Sur-Mer utanför Brest. Oktober kom
och det blev lite för sent att korsa Biscaya. Vi
valde att övervintra i marina Moulin Blanc
i Brest; vädermässigt inte bra men det kunde inte dämpa vår entusiasm. Vi stortrivdes
med vårt nya liv.
18
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
När våren kom väntade upplevelser i
Bretagne, både på floder och öar. Ett område som vi absolut vill rekommendera.
Ett lyxliv
Vintern därpå övervintrade vi i Lagos, Portugal tillsammans med andra svenska båtar. Alla hade Medelhavet som mål utom
vi. Vi trivdes med att vara ”liveaboarders”
men hade fortfarande inga fasta planer. Tillbringade våren längs Algarvekusten, gjorde
en minnesvärd färd upp i gränsfloden Guadiana och till Spanien.
I Lagos hade Miss Blue försetts med
vindroder; det skulle bli ett utmärkt tillfälle att testa det i passadvinden till Porto Santo och Madeira. Sagt och gjort. Vi fick härlig segling i tre dygn. Vindrodret fungerade
perfekt; det var en fantastisk känsla att bara
sitta i sittbrunnen och njuta av färden. Det
kom att bli vår tredje besättningsmedlem.
Efter Porto Santo fortsatte vi till Madeira
där vi under en månad gjorde många vandringsturer uppe i bergen och på levadorna.
Men vår nyfikenhet pockade; vi funderade på vart vi skulle fortsätta. Största problemet i vårt lyxliv var vart vi skulle segla. Varför inte fortsätta med passadvinden söderut?
Ett år på Kanarieöarna
På Kanarieörna stannade vi på olika platser
under ett års tid och träffade många likasinnade. Naturligvis diskuterades färdmål.
– Har ni varit i Brasilien?
Frågan kom från en engelsman i Santa
Cruz på Teneriffa. Han var entusiastisk, visade bilder och berättade att han hade seglat
dit två gånger. Vi tog till oss vad han berättade men det blev inte så mycket mer just då.
Efter Las Palmas och Puerto Mogan på
Gran Canaria blev La Gomera en favorit.
Marinan i San Sebastian är välordnad och
ön har ett stort urval av fina vandringsleder.
Här trivdes vi verkligen och hade funderingar på att stanna riktigt länge.
Då anlände två svenska båtar. Det var
ensamseglaren Nisse med sin OE-32:a Kairos och Bosse och Helen på Najad 36:an
SeaQwest som vi tidigare hade träffat i Mogan. De hade planer på att segla till Brasilien
och vi mindes engelsmannens entusiasm. Vi
behövde inte övertalas.
Levnadsglada Brasilien
I december 2009 lämnade vi La Gomera
med kurs på Cap Verde. Jul och nyår firade
vi tillsammans i Mindelo innan vi satte kurs
mot Fernando da Noronha utanför Brasiliens nordöstra del.
Vi hade tur med väder och vind, seglingen gick som på räls, som man säger. Efter tretton dygn ankrade vi utanför öns lilla
hamn. Det blev två dyra dygn, 1 500 SEK
för ankringsavgift inklusive turistskatt på en
orolig ankarplats. Och vi fann inte ens ön
speciellt intressant.
På fastlandet kom vi till en marina i Jacaré
vid floden Paraiba, den blev vår bas för en tid.
Efter karnevalsbesök och andra utflykter seglade vi söderut mot Salvador och Bahia. Nu var
vi ensamma, Nisse hade seglat direkt från Fernando till Salvador och Rio, Helen och Bosse
till Manaus vid Amazonas. Den stora bukten
Bahia Salvador har ganska många platser att
segla till men mesta tiden tillbringade vi vid
ön Itaparica där de flesta långseglare håller till.
Brasilien var annorlunda och spännande,
inte likt någon annan plats vi varit på, brasilianarna levnadsglada och vänliga. Vi blev varnade för ficktjuvar och att inte ha mycket pengar
med oss när vi var på karnevalsbesök. Befogat,
jag blev av med en pung med småslantar.
Vi lämnade Miss Blue vid en boj under
två månader och reste hem. Hon låg tryggt
och säkert, vaktad av brasilianaren Zee, en
vänlig och mycket hjälpsam man som vi
hade blivit rekommenderade.
Så småningom satte vi kurs norrut, en
kort tid tillbaka i Jacaré innan vi fortsatte längs nordkusten. Vindarna var friska till
hårda och vi tog vilopaus i Luis Correia, en
fiskeby belägen uppströms i en flod.
Hit kunde man bara komma vid högvatten, vi hade tur och fick en långsidesplats
utanpå en gammal skorv. Det blev en minnesvärd tid här med fiskarna som med sina
”Bastardos”, seglande fiskebåtar, låg ute på
fiske under flera veckor.
När vinden lättade något lämnade vi
med saknad Luis Correia med kurs mot
Franska Guyana som inte är mycket att
orda om, dyrt och smutsigt. Men vi hade
ett par intressanta dagar ute vid ”The Devil
Islands”, Djävulsöarna. Ett franskt par som
vi träffade kunde det mesta om öarna så vi
hade en utmärkt guidning.
Marknad i Maragojipe
Bahia Salvador Brasili
en
.
Salvador Brasilien. Hiss upp till Gamla Stan Pelourinho.
Unga Steelba
ndsmusiker.
Trivsamt i Suriname
Två dygn i ganska svag vind tog oss till Suriname. Vi ankrade utanför Domburg vid Suriname River cirka trettio sjömil från havet.
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
19
elé
n Mont P lla
e
d
n
u
r
g
k
n. I ba
aden. A
ue Karibie02 ödelade hela st m.
iq
n
i
t
r
a
M
o
9
St. Pierre ett utbrott i maj 1 ar fängslad, omk
v
id
m
som v re utom en, so
innevåna
Marina Por
t Louis St. G
eorges Gren
ada Karibie
Göteborg
2006
Brest 2006-2007
Lissabon
2013
Azorerna
2012-2013
Lagos 2007-2008
Kanarieöarna
2008-2009
Kap Verde
2009-2010
St. Martin 2012
Tobago
Ritas Café i Domburg
Surinameseglarnas
träffpunkt.
Suriname
Franska Guyana
Fernando de Noronha
Jacaré
Bahia Salvador
2010
Vår segling 2006-2013
I Suriname hade vi den besvärligaste inklareringen av alla under våra år ute. Den
tog två dygn och kostade 40 € per person.
Tiden förflöt med besök inne i den stora
staden Paramaribo. Vi hade det trevligt med
de övriga seglarna som fanns här. Det var
inte möjligt att förtöja mot land utan man
var hänvisad till att ankra eller ligga vid boj
– om det fanns någon ledig.
Ett holländskt par hade byggt sig en egen
liten ö vid flodbanken. Av massor av PETflaskor hade de byggt ihop till en liten ö, fast
förankrad vid land. Där hade de en koja med
uteplats och även förtöjning för sin båt.
En månad stannade vi här innan vi lättade ankar. Vi var lite oroade om vi skulle få
upp ankaret; seglare hade tidigare haft problem med skräp på botten. Men vårt kom lätt
upp, vi följde tidvattenströmmen ut till öppna
havet och satte kurs mot Tobago i Karibien.
sig. Men det tog oss fem dygn med mycket
svaga vindar, hårda vindar och nästan ständiga squall – häftiga regnbyar, och dålig sikt.
I slutet på november 2010, efter 550 sjömil från Domburg, droppade vi ankar i Man
of War Bay vid Charlottenville på Tobago.
Det kändes skönt. Nu hade vi kommit till
Karibien och såg fram emot nya spännande
och intressanta upplevelser.
Tiden på Tobago präglades dock tyvärr av
regn, massor av regn. Värst när vi med buss
besökte huvudstaden Scarborough på andra
sidan ön. Det var som att åka med bussen på
en flod; vägen var bitvis helt översvämmad.
Vi tröttnade, seglade söderut till Trinidad.
Under våra år i Medelhavet fick vi ofta
frågan om vi inte skulle segla till Karibien.
Nej, det hade vi absolut inga planer på, men
nu var vi här ändå. Så är det med seglarlivet,
planer är ofta till för att ändras.
Karibien hade vi aldrig tänkt oss
Rutten brukar inte medföra några problem.
Man har strömmen och ofta även vinden med
Karibien och hem till Europa
Vi anlände till marinan Coral Cowe i Chaguramas på Trinidad luciadagen 2010 och
20
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
träffade flera svenskar som brukade lägga
upp sina båtar här under orkansäsongen.
De var klubbkamrater i den lilla föreningen VSSL (Vi Som Seglar Lite eller Vi Som
Står på Land). Genom föreningens cybertidning VSSL-Nytt kände vi till varandra men
hade aldrig träffats. Det var trevligt att mötas ”live” och inte bara genom cyberrymden.
Firade jul i den populära viken Scotland Bay
och nyåret i marinan tillsammans med våra
nya vänner.
Första säsongen seglade vi från Trinidad
till Antigua och besökte naturligtvis många
av öarna. Favoriterna blev de franska Martinique och Les Saintes. Även Dominica kommer högt på listan över favoritplatser.
Vi tillbringade orkansäsongen i den fina
marinan Port Louise på Grenada. Det blev
en toppentid, trevliga samkväm med andra
seglare, mest amerikanare, i en mycket väl
skyddad marina med hög standard. Priset
var också okej, 3 000 SEK per månad.
I slutet av november hade vi för en gång
skull bestämda planer. Vi var nöjda med Ka-
n.
da och båtplats
askor.
Egen ö med hyd
, byggd av PET-fl
er
iv
R
e
m
a
n
ri
, Su
vid flodbanken
“Bastardos” kall
ade fiskarna i L
ouise
Correia Brasilien
sina båtar.
ribien, det hade varit en fin tid och vi hade
fått många nya vänner men nu ville vi norrut till St. Martin, vidare över Atlanten och
”hem” till Europa. Det var en stor upplevelse
att segla runt bland öarna men två säsonger
räckte.
Den nittonde maj 2012 lättade vi ankar i
Marigot Bay med kurs mot Azorerna. Till en
början hade vi bra vind som efterhand dog
ut. Många dagar bjöd svag vind eller stiltje,
ibland låg vi länge stilla och bara väntade. Vi
förtöjde i Hortas marina på ön Faial i Azorerna efter 24 dygn och 2 500 sjömil. Det
kändes ganska bra.
Framtiden
Vi kom att tillbringa ett minnsvärt år på
Azorerna. Innevånarna var vänliga och trevliga, atmosfären lugn och behaglig; mycket
fanns att se och uppleva. Trots en tropisk
storm i september och massor av regn och
blåst under vintern trivdes vi mycket bra.
Det var stor skillnad från det tidigare livet på Kanarieörna, Brasilien och Karibien
men det är ju omväxlingen som vi hela tiden söker. Även om vi tar det mycket lugnt
och stannar länge på de platser där vi trivs
styr nyfikenheten oss. Det som finns bortom horisonten lockar.
Så länge hälsan står oss bi och lusten
finns så kommer vi nog att fortsätta ett tag
till även om det inte blir några fler atlantkrossningar. Det finns mycket kvar att upptäcka och uppleva.
Vad har de här sju åren gett oss? Har vi
förändrats genom möten med andra seglare
och ”locals” i de länder som vi har besökt?
Kanske, men vi har lätt för att att anpassa
oss, och vi har inga fördomar om folk från
andra länder och kulturer.
Miss Blue står nu på land på Tagus Yachtservice i Amoras nära Lissabon. Vi skall försöka klara första vintern i Sverige på sju år.
Det känns lite ovant; vi har inte vant oss vid
mediabruset från radio, löpsedlar och teve.
Det känns naturligvis bra att träffa barn och
barnbarn lite oftare men vi saknar det sociala livet med de andra seglarna. Man lever
ganska okomplicerat och enkelt ombord på
sin båt. Det finns inte många måsten och det
är lätt att knyta nya kontakter. Vi ser fram
emot våren när vi reser tillbaka till Miss Blue
för nya äventyr. ⚓
BENGT BJÖRLIN var i fyra år SXK-Med:s ordförande och
därefter i två år redaktör för Odyssé.
Bengt och hustrun Ritva gick med sin förra båt Vagabond 31:an Donna Mi kanalvägen till Medelhavet och
seglade där sexton somrar och ett sabbatsår.
Donna Mi togs hem till Sverige 2003 och byttes ut mot
Miss Blue, en Hallberg-Rassy 352, med vilken de seglat till
Kanarieöarna, Syd- och Mellanamerika samt Västindien.
Nu befinner de sig i Lissabon.
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
21
Supersonique
TEXT OCH BILD: LARS R MELANDER
22
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
M
ed pendeltåg från Paris kommer
man långt. Många av RER-systemets (Réseau Express Régional) ändstationer ligger vid Seine eller dess
bifloder Marne och Oise. Landskapet längs
linjerna är många gånger förförande vackert och i praktiskt taget varje flodkrök finner man en liten småbåtshamn eller en förtöjningsplats för pråmar.
Stora delar av våren tillbringade jag på
dessa tåg. I ryggsäcken hade jag penslar,
märlspik och segelgarn. Det var så klart La
Mitrailleuse, som låg bakom detta.
La Mitrailleuse
La Mitrailleuse var en av regionens fiskegiganter. Hon missade aldrig en chans att
optimera sitt fiske. Favoritagnet, Ikea-köttbullar inbakade i pain au chocolat, gick vid
floderna under namnet La Mitrailleuse.
Jag kände madame sedan gammalt. Ett
par år tidigare hade hon, under långa, mörka
ålafiskenätter präntat in franska fisketermer
i min motsträviga hjärna. Det var jag tacksam för. I gengäld hade jag, inte utan framgång, undervisat henne i ämnet praktiska,
skånska kraftuttryck.
– Ditt dj-a ålahu(v)e! blev en av madames favoriter. La Mitrailleuse (Kulsprutan)
kallades hon på grund av sitt snabba tal och
sin vassa tunga. Men trots vår långa bekantskap var madame ett mysterium. Vad jobbade hon med? Var bodde hon? Vad hette hon
på riktigt? Och varför fiskade hon allt som
oftast iklädd elegant mörkblå dräkt med
guldknappar och pumps?
Inget av detta hade jag lyckats få reda på
under åren. För madame var en kvinna, som
utstrålade: ”Ne vous mêlez pas!” Lägg er inte i.
Melankoli
Arbetet på Institutet gick sedan länge trögt och
de många sömnlösa nätterna ägnade jag allt oftare åt grubbel och filosofiska diskussioner på
Radio Notre Dame. Egentligen tydde allt på
att min gamla parismelankoli var på väg att
bryta ut. Och bara en huskur fanns mot detta:
en natts ålafiske med La Mitrailleuse.
Därför släntrade jag en tisdag framåt niotiden på kvällen in på Bar de Nantes för en
Pucko och en påse jordnötter… och lite efterforskningar.
Av la patron, madame Vivienne, fick jag
mycket riktigt veta, var La Mitrailleuse höll till
en afton som denna och när tåget mot Melun
framåt midnatt lämnade Gare de Lyon, satt jag
därför nöjd och glad på andra etage. Jag hade
varit effektiv… och en rysk balalajkaorkester
på perrongen förebådade fiskelycka.
Ett ”ålahue” i Melun
På floden mullrade dieselmotorer. Jag var i
pråmars land. Från Allée du Marché i den
ïBricolage på provtur utanför La Varenne.
Monsieur le Saxophoniste på Pont de Joinville.
gamla galliska staden Melun smög jag in i
parken och ner längs stigen mot det ställe,
där L’Almont mynnar i Seine.
Parkbänkarna längs den lilla ån var sedan länge upptagna av traktens uteliggare.
En och annan var vaken och jag frågade efter
madame. Inga besked. Bara att fortsätta in i
strandbuskagen. Det väldiga fängelset på ön
ute i Seine nästan lutade sig över L’Almont,
och jag erinrade mig klottret på en husvägg i
staden. Den var belägen på lagom läsavstånd
från fängelsets gallerfönster och löd: ”Courage Prisonniers!” (Mod, fångar). Trösterikt
i en mörk tid!
– Bonjour, monsieur Ålahue. Man har
förvarnat mig om er ankomst, så jag har ordnat ett extra spö. Klubben bjuder på fiskekort. Varför har ni inte hört av er tidigare?
Mycket prat och en hel del fiske blev det
denna natt vid L’Almont. Vid soluppgången
rodde madame och jag i lånad eka till Quai
Maréchal Joffre där hon tänkte sova av sig
hos ordföranden i den lokala fiskeklubben.
Denne hade lämpligt nog sin husbåt förtöjd
just nedanför Taverne L’Anguille Glissante
(Hala Ålen) och med illmarig blick slank
madame ner i akterruffen. Själv återvände
jag till Institutet med två feta Melun- ålar i
min Uniprix- påse.
Samvaron med madame hade varit uppfriskande. Med mig hem hade jag dock en
kryptisk order att ”i lämplig skeppshandel införskaffa utrustning för splitsning av wire”.
Dagen därpå var det så tänkt att jag skulle
möta madame mitt på bron i Joinville le Pont,
just där minnesmärket över de stupade från
andra världskriget står. Stora ting var i görningen och inga undanflykter accepterades.
–Kunde jag förresten på vägen slinka in på
Père- Lachaise (en kyrkogård) och lägga veckODYSSÉ – nr 4, december 2013
23
Splitsningsarbete ombord i Bricolage.
Monsieur Veillon dirigerar lastningen av madames flygel.
ans blombukett på Chopins grav? Madame
hade av vissa orsaker inte haft råd denna vecka.
Bricolage i Joinville le Pont
I en skeppshandel i Boulogne Billancourt
fick jag dagen därpå tag i det nödvändigaste.
Mitt uppdrag på Père-Lachaise glömde jag
heller inte. Men vad hade madame i kikaren?
Man kommer till Joinville le Pont på roligaste sätt genom att ta gul Métro-linje ut till
ändhållplatsen, Chateau de Vincennes. Där väntar en halvtimmes behaglig promenad genom Bois de Vincennes ner till den
lilla staden. En liten kopp café noir i kiosken vid norra änden av Lac des Minimes bör
man ta sig tid för.
Pont de Joinville förbinder floden Marnes
västra och östra strand. En bit ut på bron kan
man ta sig ner till spännande Île Fanac med
dess villor, kanotuthyrningar, fik mm. Ungefär mitt på bron står också minnestavlan över
stupade under befrielsen 1944. Men madame
då, var var hon? Jag såg bara en vindpinad saxofonist bland skotrar och motorcyklar.
– Monsieur Ålahue? Madame har skickat
mig att möta er. Hon har fullt upp med arbete nere på Bricolage. Fick ni tag i verktyg?
– Visst, monsieur le Saxophoniste, men
tillåt mig fråga, vad det egentligen är för bricolage madame håller på med?
– Bah! Som ni vet, monsieur, betyder bricolage ”hemmasnickeri, hobbyarbete” eller i
värsta fall ”något som är slarvigt tillverkat”
och det senare är dessvärre ett mycket passande namn på den husbåt madame just köpt.
Nere vid båthamnen syd om bron stod
hon och viftade framför ett udda bygge i
24
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
svart och rostbrunt. Jag noterade omgående
förmastens okonventionella utförande samt
madames gester. De gick inte att misstolka:
”Slut på pengarna! Hjälp!”
Min uppgift blev nu, att i besparingssyfte splitsa vant och stag för Bricolage.
Jag vågade inte nämna att mina kunskaper i wiresplitsning (eller splejsning) var
lika rostiga som de wirestumpar, jag var
satt att arbeta med. Det skulle också tillverkas en rejäl hisswire inför lastningen av
”ett ohyggligt viktigt föremål” nere på andra sidan den 597 m långa Tunnel de Saint
Maure, som bildar genväg mellan flodkrökarna kring halvön Saint-Maur-des-Fossés. Med tanke på lastens betydelse, valde jag att göra en kransplits i stället för
en vanlig Liverpoolsplits. Jag berättade för
gänget ombord att vi, under en lastresa på
den Australiska ostkusten, en gång i tiden
fått splitsa om alla kranwirar ombord i en
styckegodsare. Stuveriet hade vägrat befatta sig med en båt med ”liverpoolsplitsade” kranwirar.
– C’est bon, monsieur, sade monsieur
Veillon, madames andre medhjälpare utöver monsieur Le Saxophoniste, det är bra att
ni lägger ribban högt. Vi ska lasta en av madames käraste ägodelar.
På andra sidan tunneln förtöjde vi direkt
intill en trefot med winch. I den monterade
vi kranwiren. Ned till kajen kom så en flakbil med madames dyrgrip… en flygel! Skulle den ombord i Bricolages lilla salong? Jodå,
monsieur Veillon hade, ”som monsieur nog
såg, svetsat loss hela däcket ovanför salongen för detta ändamål”.
Ombord kom flygeln förvånande lätt,
men för passage fram till styrhytten skulle
man i fortsättningen vara tvungen att antingen krypa under flygeln eller gå via fördäck.
– Pas grave, menade madame! Inget problem.
Arbetsdagen var över. Bricolage och madame blev liggande vid kaj och vi medhjälpare gav oss, till tonerna av L’étude Révolutionnaire, ut på en långpromenad ända bort
till Porte de Vincennes. Inget hade avtalats
om fortsatt arbete med Bricolage och mina
skrivbordshänder värkte och blödde efter arbetet med wiren.
Splitsakuten i Poissy
Men det blev ytterligare ett dussintal ”arbetsresor” ut till båthamnar runt Paris, dit
madame ställt kosan med den halvfärdiga
Bricolage. Så ringde hon en onsdag:
– Skulle monsieur Ålahue kunna slå följe
med monsieur Veillon nästföljande dag till
Piossy, där monseur le Saxophoniste numera hade sin pråm ”parkerad”. Flera personer
i därvarande båtkollektiv hade trängande
behov av wirearbeten och monsieur Ålahue
torde vara rätt man för jobbet. Efteråt vankas lammgryta, motorcykelutflykt samt lite
boule på stranden.
Poissy, där de stora bilfabrikerna ligger,
hade jag besökt många gånger tidigare. Där
finns resterna av Le Pont Ancien, 1200-tals
bron, som så ofta raserats och återuppbyggts
under de stora krigen, men som slutligen
bombats sönder och samman av de allierade
under andra världskriget. Där vimlar också
av minnesmärken över fallna motståndsmän.
På tåget ut pratade monsieur Veillon om
madame:
– Nog hade väl monsieur Ålahue under de
gångna veckorna förstått att madams passioner var fisket i floderna och Chopins pianomusik. Men hennes tredje och allt överskuggande passion, den hade monsieur Ålahue nog
inte kunnat lista ut än. Kanske var det bäst så.
Tids nog skulle det ändå komma fram.
Behovet av wirearbeten visade sig vara
outsläckligt och på skoj hade båtkollekti-
–Överljudflygning var hennes liv och
vid den hemska olyckan utanför Paris år
2000, som förövrigt blev slutet för Concorde-planen, miste hon sina närmaste
vänner. Nu vet ni allt om La Mitrailleuse,
monsieur.
Överraskning i Pointoise
Den kvällen tog monsieur le Saxophone,
monsieur Veillon och jag tåget ut till Pontoise, där madame förtöjt sin husbåt för en
tid. Pontoise ligger vid Seines biflod Oise
strax nordväst om Paris. För tillfället var madame själv ute på kusten och fiskade torsk
med ordförande i Meluns ålafiskeklubb…
vilket tydligt oroade monsieur Veillon.
Nu, när hennes sista hemlighet var avslöjad, tyckte vi, i alla fall, att det var fritt fram
för en liten överraskning. På nyfernissade brädor av ek, en i aktern och två på bogarna, målade vi i futuristisk stil Bricolages nya namn,
Supersonique (ung. Överljudsfarkost). Vi
betraktade nu ”fartyget” som ”sjöklart” och
redo för en resa till Warszawa. Madame kunde hädanefter hämningslöst ägna sig åt sina
tre passioner, fiske i floderna, Chopins pianomusik och långfärder i överljudsfarkoster.
Det tyckte vi hon var värd.
La Mitrailleuse såg i sin blå overall ut som en liten flicka i sparkdräkt.
vet satt upp en skylt med texten Splitsakuten vid monsieur Saxophones båt, en ganska bedagad svart lastpråm. På grässlänten
mot floden stod en brevlåda för varje pråm
samt en samling skotrar och motorcyklar.
Här bodde flertalet ägare året om. Madame var i toppform och såg i sin blå overall
ut som en liten flicka i sparkdräkt. Vid prisutdelningen efter bouleturneringen spelade
monsieur le Saxophoniste brasilianskt och
madame avslöjade sin plan att gå kanalvägen till Warszawa.
Vad hon skulle göra i Warszawa fick jag
veta under ett hoppigt samtal på monsieur
le Saxophonistes motorcykel, då han med
sitt instrument hängande på ryggen skjutsade mig hem i högtrafik. Hon skulle, ”som
monsieur Ålahue självfallet begrep” nedlägga en blomma i det Heliga Korsets Kyrka
(Świętego Krzyża), där ju Chopins hjärta ligger begravt.
Un enregistrement très émovant
Under varje vistelse i Paris försöker jag hinna med minst två besök på Le Musée de
l’Air et de l’Espace (Flyg- och Rymd museet) i Le Bourget. Sista dagen före min resa
hem propsade monsieur Veillon på att få
följa med till museet. Monsieur hade en
bakgrund inom flyget och arbetade på sin
lediga tid med att restaurera flygplan åt
museet… om han inte hjälpte madame, vill
säga. I dag hade han något alldeles extra i
kikaren. Detta visade sig vara ett besök ombord i de två legendariska Concorde-planen i Hall Concorde. Vi tilläts klättra runt
i planen helt fritt. Monsieur bad mig göra
en teckning av ett landningsställ och sedan
skulle vi lyssna till ”un enregistrement très
émovant” (en mycket rörande inspelning).
Så här lät den:
– God afton. Jag heter Isabelle Lacoste
och kommer att vara er flygvärdinna under
denna transatlantiska flygning… Vi kommer inom kort att passera dubbla ljudvallen… ”. Etc. etc.
Under uppspelningen, stirrade jag på
den upp och nedvända teckningen i monsieurs hand... och ”poletten trillade ner”.
– Helt riktigt, monsieur, konstaterade
monsieur Veillon. Det är madame ni hör
och landningsstället, ja, det är förstås ett sådant som vi monterat upp och ned som förmast på Bricolage. Madame heter, som ni
nu förstår, Isabelle Lacoste och hon var, som
ni också måste förstå, en av de sista flygvärdinnorna, och naturligtvis den tjusigaste av
dem alla, i dessa historiska maskiner.
Mot Landvetter och Warszawa
Strax efter avgång från L’Aéroport ParisCharles de Gaulle sneglade jag ut genom
fönstret. Jag var säker på, att jag skymtade
en liten rostbrun fläck med underlig förmast
nere på floden. Den tycktes stäva i överljudsfart mot Warszawa… och från cockpit kom
ett meddelande från madame:
– Ni glömde er märlspik, monsieur Ålahue. Hämta den gärna i Warszawa i höst. ⚓
LARS RUBEN MELANDER var 17 år när han gick till sjöss
första gången. I perioder for han som jungman, lättmatros
och matros i tiotalet båtar i handelsflottan. Mest blev
det jordenruntfart med kylbåtar men också linjefart på
Medelhavet. Var också mönstrad i ett par fartyg inom
svenska marinen.
Lars arbetar numera som illustratör och konstnär. I
familjen talas franska och tyska, så drömmen är att färdas till Medelhavet via Frankrike och Tyskland. De seglar
S/Y Ofelia, en Hanse 312. Hemmahamn är Uddevalla.
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
25
Bara inte
BISCAYA
låg i vägen
TEXT OCH BILD: CLAES WESSBERG
Få farvatten i vår del av världen är så fruktade och mytomspunna som Biscaya.
Gamla beckbyxor får tårar i ögonen då
de berättar om våldsamma passager över
det ökända farvattnet och otaliga är de
medelhavsseglare in spe som förklarat
att de gärna skulle segla ner båten på utsidan, om bara inte Biscaya låg i vägen.
F
CLAES WESSBERG är urgöteborgare med rötter i
mellersta Bohuslän. Har alltid sysslat med båtar och
segling och med hustrun och seglingskamraten Britta
under 40 år ägt ett tiotal båtar. Somrarna har ägnats
åt Nord- och Östersjöns kuster med Göteborg och
senare Malmö som bas. Sen 2005 har april till september ägnats åt Europas atlantkust och Medelhavet.
ör den som varken kan eller vill gå kanalerna mot Medelhavet finns alternativ över Biscaya:
•Snabba vägen från Sydengland eller Irland
direkt till La Coruña i Spaniens nordvästra hörn.
•Korta resan från nordvästra hörnet på Bretagne, t.ex. från Brest.
på Atlanten, når sockeln reser sig sjön, blir
obehaglig och ofta farlig.
Lägger man till att Biscaya ligger mitt i
lågtrycksbanorna och ofta hemsöks av kraftiga dimmor, särskilt under vår och höst, så
förstår man varför området är så beryktat.
Seglar man under sommaren och passar
vädret är det emellertid ingen svår passage.
Det är inga avskräckande distanser. Från
Falmouth till La Coruna är det 430 sjömil,
från Brest hundra kortare. Man kan också
göra dagsseglingar efter fransk-spanska kusten där längsta hoppet inte är mer än 65.
Snabbseglaren missar
Tyvärr är det så att den som snabbt hastar
över Biscaya också missar några av Västeuropas bästa och mest spännande seglingsfarvatten, franska Atlantkusten och Spaniens
nordkust.
Jag hade, liksom de flesta andra på väg
söderut, uppfattningen att det gällde att passera Biscaya så snabbt som möjligt. Av familjeskäl blev det nödvändigt att lämna båten
i Frankrike under några veckor mitt i sommaren och vi fick i stället två härliga perioder, fyllda av upplevelser och möten.
Grunt, blåsigt och dimmigt
Varför är då Biscaya så fruktat? Kontinentalsockeln, ett relativt grunt område utmed
Franska kusten, är en av orsakerna. Djupet
minskar snabbt från tre-fyra tusen meter till
omkring hundra bara 50 nm från kusten.
När de stora vågor, som föds i stormar ute
26
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
Vi kom från vår favorithamn i Bretagne, Lezardrieux, och hade passerat ”Côte de
granit rose”, ett område med rosa granit liknande Bohusläns. Vi såg inte så mycket av
kusten eftersom vi hade regndis som snart
övergick i riktig tjocka.
Tjocka är inte ovanligt i dessa farvatten
i slutet av maj. Det kan bli riktigt otrevligt
med tanke på den kraftiga tidvattenströmmen. Med hjälp av radar och GPS letade vi
oss in i Trébeurden, sista hamnen före departementet Finistère. Vi fick vänta någon timma vid boj innan vi kunde passera den automatiska tidvattensklaffen och förtöja vid en
ponton.
Turen gick sedan vidare till idylliska
L’Aber Wrac’h via den beryktade Chenal de
Four och till Camaret utanför Brest.
Razerfart
Farvattnen är fulla av grund, tidvattenskillnaden är över fyra meter vilket ger krafti-
Hamnen i Priac – vid lågvatten och högvatten.
ga strömmar. Det kan vara mycket besvärliga förhållanden vid dåligt väder särskilt när
ström möter vind. Men som vanligt den här
sommaren hade vi lugnt och fint väder – till
och med den stående atlantdyningen som
alltid rullar in från väster höll sig i skinnet.
Camaret blev också en charmerande bekantskap. I stället för att snabbt dra över
Biscaya beslöt vi oss för att gå vidare åt sydost och se lite mer av vad kusten har att erbjuda. Det betydde att vi kom att passera ytterligare en beryktad passage, nämligen Raz
de Seine. I en laber bris seglade vi i sex knop
genom sjön och med fyra knops medström
fullkomligt rasade vi förbi de stora fyrarna
La Plate och La Vielle.
I Audierne tog vi en boj för natten och
fortsatte nästa morgon vidare mot Concarneaus marina. På vägen passerade vi flera
flockar med jagande delfiner. Några var lite
nyfikna på Gefion och lekte i bogvattnet
några minuter innan de återförenades med
sin flock.
Vi gick vidare och tog natthamn i Port
Trudy på Ile de Groix utanför Lorient. Där
fick vi besked hemifrån att vi behövdes där.
Som tur var har området mycket goda förbindelser och vi kunde ta oss hem snabbt.
Ostindisk bas
Vi återvände till Lorient tre veckor senare. Gefion har legat mycket säkert bakom
mäktiga slussportar i den centrala hamnbassängen som egentligen är en byggdocka från
1600-talet. Själva staden ligger i ett välskyddat läge i La Granges mynning.
På 1660-talet grundlade Ludvig den
XIV det franska Ostindiska Kompaniet. Det fick sitt säte i Port-Louis längre ut
i flodmynningen. Senare flyttades kompaniets huvudkontor in till det varv där franska ostindiefarare byggdes. En ny stad som
fick namnet Lorient (Orienten eller Ostindien) växte upp.
Hela franska Atlantkusten från engelska
kanalen till Garonnes mynning är präglat
av krig: de fransk-engelska 100-årskrigen,
spanska tronföljdskriget, Napoleonkrigen
och nu senast de båda världskrigen.
Ludvig den XIV:s befästningsspecialist
hette Sebastien Le Prestre de Vauban, inblandad i byggandet eller bättrandet av de
flesta dåtida franska fortifikationerna, så
även den mäktiga fästningen i Port-Louis.
Vi kom att träffa på honom fler gånger i fortsättningen. Vår egen fästningsbyggare Erik
Dahlberg var, liksom de flesta samtida fortifikationsingenjörerna, influerad av Vauban.
Tysk ubåtsbas
Lorient blev en av tyskarnas ubåtsbaser under andra världskriget. En väldig bombsäker
byggdocka finns fortfarande kvar. De allierade raderade ut staden under sina försök att
slå ut ubåtsbasen och Lorient byggdes, inte
alltför charmigt, upp igen efter kriget.
Ubåtsdockan fyller i dag ändamål som
maritimt centrum. Där bygger man bland
annat stora katamaraner för kappseglingar
runt jorden.
Vid vår återkomst var det full fart i Lorient med den årliga keltiska festivalen. Bretagnarna är nämligen – liksom irländare,
walesare och skottar – kelter. De har ett helt
eget ursprungsspråk och mycket gemensam
kultur.
Hela staden, som är mycket pittoresk
med gamla hus i pastellfärger, trånga gränder och mycket blomsterfägring, genljöd av
säckpipor och trummor, spelade av nationalklädda festdeltagare. Det sjöngs och dansades till långt in på morgonen.
Efter att ha festat runt kändes det skönt att
komma ut till den vackra ön Belle-Île, utanför
flodmynningen. Vi tog en boj i ytterhamnen i
skydd av Vaubans mäktiga fästning.
Skaldjursmecka
Det här är seglingsområdet par preference i
Frankrike. Under augusti är det fullt av seglare och turister. Trots det hittade vi alltid
ankarvikar och hamnförtöjning och stämningen var på topp.
Trakten är också ett fullkomligt Mecka
för skaldjursälskare. Moules frites må vara
Belgiens nationalrätt men det är här man
skall äta musslor – för att inte tala om ostron. Vi lär oss det mest basala för att hitta
rätt bland alla sorter. Till exempel att Belons som odlas i Belons flodmynning är de
mest exklusiva, att ostron sorteras efter storlek med en fyra för de minsta och nollnoll för
de största och att de smakar helt olika beroende på i vilka färskvattensbassänger (claires) de odlats.
Att vandra runt i stora saluhallen som i
Pornichet och se kommersen hos säkert tjugo olika fiskhandlare som bjuder ut sina varor är en upplevelse. Vi är vana att havskräftor och räkor säljs kokta, men det är omöjligt
att sälja här. Allt skall vara vivant, det vill
säga levande.
Oregerligt
Saluhallar finns fortfarande i alla franska orter med självaktning. Här säljs allt från fräscha grönsaker, färdiglagat och olika delikatesser, som patéer, vilt kött och fågel och
– ost, ost och åter ost! Ett berömt citat av
Charles de Gaulle ”Hur kan någon regera ett
land som har 265 olika sorters ost?” får en
helt annan innebörd här. Ja, att vandra runt
i detta överflöd är en ren njutning.
Stormarknaderna är inte sämre, risken
att svälta ihjäl är obefintlig så länge man
har några euro kvar i plånboken. Dessutom
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
27
hänger en plattform som körs från strand till
strand. Liknande konstruktioner har vi sett
i Kielkanalen och över Nervíon i Bilbao.
Militärt rutnät
Rochefort är liksom Marstrand utlagd med
gatorna militärt stramt i ett rutnät med räta
vinklar. Här finns också det gamla repslageriet, Corderie Royal, Europas längsta
byggnad, nästan 500 meter lång när den
stod färdig i början av 1700-talet. Linjeskepp och fregatter byggdes rent industriellt; när det gick som bäst ett fartyg av
minst ostindiefararen Götheborgs storlek
var tredje månad från de tre dockorna. Totalt 350 fartyg.
I dag fungerar bara en av torrdockorna. Där bygger man en kopia av fregatten
l’Hermione, det fartyg med vilket Frankrike skickade general Lafayette och vapen till
Georg Washington, som hjälp mot britterna
under amerikanska frihetskriget. Bygget går
nu långsamt, kanske i brist på pengar. Staden är intressant och väl värt ett besök.
Belle Île.
finns det gott om restauranger, små och stora, dyra och billiga; alla erbjuder förmånliga
menyer, tre till fem rätter, nästan alltid både
gott och prisvärt. Det är lätt att öka i vikt i
den här miljön. Matlagningen ombord behöver inte bli speciellt betungande.
Inte underligt att vi blir kvar på denna
kust där vi gör strandhugg i små pittoreska hamnar som Etel, Piriac, Joinville, Sable
d’Olonne, Pornichet, Pornic, L’Herbaudière
och La Rochelle.
Grundad av en viking
Några besök har fäst sig speciellt. Vi gick
upp i floden Vilaine. Här måste vi passera
en sandbank vid högvatten och sedan slussa
in eftersom en kraftverksdamm tvärs över
utnyttjar tidvattnets ebb och flod.
Vilaine slingrar sig fram i det bretonska
landskapet. En båt med litet djupgående kan
via kanaler gå tvärs över Bretagne och komma ut vid St Malo.
Under de fransk-engelska krigen på 16och 1700-talen hade franska flottan ankarplats i staden La Roche-Bernard. En hög klippa med ett fort gav fartygen och staden skydd
och en vik i Vilaine bildar en förnämlig naturhamn där det också fanns ett reparationsvarv.
Den idylliska staden, grundad av den
normandiske vikingen Bernhard på 900-talet, har smala vindlande gatoroch är i dag ett
tillhåll för konstnärer och konsthantverkare.
Alltid denne Vauban!
En annan upplevelse – också förbunden med
floder och fransk-engelska krig – är en tur
på La Charante upp till Rochefort.
28
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
Den franska flottan hade förlorat mängder med fartyg under 1600-talet och måste byggas upp igen för att kunna mäta sig
med den engelska. Ludvig den XIV:s finansminister Colbert fick uppdraget att anlägga
ett skeppsvarv som kunde skyddas mot den
överlägsna engelska flottan. Valet föll på Rochefort, då en liten by, en bit upp i floden
Charante.
Vauban – alltid denne Vauban – byggde
en fästning på Ile d’Aix i flodmynningen och
två fort på sandbankar längs farleden, ett av
dem välkänt för TV-publiken som Fort Boyard i ”Fångarna på fortet”. Ile d’Aix är också känt för att Napoleon tillbringade sina sista dagar i frihet här efter slaget vid Waterloo.
Han överlämnade sig senare som fånge till
HMS Bellerophon och skeppades ut till S:t
Helena där han möjligen förgiftades.
Hängfärja
Vi tog boj utanför Ile d’Aix för att avvakta högvattnet över sandbankarna och gå in
i la Charante tidigt nästa morgon. Natten
blev orolig eftersom atlantdyningen låg tvärs
vindriktningen. Vi rullade ordentligt.
Vid fyratiden var det dags. I flodmynningen drog en dimma in. Sikten blev bara några meter. Vi fick helt lita på vår radar och gå
mycket långsamt, vilket var svårt med ett
par knops medström. När solen gick upp
och bröt igenom dimman blev det otroligt
vackert. Längs stränderna stod små hus på
pålar med sänkhåvar för sardinfiske.
Så småningom passerade vi den märkliga färjebron strax utanför Rochefort. Från
en vagn på en stor fackverkskonstruktion
Hamn på det torra
Det började bli höst och det gällde att hitta
vinteruppläggning, säker i vinterstormarna.
Vi fick tips om en ”port a sec” en bit uppför
Loire nära Nantes. Ägaren till ”Loire Nautic Service”, Bernhard Rondot, är en sympatisk och serviceinriktad ung man som jobbat
som charterskeppare och med båtunderhåll
både i Frankrike och i Västindien.
Vid högvattnet gick vi in i kylkanalen till
ett stort värmekraftverk i Cordemais där Bernhard väntade med hydraulisk lyftvagn som
ställde Gefion på plats, trygg i sin stålvagga.
Efter en seg vinter tog vi i slutet av april
i år snabbtåget TGV från Paris till Nantes,
hämtades av Bernhard och tog in på hotell i
Savigny under vårutrustningen.
När den var klar höll en kuling oss inblåsta några dagar i Pornic tillsammans
Anam Cara, en engelskflaggad Westerly
Oceanlord med en skotsk skeppare begiven på rosévin. Sällskapslivet blev häftigt
och för att vila ut drog vi vidare trots att
kulingen inte bedarrat. Men ett fäste till
storens rullrev släppte i bommen. Vi blev
tvungna att gå in till Les Sable d’Olonne
för att reparera.
Mönsterstad ur ruinerna
Vi hade planerat att gå rakt över Biscaya från
la Rochelle till Bilbao, 190 nm, men vädret
ville inte trots att vi var segelsugna efter den
långa vintern. Väderkartorna, som vi tar ner
på kortvåg, antydde bättre villkor senare i
veckan och vi gick vidare till jättemarinan
Port Des Minimis i La Rochelle. Där gav
oss tidvattnet sämre handlingsfrihet varför
vi trots motvinden drog vidare till Royan, en
liten stad i mynningen av Gironde.
Där låg flera seglare som skulle gå vidare uppför floden och via Canal de Midi
till Medelhavet. Royan har också hyst tyska
ubåtsdockor och blivit helt utplånad av allierat bombflyg men hade tur och blev återbyggd som en mönsterstad med marknaden
som nav och centrum. Resultatet är, jämfört
med Lorient, mycket lyckat.
När väderkartorna lovade lätta vindar
från nordväst, möjligen lite dimma, visade
det sig att militären skulle ha övning på det
stora skjutfält som sträcker sig från Port Médoc på andra sidan Gironde till Cap Breton nära spanska gränsen och 50 nm ut från
kusten. Hela norra sektorn var avspärrad för
ubåtsövningar och missiltester. Det var med
andra ord bara att gå utanför skjutfältet och
hoppas att fransmännen siktar rätt.
Dunder och granater!
Vi lämnade Royan med tidvattnet vid niotiden på morgonen med kurs på Guggenheimmuseet i Bilbao. Det gick undan och
vi fick en fin dag med vacker solnedgång.
Fram mot midnatt dog vinden och en dimma tjocknade till. Vi körde med motor och
radar med varningszon. Som vanligt tog den
kvinnliga besättningen första vakten 18-24
och den manliga 24-06. Allt dröp men man
kunde se stjärnorna när man låg ner.
Flera gånger under natten hörde vi motorljud och kraftiga detonationer inne på skjutfältet. Vi kunde se fartygsrörelse. Fransmännen verkade mena allvar med sitt skjutande.
Vid soluppgången siktade vi Pyrenéerna
vid horisonten och vid tolvsnåret kunde vi
segla in under de stora pirarna. På loggen läste vi 175 nm, inte illa på 27 timmar! Tyvärr
pågick reparationsarbete i Real Club Nautico som ligger centralt i Bilbao så vi blev hänvisade till marinan i förstaden Getxo.
Guggenheimfilial
Vi hade kommit till den spanska provinsen
Vizcaya. Här är man lokalpatriot. Det gäller
att sätta rätt gästflagg – den baskiska, röd med
vitt och grönt kors, inte den spanska.
Getxo är en trevlig förstad med spårvagnsförbindelse in till centrala Bilbao. Skepparen har
tillbringat mycket tid här då han jobbade med
stålindustrin, men nu är alla stålverk stängda.
På frigjord industrimark finns nu den europeiska filialen av Guggenheimmuseet, en fantasifull skapelse, helt täckt med titanplåt, av den
amerikanske arkitekten Frank Ghery.
Vi såg fantastiska verk av den tyske målaren, fotografen och skulptören Anselm Kiefer. Vi känner hans verk från Louisiana norr
om Köpenhamn men detta blev en upplevelse över det normala.
Upptagning i Cordemais.
Avancerad kokkonst
Bilbao är huvudort inte bara i provinsen Vizcaya utan även i Baskien. Det baskiska köket
”la nueva cucina vasca” räknas som ett av de
mest avancerade i världen men prismässigt
är det inget för fattiga seglare från Norden.
Annars står stjärnkrogarna tätt. Vi nöjde oss
med den baskiska – och portugisiska – nationalrätten bacalao, klippfisk. Den kan serveras i en gryta där torrfisken varvas med
grönsaker och potatis eller Bacalao a la Braz,
små bitar av bacalao blandade med ägg, lök
och potatisflarn eller varför inte Kokotxas,
persiljestuvade torskkinder – mums!
Till detta dricker vi gärna Txakoli, ett
vitt baskiskt vin eller något annat lämpligt
från närbelägna regionen Rioja.
Förfäderskonst
Den spanska nordkusten med mer än 70 hamnar sträcker sig 300 nm från franska gränsen
till La Coruña i väst. Kusten är hög och med
höga bergmassiv bakom, utlöpare till Pyrenéerna. Ett stort antal djupt inskurna havsvikar,
rias, påminner om de norska fjordarna.
Det blev skön sträckbogssegling i nordvästlig vind. I Santanders välorganiserade
marina hyrde vi bil för utflykt upp i berg
med pass på upp mot 1 200 meter. Vi besökte idylliska byar och sevärdheter som Altamiragrottorna med sina grottmålningar utförda
av våra konstnärligt begåvade första förfäder.
Vi passerade också fotvandrande pilgrimer på väg till Santiago de Compostela, ett
av Europas stora vallfärdsmål. Att det är frå-
gan om pilgrimer på väg till St Jakobs grav
syns på de kammusselskal man har fäst på
ryggsäcken. Kammussla heter för övrigt coquille Saint-Jacques på franska och Jacobsmuscheln på tyska.
Inblåst i bleke
På vår väg mot väster, nu i en stående dyning på 1,5-2 m, övernattade vi i charmiga
städer som San Vicente de la Banquera, Gijon, Ribadeo, Viveiro och Cedeiro och ankrade upp i vackra rior, de spanska fjordarna.
Riorna är ett kapitel för sig. Det finns ofta en
tröskel i inloppet. När atlantdyningen står
på kan det vara helt omöjligt att komma in
eller ut. Man kan bli ”inblåst” långa tider
även om det är vindstilla.
Hade vi inte bokat vinterplats i Lagos
på Portugals sydkust är det fara värt att vi
blivit kvar i detta förnämliga seglingsrevir
ytterligare en säsong. Slutpunkten för vår
kryssning längs Biscayas kust blev nu charmiga La Coruña, en mötesplats för långseglare från alla världens hörn.
Vägens värde
Vi har mycket kvar att uppleva under vår
fortsatta resa söderut och tankarna går osökt
till ett citat ur Karin Boyes dikt ”I Rörelse”.
Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen, som är mödan värd.
Segla lugnt! ⚓
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
29
Med veteranbåt till Adriatiska
Vi hade en vild idé att transportera vår nästan hundra år gamla
Petterssonbåt Tay till Kroatien för tre veckors upplevelser i den
adriatiska övärlden.
TEXT OCH BILD: NILS PERSSON
Vi bodde i vår ”trä husvagn” under bilresan ner.
V
år idé började ta form i höstas när
vi köpte en registrerad boogietrailer som kunde ta Tay:s vikt. Med
den skulle vi kunna hålla åttio kilometer i
timmen. Vintern utnyttjades till att utrusta
båten och ta fram en pärm med alla papper
som erfordras. Vi visste att det bara var att
åka hem igen om något intyg skulle saknas,
så det gällde att få med allt.
Resan ner de 300 milen gick förvånansvärt smidigt. Lite omlastning och ökat lufttryck i däcken gjorde underverk på ekipaget
som var 17 meter långt och brett som en långtradare. Skall jag vara ärlig, och det skall man
väl, så var det ofta hjärtat satt i halsgropen när
det smalnade av och långtradarna dundrade
förbi så vi krängde och vinglade i luftdraget.
Kändes lite annorlunda att sitta vid autobahn och äta frukost i båten. Tysklands motorvägsnät var inte så slätt som vi hoppats på.
Bitvis skakade och hoppade vi fram som på
värsta tvättbrädan. Väl framme i marinan i
Kroatien och Marina Kremik fick vi professionell hjälp med sjösättning.
När Tay låg i vattnet infann sig ett leende som jag lovar gick från öra till öra. Känslan var obeskrivlig, glasklart ljusblått vatten
och 35 grader varmt.
Efter att ha visat upp erforderliga intyg på försäkring, internationellt certifikat,
kompetensbevis, crew list och Evidence of
Seaworthiness, fick vi vår vignette.
Fick och fick, det kostade 1 205 kn plus turist skatt på 500 kn, det vill säga 1 800 kronor.
Trähusvagn
Vi bodde i båten under resan. Vår ”trähusvagn” fungerade alldeles utmärkt. En tillfällig portaporti förenklade livet på morgonen.
Badad nalle
Nu låg den adriatiska skärgården öppen framför oss. Första veckan hade vi sällskap av dotter och barnbarn. Trångt, väldigt mysigt och
30
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
mycket badande. Passade på att bada min
Iphone också. Synd på alla bilder som försvann.
Första anlöpet gjordes i den pittoreska lilla staden Skradin och nationalparken
Krkas med sina fantastiska vattenfall. Nästa
hamn blev på ön Drvnik. Här bor våra vänner Helja och Marinko. Marinko sköter deras restaurang Tramontana och Helja som är
konstnär ställer ut tavlor och stenkonst. Marinko berättade stolt att han återigen vunnit
första pris för sin olivolja.
Nu var de yngre i familjen badsugna så
kursen styrdes mot Bol. Där blåste det småspik så efter ett kort bad i havet rundade vi
Brac och anlöpte Milna. Dagen efter fick badankorna sitt lystmäte på Palmizana. En mysig hamn på Paklinskiöarna utanför Hvar.
Här stannade vi två dagar och myste med
varmt vatten och en sol som stod i zenit.
Efter en vecka var det dags för Anna och
Tess att mönstra av i Primosten. Det kändes
väldigt tomt i båten när vi la ut utan dem.
havet
NILS PERSSON och ÅSA SÖDERSTRÖM har sedan 2006
seglat i Kroatien med chartrade båtar. Hemma i Sundsvall
har de vid sidan om Petterssonbåten en Koster från 1943
som de gärna seglar efter norrlandskusten. Båda båtarna
har de tillsammans renoverat till i närmast nyskick.
Hade båten klarat den långa och skakiga transporten.
Minuterna efter sjösättningen kändes långa – Vi kunde
andas ut, inget läckage eller vibrationer.
Inte obemärkt
Vindstilla och 40 grader i skuggan gjorde att
man helst befann sig på sjön. Men det var
alltid lika roligt att lägga till i hamnarna då
en svensk veteranbåt drog till sig stor uppmärksamhet och många nya bekantskaper.
I Kroatien lägger man till med aktern mot
kaj. Det är en väldigt fin service när man
skall lägga till. En hamnvärd överräcker en
mooringlina som är ankrad ett 30-tal meter
ut från kajen. Den fäster man i fören, samtidigt som han tar hand om aktertampen.
Kostnaden för att ligga i marinor ligger
mellan 150 och 400 kronor per natt för en
båt i Tays storlek. Det hände några gånger
att det kostade över 600 kr. Men i gengäld
låg vi gratis många gånger också. I avgiften
ingår vatten, el, toalett och dusch. Duscharna är värda att nämna. Alltid superfräscha,
helkaklade och nästan alltid lika rena som
duschen därhemma.
Propellermalör
När vi la ut från kajen på Brac trasslade mooringlinan in sig i propellern så jag fick göra
ett skönt dopp. Vi hade tur; den låg bara ett
halvt varv runt propellern så varken lina eller propeller fick några skador.
Vi anlöpte ny hamn i stort sett varje dag.
Vi är förtjusta i att äta ute; i Kroatien är det
inte speciellt kostsamt. En öl kostar ungefär
18 kronor, en normal maträtt runt 70. Fisk
kan däremot vara väldigt dyrt.
Missöden, ja visst hände väl lite av det
slaget. Vi gick närmare 600 sjömil och då
kommer man inte undan ett och annat. Mest
spännande var det när vi låg och drev med
havererad propelleraxel bakom en backande
färja. Men det slutade lyckligt, lika så när en
kylarslang gick sönder i grov sjö.
Tay hade det kämpigt i solen. Träet på fördäck krympte så det blev stora glipor i nåten
och hon läckte ordentligt när vi spolade bort
saltet som låg i drivor på däck. Men efter några månader hemma har hon återhämtat sig.
Janssons på Korculavis
Midsommarafton firades i Vela Luka på
Korcula med en hemgjord Janssons frestelse, dock med ansjovisen utbytt till lufttorkad skinka då ansjovisburkarna inte klarat
resan från Sverige.
På väg till Solta fick vi sällskap av två delfiner som hoppade med oss under tio minuter. Dom hade väl aldrig sett något liknande
flytetyg.
Många hamnar som tidigare varit små
och mysiga har byggts ut till exklusiva
yachthamnar. Maslinica på Solta, är ett sådant exempel. För fem år sedan var det en
liten trevlig hamn, i dag samsas lyxyachterna här och det kostar 600 kronor att ligga en
natt. Tråkigt tycker vi som uppskattar just
det lilla och genuina.
Infriade förhoppningar
Det var en stor frihet att åka snabb motorbåt, nja tio knop i alla fall. På en halv dag
kunde vi lägga många sjömil bakom oss.
Den här dagen tog vi kurs 50 sjömil mot
ön Scedro i sundet mellan Hvar och Korcula. Vi hade hört att det skulle vara en mysig ö och våra förhoppningar blev verkligen
infriade.
Vi kom fram tidigt och möttes av alla
som lämnade ön. Vi hittade en plats längst
in i en vik vid en stenbrygga och med en liten restaurang som närmaste granne. Vattnet var närmare 30 grader varmt så till och
med jag vågade mig på ett dopp.
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
31
På midsommardagen hittar vi vår vackraste plats hittills. Den lilla ön Scedro utanför Hvar.
Husets vin kom från egna druvodlingar.
Restaurangen sköttes av en fantastisk kvinna
som var både servitör, kallskänka och kock
samtidigt som hon passade sitt barnbarn.
Sängvätning
Sista veckan tillbringade vi i Zadar och nationalparken Kornaterna. På vägen dit mötte vi ganska hårt väder. Tay brukar gå skapligt torr i grov sjö men nu var vågorna lite
väl höga så vårt 100-åriga fördäck började
släppa in hela Adriatiska havet i våra sängar.
Vi tvingades vända och söka lä i Biograd, en
jättemarina 14 sjömil från Zadar.
Zadar är en fascinerande stad. I den
gamla stadsdelen kan man gå och titta på
kulturskatter hela dagen. Havsorgeln är väl
det som förknippas mest med Zadar. Orgelns 35 rör i olika längder och diametrar
drivs av vågornas energi som trycker upp luft
vilket i sin tur skapar en konsert av mystiska toner. Vill man ha en stunds avkoppling
och njuta av solnedgången så är detta platsen man skall besöka.
Dramatisk morgon
När vi la ut från båtmacken på morgonen
kom vi i vägen för en backande jättefärja.
– Flytta på dig! skrek Åsa. Färjan backar
på oss.
– Jag backar för fullt men det händer ingenting.
32
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
– Vi blir mosade, backa! skrek hon igen.
Ja, jävlar det blir vi nog, tänkte jag. Färjans akter var nu bara några meter från oss.
I sista sekund såg kaptenen att vi låg där vi
låg och lyckas gira sidvarts för full maskin.
Vad hade hänt, varför fungerade inte backslaget?
En snabb titt under huven visade att utgående axel snurrade runt. Felet låg alltså efter backslag någonstans.
Vi blev inblåsta i Levrnaka. Men det gick
ingen nöd på oss. Restaurangen var i toppklass. Under en promenad såg jag något underligt. Bland drivveden låg det hundratals
skor.
Vi återvände till våra vänner Helja och
Marinko på Drvnik för några sista mysiga
dagar innan båtupptagning och hemfärd. ⚓
Fantastiskt ljusspel
Vi fick bogsering av personal från marinan.
Det visade sig att en flänskoppling hade
släppt från axeln.
Med vår vanliga tur låg en marinverkstad 30 meter från båten. Dom var bussiga
och la allt annat jobb åt sidan och hjälpte oss
reparera axeln med kemisk metall. Reparationen måste härda i 24 timmar så då fick vi
tid att uppleva solplattan.
Några steg från havsorgeln hittar man
”Solplattan” – Pozdrav Suncu (Hälsning till
solen). Den samlar upp energi under dagen
och när mörkret faller på sprider den fantastiska ljusspel.
Nu tog vi kurs mot Kornati, nationalparken som så många talat om. Det var verkligen
en annorlunda natur som mötte oss. Öar som
tycktes vridna till spiraler, klippor som reste
sig rakt upp ur det djupa blå havet. Landskapet påminde om våra kala fjäll.
SUMMERING
Räckte det med tre veckor? Nja, man vill alltid ha mer och så kände vi även när vi tog
upp Tay. Allting är så bekymmerslöst och
skönt på dessa breddgrader.
Vad har allt kostat? Transporten kostade
med diesel, vägavgifter och färja, 18 000 kr.
Hamnavgifter, en ganska stor post, 7 000
kr. Vignette och turistskatt, 1 800 kr. Matkontot landade runt 10 000 kr. Drivmedel
där nere är lite billigare än hemma, hamnade på 3 500 kr för 600 sjömil.
Sjösättning och parkeringsavgifter för bil
och trailer, 4 000 kr. Summa summarum
runt 45 000 kr att väga mot att hyra en segelbåt i tre veckor där bara hyreskostnaden
för båten ligger på samma belopp.
Kan vi tänka oss göra om äventyret? JA!
Absolut. Resan, 600 mil ner och hem genom Europa var bekymmerslösa och nästan avkopplande. Åka med egen båt i Adriatiska havet är en obeskrivlig upplevelse
som man inte kan få nog av.
Flaskpost från Sydafrika
TWO OCEANS har fått sitt namn från de två hav som sammanfaller vid Afrikas södra kust, kalla
Atlanten och varma Indiska Oceanen. Klimatet längs kusten är tempererat med kyliga vindar från
havet och en lägre nattemperatur vilket medför att druvorna mognar långsamt och ger en större smak.
www.twooceans.se
Two Oceans Cabernet
Sauvignon Merlot 2012
Two Oceans Chenin Blanc
Sauvignon Blanc 2012
Two Oceans Shiraz Rosé 2012
LYSANDE
Bengt-Göran Kronstam i Dagens Nyheter,
13/11 2012
Ett mörkfruktigt vin från Kapprovinsen med mjuk bärighet, lakritstoner
och god syra.
Bra till grillad kyckling och buffé.
Chenin Blanc är Sydafrikas vita druva.
Fruktig doft med inslag av gröna
äpplen och tropiska frukter. Smaken
är torr, fruktig och frisk.
Bra till lättare maträtter med fisk/skaldjur, gärna grillade. God till kyckling
och ljust kött.
65 kr, varunr 5069. Finns på box 199 kr.
65 kr, varunr 2027.
Mikael Mölstad i Svenska Dagbladet,
11/1 2013
REKOMMENDERAS
Smaken är frisk och mycket fruktig av
röda skogsbär. Fräsch eftersmak.
Välsmakande som aperitif, god till
tillagade skaldjur/fisk, kyckling och
fräscha sallader.
65 kr, varunr 6460.
Alkoholkonsumtion under
graviditeten kan skada barnet.
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
33
SIGNALSTÄLLET
Slussfranska, någon?
Katinka Lindahl efterlyste på vår webb erfarenheter och specialkunskaper i den franska som krävs för att kommunicera med slussvakterna. Till exempel: Hur länge måste
vi vänta till nästa öppning? Var kan vi förtöja? Hon fick flera svar.
Johan Prison i s/y Xavita tyckte inte det var
mödan värt att lära sig facktermerna.
”Det är ingen idé för dom pratar så fort och
har dålig ljudkvalité i sina vhf och högtalare.
Ber man dom att upprepa ’plus longtemps’, så
kommer det en ny snabbsalva. Det är bara att
vänta och vänta tills det blir grönt :-)”
Thomas Hedmalm höll med. ”Så rätt så
rätt...rabbelfranska kallar jag det. Men det
finns ändå en riktigt bra anledning att lära
sig lite fraser på franska, det lättar nämligen upp fransmännen något alldeles otroligt om man börjar med lite ’Bonjour Madame... Merci beaucoup, monsieur...’ eller
gärna ’Mon francais est terrible, monsieur,
est’que vous parlez une peu d’anglais...?’
Är en riktig vinnarfras! De flesta fransmän kan nämligen liiiiiite engelska, men
skäms otroligt att använda den. Perfekt då
att bryta språk-isen med att visa sin egen
oförmåga till franska språket.
Ingen ide alls att ge sig in i en komplicerad sluss-franska på en brusig vhf-linje, funkar bara inte. Men om dom kan liiite engelska: Locka fram den!”
Katinka Lindahl kände igen den erfarenheten från andra Parisbesök och fick tips
av Thomas Hedmalm att kontakta Catharina Grünbaum, språkvårdare på DN med gedigen kännedom om franska kanaler. Själv
hade han varit på Catharina och Tommy
Grünbaums föreläsning i ämnet.
”Fick lära mej massor och bygga upp ett litet kontaktnät.”
Henrik Stephenson-Möller bekräftade
att engelska var en bristvara i franska slussar och bjöd på en liten kanalordlista.
Och en början till parlör: ”Vid VHF anrop av sluss i Frankrike säger man:
– Écluse (slussens namn), ici bateau de
plaisir suédois (båtnamn), montant/avalant.
Mer behövs inte, det är av ondo. ’Suédois’ är till för att hindra onödig fransk svada. Om man ändå får det upprepar man bara
ovanstående mening för att klargöra att man
inte förstår.
När man kommer fram till slussen kan
man övergå till teckenspråk.
Pirjo Migou Skarbrandt hade också goda
erfarenheter av ordlös kommunikation:
”Man löser situationen när den uppstår.
Med teckenspråk. Den värsta situationen vi
råkade ut för var när en av de automatiska slussarna vägrade fungera – de gör det
ibland. Är det mitt på dagen har personalen
koll och åker med mopeder mellan slussarna, men detta var dagens första slussning. På
det obemannade slusshuset satt en telefon.
Den som svarade pratade bara franska, min
franska är obefintlig, men jag kunde ändå
uttala namnet på slussen. Där tog det stopp.
Numret på slussen? Totalkört.
Med teckenspråk lyckades vi få två franska gentlemän att ringa åt oss. Inom en halvtimma var slussningen klar.
Vår erfarenhet av de franska kanalerna
är att det är bra om man kan franska, men
absolut ingen fara om man inte kan. De tyska kanalerna är värre”.
SvenskaTyska Franska
Sluss
SchleuseÉcluse
Uppslussning
zum Berg
Montant
Nerslussning
zum Tal
Avalant
Nöjesbåt
Sportboot
Bateau de plaisir
Pråm
BinnenschiffPéniche
DieseloljaDiesel Gazoil
Rödprit/Origonol Brennspiritus Alcool Brûlante
Vad gör vi
med masten?
Nyblivne medlemmen Göran Arvedahl blev
lite fundersam när han läste Anders Fernqvists artikel ”Masttransport med problem”
i årets andra Odyssénummer. Han skall nästa år segla från Stockholm till Le Havre där
han måste masta av. Båten är drygt tio meter
lång, masten 14. Han gick i september ut på
vår hemsida och efterlyste kontaktuppgifter
till någon seriös transportfirma.
Han fick två förslag:
Grundtips Torgersson Transport i
Henån, gardera med Wolfgang Graf.
Bara Sven-Erik Andersson anmälde avvikande uppfattning:
”Förstår inte problemet. Varför ödsla en
massa pengar på masttransport när du ändå
själv skall dit?
Det du behöver är ett kors bestående av
två plankor i aktern, en tvärslå på pulpiten
i fören och en stötta bestående av en planka där masten normalt står. Dessutom sex
spännband eller vanliga skotlinor eftersom
masten måste säkras för eventuell grundstötning. Låt det som sticker ut av masten
vara akter över eftersom båten är bredast där.
Har gått de flesta kanalerna så, inklusive
Donau utan problem. Då vet man att masten är framme när man själv är det, dessutom sparar det en del pengar som i varje fall
jag inte har överflöd av.”
Planiavägen 13, 131 54 NACKA • Tel: 08-718 32 45 • Fax: 08-718 29 07 • E-post: [email protected]
ODYSSÉ – nr 4,
34Finisterra_184x61.indd
1 december 2013
2010-01-29 14.31
Svettigt i ruffen?
Växla värme med vatten från djupet!
Ett av många skäl för att segla i Medelhavet är det behagliga klimatet. Men ibland
kan det bli väl behagligt, särskilt sommartid när temperaturen går upp mot 30 grader i skuggan.
Vad kan man då göra för att få lite svalka?
Förutom Bimini och en så kallad Windscoop, som för ner svalkande vindar genom
förluckan i båten, har vi ombord på Gefion
under många år använt 120 mm datafläktar, nästan ljudlösa och med mycket beskedlig strömkonsumtion (0,3 A), för att hålla
nere temperaturen i akterkabinen under varma nätter.
En luftkonditionering hade naturligtvis löst problemet helt, men med tanke på
kostnaden, 25-30 000 kronor, platsbrist och
att man måste ha landström eller generator
igång, de flesta går på 230 V, är inte heller
detta ett alternativ.
Hyttkylare
På en av vårens båtmässor hittade jag emellertid en ny produkt, Cabin Cooler, som verkade för bra för att vara sann. En listig apparat som bygger på principen att havsvatten
på större djup har lägre temperatur än luften. Priset, kring 4 000 kr, verkade överkomligt om produkten bara höll vad den lovade.
Genom vänligt tillmötesgående av uppfinnaren och entreprenören Bo Carneholm fick
jag möjlighet att prova en enhet under årets
vår och höstseglats i Adriatiska havet.
Cabin Coolern består av två enheter förbundna med en dubbelslang. Dels en rörkylare som kan sänkas ner i havet med dubbelslangen, dels en värmeväxlare med två eller
tre tolvvolts fläktar, en cirkulationspump
och ett utjämningskärl. Hela systemet fylls
med vanligt vatten, rörkylaren sänks ner till
största möjliga djup, cirkulationspumpen
och fläktarna startas och vattnet cirkulerar
i system ungefär som i värmesystemet i huset
eller villan. Vattnet kyls i rörkylaren av det
kalla bottenvattnet och kyler ner ruffluften
via värmeväxlaren. Fläktarna ser till att den
kylda luften cirkulerar i ruffen. Anläggningen är energisnål och drar under 1 A.
behövt mer värme än kyla. I mitten av maj
började temperaturen stiga och var i början
på juli uppe i 30 grader innan vi for hem
för sommaruppehållet. Vi hade möjlighet
att använda Cabin Coolern under ett flertal
veckor i olika driftssituationer
För de praktiska testerna användes en digitaltermometer för att mäta temperaturen
på ingående och utgående kabinluften och
en badtermometer med blyvikt för att mäta
ytvatten respektive djupvattentemperaturer.
Till förfogande stod en tio meter lång dubbelslang och en förlängning med ytterligare
fem meter. Det går åt tre meter för att komma från vår akterruff till vattenytan, alltså
kan rörkylaren nå ett maxdjup på sju respektive tolv meter.
Plus den friska fläkten!
Enligt mina mätningar varierar ytvatten
och djupvattenstemperaturerna på normala
ankardjup tre-fyra grader. Det är tillräckligt för att ge en märkbar kyleffekt på tvåtre grader.
Därtill kommer den kyleffekt man får
av fläktarna. Populärt brukar man räkna
med att 1 m/sek motsvarar en kyleffekt på
en grad. En enkel mätning av fläkteffekten
med en manuell vindmätare visade 1m/sek
två meter från värmeväxlaren.
Vid hamnbesök däremot ger Cabin
Coolern begränsad effekt men med hjälp
av fläktsystemet ger den sammantaget viss
svalka.
Här kommer några typiska exempel på
driftssituationer som kan möta medelhavsseglaren.
1. Förtöjd vid djupvattenkaj, vattendjup 18 m.
Ytvatten 21,5°C.
a.Vattentemperatur på 12 m djup 17,0°C
b.Luft in i värmeväxlaren
30,0°C
c.Luft ut ur värmeväxlaren 24,5°C
d.Temperaturdifferens
5,5°C
2 .Förtöjd i hamn, vattendjup 5 m. Ytvatten
23,0°C.
a.Vattentemperatur på 5 m djup 23,0°C
b.Luft in i värmeväxlaren
27,0°C
c.Luft ut ur värmeväxlaren
24,5°C
d.Temperaturdifferens
2,5°C
3.Förtöjd i hamn, vattendjup 4 m. Ytvatten
27,0°C.
a.Vattentemperatur på 4 m djup 27,0°C
b.Luft in i värmeväxlaren
30,0°C
c.Luft ut ur värmeväxlaren
28,5°C
d.Temperaturdifferens
1,5°C
4.Uppankrad, vattendjup 7 m. Ytvatten 24°C.
a.Vattentemperatur på 7 m djup 22,0°C
b.Luft in i värmeväxlaren
27,0°C
c.Luft ut ur värmeväxlaren
24,5°C
d.Temperaturdifferens
2,5°C
Vi uppfattade produkten som klart användbar om man ankrar ofta på djup med
märkbara temperaturdifferenser mellan ytoch djupvatten. Tillbringar man däremot
största delen av tiden i hamn fungerar ett
par enkla fläktar lika bra.
Mer information om Cabin Coolern kan
man hitta på www.cabincooler.eu.
Claes Wessberg
Reality check
Så långt teorin, men fungerar det i Medelhavsseglarens verklighet?
Våren var kall då vi seglade upp norrut
via Albanien och Montenegro och vi hade
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
35
SKEPPSBIBLIOTEKET
Önskeresan
– en försenad recension
TEXT: ARNE NILSSON
Hur är det att läsa om en bok som man fascinerades av för 55 år sedan och som fick
stort inflytande på mitt liv?
Svar: Ytterst intressant måste jag tillstå
Den bok det gäller är Göran Schildts Önskeresan som jag hittade på hyllan för reseskildringar i Bosarps Folkbibliotek mitt på
den skånska landsbygden. Närmaste seglingsbara vatten var Ringsjön och den enda
vattenkommunikationsled jag kände till var
Rönne å. Men reseskildringar satte fart på
tonåringens drömmar.
Genom denna bok fick jag klart för mig
att det var fullt möjligt att ta sig fram rakt
(nåja) genom Europa och ner till det sägenomspunna Medelhavet med sina antika
lämningar. Och tänk vilka fantastiska upplevelser som väntade på vägen: Kielkanalen,
holländska och belgiska renässansstäder,
franska floder, Paris, ja hela Europa öppnade upp sig framför tonåringen. Nu gällde
det bara att lära sig manövrera båt och segla, skaffa lämpligt bobart flytetyg med tillförlitlig motor, skaffa sig ett yrke som tillät
bortovaro lämplig tidrymd varje år, ja det
var en hel del som skulle på plats innan man
kunde ge sig iväg i Göran Schildts kölvatten.
Kvarts sekels inkubation
Det tog faktiskt 25 år innan historieläraren efter sitt första år i yrket kunde lägga ut
från Stenungsund dagen efter examen 1983
(Man kunde göra så på den tiden!) för att
inte återkomma – med båten vill säga - förrän tio år senare. Höst, vinter och vår krävde full lärarinsats för att klara ekonomin.
För trettio år sedan fanns egentligen ingen annan pilot för franska kanaler än Önskeresan. Jo det fanns en engelsk pensionerad officer som gett sig den på att han skulle
befara samtliga Europas kanaler och beskriva dem i en hel radda böcker. Dessa lånade jag förstås på biblioteket och plöjde, men
att köpa dem klarade jag inte av. Dessutom
hade jag av en slump fått tag i en fransk kommersiell karta som omfattade hela västra Europas kanaler och deras dimensioner.
Men på det stora hela så var det Göran
Schildt som talade om för mig vad som var
36
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
Inspirerar än idag.
möjligt och vad jag skulle akta mig för. (På
plats i Frankrike fanns det emellertid förträffliga kanalkartor att hämta information ur. Fast
dagens kartor är sjutton så mycket bättre!)
Kulturell lots
Och vilken guide han var! Han inte bara
beskrev kanalerna och färden på dem, utan
han guidade även i den europeiska kulturen
på ett ytterst kunnigt vis. Han var i botten konstvetare som gjort sin avhandling på
Paul Cézannes, men han var också vän med
André Gide som han skrev en bok om innan
denne fick sitt nobelpris. Arkitekten Alvar
Alto och filosofen Georg Henrik von Wright
liksom teaterpersonligheten Vivika Bandler
tillhörde hans vänkrets. Och inte drog han
sig heller för att nämna sådana glömda storheter som Stendhal och Baudelaire.
Man blev ju bara tvungen att slå upp
dem och se om man möjligen kunde läsa en
liten bit.
Att läsa om boken nu i mogen ålder var
således ytterst givande. Det var ju så mycket
av de filosofiska resonemangen man i ungdomen hoppade över till förmån för de mera
handfasta äventyren. Men Schildts språkbruk är inte precis lättvindigt: ”spattbrutna
kroupierer” kanske den med agrar bakgrund
fortfarande kan förstå, men vad tusiken gör
en ”manikalisk gammal miss”? (Ledtråd: det
har med mani att göra.) Och en del av hans
resonemang är väl lite ”out of date” men lik-
väl skulle jag på det varmaste vilja rekommendera dem som ännu inte stiftat bekantskap med Göran Schildts författarskap att
åtminstone försöka ta till sig Önskeresans
beskrivningar om hur det var att ta sig fram
på Frankrikes kanaler för 65 år sedan.
Hel bokserie
Sedan finns det ju en rikhaltig fortsättning att ösa ur: Daphne fortsatte att segla
på Medelhavet i ett trettiotal år och besökte
inte bara Italien, Grekland, Turkiet och Spanien utan tog sig också uppför Nilen tills katarakterna tvingade dem att vända.
Allt är skildrat i en serie böcker: I Odysseus´ kölvatten, Daphne och Apollon, Solbåten, Ikaros hav, Det gyllene skinnet, o s v.
Det är relativt enkelt att åtminstone få tag på
Önskeresan. När jag nu skulle läsa om den,
ville jag inte ytterligare slita på mitt gamla
häftade exemplar utan sökte på nätet efter
ett hyggligt inbundet exemplar och fick ett
för 30:- + porto. Diverse antikvariat hade ett
20-tal att välja på.
Det fanns en bakväg!
Vad kunde jag då ha för nytta av att läsa
om en resa som företogs 25 år tidigare när
jag lade upp mina egna planer. Jo, först och
främst rutten. Skildringarna av en tjurig
Nordsjö med tidvatten som jag inte hade
en susning om hur jag skulle beräkna för
att slippa återuppleva den strandning som
Gör som jag – läs om!
Som läsaren väl vid det här laget har förstått,
är jag en stor beundrare av Göran Schildts
berättelser från ett sargat och fattigt – men
ack så vänligt – efterkrigseuropa.
Om än den här recensionen är bra senkommen, så är den en allvarligt menad rekommendation till dem som ännu inte stiftat bekantskap med detta författarskap.
Och för dem som redan läst: gör som jag
och läs om! ⚓
barndomens gränslösa vik blir en sommar liten och
instängd. Dragningen ut mot fjärden, den som förenar
sig med det stora havet, följer Elisabeth in i framtiden.
Hon delar denna längtan med Ulf och en dag, många
år senare, står de vid randen till drömmen. Men det är
svårt att överge det vanliga, det trygga. Att kasta loss ...
I Havet håller oss samman får vi följa Elisabeth och
Ulf på segelbåten Cassiopeias långa färd. Möten och
äventyr är många medan de långa, tysta timmarna ombord på den lilla båten väcker minnen hos Elisabeth och
frågor om vem hon är.
Författare: Elisabeth Fernström
ISBN: 978-91-86621-69-8
HAVET
elisabeth fernström
Ulf och trebarnsmamm
gymnast och har arbeta
år med ergonomi. Hon
disputerat med en avha
datorarbete.
Friluftsliv, spänning
tyr har varit en viktig d
liv. Ett av hennes tidiga
domsminnen är sjösjuk
som förföljde henne i m
framöver.
Men trots detta har
dragits till sjön och seg
Optimistjolle till Cassio
Najad 390. Horisonten
ningskraft har aldrig fö
och än idag seglar hon
år gammal, Cassiopeia
mans med Ulf.
håller oss samman
håller oss samman
Domesticerad flod
Sedan var det den vådliga nerfarten på Rhône där jag knappast kunde ha herrskapet
Schildts tur. Fast någonstans hade jag sett
en uppgift på att nu var fader Rhône kanaliserad och tämjd.
Och det stämde ju som tur var. Den delen av min resa var helt odramatisk trots de
katedralstora slussarna. Eller var det kanske
snarare tack vare dem.
Den sista biten av kanalfärden kunde jag
inte följa i Daphnes spår, eftersom den fina
genvägen från Ètang de Berre under kustbergen och direkt in i Marseilles hamn tyvärr rasat och var oframkomlig 1984.
Drömresan
– tillbakablickar på ett liv
Något har hänt under de senaste månaderna. Vi lever,
genom de omständigheter vi själva valt, tätt samman
och i denna närhet också åtskilda. Vi sitter nära, vi tar
i varandra när vi passerar, sängen är smalare än den
hemma. I tiden finns utrymme för ensamhet som heter
tystnad och tystnaden är inte längre ilsken eller hotfull.
Den livnär sig på samhörighet.
HAVET
Burgundisk idyll
Från Paris fanns fortfarande tre vägar att ta
sig fram till Saône-Rhône och eftersom jag
gärna ville följa Daphnes spår, så fick det bli
Canal du Bourgogne med sina 189 slussar.
Men den käre vännen Göran Schildt hade
ju beskrivit färden så idylliskt. Med hjälp av
unga viga matroser som mönstrat på, blev
faktiskt den här delen av färden just så idyllisk som han beskrivit.
Och tur var väl att vi bara stack 1,30 för
mitt på kanalen stod en skylt att största til�låtna djupgående nu var 1,40 på grund av
vattenbrist! Numera lär det i praktiken vara
omöjligt för segelbåtar att ta denna led eftersom den slammat igen när nu inte pråmarna
orkar med de många slussarna.
elisabeth
fernström
Daphne råkade ut för och så när hade kostat hennes besättning livet, lockade mig inte
det minsta. Och inte min besättning heller
kan jag tillstå. Men via de engelska skildringarna av diverse kanalvägar var jag klar
över att det gick att gena över Tyskland, Holland och Belgien för att så att säga bakvägen ta sig till Paris och där ansluta till Göran Schildts rutt.
Sedan var det tidsperspektivet. Jag blev
klar över att ville jag uppleva något av natur
och kultur på vägen så räckte det inte med
ett sommarlov för att ta sig till Medelhavet.
Amigo 27:an måste övervintra någonstans
längs vägen. Ett bekymmer som fick lösa sig
på vägen vilket det också gjorde utan några
större problem.
elisabeth fernström
– Jag skulle vilja ha en Irish Coffee” säger
jag till bartendern.
Hans missnöje med min beställning är
tydlig. Han rynkar bistert pannan och jag
förstår att jag gjort bort mig.
Givetvis serverar man inte kaffe och te
på pubar. Gubbarna närmast oss sänker sina
immiga, till brädden fyllda ölglas och tittar
misstänksamt på mig.
– Sorry we don´t serve Irish Coffee, säger
bartendern.
Det hade han inte behövt säga. Det är
jag redan pinsamt medveten om.
– En lager tack, hasplar jag ur mig när
han avbryter mig.
– But we do serve Scottish Coffee, gurglar han av skratt.
Elisabeth Fernström och hennes man Ulf
befinner sig på sin sedan många år planerade
önskeresa på en pub i västra Skottland.
Litterär debut?
Deras fina reseskildring har både likheter
och skillnader med Göran Schildts Önskeresan. Båda startar från Stockholm – egentligen alldeles för sent på dagen på grund av
alla farvältagande vänner – och tvärar över
landet för att vinna tid och lämnar Sverige
via Göteborg för att via Danmark ta sig över
Nordsjön. Men här skiljs vägarna för att inte
sammanfalla igen förrän i Schildts nästkommande tre böcker.
Paret Fernström går via Norge till Shetland, Orkney, Skottland, Irland, Frankrike,
Spanien, Portugal via Gibraltar till det hägrande Medelhavet. På färden får vi ta del av
många spännande och intressanta strandhugg. Det för mig kanske mest intressanta
är det ensliga Fair Isle mellan Shetland och
Orkney med sina sextio invånare. Liksom
Daphne hotar deras Najad Cassiopeia att bli
vrak på en sandbank när vind och vågor till
slut pressar dem vidare över banken.
Men det finns stora skillnader också:
Där Schildt levererar kulturessäer, gör författarinnan med resan som bakgrund tillbakablickar på sitt liv som hon försöker förstå
och reflektera över. Hon använder en mycket mogen och lyrisk prosa som gör läsningen
högst njutbar. Är det här verkligen hennes
förstlingsverk?
På gott och ont
Efter halva boken är man inne i Medelhavet där många upplevelser väntar. Både onda
och goda.
Ett äventyr som väl snarast kan anses
dråpligt är jakten på den förmenta musen
i Fiumicino. Hon visar sig vara en stor fet
råtta som har bestämt sig för att Cassiopeia
skall bli hennes och hennes ofödda ungars
nya hem.
Exempel på en god upplevelse är när ett
gäng turkiska tonårspojkar försiktigt närmar sig och i stället för det fruktade anfallet räcker över Ulfs plånbok som han glömt
kvar på ett kafébord. Detta leder förstås till
nya positiva bekantskaper och äventyr.
Ytterligare ett positivt äventyr är när de
av en ren slump räddar en grekisk fiskare
som flyter omkring på en fiskelampa sedan
hans båt gått till botten. Mer än ett halvt
dygn har gått sedan olyckan innan de får
syn på honom och kan dra honom ombord.
Illa är det att deras bekanta i en fransk
båt tidigt en morgon envisas med att gå iväg i
onödigt hårt väder och praktiskt taget backar över Cassiopeia vilket bl a åstadkommer
ett knytnävsstort hål i skrovet. Att få detta
reparerat på ett godtagbart sätt visar sig inte
helt enkelt.
Uppföljare?
Jag tycker det är synd att Elisabeth i stort
sett slutar sin berättelse i Israel när hon uppskattningsvis har en tredjedel kvar av sin och
Ulfs resa. Av denna charmerande författarinna hade jag hade gärna läst om resten av
resan som tydligen gick via Korintkanalen
till Dalmatien, den italienska klacken, Malta, Tunisien, Sardinien, Korsika och så slutligen kanalvägen hem. Visst borde där väl
finnas stoff för ytterligare en bok.
Arne Nilsson
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
37
Söker Du tips på Julklappsböcker? Här
kommer tre förslag på intressanta nyutgivna böcker skrivna av våra medlemmar.
HAVET
röm
elisabeth fernst
ET
HAhåV
ller oss samman
Medelhavet en sommar
Att förverkliga en dröm i början
och i mitten av livet
Kanalspecial
Kolla in nästa nummer av
På Kryss! Där hittar du en
artikel om boken och kartan European Waterways
och ett mycket bra erbjudande för medlemmar – endast 99:för det bästa och mest överblickbara planeringsverktyget som finns får
en kommande kanalresa. Ordinarie
pris är 225:-. Det finns endast 150
stycken till detta pris. Först till kvarn
gäller...
tröm, gift med
elisabeth ferns
ma, är sjukUlf och trebarnsmam
arbetat många
gymnast och har
Hon har även
år med ergonomi.
avhandling om
disputerat med en
datorarbete.
ing och ävenFriluftsliv, spänn
del i hennes
tyr har varit en viktig
tidigaste barnliv. Ett av hennes
ka, ett gissel
domsminnen är sjösju
i många år
som förföljde henne
framöver.
hon alltid
Men trots detta har
seglat allt från
dragits till sjön och
Cassiopeia, en
Optimistjolle till
ontens dragHoris
390.
Najad
försvagats,
ningskraft har aldrig
hon, snart 70
och än idag seglar
peia tillsamår gammal, Cassio
mans med Ulf.
an
håller oss samm
ch
Tips till tomten
elisabeth
fernström
.
SKEPPSBIBLIOTEKET
Havet håller oss samman
Författare: Elisabeth Fernström
Se recension på sidan 37!
Boken kan beställas via bokhandeln, från
förlaget (Ord&visor förlag) eller via nätbokhandeln. ISBN: 978-91-86621-69-8
Pris 260: -
Turkiet tur och retur
med S/Y Vagabond
Medelhavet en sommar
Att förverkliga en dröm i början
och mitten av livet
Författare: Lars Olming och Ingegerd Alvbring
Författare: Håkan Thorell
En fartfylld skildring av två ungdomars och
två vuxnas upplevelser när familjen förverkligar sin drömsemester: 3 288 distansminuter, åtta länder, två kontinenter, 121 dagar –
i en Grandezza 31 DC!
Här skildras långseglarlivets glädjeämnen
och vedermödor i en Vagabond 31 under sex
år i Medelhavet, inklusive kanalfärderna tur
och retur, med tips om fina ankringsvikar,
fantasieggande historiska platser och fiktiva
möten med självaste Odysseus. Illustrerad
med kartor och färgbilder.
Boken kan beställas direkt från författaren [email protected] eller beställas via
bokhandlarna, ISBN: 978-91-7533-064-8.
Boken är utgiven av Papertalk.
Pris 220: -
Boken kan beställas direkt av förf: imalv@
hotmail.com, via bokhandeln eller nätbokhandeln. ISBN: 978-91-7533-042-6. Boken
är utgiven av PaperTalk. 378 sidor.
Pris: 240:- inkl. porto
BÅTJURIDIK
Kroatisk båtjuridik
efter EU-tillträdet
Kroatien sägs börja anpassa sina båtregler efter EU:s regelverk, men det verkar
tveksamt om de uppfyller kravet på fri rörlighet. Enligt ett officiellt informationsblad återgivet i Nautische Nachrichten
nr 3/2013 ska följande nu gälla.
Moms
I momshänseende gäller som Odyssé tidigare har förutskickat att åttaårsregeln erkänns.
Båtar sjösatta åtta år eller mer före tillträdet
den 1 juli 2013 ska anses momsade och inte
belastas med ytterligare moms.
Skatter
Vid insegling uttas fortfarande sjösäkerhetsavgifter, i storleksordningen 1 500 kr för en
tiometersbåt, men man får ingen vignett att
hålla reda på, utan bara kvitto. Eftersom
38
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
landet inte har tillträtt Schengenkonventionen gäller fortfarande krav på polisanmälan
vid ankomst utifrån.
I landet uttas fortsatt uppehållsskatt (sojourn tax) att betalas i hamn- eller marinakontoret före avsegling. Den gäller ägaren/
nyttjaren och alla som sover över ombord
under utnyttjande i kroatiska vatten och för
en tiometersbåt närmare 1 500 kr för upp till
ett år.
Ankomstregler
Kroatien har som sagt inte tillträtt Schengenkonventionen. Ankomst får ske bara per
närmaste väg till följande gränskontrollstationer: Umag, Poreč, Rovinj, Pula,
Raša (Brzica), Rijeka, Mali Lošinj, Zadar,
Šibenik, Split, Ploče, Korčula, Dubrovnik,
Vela Luka, UIbi.
Endast sommaröppna (1 apr-31 okt) är:
ACI marinan i Umag, Novigrad, Sali,
Božava, Primošten, Hvar, Stari Grad (Hvar),
Vis, Komiža och Cavtat.
Kompetensbevis och andra dokument
Skepparen ska ha kompetensbevis antingen
efter sin flaggstats regler – för Sverige minst
NFB-förarintyg – eller ta prov enligt kroatiska regler.
Därutöver uppges krävas:
•besättningslista (crew list) eller i förekommande fall passagerarlista,
•förteckning på personer som får använda
båten (fortfarande två gånger båtens maxbesättning +30%),
•sjövärdighetsintyg (DoC, försäkran om
överensstämmelse, för CE-märkta båtar),
vid motorstyrka över 15 kW intyg om ansvarsförsäkring, samt
•nationalitets- eller ägarcertifikat, i förekommande fall med angivelse såsom befälhavare. Hugo Tiberg
Kurs i Medelhavssegling hösten 2014
längs den underbara turkiska kusten
Vill du lära dig mer om segling i Medelhavet? Här är ett bra tillfälle!
När: 14 dagar från lördag 20 september till
lördag 4 oktober 2014
Var: Utsegling och avslutning i Göcek, Turkiet
Båttyp: Sun Odyssé 439 eller liknande
Kursen innehåller bland annat segling på öppet hav,
navigation, säkerhet, väder och vindar i olika delar av
Medelhavet, hamnpiloter, tilläggning i hamnar och marinor, svajankring. Målet är att ge deltagarna ett ökat
intresse för segling i Medelhavet samt bättre kunskap
om lokala förhållanden.
Vi vänder oss till seglare som har planer på att segla i
Medelhavet i hyrbåt eller på egen köl. Deltagarna ska
vara aktiva med skepparen som instruktör.
Priset inkluderar: Båthyra, transitlog för Turkiet, kursledare och skeppare. Varje deltagare står själv för resa
t.o.r Dalaman tex med Turkish Airlines. Storleksordning
för flygresa och transfer flygplats till Göcek c:a 3.300.
Kostnader för mat, dryck, bränsle och hamnavgifter
tillkommer.
Reservation för prisändring beroende på valutaförändringar mm.
SXK Medelhavsseglare
Intresseanmälan till Stefan Helsing, kursledare,
senast 15 mars 2014.
Epost: [email protected]
Telefon: 070-661 44 62
Pris för medlemmar i SXK Medelhavsseglare:
SEK 12.700. För icke medlemmar SEK 12.900,
baserat på 6 personer + skeppare/utbildare per båt.
SVENSKA KRYSSARKLUBBENS
MEDELHAVSSEGLARE
www.medelhav.se
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
39
KLUBBNYTT
Rekordmånga på träffen
som gjorde skäl för namnet
Regn på tvären och allmänt höstrusk. Det
är det som krävs för att slå rekord i antalet besökare till Höstträffen.
Trots att vi tvingades tacka nej till ett antal hugade gäster, var vi ändå 120 i lokalen.
Extra glädjande var att en tredjedel var här
för första gången, något som är både viktigt
och roligt. Blandningen av gamla rävar och
nya medlemmar skapar en härlig dynamik i
diskussionerna.
Dagen bestod av tre olika programpunkter:
1. Toalett ombord – en källa till problem?
Anders Meiton lyckades med konstycket att få ett så tråkigt ämne att bli både
inspirerande och framförallt kunskapsfyllt. Det var nog fler än jag som äntligen förstod hur vi skall bli av med lukt
på toaletten (som finns innan man går
in, vill säga). Tusen tack Anders för att
du bjöd på din kunskap!
2. Grundsund – Turkiet – Grundsund. Vad
kan vara bättre i dag än att få njuta till
vackra visor och underbara bilder. Ulla
och Roger Svensson berättade om deras
treåriga segling som täckte in både lastbilstransport, husbil, segling i Medelhavet, hemresa via Gibraltar och kanalerna
i Holland. En mycket heltäckande rutt
minst sagt. Det var många av oss som blev
inspirerande av bilderna och rycktes med
i Rogers härliga visor. Vid frågestunden
efteråt var det någon som undrade hur
mycket de investerat i extra utrustning.
Ulla svarade med ett leende att det viktiga inte var utrustningen, utan att man
gav sig iväg. Jag tror det var dagens bästa
råd till dem som funderar på att söka sig
till varmare breddgrader. Om någon ändå
hyser sina tvivel på sin kapacitet, hade Carin och Michael svaret i nästa pass.
SYD
Vinterns första medlemsaktivitet ägde
rum den 25 november. Vi arbetar nu med
planeringen av ytterligare aktiviteter.
Har du tid och lust att vara med i region
Syds arbetsgrupp, så hör av dig till
[email protected]
Engagerade medlemmar välkomnas gärna
i arbetsgruppen – ju fler idéer och arbetsinsatser desto bättre träffar!
40
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
Ulla och Roger Svensson berättade med sång och musik
om sin treåriga segling i Medelhavet.
VÄST
25 januari 2014 – Kaféträff
Klockan 13.00 – 17.00 i Örgryte Församlingshem, Herrgårdsgatan 2, Göteborg
Våra kaféträffar är mycket populära och
trivsamma. Vi sitter 10-15 runt varje bord
och delar med oss av våra erfarenheter.
Det kan bli både sjökort, böcker, bilder och
filmer på dessa träffar som går i mysets och
trivselns tecken.
Ämnesområdena är ännu inte klara
men kan bli några av följande:
• Genom kanaler och floder till Medelhavet
• Västra Medelhavet
• Östra Medelhavet
• Bryggsnack om allt möjligt
• Ankring och tilläggning
• Alternativ till egen båt i Medelhavet
Kom gärna med förslag på ämnesområden!
Mer information kommer att finnas på
www.medelhav.se i god tid före träffen. En
härlig medelhavsinspirerad buffé serveras
under träffen.
Anmälan:
Anders Meiton (till höger) berättade om Gobius tanknivåmätarsystem.
3. Carin och Michael Schweizer, som varit
instruktörer på vår kurs i medelhavssegling nu i höst, berättade om hur väl allt
hade fungerat i Turkiet. Ett antal glada
medelhavsseglare har återvänt till Sverige med nya kunskaper. Ny kurs kommer
hösten 2014, så håll ögon och öron öppna. I år tog platserna slut lika fort som
till dagens event.
Med kaffe, dammsugare och en ståtlig landgång i magen kände vi oss rustade att möta
Göteborgs charmiga höstväder igen. Det är
inte utan att jag funderar på vad vi gör här …
OST
Håkan Thorell
Vid pressläggningen av detta nummer av
Odyssé arbetar vi fortfarande med att
boka in datum för spännande föreläsningar till vinterns medlemsträffar på Sjöhistoriska.
Håll utkik på www.medelhav.se under ”vi
informerar” och i ”Kalendern”!
NORD
Aktiviteter planeras i samarbete med lokala båtklubbar inom region Nord.
Information om var och när kommer på
webben!
senast måndag den 20 januari på www.
medelhav.se eller till [email protected]
eller på telefon 0732-412714. Avgift: 150
kronor per person. Betalas kontant vid entrén. OBS! Max 80 personer.
1-9 februari 2014 - Båtmässan, Göteborg
Tillsammans med SXK Västkustkretsen har
vi en monter på båtmässan i Göteborg där vi
informerar om vår verksamhet och värvar
nya medlemmar. Vi berättar om segling i
och till Medelhavet och kommer eventuellt
att hålla föredrag i olika ämnen för mässbesökarna. Om du är intresserad att vara
funktionär i montern kontakta Göran Lindqvist, [email protected]
16 mars 2014 – Kasta loss (OBS söndag)
Klockan 12.00 – 18.00 i SSRS-huset, Långedrag. En minikurs för dig som vill förverkliga drömmen och segla lite längre – ända till
Medelhavet.
Vi som skall reda ut begreppen är erfarna
långseglare. Exempel på ämnen som vi tar
upp är Kunskaper och förberedelser, Vägen dit, Seglingsområden, Väder vind och
ström, Ekonomi samt Livet ombord.
Lättare förtäring kommer att serveras.
Mer information i kommande nummer av
Odyssé samt på föreningens webbplats.
Anmälan:
senast måndag den 10 mars på www.medelhav.se eller till michael@windjammer.
se. Avgift: 150 kr per person för medlemmar och 250 kr per person för ej medlemmar (betalas kontant vid entrén).
TILL SALU - Din Tid är Nu!
Hallberg Rassy 36 / SEK 1.050.000 -92
Hanse 370 / SEK 975.000 -06
Sun Odyssey 39DS / SEK 1.150.000 -07
Bavaria 44 Vision / SEK 1.200.000 -06
Hallberg Rassy 48 / SEK 5.300.000 -05
Sun Odyssey 49DS / SEK 1.795.000 ex VAT -06
Sun Odyssey 54DS /SEK 3.500.000 -08
Swan 59 / EUR 500.000 -91
En klassiker! Radar + Plotter -07, Logg -08, Bogpropeller, Ankarwinch fören (el) +aktern. Sprayhood +Sittbrunnstält-08. 2 hytter
I mkt gott skick! Raymarine Tridata + Plotter, El-ankarwinch,
Folding propeller, Bogprop, Värmare, 2x Sittbrunnstält. 2 hytter
Mycket bra skick! Raymarine Plotter C140 -13, VHF, Generator,
AIS, Värmare, AC, Tvättmaskin, Elström Segel -05/-11. 3 hytter
Välutrustad. Aldrig i charter! Generator, Watermaker, Värmare,
Bogpropeller, AC, Hyd.landgång. Klassisk mast, Rullbom. 4 hytter
Välutrustad båt i bästa skick! Simrad Autopilot, Ekolod, Logg,
Plotter -13, Folding prop. Värmare, Varmvattenberedare. 2 hytter
I utmärkt skick! Raymarine Logg, Lod, 2x Plotter + Radar. VHF,
AIS, Bogpropeller, Värmare, Ljudanläggning, Larm. 3 hytter
I mycket bra skick! Ev. fin större segelbåt i byte. Raymarine E120,
Tridata + Radar. Bogpropeller, Värmare, Jolle. 3 hytter
Helrenoverades -09. Båt + mast omlackad, ny Raymarine elektronik + Radar. Generator, Watermaker, AC, Värmare. 4 hytter
Vi har alltid ca 100 båtar till salu - se vår hemsida!
HELSINGBORG
042 14 40 50 0705 36 73 99
WWW.NAVARK.SE
[email protected]
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
41
Aircondition
Cabin Cooler
12 volt !! En absolut "grön" produkt i tiden !
Vi introducerar nu en extremt låg energi aircondition. Tar inte mer ström än en lite läslampa, 12 volt system.
Passar utmärkt i båtar med cabin.
Kasta värmeväxlaren ner i sjön, ju djupare, ju kallare får du i båten.
Mycket effektiv !! Ca 30000 tim drift tid.
Snygg samt extremt tystgående, Inga farliga kemikalier, bara vatten.
Finns i 2 storlekar: 2-fläktars 3450:- 3-fläktars 3900:Lite exempel på hur effektiv Cabin Cooler är: Om du har båt, har svårt att sova, noll vind samt mygg, känns det
igen ?
Sänk ner värmeväxlaren till det svalare nivåerna i vattnet, ex: ytvatten 20 gr, 5 meter ner: ca 14 gr,
då blåser du ut via elementet i Cabin Cooler som håller 14 gr i cabinen.
Har du 25 gr i ytvattnet sänker du ner ca 10 meter, där finner du ca 12-14 gr, blås ut i cabinen via Cabin Coller.
De som seglar i Medelhavet vet att det sällan är under 30 gr i luften även kvällar och nätter, nu kan ni ha det
skönt som på ett lyxhotell.
www.cabincooler.eu
tel:0046 640 42002
Smarta båtlarm
- få information och larm direkt i din mobil
Temperaturgivare
Magnetgivare
Siren
Trampmatta
IR-sensor
GPS-larm
Enkel installation - trådlösa enheter
Yachtsafe GPS-larm gör det enkelt att hålla koll på din båt. I din telefon kan du se båtens position, aktuell batterispänning, temperatur
mm. Dessutom kan du få larm vid inbrott, förflyttning, hög eller låg
temperatur, vattenläckage och låg batterispänning. Alla givare är
trådlösa och har batterier som ger flera års driftstid. Larmenheten/
GPS-larm ansluts till 12 VDC och drar bara 7 mA.
42
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
Vattennivågivare
Köp antingen från butik, webbutik eller få det komplett
installerat. Se hemsidan för mera information.
www.yachtsafe.se
R
wireless alarm and control solutions
Skandinaviens
största
sidensortiment!
Kvalité &
känsla sedan
1989!
Siden - lagom varmt i alla väder!
Sidensocka 50:Optimal temperaturreglering.
Sidenlångkalsong 330:- Satinlinne 300:Sidenundertröja 330:- Sidenkofta 600:-
Se
Sidenbadlakan Barnunderställ
150:- / 90:200:- / del
Sidenmorgonrock 480:-
sidenselma.se för aktuella erbjudanden!
Reseset (3 delar) 800:-
För dig som vill resa lätt & sova
riktigt bekvämt! 500g. Pådragsunderlakan, örngott & påslakan.
Sidenreselakan 400:Minimera packningen. Överlägsen
kvalité. Rymliga mått 112x220.
250g. Infällt örngott. 4 färger.
www.SidenSelma .se
Postorder
018 - 60 00 06
Stockholm - Malmskillnadsg. 42, 200 m fr NK. Butik Uppsala - Vaksalag. 22, 5 min fr stationen.
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
43
TORGERSSON
TRANSPORT AB
När kräfterna tagit slut och
När
krafterna
tagit slut och
seglen
inte är uppe,
seglen
inteär
ärlösningen.
uppe är
WinchRite
WinchRite
lösningen.
Batteridriven
winschhandtag
Batteridrivet
winchhandtag
som utför arbetet för dig.
som utför arbetet åt dig.
Båttransporter
till och från
Medelhavet
Box 86, SE-473 23 HENÅN
Telefon: +46 (0)304-313 30
MA R I NT E C
www.torgerssontransport.com
Sweden HB
www.marintec.se • [email protected] • 0738117 020
Sortiment och priser på:
Information:
Telefon:
www.marinwebben.se
[email protected]
031-693110
Kompasser-NMEA
NavTex
Kartplotters
iAIS till iPhone/iPAD
VHF
Wi-Fi Acess system
Instrument
AIS/Transponder
44
ODYSSÉ – nr 4, december 2013
Pantaenius för dig
i Medelhavet.
Med 3 egna medelhavskontor och ett oslagbart kontaktnät, är vi alltid snabbt på plats om oturen är framme.
Mer än 17000 båtägare i Medelhavet har valt Pantaenius
och vi är säkra på att vi kan hitta en försäkringslösning
även för dig!
50% av självrisken för medlemmar
i Svenska Kryssarklubben.
Tyskland ∙ Storbritannien ∙ Monaco ∙ Danmark ∙ Österrike ∙ Spanien ∙ Sverige ∙ USA
Föreningsgatan 26 · 211 52 Malmö · Tel. +46-40-20 66 60 · [email protected]
www.pantaenius.se
www.hqhh.de
SPECIALIST PÅ
BÅTFÖRSÄKRINGAR
GER11007
PA N TA E N I U S
POSTTIDNING B
Svenska Kryssarklubben
Svenska
Kryssarklubben
Medelhavsseglarna
Medelhavsseglarna
Box 1189
131 27 Nacka Strand
ISSN 1104-757
NAVIGARE-YACHTING.COM
KROATIEN • GREKLAND • TURKIET • THAILAND • SVERIGE • VÄRLDEN
20%
RABATT
på båthyran för medlemmar
i Medelhavsseglarna
NAVIGARE YACHTING
EXPERIENCE TOGETHER
VÅRT ERBJUDANDE
• Hyr segelbåt
• Köp segelbåt i vårt charterprogram
• Boka grupp & konferens för företaget
• Vinterförvara & reparera din båt hos oss i medelhavet
Oavsett om du är en erfaren livsnjutare eller nyfiken
semesterfirare kan du luta dig tillbaka och lita på vår
erfarenhet, som marknadsledare i Skandinavien och ett av
de största segelcharterbolagen i Europa.
Sedan starten 1995 har vår flotta växt till över 120
segelbåtar i medelhavet och Thailand. Vill ni upptäcka
andra destinationer så har vi kvalitetssäkrade partners med
båtar i hela världen.Vår framgång beror till stor del på att
vi lyckats leverera service, kvalitet och värde för pengarna
såväl till våra båtköpare som till charterkunderna.
Välkommen till vår hemsida och läs mer om att investera
i egen båt, hyra båt eller ta med företaget på segelbåt.
Kontakta oss idag:
08-654 38 20
www.navigare-yachting.com